Visar inlägg med etikett Libyen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Libyen. Visa alla inlägg

Riktad Information - Exempel: En krigare i Vitahuset: Vi argumenterar in Hillary Clinton

2015-09-09

Det är (för mig) lite små-osäkerhet att ge mig på att bedöma dom amerikanska opionsundersökningarna (och hela området oavsett hur - för allt normalt - gjorda är minst sagt underpresterande jämfört med såväl billigare som dyrare alternativa metoder men har så klart likväl en roll att spela) men det har föreslagits (se ex. Att våga vara kul fast det kan vara "fel" i fakta och blottar hur gender-biologisk verklighet gör mig till offer som är ett ganska sunkigt inlägg jag finner efter-rationalisering i görande möjligen något mer av det) problem som detta:


Tråkig och kanske lite osäker när det kommer till den nationella säkerheten.


Kanske att kvinnliga politiker i absolut ledning upplevs sakna humor (Och begränsas inte vi män lite också? Är det verkligen fritt att skämta som man brukade i Vitahuset på den gamla goda tiden när amerikanen ännu spenderade grovt och även om de kanske slutat att ta sig ett glas gärna bjöd - under Bush II?) såväl som mer utmanande än männen när det kommer till nationell säkerhet. Om den Stora Utmaningen - när vi män oavsett kvinnor eller män träder ut - kommer vill vi ha en kvinna i ledningen i krig? Och om nu allt faller och vi sitter och väntar på ett minst sagt osäkert öde är det inte bättre med en kul manlig ledare?


Till i en tredje variant: Att kvinnan ej har samma typ av humor (eller om vi så vill definierat saknar humor) som män resp. gärna naturligt kommer för nära att bli landsförrädare: Att våga vara kul fast det kan vara "fel" i fakta och blottar hur gender-biologisk verklighet gör mig till offer.


Jag har ännu ej följt upp attityder nyheter eller sociala media relaterat kvinnlig ledning och krig. Generellt är det ju ett bias som ofta refereras men det kan säkert vara om man är särskilt intresserad att titta själv resp. följa upp vad som publicerats i journaler sista åren (området om jag gissar rätt riskerar att ge en del filtrerings-problem för att hitta vettigt användvändare studier längre tillbaka inom vetenskap relaterat sociologi också om sociologin sista åren publicerat mycket mer studier där man mäter något man själv kan tänka sig mäta för att ta reda på saker snarare än pratat med en fem - tio personer "djuapre" eller bara tänkt fram hur det är).


Antar att vi en viss polaritet åt båda har vi svaret på hur det möts i paradoxens-mitt. H. Clinton kan nästan naturligt kompensera osäkerhet nationell säkerhet via att hon åtminstone av och till med lätthet ger ett dominant intryck. Kanske har hon avråtts från att göra det då de få gånger jag sett henne på CNN snarare prioritetat "allmänt" trevlig. Men när risken för krig är nära vill vi ha en ledare som korrekt avskräckande kan be folk att dra åt helvete. Det är solid trust. Och här vill man inte ha en president som låter en dryg fiende-politiker sätta sig på dem under debatt. Kraft.


Men antar vi den andra polariteten kan det tror jag om riktig (och då behöver vi anta en bredare mening ty ingenting är riktigt så avgränsat som man tycker att personer av roll, kön, ursprung x saknar humor utan det kommer med andra mer konkreta preferenser och åsikter: därmed inte sagt nödvändigtvis negativa i någon enkel mening).


Svaret i paradoxens mitt är att lyckas klara att vara trevlig och kul i rätt kontext riktat mot rätt personer. Medan man ber fienden dra åt helvete för att skrämma iväg den eller om det falerar går till våldssamt angrepp.


Så klart man kan prata Libyen-händelserna som de pratas så ofta med en massa gnäll hit och dit. Man kan också se det så här:


  • Det var en stor mycket "manlig" sak att göra.
  • För Hillary i en lednings-pool såväl för andra.
  • Revolution och krig är farligt. Ingen reste in som ej hade som arbete att ta stora risker resp. var mycket medveten om faran specifikt och att det skedde med hög risk att dö (för avliden amerikansk diplomat).
  • Det är svårt att göra saker i riktigt farliga händelser utan att ta stora risker. En del klarar att prestera under sådana omständigheter och väljer att göra det och många av dem dör.
  • Andra tvingas in i värre risker utan något val. Som staden diktaturen hade planerat att massavrätta.
  • Du strider för att vissa saker fodrar det och ej därför att Utrikesminister Hillary håller dig säker i konfliktzon (även om hon kanske inte klarade till att transportera dig dit på ett normalt sätt utan tråkig nog väldigt obekvämt). Den valda striden är striden oavsett den exakta roll.
  • Utan detta hos en del av oss hade vi tror jag starkt levt i allmänt helvete.

Det är en stor sak och ett för människan enormt värde att en del så väl kan prestera här som träder fram för det när behovet är stort. Det är ingenting att reducera i sig lika lite som man ska gömma sig i rädsla genom att tro att man i dessa domäner kan undvika all risk via att utrikesministern kommer med de som beger sig in i dessa områden för att hålla dem säkra. Det är lätt att göra en död person till ett försvarslöst offer men många sådana om ej döda hade knappast gillat det lika lite som de flesta av oss gör när ej rationellt korrekt (ett rationellt behov balanserar här en i vår natur ofta återkommande ogillande att göras mindre av andra än vi faktiskt är).


Här tycker jag dessutom att man ska ha viss respekt för risken att som frågan här diskuterats Hillary-kritiskt många gånger att ge intrycket av en lite feg överförsiktig attityd där man egentligen aldrig kommer till att lösa stora problem under stora risker.


Accepterar man den världsbilder och sin roll i det är det kanske bara att säga det i den paketering som detta kontext naturligt bör. Svårdomar är säkert i allmänhet fel för president-kandidater men vi kan tänka i illustration av att man inleder där och ger intryck av på väg närmare våldsamt angrepp.


Området möter naturligt det rationellt mindre besläktade området weapons. Vapen är coolt men är samtidigt riktigt kostsamma för samhället (d.v.s. oss alla i genomsnitt) att ha oreglerat. De är en billig boost av "manlighet" (här såväl som för att ge en egen-förstärkning av tilltron man har till den egna självbilden relaterat säkerhet såväl som konkret lokaliserat inflytande) även om stabiliteten över tiden precis som alla koncept starka i emotionell intensitet lätt kan gå ner ("glömmas") ganska snabbt för "kraft" projiserat till en entitet (som person eller företag):



Emellertid är fortlöpande kontext i varje möte en typiskt amerikan har (såväl som internationell media publik) kommande tid åtminstone fram till valet politiskt. En potent "manlighet" utan konkret vapen men som beskriven tidigare är här relevant och adderar till den samlade "bild" vi bygger upp. D.v.s. här har vi en naturlig uppsamling via symbol-gruppen runt Hillary där kraften lättare kan sparas.


En mellan-lösning jag minns mig sett under min ungdom men kan tänka mig är vanlig är att:


  • Visa ett "korrekt" politiskt intresse för en viktig verksamhet för nationell säkerhet. Man uttrycker sin bild.
  • Men konkretiserar genom att besöka verksamheten direkt.
  • Och gör detta så att media kommer med.

Jag är också nästan 100% säker på att det var presidentkandidat Dukakis (voice-stavat) som fotograferades sig i pansarvagn nära presidentvalet. Och tråkigt nog hade han (om vi kanske felaktigt antar att syftet runt fotot mest var att boost-manligheten runt nationell säkerhet) ej ovats korrekt i kroppshållning (vill jag minnas: vi får se om foto-internet visar mig fel) och verkade lite nördig som han inte riktigt hörde dit. Bush II hade i kontrast en naturlig fallenhet för att smälta in i alla möjliga situationer - dessa såväl som andra - och jag spekulerar att man nog kan hitta några bra foton i denna domän sökande via denne.


Mellan-lösningen är dock vekare än den första om man klarar den. Och med den första faller sig nu sådant som mellan-lösningen mycket mer naturligt. Det är en del av det övergripande intresset fortlöpande. Det bekräftar vår befintliga hypotes och intryck om personen. Och med en sådan grund behöver man inte som en kvinna med den större erfarenhet bara fler år kan ge sätta sig i en pansarvagn eller på anant sätt i allt troligt bara göra sig löjlig (åker man inte pansarvagn annars avstår vi i valet såväl som annars).


Andra händelser kan självklart (så är allt i våra liv: Vem vi är formar hur vi reagerar och uttrycker oss såväl vad konkret från nu och passerad tid som finns) få värde resp. bekräfta och förstärka. Finns det exempelvis några korrekt manligt anti-fiende-farliga e-post att publicera? Hillary with the bigger gun: Den wsom visar att ordet verkligen är större än revolvern (ty den väcker upp så många fler kvinnor och män som marscherar ut eller resp. beordrar det samma eller fattar det politiska beslut vilket som beroende på kontext). Sådant är ju inte vad man annars bara kan publicera iväg utan att riskera att uppfattas "tillrätta-lägga" (lite som att luras) informationen eller kännas out-of-natural-context (jfr Dukakis). Men givet allt prat om Libyen och e-post faller det sig naturligt. Bara att leta fram. Konkreta händelser så spännande som bara verkligheten är och korrekt starkt språk.


Dukakis "tank"

Första förslag på expansion sökkonceptet "Dukakis" Google ger är tank:



Wikipedia har en bild här (osäker copyright) som var värre än jag minns det. Jag tror emellertid min minnesbild är format av att sett vad vi idag kallar filmklipp via statstelevisionens nyhetsprogram. Det hade varit kul (men inte värt besväret känner jag) att titta på ev. pressbild Dukakis medarbetare gjorde tillgänglig.


Mer information

I tidigare inlägg refererad Sverige-graf (söker du något bra hos en Svensk nu när nationen närmare sig fara: Börja med att fråga dig om de gjort en graf över Sverige. Om inte förstår de knappast ens vad Sverige är och duger ingenting till i övrigt).


