SCO: System V i Linux och Nationalekonomiskt samarbete i Asien

SCO (Group) var antagligen som mest kända runt 2003 när de menade att Linux innehöll System V kod (Microsoft köpte licens för "Linux" men kanske ingen annan) som de ägde. En ny spännande möjlighet att potentiellt extrahera intäkt kan ha presenterat sig iochmed Shanghai Cooperation Organisation (SCO) frivola inkluderande av SCO som förkortning.

Jag har en känsla av att Shanghai SCO funnits ett bra tag nu men det hade nu också Linux 2003.

SCO inkluderar nu även Iran vilket antar jag skärper strukturen av ett "alternativt" block av mer tveksamma nationalstater av och till samarbetande närmare varandra i brist på fri tillgång till hela världen eller som också är fallet (för Kina) gynna styrkan bos aktörer som delar deras intresse av hög acceptans i världen för övergrepp på medborgare: Kina, Ryssland, Iran m.fl.

Att hitta sig själv kan bli en god strid med 1/2 chans / risk att döda / dö

Att vara det man inte är någon längre tid är som hoben lär oss tröttande över tiden. Är det långt ifrån din natur och en aktiv fråga för dig kostar det. Inte heller är det enkelt att slåss med sig själv: Det går men aldrig bra och är ej vad man kanske tänker på relaterat talesätten. Ej heller är det riktigt sunt att som land gemensamt plötsligt självorganisera sig till att beslutat göra något åt att man lever i världens kanske tråkigaste - allmänt sämsta land eller ett av dem - och gå ut och förstöra bort hela nationen med innevånare likt Syrien.

Kan bli våldsamt när man verkligen tröttnat på sig själv om man tror att man kan besegra sig själv. Särskilt om man tänker sig att lägre stående delar rent hierarkiskt kan tränas eller akut besegras annat än kortare tid. Behöver tarmen tömma sig signalerar den men kan tysta om signalen hanteras önskande så. En ledtråd om vad funktionellt praktiskt görligt en kortare tid. Vilken som helst ledtråd verkande åt andra hållet oavsett var den kommer ifrån kan emellertid utlösa ursprungs-signalen igen och om så normalt kraftigare än om kommande först. Kost är viktigt i sådant här. Äter man dåligt får man problem.

• Iran's Guard claims victory against anti-government protests (January 7, 2018) | AP via Yahoo.com

Jag tror jag ev. kom in litet på regionen här relaterat kurdistan för några veckor sedan eller kanske någon månad sedan. Antagligen något blogginlägg väldigt omedelbart innan här eller vanligare än annars nära-stående.

Att lära av historien

Så här satte en del amerikanska internationellt välkända tidningar rubriker nära inpå att inbördeskriget i Syrien börjat:

• Iraqi Kurdistan’s Losing Gamble | Wall Street Journal

Sådant här antingen löser man bra eller så är det ingenting man vinner eller förlorar utan gör tydligt att det kostar för nästa att ge sig på dig. Också i det sista givet folkmorden har kurderna att vinna. Det har varit för många sådana utan att någon kunnat hindra det. Givet att de är så begärliga att döda i stort antal som civila är det viktigt för dem att ha tydliga gränslinjer som det kostar att gå över.

Betraktar vi dom politiska journalerna delar huvuddelen publicerat analys mina bedömningar. Wsj är tidsmässigt när de uttrycker sig typiskt snabbare - kortare i tiden - från ett huvudfokus mot marknader. De hade förr dock ibland en del bra informell analys Kina i deras då större nätverk med bloggar skribenterna hade. Jag minns det som att den tappade en hel del värde innan den samtidigt med en bunt andra skars bort.

Kurdistan är mycket görligt. Få-gånger att vi sett något i contestant till det lika trolig. Har redan kontroll geografiskt område. Välbeväpnade och organiserade. Också här öppet och accepterat i befintliga inarbetade förvaltningssystem. Många vänner medan deras primära motståndare är väldigt illa omtyckta. Också om teokratin ockuperar delar av Irak för att stödja Bagdad-sockpuppet tror jag det lika gärna kan lyckas som inte.

Spännande tider: Från (Syrien) till Iran via "Irak"?

För ganska många år sedan nu gjorde jag en automatiserad "komprimering" av koncept och relationer mellan koncept i Bluelight (min representation av mänskligt vetande). Enstaka koncept som verkligen inte borde tagits bort försvann och som det senare skulle visa sig inklusive Syrien.

The wave i arabiska Nordafrika och in i den arabiska halvön argumenterade jag ganska långt tillbaka nu var delvis relaterad förändring Sydsudan i tid påverkan för att ge effekten. Det kanske spontant tycks lite underligt men bandbredden mellan Sydsudan och omvärlden har gigantisk (också om kommunikationen är långsam) från det enorma antalet flyktingar. Hopp - att förändring känns fruktfullt är viktigt - för att försöka göra saker bättre (ej bara internet är kommunikation meningsfull förändring. Ex. etniska konflikter gav nu upphov till stora krig och brott mot mänskligheten - såväl som positiva förändringar - långt innan internet: Många gånger är annan kommunikation viktigare därför att det är kommunikation som ligger närmare resp. persons risk och möjlighet: Värdet internet också där ska dock ej underskattas för skattning samt också medium av samma kommunikation avsedd som "annan" sort.). Extrempunkterna på individbasis ligger mellan djup melankolisk depression (omedelbart konkret belöning framför person behöver ej ge upphov till något försök att få den trots inget arbete d.v.s. orörlig - positiv kommunikation värderas ej positiv ex. glada ansiktsuttryck tolkas ej så - läggs ej märke till och filtreras troligen ganska tidigt nära perception) och ("egentlig" snarare än hypomaniska tillstånd som antagligen ofta ej medieras lika tydligt kopplat reward utan kanske mer feedback-mekanismer via ex. serotonin mer globalt flera områden än nödvändigtvis lokaliserat sådant som orbitofrontala cortex) mani där upp till vad helst tycks fruktfullt och kunna med hög sannolikhet resultera i stora belöningar (och där arbete resp. misslyckanden redan givna "förlorade" ej hella nödvändigtvis alls upplevs kostnad eller kommer med som del av discourse reflekterad).

Predikterande framåt följande från Sydsudan var den tunga terminerings-punkten innan ev. fortsättande svagare mer utbredd österut över de gamla kulturområden relaterade Persiens historia indikerades utan just alternativ direkt som det på många sätt via andra metoder svårbedömda Iran. Dock som sagt hade delar av arabiska halvön i övrigt fallit ur Bluelight. Och saknas kultur-koncept där existerar de ej för mig (processande text kan ord utnyttjas också om ej existerande om de indikerar ex. emotionella polariteter men ingen upparbetning mot annat än BL-koncept sker). Det hela torde vara diskuterat några gånger om vi går många år tillbaka här.

Givetvis är kopplingarna många mellan Syrien och Iran. Tolkningen att det nödvändigtvis har värde att se Syrien som en offer-buffert framför Iran kan jag inte bedöma då det kräver analys av en typ krävande (för mig åtminstone) hel del mänskligt-reflekterande ovanpå mänsklig kunskap för att etablera vetande visande metod eller data för att bedöma data. Det attraherade mig aldrig att kompletterande mitt vetande om området: För mig personligen tycks det vara kanske jordens minst attraktiva region. Och om ej följt the wave innan hade jag otroligt intresserat mig alls för regionen. En del bra data har dock kommit ur det hela även om jag åtminstone ännu inte processat den. Jag gick några gånger utnyttjande bl.a. nationella sökmotorer m.m. för att ta ut snippets m.m. som enklare ögonblicksbild av deras corpus in the wild men nöjde mig med den försvinnande mindre andelen på engelska.

Iran är oavsett "fastkörningen" några år i Syrien och den allmänna bredare rekyleffekt i negativ-valence (som mer än kanske oftare närmaste åren är märkbart för vem som helst när det gäller regionen då själva utsträckningen över många länder av the wave innan i Nordafrika och mer självklart och kanske därmed mindre intressant arabiska halvön gör den tydligare. Egypten och Libya kom ganska tidigt.) en nation som med stor respekt och viss oro bör betrakta den tänkbara turbulens närliggande Bagdad tycks göra troligare nu:

• Tension grips Iraqi Kurdistan post-referendum | Aljazeera.com

Ty bandbredden över flera kulturer från detta område in i de delar av kultur-paraply Persien som finns i Iran är mycket stor. Större än något föregående i den geografiska vägen från Sydsudan längs Nilen in i Egypten och ut i Nordafrika. Vi adderar på kulturområden ovanpå vad innan befintligt (också inkluderande historiska i all nutid försvunna i tidigare regioner så som mameluckerna i Egypten - Mamluk_Sultanate till 1519 - ev. 1517 som Wikipedia anger - då det slutligen gick in i det Ottomanska riket. Aktörer vi väl känner i kulturella rester från det geografiskt lokala området i Irans närhet d.v.s. samma Turkiet som Iran samarbetar med i Syrien: Och allt jämförbart samma eller starka befintliga kulturer - betrakta också mer uppenbart kanske de huvudsakliga "huvudskolorna" Islam - men många fler till antal så vi adderar på potentiell kraft historien satt på plats och bredden över de kanaler som kan föra meningen som skapar intensitet över gränserna.).

Att addera intensitet gör händelse verklighet. På vissa nivåer befintligt innan kan man hindra förändring via intensitet. Huruvida det någonsin de senaste tiotalsåren var aktuellt i dessa regioner vet jag ej. Det tycks vara en vanlig föreställning att det är vanligt och funktionellt i området men nutidshistoria ger så vitt jag vet inget exempel här. Viss ganska låg turbulens och vi är senast ganska få år senare i väpnad konflikt och snabbare växling styrelse där på grövre nivå nationerna kan delas in i ännu ej lite högre intensitet resp. de som är i kontinuerlig turbulens (ex. återkommande förändring "statsskick" jfr Egypten och Irak) eller krig.

Känner sig folk hoppfulla i Iran? Verkade kanske så för kanske två eller tre år sedan (eller om det var fyra: bara nyhetsrubrikerna fick mig att sampla ut Iran över allt på engelska: Men som sagt ej ännu processat data.). Hoppfullhet är spännande tider. Eller kanske just i den här regionen ibland med risk för att man råkar kollektivt förstöra hela sitt land i den typ av konflikter som ej naturligt för människan stannar innan allt är förstört om stridande sidor båda är geografiskt lokala. Klokt att hålla sig från att hamna så långt in i konflikt (där börjar förövrigt påslag genuttryck ändras vilket går i arv några generationer efter att lugn etablerats. Jag tog det för självklart två till tre år innan man ganska nyligen visade det första gången för tror jag svält möjligen åtta till tio år sedan. Studien finns antagligen refererad längre bak här. Så det kan vara trögt och tidsödande och komma tillbaka till ett mer konstruktivt lugn än man kan förledas tro då det ej bara handlar om situation just nu föda och ekonomi m.m. eller ens det samt väldigt påkostad hantering PTSD, vapeninsamling m.m.).

I mer praktisk än kart-namn-mening börjar ju förövrigt Syrien nu år efter att jag råkade rensa bort Syrien ur Bluelight gå in i att "försvinna" som "koncept". Hela orelaterat den bort rensning som tittade på om jag minns rätt antalet relationer - för få i förhållande till indikerad typ - samt vissa "noise-mönster". Men känns ändå som ett meningsfullt sammanträffande nu 2017.

Persiska kulturen sträcker sig österut: Det gör det ännu bättre att tala tydligt med samma språk

Inget här är annat än förväntat även om jag tror att effekten är ordentligt lägre - om än verklig - än man kan tro:

• After years of tension, anti-American sentiment ebbs in Pakistan (2015-05-03) | The Washington Post

Iran - eller om vi så vill Persien - är en gammal kultur i magnitud som gör det mesta till föga. Det var i detta geo-område nära nog där vi har den västra-centraliteten (skärande allt höger om där dagens Iran slutar på en normal karta till ej viktat) Gilgamesh rörde sig för evigheter sedan.

Irans kulturella avtryck Iran och så mycket annat österut är tydligt men inte alltid lika trivialt som att ge sig på att räkna huvuden man antar kan räknas in i någon historiskt sen (i persisk mening) religiös födelse-tagg likt i Saudiarabien och detta Yemen jag fram till nyligen trodde var två stycken (ett syd och nord men de verkar ha försvunnit).

Och rörande mer allmän preferens hos befolkning rörande US med kamrater i Afganistan och annan närhet får man inse att bas-state rörande vad som jag riktigt med andra preferenser hos befolkningen påverkar:

"At present, both countries are cooperating and forming alliances in a number of areas of mutual interest, such as fighting the drug trade along their common border and combating Afghan supported tribal insurgency along their border.

Iran has been a respected, popular, and favoured nation among Pakistanis, with 76% of Pakistanis viewing their western neighbour positively, making Pakistan the most pro-Iran nation in the world.[5]"

Från: Iran - Pakistan_relations | Wikipedia

Rörande referens Wikipedia gör är vi tillbaka i Washington Post som i källa väldigt distansierad ej i sig bedömande. Varande en viktig fråga ska några brutala utmaningar bedömande sådant här i Pakistan inses: Hela problemområdet att sampla upp Pakistan rörande preferenser är vad vi ska förstå som komplex och svår därför att billiga och effektiva metoder ej är lika enkla som i Sverige eller USA: Tagande vad som uttrycks nätet som en när kompetent gjort prediktativ mätning framåt i tiden. Att ringa upp några tusen och fråga dem är också svårt därför att välja ut dem och förstå var de hör hemma görande ett så verkligt litet sample trovärdigt är långt ifrån enkelt. Det är inte som i Sverige att postnummer räcker långt.

