Verkliga orsaken varför amerikanska utrikespolitiken blev så trött efter att Madam Clinton slutade (olämplig läsning för barn och ungdomar och andra känsliga läsare)

2013-07-03

Med alternativ titel: Finn en myckenhet i fördomar och negativa stereotyper och konstatera om du hör till de både intelligenta och moraliskt korrekta personerna att du roas, utan att påverkas negativt samtidigt som du upplever en lätt beundran för den anonyma konstnären - en uppenbar mästare i ridicule.


Madam Clinton ger "Hästen" tips för att hjälpa upp vad som över prärien tycks signalera om kommande världsproblem.

"Det är det ingen fara med alls. Jag har bossat presidenter förut.

Detta medel fick jag tips av från en av Bill's assistenter som gav honom en dos i kaffet när han hade problem med koncentrationen så satt han och sorterade papper hela dagen.


Dyrt fast jätte-bra att köpa på sig ett litet lager av när hon ibland tittar förbi Bill och pratar gamla minnen.

Obama betedde sig underligare än Bill och krävde att få pulvret att stoppa i hans örtpipa.

Men fart blev det på honom. En dos och han är igång flera dagar skickande stridsskepp till såväl Libyen som Sydkinesiska havet. Efter att innan suttit och slöat med en religiös ledare från Jamaica och stört störda flera gånger Vita huset personalen med hög etnisk musik och illa-luktande hand-gjorda cigarrer.

Och vi kan verkligen inte ha honom som nu släpad till UN och komma där i dreadlocks och otvättade kläder. Hans hund också i rasta-flätor sedan några veckor har slutat gny vid dörren och om den inte tvångs-äter allt godis Obama och hans jamaica hommy sprider runt sig var än de går och pinkar i Oval Office sover den som en stock. Anmärkningsvärt hur Obamas lata kultur klarade att sprida sig tillochmed till hunden. Har sista dagarna börjat klä sig som en hippie precis som Obama.

Fråga Secret Service. Dom vet hur vi sköter om sådant här ända sedan Nixon fick lite eget ansvar en eftermiddag och skämde ut Kissinger genom att försöka kommendera flygvapnet till Vita huset för att försvara honom."


Jag tyckte det var en vacker diskret konstärlig hyllning att ta möjligheten att visa upp denna lilla elegans. Och utan att riskera att reta upp Tyskland - vår stora handelspartner - genom att verka Pro-Amerikansk. Vi vet ju hur det kan slut med sådant när dom inbillar sig för mycket om stora anti-tyska konspirationer: Praktiskt ska vi nog bäst jobba på att det är varutågen med export som går till Tyskland och inte svenskarna till "omskolningsläger".

"Egypt state news agency says transitional period to be followed by presidential, parliamentary elections"

Reuters men ännu endast i flash pagination ej med live update sidan uppdaterad.

Tunisien och Egypten tågar hand i hand

Både Egyptens pågående nyhetshändelser såväl som vad vi har exempel på nedan känns ganska stabilt så här långt. Att betvivla att vi hamnar i närheten av något worst-case och slutar säkert ganska bra tror jag.


"Tunisian opposition activists have launched their own version of Egypt's Tamarud protest movement, whose campaign to remove President Mohamed Mursi drew millions onto the streets and led to an army ultimatum for the Islamist leader to share power."

New Tunisian protest movement takes cue from Egypt | Reuters

The Highwaymen - Highwayman



Kaliforniens sjölejon nyser

En mindre sjöfågel inte helt olik våra sjöfåglar vi har enorma mängder av här i Uppsala's ankdam med flyttvägar eller friskt utbyte ner mot Asien och så är det sista steget indikerat med något mer än enstaka sjukdomsfall relaterat Sydpool-expeditionerna. En av de egentligen mer intressanta av dom verkliga tidiga med stora hand-moment för algoritmer runt användandet av Blue light nätets sista föregångare för att söka mer associativa mer oväntade förklaringar i vad som åtminstone följer kunskap ytterst väldokumenterad men komplex som djur- och växtliv och människans rörelser under den moderna historien.


