Riktsbankens räntesänkning känns lovande. Finns problem i brist på "fri valuta i flöde" med deflation kanske (som jag menade för några år sedan för EU) att göra mer valuta tillgänglig är kanske snabbare funktionellt än att sänka ner räntan men det är nu kanske inte riskbilden för Sverige (som jag ej är uppdaterad på). Viktigare känns jag att Riksbanken spelar för vinna:
Och när vi talar i förändring finns ju skillnad mellan flera små och ett fåtal stora:
Och vid dagens slut kommer allt givet den "tolerans" förändring etablerad saker och ting efter det ner till hur många pengar individen har relativt värde och vana etablerad dem där derivata förändringen av allt vi vet är långsammare (nära nog alltid långsammare än allt vi kan uttryck med ränta upp och ner).
Starkt att tala tydligt om man ska tala och om räntesänkning som världsekonomin fungerar i vår värld nu sedan inte överdrivet många år märkbart (effekt tar tid trots ej överdrivna betungande problem i övrigt) är det säkert bättre att ta i tydligt.
Och lugnande bör vara att om nu tillgänglig "fri" valuta minskar ligger vi inte överdrivet långt ifrån deflation. Så länge nu tillskott av valuta inte riktat överdrivet flödar in i enskilda delar av vårt handlande och vår ekonomi (ex. nybyggda villor väsentligt större än de byggdes bara för 10 år sedan) bör det vara föga problem.
Och kanske börjar världen i och utanför Europa lugna ner sig lite? Vi har ju märkt i nyhetsrubriker turbulens av den mer våldsamma sorter i såväl Sydsudan, Libyen, Syrien och Irak. Samtidigt bränner Kina kol för fullt medan deras ekonomi möjligen bromsar in.
Men kanske börjar Sydsudan stabilisera sig. Det ska ju enligt uppgifter i media med dolda källor inom EU refererade festats under förhandlingarna. Samtidigt är jag inte så säker på att någon av dom inblandade entiteterna med management egentligen var särskilt nöjda på något sett med hur det var förr undeer dom längre åren av krig. Vi får se.
Och visst kan man ha bedömt förmågan hos libyerna fel. Kanske var andel läskunniga, utbildningsnivå m.m. överdrivet och att det är en förklaring till att dom tycks prestera sämre än vad andra länder när vi normaliserar klarat och klarar. Eller så hade man en liten större nedsida initialt än kanske förväntat och möjligen mindre senare även om det säkert även om man försöker och klarar förväntat normal prestationsnivå lär ta ett tag och nu upp till normal nivå.
Och medan ISIS i grundläggande dimensioner av vad dom är försökt länge och lyckats tycks det definiera sig som uttryckande internationell närvaro och kommunikation verkar nu som andra revolutionära organisationer givit och tagit möjlighet till det samma i Syrien. Samarbete där man är del av internationellt samarbete är så klart lika viktigt (jämförbart viktigt varken mer eller mindre men normaliserat nivå) som för länder. Det är inte bra att stridande grupper är kontaktlösa likt Nordkorea.
När det kommer till Ryssland - Ukraina volationer kan jag inte så mycket om den. Jag har följt den mycket mindre än annat i världen. Det är en stor värld och jag upplever det bättre att söka begränsa vad jag följer mer seriöst (lite som att jag för ett så stort land som Kina i princip inte följer landet alls utanför Beijing, Shanghai och Hong Kong). Lovande är Tysklands engagemang:
- Tyskland för mig är en kultur jag föga rationellt ogillar: Jag uppskattade verkligen ingenting med att lära mig Tyskland. Och det gick heller inte att undvika.
- Men Tyskland är viktigt i Europa. Genom storlek bara i head-count direkt såväl som kulturell närvaro ganska nära till fler.
- Tyskland är också väldigt duktiga i managent och rutiner rörande mycket som EU kanske behöver mer av. Tysken har ett mindre trevlig språk men är som stereotypen pekar på tycks det noggran med bokföring. Dessutom finns en hel del bra forskning att tillgå inom lingvistik.
Tyskland har upplever jag emellertid kanske - troligt så - etablerat efter Andra Världskriget haft en ganska speciell "kultur" och praktisk politisk realisering av världen utanför Tyskland. Världen är handel, viss preferens mot pacifism, och att man gärna ser att lösningen aldrig riktigt är rätt om man agerar. Agerande är så ofta alltid vad som kommer in i hur de tänker och vägen de går och tycker andra går vad man ser som problemet. Att agera är för dom ofta vad som känns som ett större problem än problemet man vill lösa.