Tumregel jag tycker är vettigt rörande polaritet är om det givet en tänkbar nyhetshändelse vi kan se kommer kan prediktera resultatet i förändring någon månad innan. D.v.s. får vi en händelse som denna och vi kontinuerligt beräknar predikterad effekt av US-Iran kan vi få något indikerande trovärdigt förändringen här. Sådant här enkelt görligt i västvärlden medan jag är väldigt osäker redan rörande att ta upp tillräckligt stort sample med metoder jag skulle välja (vad folk uttrycker i text). Andra med mer språk-nära kunskaper kan finna sampling i Iran såväl kulturellt nära områden lättare: Men det är fortfarande svårare områden.

Magnituder i skillnad. Se detta som illustration: Vill jag sampla amerikanerna kan jag helt helt ta allt tillgängligt via ett antal kanal rörande allt publicerat. Och vill jag dumma ner datat jag har kan jag ta representativa stickprov av allt. Men hur kan jag ta allt här? Och om jag inte tar allt vad får jag? Går det att avgöra? Är det en religiös-övermotiverad-gubbe som svarar för frun, ungdomarna, grannarna, och hans anställda lantbruksarbetare? Kan jag ens avgöra det? Kan jag sätta personen ens som boende i stad eller var helst annat? Det blir svårt direkt när man inte bara kan utgå från allt med den då rimliga approxomationen att bättre sample av allt kulturen har finns ej så man slipper att sitta och försöka uttrycka ner representativa samples för olika grupper man tror är representativa (här vet vi ju inte vad som är represenativt heller: Säger något att X% har någon social psykologiskt sample grupp property är det i bästa fall tveksamt och ofta nog bara fel).

Likväl har man rätt i här utan att motivera det vidare..

När det känns allmänt smutsigt och otrevligt som grundtillstånd mellan Iran och USA smutsar det ner allmänt här.

Persien har verkligen potential såväl väster- som österut för något bra. Men de behöver se sina egna möjligheter också. Jag tror starkt på arbetet Obama pysslar med nu kring kärnvapen och Iran om än mer för att reducera ner all negativitet som smittar ner i onödan allt möjligt.

Men jag tror verkligen inte att man i reda veckor snabbar upp något på att tala otydligt. Är dom inte intresserade på en konstruktiv nivå finns tycker jag ingen anledning att sitta samtidigt och argumentera frågan internt eller mot Israel förberedande en faktisk lösning i Iran oavsett hur predikativ trolig. Det förvirrar språket och så kommer det prövande förvirrat språk tillbaka som att kidnappa ett artyg.

Rimligen om man ska ta republikanska partiet på allvar ska det vara funktionellt att kunna hantera Iran praktiskt säkerhetspolitiskt funktionellt. Så att när man ser frågan fel och försöker blanda runt det kan ta ett steg tillbaka och låta deras process gå. Lämnande intern-politik i USA till senar.

Kanske rent av bekräfta vad det nuvarande tillståndet är genom att uttrycka sanktionerna igen. Förstärka dem motsvarande en genuin kostnad som ökar.

Görande tydligt till att det inte är bra som saker är nu.

Jag kan ha fel men vill tro att man hamnar nära nog exakt - om inte per dag det samma - görande det så utan något försenat rörande generell mer avkopplad attityd i regionen.

Men med det utökade värdet att det blir enklare i Iran. Nyligen skrev jag något otydligt rörande Påven och argumentera preventivmedel:

"Det skulle faktiskt roa mig att göra det åt vem som nu kan argumentera det inför ev. ny katolskt-policy. Den liberala egenskapen ger en extra-dimension som behöver förutom själva argumentens primära egenskaper måste verka skyddande så att dennes konservativt korrekta natur inte störs av liberala beslut eller liberal natur: Det är ju detta som tänkbart bottnar hur liberal han egentligen kommer visa sig."

Från: Kristen miljö-politik: Vad svenska fiskare kan lära påven och UN

Och kanske är det lite samma sak men egentligen inte relaterat alls vad jag menar "de liberala" eller vad coola iran specialister kallar det. Utan "Iranska revolutionsgardet" - eller grönbardisterna jag av naturliga orsakar bakåt till revolutions-året kallar dem - det handlar ju inte att se vad de uttrycker "affirming" som en förväntad "spill-over" man ska blunda över utan man behöver ju uttrycka lite tillbaka görande det lättare funktionellt att ta ett praktiskt beslut där man önskar utan att det blir kostsamt i det.

Och det är tror jag säkert mer tidseffektivt om det kan göras via som jag föreslog på den US ledda sidan lite sanktioner extra ner ointresserade. Och svarande lite uttryck via vana symboler publikt medan man kan räkna kostnaderna och få ut själva värde-kostnad i det resp. mer produktiva möjligheter oavsett domän av ekonomi, maktpolitik eller något annat saker kanske öppnar upp för.

Och spela korrekt oavgjort.

Men nu pratas det ju av och till lite förbi varandra misstänker jag. Det ska ju bli oavgjort. Samtidigt tror jag saker blandas problematiskt med annat därför att man lät fokus gå in i en massa srunt kring Yemen. Så istället för att kidnappa ett fartyg för att göra oavgjort mot säg extra sanktioner så att man igen kan mötas lika och göra en lösning både kan se man vunnit är hela den fråga lika otydlig som där den lämnas spekulerar jag utan initierad kunskap men nu uppblandad.

När seg surande i Iran görande deras intern-politik skulle kan istället surat tillbaka och kostat ner dem en försvarlig summa. Så hade man tagit skeppet, bränt lite flaggor, uttryckt någon esoteriskt udda "speciell" konspirations teori o.s.v. och varit lika. Spå hade de grön-markerade - sepciellt för allt ökenfolk som likt Iran har en del växtlighet - vunnit också säkrande upp management som inte verkar veka.

Så här är det kanske. Och jag tror egentligen inte någon magisk lösning om någon alls relaterad Iran till Syrien finns. När saker är där Syrien är är det inte trivialt att lösa något. Vi har lite för många entiteter för att stabilitet ska hittas enkelt. Syrien var en lösning för år tillbaka innan tre-kroppsproblemet trädde. Men visst. Fria val och fullständig avväpning i allt som inte är direkt on-sight taktisk som handeldvapen: Så hamnar man i värsta fall i Irak lösning jag tvivlar allt annat än lätt rörande framtiden för.

En trivial - kanske lite dum - tumregel jag ändå tror starkt på är att om vi tydligt över tiden ser en mer stabil, moraliskt ej "udda", och internationellt samarbetande aktör finns något sunt att bygga på. Vi har något ej ovettigt och det är i sig själv redan ganska stabilt och man tror sig inte hittat en magiskt lösning i allt i en gammal bok man lärde sig utantill som barn massor av år gammal. Tar in nya intryck och lär i båda riktningarna med omvärlden.

Vi har rörande länder vi sett i nyhetstitlar nyligen oftar ett antal sådana saker:

• Kurderna. Detta tror jag är den kritiska lösningen om någon finns för stabilitet Irak - Syrien området.
• Iran.
• Saudiarabien.
• Israel.
(
• Jordianien men om man ska vara ärlig intullektuellt i praktisk politik mer presterande än diverse annat så jag tvivlar att de är praktiska alls kring något annat än väldigt avgränsat då och då.
).

Och värdet med Iran vs Saudiarabien är att Iran har sociala funktioner etablerade för att flytta fram till mer av funktionell verklig demokrati. Medan Saudiarabien har ingenting. När exportföretag här i Sverige vill gynna sin försäljning dit och betalar upp svenskar för att ljuga om Saudiarabiens politiska projekt på nivåer trovärdiga bara för den som ej brytt sig att lära sig något alls som skett där sista åren försöker man få saker till att Saudiarabiens diktatur kämpar hårt för demokrati medan folket hållet såväl som dom andra - domstolarna som kan vara islamatiska varande den starka negativa just nu bromsar. Det är bara strunt.

Så vi nu cyniskt se på verkligheten där nere nu så brinner allt upp spridande just nu. Diktatur i Saudiarabien är stabilitet när världen springer före runt om. Men det är potentiell förändring som kommer och den förändring kan slå snabbt. Är man van vid en symbol associerad till något och till det stabilitet köper man gärna att det blir fortsatt så. Men visst perspektiv på det lär väl allt runt om Saudiarabien ge. Ska jag bara gissa grovt håller det sig nog som nu året ut även om jag tror antalet arresterade kan gå upp till några tusen eller tio tusen om man börjar gå väldigt brett efte rnågot konkret, Går det längre i år kanske viss första erfarenhet av att göra saker med vapen nu gör det lite mer funktionellt. Men en långsiktigt stabil lösning saknas. Därför är det heller inte vad sunt ska utgå eller planera för finns när vi ser regionen tio år framåt i tiden. Det är en fråga Saudiarabien behöver lösa. För bra många länder har det varit lätt: Dessa länder har ej varit utfattiga. Det har också varit svårt att göra transformationen för många fattiga länder särskilt i Afrika saknande funktionell infrastruktur förvaltningsbar eller pengar att ta av.

I Syrien behöver man söka vad som ej är kurderna där men har en temporal stabil jämförbar egenskap. Och är moraliskt sund. Den första preferensen finns ju lämnande det andra: Religiöst. Men hela det som gruppering är redan defunct. Det samma gäller regimen efter blod spillt. Zå länge han är levande i Syrien och folk lever stannar ingenting: Om inte yielding möjligen.

Ett annat sätt att tänka är att inte stirra sig blind på dom gamla gränserna. Varken i Syrien eller Irak. Utmaningen här är verkligen den iranska teokratiska funktionen. Kan den gå bak saknande över-demokratiskt valda funktioner makt blir saker enklare. Situationen korrumperar upp Irak i jämförbara grupper: Så mycket hamnar under frågan. Annars kunde styckande Irak och en försvarlig bit av Syrien till Kurderna. Ett stycke till det persiskt-kulturella men som eget land och ett stycke kvarvarande där såväl i Syrien vad jag lämnar som fråga jag ej ger svar på. Men en bit till Jordanien när naturligt med gränser tycks vettigt, ev. ett eget land också även om andra lösningar finns. Och varför inte en bit formad efter den etniska minoriteten i Syrien motsvarande gamla regimen.

Och tänk om de mentalt-lurat till asserting flock rörande något man ser gemensamt i brist på annat går att ta till förhandlingar om bara några till i toppen dör bort? Finns det demokratiskt accepterande? Finns det talkable det kreativt tänkande att hjälpa? Osäkert. Men... Det kreativa skapande språket kanske finns.

Ty jag tror man känner att man tappat en hastighet man trodde sig ha. Det vore det mest otroliga av allt och om alls så att man klarar att prata vettigt begripligt med varandra. Sådant kan vara svårt men blir ibland lättare om man flyttar sitt perspektiv dit. Ibland om talar tydligt kan man nå fram sparande onödigt shit för alla. Om så finns kreativ möjlighet förändring. Jag längre bak indirekt ett litet exempel jag här ej ids referera varande unsure från start och inget man bör ge bad-luck när fortfarande gående i rätt riktning. Vi ska har inse att tiden flyter enormt snabbare där nere: Intensiteten är hög. Förändring per tidsenhet som upplevt är enorm samtidigt som föga förändras övergripande. Lämnande det mer otroliga med reflektion att mer dött i befintlig topp antagligen är bra och om inte bra åtminstone inte dåligt när det gäller ISIS. Men här i Sverige avstår vi bäst att prata vänsterpartiets politik vs kristdemokraterna med dem: Det blir bara komplext. Det finns inget föränderligt kreativt i sådant därför språket är inte begripligt så man tolkar det in i stereotyper innan och de är föränderlingståliga tåliga jämförbart eller bättre än allt. Oavsett om du säger bra eller dåligt blir det bara argument för befintliga stereotyper. Rent av bättre att säga dåligt på deras språk så pratar man.

Och sista året har vis ett mycket "pratande" i Libyen och Syrein: Det var inget av detta. Man pratade om något annat medan dom pratade sin praktiska verklighet. Det är ingenting och blir ingenting. När problemet är deras är språket också deras, Det går inte att komma ifrån när deras upplevda tid är snabb oavsett hur stationär det strukturellt övergripande varande som bara fortsatt inbördeskrig som vi ser det.

Situationen just nu fungerar inte. Irak tycker jag heller inte att man kan säga fungerande (dom är inte engagerade i konceptet: Ingen som påverkar saker bugar till Irak - dom har sina egna symboler, historik och shit som resp. bryr sig görande det bara jobbigt att ha det kvar utan en extern-stabilitets-skapare vilket likväl jag anar att många just nu saknar och gärna skulle se varit kvar där nere).

Bilaga A: Media suger rörande karthändelser: Reuters varken visar eller har alltid själva förstått var händelser i Syrien inträffade

Varför tror bl.a. Reuters att jag vet var alla möjliga mer eller mindre inexakt angivna platser i Syrien ligger någonstans? Jag vill inte lära mig det så jag kan det. Och jag vill inte behöv slå upp det.

Addera en kartera markera platsen så jag förstår var den ligger.

För mig är det fullständigt obegripligt hur man hamnat här. Så mycket redaktionell energi ska man kunna lägga på saker och ting oavsett hur man köper in nyhetshändelserna. Det är ju tidskostnad 20 minuter.

