Och rätt legering mellan hög proton-neutron grundämnen förutom övriga metaller i kulan. Bryter nära nog vad som helst i dom absolut sista generationerna utanför marknad till försäljning för pengar. Och passerande sprids dessutom de förgiftade radioaktiva partiklarna.
Bara snipe it all up. I tur och ordning.
Det är värt att minnas att det är just show off som är den ända rationella meningen man kan ta. Slagkraft bedömer man ej genom att titta på soldater marscherande.
Och rent av när de praktiskt marscherar taktiskt snarare än strategiskt d.v.s. marscherar ex. in i stad för att gå hus för hus toämmande dem på liv är det information given till ditt värde att föredra än om du ej ser dem komma.
Afganistan antar jag lär oss en del om det prediktiva värdet marscherande har. Stora marscher - bland de visuellt bandbrytande kulturellt verkligen - hade Sovietunionen men trots kraftigt rustad blev kriget i Afganistan dyrt. Antal krigare, motivation, och ett handeldvapen med tillräckligt med kulor mer person räcker oerhört långt. Samma process vi såg i Vietnam där även antal nya soldater ersättande förluster var grundläggande (relaterat motivation).
Själv gillar jag marscherande. Jag blir lite uppåt av att så en riktigt gjord ordentlig marsch. Och är inte främmande för att njuta dom gamla sovietska med tidstypisk musik. Det gäller bara att föreställa sig själv på rätt plats tittande ner på det hela.
Sådant som ovan blir lätt kostsamt.
Och jag tror nog att såväl positivt som negativt förtroende kan skapa osäkerhet.
Men är USA Pravda? Ofta spelar subkultur i republikanska på att budskap i motivation ska uttrycka här än vad jag upplever att i demokratiska partiet (just nu åtminstone: det varierar nog över åren inte minst beroende av vem som styr White House delvis i alla fall).
Är man emotionellt lyhörd och öppen för att lära om världen kan man dessutom uttrycka pravda pågående men i olika sekvenser. Ditt engagemang kan kännas mindre trovärdigt när du efter att sett en otäck halshuggning i Syrien crowd sourcar din donation för dagen dit istället för var innan.
Nå jag kan i alla fall säga att jag om det önskas kan vara standardiserat trustworthy havande en gång i tiden implementerat KeyNote (RFC 2704) såväl som Simple Public Key Mechanism. Det tror jag är tryggt för många läsare att veta. Jag kan skriva ett litet assert och signera det beskrivande vilket datum och tid som det gäller: Today we do this but next year we do not.
Har USA och Iran behov av att nå ett gemensamt språk så man slipper motsvarande problem man haft nu förvirrande varande kan jag hjälpa till lyftande saker upp. Så standardiserar vi förtroende hä med en gemensam top-authority som vi alla kan lita på kommande boot-strap hos er (att installera dit när man efter omstart dator igen dödat bluetooth) som efter ommöblering bryggade till internetdator - men jag satt framför datorn när OS jfr disk gjorde default och frös på angreppet saknande en del man förväntat - Samplande igen indikerar det väl något vilket jag varit med om förr - säg för fem - sex år sedan hade jag en del sådana problem med Kina ex. men numera aldrig - så tycker jag att det är ofta) - osäker varför men väldigt trust worthy vetskap och från det prediktion från lärd historia). .
Termonologi är viktigt. Vi vill gärna benämna händelser och föremål med gemensamt värde och risk så att vi förstår oss själva över tiden såväl som varandra.
Den gemensamma dimensionen gör att man för nya begrepp kan försöka visa hänsyn till andra kulturer. När jag nu funderar över hur man benämner en grupp senatorer som beger sig ut för att försöka skrämma två hederliga enkla utrikespolitiska arbetare som Obama (adjektiv uttryckande att vara Obama eller ha egenskaper som Obama) och حسن (Hassan från verb-formen att vara i processen av mänsklig godhet).
Även om vi förstår att Hassan och Obama är ganska trevliga personer är de också Etniska Minoriteter. Det gör saker känsligt för hur vi benämner dom och vad som involverar dem. Det är som att kalla en vanlig människa för ett fult ord: Det kan inducera ilska.
När det här gänget republikanska senatorer beger sig ut i grupp skränande för att skrämma upp - om saker nu inte går för långt vilket säkert några hoppas om inte de flesta - Hassan och Obama är det tror jag korrekt att ej ta vanligare termer som knyter än till den etniska och religiösa dimensioner när det trots allt kan sägas vara politiskt drivet.