Det är inte funktionellt i Europas framtid ty Tyskland är för stort. Ett kulturellt stympat Tyskland som inte riktigt klarat att lämna Andra Världskriget bakom sig men orkat det nog för att inte riktigt se det här i sig själva kan göra Europa samlat frånvänt världen. Det är ett problem redan: Att enskilda agerar ibland mer begränsat än rimligt förväntat för världens i särklass största ekonomiska zon är just mer begränsat samtidigt som det reducerar Europas samlade möjlighet att påverka. Snarare än att Frankrike och UK ibland gör lite bör Europa göra, och snarare än att man både ska lita på Italiens förmåga att hantera gränser så väl som att behöva se deras ständigt återkommande gnäll i nyhetsrubriker så fort det kommer båtflyktingar bör Europa hantera det.
Ukraina för Tyskland tror jag kan visa sig vara väldigt positivt. Jag hoppas att dom som spekulerat kan ha lyckats med ett första förslag man åtminstone mer trovärdigt reflekterar (även om man säkert kan behöva mer från det). Mer utrikespolitisk självkänsla i Tyskland är bra för dom och Europa (dessutom slipper man deras underliga-paficism moral-negativierande agerande medan andra engagerade oavsett pacifistiskt eller inte möter Tysklands hundratusentals i näringsliv eller politik hos diktaturerna)
Och faktiskt har jag större tilltro till Tyskland här än åtminstone mig själv. När en dimension av problematiken är de utspridda etniska grupperna det ryska folket eller kulturen eller språkområdet har är det kanske inte konstruktivt (även om negativ effekt nog var 0 eller nära så) att skissa negativa stereotyper som informations vapen om dem (men jag ville skissa den som minnesanteckning rörande en del annat: en färskare lätt besläktad variant finns förövrigt i Hong Kong's Xiaoming livrädd: Brittiskt Mod kommer ej lätt för kulturer ännu inte mer än ungdomar (2015-02-08)):
Tyskland har kanske ett perspektiv här med större relevans än andra: Många folk med kulturell närhet Tyskland finns runt om i Europa och de har ju en historisk närhet till Östeuropa genom 1900-talet.
Och det verkar som att Polen finns med och håller ett öga på processen. Det är tilltro till att andra kan vara trygga i att ev. problem eller oförsiktighet kommer detekteras och uttryckas tydligt. Polen har en sund riskmedvetenhet till Europas historiska realpolitik såväl som gemensam tilltro och engagemang utan mer instabila turbulenser. Det är ett kunnigt väldigt seriöst land som mer än många engagerar sig i Europa. I alla fall refererande Polen bland färskare inlägg (länkar till äldre längre kan finnas ev. via taggar om ej i brödtext) och dessutom diskuterande ekonomi inte helt opassande här:
Mer ränta
Från längre tillbaka:
Snabb effekt 2012 och tidigare hade varit att bara öka mängden valuta varande en situation av brist på pengar. Sänkande räntande kan ju rent av verka delvis i den andra riktningen genom att minska attraktion av valuta. Hur situtationen är idag vet jag inte men så länge tillgång av valuta finns lär det knappast skada att ha räntan låg. Möjligt kan det rent av ge möjlighet att ta affärsdelar på bekostnad av näringsliv i bl.a. Europa genom att verksamhet får bättre finansiering utan att det i all verklighet kostar oss något trots lite över zero-strecket.
Både amerikanerna och kineserna har ju redan shoppat företag ganska försvarligt några år nu skapande värde av divergenser i tiden mellan delar av världsekonomin (EU tar lång tid på sig kring mycket och kanske runt förändring av ekonomiska systemet dom här åren också och då kommer den baksluga amerikanen och kinesen och lurar av Europa företag m.m.)::
Att betvivla att Europa inte har de värre problemen redan avklarade. Att se Grekland idag som en gigantisk risk är lite löjligt jämfört med situationen när hela frågan om underliga lån diverse länder tagit i stor omfattning bland många länder (där det inte alltid gick att ens beräkna vad de kostade eller storleken p.g.a. av sluga system som dom lite långsammare Europeiska länderna inte förstått när de skrev på lånen). Nära nog allt tycks av vad som kommunicerat länge nu (bättre sannolikhet att inget ej upptäckt finns) kvantiserat och hanterat.
Och faktiskt om tysken inte lärt sig under krisen att det är helt ok att säga ifrån när greken gör "grekisk bokföring" där såväl som i Europa. För inte länge sedan kändes sådant lite "agerande" för tysken:
