Poserar Guillou? Kanske men inte av uppblåsthet

2009-09-08

Utan att ha läst Jan Guillou sedan tonåren (vilket är min förlust) blev jag förtjust i hans självbiografi och också Stefan Jonssons recension i DN. Nu börjar jag närma mig slutet på boken och värden den givit inkluderar:

  • Att ha upptäckt en bra författare.
  • En bild av person jag kan lära något från avseende min egen person.
  • Erfarenhet i hur man hanterar vissa situationer från någon med bredare erfarenhet och större förmåga.
  • Ett exempel på hur en viss språkstil jag behärskar på en enklare nivå applicerbar på en breda grupp av bok.

Jag har gjort några tidigare minnesanteckningar med början i Johnssons recension och intryck från boken (tillsammans med troligt ovanligt begränsat "Guillou-kontext"). Det blir kanske en sista kommentar av boken och här tänkte jag nöja mig med att "bekräfta" ett tidigare inlägg och spekulera runt hur Guillou låter sig fotograferas och hans preferenser runt mat.

En stark person med exceptionell vaksamhet

Ett område jag berört handlade om den felaktiga men tråkigt vanliga föreställningen att Guillou är "uppblåst". Dessutom har gav jag mitt intryck av den personlighet som driver det nästan helt positiva samhällsbidrag Guillou givit i:

Mer tyckt om "Guillou skriver bäst om Guillou."

Precis som jag skrev blir det lätt självbedrägeri i sådana "slutsatser" när man lämnar flera stora oberoende populationer. Ändå ser jag ingenting i boken som talar direkt emot det. En sak som var implicit från det första inlägget och bör pekas ut tydligare rör hans "vaksamhet" som kan leda till missuppfattningar. Johnsson ger ett exempel på det:

"Men avsnittet om Elmér säger också något om Guillous bild av makten. Den består av manliga representanter för antagonistiska politiska krafter som försöker överträffa varandra i spelteoretiskt skarpsinne."

Är det kanske inte snarare så att Guillou är vaksam på hot? När Elmér och Guillou träffas av en "slump" (kanske sökte Elmér kontakten?) var Elmér inte längre ett hot. För Guillou är han nu en möjlig vän. Medan affären pågick hade det däremot aldrig varit möjligt.

Denna mekanism ser vi också i hans närmast exceptionella uppfattningsförmåga. Ett exempel från boken är när han är i Norge och upptäcker att han är skuggad. Orsaken är nog inte som Guillou upplever att säkerhetspoliserna är inkompetenta utan det handlar istället om att han är vaksam. På samma sätt när han hanterar förhör i Israel och andra situationer är det samma sak som spelar in. Han har redan utgått (om än ett mindre troligt alternativ) med värre saker. Säkerhetspoliserna är inte dåliga utan Guillou prioriterar vaksamhet och han presterar exceptionellt.

Är hans uppfattningsförmågan bäst under stress?

Ett till exempel från boken är när ett par poliser ska anhålla eller arrestera honom som del av nedtystningen av IB-affären. Han ligger i sängen och vaknar i totalt mörker. Guillou tror det är israeliska agenter (eller något liknande). Det är vad han känner är rimligt. Vi inser att han på ett litet ögonblick hunnit analysera situationen. Det visar på ett starkt "arbetsminne".

Ändå när han springer upp hinner han på bara ett ögonblick uppfatta att det är poliser. Det är perception lika imponerande som något exempel jag känner till givet att han för händelsen saknar allt vad genomtänkt träning heter.

Priset för vaksamhet är inte lågt

Givetvis finns det en kostnad och en del av vad han betalar ser vi kanske ett exempel på när han av och till "överreagerar" på felaktigt uppfattade hot. Jag sätter överreagerar inom citationstecken därför det har aldrig rört annat än små saker. En möjlig missuppfattning av detta tar Johnsson upp:

"Och det mest beklämmande: avsnittet säger något om ett Sverige där kretsen av spelare inte är större än att Guillou kan bli personlig vän med eller fiende till alla."

"Fiender" kan säkert bli hans vänner när de backar från oftast felaktig kritik (t.ex. peka ut honom som uppblåsthet) och dyligt. Innan känns de kanske lite hotfulla? Och då slår han ibland tillbaka. Att slå tillbaka har han övning i och kan det lika bra som någon annan svensk. Eller så tänker han bort dom.

Nu när jag tänker efter har vi många exempel i självbiografin på hur han tänker bort "löjliga" kritiker. Ofta motiverat (inte sällan felaktigt tror jag) med att det skulle vara bättre media-mässigt.

Korrekt kritik tror jag inte att han uppfattar som "hotfull" om den inte "smyger sig" på honom.

