DNS-förgiftning känns väldigt retro

DNS-förgiftning har mycket av retro i sig. Det hade sina tunga dagar - när ibland alternativen till och lösningen för känsliga konstruktioner krävde så mycket mer att få till än idag - innan 2000. Är det nu inte egna defekter som orsakar detta (såväl som en del antagligen tekniskt besläktade incidenter förra året såväl som 2013) kan jag tänka mig att de har en försvarlig mängd timmar framför sig att reda ut säkerhetsarkitekturen. Min erfarenhet av DoS (om vi väljer att spekulera att det kan vara just det) är också den tämligen retro (Hans Husman: Introduction to denial of service skriven ca 1997 - 1998 om jag minns rätt) så mer moderna koncept avstår jag nog bättre att spekulera om.

• Great Firewall of China blasts DDoS attacks at random IP addresses | The Register
• Accidental DDoS? How China's Censorship Machine Can Cause Unintended Web Blackout | Forbes

Ett uttalande i den senare kändes lite udda. Det argumenterades att regimen knappast skulle utnyttja censur-konstruktionen för något olämpligt drabbande världen i övrigt därför att man knappast kan neka till det. Samtidigt är nu kanske just det vad som skett. Om än svårt att veta säkert. Oavsett vilket bör nog perspektivet vara mer från pågående verklighet.

Icke relaterat???

• Facebook outage
• China praises Facebook's decision to censor dissident

Men så klart själva nyhetsbredden normalt gör att man kan passa samman diverse tillsynes relevant utan att det verkar orimligt. Tills något konkret indikerats ska man nog ta det som troligast att diverse runt Facebook kan vara orelaterat.

Japan kanske besegrar Kina's ballonger: Sverige oroande efter båda

Intressant kontrast mot de kinesiska ballong-förarna som försökte nå de japanska "öar" Kina menar borde ha varit deras:

• Balloon pilots in quest of world records take off from Japan (2015-01-25) | Reuters

För mig som inte bara svensk utan en svensk för vilken svenskheten är viktig - logdans, svensk-bonndräng-kampsport med snusdosa i handen, supa brännvin istället för vodka, spotta snus på främlingar, äta saltat fläsk o.s.v. - att med oro undra var de svenska ballongerna är? Är de kvar infrysta lǻngt ifrån nordpolen? Gör ungdomen något nyttigt alls? Hade jag varit runt 20 år hade jag med glädje försvarat svenskheten här genom att försöka mig på en till tur till nordpolen med ballong.

Japan tänker bäst Sydkorea

Japan och Sydkorea kan potentiellt ha enorm nytta av varandra åren som kommer. Såväl som många andra länder vars länder och vatten Kina börjar trycka sig in. Givet det är det nog klokt att höra upp på Sydkorea:

• South Korea, China warn Japan not to backtrack on apology over wartime past (2015-01-27) | Reuters

Låt Sydkorea skriva något de upplever paketerar historien. Och i den mån det tycks historiskt korrekt är det säkert en lika bra väg att lämna historien där den hör hemma som något annat.

Spara krigsansiktet till där det behövs.

Jag tror ju att om man tänker framåt en bit kan större avstånd för resp. Sydkorea och Japan innebära onödigt höga kostnader för försvar. Medan större samarbete istället kan reducera kostnaderna för båda såväl som för USA som ju är gemensamt för dessa såväl som många andra länder i regionen är ytterst engagerade.

Så slipper vi som stor bonus dessutom här såväl som återkommande sista året se Sydkorea och Kina gemensamt likt ett team motsatt Japan i nyhetstitlar. Jag tror verkligen inte det är bra.

Incitamenten för kommunistiska ledare fortsätter att minska

Mellan pest och kolera kan man feltolka sådant här:

• China says 15 Communist Party leaders in Tibet guilty of graft (2015-01-27) | Reuters

D.v.s. antingen accepterar man allmänt hög korruption inom partiet och skapar höga incitament för att bibehålla nuvarande verklighet. Men tar om så samtidigt kostnad i form av fortsatt ogillande attityder relaterat korruption hos befolkning.

Men en hel del andra breda incitament för partimedlemmarna torde existera. En inte helt ointressant fråga är om dessa kanske växt snabbare närmare grundersättning sista åren. Jag har inte försökt följa upp det (och följer överhuvudtaget inte officiella ersättningar och jämförbart).

Möjligen kan man spekulera att åtgärderna kan skapa större spänningar inom partiets bredd kontra topp givet att de senare tar ut hundra tals miljarder årligen i inofficiella intäkter till sig och familj. Men jag tvivlar lätt här. Värde av uppmärksamhet kring detta område ligger nog mest hos befolkningen mer allmänt.

Frågan som sådan är kanske lätt att tolka ogenomtänkt ensidigt. Det är inte självklart att fullständigt genomrutten korruption eller i brist på det fortsatt försämring är bättre för befolkningen även om det möjligen snabbar upp transformationen till demokrati. Korruptionen i sig är realiserad skada och kan ha värde att reducera även under diktatur.

Tänker vi oss att man lyckas fortsatt bättre än för säg fem år sedan kan det ju förövrigt ändå kanske kompenseras utmärkt i effekt av information om korruption genom att föra ut vetskap om maktelitens större korruption. En del lyckade ex. på det har ju kommit de senare åren. D.v.s. inkluderande detta såväl som mycket annat rörande korruption i diktaturer: Det finns ex. att hämta från även om processen rör sig åt rätt håll.