Hellre än att leta rätt på tidigare publicerat diskuterade exempelvärden via Google tar jag in några nya här istället. Värdena givna är emellertid "fördummande" ner till max-normaliserad för de koncept lokalt accepterade. Och konceptet är utvalda delvis manuellt (och därefter något expanderat auto men snabb-filtrerat manuellt men ej överdrivet ambitiöst då den person jag delade detta med har ett mer allmänt intresse). Ämnet står en bit från cell membrane och dess proteiner i det utanför biologiskt relaterade såväl som kommersiellt och medicinskt kliniskt tillämpade för läkemedel i och runt om jag (minns rätt: åtminstone dopamin och nor-adrenalin och ev. några fler som är av tyrosin) de tre i psykiatriska mediciner (förutom GABA) signalsubstanserna: dopamin, nor-adrenalin och serotonin. Vidare som relevant här inlärnings-funktionen (när vi diskuterar att lägga association attityd till de symbolgrupper i och runt en person - d.v.s. vad vi kan se som de neuron-grupper vi i olika positioner konvergerar en person till - är det just inlärning).


Beskrivning jag skrev när jag skickade detta till ursprunglig person:


"3.1. Vissa delar av "hjärnan", receptorsystem, ev. inkluderade jag också cell membrane proteiner och deras "system", flera delområden inom psykologi, psykiatri, ett antal fysiska, sociala eller motsvarande "tillstånd" hos personen som kan påverka psykiatriskt statisk (ex. "teenage pregnance", "breast cancer", arbetslöshet m.m.). Och på det en bunt till allt det troligen normalt irrelevanta koncept som dock ligger mycket högt i emotionell intensitet för att ge lite jämförelse (på de sista tog jag i princip toppen men censurerade bort i toppen av dem de som kan upplevas negativt för att inte sätta en negativ mind set hos dig). Aktuella filer här skickar jag i efterföljande e-post. De är alla csv filer med fälten tab-separerade sorterade så att högsta värde är överst. De kan öppnas i en text-editor, excell eller troligen vad som helst. Filerna är:

I övrigt har du tidigare fått första versionen av manual-boks kapitel vilka bör beskriva övergripande koncept utmärkt. I övrigt se det bara som tre sätt att se på resp. koncept samt en enkel indikation om hur nära associerade de är i ren statistisk mening (utan similarity).

all_rel_2.csv

Sannolikheten P ( koncept till höger givet koncept till vänster ) normaliserat mot det totalt högsta värdet. Vidare innan normaliserat så att P ( A | B ) = P ( B | A ) vilket dock ej bör märkas.

EMI_max_sorted.csv

Emotionell intensitet.

WP_max_sorted.csv

En form av sannolikhet för resp. koncept. Här gäller att när vi lämnar koncept bestående av mer än ett ord finns ett bias jag ej brydde mig om att korrigera för (det bör ej göra dig något) innebärande att ex. "cognitive psychology" är underskattat som funktion av "cognitive" och "psychology". Förskjutningen har att göra med att normalt är WP-värden avsedda att användas i ett kontext (ex. en nyhetstitel styrande hur ett abstract eller brödtext ska tolkas).

BLI_max_sorted.csv

Bluelight intensity. Mitt informationsmått tänkt att indikera hur spridningskraftfullt ett koncept är. Ex. berör Sweden många fler andra koncept än Uppsala oavsett hur sannolik resp. är i ett givet kontext. BLI är här nygenererat sedan tidigt idag enligt en ny algoritm jag egentligen ej är helt nöjd med även om resultatet är helt jämförbart i kvalitet mot tidigare versioner (kostnaden för att göra en kraftfullare algoritm i minne och beräkning fick mig att ge upp).

O_E__max_sorted.csv

O_P__max_sorted.csv

O_A__max_sorted.csv

Ej viktvärden omedelbart skapade av mig. Detta är Osgoods vikter samlade av mig från buntvis med forskning gjord sedan många årtionden. E == evaluation, P == potency, A == activity. Dock finns dessa troligen endast för ett fåtal av koncepten (jag tittade ej) då de knappast är fler än säg 5000 - 15000 totalt (minns ej riktigt). Några av koncept som är ord och kanske också ligger högt emotionell intensity kan jag tänka mig gav träffar. Med lite tur 10 - 20 för resp."


Lagrades - och med rätt rättigheter hoppas jag (religion har en så självklar roll i så mycket relaterat IT och datalagring) - utilisierade Google Docs (de har bytt namn på det hela nu och minns jag rätt kallas det nu för Automobile):



Jag hade hoppats kunna kopiera namnen i samma ordningen som jag laddade upp eftersom fanns i en liten behändig ruta i Google Docs. Emellertid ges istället helt annan information: "Comma Separated Data Uploaded Share". Detta problem löser vi enkelt tillsammans genom att jag adderar också en liten skärmdump av rutan där ordningen för namnen är samma som ordningen i listan. Sedan ska vi så klart imponeras av att Google så direkt detekterade att filerna innehåll tab-separerade fält. Men kanske också fundera över varför datat kommer så här. Jag blir faktiskt lite orolig. Kan det vara någon programmerare hos Google som är i fara? Kanske hålls fånge och försöker ropa på hjälp genom att ta bort data man kopierar ersättande med det här istället? Men vad kan jag göra? Kanske gjorde jag redan fel som skrev det rätt ut så här? Kan han eller hon råkat illa ut därför? Så här kanske man ska skriva ABOUT LINKS (DO NOT CLICK).



Kanske kan jag söka på min bild från Google Docs om jag glömmer vad mina lagrade bilder heter (troligen fungerar ej Comma Separated Data eftersom det angavs samma för alla filer).

kl. 9/09/2015 04:12:00 fm
. . , ,

Hillary e-posten har börjat släppas av amerikanska utrikesdepartementet

2015-05-23

Vi får hoppas att det reducerar irrationellt Libyen-gnäll och överdrivna återkommande idéer om vad som hände som upprepas trots vi vet att de är felaktiga.


Här finns dom:



Och hittade med god-hjälp av ABC: Hillary Clinton E-Mails: State Department Releases Hundreds of Messages About Benghazi.


Efter alla e-post att läsa inser man säkert var och hur man tänkte fel och får som ett politiskt konstruktivt intresse istället. Kanske lösa något stort nationellt eller internationellt problem? Istället för detta gång på gång p.s.s. och inte mer rätt nu tycks det för mig i år än förra året eller innan dess.


Senast irrationaliteten var när en vald i Kongress eller Senat menade att al-Gadaffi varit en lugnare stabil och betrodd entitet när det kom till icke-terrorism i regionen. Trots medskyldig till ett av de största mest dödande terrorist-dåd genomfört (Lockerbie) och återkommande kontinuerligt som känt många år finansierande terrorism (och ej bara "ämnes-relevant" som vi kanske gärna tänker i arabiska områden från stereotyper utan även relaterat Nordirland ex.).


När jag läste lite mer av honom allmänt bakåt fick jag intryck av att han var lite stolt över att vara okunnig även om han inte använde just det begreppet. Så det hela behöver inte varit någon helt medveten desinformation för att försöka utnyttja förändra verklighet i och runt internationell-politiska möjligheter för att stärka möjligheter att väljas eller inte väljas för det egna partiet. Jag tror helt enkelt han ej kände till det eller glömt det, och ej kontrollerade med Wikipedia rörande dom stora händelserna i och runt Libyen innan det blev publicerat.


Jag skrev något om det länkande det hela när aktuellt och det går nog att hitta via Libyen taggen


Relaterat:


kl. 5/23/2015 12:34:00 fm
. . ,

UN börjar uppleva Libyen belönande att arbeta möten med

2015-03-28

Klarar man att leverera mycket imponerande. Det hela kunde ju tolkats ha lämnat modern historia och fallit bak ner till mänsklig förhistoriskt tid likt Syrien: Vad jag brukar kalla inföding när det inkluderar att man bränner upp sitt eget land i stora delar av processen irrationellt. Men kanske började man luta för tidigt åt den tolkningen. Det är ju ett så starkt folk som ofta prövats att viss turbulens är att vänta för den ändå mycket svåra transformation att ta en diktatur till demokrati är.


"Libyan stakeholders have reached a consensus on a range of issues – including on the need for a unity government and security arrangements – and are now convinced that there is a political solution to the country’s crisis, Special Representative of the Secretary-General (SRSG), Bernardino Léon, said at the conclusion of the latest round of peace talks which he praised for making “very important progress.”

Från: UN envoy says Libya latest peace talks have gone ‘well beyond what we have expected’ | UN.org - UN News Centre

Jag tycker likväl man bäst säkrar upp möjlighet till att det här inte fortgår i all evighet om det nu inte blir något av med fredssamtalen utan att stabilitet går att återta. Annars kommer åren gå medan det fortsätter gå sönder. D.v.s. tillföra kompetens och verktyg i domän av krigföring: Effektiva moderna vapen med vad som nu krävs för utbildning såväl som stöd organisation i det rent taktiska om sådant behövs finns (det senare kanske ej är vad någon annan annat än få kan bättre än dom själva numera efter år av turbulens).


Det känns ju lite som man kanske närmar sig något av en tröskel-period under vilken man riskerar att passera in i något mer problematiskt permanent. Så verkligen att jag kan uppleva att export av vapen och kompetens inte är vad man ska dröja överdrivet med om det här inte leder till något. Någon månad max kanske.

kl. 3/28/2015 06:53:00 fm
. .

Libyen kanske är intressant är Irland?

2015-03-13

Och kanske har rätt när de spekulerar möjligt intresse för Irland att försöka hjälpa Libyen att lösa problem:



Hur saker rörande potentiellt enklare kultur-kontaktnät mellan Libyen och Irland utvecklat sig sedan 2011 vet jag ej men noterade då att kopplingar fanns bland revolutionärerna (d.v.s. exempelvis personer släktande från både Irland - eller Nordirland om vi så vill - och Libyen).


Värde uttryckt nu som givet ev. roller kopplingar i personer i Libyen med kulturell närhet till Irland har som var för sig och tillsammans kan vara en god grund att bygga vidare på när (och kanske om under överskådlig framtid om hjälp ej ges samtidigt som Libyen hindras från att själva lösa sina problem - importerande slagkraft för det - för att istället hamna under ständigt pågående som nu) Libyen i fred börjar bygga upp landet.