Att kalla det pogrom torde därför vara fel (även om pogrom är generellt för religiösa massmord används det dessutom oftare för judare varande oftare drabbade: Möjligen är det lite känsligt för Hassan? Trots att både Judar och Persier löper aktualiserad risk för just detta i Syrien, Libanon, Irak... Jag vet inte säkert).
Lynchning tycks olämpligt av samma anledning. Traditionellt fram till och med President Kennedy var södern demokratiskt (och upp till tydligt med peferens för att förtrycka färgade) medan södern idag är republikanskt och gigantiskt mindre racistiskt än demokraterna såväl som republikaner var för 1970. Obama kanske redan "softad" sig nervös vill vi inte övertolkad sådana här händelser själv beväpnad och kanske snart med i ett eget gäng där fler har kärnvapen. Så lynchning är inte bara okänsligt mot Obama såväl som senatorer: Det kan tänkas orsaka crime against humanity.
Så vad kallar vi det? Democide varande i grunden ifrågasättande vem som representerar landet i förhandlingar utomlands. Och vi säger crowd sourced istället för lynchning.
Medan vad Hassan's - jag vill säga religiösa arbetsledare här men Hassan är ju inte präst eller något liknande och spirituell guide känns fel också: The Big Boss Up Above in the sky kanske? Religiös diktatur har ju alltid ett stort mått av att konkurrera Gud vanligen garanterande korrektheten i uttolkning via tradition eller vapen snarare än trovärdig indikation från GUD: Här såväl som för papisterna - gör i Underbart: Nu har den här börjat också: Och så lär vi oss rösta i valfusk fortfarande är vad vi kallar ridicule.
Säkert lyckat för hans folk. Fyndigt dessutom. Och om nu förhandlingen i sig faktiskt resulterar i något skapande något konkret den positiva upplevelsen associrar till må det vara bra för framtida förhandlingen (liksom att besegra Israel här). Falerar det är det nu inte riktigt där som det adderar (men mer osäkert var). Uppleva vinst trots att man förlorade och förlorade "motståndarna" samtidigt. Så är det kanske en aning lite mer intressant att man lär sig spela för att vinna i sådana här förhandlingar. Någon gång måste man ju börja göra det också. Alla kan inte vara The Big Dog (asserting dominance över alla grupper i: Underbart: Nu har den här börjat också: Och så lär vi oss rösta i valfusk - En bra sak att göra ibland så att valparna inte håller en vaken skällande konstant nu 50 år till från Iran till USA ty nästa steg är väl att någon försöker bränna en iransk flagga för att se om man kan få dom att börja skräna tillbaka: Då är det skönt för alla att någon finns som kan både förklara varför det är fel och göra det tydligt). .
Vettigt lugnt hanterande av andra. Så dyker upp diverse annat skrikande och bråkande - vad kallar man det? Som ungdomar säknande den vuxna muskulatoren men försökande uttrycka något av flock dominans - och självklart börjar den här också. För börjar saker lugna ner sig lite så att distans, praktiska problem m.m. kanske kan lösas kan man ändå lite på att shit intränat ändå gärna börjar gapa till varandra.
Det gör kanske just här varken till eller från. Snarare att man möjligen mer ska ha respekt för likheten amerikansk inrikespolitik uttrycker med ett antal parlamentariska - eller så besläktade - system som genom historien hamnat i svårighet när respekten för strukturens koncept utanför själva konkurrensen tappas. Och motivation seger börjar konvergera som mer prioritet än strukturen från ofta innan att man gått mot att cementera säkerhet i strukturen från tidigare ofta inarbetat eller i konkret lagstiftning mindre säkra processer.
Det går ej att inkassera framtida presidenters beslut lika lite som man kan förstå eller bedöma framtidens politiska verklighet. Görande sådant är aperier. Att försöka låna form av seger just nu - eller uppnå det - har passerat respekten för systemets verkliga syfte och varför det är bättre än alternativa system man lämnat.
Kan man inkassera presidentens framtida politiska beslut via proxy nu - så långt in i framtiden utan ens kandidat ännu - gör man det här mot seger just nu. Det är en reward dimensioon som därifrån inte svårt alls passerar över i pengar, makt direkt associerad person, utan hänsyn systemet.