Jag tror detta perspektiv där man accepterar positiv förändring som något bra och hellre söker hitta med större insats andra problem att föra ut är sundare oavsett om det rör korruption eller något annat (ex. luftföroreningar givet min sedan 2008 återkommande diskussion om möjligheterna där - och ett par till ej diskuterade eller som jag märkt ännu utnyttjade finns noterade som möjliga sedan några år om något nytt behövs). Medan konceptet att se värden i att verklighet blir sämre för folket i en diktatur p.g.a. förhoppningen att det kan snabba på transformationen till demokrati nog är problematisk (svårt att väga värde mot skada: risk att effekten kanske inte ens är verklig medan skada realiseras fortgående).

Nordkorea försöker attrahera Sydkorea att komma varaktigt norrut

Idéen att skapa ett gemensamt industriellt område mellan Nord- och Sydkorea var inte dum. Tvärtom. Tänker vi oss att en faktor i all allmän problematik runt Nordkorea är att de helt enkelt är "ovana" med samarbete internationellt där diverse (kanske propaganda relaterade) vanföreställningar adderats över åren kan det tänkbart addera värde. Samtidigt ger det landet en icke-brottslig väg att ta in kapital som man kanske kan vänja dem vid är mer stabil skapande vägar till att få dem ut från internationell brottslighet utan att det behöver lämna folket utan indirekt medel som omsätts föda m.m. (om det nu någonsin varit fallit för brottslig verksamhet: Jag kan inte bedöma om folket i mätbart antal någonsin fick värde av sådan verksamhet).

Men någonstans är det nog lika bra inse att projektet fallerat några gånger för mycket och innan den form av radikal förändring i attityd man förr kanske hoppades att projektet i sig skulle bidra med kommer så är det lika bra att lägga ner. Efter allt semi-psykotiskt strunt runt verksamheten i denna konstruktion - låt mig korrigera oavsett efter för det här i sig är ganska saftigt att acceptera - är det nog nu dags att lägga ner:

• North Korea raises prospect of detaining South Koreans at complex (2015-01-27) | Reuters

Fabriksarbetare, management, ägare m.fl. besökande området ska i all rimlighet inte behöva förvänta sig att Nordkorea ska kunna hantera som egna medborgare. Det är ju bara medverkande till att hjälpa Nordkorea sprida vansinnet till fler drabbade.

Sådant här kan man förövrigt uppleva är indikerande rörande "Nordkoreas" verklighetsförankring (jag tror nog folket i sig är ganska verklighetsförankrat kring vad som gäller där men avseende själva diktaturen rörande omvärlden).

Jag hör nu till dom som inte riktigt tror på Nordkoreas leveranskapacitet militärt men ser mig inte som insett nog startande från grundkunskaper vapen o.s.v. att min tolkning inte bör om alls utnyttjad inte bör värderas mot mycket mer (om nu risk för det alls fanns vilket kanske inte är fallet). Och menar att om Nordkorea börjar hålla kvar sydkoreaner här eller i övrigt i ej försumbart antal hämtar man dem om diskussioner inte presterar. Det skulle inte förvåna mig - tvärt om faktiskt - om regimen faller samman av att Sydkorea går in relativt begränsad sträcka norrut i Nordkorea över gränsen (sedan bör man förstås därefter titta efter surface-to-air-ground-missiles likt de icke-existerande problemen i Syrien: Kanske har dom skeppats till Nordkorea om? De tycks ju inte märkts i Syrien alls trots massor av flygande).

Korea likt Persien och Sovjetunionen har egenskapen av välrepeterat koncept lämnat för kanske något i framtiden att ta upp (tolkade jag inbördeskriget i Ukraina rätt rörande vad utbrytar regionerna satte för typ på sig kanske de sökte något av historiens släktskap med Sovjetunionen). Fast här med allt fler år med Syd- och Nordkorea istället för Korea blir man nästan lite sugen själv att hugga ut en bit av Sverige och kalla Korea: Så fint etablerat namn på en nationalstat): "Husman, Koreas president, uppmanade de två utbrytar regionerna Sydkorea och Nordkorea att sluta smita från att betala utbrytar-regions-avgifterna".

Tänker Iran ekonomiskt rationellt eller hungrar man efter "the international black cross-country market"?

I uppföljning till:

"Hela den här alternativa internationella regionen som börjar förstärkas och kanske mejslas ut mer nu i år och fortsatt är ju heller inte bra på något sett. D.v.s. ökad närhet mellan entiteter som är mindre engagerade i att kräva rimlig nivå på människovärde i dom regioner man vill handla med: Kina, Ryssland och kanske Iran. Iran kanske betyder något mätbart i hela den dynamiken. Att man riskerar att gå över något av ett tröskelvärde där det blir etablerat att en alternativ världsregion rörande sådant här finns."

Från: Iran: Ett oanvänt ekonomiskt verktyg för "I-världen" (2015-01-21)

Har vi kanske ett tänkbart steg närmare problematisk realisering (för såväl västvärlden som Iran tänker jag):

• Iran Is Ditching The Dollar In Foreign Trade (2015-01-27) | Business Insider

Jag tror att det finns önskan om att nå fram till varaktigt pågående verklighet i detta mer än vad som redan är fallet (inkl. handel Iran och Kina) och att man kanske upplever det som att det kan vara rätt tid att ta några steg framåt i detta. Det är tror jag riktigt dåligt. Och jag tror att ett hindrande område kanske möjligt att realisera är att nå en från samförstånd med Iran. Samförstånd där redan inverkande andra dimensioner om vad man menar är acceptabelt agerande för en stat inte glöms bort utan snarare att man anstränger sig lite extra för att få Iran att acceptera dom (kanske tydliggöra ekonomiska värden för regim såväl som befolkning konkretiserat till värden enkla att förstå).