H1N1 discovered in marine mammals | University of California


Den parallella rörande HIV lär vi tror jag knappast någonsin få något säkert svar om. Men denna är mer intressant eftersom den dessutom ligger så nära i association med både fladdermössen och fåglarna FOXP2 och dom tidiga åren efter att dinosaurerna föll och det lilla kvarvarande fågellivet överlevde efterverkningarna av meteoriten runt Sydpoolen medan dom tidiga däggdjuren och krokodilerna (också en av de verkligt gamla kvarvarande djuren) frossade i kadaver.


Våra svarta-vita vänner är fortfarande nere vid Sydpoolen också om deras förminskade släktingar gjort en del inbrott bl.a. i Sydafrika. Krokodilerna - kanske inte helt icke-relaterade HIV eller någon föregångare gömda i arvsanlagen från långt tillbaka - krymper både i utsträckning i Afrika och i Nordamerika ordentligt i fysisk storlek (i nästan komisk kontrast till alligatorerna).


Vår nyfikna genetiska innovation tycks dock ha lyckas bättre även om jag kan se ett åtminstone spännande art and fashion value med en kompletterande svans att t.ex. snurra som med en förr promenadkäpp. Men det kanske kommer tillbaka.

Hoppets behov av synligt nya verktyg vid upprepade försök till revolution

Att begränsa vårt perspektiv här till förhandlingar och dylikt uteslutande i språk eller sanktioner är att underskatta potentialen för att reducera konflikter - åtminstone om vi glömmer bort människans benägenhet att opportunistiskt likt övriga rovdjur söka de energieffektiva lösningarna även när det inkluderar att fuska.


Längre bak i historien tydligare än idag var soldaternas direkta synbara ledare eller "hjältar" viktiga för att överhuvudtaget få dem att marschera mot fienden eller omvänt stå kvar. Av och till tycks rent av mer ritualiserade för-konflikter begränsat till mer kända hjältar skett initialt inte otroligt som ett gemensamt värde för båda sidors intresse-ägande att höja upp respektive sidas motivation så att folk inte springer eller smyger hem till bondgården eller båten för att röva lite själva istället. I en roman jag läste för många år sedan fanns en scen på det temat jag nu upplever hade en trolig - säkert när sannolikt bedömer jag förekommande närmast underförstådd - efterföljande händelse. De båda småkungarna från resp. sida beslutar att den av deras hjälte som vinner en envig (och nu minns jag en till roman med den komponenten med samma out-come och här en modern troja-tolkning från ett feministiskt värdeperspektiv: möjligen Facklan i svensk översättning). När den ena sidan upplever sig vinna ser den andra problem i hur det hela skedde med regelbrott o.s.v. särskilt som deras hjälte konkret inte är död eller ens skadad. Så slaget blir av ändå.


Idén om att lämna huvuddelen av en väpnad konflikt till ett oftare än vanligt idag mer intresserat fåtal som kanske rent av upplever ett värde av att specialisera sig på praktisk fysisk konflikt har givetvis värde att se i dom filosofiska dimensionerna. Tråkiga sporter snarare än fotbollslag med stora supporter-grupper är ex. på det. Post-sport-event slagsmål i större antal är nog närmast att likna vid händelserna i de båda romanerna. Först samlas man och tittar på varsin sida på motiverande för-events och går sedan iväg och gör ett fältslag efter att ha ölat, skrolat och viftat med gruppens symboler till varandra.


Och kanske har vi ett visuellt exempel på denna mänskliga företeelse från pågående nyhetshändelser i Egypten (om ej återanvänd arkivbild eller äldre eller arrangerad bild som sålts en aning felpaketerat vilket ibland är fallet) i Egypt’s Morsi defiant under pressure as deadline looms (Washington Post). Mannen i den vita dräkten har vi säkert bias för att tolka som representant för de mer religiöst motiverade medan mannen i mer västerländskt vardagskläder säkert är vad de flesta tror är en ivrig demokratikämpe som tänker sig att en envig kan motivera upp den intresserade publiken.