Kartor:

NASA Earthwinds är en fin utgångspunkt för vem som helst ännu mer ambitiös än vad Reuters per default i allt rimligt vad vi ska förvänta från jämförbart är. Exempelvis för revolutionärer planerande lite i förväg skapande ett GEO-awareness-system där man kan ha händelser uppdaterade. Bra sak att börja på verkligen: Mycket öppet i möjligheter med massor klart.

Visualisera kartor m.m. exempelvis för situation awareness stödjande management av protester (2015-03-13)

Bing Maps och OpenStreetMap har personellt släktskap sedan några år om det inte ändrats. Microsoft rekryterade den som brydde sig i OpenStreetMap i mitten från tidigt till så länge jag av och till följde det. Så sist ett par år sedan jag använde det stor likhet. Också ev. att de föregriper och påverkar varandra lite omväxlande bakåt i tiden (jag minns ej idag riktigt hur det är med plattformen här men ev. först i det visuella Microsoft ännu fler år bakåt).

Bing Maps: NASA World Wind förutom OpenStreetMaps (2012-10-18)
GEOData: Media, Business intelligence, Navigering, Kunskapsorganisation och Military intelligence
Riktad information - Navigation: Förstärkt i spatiell organisation (2013-12-03)
Kartor från Google Maps i bloggar och webbsajter (2010-05-16)
Geografisk lokalisering för anpassad presentation på nättidningar (2010-03-13)

Hela området är bara svårt om man inte försöker lära sig det. Gör man det är man klar efter en timme om det gäller inte mer än att visa en representativ och korrekt karta som bild förklarande var platsen ligger.

Det är en form av engagemang och organisatorisk möjlighet att ta värdet man levererar framåt till kontinuerligt bättre jag tror är nödvändig om publikationer likt Reuters inte ska stå still över tiden i redaktionellt värde undntaget stora nu ska vi lösa allt så får det bära eller brista förändringar av allt och ingenting ibland bättre men ofta nog störande i den plötsliga förändringen och tycks det för mig ej just fokuserande så mycket på att nyheterna får kartor och jämfört konkret värde man önskat så mycket som stora jätte-bilder på första sidan med endast rubrik (därför att PDA:er är coolt nu så då ska vi korrekt uppmuntra Hans m.fl. att alltid surfa på dem så att de slipper läsa ingress när de ska välja ut nyheter) eller annan navigering.

Media kostnad som straff implementerat: Sanktioner mot Reuters nu pågående

Som straff - lite orättvist - men för att uppmuntra övriga avstår jag nu minst tre veckor att alls surfa på Reuters. Och tills löst är de nu betygssatta på 2.9 av 5.

Komplettering: Reuters känns omotiverad och trög när jag reloadar dem. Ingen ny nyhet. Så för att verkligen understryka allvaret adderar jag en extra vecka. Hela 4 veckor utan mig.

Funktionella, snabba vissa tider jag ibland surfar, men bryr sig egentligen inte att ens se till att man själva såväl som vi enkla läsare begriper var orterna ligger. När man löser det kan man sunt ta sig en titt var på man skrivit att händelser inträffat också. Jag tyckte mig kanske en eller två gånger att det var "konstigt" (fel).

Tyngden i detta kan man göra hur liten som helst. Men det är verkligen en själv man gör liten i så fall. Själva det organisatoriska problemet visar ju om detta är malignt: Den statiska döden tappande lite kontinuerligt - att man inte riktigt ids bry sig. Just rörande Eeuters tror jag dock på att man kan rehabilitera sig. Annars hade jag inte varit så krävande sträng att jag nu många veckor satt dem i sanktioner: Sedan är verklighet som den är: Det här borde tjänster som Reuters haft många år. Ingen kostnad och stort värde.

Kärnvapen: Kina tycker att Nordkorea är mycket mer ondskefull än USA tycker

Jag var aldrig någon stor framgång inom fysik. Ändå kanske man kan tycka att man åtminstone borde känna igen några termer i en praktisk tillämpning av kärnfysik men icke så trots att jag tror mig läst en fem - sex kurser inom det området. Det är ett praktiskt område av fysiken såväl stort som smalt. Involverar många personer men många andra praktiska områden skär i språk väldigt dåligt med det.

En konsekvens är att bedömningar av sådant som Nordkoreas och Irans nuvarande tillstånd och målsättning i framtiden är vad som mår bra av återkommande quality assurance gjord oberoende och med hög ämneskompetens mer än många andra områden där politiska beställarsystem av och till inte ovanligt kan förväntas ha jämförbar kompetens med myndighetsfunktioner som levererar informationen.

Och jag antar att denna rapport något i Kina sägs ha gjort kan vara en tänkbar utgångspunkt till sådan QA:

• China Warns North Korean Nuclear Threat Is Rising (2015-04-22) | The Wall Street Journal

Eftersom nu Iran av allt att döma själva är föga stressade över att slippa sanktionerna kanske man lika gärna kan skjuta det en sex månader in i framtiden. Det kanske dessutom är en sund konsekvens av att hålla på att efter samförstånds förhandla vilket är ganska oseriöst och ingenting jag tycker man ska acceptera av en delvis teokrati.

Iran: Att vinna medan man förlorar - Förändring troligare nu oavsett väg

Positiv förändring Iran är troligare nu oavsett väg Iran försöker ta nu och månaderna som kommer. Skillnaden är mellan en lugnare kanske bättre förändring och den kraftigare tidsmässigt lokaliserad (åtminstone relaterat gammal makt-elit medan som vi kan lära från Libyen kan saker ta sin tid därefter) förändringen istället kommer ta.

Om vi accepterar bilden av Iran som en farlig aktör åtminstone lokalt - och så är - rimligt och samtidigt likt diverse amerikanska politiker såväl som israeliska ser en överenskommelse med Iran rörande övervakning av Irans energisektor i sådana delar där det inte är orimligt att misstänka att teknik kan tänkas utnyttjas för att skapa atombomber som problematiskt (själv vill jag snarare tro att riskreduktion även från öppning upp mot att kunna välja från hela världen) måste vi också fråga oss givet Gubben Khamenei's förvirrade prat hit och dit från den ena dagen till om falerad dialog verkligen innebär att Iran och världen förlorat?

Ibland finns seger oavsett väg: Endast skild i vad vi möter på vägen och vad vi betalar på vägen för gårdagens beslut.

Att för omvärlden praktiskt inducera förändring av Irans problematiska politiska delar - d.v.s. teokratin, diverse varianter av gamla revolutions-gardisterna o.s.v. - militärt (snarare än säg riktat angrepp för att hindra utvecklande av ett kärnvapen utnyttjande ex. den här särskilda bomben som går djupt ner i berg) är oerhört otroligt därför att det är oerhört dyrt och inte självklart gör en positiv förändring troligare.

D.v.s. förändring kommer hur man än tänker sig att försöka påverka processen ner till persierna själva i allt över annat än kort tid påverkande möjlighet att göra något funktionellt bra av en förändring.

Möjligheterna till konkret bättre vardag som överenskommelsen hade givit dem såväl tror jag en önskan till att kunna nå världen utanför Iran på ett annat sätt än både inducerad kultur som många andra begränsar ger förutsättning till gav spontant uttryck av stöd hos befolkning:

"There has been a night of jubilation in Tehran, as people celebrated news that Iran and
world powers had reached a framework nuclear deal paving the way for an end to years of crippling sanctions on the country.

For many of those singing, dancing and driving on the capital’s streets, there could be no better present to mark the end of the Persian New Year holiday."

Från: Nuclear deal sparks celebrations in sanctions-weary Iran

Jag betvivlar därför verkligen att stödet för dom icke-demokratiska politiska ligist-gängen i Iran ökat. Tvärt har tänker jag en trötthet på dom förstärkts och kanske expanderat en del. Det senare kan tänkas i så fall vara kopplat till grupper som samtidigt tagit ett ökat allmänt intresse av omvärlden i samband med diskussionerna snarare än kanske endast drivet just av den konkretiserade möjligheten till bättre vardag man korrekt såg som möjlig.

Utan att jag satte mig och noggrant gjorde en lista eller än mindre sökte få mätvärden av ex. publikt språk i Iran pekade jag på några till faktorer som kanske förändra förutsättningarna - reducerande sannolikheten till att de här gängen med sina välkända färger (svart / vitt resp. grönt) och gäng-hand-signaler - med samma insats står kvar i kontroll som igår - och det är därför möjligt att positiv förändring är lite troligare även utan den bredare tror jag sunda riskkontroll som en åtminstone tekniskt och administrativt gediget välgjort kontrollsystem av omvärlden accepterat skulle innebära:

• Iran’s Ayatollah Ali Khamenei Blasts Terms of Nuclear Framework Deal (2015-04-09) | The Wall Street Journal

Dom här två gången i Iran kan säkert uppleva sig stärkta ett tag av att lyckats klottra ner nyhets medierna med en massa fjantande hit och dit med Gubben Khamenei en dag positiv, den andra säger sig vara neutral och sedan tycker sig se sig en internationell konspiration som fört honom bakom ljuset dagarna innan.

Men jag tror inte det imponerat mer på iranierna i övrigt än i omvärlden. Iran är och görs direkt löjligt här. Något vi också sett av och till lite varstans i omvärlden: Att seriöst åtminstone göra sig besvär att betrakta konkreta fakta när det handlar om allvarliga frågor påverkande väldigt många liv är vad jag vill tro väljare i demokratier värderar såväl som gatu-demokratin i Iran tillslut gör avslut på om lugnare förändring nu förvirras in i demens dimmorna.

Ska nu ett alternativt perspektiv än mitt för förhandlarna ges i några nyhetslänkar från USA har jag viss preferens (men följde ej upp bakåt i tiden särskilt länge sökande något annat) till dessa givet att jag ej såg Senator McCain dragande slutsatser från förespeglade fakta man säkert ej vet var kända för dem eller missbrukande frågan vilket jag drygt bedömde åtminstone en amerikanskt politiker göra (ungefär lika anmärkningsvärt som en annan jag uppmärksammade för några månader sedan ej kända till al-Gaddafis finansiering och stöd till en av nutidshistoriens värsta terroristdåd: Och tycktes när jag tittade bakåt i uttalande lite stolt över hur lite han kunde om nutidshistoria):

• McCain, McSally pan Iran deal, praise defense industry
• Sens. Graham and McCain: Iran Negotiations Won't 'End Well'

Vidare betraktande regionen - och nu avser jag ej den persiska kultursfären som nästan intressantare sträcker sig också österut vilket vi ibland missar att tänka på - västerut kan det för varje aktör som mer eller mindre frivilligt eller ofrivilligt tar ett långsiktigt ansvar för områdets utveckling att inför medel-långsikt säg tio år planera för större kulturell redundans. Både redundans reducerande systematiskt risk från kulturell distans såväl som att säkra upp för att områdena västerut inkl. föga otroligt alls Saudiarabien haverar. Det är risker jag diskuterade tillräckligt nog i antal för att räcka och bli över ett antal år sedan nu där jag lade ner det sista säg kanske ett år innan ISIS blev nyhetsmaterial med den motiveringen i sista inlägg att den väg till att minska riskerna på väg från en positiv möjlighet till förbättring till regionen med risker för negativ effekt nu var problematiska givet att ingen hade någon egentlig insyn i Syrien medan det var känt från bl.a. dom kurdiska grupperna att fundamentalisterna vandra in där sund kultur falerade medan diktaturen begick övergrepp.

Persien likt Saudiarabien är en lokal aktör. Dessa har ett egenintresse och engagemang i regionen. Därmed ges en sund fördelning av kostnad: Såväl menar jag oerhört viktigt legitimititet hos åtminstone dom kulturella grupper man står närmare. Ingen av dessa är rörande det senare direkt oproblematiska - Båda med några undantag är tämligen illa omtyckta bland stora grupper av vanligt folk. Men de har funktionell infrastruktur, kassa, förutsättning till fungerande ekonomi, Iran är dessutom välutbildad vill statistiken mena och Saudiarabien arbetar ju med god budget på att förstärka sig där dom med. Men är självklart så länge de ej klarar att i en lagom lugn takt (mindre än nivå med att bränna ner hela landet, skjuta stridsgas på den egna befolkningen o.s.v.) förändra sig till en sundare människovänlig styrelse är de osäkerhetsfaktorer i sig: Och de kommer förändras - Vi har samma process i dessa länder som vi haft i så många andra.

Att Syrien är som det idag är argumenterat miss-management av såväl EU som USA - och om man har någon illusion av FN även dom. Men det är verklighet att acceptera som den är. Och förändringen ligger - nu mer i derivata och andra derivata - i Iran såväl Saudiarabien.

"Alla ägg i samma korg" är inkorrekt gammal bonnig svensk common sense här. Snarare något att inte likt häxan i Hans och Greta ramla i grytan därför att man önskar mer än allt värde - i sagan i form av godis - man redan har: Både en från orbitofrontal cortex falsk prediktion kontra värde - värdet vi lärde motiverar mer än det levererar när vi inte når upp till mer oavsett om det handlar om mat, droger eller makt - där total kontroll av landet eller nära så upplevande sig som den högsta härskaren ej är vad som ger det eventuella värde man upplever av rollen. Större värde i helt nya dimensioner med mycket av vad som faktiskt ger det upplevda värdet oavsett om Överstepräst eller Överste-Shejk är mer verklighet vid sund lugn förändring mot demokrati. Såväl från utmaningen som att bli internationellt firad snarare än allmänt illa omtyckt såväl lokalt som globalt.