Kanske i värsta fall är Iran på väg in i något mer formaliserat vi inte förr haft sista 20 åren på samma sett. Och därmed om inkluderad också gör det till pågående realiserad verklighet möjliggörande andra i inkludering som annars aldrig blivit aktuella därför att deras ekonomiska värden aldrig i sig själva varit tunga nog för att motivera Kina och Ryssland hela vägen. Jag kan tänka mig att det är en risk. Och är det en påbörjad process gäller det att motivera Iran seriöst genomtänkt till att acceptera vad som nu krävs för att sanktionerna ska tas bort ty värdena där i all rimlighet och verklighet måste överstiga många magnituder vad andra vägar kan ge dem.

Kissinger om varför Kina försvarar Nordkorea

Precis som för bl.a. Taiwan (vid tiden ockuperat av Japan) och Tibet lovade det kinesiska kommunistpartiet Korea att man fortsatt erkände och garanterande resp. gränser. Förklaringen Kissinger i The Diplomat uppges ge i bok jag ej läst till varför Kina skyddar Nordkorea är jag inte helt beredd på att fullständigt kasta bort:

"Kissinger implies that by protecting North Korea from meaningful international sanctions and enabling continuation of its nuclear program, Beijing see itself as standing up to the West, sticking a finger in the eye of the world that treated China so badly in the last century."

Henry Kissinger and the China-North Korea Reality | The Diplomat

Även om jag kanske inte tror riktigt på att den representerar huvudorsaken gäller att uppfattade linjer hos den egna befolkningen relativt de kommunikativt mest uttrycksfulla regionerna med rörande kritiska funktioner man önskar bevara (den kommunistiska diktaturen) i världen (d.v.s. Europa och Nordamerika) kan tillföra dem värde att "försvara". Där kan jag tänka mig att Kissinger's förklaring rörande Kina's försvar av Nordkorea kan komma in.

Emellertid viktigare tror jag (vad jag först hade tänkt skriva som två frågor men som i all verklighet insåg jag direkt är en sak: GEO-närhet) är att:

• Beijing har redan försvarliga mängder nordkoreaner boende illegalt i staden. Tar diktaturen dem skickas de vidare till den värre diktaturen.
• Faller Nordkorea och det sker under en period av mer än normal brist på föda kommer folket göra vad vi alla skulle göra: Vandra dit vi vet att mat finns.
• Är dom närmare norra gränsen vandrar dom norrut. Är dom närmare södra gränsen vandrar dom söderut.

Och kanske kan intensitet det tillför Beijing addera förändring där också? Även om så ej blir fallet gäller att realiserad intensitet i form av personer vandrande in gör minnet av förändringen Nordkorea mycket mer potent än annars.

Utan invandring är det troligen redan på nivå vad som ofta kallas flashbulb memory: Men fysiskt direkt upplevt adderas på ovanpå det inverkande på hur händelsen inverkan på en mängd mer eller mindre relatera frågor rörande kreativitet, ifrågasättande befintlig världsbild o.s.v.)

Hur många individer kan tänkas vandra upp till Beijing om regimen faller? Svälter man kanske gäller att man inte får mer mat direkt utan faktiskt rent av mindre mat. Tänk om en 1/4 av befolkningen vandrar in i Beijing? Wikipedia uppger att Nordkorea har cirka 25 miljoner innevånare. Tänk om bara 5 miljoner vandrar norrut och når Beijing?

Rationellt tänkande är riskabelt tänkande

En sak för hur The Diplomat uttryckte Kissingers tankar ska man se varning i allmän mening. Förr "på den gamla tiden" när länder likt "dagens" Kina var unga var de fortfarande lite oerfarna i att hantera sina egna länder såväl som internationell politik. Det tar ett tag för nya regimer och ännu mer för tämligen helt nya länder efter långa inbördeskrig att lära sig hur man styr och ställer oavsett demokratier eller diktaturer.

"[Sticking] a finger in the eye of the world" känns lite som att man tror att Kina är kvar i detta stadium. Verkligheten är att de ofta nog är rationella och agerar genomtänkt. Inte minst i domäner där risker välkända i deras egen historia eller allmän politisk forskning och erfarenhet globalt indikerat finns äventyrande om realiserade diktaturens fortsatta existens. De kan och tänker ofta fel där också men de är inte irrationella och är inte dummare än någon annan aktör som engagerat sig i att förstå sådana frågor.

För mig har den nordkoreanska möjligheten indikerat tidigare visst haft realitet. Men jag har också i någon mening sett att indirekt pro-demokratiskt värde skapats genom att Kina försvarande Nordkorea försökande hindrande detta. Kanske uttrycker man tankarna i dessa domäner av att interna potenta regioner bland dom han-kinesiska områdena vida överstiger Nordkorea, Tibet m.m. och att överuttryck av regimen rörande de senare kan vara del av en re-learning process i den egna befolkningen underlättande realiseringen av större krafter inom landet. Rent geografiskt är ju förövrigt Nordkorea direkt via så korta avstånd vad som inverkar i manchuriska regioner (inkl. Beijing) snarare han-kinesiska.

Mer spekulativt

Det finns kanske en till fråga relativt ny för mig som kan ha betydelse. Relativt ny för mig därför att jag relativt nyligen gick över inbördeskriget och bekämpandet av den japanska ockupationen i "detalj" (i detalj i mening praktiskt görligt för mig: jag gick igenom några sammanfattande verk samt analyserade rent maskinellt en mängd dokument inkl. andra böcker m.m. publikt publicerade). En hel del rörande dessa år inser man påverkat mer än man kanske innan insåg. Välkända Långa marschen såväl som en hel del annat som inträffade dessa år gav individer som skapade den initiala strukturen i det nya landet och fick eller tog senare styrande positioner mängder av relaterade flashbulb memories. Kanske var det ex. inte utan påverkan åren som kom fram till idag att tibetanerna under den långa marschen tog dem för fientliga kineser (som normalt) och välte ner stenar på dem? Och kanske att Korea (i geo lite utanför) ej engagerade sig emot dem (eller fattande dem "fel" ej välte ner stenar på dem) kombinerat med att prestige såväl som kostnad investerades under bl.a. men ej uteslutande Koreakriget ger efter-effekter ännu idag?