Jag vill inte säga att jag rätt av håller med det perspektiv Gwynne ger i teve-serierna länkad till i Kanada i Krig och Fred resp. Långa musköter (antagligen med Israel som exempel i War with Gwynne Dyer, Part 3: The Profession of Arms (1983)) men sätter man sig med historieboken tycks han åtminstone ha rätt i att skapelse av nya länder kommer naturligt med initial intensitet mycket troligare än annars. Hans huvudsakliga exempel från aktuell verklighet är Israel.


Jag försökte rent av minnas fram något undantag från denna princip men kunde konstatera att exempel som presenterade sig från minnen så långt bak som till Island följer denna princip. Island torde förövrigt vara ett för Libyen bättre jämförbart exempel än Israel eftersom Libyen initialt och ännu åtminstone huvudsakligen uttrycker intensitet internt och ej via konflikt med andra länder.


Var har Israel hamnat sedan The Profession of Arms (1983)?

Vi får ge Gwynne viss respekt av att antytt föregripande en del av de problem Israel realiserat i verklighet fortsatt. Men just nu är situationen inte längre riktigt rationell i hanterande möjligheter till varaktig riskreduktion lika litet som fortsatt praktisk riskreduktion (genom inte minst väpnade försvarsfunktioner) som förr åtminstone mycket mer.


Israel är förövrigt vad som allt mer blir något särskilt vi menar jag av och till förr haft i historien men kanske då aldrig med etablerad kunskap i vetenskap att korrekt förstå det. Israels fortsatta problem fortfarande pågående är inte alls uteslutande deras fel. Men att Israel ej tillräckligt motiverat parallellt med sund risk management hanterande och hanterande via väpnad konflikthantering av risker söker andra lösningar är del av problemet.


Att som nyligen försöka mucka tillbaka till aktivt bråk med den politiskt välfungerande palestinska entiteten som konkret reducerar och bidrar till Israels risk management är i rationell verklighet konstig. Jag tror man tänker fel om man försöker förklara det från en tänkbar rationell tolkning av verklighet inkluderande ex. information och analys ej publik känd (notera särskilt att Netanyahu argumenterar publikt allt han hittar och upplever funktionellt så något mer än han tar med när talar finns inte: Har någon ett konkret exempel från hans år som premiärminister har man noterat något jag ej sett).


Att försöka mucka nytt bråk med en aktör reducerande risker för Israel i fortgående verklighet inte ens i det realiserade "kostnad" för Israel i form av land-överträdelse är bara underligt och omöjlig att förklara om man försöker förstå det ej accepterande att en "särskild" världsbild seende saker mer från egna upplevelser av konflikt - vad vi kan kalla posttraumatisk stress även om detta ej strikt behöver uppfylla diagnos så direkt åtminstone besläktat - från förr tolkande verklighet annorlunda än normalt är fallet. För regionen är det en trygghet att detta är väldigt fixerat på "Palestina" och ej inkluderar jämförbart mycket andra länder i närhet: Börjar det fixera på i värsta fall Jordanien kan regionen smälla värre än någon sunt tänkande enkelt kan se hantering av. Iran anar jag att han kanske med viss förståelse av problematiken talades funktionell kring även om det knappast enkelt lär innebära korrekt tolkande av etablerad information om världen).


Jag betvivlar starkt på att oavsett om det demokratiska eller demokratiska partiet vinner nästa amerikanska presidentval att det kan innebära att man accepterar en defekt världsbild när man faktiskt har mycket goda egna funktioner för att följa verkligheten i regionen. Det var ytterst oseriöst när några av de republikanska senatorerna uttryckte något av att antyda detta för kanske billiga kortsiktiga inrikespolitiska vinster. Riskvärlden är komplex nog i området utan att man börjar strunta i verkligheten för att åstadkomma högst osäkra andra värden. Snarare ska man se det som mycket av konkret värde åstadkommit om "posttraumatiskt" snedvriden bild av verkligheten just nu inte smäller upp värre än ex. de senaste underligheterna kontra "Palestina". Något inbillat kring säg Jordanien realiserande något även begränsat väpnat uttryck kan potentiellt realisera en riktigt djävlig verklig verklighet åren som kommer. I någon mening är Iran kontra Israel förvisso kanske mer riskabel men samtidigt förstådd så (där Iran etablerat heller inte alltid är direkt sunt tänkande vilket ger mer av vana hanterande av problem inkl. ex. att uttrycka vilka som äger ansvaret för risker i förstahand - d.v.s. ej just nu i alla fall Israel - men jämförbart rörande något nytt mer gediget helt inbillat utan som för Iran en del konkret ändå att ta på historiskt).


Att det kan vara så här för Benjamin Netanyahu såg jag som möjligt (i min tolkning) innan dom här åren som premiärminister. Oförmågan för någon att klara rationella ex. nu senast (och vi har fler ex. bakåt om än inte som nu så fullständigt bortom argumentation glasklara) kunna förklara realisering åtgärder från vedertagen sund förstådd verklighet gör att jag betvivlar något skulle övertyga mig om att jag haft fel. Det var bara vansinnigt från början till slut: Det ända som kan förklara det är om bilden av verkligheten var sjuk introducerande inbillade saker och det är vad ett posttraumatiskt bias kan göra.


En del kan förövrigt minnas (det tycks återkomma oftare hos andra att jag gjort även om regionen som sådan Israel såväl som Palestina - och mer än så - inte kändes som vad jag egentligen oavsett faktisk tro på metoden som komplement till annat önskade röra vid) att pekade på en metod som kan medverka till att minska problematiken i regionen. Denna introducerande som antagande att folk i regionen påverkas i tänkande från befintlig konflikt och att det givet det är gynnsamt med att introducera media publikationer som ger ett starkt fokus på trevliga (mer gulliga) saker. Det kan tyckas "självklart" eller "självorganiserat" men i all verklighet fodrar det ganska stora investeringar särskilt mot folk boende i "Palestina" rörande inköp, översättning och reducerat pris på motsvarande teve (men troligare idag goda skärmar att titta på "teve" från internet) med. Ej ersättande eller censurerande annat media men ge ett alternativt fokuserande på rena nöjen. Beskrivningen är kort och trivialiserar det hela men pekar i alla fall på intresseområdet som föranledde den initiala titten på bl.a. Benjamin Netanyahu. Självklart är det ej en ensam lösning. Snarare exempel på en funktion som kan balansera etablerad posttraumatisk stress som nu på alla sidor spär på problematiken.


Det är oavsett Israel ett problemområde vi ska ta som verkligt och påverkande i alla regioner som lidit väpnad konflikt.


Vi får kalla detta en dag där jag onödigt diskuterar och uttrycker ytligt min bild av diverse som egentligen ligger utanför regioner jag mer varaktigt intresserat mig för. Innan i Ett misslyckande att ha skrivit om, Uppdaterad flera gånger och Och ej ämne att förvänta fortsatt.

kl. 3/13/2015 07:23:00 em
. . , ,

Att för Västerlandet att försöka hjälpa Libyen är att försöka realisera riskreduktion för Västerlandet

Jag mer än håller med behovet och värdet uttryckt i Islamists are leading Libya to annihilation – and the west is letting them (Joseph Walker-Cousins) ser ett särskilt värde av att det publicerades i The Guardian. Det är en dialog där jag tror värde från effekt av vad som sägs likt detta kanske är något högre än via andra jämförbara kanaler.


The Guardian är stark i utrikespolitisk kunskap och bevakning. Det är emellertid också en news providers jag gillar mer att läsa när jag är mer "stabilt" i min kanske naturligt mer cyniska världsbild. Man får ofta en ej direkt felaktig bild av aktiva problem, ev. kommande problem och risker men eventuellt att man (ej alls ovanligt för news providers) ej lika bra fångar möjligheter att kunna realisera en bättre värld av att faktiskt försöka göra något (eller svårare mer kompetenskrävande kanske att uttrycka och bevaka vad man faktiskt kan göra för att förbättra saker). Detta kanske gör det också till en mer effektiv kanal att säga något om möjligheter i eller via?


Argumenten rörande risker och möjlighet till riskreduktion i och via Libyen gav jag redan särskilt under 2011 och ser inte att något förändrats rörande dem mer än att vi kan försöka mer och bättre i Västerlandet såväl som Libyerna själva som behöver börja skärpa till sig på alla sidor.

kl. 3/13/2015 06:15:00 em
. . , ,

Kreativ association när emergence i känsla inverkar II

2015-03-11

Visuell intensitet tagande upp känsla är från diskret påverkande till brutalt potent. Men brutalt potent är som vi vet mycket mer till att handla. Kreativiteten ligger gärna föregripande. Samtidigt är det en fråga om perspektiv och vem vi är relativt informationen: Och vad som är görligt nu jämfört med senare.


Ibland riskerar man bara att spä på problematiska processer genom att överreagera på visualiserat man ändå inte omedelbart just kan föregripa hanterande av eller ens för vad konkret. Undvikande onödig risk för att utnyttjas för polarisering genom att överuttrycka information själv som kan tas upp bredare än dom man egentligen adresserar.


Vi har sett - eller jag har inte tittat på något exempel själv ännu - exempel här från tortyr-morden i Syrien. Att föredöma men ej att överdrivet uttrycka sig problematiskt för rörande vem man egentligen avser. Vad den långsammare visuella kreativiteten på dessa såväl som starkt men lägre vet jag inte. Insight förändrade attityder och därifrån ev. till handlande är inte vad jag menar då riktigt.



Jag får återvända till det här åtminstone veckor eller någon månad framåt först kontrollerande att jag är tryggt korrekt i när jag säger att inget med liknande intensitet mätbart gav något värde jagkan se i Kina. Men jag behöver följa upp det färskare: Tidsfönster här är ju tycker jag ganska osäkert eftersom det kanske inte är så enkelt att man kan ta ut ett fåtal - säg att man kanske behöver upp över 100 till 10000 koncept - som utgångspunkt för att mäta tänkbar påverkan. 100 om det är ganska uppenbart testkörande några epoker att just ingen egentligen brytt sig i tagande påverkande utanför kanske vissa nyckelgrupper (som närastående i kultur till de självmordseldande munkarna).


Samtidigt som när man väl agerar gör man det bättre havande kreativiteten och diskussion redan klar så att det inte blir en massa hattande hit och dit. Ska man väpna Libyen nu är det t.ex. att förvänta att frågor kring hanterande vapen är vad man i all rimlighet måste ha tänkt igenom sedan länge av alla inblandade. Och sedan om man gör det så gör man det bra från början så att problematiska processer ej drar ut eller så låter man bli.


