Dalai Lama: Vem sätter honom på ålderdomshem? Och när?

Depressiva sjukdomar och problem kan vara oerhört problematiska. Korrekt behandlade finns goda förutsättningar - särskilt redan vid tidiga episoder - för låg sannolikhet för nya direkt depressiva episoder. Kvarstående personlighetsförändring för hur man ser på världen gäller dock dessa problem precis som tror jag alla känslomässiga erfarenheter speglande en motsvarighet i påverkan av del av livet och hur mycket känslor och händelser avvek från "vanligt".

Att man kan omvärdera idéer och koncept med en annan bild på världen behöver inte vara en nackdel. En trött cynisk världsbild med vissa tecken på inlärd hjälplöshet kan man dock av och till märka hos offentliga personer där man kan misstänka ej evidensbaserad behandling och/eller problem med missbruk av alkohol eller droger (det senare inte minst bland kända musiker m.fl.).

Dalai Lama's uttalanden speglar efter hans depressiva episod för några år sedan inte vad som ger mig och många andra någon trygghet. Tvärtom är det oerhört olyckligt att han inte kan få korrekt hjälp från grupperna i att filtrera, tänka igenom och reflektera över vad hans uttalanden innebär och gärna med moder vetenskap, kunskap och intelligence-system representerade hans tidigare starkare tro på vetenskapens större tyngd än gamla religiösa idéer.

I uttalandet nedan avviker han både från värden vi kan se via vetenskapliga metoder rörande effekt och möjlighet såväl som han gamla religiösa ideologier och ståndpunkter han representerat innan dennes sista (kända) tydliga depressiva episod:

"The Dalai Lama has said he cannot be negative about the spate of self-immolations by Tibetans in China because it would hurt their families.

The exiled spiritual leader said it was best for him to remain neutral on a 'very, very delicate political issue'."

Från: Dalai Lama says he must remain neutral on self-immolations | The Guardian

Uttalandet är inte bara olämpligt och destruktivt. Det är dessutom när det bär denne trötta färg vad vi lärt oss sedan dennes sista kända "större" depression åsikter som ofta tycks emotionellt drivna och väldigt volativa och föränderliga. Det indikerar just att de är föga genomtänkta.

Det Tibetanska folkets situation är mycket ovanlig. Balans mellan Dalai Lamas värde som känd person och möjligheterna till val i exil är viktigt. Att Dalai Lama trätt tillbaka är gott även om man måste exilregeringen börja klargöra vilka av dennes uttalanden som representerar exilregeringen och dess grupper respektive är Dalai Lamas gammal-gubb-depressivt-cyniska världsbild. Varför inte sätta honom att skriva en till bok med vettig hjälp istället. Det är ju vad hans varumärke klarar att levererar värde till och kan göra politisk nytta förutom att sysselsätta honom med lägre risk för underliga uttalanden om ditt och datt till media.

Därför skulle detta indikera att exilregeringen stödjer den här typen av aktioner. Och jag hör inte till dem som 100% är beredd att säga att det är vapen man helt ska avstå från (och det säger jag efter cirka fyra års vånda kring detta givet en i början av den tiden lögn där jag indikerade att det saknade värde trots att jag var medveten om att det kan ha värde och därav korrigeringen sent 2010 respektive tidigt 2011 givet att jag inte såg att det är mitt beslut att filtrera min kunskap rörande sådant vilket jag innan heller inte gjort någonsin tror jag kring något annat än just detta jag fann oerhört smärtsamt att behöva läsa om) dock gäller att den effekt man skulle kunna klara att nå via dem i en tidpunkt där de faktiskt kan leverera värde förstörs av de irrationella excesser i detta vansinne. Folk lär sig att förvänta sig detta som en del av aktioner där tidigare möjlig effekt går tillbaka till innan utan detta men när dessa aktioner avlägsnas faller effekten ner under det.