Detta får ses som mer spekulativt. Samtidigt förvånar det mig egentligen att entiteter likt Tibet i exil såväl som Taiwan inte gått igenom mer i detalj vad kommunistpartiet egentligen lovade resp. geo-område under dom här tidiga åren. Det är effektiva värden värda att ta upp i så via publika kanaler som under privata diskussioner. Har man nu garanterat respekterande av självstyre för en region är det för en entitet varande sekteristiskt likt kinesiska kommunistpartiet viktigt därför dessa när sig på konceptet att man en gång ska ha definierat vad som är korrekt och att många beslut därefter handlar om att slå upp i "bibeln" rörande vad som är korrekt. Särskilt som man ännu boostar mytologiska personer motsvarande personer en gång faktiskt existerande likt Mao. Det kan ha sina poänger att Kinas befolkning vet att Mao faktiskt garanterade Taiwans gränser precis som Koreas och Tibets.

Det var mer från dom möjligheterna jag valde att humpa in diskussionen under rubrik Mer spekulativt. Särskilt Tibet-flocken tycker man ju borde gått över allt relaterat det geo-politiska i detalj men lika lite här som i annat tycks det blivit av.

Kurderna löser egna såväl som större problem andra valde att ej se: Långsiktighet är nu en kurdisk nationalstat

Precis som diskuterat några gånger här sedan Syrien turbulensen började ska vi nog ej förvånas över att kurderna man orkat till fortsatt - kanske mer stabil avseende vad kontrollerat - framgång:

• Battles continue outside Syria’s Kobani after Kurds claim victory | Euronews.com

Emellertid är nu mycket av problematiken inte minst när vi sätter centrum i Syrien vad som blev värre därför att man mindre än tänka långsiktigt helst inte vill se problemen - och tråkigare på vägen tappade färska starka möjligheter. Så vilket långsiktigt värde för regionen kan tänkas tappas bort nu? Eller sundare mer positivt uttryckt vilket värde finns att fånga upp?

Kurderna erbjuder en av de mer stabila entiteterna i regionen. Mer så vågar jag mig på (men tveklöst är jag i den gissningen ej en entitet som tittat djupt i data) att spekulera Irak i dess helhet.

Det är möjlighet. Men det viss finns även en risk i att man kan tappa vad som nu gör det till positiv möjlighet. Det är viktigt att den stabilitet och vad som liknar "geopolitisk kontroll" tas till varaktigt trevligt värde.

Erkännande såväl som intagande av dom kurdiska områdena i normala system för "jämförbara" entiteter ger större insyn för omvärlden och krav man normalt gärna ställer på länder (oavsett om de konstant struntar i dem likt Kina eller sköter sig ganska bra som Sverige) rörande allt från människorätt till deltagande och korrekt hanterande av internationella samarbete rörande smuggling är också viktigt.

De är väg till stabilitet samtidigt som det nuvarande icke-definierande tillståndet om de ej tas längre knappast försvinner och istället riskerar att realisera varaktiga systematiska problem. D.v.s. det är dags att ge kurderna en demokratisk nationalstat.

Områden i Irak kompletterande med ev. i huvudsak kurdiska man vid tiden kontrollerar i Syrien torde räcka utmärkt. Jag kan inte annat än uttrycka min övertygelse att oavsett vad Turkiet spontant reagerar kring det så lär det minska all turbulens där såväl som allmänt i regionen.

Och jag hoppas att kurdiska grupper inte kommit dit att de ser sin roll i Irak som så mycket bättre än vad man egentligen bättre för sig själva såväl som övriga bör ha och från det expansivt roll-tagande (som nu för hanterande av de problemen regionen fick när andra som mutat in ansvar för området struntade i problemen) missar att be om det man behöver. Och det skulle förvåna mig om man börjar analysera regionen långsiktigt - mer än från hand till mun p.g.a. problem eget tidigare kortsiktigt tänkande skapat - skulle föreslå annat än att ta Kurdistan in i normala kontrollsystem kommande med nationalstaten är det bästa alternativ området har.

Fortsätter man istället att tänka kortsiktigt eller värre väljer att ej se problem är det nog inte otroligt att vi kommer se "nya" realiseringar av i intensitet åtminstone jämförbara problem. Och sådana problem kan fodra att de hanteras praktiskt och kanske är det inte alls enkelt nästa gång om problemen då ej direkt berör kurderna om man blåser dem nu. Tar vi perspektiv från USA kan vi uttrycka det som att kurderna är en av få stabila vänner man har i området.

Propagandistiska lögner om Syrien amerikanska väljarna utsatts för fortsätter falla sönder

Den centrala amerikanska frågan rörande detta givet att så mycket redan indikerat att man säger sig göra saker man faktiskt inte gör förvandlar varje frågeställning relaterat det till redan realiserad utan varför man implementerat "läckage" till media, givet officiell information m.m. till det egna landet (d.v.s. ägare och uppdragsgivare såväl som den demokratiska kontroller) som är falsk.

Mer problematisk vill jag föreslå är att jag upplevt att sökt läcka information som indikerar A utan att riktigt säga A. Kanske för att sedan kunna påstå när folk senare kommer och påtalar att man sagt A men att det var lögn. Det säger jag är indikation om att något gått mer fel än det någonsin gick fel under Clinton eller Bush II (många menar att under Bush II lurdades det amerikanska folket av stat men vad jag minns läckte man inte information som var till att missuppfattas som att risker realiserade ute i världen faktiskt hanterades utan det handlare snarare om att man antingen inte sa något alls eller att man indikerade att risker man indentifierade var mer problematiska än de egentligen var).