Tempo har sina poänger. Argumenterat såg just ingenting särskilt illa ut i Nordafrika eller Mellanöstern så länge Västerlandet hade lite tempo i att dela vetande och resurser med tempo. D.v.s. innan saker sunkades ner först märkbart i Syrien där man blev så sent ute agerande.

kl. 3/11/2015 09:45:00 fm
. . , , ,

Ekonomin i Sverige och EU, Libyen, Ukraina och lite av världen bortom just här runt om Europa

2015-02-13

Riktsbankens räntesänkning känns lovande. Finns problem i brist på "fri valuta i flöde" med deflation kanske (som jag menade för några år sedan för EU) att göra mer valuta tillgänglig är kanske snabbare funktionellt än att sänka ner räntan men det är nu kanske inte riskbilden för Sverige (som jag ej är uppdaterad på). Viktigare känns jag att Riksbanken spelar för vinna:



Och när vi talar i förändring finns ju skillnad mellan flera små och ett fåtal stora:



Och vid dagens slut kommer allt givet den "tolerans" förändring etablerad saker och ting efter det ner till hur många pengar individen har relativt värde och vana etablerad dem där derivata förändringen av allt vi vet är långsammare (nära nog alltid långsammare än allt vi kan uttryck med ränta upp och ner).


Starkt att tala tydligt om man ska tala och om räntesänkning som världsekonomin fungerar i vår värld nu sedan inte överdrivet många år märkbart (effekt tar tid trots ej överdrivna betungande problem i övrigt) är det säkert bättre att ta i tydligt.


Och lugnande bör vara att om nu tillgänglig "fri" valuta minskar ligger vi inte överdrivet långt ifrån deflation. Så länge nu tillskott av valuta inte riktat överdrivet flödar in i enskilda delar av vårt handlande och vår ekonomi (ex. nybyggda villor väsentligt större än de byggdes bara för 10 år sedan) bör det vara föga problem.


Och kanske börjar världen i och utanför Europa lugna ner sig lite? Vi har ju märkt i nyhetsrubriker turbulens av den mer våldsamma sorter i såväl Sydsudan, Libyen, Syrien och Irak. Samtidigt bränner Kina kol för fullt medan deras ekonomi möjligen bromsar in.


Men kanske börjar Sydsudan stabilisera sig. Det ska ju enligt uppgifter i media med dolda källor inom EU refererade festats under förhandlingarna. Samtidigt är jag inte så säker på att någon av dom inblandade entiteterna med management egentligen var särskilt nöjda på något sett med hur det var förr undeer dom längre åren av krig. Vi får se.



Och visst kan man ha bedömt förmågan hos libyerna fel. Kanske var andel läskunniga, utbildningsnivå m.m. överdrivet och att det är en förklaring till att dom tycks prestera sämre än vad andra länder när vi normaliserar klarat och klarar. Eller så hade man en liten större nedsida initialt än kanske förväntat och möjligen mindre senare även om det säkert även om man försöker och klarar förväntat normal prestationsnivå lär ta ett tag och nu upp till normal nivå.


Och medan ISIS i grundläggande dimensioner av vad dom är försökt länge och lyckats tycks det definiera sig som uttryckande internationell närvaro och kommunikation verkar nu som andra revolutionära organisationer givit och tagit möjlighet till det samma i Syrien. Samarbete där man är del av internationellt samarbete är så klart lika viktigt (jämförbart viktigt varken mer eller mindre men normaliserat nivå) som för länder. Det är inte bra att stridande grupper är kontaktlösa likt Nordkorea.


När det kommer till Ryssland - Ukraina volationer kan jag inte så mycket om den. Jag har följt den mycket mindre än annat i världen. Det är en stor värld och jag upplever det bättre att söka begränsa vad jag följer mer seriöst (lite som att jag för ett så stort land som Kina i princip inte följer landet alls utanför Beijing, Shanghai och Hong Kong). Lovande är Tysklands engagemang:


  • Tyskland för mig är en kultur jag föga rationellt ogillar: Jag uppskattade verkligen ingenting med att lära mig Tyskland. Och det gick heller inte att undvika.
  • Men Tyskland är viktigt i Europa. Genom storlek bara i head-count direkt såväl som kulturell närvaro ganska nära till fler.
  • Tyskland är också väldigt duktiga i managent och rutiner rörande mycket som EU kanske behöver mer av. Tysken har ett mindre trevlig språk men är som stereotypen pekar på tycks det noggran med bokföring. Dessutom finns en hel del bra forskning att tillgå inom lingvistik.

Tyskland har upplever jag emellertid kanske - troligt så - etablerat efter Andra Världskriget haft en ganska speciell "kultur" och praktisk politisk realisering av världen utanför Tyskland. Världen är handel, viss preferens mot pacifism, och att man gärna ser att lösningen aldrig riktigt är rätt om man agerar. Agerande är så ofta alltid vad som kommer in i hur de tänker och vägen de går och tycker andra går vad man ser som problemet. Att agera är för dom ofta vad som känns som ett större problem än problemet man vill lösa.


Det är inte funktionellt i Europas framtid ty Tyskland är för stort. Ett kulturellt stympat Tyskland som inte riktigt klarat att lämna Andra Världskriget bakom sig men orkat det nog för att inte riktigt se det här i sig själva kan göra Europa samlat frånvänt världen. Det är ett problem redan: Att enskilda agerar ibland mer begränsat än rimligt förväntat för världens i särklass största ekonomiska zon är just mer begränsat samtidigt som det reducerar Europas samlade möjlighet att påverka. Snarare än att Frankrike och UK ibland gör lite bör Europa göra, och snarare än att man både ska lita på Italiens förmåga att hantera gränser så väl som att behöva se deras ständigt återkommande gnäll i nyhetsrubriker så fort det kommer båtflyktingar bör Europa hantera det.


Ukraina för Tyskland tror jag kan visa sig vara väldigt positivt. Jag hoppas att dom som spekulerat kan ha lyckats med ett första förslag man åtminstone mer trovärdigt reflekterar (även om man säkert kan behöva mer från det). Mer utrikespolitisk självkänsla i Tyskland är bra för dom och Europa (dessutom slipper man deras underliga-paficism moral-negativierande agerande medan andra engagerade oavsett pacifistiskt eller inte möter Tysklands hundratusentals i näringsliv eller politik hos diktaturerna)


Och faktiskt har jag större tilltro till Tyskland här än åtminstone mig själv. När en dimension av problematiken är de utspridda etniska grupperna det ryska folket eller kulturen eller språkområdet har är det kanske inte konstruktivt (även om negativ effekt nog var 0 eller nära så) att skissa negativa stereotyper som informations vapen om dem (men jag ville skissa den som minnesanteckning rörande en del annat: en färskare lätt besläktad variant finns förövrigt i Hong Kong's Xiaoming livrädd: Brittiskt Mod kommer ej lätt för kulturer ännu inte mer än ungdomar (2015-02-08)):



Tyskland har kanske ett perspektiv här med större relevans än andra: Många folk med kulturell närhet Tyskland finns runt om i Europa och de har ju en historisk närhet till Östeuropa genom 1900-talet.



Och det verkar som att Polen finns med och håller ett öga på processen. Det är tilltro till att andra kan vara trygga i att ev. problem eller oförsiktighet kommer detekteras och uttryckas tydligt. Polen har en sund riskmedvetenhet till Europas historiska realpolitik såväl som gemensam tilltro och engagemang utan mer instabila turbulenser. Det är ett kunnigt väldigt seriöst land som mer än många engagerar sig i Europa. I alla fall refererande Polen bland färskare inlägg (länkar till äldre längre kan finnas ev. via taggar om ej i brödtext) och dessutom diskuterande ekonomi inte helt opassande här:


Mer ränta

Från längre tillbaka:

Snabb effekt 2012 och tidigare hade varit att bara öka mängden valuta varande en situation av brist på pengar. Sänkande räntande kan ju rent av verka delvis i den andra riktningen genom att minska attraktion av valuta. Hur situtationen är idag vet jag inte men så länge tillgång av valuta finns lär det knappast skada att ha räntan låg. Möjligt kan det rent av ge möjlighet att ta affärsdelar på bekostnad av näringsliv i bl.a. Europa genom att verksamhet får bättre finansiering utan att det i all verklighet kostar oss något trots lite över zero-strecket.

Både amerikanerna och kineserna har ju redan shoppat företag ganska försvarligt några år nu skapande värde av divergenser i tiden mellan delar av världsekonomin (EU tar lång tid på sig kring mycket och kanske runt förändring av ekonomiska systemet dom här åren också och då kommer den baksluga amerikanen och kinesen och lurar av Europa företag m.m.)::

Att betvivla att Europa inte har de värre problemen redan avklarade. Att se Grekland idag som en gigantisk risk är lite löjligt jämfört med situationen när hela frågan om underliga lån diverse länder tagit i stor omfattning bland många länder (där det inte alltid gick att ens beräkna vad de kostade eller storleken p.g.a. av sluga system som dom lite långsammare Europeiska länderna inte förstått när de skrev på lånen). Nära nog allt tycks av vad som kommunicerat länge nu (bättre sannolikhet att inget ej upptäckt finns) kvantiserat och hanterat.

Och faktiskt om tysken inte lärt sig under krisen att det är helt ok att säga ifrån när greken gör "grekisk bokföring" där såväl som i Europa. För inte länge sedan kändes sådant lite "agerande" för tysken:

kl. 2/13/2015 05:32:00 em
. . , , , ,

Libyen: Nu är det dags att leverera resultat i förhandlingarna

2015-02-08

Alla parter är givetvis i en volativ verklighet och deltagande i en process få entiteter i världen har egen erfarenhet av. Men erfarenhet av situationen såväl tid att ställa om sig seende verklighetens problem för vad den är bör tycker jag i all rimlighet arbetats upp.


För ett land med den grad av utbildning, läskunnande, och kontaktyta till världen ska man verkligen inte förvänta sig att man inte börjar ta saker i rätt riktning. Länder utan att ha etablerat samma grundförutsättningar - få som kan läsa, ingen infrastruktur att tala om, knappt telefoni - är det som förväntat att saker tar längre tid.


Libyen ska dock duga mer än väl till att klara att börja gå åt rätt håll igen där dom står idag i all rimlighet. Är man nedfördummande sämre för individer där det räknas än att klara det kan man i värsta fall ha föga av värden man ta på som verklighet att tillgå om ett till två år i värsta fall ersatt med den mer tveksamma tillfredsställelsen av att överlevt dagen samt kanske flyttat en diffus gräns ett kvartär hit eller dit eller intagit en by.



Annars får folket tycker jag växla ledare oavsett om det nu beroende på entitet i Libyen involverar val, död diktatorisk stamhövdning / annan grupp med ĺedare man ej väljer, pensionera äldre släktning eller vad som nu krävs. Gör man samma sak fler gånger än rimligt givet Libyens faktiska förmåga etablerat allmänt i folket behöver dessa inse att det är fel på dom som arbetar med processen runt förhandlingarna.


Mer Libyen

Relevant från sista tiden (eftersom jag följt Libyen av och till sedan ungefär när revolutionen började finns mycket mer Libyen med början bakåt ett antal år: så den verkligt intresserade kan hitta några hundra inlägg).


Rörande bedömning av Libyen som riskfaktor idag jämfört med föregående diktatur:



Relevant åtminstone för att tydliggöra det självklara: Där Libyen står i förutsättningar är man magnituder från var Sydsudan började. Klarar man inte dit Sydsudan i bästa fall nu står med något så när stabil vapenvila måste det i all rimlighet vara fel i management hos resp. entitet alt. att förra diktaturen överdrev statistik om antalet som kan läsa, telefoni m.m.



Kreativt relevant dimension att fundera över när vi försöker passa samman processen med hur vi tolkar och förstår förändring:



Topic-related såväl som för den som letar en försvarlig mängd av små tankar och ögonblicksbilder för samma process i Sydsudan:


kl. 2/08/2015 03:07:00 em
. . ,

Libyen: Kraftfulla nyhetsbilder från revolutionen fortsätter göra mindre risker uppblåsta skymmande mycket större sedan år varaktiga problem

2015-02-02

Följande nyhetsrapportering av Washington Post är utmärkt att komplettera länkad nyhet resp. min diskussion i Exclusive: Secret tapes undermine Hillary Clinton on Libyan war med:



Och jag väljer att komplettera den med ett urval (från mycket mer etablerat i historik tillgängligt för vem helst oavsett om vi betraktar incidenter eller mängden vapen etablerat spridda i stort antal).


Det ger ett perspektiv på idéen att dessa incidenter i sig är riskfaktorer välgörande för om interventionen i sig var sund och om den reducerade eller ökade risker i Europa resp. mer ev. USA. Ty vapnen adderade varken till eller från givet allt spritt annat än i lokal verkan och under pågående konflikt av den sort vi ser i Libyen idag är det head-count med automatvapen som dödar i antal som märks.



Från Svenska försvaret till Europas "ledande" organiserade brottslighet

Innan vi tar några få av många andra exempel på entiteter som spridit anti-tank och surface-to-air-missiles till organiserad brottslighet och terrorism börjar vi i Sverige. Exemplet här som i övrigt tenderar att gå når år bakåt i tiden eftersom jag inte följt området särskilt på ganska länge. Emellertid handlar problemområdet här om upparbetade volymer av dessa vapen etablerade i många volativa geografiska regioner (ett till välkänt exempel jag höll på att gamla är så klart Afganistan och Pakistan där längre bakåt USA etablerade en del sådana vapen till dom anti-Sovjetiska rebellerna liksom senare Pakistan till diverse problematiska grupperingar).


Självklart - och med rätta - kan man mena att försvaret skötta förvaringen av dom här vapnen dåligt (incidenterna i sig visar det ju). Samtidigt ska vi som kultur känna stolthet över hur länge alla dessa vapen fanns att tillgå (åtminstone med verktyg, sprängmedel eller liknande och ett intresse av att söka rätt på dem) utan att det orsakade problem alls. Sverige är ju förövrigt även oräknat försvarets vapen förr ute i mobbförråd utan direkt kontroll resp. hemvärnet ett av världens mest vapentäta länder p.g.a. älgjakten. Många år av frid och lugn utan våld ger stabilitet. Regioner i konflikt har problem med volation fortsatt oavsett om processen övergripande går i rätt riktning (precis som hur enskilda individer som redan använt våld oavsett orsak lättare använder det igen och hur våld mot individer kan ha samma verkan).


Jag känner lätt att någon incident inkluderande raketgevären ej kommit med i Wikipedia men kan minnas fel:


[...]
"Just days later, an anti-tank rocket was fired at the Hells Angels clubhouse. On 22 June 1994, the president of Klan MC, an ally of the Bandidos in Finland, was shot dead by the Hells Angels and on 19 February 1995, the war reached Norway as a shoot-out in Oslo between the Hells Angels and Bandidos ended in one biker being wounded."
[...]
"Michael "Joe" Ljunggren, the president of Bandidos MC Sweden, was assassinated on 17 July 1995 and the Bandidos retaliated by firing anti-tank rockets at the clubhouses of Hells Angels prospect clubs in Helsinki, Finland and Helsingborg, "
[...]
"In October 1996, there were three attacks on Hells Angels clubhouses; on the 3rd, an explosion in Malmö wounded twelve innocent bystanders and three days later, an anti-tank rocket was fired at a clubhouse in Copenhagen during a party. Hells Angels member Louis Linde Nielsen and guest Janne Krohn were both killed. Bandidos prospect Niels Poulsen was convicted of carrying out the attacks and sentenced to life in prison"

Great Nordic Biker War | Wikipedia

Hur mycket som stals är det kanske ingen som vet. En organisation förberedd att väpna en mycket stor arm'e i headcount inkluderar en stor pågående organisation latent innebärande såväl skattnings-hantering av Supply management och förr med färre datorer och elektroniska system större svårighet att kanske räkna varje föremål. Omorganisationer påverkade säkert också.


Om något inser från missbruket av dom stulna att mer än vapnen är grundläggande utbildning i att hantera dem troligen ganska viktig ty sprängkraften hos dem här mot hus är tveklöst oerhört kraftfull. Trots skadade såväl som döda i och utanför dessa organisationerna under perioden dessa vapen användes hade det kunnat varit mycket värre. En del vetskap - antagligen från försvarets vanliga läroböcker - fanns dock eftersom man nu vid en incident gav sig på och fjärrutlösa dem med en lösning uppenbart funktionell men kanske en aning anpassad för mer primitiva omständigheter än egentligen aktuella.


Från NASA till IRA

Inte riktigt NASA och tycks det mer att de federala myndigheterna ganska tidigt avslöjade det hela:


"US Customs foil bid to buy rifles from gun dealer in Alabama. Two men who attempted to buy high-powered rifles jailed. Detonators for bombs and parts for an anti-aircraft missile system are seized, and a number of IRA members and a NASA Scientist are arrested by FBI after a long covert spying operation that began in 1982. Group of IRA supporters jailed in Boston in 1990 for trying to smuggle a home-made missile system to Ireland."

Från Libyen till IRA

1980- och 1990-talet (första tidsperioden refererad av Wikipedia i citatet)_


"Moloney reports that the early Libyan arms shipments furnished the IRA with its first RPG-7 rocket-propelled grenade launchers, and that Gaddafi also donated three to five million US dollars at this time."
[...]
"In the 1980s, the IRA secured larger quantities of weapons and explosives from Gaddafi's Libya – enough to supply at least two infantry battalions."

Från ett Afrika fyllt av mängder av vapen till...

Vem helst i varje område där geo-kontroll av en långsiktigt för befolkningen positiv entitet saknas. Ingen kontroll såväl som kontroll av diktatur sprider ut vapen (de första har ofta varit källan till vapnen även när vi räknar bort erövrade vapen).


"While Boko Haram initially relied on sabotage and guerrilla tactics to expand its territory and weaken the influence of the official government and fought primarily using AK 47 rifles, the group is acquiring more advanced weaponry, including RPGs, armored combat vehicles, anti-tank rockets and surface-to-air missiles."

Från: Boko Haram escalates offensive in Nigeria’s Borno State (2015-01-12) | World Socialist Website

Och det är idag knappast bara dom gamla sovjetiska "lättare" granatgevären som är välspridda runt om i världen. Energieffektiva att tillverka i stora volymer men inte riktigt praktiskt fungerande för att ta ut pansarfordon med. Dessa sprids ut i världen i abnormt länge problematiska dimensioner.


Al-qaeda?

Vet man vad missilen avfyrades från för vapen? Kanske men det är knappast alltid lätt att etablera trovärdig vetskap om. Möjligen givet kopplingen via organisationen var det gamla amerikanska vapen som skeppades till Afganistan långt tillbaka men jag tvivlar verkligen. Sträckan därifrån till Afrika är lång. Troligare (och här borde jag egentligen söka rätt på vad som är känt men struntar i det) är det geo-nära diktaturer alternativt vapen redan utspridda av sådana från längre tillbaka. Kanske Libyen eller något teokratiskt i Mellanöstern?


"Nabhan is also wanted by the FBI for questioning in connection with the 2002 attacks in Mombasa, Kenya against a hotel and an airliner. In near-simultaneous attacks, Nabhan targeted a hotel frequented by Israelis and an Israeli-chartered airplane. Suicide bombers rammed a truck into the lobby of hotel visited by Israelis; 13 were killed and 80 wounded. At the same time as the hotel attack, al Qaeda launched two Strela surface-to-air missiles at an Arkia Airlines jet. The missiles missed their targets."

Senior al Qaeda leader killed in Somalia (2009-09-14) | Longwarjournal.org

För att ta ett äldre exempel. Senare incidenter tycks för mig inte otroligt förekommit men jag tog en ungefärlig jag mindes rörande just surface-to-air-missile för den aktuella entiteten.


Ingenting nytt i Yemen

Från samma ungefärliga tidsperiod (och som jag minns det ungefär samma tid rapporterat i även andra kanaler: jag vet ej om jag läst källan här tidigare) Lösare spritt mer for anyone asserting med våld efter alla år av en pågående konflikt man huvudsakligen fått hantera själva utan riktat stöd förutom en del operationer från luften:


"Yemen's government faced a persistent rebellion by Shiite tribesmen. The Houthis have led a campaign calling for the replacement of the government and economic reforms. The Houthi motto is: "God is Great, Death to America, Death to Israel, Curse on the Jews, Victory to Islam." Yemen's Sunni-majority government accused them of being a proxy for Iran, blaming the mainly Shi'ite nation for sparking the unrest."