Rörande pengar skiljer sig nu sådana ut i vissa praktiska detaljer jämfört med makt. Makt och pengar menar jag är båda potenta abstrakta värden jämförbara: De är långsiktiga och kan omsättas till effekt. Men när diktaturen faller är pengar fortfarande med lite tur och planering i förväg fortfarande funktionella med gårdagens makt lokalt är död om man ej hinner ut.

hedge one's bets
(bookmaking) To place bets with a third party in order to offset potential losses.
(idiomatic) To reduce the risk of making a mistake, by keeping one's options open.

Från: hedge one's bets | Wiktionary

Gubben Khamenei allt mer kognitivt "underligt" (politisk) förvirrad och gubbens växande visuella fåfänga säger nog vart kognition nu bär sig

Är det demens eller bara dumhet? Och är det ena eller båda egentligen nytt?

Vem hade trott att en "90-årig" (egentligen "bara" ca 75 år) präst - Gubben Khamenei - som ett fåtal alls i hela landet där han bor alls ifrågasättar ansikte till ansikte skulle visa sig vara politiskt idiot såväl inrikes, utrikes och i "country economics" (jag inför en egen term här: Mest därför att jag inte kommer ihåg vad den vedertagna termer heter):

"Iran’s supreme leader on Thursday laid out tough terms for negotiations on his country’s nuclear program, saying that all sanctions must be lifted at the start of any agreement and that international inspectors would not be permitted in military sites.

In his first public comments since a framework for a proposed accord was announced April 2, Ayatollah Ali Khamenei emphasized that he is not committed to any deal. He played down the importance of the details released last week."

Från: Iran's Khamenei adds a twist to tough terms for nuclear talks | LA Times

Samtidigt vi kände alla till den här risken. En stor andel av Irans befolkning var rent av ute och försökte motverka den här frisken de såväl som omvärlden visste fanns: Så visuellt tänkbart försöka visa sitt intresse av en bättre ekonomi och större utbyte med omvärlden generellt genom att påbörja en mer "avslappnad sund" kultur kring Västerlandet.

Jag vet inte vad jag eller någon annan kan ge Iran's befolkning för råd här. En single-point-of-failure eller kanske bättre sagt hastighetsbestämmande steg i processen är gravt defunct på nivå att uppnå förändring kring små-strunt man avstår ifrån (färre "centrifuger" innan sanktioner) för stort ekonomiskt värde kan ta årtionden (eller ett århundrande kanske? Vi vet ännu inte).

Vad ska man säga här? Papisterna i Rom tänker heller inte vettigt kring ledarskapet men där är ju alla i alla fall direkt omedelbart i själva kyrkostaten hårt troende medlemmar i sekten som givit upp både det ena och det andra för att fördjupa sig i bibeln, kyrko-makt-politik och predikandet av boken vi alla kan handla själva.

Britterna har ju en del erfarenhet att dela med sig också. Det var ju mycket dynamik mellan den mer "jordnära" delen av makten och kyrko-representanterna såväl innan som efter transformationen till den anglokanska trosföreställningen som kanske just är kärnan i den engelska erfarenheten här:

1. Liksom Iran under modern tid var "England" (här och fortsatt vad vi idag kan kalla England) lite isolerad från trosfränden i omvärlden. Oavsett vad Wikipedia skriver om påven skickande personer till England var kristendomen där just konvergerande redan då på något av ett eget spår skapat från en större distans till Rom:

"Consequently, in 597, Pope Gregory I sent the prior of the Abbey of St Andrew's (later canonized as Augustine of Canterbury) from Rome to evangelise the Angles. This event is known as the Gregorian mission and is the date the Church of England generally marks as the beginning of its formal history. With the help of Christians already residing in Kent, Augustine established his church at Canterbury, the capital of the Kingdom of Kent, and became the first in the series of Archbishops of Canterbury in 598. A later archbishop, the Greek Theodore of Tarsus, also contributed to the organisation of Christianity in England.

2. Ökad kontakt allmänt mellan "England" och kontinenten reducerade skillnaden men något av en egen kyrko-kultur kvarstod. Och att ta ett steg tillbaka när den andra sidan av makten kände behov av det var inte vad som många alls kända något engagemang att protestera eller försöka kringgå (de fåtal med förmåga att mer konkret ställa upp soldater anar jag snarast sökte utnyttja frågan mest för stöd från kontinenten) även om nu diskreta papist-kyrkor skapade för att ej provosera de acceptabelt definierande protestanterna går att hitta.

"In 1534, King Henry VIII separated the English Church from Rome.[8] A theological separation had been foreshadowed by various movements within the English Church such as Lollardy, but the English Reformation gained political support when Henry VIII wanted an annulment of his marriage to Catherine of Aragon so he could marry Anne Boleyn. Pope Clement VII, considering that the earlier marriage had been entered under a papal dispensation and how Catherine's nephew, Emperor Charles V, might react to such a move, refused the annulment."

Jag får erkänna att jag är osäker på vad Iran's folk kan hitta för lösning i det här men just i domän av religion (snarare än Nordkoreas kommunistiska trosföreställning påtvingad folket) kom jag inte på någon annan vetskap att söka hitta svar i.

Vi skulle kunna ge oss på att rationalisera Gubben Khamenei uttalanden här från ett propaganda perspektiv. Det går att hitta här såväl som allmänt en tänkbar rationell motivation även om sådant rationaliserande i allmänhet löper stor risk att läsa in en vettighet som kanske inte finns där alls: Vi behöver här tror jag acceptera att en stark lokal preferens mot i ett perspektiv liten grupp av väldigt gamla boklärda kring religionen finns vilka av och till resonerar väldigt underligt.

Likväl antar vi dålig förståelse av dynamiken hos befolkningen kanske vi kan tänka oss att Gubben Khamenei blev nervös och orolig som gamla ibland blir över att alla medborgare försökte få honom att se att dom vill ha det här genom att fira på gatorna. Och gick något av samma fel-tänk Kina gjorde för några år sedan och fortsatt med men här på en abnormt större potential: Att försöka inducera rationaliserad nationalism ovanpå en fråga vars värde för individen går att förstå motsvarande reda förändringar till det bättre i vardagen utan att den rationaliserade nationalismen tillför något nytt alls utan stående där man är idag med de problem samma individer kan uppleva befintliga. Uttrycket för stöd här torde visa på att Iran i problematiken ligger tänkbart flera år tidigare än förväntat Kina i kustregionerna.

Slutligen måste jag säga att jag var trots medvetenhet om att saker inte helt otroligt kunde hamna i sådant här strunt var baffled - ställd - över hur när och hur. Börja argumentera om små strunt där man själv definierar och inför att man skulle ha förlorat förhandlingarna och därför har behov av symboliskt icke-värde man lika troligt ej kommer lyckas med. Hade gängen runt Gubben Khamenei här och en del mentalt föråldrade men yngre ex. bland delar - men knappast fulsltändigt dominerande över 50% - av grönbardisterna så önskat hade de lika bra kunnat förstått själva mentalt att man uppnått seger och från det etablerat det i övriga kulturen. Att det går nu är inte säkert och det är mycket tänkbart att en kostnad för dem resp. möjligt värde för befolkningen kan komma från det snabbare än annars: Dock är det oerhört svårt för mig att försöka kvantifiera och än mindre aktivt ens på nivå månad per månad följa påverkan från det i detta språkområde. Det är med andra ord allmänna sambanden som kan ge tendenser i det engelska språkområdet vi antar vara mer allmän mänskliga och som har någon mötespunkt i vad känt för den persiska kulturen från en längre tid.

Frågan man kan ställa sig är också hur detta kommer påverka värde-fördelningen till det egna stödet i politiska delar resp. "religions-politiska". En förväntan där såväl som bland en mindre på ledar-strukturen runt gubbe med likartat troende på ett ekonomiskt värde från förändring finns. Ett sätt att möta det såväl som en i alla fall tänkbar ekonomiskt försämring är ökad omfördelning från folk i allmänhet till dessa grupper. Det är också vad vi kan tänka oss snabbar upp förändring allmänt i Persien och tänkbart mot kraftig intensiv commotion med snabb co-locomotion. Det senare hade vi ju redan exempel på i det positiva stöd befolkningen var ute på gatorna och visade i stora grupper om än med en positiv känslomässig bakgrund.

Ett visuellt råd

Även om det kanske kan upplevas politiskt litet långt utanför världspolitiska rationella maktspel om när man tar bort första centrifugen kontra formellt beslutar att ta bort sanktioner såväl som kanske småaktigt är en fråga kring Gubben Khamenei att reflektera hur han presenterar sig visuellt.

Han menar jag uppfattas mycket välanpassad för att inducera en acceptans av hans roll. En viss trevlighet oavsett orden han uttalar faller sig naturligt hos honom för en roll som befolkning och omvärld lärt sig att associera till den överdrivit gamle. Och här menar jag ej den diskreta likheten till Ayatollah Khomeini utan han har en hemtrelig gubb-harmlöshet över sig som ej omedelbart för tankarna primärt till gubbgnäll utan mer lite av trevliga lite eftertänksamma reflektioner om vardagen.

Inget i det har något att göra med värderingar han representerar konkret, korruptionen han är involverad i personligen (se gärna ) eller ens rörande sådant vad han konkret säger med knappast rörande annat än exakthet just i korruptionen känner något behov av att dölja vad han representerar.

Därmed kan argumenteras att det ej är fel att försöka balansera de bilder av honom som nu i överdriven utsträckning bär denna egenskap med sig. Jag har själv ej möjlighet att försöka fotografera honom. Ej heller färdighet rörande mer avancerande tekniska modifikationer (om man nu menar att sådant är acceptabelt och det när det tydliggörs eller är uppenbart tycker jag nog att det är precis som vi kan uttrycka en bild av världen med ord som ej behöver exakt avspegla vad en aktör säger om sig själva).

Nedan gjorde jag i alla fall ett försök från en bild i Wikipedia som från början hade något mindre av denna egenskap. Notera att jag när avfärgad och förändrande skuggning (utan riktad prioritet mot problemområdet utan allmänt) ej stoppat förrän jag var nöjd med större skuggning mot ögonen. Hade jag önskat göra mer av en nidbild hade man också kunnat lägga en gravitation flyttande blicken något nedåt samtidigt om man ej vill göra det tydligt skära spåren av det i ovan (mer avancerade tekniker torde ej behöva det senare).

Nedan har vi bilden i original (antar jag):

Information licensrättigheter utan angivelse fotograf: en.wikipedia.org/wiki/Supreme_Leader_of_Iran#/media/File:Ali_Khamenei,.jpg

Nedan en mer problematiskt bild också i antaget original. Här är det hela vad som riktigt fult manipulativt ger en "trevlighets-induktion". Riktigt otrevligt.

Foto: Seyedkhan
Licensrättigheter och information om fotograf: en.wikipedia.org/wiki/Ali_Khamenei#/media/File:Seyyed_Ali_Khamenei.jpg

Premiärminister Chamberlains och lögnens förräderi: Hoover Institutions maskerar knappt längre förräderiet eller sin kommunistiska agenda

En medarbetare hos Hoover Institution - eller bara markerat så - har publicerat en form av komiskt inlägg görande en parodi av en väldigt typisk grupp av oseriös argumentation när det kommer till politik. Man försöker göra ett hot troligt idag utan att behöva bedöma konkreta faktorer i verkligheten genom att ta ytliga exempel på bakåt i historien realiserade hot. Är hoten realiserade förr tillräckligt potenta i skada de gjorde struntar vi mindre sällan i att se att exemplen saknar all relevans för frågan den mindre oseriösa opionsbildaren vill påverka attityder till.

Idag är det mer verklighet än förr att det går inflation i denna form av argumentation. Realiserad bedömer jag den ej som mindre effektiv än förr men mer information och intensitet på informationen krävs: Drivande en agenda kan du behöva fler personer som tycker, mer tevetid, fler kanaler o.s.v. Men varande välkänd om än trög och gammal teknik så är den också mycket vanlig. Mycket man kan se i media är inte väldigt - men ändå så man som här märker att det var skrivet som ett skämt - mycket bättre gjort än "artikeln" här. Här gjordes det nog snarare uppenbart komiskt genom att den tydliga tids-dispergensen: Koncepten använda hör till vad som idag är mindre effektiva än jämförbara exempel och resursstarka aktörer intresserande sig för attityder och bedömande världen känner väl till det.

Jag prövade att själv skriva ett liknande komiskt inlägg inspirerad av Victor Davis Hanson lite löjliga men kul skapelse:

• The Shadow of Munich Haunts the Iran Negotiations | National Review

Hoover Institution: Inte en av oss - En dom som mördar frihet

Att Västerlandet nästan besegrades när Hitler lät diktaturernas ständiga hot slå ner över världens och först efter historiens värsta uppoffring i människoliv och kapital räddades är skuld som också finns att hitta bland den fria världens folk.

Förrädarna som söker avleda vaksamhet inför hoten fanns i antal långt fler än Premiärminister Chamberlain. Deras strategi är ofta att peka ut något oviktigt att slösa energi på: Några kravaller bland kolonier eller att bibehålla social-stelhet hemma i England var bland vad där utnyttjades för att stänga det stolta folkets ögon inför hotet.