Varande svensk snarare än amerikansk väljare (mitt perspektiv här) gäller samtidigt givet att USA såväl traditionellt mutat in hela det här området (agera) i regionen såväl som att man konkret har tekniska förutsättningar och erfarenhet nog för att implementera att man kan välja att se det hela som en process. Oavsett hur cyniskt man ev. tycker det är så är det i alla fall vad som har grounding i verkligheten och om vi utgår från några punkter under den processen som tidigare berörts i inlägg börjande för nu bra många år sedan:

• Tiden när uppror börjar och jag såväl som många fler indikerar att det är möjlighet för Västerlandet att etablera närhet till kulturen genom att hjälpa. Och hjälpa i vad som är rätt d.v.s. stödja pro-demokratiska grupper. Samtidigt som problematiska entiteter kan motverkas genom att de får relativt mindre stöd.
• Senare säg kanske 1.5 år senare (leta bak i Syrien-inlägg) indikerar jag att jag inte längre tror att föregående lösning kommer fungera som jag argumenterat. Därför att möjlighet att se i Syrien är helt dött medan extremist-grupper förstärks i varje region pro-demokratiska grupper resp. regim lämnat. Internationella entiteter upplevde uppenbart detta inte som någon risk eftersom man ej agerade mer för det.
• Mellan föregående och nästa punkt har vi diverse underligheter i publik information från bl.a. USA jag de gånger jag noterade det valde att kommentera. Bl.a. att som jag tolkade informationen mer eller mindre "hela amerikanska flottan" skulle fodras för vilket som helst ingripande i Syrien p.g.a. av ett fåtal föråldrade ryska surface-to-air-ground-missiles (om sant väcker det givetvis frågor rörande besparingar möjliga i upphandling eftersom de nu köpt hantering av detta såväl som förr realiserat det i faktiska incidenter mot samma luftförsvar utan något problem alls).
• 2014 någon gång vaknar man dock till (jag tror detta bör ha varit två eller tre år efter föregående punkt) när extremist grupperna etablera geopolitisk-kontroll över stora delar av Syrien och Irak i form av en "nationalstat".

Nu har ju processen kommit till skott och man gör något. Att göra saker relaterat problem är vanligen bättre än att strunta i dem. Mycket tycks indikera att det är så här också. Men hur bra var det egentligen att små konstant små-ljög för sina egna väljare för att slippa göra något alls? Hade man inte kunnat nöjt sig med att ej göra något? Utan att överdriva risker till löjliga nivåer (som surface-to-air-missiles i Syrien) eller påstå sig göra saker man aldrig gjorde?

Och hur generande måste sådant här när det nu igen läcker ut (d.v.s. att påstått sig göra en massa saker man aldrig gjorde) vara:

"After the program was launched in mid-2013 [Jag bestrider "launched in mid-2013": Inget praktiskt vad jag vet förrän september / november 2014.], CIA officers secretly analyzed cellphone calls and email messages of commanders to make sure they were really in charge of the men they claimed to lead. Commanders were then interviewed, sometimes for days.

Those who made the cut, earning the label “trusted commanders,” signed written agreements, submitted payroll information about their fighters and detailed their battlefield strategy. Only then did they get help, and it was far less than they were counting on."

Från: Covert CIA Mission to Arm Syrian Rebels Goes Awry | The Wall Street Journal

Jag tror varken att lösningen är en republikansk eller demokratisk president. Denna typ av problem lider båda partierna av såväl som agencies av, av och till.

Lösningen jag vill peka på åren som kommer är istället någon som faktiskt visat att hon klarar att realisera kostnadseffektiva åtgärder som levererar allt önskat. Hillary Clinton klarade detta för Libyen. Hade inte republikaner tillsammans med Obama känt sig patriakliskt hotad av en kvinna större krigare än någon av dem skjutit ner henne hade Libyen idag varit något helt annat än det faktiskt blev. Och ändå trots alla problem post-Hillary Libyen fick så har de demokratiska med stödde och talande om för betydde något inte svagare än att de sitter kvar och kämpar kontinuerligt mot extremism. Det hade kunnat vara Syrien idag medan Libyen varit på väg mot en stabil demokrati.

Senator McCain har jag likartat förtroende för när det gäller att förstå nog för att kunna realisera resultat kostnadseffektivt utan att göra sig till mindre än medborgare i en demokrati genom att försöka föra folket bekom ljuset genom att säga att man hanterar risker som struntat helt i. Tråkigt nog kanske han upplever sig som lite för gammal idag för att ställa upp i valet.

Men som saker hanterats rörande Libyen efter Hillary, eller i Syrien, visar på så väl okunnighet och oerfarenhet som en illa-luktande syn på vad information till medborgarna egentligen har för syfte. Du ska inte ljuga för dina medborgare och särskilt inte i området som definieras av höggradiga risker som kan drabba mer än den lokala regionen USA såväl som Europa. Det duger inte.

Kombinerat så många brutala defekter nu flera år (ej endast berörande detta utan även ex. läckage till Kina) är nog införande av flera processer för quality assurance en riktigt bra start för vem som helst som blir president i USA. Och göra det på djupnivå d.v.s. följa upp var och hur en felaktig eller defekt-världsbild kommunicerades vidare och vilka del-entiteter som ej accepterade att vara del av det (tackande kanske nej till fördelar det hade givit). Och se till att man börjar med funktioner rörande intelligence och försvar man kan våga lita på även i riktigt farliga riskområden.

