CIA i Syrien

2012-03-09
Magnituden på utmaningen för USA att se i det Syriska mörkret de flesta som följt utvecklingen antagligen gissar (se tidigare inlägg länkade efter citatet) ger Washington Post en mycket komplett diskussion om (allmänt i området relativt media ovanligt välgjord analys rörande frågor som tas upp, uppgifter och personer man talat med):

"Obama has refrained from issuing a classified “finding” that would give the CIA authority to conduct covert operations inside Syria against Assad, U.S. officials said.

Even in its core mission of gathering intelligence, the agency has been cautious, according to officials who described Syria as a sophisticated counterintelligence adversary, with substantial assistance from Iran."

Från: U.S. tracks Syrian elite’s money transfers, but picture remains murky

US Intelligence kraftigt efter i Arabvärlden
Senate Armed Services Committee om samarbetet underrättelsetjänst & militär
Publicera Syrien-bilderna från spionplanen
Amnesty International visar visualiserad geo intelligence
Syrien: Kina hotar med kaos i världsekonomin

Det jag kan reflektera allmänt är att olika kanaler för intelligence finns och de diskuterade i artikeln kan grovt delas in i personer man talar med, egna personer man har på plats, vad man ser från luften och vad man hör från luften & datanätverk & allt snail-mail-liknande. En känsla Washington Post artikeln ger är att USA känner sig lite beslutsbegränsade när det fungerar för typ av land sämre än väntat.

Beslutsbegränsningen kan man allmänt dela in i en mängd behov varav två grova och stora grupper är att förstå hur olika partier kommer agera utifrån händelser styrt av doktrin-relaterade faktorer, optimism / pessimism, intryck från omvärlden och egna bedömningar framöver relaterat till andra grupper av faktorer respektive se vilka nya verktyg som förs in i spelet. Indelningen är egentligen inte särskilt "standard" men jag menar att betydelsen av att särskilja och prioritera verktyg är underskattat då dessa är vad när deras potential och förutsättning finns klarar att göra en entitet mer energieffektiv i aktuella användningsområden. Mer "standard" är att stirra sig blind på vapen respektive demonstrationer varande de mest använda som verktyg trots att många andra ytterst effektiva finns. Ex. på verktyg i Syrien skulle kunna vara en typ av vapen frihetsrörelsen saknar som slår ut en typ av fiende-vapen de har större problem idag att hantera. Ett verktyg regeringen nytt kan vara den avlyssning indikationer finns härrör från den kompetensöverföring och samarbete Kina initierade med Iran under tror jag 2011.

Vi kan för båda grupperna se en alternativ väg för att kompensera den typ av brist på intelligence artikeln pekar på. Utan konkret information om händelser, planering eller åsikter nära associerade till sådant respektive händelser går det ändå att ta ut det samma i det mer abstrakta och med transformationssystem kan man skapa modeller för att försöka skatta möjliga vägar utvecklingen kan ta och beslut grupper av enskilda kan tänkas fatta. Det blir givetvis mindre exakt men å andra sidan finns ju löpande möjligheter när förändring i utvecklingen sker att få data att återkoppla till modell med. Indikationer på verktyg är tror jag både vad som har ännu större potential än tidigare diskuterat allmänt har, och vad jag tror både indikerat från händelser och i mer allmän intelligence bakåt i tiden kan indikera bättre än kanske ofta insett om man ser på data lite annorlunda.

Det finns alltid en enorm hunger på exakthet. Säkerhetsfunktioner kan sitta och spindla sociala media efter konkreta indikationer på fundamentalism. Det kan nog av och till tänkas ge en och annan träff även om jag har en känsla av att det också adderar väldigt många personer utan praktisk risk medförande växande kostnader att försöka följa dessa. Mer abstrakta förändringar i attityder för grupper kan dock också när man redan har förtroende för metoderna förvånande väl indikera vilken väg utvecklingen kommer gå. Människor är alltid människor.

Jag kan uppleva att när möjlighet ges i samband med att nuvarande utvecklingsversion blir fryst att det kan vara intressant att börja följa publikt publicerade nyheter, regeringsmeddelanden m.m. (i den mån språk-frågan kan hanteras) för Iran. Men jag tvivlar på att det är praktiskt rimligt eller med de resurser jag är beredd att lägga relativt annat åtminstone personligen viktigare att prioritera det. Dock tror jag verkligen att det är dags att börja planera för att vi kan komma att se förändring också i Iran de närmaste åren och det oavsett hur opraktiskt det kan upplevas rörande ekonomi, instabilitet m.fl. uttryck av förändringsrädsla. Att stoppa huvudet i sanden därför att man tycker att man inte ser klart ovan mark kommer lika lite för Iran som för Syrien vara lösningen.

Självmords-brännarna: Tsering Woeser fördömmer

Underbart:

Tibetan writer under house arrest in Beijing calls for a end to self-immolations

Tidigare på Hans Husman om Media kring detta:

Tibets munkar måste sluta tända eld på sig själva
Att motverka "tända eld på sig själv" subkulturen: Positiva åtgärder
Iranska kvinnor som tänder eld på sig själva

Mitt Romney behöver börja lyfta skrot

Ingenting jag ser hos Mitt Romney (ännu endast bedömt från visuellt intryck utan återkoppling med väljarnas attityder specifikt för denna fråga) pekar på att han kommer i närheten av att besegra President Obama.

Eventuellt gör jag en längre diskussion längre fram men en sak passar excellent att peka på idag när det precis noterats att han med charm går excellent hem hos äldre kvinnliga väljare och beskrivs som Pretty darn charming.

Det är en egenskap Mitt Romney har och vad han säkert nu kommer dra mer nytta av. Men valrörelsen (om han blir republikanska partiets kandidat) kommer kräva mer och jag kan säga att den där egenskapen hjälper honom inte när det kommer till flera stora väljargrupper inklusive manliga väljare i de lägre inkomstgrupperna.

Mitt Romneys problem bland dem är absolut inte bara att han är rik utan också att han ger intryck av att vara en pretty boy lite vek och rädd för att smutsa ner sig. President Obama har inte alls detta problem och underströk också detta under förra valrörelsen bl.a. genom att käka hamburgare och ta sig en och annan cigarett.

Sådant räcker inte Mitt Romney därför hans "nuvarande" fysiska form bär inte grundförutsättningarna. En grupp av åtgärder som kan hjälpa och vad man lätt kan förvånas över inte redan initierats (av vad jag ser) är att bygga muskler. Romney behöver armmuskler och se till att av och till naturligt visa upp det. Gällande sådant kan han ta inspiration av President Putin men transformerat till det diskret elegantare och tydligt amerikanskt anpassande.