Ju tidigare man slutar upp med det här struntet och börjar tänka praktiskt realistiskt om metoder och vägar till att nå självstyre desto bättre. Möjligheter till självstyre också oberoende av Kina är möjligt. Självstyre under Kina representerade utrikespolitik är också möjligt. Kommunistiska diktaturen är ej trolig motpart för att nå något av dessa resultatet. Men ska sådant här strunt fortgå tvivlar jag på att Tibet av någon ses som en seriös och trovärdig samtals- och samarbetspartner. Faktiskt rekommenderar jag att man avstår från samarbeten i varje fråga som är säkerhetsmässigt känslig därför att de indikerar fortsatt att tibetanerna saknar kontroll över sin organisation och det är ett säkert tecken på att både förutsedda ej hanterade såväl som oförutsedda säkerhetsproblem finns i organisationen.

Relaterat:

Att motverka "tända eld på sig själv" subkulturen: Positiva åtgärder
Iranska kvinnor som tänder eld på sig själva
Självmords-brännarna: Tsering Woeser fördömmer

Higgs Boson: Myt eller Verklighet?

Givet ett antal inlägg under 2010 och 2011 där jag pekade på kostnaderna runt sökandet efter Higgs Boson och indikerade möjligheten att mycket om idéernas betydelse nog övertolkades relaterat till status associerat till utdelade priser, upptäckter och prestationer tidigare i karriären hos olika personer m.m. vilket i kronor och "ören" (mer tiotals miljarder hit och dit) räknat givit en väldig likriktning där områden närmare konkreta värden tidigare räknat (ex. effektivare kärnkraft) inte prioriteras gjorde dom tidiga "antydningarna" om att Higgs Boson skulle hittats mig intresserad.

Ingenting skulle göra mig gladare än om alla dessa miljarder inte fullt så irrationellt man kan frukta bränts iväg på ingenting. Och det vore underbart om en sådan upptäckt faktiskt leder till konkreta värden ex. effektivare energikällor, mindre miljöförstöring, nya fysiklagar betydelsefulla nog att läras ut i praktiska utbildningar från tekniker till civilingenjörer mer än att bara vara mer filosofiska och esoteriska diskussionsämnen en enklare värld utanför dom högre stående teoretiska fysikerna inte vågar ifrågasätta kostnaderna för eller än mer irrationellt som ofta i allt relaterat till EU och forskningsbidrag mer än betala för är vad intressenterna sedan konkurrerar om pengarna där föga relaterat till värde eller forskningskvalitet är vad som går att se i resultatet per kostnad.

Man kan tycka att jag uttrycker mig överdrivet cyniskt och tämligen respektlöst. Men mer än att problemen är verkliga oavsett om Higgs Boson existens mot förmodan görs trolig upplevde jag det passande givet nivån med tidigare inlägg och om jag minns rätt några komiska teckningar. Oavsett hur uppblåst denna "upptäckt" blivit är det egentligen ingenting runt det som jag tror inte lätt cyniskt indikerades som möjligt i sista minuten när tro, önskan och "moraliskt mindre korrekta" drivkrafter och behov som väldigt lätt får människan när hon marscherar i flock att se allt möjligt som inte finns där oavsett om det är teoretiska fysiker, politiker eller skattebetalare som likställt diskuterar med ungefär samma antaganden.

Det tycks mig lite fegt att tvivla på sig själv redan nu när nu ännu väldigt lite pekar på att det skulle vara Higgs Boson. Om något är det lite förvånande att inte folk utanför dom troende pekat på allt som talar emot det. Inte minst oförmågan att hitta indikationer på dess varande i verklighet mer än fiktion utifrån i de viktigaste modellerna förväntade förutsättningar. Det har genom åren allt eftersom sökandet blivit mer desperat skruvats allt längre ifrån det förväntade i förhoppning att hitta något tecken på dess existens.