"Yemen likely has among the highest number of small arms/light weapons per capita in the world, with easy access to many varieties of explosives. Weapons and explosives are easily attainable, and gun markets are well-stocked. Although the presence of weapons is smaller in scale in the larger cities, small arms remain prolific in tribal areas and smaller towns. The Al-Houthi rebellion has also indicated how easy it is to obtain light and heavy weapons in country. In addition, there have been reports of surface to air missiles in the hands of terrorist groups in Yemen."

Geo-lokalt eller flödande ut i världen

Under väpnade konflikter dör folk ofta i stort antal. Såväl soldater som civila. Övergrepp utanför vad som är accepterat i internationella regelverk är regelmässigt förekommande.


När en särskild händelse är visuellt eller i intensitet per tid hög ger det lättare ett större avtryck i media såväl som vår upplevelse. Att spränga en byggnad med ett vapen som tänkbart kan utnyttjas mot ett flygplan i andra delar av världen (jämför gärna med incidenten i Ukraina även om ev. genomfört med något mer stationärt från lastbils-liknande eller liknande).


Samtidigt adderar det inte självklart i dom risker vi lättare ser i perspektiv från där vi är i världen till eller från till konfliktens skada på civilbefolkning. I övrigt för just bärbara surface to airmissiles såväl som anti-tank finns det större värdet när en begränsad entitet strider mot en bättre beväpnad. Vanliga automatvapen - och sådana finns det massor av i Afrika - med tillräckligt head-count har skade effekt så det räcker att blir över när entiteterna saknar pansar och flyg. Vi kan relatera till Libyen där mycket av rebellernas arbete oavsett polaritet tycks gjorts med huvudsakligen automatvapen mot tydligt (längre bak: idag torde det vara mer osäkert hur stark regimen egentligen är) bättre beväpnade styrkor: Pansar, flyg och missiler (troligen inkluderande användning av kemiska stridsmedel).


Att därmed bortse från risken avancerade vapen kan realisera här i Europa, USA eller när folk härifrån reser är givet den historik av långsamt växande förstärkt aggression såväl som nyligen det enorma terroristdådet i USA.


Men det är inte tydligt att vapnen som kan ha spridits (en ej trivial mängd har säkert nått alla möjliga grupper utan någon kontroll: Det blir så i krig) till problematiska entiteter i Libyen gör någon skillnad från vårt perspektiv heller. Frågan är om donerar ut riskerna påverkan världen utanför eller om man mer suger åt sig problem i den mån flöde är fallet (ex. fundamentalister sökande en del av världen där man kan sköta sig själv resp. implementera teokratisk fundamentalisk kommun eller bara strida på tills man slutligen dör).


Sedan gäller ju att flöde från Afrika till Europa förekommer. Droger såväl som flyktingar. En idé EU hade var att gamla regimen i Libyen med flera kunde vara del av lösningen där man om jag minns rätt bidrag med pengar för att stoppa flyktingarna. Det var inte en bra lösning alls oavsett ev. problem man kan medverka till i Libyen därför att området är av betydelse för EU långsiktigt och det är därför högst lämpligt att man själv kontrollerar skyddsmekanismer avgörande för funktionen. Ex. är det inte alls bra att en diktatur kan välja att släppa fram plötsligt massor av flyktingar. Det kan skapa stora problem att lösa man ej är van vid havande rutiner och resurser färdiga - från ett litet antal till potentiellt hur många som helst bara båtar finns - samtidigt som sådana flöden ger större möjligheter att ta in vapen i större mängd.


Dessbättre representerar nu vapen ett värde i regioner där konflikt är vardag. När billigare mindre effektfullt imponerande vapen - om än kanske inte avgörande för utgången av processen egentligen - än bärbara surface-to-air, antitank eller kanske kemiska stridsmedel från al-Assad-regimen välkänt skadar fruktansvärt och är enklare att föra in är spekulerar jag risken varken större eller mindre än den varit många år nu.


Därmed inte sagt att EU inte bör prioritera en del av dom försvarliga resurser man redan gör av inom området säkerhet (knappast genomgående i förebyggande effekt jämförbar med riskerna en funktionell kanal för marintransport innebär där man göms av många andra båtar sökande att nå kusten). Det krävs ju trots allt inte att man tar sig hela vägen in till kusten.


EU behöver möjlighet att försvara rätten till sina gränser. Det är knappast vettigt att oavsett man diskuterar terrorism eller droger fokusera på försäljningskanaler lätta att se och göra något åt men med föga effekt jämfört med de sedan år inarbetade. Kokain som ett exempel når förvisso Europa direkt. Men andra vägar är först till Afrika och därefter vidare till den europeiska geo-närheten och så över gränsen.


Samma problem gissar jag finns och är i ordentlig tillväxt i land-gränserna österut. Krig medför större möjlighet för organiserad brottslighet. Jag minns ej att jag sett något rapporterat i media (men följer dåligt hela Ukraina konflikten).


Gemensam kustbevakning agentativt (captain by) kontrollerad och styrd av EU snarare än vilken som helst av dom enskilda länderna som single-point-of-failure när pengarna tryter är långsiktigt viktigt. Jag tror inte några enorma nya risker här finns nu eller dom närmaste åren men det är en bra sak att ha. Det sparar pengar i problemområden EU såväl som de flesta medlemsländer menar är viktiga. Och det ger möjlighet att hantera risker av typer vi sedan flera år vet fungerar dåligt idag.


Ett till exempel på en risk etablerad realiserad i Europa (då i Tyskland) redan 1999 är mobila-basstationer. Förvisso (UMTS hanterade något av problemen) är situationen i motsvarande typ av kanal bättre idag men samtidigt har andra problematiska kanaler i mycket ersätt mer klassiska samtal över trådlöst. Och nu är dom mobila basstationerna mycket billigare och kostar inte längre fem miljoner kr:




kl. 2/02/2015 02:40:00 em
. .

Libyen ännu netto-vinst i risk-reduktion: Men tid för världen att börja resonera rationellt för att förebygga framtida problem

2015-02-01

Givet volationen i Libyen kan det tyckas enkelt att ifrågasätta interventionen av världen utanför under revolutionen. Särskilt riktas kritiken mot amerikanska utrikesdepartmentet och Hillary Clinton (en orsak kan säkert vara att hon ev. ställer upp i nästa presidentval och en del söker problem under tiden som utrikesminister men man ska absolut inte ta det som ända orsak: oro för terrorism är legitim och har många år långt utanför konkreta händelser likt interventioner eller terroristdåd varit en stor dimensioner av nyheter såväl som annan publik diskussion - tänkbart är det senare mer styrande oavsett om och hur den första faktorn ev. spelar in).


Färska exempel är:



Föga är ännu sunt förankrad i risk management baserad på historiska data och ej heller är diskussionen heller ännu fokuserad på förebygga det problem som kan realiseras i framtiden. Att utgå från historiskt data är värde som inte ska underskattas. Det är så lätt att tänka fel när risker är så pass emotionellt intensiva som här. Där intensitet är hög med viss likhet till händelser man vet innebär enorma problem är det lätt att där se en mängd problem från händelserna man tycker se likhet med. Genom att faktiskt titta på händelser som inträffat och konkretiserat skilja dem från resonemang man gör direkt själv minskar man åtminstone riskerna för att missa verkliga risker därför att man ser samma risker återkommande overkligt i alla möjliga andra processer. Klarar man inte det är risken istället att man springer omkring runt om i världen utan att något egentligen blir löst eller alternativt att man gör ingenting mer än att peka på som i bästa fall lika ofta inbillade risker som verkliga.


Skräck och oro allt närvarande uttalad eller inte

En upplever jag implicit dimension i den kritik vi sett försiktigt börjande kanske sista kvartalet förra året (igen i en ny period så att säga) är faran från islamsk fundamentalism.


Att utnyttja det som argument är känslomässigt säkert ofta ganska funktionellt men är åtminstone ännu ej förankrad i sund risk management baserade på historik av faktiska incidenter.


al-Gaddafi Libyen: En av historiens största ekonomiska bidragsgivare till terror


Situationen före revolutionen var en regim - diktatur utan annan kontroll än vad al-Gaddafi med familj begränsade sig själva med - med historik av att ha finansierat en mängd terroristgrupper. Inkluderande muslimsk fundamentalism men också alla möjliga organisationer i övrigt (inkluderande samarbete med "katolska" IRA. Terroristdåd hörande till de i effekt mer omfattande är vedertaget haft mer eller mindre direkt relationen till al-Gaddafi (samtalande och mötande terroristerna).

- direkt personligt möte mellan al-Gaddafi och ansvarig - relaterat till regimen. Lockerbie (totalt antal döda i själva incidenten cirka 300 st) torde vara det i antal döda största kända exemplet (även om vi ännu inte ska utesluta att större exempel med al-Gaddafi involverad kan visa sig finnas).


Instabilitet i Afrika: Diktaturerna Libyen, Kuba och Sovjetunionen

Regimen var vidare under långa perioder (om än tycks för mig mindre de sista åren för vilka vi dock återkommer relaterat en större mer slumpmässig risk i etablerad tillväxt hos diktaturens topp) verkande i Afrika utanför de egna områdena. En instabil faktor vars verkan jag tror är ett feltänk att underskatta givet att Afrika i flera områden varit instabilt där finansiering och stöd med utrustning tänkbart oavsett om från Libyen, Kina, Sovjetunionen, Kuba eller annan aktör vars intresse ej är att nå en långsiktig stabilitet (där långsiktig stabilitet givet att antal diktaturer stabilt och varaktigt minskar över historien behöver inkludera åtminstone att man ej stödjer diktatur). När det kommer till stöd från diktatur till problematiska afrikanska aktörer sökande kontroll hör Libyen tillsammans med Sovjetunionen och Kuba till dom som skiljer ut sig i problem man spätt på med resurser och stöd.


