Så här tråkig är den amerikanska soldaten: Och min bekännelse om "vapenstölden"

2015-04-29

Det här var tänkt som något komiskt inlägg. Men det slutade med att jag inte uttryckte ett av få tänkbara brott jag kan minnas att jag kommit i närheten av men väl något som inkorrekt kan tänkas så även om mer än 20 år sedan. Eftersom jag tidigare för ett antal år sedan roade mig att publicera övriga inklusive ett litet experiment i personligt emotionellt tillstånd där jag som en punkt ville snatta något vilket jag aldrig gjort (en kvällstidning från tobakshandeln där jag är deras kanske nu äldsta och av och till när det gäller snus bland de större kunderna - jag betalade dagen efter självklart varefter de berättade att man såg att jag missade att betala tidningen med tobaken och inte hade brytt sig så särskilt förslagen var jag antagligen inte) låter jag det publiceras. Jag tror det varken får mig att se moralisk eller omoralisk ut. Möjligen kan man mena att andra metoder att lösa det hela hade varit mer funktionella men som jag såg det kan sådant dra ut på tiden (som hela situationen från början var exempel på) medan risk om än tämligen osannolik ändå kan sluta illa ex. för mig. Så bättre att lösa direkt innan kvällen.

Det hela lär inte vara särskilt lärorik eller intressant läsning: Men för sakens-skull ändå skrivit i "domänen" tidigare (troligen om jag inte glömt något skrivit om detta tidigare) kompletterande så att det inkorrekt fattas något. Fallstudien flera år tillbaka var ju trots allt ett mentalt-experiment så det ligger lite i naturen här att reflekterande den kan jag tyckas för mig själv bättre görande denna komplettering (rationellt oproblematiskt) även om jag kanske egentligen inte har lust.



Komiskt: Adjektiv

Så tråkig att jag fick bjuda till och föreslå violent som komplettering av följande fina lista med adjektiv någon engagerad samlad för att göra det lättare att uttrycka utvärdering av soldat-trupp:




Gamla tiders amerikanska soldat förstod nog bättre vad krig kom ner till. DTIC.mil ger oss en skattning med blandad forskning från år tillbaka:



Det räcker inte att vara motiverad, kunnig, trevlig eller ens aggressiv om det bara slutar med att man börjar engagera sig i en massa större frågor kring konflikten. Soldaten behöver dessutom vara våldsam.


Jag minns från min militära utbildning på F21 som hundförare på hundpluton att principen var att hunden har roligt när den arbetar. P.s.s. tänker jag mig att soldaten ska ha roligt när han är våldsam levererande fienden in i döden. En skicklig och produktiv tjänstehund kan nu vara problematisk i andra sociala situationer och inte sällan rent av problematiskt för personalen till vardags. Man får i någon mening när saker ligger i och runt realism att soldaten behöver vara våldsam för att lösa sin uppgift (lösa sin uppgift tycker jag är en bra term visande min idag växande mer unika bakgrund som värnpliktig).


Åldrad minnas ungdomen och antagligen lätt påbörjad gubb-demens bekänns det

Viss innovativ flexibilitet klarande problemet utan att det för med sig sociala - motsvarande diplomatiska problem - är också förväntat trots begränsning. Under min inte fullt 12 månader långa karriär minns jag att en konkretiserad risk fanns i närmiljön (jag var då som jag därefter ibland tenderar vara risk-medveten vilket kan ha värde såväl som nackdel mer allmänt) i form av skärpladdad K-pist (p.g.a. någon akutsjukdom flera veckor lång kombinerat med vaktbefälens såväl vaktsoldaterns miss-management och praktiska inkompetens: Slutstycke och patroner lämnas tillbaka självklart efter vakt och kommer värnpliktig ej tillbaka med sakerna oavsett sjuk eller inte eftersöker man det) förvarad några rum nedanför där vi höll till.