The Physics arXiv Blog, på Technology Review (MIT), är en av mycket få (just nu den enda blogg) jag alltid läser och regelbundet. Dess kvalitet och värde för att följa innovativ och/eller viktig forskning är svårslagen och den är nära kopplad till Arxiv.org (organisatoriskt under Cornell University Library) vilket är en för mig i alla praktiska metoder och verktyg är mycket viktig för mig som datakällan för att följa forskning och dess utveckling. Arxiv.org är den kraftfulla datakällan för att se förändring.

The Physics arXiv Blog har detta läsvärda inlägg om och med referenser till journal-artikel relaterat Higgs Boson:

• Higgs Boson May Be An Imposter, Say Particle Physicists

Det ger en hälsosam balans till den ännu helt omotiverade övertolkningen av resultaten. Jag hoppas att dom gjort en betydelsefull upptäckt indikerande konkreta värden oavsett om det inkluderar att man hittat Higgs Boson eller upptäckt något mindre i grundförutsättningarna antaget men i vad som gjorts känt i år tycks väldigt lite konkret ännu göra det till annat än en tidig möjlighet bland många andra. Och jag fruktar lätt att prestige och penning-relaterad stress gör att teoretiska fysiker liksom andra ibland övertolkar verkligheten.

Technology Review från July 1901. Första numret med bild på utsida.

Komplettering:

Scientific History and the Lessons for Today's Emerging Ideas också från Technology Review är intressant med ett lite besläktat tema:

"How much of this will seem irrelevant, bizarre or wrong in a hundred years time? It's impossible to say but the parallels with some of the episodes from a hundred years ago make for entertaining speculation."

Rörande:

"In the last 20 years there has been a growing sense that various different forms of information--genetic, digital, entropic etc--are manifestations of the same thing. What's more, there is intense interest in the role that information might play in the laws of physics. Could it be that information is more fundamental than the concepts of mass or even energy. Perhaps the laws of physics must derive from its properties, if only we could decypher them?"

Vet vi att "konceptet" givit en hel del insikter och verktyg. Samtidigt ska man inte underskatta vår perceptions förmåga att detektera likheter i form i och utanför det visuella inklusive ekvationer m.m. konceptuellt. Ofta indikationer intressanta när man tycker sig se sambanden att titta djupare på och som ibland visar sig ha excellent värde men som långt ifrån alltid är mer än vad som känns rätt utan egentlig teoretisk eller praktisk koppling eller värde.

Ett stort område för dessa likheter vi naturligt lätt ser och tycker känns rätt oavsett det konkreta teoretiskt och praktiskt mätta och dokumenterade är bredare böcker. Där har fenomenet alltid en stor ekonomisk betydelse inom allt från management till vetenskap. Jag läste en bok relativt nyligen om självorganisation: Smart Swarm av Peter Miller. Både den och självorganisation är ett utmärkt exempel på fenomenet. Det känns naturligt rätt och indikationen folk borrat djupare runt har också levererat en del användbara algoritmer (även om jag nog känner att värde och område i det praktiska inte alltid är bästa alternativet när det kommer till minnesåtgäng och CPU "relativt" mängden böcker och artiklar motsvarande. Smart Swarm är ett bra exempel på denna typ av böcker genom att den har föga konkret information utan är ytterst optimerad just på att visa upp de konceptuella "form"-likheterna vi så lätt detekterar och tycker indikerar vad som är naturligt rätt.

EuroStat kände till Greklands falska bokföring av "låne-derivat"

Tidigare när problem med regeringar och myndigheters problem med finansiell-prediktion märkbart att man märker problem sent och tvingas reagera kraftigt med litet resultat pekade jag på problem med kvaliteten av data som samlas in. Jag har i allt möjligt upptäckt ganska anmärkningsvärda datafel vilka antingen gör troligt att aktuella ekonomiska indikationer egentligen är meningslösa eller egentligen aldrig utnyttjats effektivt därför att märvärdena varit felaktiga. Exempel har givits för Världsbanken, WIPO - World Intellectual Property Organization (bl.a. avvek PRV:s statistik om Sverige vilket de tänkte återkomma med svar om men som nog försvann i deras semester det året med den WIPO importerat från dem, och om jag minns rätt avvek Världsbanken d.v.s. ackumulerat data för ekonomiska indikationer i data.worldbank.org inte bara från PRV utan också WIPO vilka de importerat från istället för Sverige direkt) och jag tror också att jag här givit exempel där EU:s forskningsstatistik har byggt upp fel när data sammanställts i led som bygger på varandra. Några konkreta hittas i: Antal patentansökningar och varumärkesansökningar: Möjliga datafel mellan Världsbanken, WIPO och PRV, Kvalitetsproblem i Världsbankens statistik för Internet och teoretiskt mycket mer komplicerat Ekonometri: Två störande grundläggande antagande.

Därför är jag inte på något sätt förvånad över uppgifterna i del fyra av PBS dokumentärserie Money, Power and Wall Street (avsnittet finns inbäddat i slutet av inlägget) att Eurostat kände till att Grekland förfalskade hela landets bokföring för att klara kraven för att tillåtas gå med i EU.

Istället för att låna på "vanligt" sätt valde grekiska regeringen att låna abnormt dyrare för att göra det möjligt att dölja lånen och underskotten det bevisade. Detta skedde med hjälp av "låne-derivat" från amerikanska investment-banker. En misstanke jag inte vill utesluta även om ingenting konkret i dokumentärserien pekar på det är dessutom att Grekland tänkbart inte hade tillräcklig kompetens för att begripa hur dyra dessa lån i praktiken var och ev. likhet med flera i storlek liknande affärer (ett exempel ges i dokumentärserien) att olämpliga ersättningar kanske betalades ut till rådgivare eller rent av regeringstjänstemän. I TV-programmet uppges att Grekland för dessa lån betalade 16% i ränta.

Abnormt dyrt men potentiellt väldigt lönsamt om det hjälper Grekland in i EURO-zonen. Tråkigt nog för alla men givetvis helt väntat (mygel och fusk skadar alltid och det fortsätter tills någon först skär bort och sedan bränner upp de förruttnade och svampangripna delarna) klarade Grekland inte av att skapa värde av euron.

Liknande affärer uppges ha gjorts med många aktörer i Italien. Aktörer som av allt att döma åtminstone i flera fall dåligt begrep riskerna denna typ av handel medför. Och mycket pekar på att derivaten i många fall var definierade var att initialt ge en tilltalande ränta på lånen men snabbt stiga till mycket lönsamma nivåer.

Idéen att flera länder systematiskt försökt "lura" särskilt Tyskland på pengar är svår att argumentera mot när det visar sig att också EU:s övervakningsorgan kanske deltagit i enskilda länders förfalskade bokföring. Det innebär att krav ställs upp på den politiskt styrande abstrakta nivån enskilda aktörer ev. i inofficiellt samarbete kringgår i den konkreta implementationen. I svensk och de flesta andra moderna I-länders mening är det bedrägeri men sådan lagstiftning är ju ofullständig rörande samarbete mellan länder.

Ett tror jag excellent tips för vem som helst som blivit ansvar för entiteter med denna typ av värdepapper eller överväger dem som möjlighet är att börja med att läsa
Tools for Computational Finance av Seydel. När man gjort det och känner sig trygg i att man förstår modellerna för optioner och hur risk påverkar skattning och prediktion av värdering kan man gå vidare genom att inhandla lämplig referenslitteratur, fallstudier m.m. relaterat till derivat. Fastnar man på optionerna gör man bäst i att avstå från handel både i dem liksom självklart finansiering och lån via derivat vilka ska anses vanligen väsentligt mer problematiska att definiera fungerande modeller för. Modeller för optioner är att anse som en generell grund för modeller av värdering och risk egentligen oavsett värdepapper.