Igen ser vi denna pro-nazistiska strategi realiserad: Nu med en kommunistisk agenda. Hoover Institution har nu börjat visa sin rätta dolda ill-röda färg i inledd manipulations-strategi där information försvarande Kommunistiska Kina, Kommunistiska Vietnam och starkt diktatoriskt över all modern-historia Burma försvaras medan ännu för den Västerländska Kulturen små-risk-lander - jämfört med kärnvapen starka Kina där miljoner motiverade soldater tränas ut rent strunt - utnyttjas för att förleda folket till att öppna dörrarna för fienden.

Redan visas att det nu är så illa att Hoover Institution känner sig trygga nog att vi är så slött förblindade att de direkt på sin internet-hemstat utan att knappt ansträngt sig att dölja vem man talar för (Vietnam såväl som Kina) - Direkt i titeln har vi dessa frihetens två värsta fiender...

• Want To Reduce Inequality? Consult China, Vietnam And India | Hoover.org

Oheligheten är på sådana höjer att inte ens Barnen och Ungdomarna lämnas i fred:

• Educational and Professional Backgrounds of Current Provincial Leaders. Cheng Li (se även Li: Current Premier of the State Council of the People's Republic of China i Wikipedia) | Hoover.org

Ska diktaturen få indoktrinera barnen i Beijing utan att någon vågar säga ifrån? Att dingla med att bli provincial leader över en by med bönder är vad barn - några i familjer som vänt sig ifrån att orka se världen och hotet - kan tänkas lockas från friheten med.

Mer än Nazitysklands fara för liv och frihet hotas från dessa även vår ekonomiska frihet. Hoover Institution med övriga av sina röda kamrater vill ha makt och sitta och planera din och min ekonomi. Hur mycket du ska tillverka av av russinförpackningar i din eller din arbetsgivares fabrik ska dom bestämma. Och vill du handla ett anteckningsblock, penna eller att din familj köper en ny gardin ska du först köa efter att dom godkänt att du får handla det om du varit lydig.

Och är Indiens nya premiärminister inte den största vän Kina haft i Indien? Ska världen i krig behöva möta världens största länder kastande ut våg efter våg av sina abnormalt stora befolkningar?

Fler kopplingar till förräderiet som tillät miljoner och miljoner 150 gånger om att dö i Andra Världskriget och det Crime against humanity där miljoner och åter miljoner av ett otal etniska grupper att utrotas och den kommunistiska propaganda dagens förrädare säljande ut din och min frihet finns. Dokumenterat bl.a. i Wikipedia:

"Communist Party of the Soviet Union
the CPSU: Assessment and Context. Stanford University. Hoover Press. ISBN 0817968431. Media related to Communist Party of the Soviet Union"

Från: Search result: stanford university communist

Så kan man känna igen förrädaren: Ofta var de relaterade till Sovjetunionen eller annan kommunistisk ondska. Media relaterat kommunism är vanligare för förrädarna. De vill föra oss bakom ljuset med böcker, insändare de skickar till tidningar, eller pressmeddelanden på sin hemsida. Alltid är de diktaturens slavarbetande bönder och arbetare som betalar med sina liv för förrädar-pengarna som dessa ska gotta sig med.

Få är så förhärdade i sin ondska likt det vi har här att de sålt sig till båda dom värsta vi kan hitta i historien: Sovjetunionen och Kina och ändå jobbar lite extra för att ta det Vietnamesiska hotet ut från mörkret i dom Asiatiska djunglerna rasande mot det Europeiska och Nordamerikanska fastlandet kuster: Kusten landets sista försvar mot hatets och blodets röda - och fall aldrig till att tro att det är storm utan våga se att det är - stormar.

Att alla diktaturer måste besegras bevisas av just sådant icke-mänsklig ondska: Faller en Diktatur Moskva för frihetens svärd försöker dessa smyga sig iväg för att hitta en ny herre att sälja våra liv till. Din smärta och liven du förlorar är vad som när dom. Och så börjar cancern och döden att igen sprida sig.

Eller ska vi visa det mod den Västerländska kulturen förr var vad vi alla vågade lita på: Att vi vågar och kan försvara vår frihet när Massa Kommunist kommer för att förslava oss. Vi måste förr eller senare våga internera Hoover Institution för att rädda och skydda oss alla.

Aldrig har diktaturer - nu kommunisten (kända såväl de som förrädiskt döljer det likt Hoover Institution gör för att bedrägligt föra oss bakom ljuset) - tillverkat lika mycket vapen, kärnvapen eller övat lika många soldater. Aldrig har pengar - planekonomiserat för att inte bygga upp militärt så mycket som att rasera vår värld - för vapen och soldater ökats lika mycket år från år. Och det är lögnen från fienden mitt bland oss som gör det möjligt. När Victor Davis Hanson med kamrater reser var helst de är hem till folkrepubliken vet vi att kärnvapenmissilerna snart jagar rätt ner tjutande likt Nazismens störtbombare mot våra städer.

Aldrig har förrädarna varit så skamlösa när lögnen ska spridas:

• Policy Seminar on [Media] Credibility and Reputation in Historical Perspective

Dom förväxlar avslappnad gott ätande av vad ärligt arbete i frihetens tjänst gjort oss förtjänta av med dumhet. De tror att detta kommer få fortsätta tills alla världens folk är fastkedjade behövande fråga Hoover eller vem som har lovats styra där du bor om minska småsak. Jätten vaknar nu och då faller också dessa atavistiska rester historiens ondska söker släpa ut för att skymma världens idag så mycket ljusare liv.

Kommunistiska faran är inte deras ineffektivtet, moraliskt störda tänkande, deras hat mot frihet, döden och tortyren som är maktens näring. Sådant är deras vekhet: Vad de tvingas till i brist på all den styrka friheten gör möjligt för oss. Hotet är förrädarna bland oss. Förrädarna som maskerar sig som en av oss. Våga kämpa emot: Internera Hoover innan det igen är försent och vi igen måste göra ett världskrig för att överleva.

Komplettering

Förövrigt självklart behöver dessa diktaturer besegras. Men jag tycker att folk både bör och bättre stabilt över tid klarar av sådant om de får göra det själva. Vi får inte därför ta det som ursäkt för att ej ge dom den hjälp de behöver, sälja vår moral - om den för aktuella personer alls fanns med när dom föddes - till diktatur för pengar, eller ta sådana tankar som ursäkt för att sälja vad som helst eller göra affärer med vem som helst oavsett fara det innebär för folket där eller för den delen ditt företags medarbetare (Nordkorea är ex. välkänt riskabel att ha att göra med: Affärer med dem kan och har många gånger över åren kostat liv utan rationell anledning).

Dumhet och omoral ska ej utnyttja att andra vågar se vad alla etniska grupper, folk och språk-regioner klarar av utan att vi kommer invaderande på land (men kan det rädda livet på en stad som i Libyen ska vi när inte mer än lite luft-stöd krävs så klart inte vara så snåla eller fega att vi förblindar oss med teve eller vad som nu gör tillräckligt ljud för att ej se döden) var 5-år.

President Obama tal - Iran: Överenskommelse om säkerhetsåtgärder, sanktioner m.m. relaterat Irans kärnkraftsindustri

Jag vet egentligen vad dom här centrifugerna egentligen är (eller alls). Och får lita på att deras antal ger någon form av leverans-kapacitet relevant för kärnvapen. Tydligen ska de ha varit flera tusen när Obama blev president. Jag tror det här kan ha varit en bra prestation med potential till många värden med lite tur så om det känns belönande för Obama med utrikesminister att indikera Bush här så känns det kostnadsfritt för mig i alla: Kan centrifugerna ha varit få eller inga när Clinton var president?

Bra arbete här av Obama med utrikesminister och säkert en mängd andra; EU ska ju ha varit med här men vem man ska söka för EU's tal förklarande saker vet jag inte. Säkert många fler som gjort mycket här. Iran ska man inte minst ha respekt för. Det fodras ibland en del att förändra perspektiv och göra något nytt trots att konkreta såväl som abstrakta värden är uppenbara. Konflikt kan ibland låsa såväl individen och än tydligare en flock av människor när kultur etablerats. Jag ger det hela 3 plus av fem möjliga och första politiska händelsen som sedan 2012 fått mer än svaga två plus när det kommer till nationalstater.

Jag ser nu värde mer i möjligheter. Situationen har inte varit bra på många år:

• Iran: Abstrakt klart? Men klarar man att konkretisera?

Iran behöver till ett tillstånd av mer vi med omvärlden. Och någonstans behöver man börja ge och ta med omvärlden och det har var bättre än mycket annat utant tvivel genom att en konkret risk finns i att den negativa feedback på konflikt som kommer relaterat kanske minskar med mindre isolering kortsiktigt. Vidare har det argumenterats större säkerhet kärnvapen denna väg. Med bra möjlighet till övervakning tror jag det kan stämma men jag har inte sett dem eller upplever att jag minns någon vetskap om byggnader kärnindustri, teknik åådant kräver och vad mer man kanske bättre tittar över om man skulle ge sig på att försöka bedöma det.

Dock föreslår jag ändå en åtgärd möjlig lite varstans: Att acceptera och kräva att viss teknik man importerar taggas som nu men taggas sändande skilt från normalt nu serie nummer ma har i listor och checkar av vid kontroller. Ger potentiellt lite kontinuerlig övervakning.

Iran: Abstrakt klart? Men klarar man att konkretisera?

Jag vill inte sunt vara illojal från några enstaka nyhetstitlar till men känner jag ändå mer abstrakt riktiga reflektion i Prata Iran: Det är för man är riktigt sunkigt dålig och inte har i närheten av en normal dålig nivå som hade räkt nog flera månader sedan men det sägs att folk ska ha klarat att prata sig fram till någon gemensam abstrakt idé om hur hela problematiken kring den atomära Iran-risken ska hantera utan att det i onödan men utan värde skadar Irans såväl som ekonomin i andra länder:

• Western diplomat: Iran, six world powers reach understanding over nuke program || Haaretz.com

Som jag vill minnas från en massa jag lärt genom åren ej alls ovanligt hade jag nog här mer rätt trots att jag kanske hade fel. Rätt i någon abstrakt mening från givet tillstånd och upplevelse. Men fel rent praktiskt. Jag vet inte om folk allmänt brukar ha rätt också när dom har fel?

Jag tror det här kan vara viktigt och kanske en väldigt bra sak. Men möjligheter kommer och går. Att ett försök inte når fram är ej en korrekt indikation om strategi för att åstadkomma positiv förändring när vi ser bakåt i historien. Oc klarar man inte att se att det här är en större fråga och hur andra värden kan skapas härifrån blir det praktiskt ingenting ändå (även om ett sådant misslyckande ej troligt vill jag föreslå innebär att Iran får kärnvapen: Spekulativt om den risken blir konkret hamnar saker i konventionellt krig innan realisering).

Att man kanske klarat något här känns dock trovärdigt även om vi kanske ännu väntar på något mer gediget med filmkamera och lämplig halvt välkänd iranier resp. amerikan och/eller EU:ikan förklarande att det ska vara mer än lovande.

Potentiellt mycket bra. Ganska imponerad om man klarar det faktiskt. Ordentligt avstånd etablerat över så många hårda linjer över alla år. Mycket bra.

Pravda i Iran: Standard krävs för att förtroende ska skapa mer än rädsla och osäkerhet hos politiker

Och jag tror nog att såväl positivt som negativt förtroende kan skapa osäkerhet.

• Iran Nuclear Talks: U.S. 'Not Trustworthy,' Says Top Tehran Cleric

Men är USA Pravda? Ofta spelar subkultur i republikanska på att budskap i motivation ska uttrycka här än vad jag upplever att i demokratiska partiet (just nu åtminstone: det varierar nog över åren inte minst beroende av vem som styr White House delvis i alla fall).

• Riktad Information - Informationen och Rörelsen från språk till ibland "märkbar" social motion

Är man emotionellt lyhörd och öppen för att lära om världen kan man dessutom uttrycka pravda pågående men i olika sekvenser. Ditt engagemang kan kännas mindre trovärdigt när du efter att sett en otäck halshuggning i Syrien crowd sourcar din donation för dagen dit istället för var innan.

Nå jag kan i alla fall säga att jag om det önskas kan vara standardiserat trustworthy havande en gång i tiden implementerat KeyNote (RFC 2704) såväl som Simple Public Key Mechanism. Det tror jag är tryggt för många läsare att veta. Jag kan skriva ett litet assert och signera det beskrivande vilket datum och tid som det gäller: Today we do this but next year we do not.

Har USA och Iran behov av att nå ett gemensamt språk så man slipper motsvarande problem man haft nu förvirrande varande kan jag hjälpa till lyftande saker upp. Så standardiserar vi förtroende hä med en gemensam top-authority som vi alla kan lita på kommande boot-strap hos er (att installera dit när man efter omstart dator igen dödat bluetooth) som efter ommöblering bryggade till internetdator - men jag satt framför datorn när OS jfr disk gjorde default och frös på angreppet saknande en del man förväntat - Samplande igen indikerar det väl något vilket jag varit med om förr - säg för fem - sex år sedan hade jag en del sådana problem med Kina ex. men numera aldrig - så tycker jag att det är ofta) - osäker varför men väldigt trust worthy vetskap och från det prediktion från lärd historia). .

Nya riktlinjer för hur USA och Washington ska refereras i samband med Iran

Enligt rapporterat av Reuters nedan gäller nu att tidigare "förenklade" referenser till "USA", "Washington" ex. förhandlar med Iran och jämförbara konstruktioner ska läsas som "Obama" eller kanske om man inte är internationellt närmare republikanerna "President Obama". Om något särskilt gäller United Kingdon och Frankrike (och övriga förhandlande) framgår inte så vi fortsätter förnekla med dom med namnet på nationalstaten (franska presidenten har jag förövrigt inte lärt namnet på bra nog för att inte behöva slå upp än).