Poserar han på bild? Jo men inte av vanliga orsaker

I sin recension skriver Johnsson:

"Överlägsenheten rår han inte för, däremot att han skyltar med den. I memoarerna talar han om 'min olyckliga fallenhet för storslaget poserande'."

Jo han poserar nog och inte minst på bild. Bilden på boken är ett strålande exempel detta:

Många som poserar är uppblåsta och vill visa upp sig själva som grandiosa. Men jag har redan skrivit att jag överhuvudtaget inte ser uppblåsthet hos Guillou. Uppblåsta är inte självkritiska och Guillou om någon är just självkritisk.

Vad är då orsaken? Det kan vara vaksamhet. Guillou utgick troligen tidigt från att han kunde bli känd, vilket han berör i boken, och då har vi ett potentiellt hot. Hotet är att folk kommer gå igenom foton, anteckningar m.m. i efterhand och då känns det nog lugnare att tänka igenom hur man ser ut på bild.

Det moraliskt korrekta

Också en anledning till att Guillou poserar och troligen viktigare är att han föredrar att visa upp en bild han uppfattar vara korrekt. Han känner behov av att tänka igenom vad han säger med kroppsspråket. Steget därifrån till att tänka igenom bakgrund och saker i rummet är obefintligt. Men i detta finns ingen uppblåsthet. Det är ingen skillnad mot noggrannheten när han skriver (annat än runt trivialiteter).

Bakom det ligger tror jag också i hur Guillou relaterar till moral. För honom är det oerhört viktigt och han är beredd att betala för att följa sin uppfattning av vad som är korrekt. Det kan kosta som Guillou fått uppleva några gånger men det kan lika gärna som här röra en ren trivialitet.

Behöver Guillou posera på bild?

Nej det tror jag inte. Och mera tror jag även om man köper vaksamheten som given (oavsett om den i sig är rationell) så krävs det ändå inte. Anledning är att han redan har ett vaksamt kroppsspråk. Och ett exempel tror jag (kanske felaktigt) är ett fåtal ansiktsuttryck.

Jag gissade på det (men Guillou-kontext finns naturligtvis när man är född där jag är) men Google Images pekar på att jag har rätt. Vi har det "vanliga" uttrycket och så ett leende. Detta leende tror jag har varit oerhört värdefullt för honom och har nog hjälpt i många tuffa situationer. Att alltid le är en sak jag lärt från recensionen och boken, och det känner jag är starkt.

Hur är det med smaksinnet?

Den här typen spekulationer är som jag skrev ofta självbedrägeri och generellt ogillar jag dom verkligen. Men här har jag redan gjort undantag. Dessutom har bloggen få läsare, andra spekulerar redan och ofta förvirrat och dessutom såg jag en möjlighet att lära mig något. Låt oss därför gå vidare men nu helt utan något konkret att bygga spekulationen på.

Självbiografin berör inte alls mat (om inte i absoluta slutet) men ändå spekulerar jag att Guillou föredrar mat tillagad med kompetens eller när det inte är möjligen äter nästan helt utan krav. Jag gissar att han relativt de flesta är mycket känslig för arom och därför hade kunnat bli en utmärkt kock. Även utan grund tror jag att om jag haft lite rätt tidigare kanske detta också stämmer.

Tidigare inlägg om Guillous självbiografi

Guillou är inte uppblåst - Han är tydlig

Mer tyckt om "Guillou skriver bäst om Guillou."

Jan Guillou imponerar med tydligt språk och ärlig noggrannhet

Att länka från nättidningar

ScienceDaily är en trevlig sajt som återpublicerar pressmeddelanden. De har en mycket bra hierarki där pressmeddelanden delas upp ämnesmässigt (men mycket dålig sökfunktion). Tidigare har vi sällan (ett fåtal undantag finns) länkat direkt till dem. Orsaken är att information om verifiering av källa saknas vilket givetvis kräver att man gör den innan publicering av något där man använt fakta från pressmeddelandet (även om vi i några enstaka fall kan ha struntat i det och nyligen i ett par fall).

När man gjort verifiering och hittat pressmeddelandet hos original-sajten kan man lika gärna länka pressmeddelandet direkt hos journal, universitet eller liknande. Det har jag idag ändrat policy för på vetenskapstidningen. En orsak är att ScienceDaily ger mig nytta. Dessutom ser jag gärna att deras affärsmodell runt Adsense fungerar bra liksom vår och kan vår länkning stödja deras trafik när vi har nytta av dom är det utmärkt.

Ett första exempel på våra nya rutiner i denna länkning har vi i:

Äldres hjärna behöver inte minska

Studien är naturligtvis intressant givet vad jag skrev i:

Den viktigaste nyhet jag skrivit?