Att acceptera detta från Libyen är och var inte bättre än att acceptera det från ex. Kuba åren under Kalla Kriget när de tillsammans med Sovjetunionen (Kuba gott tränade soldater välmotiverade och materiel, bidrag och andra andra resurser från Sovjetunionen).


Det är mycket möjligt inte nödvändigtvis vad som tillför värde att gå i krig över. Men det är heller inte rationellt att betrakta det som problem icke existerande endast därför att det pågick under så pass många år.


Men hade al-Gaddafi inte blivit gammal och föga intresserad av våld och maktspel? Rent av ofarlig för folk utanför det egna landet?

Indikationer åtminstone relaterat realiserade incidenter likt Lockerbie har så vitt jag vet inte inträffat på några år (inte särskilt mycket). Men relationerna till internationellt verkande terroristorganisationer fanns även om mycket menar jag kan indikera att regimen var mycket försiktigare. Själva resurserna USA adderade efter 11 September kan tror jag indikera att man både kunde få en relativt bättre bild resp. praktiskt motverkande det ev. mer effektivt än endast åren Libyen isolerades från omvärlden inom en mängd områden för att söka hindra nya terroristdåd.


En stor osäkerhetsfaktor finns förutom de som alla som följt al-Gaddafis Libyen genom åren känner till:


Excesser i drogmissbruk utan ekonomiska, juridiska eller polisära begränsningar.

Känt efter regimen föll är detta ej var problem minskande utan att excesser bortom normal förståelse vi har från enstaka i media uppmärksammade fall kring någon rik och känd sångerska var återkommande.


Allt mer av det irrationella - mer än bara periodiska psykotiska episoder - snarare en process allt djupare in i en väldigt annorlunda upplevelse och förståelse av världen vet vi nu pågick. Bara en sådan sak för att ta en trivialitet att diktaturens topp höll sig med ett enormt harmen av kvinnor (utan frihet att lämna rollen och regelbundet för flera av dem torterade) som man dessutom tar med sig när man är på statsbesök i andra länder för parad. Distansen i en av mycket få (ända?) situationen där diktatorn ej själv har 100% (upplevd vet vi nu givet revolutionen) kontroll över sin omvärld bedömd av i någon mening jämförbara roller och dessutom följd av media är enorm: Unikt i all så vitt jag vet modern historia. I uttryck av våld och omoral finns värre och otrevligare exempel inom landet men detta exempel räcker väl för att ge en grov illustrativ skattning från distansen där relativt normalt för sin roll av hur upparbetat sjuk diktatorns världsbild varaktigt blivit.


För en regim så ofta historiskt - oavsett allt destruktivt - volativ och irrationell ska man absolut inte undersöka riskerna som sådana abnorma excesser i droger kan innebära. Inträffar en kraftigare psykotisk episod utanför det normalt pågående vridna i tillväxt efter veckor av kokain i allt större doser finns ingen som regimen etablerade sin makt som praktiskt kan begränsa vilka händelser det kan orsaka.


En historik av att redan varit del av planering och finansiering av terroristdåd (likt Lockerbie) förutom pågående finansiering över längre tid är en etablerad historik i minnet av yngre år när saker inträffade regimen var agentativ till. Det är mycket väl förutom geografiskt lokala konflikter (ex. försöka invadera något) som ev. kanske är något rörande där realiserad mer bombastiskt kanske passande de mer problematiska kokain-inducerade psykotiska tillstånd vi kan tänka oss här är begränsade av öken-mil till städer i omgivande länder (saker kanske hinner bottna ner i kognitionen hinner man hunnit problematiskt långt över gränsen).


Vad hade al-Gaddafi klarat under sitt liv som han kan ha upplevt som mest bombastiskt storslaget?


  • Terroristdåden han var del av att realisera.
  • Revolutionen när han tog makten.
  • Knappast Afrika-politiken oavsett i samarbetsorganisationer eller stöd till diverse destruktiva grupperingar ty där falerade det mesta.

Att jämföra rationellt

Faktisk historik av händelser som inträffat i verkligheten istället för att vara tankar om framtiden man känner sig till utan just något data visar att al-Gaddafi regim var så problematiskt en regim kan vara för omvärlden. Jag är som en jämförelse inte alls övertygad om att teknikstöd och vapenförsäljningar Nordkorea försöker bedriva i smyg når upp till vad Libyen arbetade upp. Dom gånger vapen tas i beslag tycks det ju vara ändå relativt litet av äldre modell: Panama seizes North Korean ship carrying weapons (2013-07-16) | The Guardian.


Mycket bombastiskt större passande mycket bättre för ett psykotiskt tillstånd inducerad av kokain m.fl. droger med kraftig mani om diktatorn i Nordkorea nu ev. missbrukar (och om så i samma abnorma omfattning) är dock Nordkoreas kärnvapen. Att nu Libyen saknade kärnvapen diktatorn okontrollerad av annan kan smälla i väg innebär inte att riskerna självklart praktiskt är lägre.


Problemen i Libyen ska man absolut ta på allvar. Men situationen just nu är att Libyen attraherar problem snarare än att vara utgångspunkten för problem i omvärlden. Tvärtom från hur det var under al-Gaddafi. Att just "exportera problem" med kärnvapen (d.v.s. smälla av dem) är ju dessutom om än möjligt under mani tänkbart varande mer slutgiltigt mindre sannolik kanske relaterat efterföljande kraftig depression (självmords-scenario) men innebär där ju också praktiskt större möjligheter för familj och nära samarbetspersoner att hantera honom (än under bombastisk mani).


Givetvis kan dagens Libyen försämras skapande export av problem i framtiden. Viss turbulens var dock i all rimlighet förväntad från revolutionen givet historiken från motsvarande processer runt om i världen. Sovjetunionens upplösande är ett känt ex. med en uppsjö av del-processer mycket problematiska både lokalt och ut i världen vi kan lära från rörande vad man konkret kan göra nu för att reducera risken för problem i framtiden. Så lång tid av förtryck, våld och tortyr såväl som ovana att resonera med och se värden just nu i koncepten runt demokrati fodrar ett arbete av folket för att orka fram till stabilitet. Det tar tid men processen börjar normalt just med diktaturen faller.


Diskussion vi märker nu och fortgående av och till egentligen sedan revolutionen i Libyen har emellertid fokus på hela tiden oro för risker i framtiden relaterat terrorism men utan att diskuterar hur man kan stödja processen till att snabbare balansera till rätt sorts stabilitet (d.v.s. ej stöd likt hur Sovjetunionen, Kuba, Libyen m.fl. diktaturer ibland bedriver Afrika-politik).


Problemet kanske delvis är att man tänker fel förutsättande att processen kommer misslyckas därför att länder realiserande omfattande resurser relativt mot vad man förväntade kom att ta mycket större kostnader för interventionerna i Irak resp. Afghanistan. En föreställning om att en positiv process fodrar åtminstone kostnader på sådana nivåer kan finnas. Det är dock en föreställning som ej har grund i historiska data. Undantaget där sådan process kan argumenterats varit nödvändigt för att nå stabilitet är endast när aktören är offensivt utåt (mest problematiska exempel i vår geografiska närhet torde vara Nazityskland). Att Irak och Afganistan kostade mer än beräknat är helt orelaterat processen i Libyen och jag varken tror att folket där ser släktskap med sina verktyg och metoder lika lite som att accounting, hanterande pension och ersättning, hanterande risker för support-personal m.m. är vad de kan lära särskilt mycket av. Det är väldigt olika verkligheter.


Jämför vi med ISIS uttrycker organisationen däremot just export av problem: De realiserar våld i länder runt kärnområdena inom Syrien.


I Libyen gäller heller inte att fundamentalism tycks vara på väg att vinna. Och rent av trots problematiskt höga kostnader i infrastruktur och än mer kortsiktigt märkbart i intäkter flödande in i landet är förstörelsen inte jämförbar med en mängd länder som varit i jämförbara processer de sista 20 åren. Det är bara att vandra över några av Sovjetunionens forna delar, Mellanöstern närmare Libanon, Syrien och Irak så har vi fler exempel.


Därmed finns aktörer i landet som själva verkar för att lösa sina problem. Det är väldigt sunt. När andra ska komma in och ta ett helhetsansvar för att lösa alla problem över en region blir det väldigt dyrt därför det är så mycket man egentligen inte vet ens om vardagskultur, man är inte välkommen, och att projisera resurser - i princip byggande upp ett litet samhälle hanterande material, föda, sjukvård o.s.v. - kostar abnorma summor.


För omvärlden är det sundare att proaktivt stödja entiteter som verkar i en sund moraliskt frisk riktning samtidigt som man är vaksam på tecken på att spridning av terrorism eller jämförbart uppstår. Det senare kan ex. bli fallet när en problematisk entitet har varaktig kontroll över ett geografiskt område med kommunikation till omvärlden (utan att vara Libyen expert föreställer jag mig här kanske en hamn om vi nu inte antar att entiteterna etablerat flyglinjer). Och så att säga kan slappna av med basfunktion där - kanske inkluderande eller rent av fodrande en där lokaliserad intäkt (olja föreställer jag mig är tänkbart givet uppgifterna om att ISIS klarade att tjäna pengar på oljekällor de kontrollerade: möjligen svårare i Libyen eftersom andra uppgifterna menade att ISIS sålde oljan till al-Assad regimen varande väldigt geo-nära).


Att förebygga att man etablerad sådan infekterad varaktig kontroll tycks övergripande inte annorlunda från vad redan argumenterat: Att stödja entiteter som redan idag motarbetar detta på plats i landet.


Här tror jag det är understödjande för resonemang att söka skatta faktiskt "potential" och etablerat intresse och målsättning. Entiteter historiskt geografiskt ytterst lokalt intresserade likt klaner är förvisso problem (och stödjande positiva entiteter kanske hjälper till att balansera det). De gangster-liknande grupper som kom fram i städerna efter revolutionen och ibland uttryckande något av muslimsk fundamentalism på ytan tycks för mig över åren från det inte riktigt vara vad som alltid är just jämförbart med internationellt verkande terroristorganisationer. Ibland är det kanske snarare gangster-grupper tagande ekonomiskt värde utnyttjande den paketering på ytan som tycks kunna tillföra något en del kanske upplever som mer "historiskt vederhäftigt" (som religion bland troende).