Givet nivån på festandet saker ibland kunde ta sig blev jag tämligen störd av det akut - känner jag till det så känner andra till det så klart - tog jag helt enkelt i ett lugnare ögonblick innan kvällen riktigt började och löste det "direkt" så att säga hämtande ut vapnet med tillbehör ur skåpet utnyttjande den här metallgrunkan man satte igen den stora tygsäcken med och lämnande in det hela till adjuntanten - vilken jag av och till tidigare rörande en annan sådan jag tänkte var i tjänst pratat lite några gånger rörande hundplutons-resebeställningar veckorna jag var reseansvarig då det kändes korrekt att man borde generellt ha resor fritt för oss åtminstone med buss givet hur korrupt hela resebokningssystemet allmänt var vilket han höll med om: Sådant har av och till hänt genom åren: Jag känner mig lite ungt upprörd över något omoraliskt, dåligt fungerande, defekt m.m. och engagerar mig varefter man håller helt med vilket känns bra och så när man pratat klart inser man att det ändå konkreta man gick därifrån med var många fler hemresor för hundpluton eller senare i karriären en löneförhöjning med åtta tusen kronor per månad vilket man äldre knappast lär råka ut för där man mer från start förstår hur saker egentligen fungerar snarare än att man tror att diverse suspekta släktskap m.m. redan är allmänt kända - (i perspektiv från att jag hade hört att man kanske låg lite i delo med några vaktbefälen vilka säkert om man lämnat in det till vakten ej rapporterat det vidare).


Och beroende på hur man tolkar lagstiftning var ingenting olagligt här. Förutom mer normal tolkningsnivå där riskfrågan ska vägas in (inkl. metodsystem existerande ej innan levererande riskreduktion genom att situationen ej uppstår) gäller komplexitet relaterat det militära och vem som egentligen är "drabbad" där denne naturligtvis ej ser sig som drabbad tvärtom är mycket nöjd över att frågan blev löst (segment bl.a. innan hundpluton och tänker jag jämförbart bland lite varstans där problematiska subkulturer kan ha uppstått var ganska okända för att festa hårt och tydligt).


Även om jag avstod från att direkt konkretisera hur jag extraherade det annat än att jag förklarade att jag tog det från det uppbrutna skåpet. Varefter efter att pratat kring någon fråga lite runt om icke-specifikt vilket tror jag ändå kanske indikerade hur jag löste det om han inte var trög gick jag vidare till middagen när han pinnade iväg för att låsa in vapnet.


Efter vad jag fick uttryckt dagen efter - kanske i någon överdriven tolkning av hur oroad eller störd jag kan ha varit av det hela: jag menar risken kom och jag stängde den så jag hade närmast glömt den - ville den här andra som jobbade med adjuntanten (major tror jag medan adjuntanten kanske var lite lägre: jag höll på mer med hundarna så jag hade ärligt talat varken då eller nu något direkt intresse kring intern-politiken chain of command kanske det kallas) att han ville särskilt uttrycka att jag kunde vara säker på att någon skulle som få någon negativ-feedback av det hela: Och det var det sista jag hörde kring det.


Komplettering: Faktiskt som jag då några månader fick tänkte var det någon av vaktbefälen jag inte hade sett insåg jag igen. Vilket jag kopplade löst som möjligt havande samband. Men tio tusen orsaker till det kan ha funnits. Kanske lika troligt glömdes det hela bort. Dock ev. någon funktionell förändring för att minska risken för liknande säkerhetsdefekter även om det känns här som lite out-of-culture.

Riktad information - Exempel: Välgjord och kul rysk musikalisk tolkning av det svenska försvaret

Jag är inte 100% säker var jag såg denna nyligen (men kan vara en ganska oambitiös dokumentar om svenska försvaret jag såg på SVT Play nyligen i tron att det kunde ge en uppdaterad bild av situation - de mer kritiska frågorna kändes helt borta varande status för de sista 10 åren av omgångarna innan man lade ner det mer ambitiösa försvaret resp. head-count hemvärnet ger - just nu när situationen i Europa försämras är det ju vad det i värsta fall kan komma ner till snarare än om man har 4, 10 eller 30 eller 52 "kanoner"):



Även om det kanske är vad man kan tycka en aning icke-nationalistisk upplevde jag den riktigt "trevlig". Trevlig därför att jag inte är 100% säker på riktigt hur jag korrekt beskriver min preferens. Jag anar att preferensen delvis kommer sig av att man ser så få skapelser som rimligt för ett nyhetsaktuellt ämne inom säkerhetspolitik kombinerar musik, komik och samtidigt men viss ändå riktad relativt maktuttryck utan att det går det överdrift.