Ett historiskt välkänt exempel mycket tydligt är åren innan Caesar i hastighet tempo efter att tagit sig ett relativt lugnt år marscherar fientligt till Rom. Ett logiskt steg från hur saker och ting redan utvecklat sig över åren (där Caesar redan sedan tidigt var en stor syndare) respekt för systemet tappades upplever jag snabbare än innan. Tron på det tappades när korruptionen i hur man såg på systemet såväl som hanterade det allmänt var strukturen ovanpå och integrerad.
Visst att man kan tycka steget dit från gapandet här nyligen är långt. Men börjar man gå över tröskelvärden är det svårt att veta vad det kan förändra. Saker behöver inte realisera sig problematiskt som under antiken. I vissa aspekter är problem som ej allmänt ses mindre inverkande än när problematisk subkultur etableras stegvis öppet.
Och jag kan lova att är det här fortsatt subkultur man ska hålla på med nu kommer man inte ha något att hämta i presidentvalet. Och särskilt rekommenderar jag varje parti oavsett land som kan välja att stödja kandidater att se till att vara trygg i att man inte missat något från tidigare val relaterat valfusk. Själv vet jag en myckenhet kring valfusk. Det intresserade mig att se över om man rörande en fråga i ett land någonsin kommer dit att man röstar om den hur man kan garantera att diktaturen ej klarar att fuska valet så mycket att man vinner i frågan. Jag kan tänka mig att man ej korrekt bedömde ett av de mer färska exemplen bland fall kända.
Vad är det viktigaste verktyget för att undvika valfusk? Att se kärlen under hela processen. Du går med dem. Vsar ser vi valfusket? Där korrelation mängd samverkar med att processens visuella övervakande missats. Det får endast ske där det ej kan avgöra frågan.
Tid är också viktigt om område kan avgöra i fusk. Där behöver man ta fuskande entitet. Mandarinen som försöker rösta många gånger tidigt på morgonen och göra exempel av (jag tror om avgörande fråga mer på det än lättlurande internationella övervakare rapporterande något) denne och göra exemplet välkänt. D.v.s. man behöver vara i närhet och uttrycka bevis såväl som exemplet för denna utnyttjande internet. Avskräckande lägre och middle management i andra delar kommande senare under dagen.
Poängen är att normalt alltid räcker det inte att upptäcka fusk erkänt. Du behöver också vinna valet.
Men i princip gäller samma utmaningen i mer stabila demokratrier. Visuellt se rösterna, se vem som kan rösta många gånger, ta ut interferens med avvikande resultat..
Visuell intensitet tagande upp känsla är från diskret påverkande till brutalt potent. Men brutalt potent är som vi vet mycket mer till att handla. Kreativiteten ligger gärna föregripande. Samtidigt är det en fråga om perspektiv och vem vi är relativt informationen: Och vad som är görligt nu jämfört med senare.
Ibland riskerar man bara att spä på problematiska processer genom att överreagera på visualiserat man ändå inte omedelbart just kan föregripa hanterande av eller ens för vad konkret. Undvikande onödig risk för att utnyttjas för polarisering genom att överuttrycka information själv som kan tas upp bredare än dom man egentligen adresserar.
Vi har sett - eller jag har inte tittat på något exempel själv ännu - exempel här från tortyr-morden i Syrien. Att föredöma men ej att överdrivet uttrycka sig problematiskt för rörande vem man egentligen avser. Vad den långsammare visuella kreativiteten på dessa såväl som starkt men lägre vet jag inte. Insight förändrade attityder och därifrån ev. till handlande är inte vad jag menar då riktigt.
Jag får återvända till det här åtminstone veckor eller någon månad framåt först kontrollerande att jag är tryggt korrekt i när jag säger att inget med liknande intensitet mätbart gav något värde jagkan se i Kina. Men jag behöver följa upp det färskare: Tidsfönster här är ju tycker jag ganska osäkert eftersom det kanske inte är så enkelt att man kan ta ut ett fåtal - säg att man kanske behöver upp över 100 till 10000 koncept - som utgångspunkt för att mäta tänkbar påverkan. 100 om det är ganska uppenbart testkörande några epoker att just ingen egentligen brytt sig i tagande påverkande utanför kanske vissa nyckelgrupper (som närastående i kultur till de självmordseldande munkarna).