Google ger mig nytta

Dessutom gillar jag minst sagt Google via vilka jag numera nästan uteslutande söker information via. Min nytta är stor och ännu viktigare har jag ingen lust att lära mig gränssnitt m.m. på andra sajter. Det blir väl så när man blir äldre.

Så givetvis känns det då rimligare att länka ScienceDaily som tjänar pengar via Adsense än ett universitet som inte bryr sig i direkt trafik på pressmeddelanden utan vill ha större allmän uppmärksamhet på dem. Det stödjer två saker på nätet som ger mig nytta och missgynnar ingen.

Google oroar mig överhuvudtaget inte

Googles dominerande ställning kan tänkas ge problem i framtiden och det är en fråga som nu regelbundet kommer upp i Sverige. Senaste såg jag det idag eller igår avseende Google Books i antingen DN eller SVD (en insändare?).

Men jag ser ännu inga väsentliga tecken på sådana problem vilka dröjer sig kvar annat än korta perioder. Det upplever jag är ovanligt särskilt jämfört med svenska institutioner och företag som har eller har haft sådan ställning. Istället har Google klarat att omvandla det till allt större nytta via fler produkter, sökfunktioner... Vi har nu mycket mer än nytt utvecklat än de flesta ännu lagt märke till men det gör inte trolig nytta även i sådant mindre. Orsaken till det kan vara att de är extremt känsliga för reaktioner på det och kanske insett det.

Ge läsaren nytta

En generell trend för hur man länkar kanske går att se bland nättidningar? Förr var det vanligast med referenser ej gjorda som länkar även när materialet finns på nätet och troligt ofta lästs just där. Givetvis tappar man trafik på det sättet men jag tror att man övergripande vinner på det och har själv "alltid" kört med det. Det samma tror jag gäller när man länkar konkurrenter även om utvecklingen till det inte är lika lätt.

Något tecken på att man förlorar på att länka på detta sätt även när det gäller konkurrenter har jag aldrig sett (vad jag kan minnas). Jag upplever heller inte trots att andra ofta påstått det att man skulle förlora något på att länka ett större material än ett mindre. För mig verkar det som att så länge man länkar för att läsaren ska få ett bättre material förlorar man åtminstone ingenting på att länka mer.

Ett bra exempel på hur stor länkning ej missgynnar är vår artikel om arbetsminne vilken länkar ett stort antal externa sajter. 30 blev det när jag snabbt räknade antalet. Dessutom länkar den mängder med interna forskningsnyheter. Jag fick det till 55 interna sidor unikt länkade i artikeln och 16 interna länkar globala för nättidningen. Ändå rankar den i absoluta toppen för sökordet arbetsminne.

Det är väl egentligen ganska självklart? Bra länkning gynnar Google och ger dem en bättre källa att besluta sökresultat från. Så varför skulle Google missgynna bredare länkning så länge den är seriös? Däremot för oseriösa länkar tror jag att det är väldigt annorlunda.

Intern länkning i tidningar

Större svenska tidningar är svaga när det kommer till internlänkning. Den är närmast regelmässig ämnesmässigt svag och inte särskilt gynnsam för läsarna. "Upptäckten" avseende trafik jag skrev om nyligen handlar delvis om detta:

Strukturering för högre trafik

De fördelar detta kan ge tror jag kan försvinna vid oseriös länkning. Bland tidningar där det förekommer vet jag inte hur bredare länkning påverkar och kanske är det då sämre (jag har ingen aning)?

Tack till de som gav lite IT-stöd

Jag ska också ge tack till de som gav mig visst IT-stöd inte minst rörande Blogger och publicering när det nyligen krävdes. Mycket bra så att inga större misstag skedde. Även ni ska få något oavsett vem det nu var. Det finns ju ett fåtal alternativ och jag kan göra något för alla. Ingenting stort men det är ju tanken som räknas.

Tack.

En liten gåva

Så klart du är upptagen men den kvinna som dyker upp i stormens sista dagar när höstens lugn äntligen börjar förtjänar en kärleksförklaring. Och det oavsett vilka vindar som blåste (^_^)

Du ska få en gåva men den har ingenting med nu att göra. Gåvan är för vad jag lärde "in retro" från ett monopol som bröts och reaktionerna det gav i media och vad det påverkade. Det var en pusselbit av många. Gåvans substansiella värde är nog inte stort men jag kommer sätta redaktionell bevakning på något hos er. Varför inte vad jag idag såg så tilltalande reklam för? Det är ett område jag ändå önskat följa.

Jag ska hur som helst växla bevakning av trender ganska allmänt och då kan jag följa er ett tag. Det brukar bli uppskattat om analys också sker. Dessutom är det diskret artigt. Förhoppningsvis hinner jag börja innan vinterns mörker kommer och analys i nya områden blir svårt.