Jag hoppas verkligen att det blir av för mig att försöka hitta den på Youtube och liknande med i alla fall engelsk-översättning (jag tror att man sjöng på ryska). Så klart avsedd för inrikes-populationen är det väl rimligt att man gjorde det på ryska men det är ändå tråkigt att den inte gjordes på engelska.


Sedan huruvida sådant här generellt kommer tendera till att öka resp. minska risken för konflikt upplever jag som en ganska svår fråga att besvara.


Jag vill säga att en ändå väsentlig andel komik som här bör verka positivt särskilt som den bör ha viss för rätt personer allmänt mot själva "konflikt-ämnet" som potentiell realisering.


Emellertid p.s.s. som personer med viss distansierad "avkopplad" syn på själva konfliktämnet kan roas av det såväl som det musikaliska uttrycket av svenskarnas defekta försvar gäller att nationalistiskt övermotiverad motiverat äter sådant här med en helt annan utgångspunkt såväl som effekt. Tydligt affektivt uppåt-uttryck med effekt på personer här kan rent av person som med riktigt populär musik (åtminstone förr när folk lyssnade på radio: jag vet inte hur det är numera) lyssna upprepat gillande effekten (rent av men mer sällan såklart också tvångsmässigt med associerade "nationalistiska" tankar). Effekt här är naturligtvis inte unik relaterad nationalism. Likartat kan uppstå ex. relaterat "akut-romantisk" affekt pågående (och mer att vad nu kommentaren jag gör bygger på strukturerad information från sådan affekt än så vitt jag vet studerad just kring nationalism).


Här när det kändes så personligt positivt. Precis vad man kan sakna i en annars ganska tråkig debatt i hela EU där själva frågorna undvika m.fl. upplevda problem jag kan känna ett irriterat missnöje med följande upp vad som har hänt likt:


"Mr. Juncker [Red. Avseende att Ukraina känner sig oroad över pågående konflikt i landet och att den kanske kan bli värre. /Hans] [...] cautioned against allowing 'self-fulfilling prophecies' to take hold."

Från: EU Juncker fungerar inte alls (helt defunct): Måste bytas ut (2015-04-28)

Det finns en intensiv och i det åtminstone stimulerande ärlighet över frågan man kan sakna inte minst kontra Juncker's skuldbeläggande av Ukrainas oro över den pågående konflikten när den inte passar in i EU's tidsplanering där Grekland nu är planerad kommande fem veckorna att ta den mesta av tiden.


Jag kan inte annat än beklaga att jag inte sett något liknande från andra perspektiv och inte är bättre motiverad än att det inte troligt blir av att faktiskt bättre kontrollera om något jämförbart bra gjorts.


Den ryska-kulturen ger jag fyra av fem plus här. Mycket storslaget. Vänligt - glad av den roliga skapelsen - levande mig in i det känner mig rent av liten rädd medan Ryssland känns manligt jätte-stort. Ett av de mer värdiga tidsaktuella exemplen jag tagit med bland exemplen på riktad information.


Mitt mer sociopatiska tråkigare anti-ryska försöka

Jag kan samtidigt tycka (även om jag mer resursbegränsad inte hade möjlighet att utnyttja statister, musik, sångare eller prioritera den komiska aspekten) att min också mer exempel-artade Ryssland-skiss hade värde (kanske 3 av 5 dit jag tog den innan jag som sund EU-team-player begrep att vi mer ska välkomna Europas gamla härskare återvändande till Östeuropa):



Jag tror det är icke-korrekt att se någon koppling emellan. Tvärtom är jag väldigt säker på att läsare som vill tänka sig någon "sundare" "rysk-balansering" för något jag uttryckte här på en väldigt tråkig blogg på svenska har helt fel.