Sjukligt Slöseri: President Bush II & President Obama's ständiga felbeslut

En kommentar till dokumentärserien värd att göra är också diskussionen om dåvarande presidentkanditerna Obama och McCains deltagande på ett möte med President Bush II. Någon egentlig diskussion om de åtgärder Bush II inledde och President Obama fortsatte involverande gigantiska summor som fördes in i det finansiella systemet utan att man tog sig tid att etablera kontroll för att göra säkert att man förstod problemet, dess omfattning och viktigast att man inte gjorde det möjligt för att det faktiska destruktiva problemet att ligga kvar och göra större skala görs inte i programserien. Uppgifterna och värderingen på hörsägen om mötet är därför vad man inte kan värdera. Jag menar att vi nu med facit i hand kan säga att hanteringen var icke-funktionell med mindre än att någon kan göra de menar jag överdrivna idéerna om den moderna världens ekonomiska systems undergång troligt skadliga. Man kastade bort pengar som istället hade kunnat göra nytta för att inte bara hantera akuta problem utan med idéen om att verksamheten i sig var viktig och inte vettigt kunde ersättas av andra företag och system. Delar av den problematiken framgår dock i dokumentärserien vilket Greklands mygel är ett exempel på: Många av de finansieringslösningar man säkrade upp ett brett utbud för var del av de faktiska orsakerna till det akuta problemet och representerade inte något positivt för ekonomin. Kunderna tog skada och förstod inte vad finansiering via bl.a. "låne-derivat" innebär. Man kastade bra pengar efter förrädiskt dåliga pengar.

Tittar vi på case är det också svårt att hitta exempel när systemet faktiskt levererat något i andra länder. Däremot motsvarande den lösning Sverige prövade under vår bankkris fungerade bra här och är jämförbar med normala lösningar i företagskoncerner där ju erfarenhet ständigt byggs från en mängd företag. D.v.s. ta kontroll så att du förstå problemet, avlägsna personer som varit del av problemet, ta in ny kompetens med fokus på det "bokförings-pendantiska" och sortera noggrant verksamhet, tillgångar och skulder i verksamhets- och affärsområden. Man stoppar inte bara in en abnorm summa och avstår från åtgärder motiverat med feghet där man är rädd för att andra aktörer faktiskt ska begripa omfattningen på problemet. Det gör dom ändå och man spelar med hela förtroendekapitalet de samlade statliga aktörerna representerar.

Förutom att jag tvivlar på att pengarna användes kostnadseffektivt och tror att de kan ha gjort skadliga element kvarstående finns dessutom allvarliga politiska risker etablerade i helt andra områden (det är den enda orsaken till att jag började följa den ekonomiska turbulensen med start från att bostadslånen som paketerats samman för försäljning "exploderade"). Stora summor har lånats upp från Kina. Kina är en diktatur. Diktaturen om än inte kinesiska folkets intressen, åsikter och agenda avviker från större delen av övriga världen. USA har varit och är en viktig politiskt motpool. Lånen till Kina gör dem sårbara. Jag tror faktiskt att jag en gång skrev hur jag menar att man måste hantera dom riskerna men så länge USA fortfarande lånar och inte klarat av att städa upp sin ekonomi går det inte att göra den moraliska motivation den åtgärder skulle kräva. Åtgärden varande att binda finansiella sanktioner till människorätt där tvingande motivationer lån kan skapa elimineras genom att man inte behöver betala varken ränte eller något annat tills dess lånegivaren inte understiger godtagarbar människorätt och medborgarinflytande (d.v.s. fria val). Förhoppningsvis om statssystemet inte förändrats innan (vilket jag menar är troligt) kan man kanske vara där en sådan åtgärd är möjligt om cirka sex till tio år.

Pengar, Makt och Wall Street: Del fyra

Hittas alternativt direkt hos PBS: http://video.pbs.org/video/2229573868/.

Watch Money, Power and Wall Street: Part Four on PBS. See more from FRONTLINE.