Vi gör spännande igen

Jag var ett tag lite osäker på om det kan vara uttryck för fördomar eller en vedertagen slure att kalla barn för barn. Det är ju trots allt en minoritet och vi förutsätter att de är sämre tänkande än den vuxna majoriteten såväl som mer generellt behövande ett par massa som bestämmer åt dem. Men det tycks ännu vara accepterat så ex. här bör vara korrekt tror jag.

I illustration av grundprincipen illustrerar vi först med hunden och barnet (människa d.v.s. ej valp) och avslutar med den vuxna människan.

När vi vill göra spännande indikerar vi överdrivet tydligt att vi döljer något. Något vi vill ha för oss själva. Som vi inte vill att dom ska ha.

Varför skulle vi göra det? Tja antagandet för att det alls ska vara rimligt är ju att antingen dom specifikt eller försvarliga andelar av alla möjliga grupper faktiskt skulle önska sig ha det. Så det måste ju vara något bra från deras perspektiv.

Både barn och hund går därför fram och undersöker. Vid dålig effekt kan man prassla med papper. Både barn och hundar i min erfarenhet om de är svenska familjeboende associerar det till presenter.

Vad man först kan förvånas över är att frustrerande reaktioner när de ej upptäcker något bra tycks mindre vanliga åtminstone för de försvarligt små grupper jag testat mot (säg totalt fyra syskonbarn av och till genom åren) ej är särskilt ovanligt trots alla normalt svenskt tillvanda vid överdrivet generösa presenter vid jul o.s.v. Fenomenet vill jag förklara med att utforskande är primary reward d.v.s. vid indikation om något dolt och din vetskap om situationen är svag ges du belöning oavsett om du lär att present var där, ej där, eller antar jag även om jag inte testade det någon gång något farligt materialisteras sig (säg en orm som ev. är vad vi föds med rörande möjlig att detektera).

Det intressanta här är naturligtvis att fenomenet inte uteslutande är funktionellt på barn och hundar. Det fungerar också på vuxna. Själv har jag antagligen gjort det lite för mycket förr genom åren för att få god effekt här. Numera gäller snarare att man kan använda samma fenomen för att påvisa att något otrevligt (säg dokumentationsnära) inträffar utan att man hittar någon dold hemlighet gäller. D.v.s. lust att utforska utsläckt.

Gör man det i sin tur en fem - åtta år kan man få möjlighet att uppleva mänsklig kreativitet i sin prime. Varken att vad du indikerar dolt för utforskar, eller att man "smart" struntar i att utforska det, utan att man försöker hitta något annat man just för aktuella dagar är engagerad i som man kan utforska i. Av och till gör man naturligtvis fel. Efter att ha uträttat ett snabbt ärende dit resan begav sig och begav mig därifrån hade jag på den korrekta sidan av semestern tråkigt en drink och fick för i det snabba ögonblicket när man för 7:gången försökte fotografera mig via åtminstone en känd person att det som kunde ha värde att visa dådkraft och klev ut mer i mitt linje mot honom och blåste upp mig lite. Saknar givetvis allt betydelse eftersom det faktiskt gömda havande värde ej existerat på minst fem år hos mig och antagligen några år på det.

Och konkretiserat innan jag åkte på semester gjorde jag spännande lokaliserat på plats jag lämnar i tidigare inlägg som jag sedan editerade bort vad jag skrev (tråkigt nog sparade jag det ej). Det ändå som förvånade mig jämfört med när jag sist gjorde det inkluderande ett moment inkluderande biljett-bokning i mitt namn är att det visades givet händelse i förra stycket att det passerar snabbt och effektivt ner till personer som söker aktuella foton av en. Onsdag (möjligen tisdag) bokade jag på. Och fredag åkte jag. Lördag fotograferades. Viss möjlighet att person gick på i Hälsingfors. Men annars med säkerhet att resebokningarna var styrande för insatsen.

Trots att i min ungdom några timmar i alla fall varit engagerad i IT-projekt relaterade resebokningar (SAS) och säkerhetsfrågor tvivlar jag på något i infrastrukturen där är aktuell för problematiken. Och ser framför allt att jag inte är tillräckligt uppdaterad på teknik, delning mellan länder o.s.v. för att bedöma var problematiken finns. Oavsett var och hur gäller dock att inget i detta är tänkt att fungera i närheten av att diktaturer får enkla möjligheter att få uppdaterade färska bilder av personer till sina register. Dessbättre hade jag helrakat mig två dagar innan :-)

Så då vet vi att passenger detail records läcker för mer än telefoni (där ju CDR läcker så det heter duga cross-country). PNR:er är ej till för Nordkorea, Iran, Kina, eller vad helst amoraliskt på en glad dag och normalt omoraliskt att uppdatera sina fotoarkiv. Det i sig ska ej överraska oss: Jag var bra säker på det sedan länge men nu är det fört i bevis i alla fall därför stöd och resurser givet anslutande bussar (ingenting där), på plats Uppsala, Stockholm o.s.v. finns inte i verklighet eller ens i närheten av / inte ens på kartan att notera att man orkat till två på plats som fotograferade (en jag är 100% på varande känd i alla fall). Så då är det antingen påstigning Helsingfors (och jag bedömer det mindre troligt av flera anledningar jag ej ids dela) eller att PNR:er läckte när jag bokade resan onsdag. Väldigt typiskt för vad som stör mig med the yellow man generellt: Inte som vi i Europa trodde förr dummare än oss utan ungefär lika smarta men värre än så dessutom "osunt" motiverade. Inget av det brittiskt artigt avkopplade där det ofta kan vara artigare och mer korrekt att vara lite dum än att riskera att trampa någon annan inkorrekt på tårna.