Sedan saknande komiken, musiken m.m. den ryska skapelsen har och samtidigt så negativt kan man så klart tycka att mitt försök blev mer sociopatiskt. Jag tror inte det är ovanligt alls. Men personliga erfarenhet är att bra mycket man gör slutar som ett otäckt dooms-day vapen riktat för att erövra vapen: Det gäller nog de flesta och tror jag ett friskt beteende för exemplar av ett flockdjur visande att man är genetiskt prospekterande för att utöka och försvara territorium. Börjar man inte flyga runt kärnvapen ska man inte oroa sig allt för mycket: Det hela var en reaktion (där jag försökte tala ryska med Ryssland men ändå försökande ta in fina gamla svenska traditioner: Folkhälsa o.s.v.) av Rysslands som jag förstod det inflygningar med kärnvapen mot Stockholm (eller området i och runt i alla fall resp. möjligt vissa segment av Sverige längre ner kanske Kalmar-området om jag måttade rätt på en skiss jag såg i ett media utan källförteckning).


När Ryssland flyger kärnvapen mot Stockholm

När Ryssland åker ubåt eller tar bombflygen (som jag tror med kärnvapen) på inflygning mot Uppland och Stockholm (bedömt ungefärligt från en av riktningarna som jag förstod det) får vi i alla fall just nu lita till den gedigna ryska ingenjörs-traditionen där föråldrad teknik, brist på reserv-delar m.fl. utmaningar är vad man redan under Kalla Kriget och Sovjetunionen fick stor-rutin att klara av med individuell-innovation.


Ska man tro Wikipedia har efter Sovjetunionen - och information om allt möjligt från dom åren blev tillgängliga - nästan inget "problematiskt" med kärnvapen alls inträffat oavsett hur vanligt det kan ha varit innan: List of military nuclear accidents. Att man lägger ner satsningar om rymden kanske p.g.a. brist på kapital efter en del incidenter tycker jag visar på att man ändå tänker något så när sunt: Raketerna exploderar och vi har inte råd med sådana som fungerar så vi slutar försöka.


Tråkigare och lugnare USA och Sverige lätta att flyga kärnvapen runt: Kina är en större utmaning

Sedan kan man kanske uppleva det lite vekt att resp. flyga kärnvapen i och runt USA som har rutin i att hantera sådant och antagligen om problematiskt kan hantera det, resp. mindre länder som Sverige, medan vi ännu har att se Ryssland flyga dem mot det mer "affektiv" lätt agiterade Kina. Det är enklare - därmed inte sagt systematiskt problematiskt via en kontinuerlig risk - att göra sådant här mot rutinerande länder resp. länder som ej har fallenhet för att svara upp.


Situationen att Ryssland flög kärnvapen runt Guam är som jag förstår det inte längre unik. Tvärt om har bombflyg med kärnvapen varit i och runt gränserna lite varstans till USA (inkl. Nordamerika) under längre perioder (jag har inte försökt regelbundet följa upp om det fortgick och fortgår men jag kan tänka mig det i mening av en mycket högre "bomba-bort-dom-andra" beredskap än förr under flera år).


Skillnaden mot Från gränsen Kina - Sovjetunionen till att sänka kinesiskt fartyg angripande andra länder (2013-12-14) - Kina har historisk rutin i att visa Ryssland var skåpet ska stå med ett konkretiserat uttryck som ligger mindre för den svenska kulturen - är inte enorm idag även om jag anar att Ryssland praktiskt inte skulle klara att få hem sina flygplan oavsett om på internationellt vatten. Kina är militärt fortfarande i vissa segment begränsad jämfört med Ryssland men är i många andra starkare: Framför allt är de snabba och effektiva på ett sätt jag tror gör detta praktiskt ej möjligt för Ryssland jfr Kina. De har tror jag säkert effektivitet redo för sådant och medan ett tekniskt och funktionellt rutinerat och i sin tilltro till det tryggt USA knappast skjuter ner de ryska atombombs-planen utanför (eller för Sverige resp. NATO när Ryssland flög kärnvapen mot Stockholm)