• Republicans warn Iran nuclear deal with Obama may not last (2015-03-10) | Reuters

Rörande förhandlingarna med Kuba har jag inte sett något än om att det kan vara ett Obama snarare än USA projekt. Vi refererar fortsatt som att det är USA som förhandlar med Kuba.

Eventuella kopplingar problemet kan ha till användandet av privata e-post istället för dom korrekt statliga framgår heller inte. Men kanske är det privata e-post som gör det möjligt för Obama att driva en massa egna utrikespolitiska förhandlingar som är problemet? Framtiden kanske kommer visa att även amerikanska utrikesministrar inkorrekt refererats som att USA förhandlat när det mest varit dom själva som sprungit runt och pratat en massa dumt med Iran, kanske Sverige, Kina, Japan m.m. bakom ryggen på det här andra USA Reuters citerar.

Sammanfattade exempel korrekt namngivning

Rätt :-)

Obama förhandlar med Iran.

Mellan Fel och Rätt :-|

President Obama förhandlar med Iran.

Fel :-(

USA förhandlar med Iran.

Washington förhandlar med Iran.

The US President negotiates with Iran.

Rörande Iran

När det gäller om vi ska skriva Iran eller namnet på medborgare som tycks mest praktiskt engagerad i förhandling, deras president, eller teokratiska boss är jag tämligen trygg i att vi kan skriva Iran. Referenser både från den närmare valda politiska delen såväl som den teokratiska görande det uppenbart att man förhandlar är fallet.

På det gäller att jag tror de flesta är beredda på att hantera fallet att Iran framöver kanske försöker fuska i att följa förhandlingen och vill för sig komma det så att det aldrig inträffar via kontroller efter avtal. Och bör därför upplever jag riktigt inte innebära att det inte är Iran som Obama men inte USA förhandlar med.

Viktigt att inte i onödan spä på konflikten

Men jag är lite osäker här förstås. Genom att tydliggöra hur jag tolkar informationen från USA rörande Obama-regeringens konkurrens med senats-republikan-regeringen och hur vi bör referera saker för att inte ta sida och därmed risker att spä på inbördeskriget så tänker jag att läsaren kan förstå och tolka rätt som de ser på det.

Jag såg nyheter nyligen om att den ena sidan ville ha vapen-embargot borttaget så att de bättre kunde bekriga ISIS som utnyttjat konflikten för att ta ut territorium och att många amerikanska oljekällor inte levererar pengar längre därför att dom saboterats. Hade världen inte polariserat det amerikanska inbördeskriget så svårt genom att referera otydligt om deras olika grupperingar hade det kanske aldrig behövt hända: Det är därför det är så viktigt att vara noga med om vi skriver Obama, President Obama eller USA. Skriver man USA för mycket blir inbördeskriget i USA värre och det sprider krig och fundamentalism.

Fler nyheter vi tillsammans lär ifrån

• Kim Jong Un överskattar hungerstrejkens effekt för att ta protester till revolution (2015-03-06)

Riktad Information - Informationen och Rörelsen från språk till ibland "märkbar" social motion

Samma bok refererad i Riktad information - Exempel Ridicule - Hund Fala med President Franklin D. Roosevelt diskuterade kort - säg en halvsida - smear (ungefär förtal) bl.a. nämnande förmågan (eller vad man ska kalla det) att göra det i politiska ta (upp till kombinerande flera olika talare) görande payload tydligt i förståelse utan att man kan indikera vad som sagt det.

En hel del praktiskt för att undvika problem som kan uppstå relaterat samma möjligheter i språket gör åtminstone en del av sådana entiteter som har budget och långsiktighet att standardisera sådant som språk (ex. EU). Särskilt att man när neutralt språk undvikande implicita stereotyper och meningar är att föredra är verb med mindre av adjektiv närastående såväl som att humpa in händelser i noun (skapande gärna större flexibilitet).

Men när vi talar allmänt blir vårt språk mindre sant med fler adjektiv? Ja absolut om vi menar att resp. mening eller ett fåtal tillsammans handlar om någon tämligen basal binär logik. Närmare det i alla fall.

Men det finns en försvarlig mängd emotionell sanning och attityd vi åtminstone med personer vi är vana vid eller för grupper vi mer eller mindre medvetet förstår det (inkl. att acceptera det utan att reflektera det: som jag tycker och därför "sanning" jag ej ifrågasätter - och omvänt för fiendeflocken åtminstone när intensitet växer eller är upparbetat hög med trött kognition och brist på tid).

Uttryckande en svår händelse inträffad. Säg görande witness event. Återberättade för att uttrycka vad som inträffat blir språket från en aspekt sannare uttryckande mer av hur du upplever händelsen återberättande. Rörande konkretiserat inträffat närmare verbens motoriska spatiella värld med ofta när vi återberättar ganska direkt motsvarighet så till rummet med personer som flyttar sig, gör saker o.s.v. Det senare tycks indikerat att man kan tappa möjlighet att återberätta korrekt hamnande i det första.

En emotionell sanning vi kanske kan kalla sincere men ej inkluderande säkert i sann i händelsernas steg som det inträffade. Känt ex. ofta (åtminstone två gånger) använt i referernser böcker är kvinnan som blev våldtagen i sitt hem av någon (minns jag rätt konstaterat senare okänd person för henne). Där hon blir övertygad om att det är känd person på teven som våldtar henne. Sanningen i uttryckt upplevelse av händelsen inkl. personen hon upplever är dock inte mindre korrekt. Men personen i fråga var nu i tevestudien och därmed ytterst bevittnat oskyldig.

Och kanske har vi lika lite entydigt det ena eller det andra (vi adderar ju beskrivande uttryck fritt till noun indikerande entiteter såväl som händelser kategoriserade dit och friare än så) över i bästa fall ex. en korrekt beskrivning av att vi går runt och gör saker med föremål. Ex:

Hans GO over border. Hans buyes 1000 kg cocaine drug. Hans CAUSE GO cocaine over border-

Eller jämförbart: vi önskar säkert alla att bygga vidare på verbens lite tydligare verb för enklare ner dem ytterligare så slipper vi problemet med att fundera över hur mycket mer varierad payload realisering kan vara i bomb vs carpet bomb (om man nu inte vill se det som vi har ett implicit - eller konkret - "adjektiv" förklarande bom som starkt i potens för den som förstår möjlig och typisk effekt men ytterst varierad i faktisk payload typiskt: Carpet bombing spyr ut mängder av bomber i varierad storlek över stora areor - slutar det en minut tidigare är absolut differens med varje letter bomb någonsin realiserad i all rimlighet enorm):

Pravda och Istina

Och det kan vara att det är just detta som likhet och olikhet mellan de ryska konceptet pravda och istina uttrycker natur i som diskuterat i:

• Russian Cultural Scripts: The theory of cultural scripts and it's applications. Anna Wierzbicka, Australian National University.

Jag kan dock inte ryska men tycker mig känna igen något av detta såväl som en dimension i förklarande sådant här jag kan tänka mig att Ryssland är något närmare i realiserad än ex. Sverige men spekulativt kanske inte lika tydligt jämfört med ännu äldre kultur med ändå ganska fet lantbruk att föda kultur stabil men relativt lugn i över år på år (många tusen: där för Kina gula jorden är så fet jord varit för en männsklig kultur relativt realiserat i övrigt i världen - tidigt störst i individer därmed såväl som etablerat ytterst tidigt stabilt odlande).

Feministiskt hjälpsamt istället för kvinnofientlig "smear"

Stabil lokal flock med jämfört med i idag för oss ganska få förändringar. Variationer är när någon supit till och lite kaos uppstått eller en gammal ogift man eller kvinna fått en religiös ("smearing" via noun gender-politiskt korrekt hellre än att skriva gammal nucka) uppenbarelse (kanske rent av börjat vandra runt besökande helgonreliker).

Motivation och försök realisera i konkretiserad verklighet man känner inte alltid helt kritiskt att ha en exakt witness för kan vara mindre än att man ärligt försöker i alla fall. Eller nu tror på visionen som kom: Jag menar vem ifrågasätter Profeten Jesus när han kommer till dig.

Och så livegenskapen lika verklig i Ryssland som Kina. Stabilt och föränderligt där ekonomin är odlande. Vek kommunikation etablerande "beskattning" kategoriserat expanderande till stater där ägandet fastnar och för Ryssland propagerande till större chunk. Svårslaget i historien undantaget Japan (normaliserat resp. land) där shouganatet i sin totala livägenskap av allt i absolut stegvis kategorisering och till 99% oföränderligt tills det bröts sönder och realiserande den asiatiska "sidan" av Andra Världskriget.

I en del kan det vara bättre att erkänna en djupare sanning och sincer känd och förstådd från verklighet, kroppsspråk och den ej uttalande kommunikationen man mer eller mindre inkorrekt ändå funktionellt korrekt vardera förstår. Sanning sammanfattande vad som kan ha skett hellre än att riskera problematiska förvecklingar kanske ledande till att man "återvinns" av sin ägare till ett emotionellt avskräckande budskap för övriga tillgångar.

Och vad är politik egentligen annat än att stiga upp på teaterscenen och göra en föreställning. Avslutande om lämpligt firat med en mer obestämd bugning riktat allmänt så att alla kan tolka in sin inkludering. Att för dom engelska verben ibland sökande manuellt när osäker något av mer reducerande skillnader - transfer av respekt när ex. - finner jag att det kan krävas att man söker upp orden i CEDIC när engelska lexikon inte riktigt klarar att tydliggöra det nog för mig. Och vem är jag att ifrågasätta något av resp. översättningar för symbol-grupper (eller vad nu korrekt term är för kinesiskan).

Sanning att politik är en teaterföreställning. Men utan tvivel sannare längre bak i historien när konkret verklighet var jordbruk stabilt etablerat sedan flera tusen år. Variation i realitet idag gör det svårare. Tråkigt nog duger folk inte här: Oavsett politiker, vita, svarta, muslimer, eller kristna. Världen förtjänar en enhet som ser till er alla. Mannen ändå feminist och som korrekt för såväl kristna och muslimer kan referera till Gudinnan som Profeten Jesus. The Big Gray: Varken Vit eller Svart utan rätt för både färgade, gula och vita. Och där faller lätt sanning. Det kan vara etablerad konkret sanning som känd egenskap man kan vara beredd att acceptera i mycket problematisk diktatur för men innan det gillar ingen riktigt något närmare vad jag uttryckte ty man litar inte riktigt på den andra sanningen. Så som färgad likt Obama eller same som Sveriges statsminister delägare i några hundra renar gäller det att inte diskutera det så mycket som att låta det vara implicit för de "egna" (muslimer och svartingarna enligt en del ej berörda i den andra grupper) medan grupp två kan fokusera på att man får ungefär vad man önskar efter Bush II friska asserting motoriskt såväl som man reducerar - eller konkretiserad upparbetning av - ett systematiskt problem rörande racism och fördömar.

Beundrande går emellertid bra att våra men det var ju inte riktigt Big Gray. Inga blir heller (ibland åtminstone) så övertygat troende som konverterade - såväl som en aning kommande in från främmande flock som upplevt oavsett född muslim, danskdjävel nere i Skåne eller något annat - kommande till Syrien eller Danmark för att äntligen få vara vad man är utan en känsla av stereotyper realiserade ifrågasättande egenvärdet i mening av relativ makt: Lite av vi och dom.

Commotion eller reduktion: En individ

Något realiserat verkligt för dig just nu - stereotypen med negativ payload du upplever verklig - antingen reagerar på med ilska eller i någon mening accepterar. Inget i det visar annat än att det är flock relationer vi i fin svensk 1900-tals tradition kallar makt (menande inte riktigt vad anglosaxerna menar). Så vad är då skillnaden nu mot i Ryssland och Kina under alla år av livegenskap? Ty stämmer det att det är relativ makt i flock stereotyperna realiserar för det resultaten kognitiva psykologin etablerat via imaging (såväl som andra metoder) till just vi och dom i varaktigt förtryck: Du upplever dig inte riktigt vi med Tzaren. Han med ägarna är en annan flock.

Räcker religionen till? Delvis säkert.

Men det är också etablerad verklighet. Accepterande d.v.s. tagande reduktionen i hur du bedömer dig själv mest konkret (så menar jag ty nu lämnar vi vad man kan få ut tittande på en hjärnans reaktion i studier) för vad den realiva makten uttrycks i för kontext. D.v.s. konkret här just agerande så att du ej längre nästa dag när tillsagd att göra något problematiskt för dig själv och andra accepterar det utan att försökt hindra det (ex. huggande ägarens representant med en spade i huvudet).

Stationärt etablerat förtryck

Vad händer när folk ifrågasätter stereotyper direkt i vardagen idag när de reagerar med ilska? De blir intensiva. Inte självklart svåra att ta nästan direkt till kamrat om de inte är i flock förstärkande varandra ty ilskan såväl som reduktionen tar ner den kognitivt mer rationella sidan av hjärnan.

Så hur bryter vi inarbetad diktatur reducerande?

Intensiv colocomotion tagande folk tillsammans - lättare etablerande - flock över tröskelvärde

Javisst. Och enklast som vi vill och närmast tillhands föreställer oss det visualiserande (gissar jag typiskt) just i verbens natur av colocomotion. Hög intensitet flock realiserad fysiskt.