Komplettering: Läsande Wikipedia tycks PNR fortfarande vara begrepp just för bokningssystemen för flyget. För mig var det logiskt att använda begreppet PNR eftersom jag arbetade en del med det säg 2001 - 2002 rörande säkerhetsfrågor. Medan det verkligen inte blivit av därefter att expandera vetande till andra resetyper. Men självklart har vi likartade system och i den mån dessa ej propagerar jämförbart upp till gemensamma system vars syfte är att detektera och hantera säkerhetsrisker är det bara dumt eftersom nu problematik privacy m.m. redan är accepterat och ev. säkerhetsbrister där realiserade är problematiska nog oavsett ev. kortare resor som ev. kan kringgå sådana läckage (skulle PNR flyg läcka är det problem nog: och om PNR:er ej propagerade - om sådana finns - läcker gäller att själva bredden i system indikerar att vad helst kan fångas upp flyg, båt, eller tåg - där vi ju förövrigt redan vet att tåg-resor läckor). Jag gillar egentligen föga mindre problematiken realiserad så mycket som varje gång man kan föreställa sig att sådana problem kan vara aktuella visar det sig regelmässigt (utan undantag vad jag minns åtminstone sedan 2007) att de är verklighet. När medvetenhet om det finns kan det självklart hanteras men frågan är hur många grupper och liknande som startar upp färska för att försöka introducera demokrati i diktaturer som första tio åren klarar sådant här själva. Ansvaret EU och USA har är i moraliska dimensioner sådant att de äger frågan: Därför att det är åtgärder hos dessa implementerade som jag närmast för att vara ärlig misstänker är problemet. En väg att kompensera i den mån problemen är inbyggt i teknik är riktade bidrag, kompetens kombinerat "doability" man gör tillgängligt för att gå runt problemen (ex. tillfälliga medborgarskap med tillhörande pass för att ändå kunna flyga fritt in och ut diktaturer) o.s.v. Den makt entiteter som Kina redan projiserar i regionen där länder som Norge låter sig sig våldtas genom att be om ursäkt för Nobelpris och Storbritannien krymper längs golvet därför de träffat Laman visar att det är dags för oss på allvar börja addera stöd till vad som balanserar, motverkar och slutligen kan medverka till att lösa grundproblemet slutgiltigt. Tills dess är det väl upp till andra att ta fram maskinen, sätta på sig rätt hatt, fotografera, och utfärdera lagligt pass med land utanför USA och EU som avsändare när problematiska resor krävs. Hade det inte känts så mycket bättre om EU och USA hanterade sådant med monopol?

PS

Förövrigt noterade jag problematik med hur Helsingfors hade implementerat särskild säkerhetskontroll i och runt om landstigningen. Det var just personens (en som jag tog ut) agerande som indikerade att man kanske missat att tänka på en del saker.

Min vana trogen gick jag fel och hamnade där de breda passera ut grunkorna var. Där hängde förövrigt en ganska kort man med mörkt hår och enormt taliban-skägg. Jaha tänkte jag: Här har vi finska pass-polisen som korrekt försöker fånga ev. extra problem.

När jag återvänder efter att uträttat mitt ärende i Helsingfors väljer jag att testa den teorin och gör följande:

• Går till serveringen och letar minut efter minut efter mitt bankomatkort. Inget torde vara helt ovanligt just där och utan kö vilket som.
• Efter fyra minuter kommer vår "taliban" och frågar om jag ska betala. Och då tar jag ut kort med höger hand och han följer det med blicken med jag utan att han märker det fotograferar honom med vänster.

Varför gör han detta? Tja orsak som räcker nog egentligen för att detektera och utlösa det är att det kanske är ovanligt. Men givet grindar in i Finland kanske orsaker är att han börjar tänka sig att jag står och BS:ar med personalen i serveringen om honom för att reda ut om han brukar vara där. Och därmed vill komma och visa sig tillsammans med mig för dom för att dom ska kunna avgöra om ev. beskrivning jag visat stämmer med honom.

Oavsett vilket både rörande plats servering och följande bankomatkort i högerhand är han agentativ för mig utan att förstå det varken som risk, när så sker eller inser det när genomfört. Är du så enkelt agentativ för en person du ej vet vem du är gäller att den säkerhet du egentligen skulle adderat är högst tveksam för vem som helst som vill korrumpera den.

Det krävs med andra mer än ett enormt skägg för att spana anonymt. Träning och utvilat tänkande är också viktigt. Vidare inser vi att man antagligen är tidsmässigt begränsad eller alt. saknar bevakningskamera vid serveringen. Så viss vetskap rörande infrastruktur kanske också läckte.

Normalt hade jag kanske inte gjort learning by shaming på Finländare i alla fall som jag åtminstone inte ogillar. Men samtidigt gäller ju att om vi antar att jag hade fel gäller att vi har person som agerade lätt "psykotiskt" såväl som "irrationellt". D.v.s. tänkbar sekteristiskt farlig person.

Allt i PS är tidsmässigt på lördagen innan jag falerade i egen-fotografering av andra entiteter (dom uppdaterade sina foton av mig utan skägg för kanske första gången på åtta år). D.v.s. det är inte alls så att jag irriterad över att jag gör fel själv sedan går i land och mobbar någon stackars finländare som långt ifrån allt icke-muminifierat-avkopplat ute i granskogen ändå gör det bästa han nu kan.

Komplettering: Hade jag mer än endast penetrerat någon finlädnska någonsin (vilket så vitt jag vet jag ej heller gjort) utan mer av och till gjort det relaterat något intresse kryssningar hade någon skämt relaterat penetrationstestning varit möjligt. Jag tycker ändå det är viktigt att läsaren får möjlighet att inspireras av hur naturligt kul och kreativt expansiv mot vad jag tror är normalt så för er skull och prioriterande era möjligheter att korrekt kunna värdera mig tar vi ändå med detta mer potentiella skämt som ej gick att riktigt realisera normalt.