Ryssland undergivet ett dominant Kina

Så min vadslagning här (med mig själv) är att trots säg sent under 2015 tidigt 2016 kraftigt närmande mellan Kina och Västerlandet / USA med positiva förtecken. Och så många historiska såväl som aktuella frågor två ganska "affektiva" länder som lätt blir agiterade kan komma i delo lär Ryssland inte våga sig vara särskilt uttrycksfullt kontra Kina. Ty risken är att Kina är blir agiterad snarare än att vara mer rollspelande risk-exakt som USA har rutin i att vara (ganska tråkiga: nästan lite som man inte bryr sig) kring sådant här.


Kina är mer affektivt - och mindre seriöst - kan vi säga att Kina är två - tre Ryssland kring sådant här: The big dog och det vet det undergivna Ryssland.

Åldersdiskrimineringen fortsätter: Ungdjävlarna försöker lura på oss äldre skördskötelcancer

Ända sedan efter välkända Chernobyl-katastrofen har jag haft jodtabletter utan att något tillfälle att äta upp dem för att preventivt ta plats där annars radioaktivt jod skulle satts sig. Men ska jag tro FASS - kontrollerande dos reflekterande att branden om det blåser i svenskt riktning kanske kan föra med sig något (jag tror det är en cement-dock man byggde: hur cement reagerar under kanske "låg"- till "medelhög" vet jag inte riktigt men frågan här är väl om det hela kanske börjat spricka redan - och så vill man ju få nytta av sina tabletter så man kan gotta sig över alla som inte förberedde sig) - kan jag nu sedan slutet av december kasta bort mina jodtabletter:


"Personer över 40 år rekommenderas att inte ta jodtabletter eftersom man i den åldersgruppen inte funnit någon ökad risk för sköldkörtelcancer efter exponering för radioaktiv jod."

Från: Kaliumjodid RPH Pharma | FASS.se

Mer ämnes-generell men från ett mycket personligt-perspektiv är frågan om någon egentlig nersida med att dosera sig om det börjar blåsa radioaktivt-damm från Chernobyl hit (stabiliteten för tabletternas jodsalt som funktion av ålder och förvaring - tätslutande aluminium tycks det - av dem ser jag inget tänkbart problem för oavsett att jod i annan förvaring jod kan vara tämligen reaktivt även om det tycks troligt att själva ytan reagerat och kanske rent av givit lite jod-färgningar i det gula på ytan handlar det här nu om dos-fråga när riskfrågor kring föreningar bildade senare kan uteslutas vilket jag tror mig kunna):


"Varningar och försiktighet
Personer med känd jodallergi bör kontakta läkare före ett eventuellt intag av jodtabletter.
Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med något av följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption."

Från: Kaliumjodid RPH Pharma | FASS.se

Jag ska nu inte föreslå att vi kanske har ålders-rasism här även om det är något jag tycker att man får möta ofta i vardagen. Det tycks för mig att var man än går är dock en massa ungdomar som för liv som om vi inte längre har någon skola. För mig som ung var det självklart att några äldre stod i kö till kassan erbjöd man artigt sin plats men sådant är en fin gammal moraliskt förståelse som dagens ungdom är för depraverad för att ha lärt.


Samma sak när man ska gå av bussen: Det är precis som innan jag fyllde 40 år och jag måste nu som då se till att bevaka min position stigande av och på bussen så att rangordningen kring det är tydligt. Det borde vara självklart att som åldrad ska jag gå av och på bussen först utan att behöva göra en ansträngning.


Men det ska väl inte vara några ungdjävlar som skrivit det här för att drabba oss äldre med cancer som någon busstreck hoppas jag. Skulle egentligen inte förvåna mig det minsta så respektlösa de är.