Men krävs det? Nej det är heller inte sant. Vi vet att det fungerar. Vi är ju fortfarande i "efterdyningarna" (ev. definierande om orden en aning inom citationstecknen) här av en av de större colocotioms vi haft (är världen en bit bakåt i historien är den alltid lite mindre: så vi glömmer ex. Japans expansion ut i Asien krigande runt med massor av döda och övergrepp såväl som allt möjligt omoraliskt i övrigt).

Lugnare väg bevarande konst, hus och vattenförsörjning

Ty vi har ju en process verkande vi också känner där stabilitet när intensitet via information - som uttryckt sundare i varians ej förutsättande att vi självklart tar in mer information vi behandlar jämfört med säg jordbrukaren för 1000 år sedan: Perceptionen representerar enorma mängder information - konvergerar lite lugnare mot vad vi kan kalla öka mänsklighet som realiserat vi fortgående "colocomotion" - eller om vi nu vill istället - commotion men mer i realitet ej accepterande att vi lätt fastnar i problem.

Dock verkar det sannolikt att när etablerad verkande men ej uttryckande i samma utsträckning förändring når vi förr eller senare jämförbart tillstånd som om vi ex. åkt ner till lämpligt muslimskt land för några år sedan med miljoner flaskor alkohol de aldrig mött förr drickande upp modet på dem såväl som hetsande upp efter någon timme med mer potent musik och slagord. Och kanske att det är där säg mindre diktaturer uttryckande fördänring över oerhört mycket åren som varit - likt Kina med händel mötande omvärlden o.s.v. står - medan spekulativt Iran står närmare att gå mot commotion vi här spekulerar skapas inte just så här men vad som approximeras så här i vad vi kan se och mäta på (information i mängd vs personer och hur det varierar kontra varoabler sammanfattande samhälle av normal sort som våra internationella organisationer gör i en mängd inte alltid korrekta men ofta nog ganska bra och viktigare del av en långsiktigt meningsfull ambition).

Bandbredd rikare i känslospråk personligt riktat utanför nätet, tidningarna och böckerna

Iran har ju vad vissa länder har och andra saknar. Sverige saknar det nästan helt. Sydsudan har mycket av det. Kina också ordentligt. Japan tror jag men har ej slagit upp det mindre:

Massor av folk från sin kultur boende i andra länder kommunicerande tillbaka etablerande ett till djup på information som går "in" och "ut" förutom internet om man har det eller rykten om drakar och annat dom gamla jordbrukssamhällena kanske trodde på en bit bort.

Värde önskat: Klocka, Kniv och Staty

Dispergens i förändring som byggs på. Dissonance när man upplever att man vill ha något som känns värdefullt (eller mycket sådant). Stärkande tillstånden gammal diktatur och kanske dagens diktatur tryckt ner. Kanske en klocka:

• Riktad information - Exempel: Relativt värde illustrerat med Seagull 1963 (klassisk kinesisk klocka) och dagens frukost
• Riktad information - Kompletterande resurser: Lyx - Korruption kolliderande kinesiska "lyxklockor"
• Riktad information - Exempel: Partiets lyxklock-excess får länkstöd av diktaturens anti-korruptionssajt

Eller en stor trädsgårds-staty av en känd religiös ledare (något unikt ovanligt ändå mångkulturellt föredömligt assertion öppenhet till variation ovanpå mitt välkända feministiska engagemang artigt korrekt - lite som att hålla upp en dörr: Mummified monk set to be returned to his final resting place) att ersätta någon gammal gudabild grannarna höggbort föga elegant lämnande stora kantiga hål i sandstenen.

Mumien har något av the righteous. För mig är det viktigt att vara ett föredöme. Inte bara feminismen och kvinnorna är viktiga för mig jag tänker på framtidens barn också. Och Sverige. Samhället så att säga. Ett till exempel i kontrast klockan (görande onödig calling people greedy utlösande kanske negativ stereotyp för en del eller möjligt för andra förstärkande känslan av lyx i relativ kontrast):

• Riktad information - Exempel: The Defender: Korruptionens laster i kontrast till rätt-tänkande och rena manliga symbolerna

Värde för värde så att säga: Doing the "right thing" eller köpa klocka. Eller kämpande sig och på scenen och tagande alla tänkbara värden (vad dom andra sparar upp till som belöning för dig när de jobbar dygdigt extra istället för att springa runt och visa upp sina lyxklockor för varandra):

• Khamenei controls massive financial empire built on property seizures | Reuters
• How Russia does business in the Putin era - Comrade Capitalism (därav att raketerna exploderar, konflikten i Ukraina går dåligt trots massor av tro på att man ska kunna det här med krig och ekonomin åt helvete: Korruption förstår korrekthet i mindre detaljer och vissa saker fungerar inte utan det.)

Eller vad det nu är man önskar: Mat för en del säkert. Några kan önska ett farligt vapen att skydda sig eller hämnas med. Det senare är väl en fördel lugnare förändring kommer med men den förutsätter just förändring.

Klocka - Status vi bär -, staty (vad som syns där vi bor), och ett effektivt verktyg att uttrycka förmåga att göra mot flocken tycks dock komma ganska tidigt när folk växer snabbt i förmåga att köpa.

Prestigelöshet

Mellan reagerande ilska resp. reducerande sig själv ligger prestigelöshet. Accepterande eget värde och/eller annat aktivt värde.

Att möta information ska värde av den. Ej vid prestigelöshet (jag kan inte ifrågasätta som givet sämre alltid andra reaktioner men när möjligt är detta en bättre väg till förändring) att vi reagerar motoriskt med intensitet ej något genomtänkt i alla fall. Eller att vi bara skapar negativt värde för oss själva fokuserande på det mer adjektiv-attityd uttryckande istället för att kanske bygga en uppfinning värd en massa pengar räddande värden eller något annat nyttigt för oss själva och andra.

Samma sak i delar. Information mellan individ i flock. Information upparbetad vi gör något av.

Och med att mediterat hur vi revolution och intensiva nyhetshändelser förändrar världen såväl som firat främmande kulturer och kvinnorna hellre än att göra en massa främlings-kultur-fientlig smear är vi klara här.

Iran: Att reducera murar - Persiska tankar när den yttre muren faller

Muren här är byggd från många perspektiv och håll. Enklaste - och knappast en dålig approximation i allt relaterat praktisk förändring - att se som Iran i en riktning och engagerade i omvärlden från en annan riktning.

Vi kan välja att betrakta sanktionerna som del av en mur byggd delvis av bristande kommunikation och ett befintligt bias.

هنگامی که دیوار در حال تکان دادن پتانسیل دوباره متولد

Oavsett hur korrekta riskerna på goda grunder kan ha ansetts (och vi antar korrekta för någon period fortsatt i meningen) varit finns trots allt ett bias görande att problematiken detekterades i tid (antar vi) för Iran medan problematiken med Pakistan jag för allt i världen inte kan se som lugnande rörande något (havande sist jag följde dem regelbundet i nyheter för ett par år sedan knappt kontroll över stora delar av landet).

Förändring av sanktioner kommer öka kontakt mellan Iran och omvärld. Jag tror Iran kan få ut så mycket mer av det genom att fortsatt vara resp. försiktig och modig i hur man möter omvärlden.

Murens andra sida: Mur II

Förkärleken av och till för praktiskt tomma symboler i form av kidnappningar av enstaka personer löst associerade större strukturer (i mening av praktiskt doability för dem också om än inte alltid formellt), brännande flaggor m.m. Skapar upparbetade association kring Iran jag tror kan påverka hur man bedömer saker mycket mer generellt även utan att alltid se det som en faktor: Mer del av en bakgrund av hur man över åren upplevt entiteten.

Samtidigt gäller - och här är jag säkrare i faktisk orsak i jämförbar bakgrund hos Iran än jag egentligen är rörande omvänd verkan för lösare symbol effekt från Iran - att vad Iran uttrycker är delvis konsekvensen av en större distans till omvärlden och en känsla av osäkerhet. De tidiga åren efter Påfågelstronen (تخت طاووس‎) föll skapade turbulens med en hel del i omvärlden till effekt Iran som kan ha medverkat till det såväl som teokratins propaganda. Många år av krig torde inte gjort något positivt heller.

För Iran att orka över - inte direkt rädsla kanske alltid konkretiserad men likväl känslor i bakgrunden inte alltid så långt ifrån sådant - detta är viktigt för att få ut det bästa värdet av att muren nu börjar tas ner från det andra hållet. Iran har ju sin egen mur byggd här och betraktar vi de diktaturer vi har verkande nu och upp till tio år bakåt (jag känner inte att jag trovärdigt ska tala tidigare än så då jag inte försökt analysera data jämförbart med vad jag gjort sista åren) tycks att det varken är negativt för själva diktatur-management i diktatur och ej heller folket att göra just detta. Vi har ett flertal tidigare diktaturer i Asien som gjorde just detta många år för att slutligen passera in i demokrati. Och Kina gör det fortsatt. Medan i kontrast faller resterande gruppen just nu snabbt även om det ännu inte för några av de absolut sista (Libyen och Syrien) tycks givet att ej en eller flera diktaturer inte återkommer någon form).

Förutom att detta gynnar möjligheter till handling, etablerande av kunskap, möjlighet att skapa starkare internationella företag via större förutsättningar till samarbete (jämför gärna värdet av internationella företag skapade av diktaturer relativt nära associerad management av dessa mellan de två grupperna: Kontrasten är gigantisk) handlar detta också om risk management rörande följande grupp av problem som kan tänkas upp:

• Irans sida av muren kan reducera kommunikation allmänt och skapa överuttryck indikerande problem kanske ej möjliga att se konkret därför att det egentligen bara är symboler tomma på annat än känsla.
• Det betvivlar jag ensamt leder till konkretiserad risk management av vad vi har på andra sidan om den iranska muren.
• Men kan ge en obehaglig refresh på bias till mur på båda sidor aktualiserande upplevd distans hos båda.
• En del av sådan process fortgående är att det kan tänkas leda diktaturen - eventuellt under nytt management - till att fatta grovt felaktiga beslut och försöka sig på något liknande de varit misstänkta för.

Ett ansvar hos Iran att etablera god kommunikation, skapa sunda ekonomiska värden av den reducerande muren, lära effektivt om teknik m.m., genom att våga sig ut i världen utan att (som är normalt efter en tidsisolering från andra kulturer) ta överkänslighet kring stereotyper om Iran för att vara annat än vad har kännedom om kan vara realitet hos individer och vad man lär dem management av: Rent allmänhet finns två vedertagna reaktioner: Assert och Accept. Ingendera är funktionell för Iran. Accept accepterar reduktion i värde mot stereotyperna medan assert - i princip ta det som en flock-event där man blåser upp sig jämförbart är typiskt vad jag tror Iran ska vara nog att undvika kommande 20 åren. En tredje metod finns black magic (i en icke-religiös mening) effektivt lösande problemet när individ har viss träning i den:

• Prestigelöshet rörande relativt värde / relativ makt uttryckt
• Prestige ej uttryckt som översätts till ett kontinuerligt värde aktivt för person ej relaterat relativt värde i punkt ett. Ex. ekonomiska rewards, stolthet över en uppfinning kring oljeborring, ett företag man byggt eller liknande.
• En del rent medicinska möjligheter finns också men torde knappast varken vara bra eller nödvändiga för andra än personer med ADHD eller jämförbar problematik. Jag nämner detta än då därför att gruppen med jämförbar problematik finns bl.a. personer med olika former av PTSD-problem resultat av väpnade konflikter, förtryck m.m. Det är kanske inte rätt personer alltid att hantera viktiga kontakter utan att man är medveten om problem finns.

Låt mig enkelt försöka förklara metodens tillämpning på ett annorlunda sett än jag har gjort förr när jag berört det:

• Det är en varm sommardag. Säg 25 grader Celcius.
• Plötsligt börjar det stört regna.
• Alla kommer uppleva regnet som väldigt kallt. Många pratar rent av hur konstigt det är att underkylt regn eller i alla fall 0 gradrigt kan komma.
• Regnet är dock inte så kallt. Det är åtminstone över 15 grader.
• Den relativa skillnaden i temperatur är allt vi kan bedöma rörande temperatur i perceptionen. Det finns ingen absolut termometer.
• Reagerar man initialt och fortsätt som att det är obehagligt blir det fortsatt obehagligt. Regnet kan rent av kännas kallare.
• Sträcker man ett kort ögonblick ut armarna och välkomnar regnet marscherande rätt ut tar det inte mer än 30 - 50 s innan upplevelsen av regnet gått från prospekterad upplevelse kyla från relativ skillnad till att regnet en tid på huden fortsatt mer stabilt kan jämföras i relativ skillnad med luftens värme. Det känns svalt och skönt.

Humour the americans

Prestigelöshet gör att tid till att möta miljön tillräckligt i tid och händelser för att lättare sunt kunna jämföra och uppleva vad andra uttrycker med ett större kontext. Alternativet är att reagera negativt direkt. I så fall känns det kallt. Och möjlighet att uppleva omvärlden bredare under mer tid reduceras: Därmed kommer det alltid kännas kallt därför går du från en miljö du är helt van med till en initialt ganska initierad känns det kallt. Och skriker du någon enstaka kanske överdrivet engagerad och därför stående nära där ni går ut något otrevligt kan det övertolkas kraftigt.