Ett faktiskt realiserat skämt var när jag hörde mig för i butik kring ett föremål havande bror och syster Mumin inuti ett hjärta på sig. Och berättade för personal ställande frågor att i den litteraturbok vi hade i gymnasiet såväl som högstadiet noterade man i båda att de hade ett förhållande byggt på incest och att det inte var alltid ovanligt i avfolkningsbyggder vilket ej heller är ovanligt i Finland. Ok förvisso ljög jag men jag tror nog Finland respekterar mig för det: Det är ju trots allt givet hur dom bor inte en otrolig tolkning att de är bror och syster. Det plus deras "feg-romantik" (platoniska kombinerat slöa romantik) gör väl tolkningen inte helt otrolig i alla fall. Och självklart är det viktigt: Vad vet jag om Finland mer än Mumin? Massor självklart - Finland är viktigt och jag ända sedan jag varit ung prioriterat att lära mig massor om både kust- och skogs-finnarna - men jag är inte 100% säker på att folk mer allmänt kan nämna något mer om Finland än familjen Mumin. Nu fick jag dåligt samvete och korrigerar mig: Inget som jag direkt kan nämna rörande Finland mer än Familjen Mumin presenterar sig och jag har aldrig särskilt försökt lära mig något alls om Finland någonsin.

- Yes they are in love. So cute.



- Nothing cute with a brother making love to his sister.



- Oh. They aren't brother and sister.



- Yes they are. It was both in my school books during 7 - 9 and the swedish gymnasium. Together with comments on them being perverted which as noted in the books perhaps was not uncommon in Finland due to so few people in the forrest areas.



- No no no. They are in love but they arent brother and sister.



[Hans gets bored since she don't go Finland-assertive but rather doesn't seem to care and pay for the hammer, and the lighter, and leaves.]

Det slår mig nu att det nog var fel för mig som svensk att experimentera på den finländska kvinnan i butiken. Givet historien av vår ockupation av Finland sugande ut värden därifrån ska de nog utläsas som utsatta grupper. Förutom att sådant är fel givet det kan det tänkas utlösa problem som aldrig annars uppstått. Ex. finländsk anti-svensk terrorism eller troligare endast liten elakhet som att späda ner svenskars drinkar mer än korrekt. Så jag vill be Finland om ursäkt: Jag kände till att de ej var broder och syster utan sökte endast att göra mig rolig över Finland för ett gott skratt att sprida vidare i mitt eget språkområde när jag återkom. Det var fel och jag ska försöka undvika att göra samma sak igen. Samtidigt: Finlands saker är våra saker. Så då bör jag vi väl få skämta om dem?

Så mycket reflekterar jag när återberättande "kul" (defekt upplevt så) händelser från min vardag får mig att verka vara någon form av skitstövel. Jag säger inte att det är fel men det indikerar åtminstone förslöad prioriterat av kanalen att man ej ids packera sig själv bättra än vad man är. Det senare är ju trots allt det normala så börjar man på normal skitstövel tolkas man så klart mycket värre än det. Det verkligt roliga här är att om de ska göra svenska saker sina och skämta om dem tänker jag att skogs-finnarna varande mer pro-finska-anti-svenska naturligt skriver på finska och då är det ju egentligen som ej inträffat :) (för ett tror jag korrektare skämt).

PS III: Tag along

Korrekt plats att hänga är så klart ej vid breda baggage utgång där folk är givna att såväl naturligt gå fel som personer som default-mässigt går fel. Korrekt är ej att hänga alls utan varande från centralitet avstigning på båt och tag along, resp. under samma tidsperiod runt om dess centralitet gå tillbaka för ny tag along du möter eller börjande om från noll. Där är det ju notoriskt svårare att ta personen.

Önskar man skapa värde Nordisk resa för olämpligheter men ändå "play it safe" därför att det är riktigt ful verksamhet är ju förövrigt tag along en teknik som kan utnyttjas. Ex. stoppa ner bomb i väska ett barn drar eller något. Följa efter på avstånd och sedan fjärrutlösa. För att upptäcka det är resurs polis gör tag along närmast en förutsättning (vid sidan om rent tekniska lösningar för detektion). Så defekterna noterade ska ej tas som triviala givet att resursen i sig agerar i en domän där riskerna redan är givna som ganska små men ändå bedömts nödvändig. Då ska givetvis sådant här göras utan onödigt strunt bara därför att ingen lärt dig ditt jobb rätt.

Medan själva hallen hanteras via övervakning d.v.s. ej under avstigning där annat än om påkallad.

Medan påstigning sker i dess maximum-centralitet om den liknar hur det är på svenska-sidan då faktiskt är i hallen: Mängden folk stör övervakning samtidigt som ingen lär lägga märke till övervakande personen riskerande dokumentation av denna som del av säg några månaders upp till ett års stickprov inför något värre. De senare anledningarna är varför övervakande entitet aldrig får göra sig själv agentativ och helst inte ens noterad.

Många i Sverige med Jan G. som kanske mest kända person i pressen brukar ju indikera att svenskarna är dåliga på det här området men jag har egentligen aldrig sett tecken på att det stämmer. Snarare tror jag att vi får relativt få incidenter inte endast beror av att Sverige naturligt har färre problem-attraktioner utan även att Säkerhetspolisen gör ett ganska bra jobb. Jag har ex. aldrig ankommande Sverige någonsin upplevt att jag direkt tar ut en svensk walking the line.

Och det är ej en ursäkt att terminal här kanske är mindre trolig som mål (oavsett jag ej tror att man kan värdera sådant särskilt givet inom Norden). Om man sätter en mer junior för strö-bevakning där hellre än något mer utsatt gäller självklart att erfarenhet kommer flytta honom vidare och när så sker är det såklart väldigt fel om man lagt sig till med dåliga vanor.