Praktiskt är givetvis många andra mer civiliserade och föga använda möjligheter existerande. Tänker vi oss Kina - utan att vara expert på deras sport-kultur - varför inte en känd ping-pong spelare. Minns jag rätt var åtminstone en väldigt lång också. Mycket synlig talande eller rörande sig i folkmassa.


På samma sätt för Egypten finns ett konkret och relaterat det möjligen systematiskt kvarvarande en allvarlig risk. Man har redan gått ut en gång och gjort det man gör nu. Det räckte nu inte så man gör det igen. Ingenting ovanligt finns i det jämförande med de Västerländska demokratierna där de tidiga åren ej var diskreta punkter efter vilka demokrati fanns och fungerade.


Emellertid gör man samma sak flera gånger och det ej fungerar stör det iden om att göra saker för att nå förbättring fungerar. Det tycks vara lönlöst (i abstrakt modell kallade jag det för a fruitless game: socker och födan varande grundläggande belöning som i så många grundläggande studier inte minst senaste åren på apor demonstrerats med små jos-belöningar i enkla spel medan deras hjärnaktivitet avbildats).


Och med det även om det kanske i sig inte hindrar nya ev. funktionella på samma tid försök ger det en större mängd a cynism, aggressivitet och också att man ser vad man kan tänka sig är resultatet av en spridning av samma sak mer direkt i ekonomiska domäner men som för mycket ganska grundläggande emotionellt hos en person med jämförbara approximationer för större grupper ej självklart att översätta till enskilda rationella beslut.


Emellertid är lösningen den samma som reducerar mängden ej utnyttjade parallella eller ersättande alternativ till envig mellan enskilda personer. Ett försök är endast samma försök igen om det känns lika. Gör vi något nytt är det inte riktigt samma sak. Går vi på bio och ser samma film efter att köpt biljetterna i en black-box känner vi oss snart nog lurade. Är filmerna skilda tar det mycket längre tid innan vi tröttnar - kanske aldrig om variation och intresse finns i och runt om också om vi antar att samma film-intensitets-upplevelse kan fås billigare för privat-visning.


Introduceras märkbart nya verktyg ger det direkt större hopp om att kunna förbättra övergripande allmänt genom att man märker att andra faktiskt gör något och det är vad som adderar tänkbar effektivitet tidigare saknad. Och det är mycket bra för hela samhället åtminstone när det inte handlar om konkreta vapen. Det minskar risker och för tankarna generellt närmare att man tror och förstår att man kan lösa problem adderande tid till hur benägen man är att agera.


Samtidigt kan det addera potens och styrka när man agerar därför att man ser att det inte är lönlöst utan ett gott nu mer genomarbetat försök med ny innovation och fler verktyg.


Det är förövrigt det värde jag såg - kanske egentligen mer än någon gedigen förståelse av relativ konkret slagkraft - i att ha sent 2011 väpnat upp de syriska rebellerna med lite tyngre anti-tank och anti-helikopter vapen. Motiverar, tillför konkret tydlig verktygspotens man kan känna och ta på och syns bra bland medarbetarna när man ska gå ut och skjuta en dag till. Dessutom var ju problematiken med helikoptrar och tanks vid tiden problematiskt och bromsade konflikten i en punkt där den fastnade. Ingen sida känner att de kan vinna men ej heller att de kommer förlora och man fortsätter i försök man ej tror kortsiktigt kommer lösa problemen samtidigt som problemen som resultat av konflikten i en totalt förstörd ekonomi, sjukdomar och civila dödsoffer växer. Ingenting att vinna och ingenting att förlora mer än allt och utan att du kan gå bakåt.