Ett stort mått av mod fordras här. Ingen betvivlar iraniernas mod på slagfältet. Det är en sorts mod. Detta är en annan sorts mod där föga om något pekat på att Iran skiljer ut sig som dådkraftig (vi vet alla att Nordkorea är exceptionellt omvärlds-fega och åtminstone att Iran är bättre än dom - hur mycket bättre de egentligen är kanske vi snart får se).

Ser man inte detta som något man kan behöva hantera och ändå stegar ut mer prospekterande större världen kanske det slutar med gråt och skrik. Eller om Iran egentligen aldrig tänkt våga göra ett försök här utan fortsätta med affärer av den sort som ger föga värde (återigen jämför internationella samarbeten mellan de två grova grupperna av diktaturer: Handlar det bara om lite proxy-handel via brittiska banker, Belgiska container-mäklare och vad helst nu hjälper till att hantera handel för dom som inte vill göra särskilt mycket själva - eller kommer man nu bygga riktiga internationella företag som Kina, Sydkorea m.fl. gör resp. gjorde under diktatur?).

Tillbaka till kritisk risk management

Falerar Iran p.g.a. att man ej klarar att etablera tillräcklig reduktion egen mur och därmed ökande risken för kommande management ska fatta grovt felaktiga beslut d.v.s. återigen kommande där det tycks att man skapar weapon of mass destruction, ej fortsätter över dom närmaste åren samarbete med omvärlden för att lösa problem i den lokala regioner rörande terrorism (att finansiera terrorism är ej accepterat: Öppen dialog kring hur man ser på vad man finansierar och hur man kan medverka till att reducera risk att de gör olämpligheter är att rekommendera).

Qatar är tycker jag för en diktatur ändå föredömligt land. Av och till dyker frågetecken upp kring vad dom egentligen finansierar. Men vi ser dem inte reagera med överdriven känslighet för negativa stereotyper (oavsett verkliga eller inbillade). Istället konkretiserar de och förklarar hur och vad man finansierar. Ibland tycks visst tolkningsutrymme finnas men för de frågor jag följt har jag inte sett att något kommit i närheten av finansiering av terrorism (d.v.s. exporterar man betong till Palestina krävs en ganska gedigen argumentation av Israel för att få mig att tro att det handlar om att finansiera terrorism när det faktiskt visar sig vara just betong noggrant dokumenterat i som jag förstått det inte bara papper utan det hela fotograferat och filmat).

Qatar har också klarat att gå ut i världen för att skapa och bygga verkliga värden. Inte bara köpa en saker vi proxy till ett försök att göra en alldeles egen ekonomi så långt som det går. Respekterade företag skapande värden av hög kvalitet lika bra som de bästa av och till redan i några branscher. Jag har stor respekt för att:

• Al Jazeera

Klarar att leverera mycket god journalistisk kvalitet utan att nyhetsrapportering relaterat diktatur och revolution för mig tycks behandlats sämre (dock har jag följt upp detta för Egypt, Libyen, Syrien men vilket bättre borde ha gjorts Qatar: Men känsla är att det är möjligt att det är välskött också här men där denna känsla är associerad till den eventuella möjligheten att Qatar kanske gjort accept på att ta landet de närmaste 15 åren till demokrati - vilket korrekt så är vad man får respektera som rationellt tänkande av nuvarande diktatur om de ska ha någon som helst möjlighet över flera generationer att behålla sin egendom i vettig utsträckning ty blodig revolution oavsett var den beger sig bränner diktaturens pengar likt föga annat - några misstag och så jagas pengarna man har utomlands också medan allt värde inom landet går åt i strider om omsättningsbart medan infrastruktur brinner och faller: Klokt tänkande i Qatar).

Men vi kan se Qatar varit i en kreativ närhet med omvärlden: Givit och Tagit värden många år längre än Iran. Det viktigaste för Iran är att våga sig ut och göra sitt folk så mycket rikare de så stora förutsättningar att klara: För skapa mindre värde för sig själv bara för att i bästa fall klara att stabilt utan stora risker realiserade sitta och sura?

Risken för att Iran brinner upp

Hamnar man istället där man börjar bygga skit man måste hålla sig borta från nu. Kommer det inte gå likt hur det gjort tidigare med nya sanktioner. Snarare tror jag att man slår ut aktuella platser från att därefter vara funktionellt för något. Jag vet att det har spekulerats att de ligger alldeles för djupt ner i berg för att det ska vara möjligt. Det är dock felaktigt och det fodrar om jag förstått en del riktigt här inte ens det mindre pedagogiskt lämpliga alternativet att utnyttja kärnvapen (som förövrigt ska vara sämre än något annat alternativ). Jag är dock ingen expert här och heller inte med någon expertgrupp tillgänglig. Dock tror jag att detta blir verklighet vid något syftande utanför vad man når samförstånd till ex. frågetecken indikerande att man kanske gör detta man ej klarar att öppna upp sig kring därför att man innan inte kommit sig för att gå ut i världen och lära sig att dela information är del av samarbeten där du inte alltid kan samarbeta från perspektiv av the boss (och det behöver inte vara lätt: Tänk prestigelöshet där värde-dimensionen verklig är något annat - Humour the americans).

Har ändå detta resulterat faller Iran ner i kaos bedömer jag ganska troligt om än möjligen inte säkert lika troligt som att man klarar att balansera det. Vi har dock sett mycket av färska case studies. Saker är känsla. Och det finns stor upparbetad irritation i såväl management teokratin som folket av att man inte får dom värden man gjort sig förtjänt av p.g..a. en massa blåsa-upp-sig och verka stor över linjen (förvisso av och till åt båda hållen). Det lär då inte krävas mycket stöd, eller en hög nivå av riktad information väckande dem, oavsett diskuterande supplies eller strategiskt stöd initialt. Trots allt bör visst samarbete med grupper på marken skapa möjlighet till bättre hanterande och verifiering av tänkbart problematiska lager m.m. när man nu ändå slår bort allt tänkbart.

Två klara vägar

Lämnar vi allt mellan de två tydligaste vägarna har vi därför:

• Öppna muren också från Irans håll och modigt gå ut för att möta omvärlden för att lära, tjäna pengar, och visa upp sin kultur. Stabilitet och rikedom följer här.
• Degenererande till att skapa potentiella stora problem för sig själv och andra i feluppfattad fog (Iran syns bra för många: Ibland har de fel men bra ofta hade de rätt men sa fel ändå - givet överrenskommelsen har det väl knappast någon betydelse längre). Här faller Iran: Förhoppningsvis till något nytt demokratiskt eller i värsta fall till landet sönder-eldat tills bara skit återstår likt i Syrien.

Jag är attraherat av den första möjligheten precis som den så svagt men ändå antytts för Qatar. Ett par fina case för hur man försiktigt i lugn takt transformerar en diktatur till friare stater utan att det slutar med att alla från alla sidor springer ut och bränner ner landet och sedan uttröttat gör ingenting ett tag medan världens alla värsta tänkbara organisationer från A till Z flyttar in skapande små egna terrrorist-stater.

Istället trevliga case där en sund balans mellan värden etablerade för management (d.v.s. ex. diktatorn med familj, politbyrån med associerade o.s.v.) och folket ger en väg till att skapa demokrati där de första kan få behålla en del och kanske rent av som i Sverige eller Brittiska Samväldet kunna stanna kvar fortsatt med en mer symbolisk roll (jag tror brittiska drottningen är god för något över 200 miljarder svenska kronor). I någon mening för Kina kan jag tänka mig att behålla något av kommunistpartiet symboliskt om man går in i demokrati kan vara ett vackert erkännande av att man faktiskt klarat att lämna diktaturen smidigt och sunt: Att som när Sovjetunionen föll kasta bort allt från statyer till soldatsymboler är att bli lite av "förvirrat historielösa" tillåtande dom gamla symbolerna så starkt repeterade tråkigt nog i problematiska områden att komma igen gång på gång. Något likt den svenska kungen av ex. Bo vore inte fel. Vald eget utanför "demokrati" regelbundet som nu av "partiet" men utan konkret makt.

Jag upplever emellertid att många potentiella case jag haft goda förhoppningar på här sista åtta åren ännu inte riktigt (ärligare för samtliga jag tog ett intresse av blev de istället case för fall två: Om du inte när tiden är mogen och allt pekar på det är beredd att välja den första dörren så brinner ditt land ner och innan det är slut är då och övrig management döda vilket tveklöst blir resultatet också i Syrien även om det för al-Assad tycks gå små-segt). Det är sådant man kan bli lite cyniskt över.

I all rimlighet är emellertid dörr ett med den mjukare övergången möjlig. Det har skett. Och människan är inte helt fallen för känslor utan kan resonera rationellt. Jag ser inget problem med ett Iran utvecklande sig i lugn takt efter att öppnat upp sig. Men vill de röra sig snabbare och kanske rent av tid hinner komma före Kina i utveckling vore det ett fint case. Annars får vi se om andra hinner komma.

Iran ska dock inte tolka vad jag ser som potentiella värden som en tänkbar konspiration förhandlingarna syftar till. Vad som huvudsakligen motiverar är bättre kontroll och därmed undvikande onödiga väpnade insatser när osäkerhet kanske blir för stor. Samtidigt som omvärlden vill ha tillbaka möjligheten att införa nya sanktioner mot Iran för andra frågor (bl.a. geo-närhet i Mellanöstern) om det visar sig behöva. Det är sådant som intresserar the big girls and boyes here (värt att peka givet iranska muren: lätt att tolka saker lite speciellt även hur givet jag tror säkert svensken tar det för att det inte just är ett fint cause för demokratisk process och om det ej lyckas ett Iran i revolutionär förändring till Husmans tankar om riktad information Kina.

Att stå kvar falera förhandlingarna är närmare Iran brinner upp

Slutligen vad händer om förhandlingarna faller? Tja saker står och står på samma ställe år efter år. Men kommer det fortsätta? Nja av och till har risken för att något mer liknande vad jag ovan beskrev rörande större insatser varit nära. Mer energieffektiva lugnare metoder hittades - argumenterat utan att jag har någon lista över vad entiteter gjort eller inte gjort med hög trovärdighet - bl.a. relaterat att Iran myglande med embargo fått enheter beställda felaktigt gjorda, denial of service applicerat på kärnkraftverk alla verkar övertygade om att amerikanerna gjorde men som jag kan tänka mig ett fåtal lika sannolika för, mer avgränsade väpnade operationer.

I all verklighet är det en markov-modell där sannolikheten för att nå mer problematiskt behov av uttryck påverkas av närastående tidigare steg. Därmed kan upplevd situation snabbt försämras. Vidare styrs i varje punkt sådant av vad ny information och händelse realiserat till tillgänglig. Risken för att hamna i kraftig insats mot Iran inom några år om står kvar där man är nu bedömer jag som hög precis som jag bedömt detta som hög risk flera år bakåt.

På det ligger den interna processen och vad upparbetat redan. Det krävs inte mycket rörelse för att Iran likt så många länder i närhet kulturellt ganska nära så gå i turbulens. De behöver värdet och kulturen omvärlden kan ge: Ekonomisk och intellektuell tillväxt. Att försöka uttrycka en gauss-mitt för när man upplever det (ty annat ord än upplever vore här fel) är kanske inte vad en vis man strävande efter att inte visa sig ha fel gör: Likväl säg tre till fyra år som den gaussiska mitten när det börjar gå i kraftig turbulens stående själv fortsatt. Och förstå min bild här som att variansen ger oss att om ett år inte är otroligt alls.

Isolera Iran är ju inte en fråga om att utesluta isolera utan: Limit Iran on doability. Hindra förmåga att realisera risk. Här kan du endast agerande om Iran ändå inte levererar något världen för andra komma om du direkt agerande för slå ut struktur slår ut för lite. Har man mer givit upp på att förändring någonsin kommer en annan väg tycks det spontant sunt att hellre ta i mer än mindre.

Stora möjligheter för Iran. Stora möjligheter för omvärlden.

Spelar på att Iran har mod: Investerar i persisk parlör redo att prospektera alla värden de snart kommer visa värden

Detta var min bild. Och jag får erkänna att jag ännu inte som jag gjorde för Sydsudan, Libyen, Syrien, och Kina investerade cirka 100 kr st på att inköpa en parlör för att få lite ytlig hands-on känsla av språket. Men nästa gång inne i staden skall en parlör för det persiska köpas. Och efter det lär jag med början om cirka 4 - 8 veckor (när nya systemen är uppe) börja följa er. Möjligheter till översättning effektivt - inkl. effektivt i kostnad - funktionell har indikerats för mig så varför inte. Den östra sidan av Persien - ner in i Indien - känner jag ju väl sedan många år och något lite av Persiens i head-count mindre västra-sida lärde man sig ändå av att följa Syrien i nyheterna.

Visar det sig att jag kastat bort pengarna på en kultur som fortsatt tänker divergera sig bort från världen: Sökande något närmare förhoppning om att världen ska glömma dem. Kommer denna i alla fall få en räkning av mig på ca 100 svenska kronor så att i alla fall en oskyldig till det ska hållas skadelös oavsett hur många andra det aldrig lär gälla för (om de nu betalar: Det här hänt någon gång men normalt hör man aldrig av dem kring sådant och Iran har jag aldrig prövat).

Nå det var tankar att om man så önskar läsa och föra samman med allt man själv tänkt och alla andra tankar man möter. Och tankar från någon som av och till - ganska sällan faktiskt - brukar referera till sig själv som ingenting annat än:


Den första och sista som ropar muren faller och all lycka till er.