Samtidigt som när man väl agerar gör man det bättre havande kreativiteten och diskussion redan klar så att det inte blir en massa hattande hit och dit. Ska man väpna Libyen nu är det t.ex. att förvänta att frågor kring hanterande vapen är vad man i all rimlighet måste ha tänkt igenom sedan länge av alla inblandade. Och sedan om man gör det så gör man det bra från början så att problematiska processer ej drar ut eller så låter man bli.
Tempo har sina poänger. Argumenterat såg just ingenting särskilt illa ut i Nordafrika eller Mellanöstern så länge Västerlandet hade lite tempo i att dela vetande och resurser med tempo. D.v.s. innan saker sunkades ner först märkbart i Syrien där man blev så sent ute agerande.
Hittad här och ser vi med åtminstone planerat och accepterat stöd även om kanske all teknik är klar för OpenSearch:
Och marknadsfört i varje söksida jag fått från den.
Oavsett eventuella motiv i övrigt är det bra. Rent intellektuellt har jag absolut ingen användning [Red. En felskrivning som troligen är relaterat till frågan: invändning ska det vara. /Hans.] mot att inte bra dela data men ibland kring saker man ser ofta kan jag som börja tycka illa om. Sällan ens rationellt på nivå med rationellt accepterat tänkande - någon gång bara att jag lovat mig själv att inte ta ut datat jag vill ha med sträng-copy.
Sådant verkar variera lite i domän. Förr blev jag irriterad på journaler som inte publicerade artiklarna när de fanns att hitta på nätet ibland - eller kanske ofta rent av - friköpta av universiteten där forskarna arbetet kostande en oskyldig medborgare ute på internet tid och besvär. Förutom att försöka lura av mig pengar för att betala för den. Nu verkar jag inte besväras av det (eller vad man ska kalla det när man små-ogillar entiteter likt särskilt Elsvier vägande över åren).
Känns i alla fall som en tänkbar möjlighet att lära lite om en spännande kultur från det perspektiv dom kanske ser representerar dem eller i alla fall sidor dom indexar. Bara att provsöka lite. Jag prövade med lynx här vilket jag mindre sällan brukar surfa sådant här med men jag minns inte riktigt hur man hanterar "dynamiskt" bra med simple och har spider-filerna på en annan sida. Den directar ju nu från open search till det dynamiska så det är ju så man får ta det: argumenterat antar jag att i alla fall html m.m. kan sägas vara efterfrågat xml i någon mening.
Jag vill lära mig allt. Mellanöstern är viktigt. Både det bra och det problematiska. Genom Mellanöstern vandrade vi ut från Afrika innan vi gick vidare över Indien till Kina såväl som upp över Syrien slutligen nådde vi Europa från kanske tre till fyra håll. Mellanöstern är en sövande krosspunkt där vi kan hitta vårt ursprung.
Det är därför det är så viktigt man är noggran med att delning av kulturen fungerar bra också för oss utanför landet. Något jag tror är välkommet för många i världen är att man översätter maskinellt själva titlarna åtminstone även för persiskt innehåll. Så vet man om enkelt om man vill utförska nyheter och webbsidan djupare med egen översättning. Persiska är ett viktigt språk därför att det sträcker sig över en gammal stor och dynamisk kultur men vi kan inte alla klara att lära det.
Generös datadelning gör mig ofta lätt positiv. Det håller i sig även om det normalt inte är vad som kommer till mig förrän det är dags att ev. uppdatera någon datakälla eller liknande. Ibland blir jag på ännu sämre humör än helt stängt data när det är riktigt djävligt att få ut det bra trots att det går. En viss datakälla i EU intressant i sin kultur-bredd var riktigt sur att få ut men helt unik i bredden för koncepten över språken. Upp till fem trådar gick men med regelbundet med alla möjliga småproblem. Sådant är ändå vad man får räkna med. Men abnorm komplexitet på dataformatet i underligt uttryckt html kan vara riktigt otrevligt [Red. Dock hade EU-datakällan - inte denna - några sådana problem alls. Föredömlig där. EUfin som jag brukar säga. /HH] när just det kontextuella som markeringar på beteckningar m.m. är viktigt men kan variera irrationellt vilket man inte alltid kan märka förrän långt senare när man får ta ut dataimporten efter att smittat ner annat. En gammal gedigen kultur som Persien tror jag inte gör sådana misstag. Internet är nog om inte nytt i alla fall inte vad man börjat vålda sönder datapresentationen på utan vad jag tror man är hyggligt normal i utan perversationer.