Men problemen och riskerna inför framtiden finns också. Självklart kan Libyen tänkas gå från att attrahera problem till att exportera dem. Och möjligen kan det sluta så problematiskt som tiotals år av stora bidrag i kompetens, materiel och pengar till terrorism eventuellt rent av med något större än Lockerby. Men det är en process som går att motverka och det behöver inte alls vara särskilt dyrt för omvärden. Huvuddelen av kostnader tar trots allt positivt verkande grupper inom landet redan och lär så fortsätta.

kl. 2/01/2015 06:41:00 em
. . , , , ,

Propagandistiska lögner om Syrien amerikanska väljarna utsatts för fortsätter falla sönder

2015-01-27

Den centrala amerikanska frågan rörande detta givet att så mycket redan indikerat att man säger sig göra saker man faktiskt inte gör förvandlar varje frågeställning relaterat det till redan realiserad utan varför man implementerat "läckage" till media, givet officiell information m.m. till det egna landet (d.v.s. ägare och uppdragsgivare såväl som den demokratiska kontroller) som är falsk.


Mer problematisk vill jag föreslå är att jag upplevt att sökt läcka information som indikerar A utan att riktigt säga A. Kanske för att sedan kunna påstå när folk senare kommer och påtalar att man sagt A men att det var lögn. Det säger jag är indikation om att något gått mer fel än det någonsin gick fel under Clinton eller Bush II (många menar att under Bush II lurdades det amerikanska folket av stat men vad jag minns läckte man inte information som var till att missuppfattas som att risker realiserade ute i världen faktiskt hanterades utan det handlare snarare om att man antingen inte sa något alls eller att man indikerade att risker man indentifierade var mer problematiska än de egentligen var).


Varande svensk snarare än amerikansk väljare (mitt perspektiv här) gäller samtidigt givet att USA såväl traditionellt mutat in hela det här området (agera) i regionen såväl som att man konkret har tekniska förutsättningar och erfarenhet nog för att implementera att man kan välja att se det hela som en process. Oavsett hur cyniskt man ev. tycker det är så är det i alla fall vad som har grounding i verkligheten och om vi utgår från några punkter under den processen som tidigare berörts i inlägg börjande för nu bra många år sedan:


  • Tiden när uppror börjar och jag såväl som många fler indikerar att det är möjlighet för Västerlandet att etablera närhet till kulturen genom att hjälpa. Och hjälpa i vad som är rätt d.v.s. stödja pro-demokratiska grupper. Samtidigt som problematiska entiteter kan motverkas genom att de får relativt mindre stöd.
  • Senare säg kanske 1.5 år senare (leta bak i Syrien-inlägg) indikerar jag att jag inte längre tror att föregående lösning kommer fungera som jag argumenterat. Därför att möjlighet att se i Syrien är helt dött medan extremist-grupper förstärks i varje region pro-demokratiska grupper resp. regim lämnat. Internationella entiteter upplevde uppenbart detta inte som någon risk eftersom man ej agerade mer för det.
  • Mellan föregående och nästa punkt har vi diverse underligheter i publik information från bl.a. USA jag de gånger jag noterade det valde att kommentera. Bl.a. att som jag tolkade informationen mer eller mindre "hela amerikanska flottan" skulle fodras för vilket som helst ingripande i Syrien p.g.a. av ett fåtal föråldrade ryska surface-to-air-ground-missiles (om sant väcker det givetvis frågor rörande besparingar möjliga i upphandling eftersom de nu köpt hantering av detta såväl som förr realiserat det i faktiska incidenter mot samma luftförsvar utan något problem alls).
  • 2014 någon gång vaknar man dock till (jag tror detta bör ha varit två eller tre år efter föregående punkt) när extremist grupperna etablera geopolitisk-kontroll över stora delar av Syrien och Irak i form av en "nationalstat".

Nu har ju processen kommit till skott och man gör något. Att göra saker relaterat problem är vanligen bättre än att strunta i dem. Mycket tycks indikera att det är så här också. Men hur bra var det egentligen att små konstant små-ljög för sina egna väljare för att slippa göra något alls? Hade man inte kunnat nöjt sig med att ej göra något? Utan att överdriva risker till löjliga nivåer (som surface-to-air-missiles i Syrien) eller påstå sig göra saker man aldrig gjorde?


Och hur generande måste sådant här när det nu igen läcker ut (d.v.s. att påstått sig göra en massa saker man aldrig gjorde) vara:


"After the program was launched in mid-2013 [Jag bestrider "launched in mid-2013": Inget praktiskt vad jag vet förrän september / november 2014.], CIA officers secretly analyzed cellphone calls and email messages of commanders to make sure they were really in charge of the men they claimed to lead. Commanders were then interviewed, sometimes for days.

Those who made the cut, earning the label “trusted commanders,” signed written agreements, submitted payroll information about their fighters and detailed their battlefield strategy. Only then did they get help, and it was far less than they were counting on."

Från: Covert CIA Mission to Arm Syrian Rebels Goes Awry | The Wall Street Journal

Jag tror varken att lösningen är en republikansk eller demokratisk president. Denna typ av problem lider båda partierna av såväl som agencies av, av och till.


Lösningen jag vill peka på åren som kommer är istället någon som faktiskt visat att hon klarar att realisera kostnadseffektiva åtgärder som levererar allt önskat. Hillary Clinton klarade detta för Libyen. Hade inte republikaner tillsammans med Obama känt sig patriakliskt hotad av en kvinna större krigare än någon av dem skjutit ner henne hade Libyen idag varit något helt annat än det faktiskt blev. Och ändå trots alla problem post-Hillary Libyen fick så har de demokratiska med stödde och talande om för betydde något inte svagare än att de sitter kvar och kämpar kontinuerligt mot extremism. Det hade kunnat vara Syrien idag medan Libyen varit på väg mot en stabil demokrati.


Senator McCain har jag likartat förtroende för när det gäller att förstå nog för att kunna realisera resultat kostnadseffektivt utan att göra sig till mindre än medborgare i en demokrati genom att försöka föra folket bekom ljuset genom att säga att man hanterar risker som struntat helt i. Tråkigt nog kanske han upplever sig som lite för gammal idag för att ställa upp i valet.


Men som saker hanterats rörande Libyen efter Hillary, eller i Syrien, visar på så väl okunnighet och oerfarenhet som en illa-luktande syn på vad information till medborgarna egentligen har för syfte. Du ska inte ljuga för dina medborgare och särskilt inte i området som definieras av höggradiga risker som kan drabba mer än den lokala regionen USA såväl som Europa. Det duger inte.


Kombinerat så många brutala defekter nu flera år (ej endast berörande detta utan även ex. läckage till Kina) är nog införande av flera processer för quality assurance en riktigt bra start för vem som helst som blir president i USA. Och göra det på djupnivå d.v.s. följa upp var och hur en felaktig eller defekt-världsbild kommunicerades vidare och vilka del-entiteter som ej accepterade att vara del av det (tackande kanske nej till fördelar det hade givit). Och se till att man börjar med funktioner rörande intelligence och försvar man kan våga lita på även i riktigt farliga riskområden.

kl. 1/27/2015 01:52:00 em
. . , , , , , , ,

Saudiarabien i kontext av commotion i Syriens och Irak i perspektiv från Libyen

2014-12-23

I Saudiarabien pumpar ner Ryssland upp till 16 månader framåt refererade rörande åtgärder och realiserad situation flera gånger till Libyen som ex. på realiserad av hur den kategori av åtgärder jag avsåg praktiskt går att ta till verklighet. Ett ganska stort antal inlägg följande Libyen av och till finns men rörande detta gäller att bärkraft finns i de som följde själva revolutionen. De viktigaste hittas via:


Rulla ner så hittas länkarna till de viktigare inläggen över processen. Där torde inläggen diskuterade strategi där man söker taktiska åtgärder från luft utifrån vad känt människans revir-beteende.


Med början om jag minns rätt cirka fyra månader innan mer realiserad commotion och fortsatt genom stora delar av revolutionen samplade jag riktat Libyen bl.a. på Twitter. Dessa finns publicerade på bloggen men hittas tycks det ej via denna sida - och har fallit bort väldigt ordentligt från Google. Som jag skrev för några dagar ska jag publicera om dem att ta för ev. intresse de kan ha för vem som helst utan närmare kommentar av vad för sorts värde som ev. finns där (men ev. något jag aldrig gjort klart men möjligen kan visa något är riktade kontra-operationer vilka jag fick för mig ej var relaterade regimen i Libyen).


Aktuell referens till Libya i Saudiarabien pumpar ner Ryssland upp till 16 månader framåt:


"Regionen [Iraq och fortsatt inkluderande Syrien] är i turbulens. Att möjligheten att stabilisera är hindrad. USA som klassiskt inte varit främmande för att agera i regionen är mer återhållsam. I mycket är det väldigt sunt och tror jag ger värde in i framtiden. Att ge hjälp och etablera närhet och samarbete är dock bra. Och jag menar fortfarande idag precis som när det begav sig i Libyen att skillnaden mellan att ge stöd från lyften - ej beträdande landet där soldaten i miljön är främling med folket på plats vars revir det är (människan är kraftigt revir-försvarande från hem, över hembyggd, och upp till nationalstat) - är kraftfull konkret hjälp givande möjlighet till att projisera bärkraft lokaliserat när så krävs kompletterande ekonomiskt stöd, vapen, utbildning m.m. USA var ej just på alls kring att göra sådant i Syrien under upproret innan övergreppen, krigen i påverkan mentalitet såväl som de okontrollerade regionernas öppenhet för vem som helst att försöka något som vi nu vet att det som kallar sig Islamic State of Iraq and the Levant kom ur från när linjer och kommunikation över vägar runt några städer i stabil kontroll klarade att uttrycka någon form av centraliserad management. Indikationer på detta kom relativt tidigt."

Mer på temat power politics i gep-arena gulfen och cash-up region av oljan:



I ett ps kan jag när det gäller behovet av Sverige ute i världen inte säga det bättre än i Komisk teckning: När yngre flaggor ger sig ut på äventyr är det viktigt att äldre kommer med.



Och för att ge Ryssland stödjande sympati:


kl. 12/23/2014 05:37:00 fm
. . , , , ,
Prenumerera på: Inlägg (Atom)