Varaktig ockupation av största koncept-ytan: Djup mellan orden och gemensamt stärkande snabb association i budskapen stärker argumenten nog för det avgörande genombrottet

2013-04-04

Låt oss göra en tredje del av föregående The New York Times visar det värde media kan få från att förränta nyheter och kunskap (2013-04-02) och Från den inledande bildens inverkan till höjdskillnader mellan berg och dalar i Nordkorea (2013-04-04) för att både få en excellent illustration av paradigmet från ett annorlunda perspektiv - Walt Disney's tecknade kortfilmer innan figurerna började prata som folk mest - för meningens tolkning till humör från mer än orden känslan mellan dem (såväl som våra egna preferenser, kognitivt tillstånd för dagen och vem vi delar upplevelsen med m.m.) och åtminstone för de flesta av dom praktiska tillämpningar när vi vänder användningen från att analysera (som i ex. min Warrior-plattform nyhetsanalys för ex. prediktion, sökning m.m.) till att skapa ett innehåll oavsett om et handlar om nöjes-tv, propaganda, reklam, insändare eller debatt (där vi för det sista också refererar ett inlägg där jag uttryckte mig förvisso konkret korrekt men inte helt var tydlig med den för de flesta intressantare tillämpningen) genom att låtta känslan mellan och över orden förstärka vårt budskap aromatiska dofter av belöning.


Först ska verkligen sägas att de tidiga kortfilmerna från Disney är en både konstnärlig och i det praktiska för domänen vi här diskuterar mycket imponerande. Det är ju i en begränsning att lämna orden och även om självklart biotekniken bör ha varit styrande är drivkrafterna för att nå nivån mer förutsättning än förklaring. (Den fiktiva tecknade) skådespelaren Duck som i ex. I såväl som hunden Pluto och många fler av tidiga core-concept har när vi nått tiden som nedan av World War II nått en exceptionell förmåga att kompakt och potent uttrycka känsla och mening utan att behöva förklara särskilt mycket med orden.


Exemplet vi först glatt lär från (och någon minut bör utmärkt räcka för tråkigare personer endast intresserade av värde i penningen och maktens mer konkreta reward-dimensioner medan vi övriga både roas av Pluto och givet filmens ålder visar vårt djup och kulturella mångsidighet) är Anti-nazi-propaganda från World War II.




Kortfilmen hör inte till det för domänen konstnärligt mest eleganta genom att man här "fuskar" lite genom att dra nytta av kaffe, bacon, vitt-bröd, enformigt "slavarbete" på fabriken m.m. vi alla som upplevt motsvarigheter av i vardagen vet är mycket tydliga koncept. Åtminstone alla förutom den sista och andra relaterande till negativa vardagsupplevelser är ju dessutom inlärningsetablerande och på en nivå mycket nära denna för dom grundläggande kortsiktiga behoven av mat, status och för kaffet förutom dessa också inlärning relaterat "dygnsrytm" ("adenosin-systemet" kaffe inverkar på från antagligen inte en mekanism kan vi förenklat likna vid ett buffert-system som både regler upp och ner hur neuroner går till vila: avslappnad vila såväl som glad och hög intensitet är var för sig grundläggande belöning isomorfologiskt gaba och dopamin om än ej praktiskt korrekt då det involverar hela hjärnan såväl som kropp). Oavsett hur övertydligt det hela kan tyckas vara är det potent och särskilt i en tid när:


  • Hemma-fronten såväl som soldater känner själva av begränsningarna.
  • Samtidigt är den relativa skillnaden mot Nazi-Tyskland känd. De har mycket mindre.
  • Värdet av den i sig viktiga prestationen att klara allt grundläggande i vardagens belönande mat och kaffe samtidigt som du får läsa din tidning i fred och tycka och tänka som du vill blir tydligare.

Och de negativa stereotyper inkorrekta i så många andra situationer uppfyller här en korrekt funktion genom att entiteten - här tyskar - redan tagit den motsatta positionen och reagerar befintligt aggressivt emedan samma sak under mellankrigstiden hade varit olämpligt och om förekommande ev. en bidragande orsak om än just för Andra världskriget troligt helt försumbar jämfört med faktorer ex. relaterat post-traumatisk-stress från Första världskriget.)


Den ger oss ett övertydligt exempel på hur bakgrunden i känslor kan forma belöning och hur vi förstärker den genom implicit ej direkt uttalad relativ skillnad genom att etablera dimension för jämförelse (en personlig egenskap troligt nyligen förändrad kanske från ett innan också mindre bra tillstånd med då mer accepterat som samma fungerar också bra: Väger du mer efter påskhelgen? Eller tränade du bort tre kilo?).


I ex. II har vi ett fullständigt och praktiskt mycket enklare att få effektiv för konkreta budskap utan att fodra exceptionell förmåga i känslornas färger.



Vad är nu egenskapen kanske så självklar att vi inte tänker på den? Inte ovanlig Disney's propagandafilmerna från Andra världskriget? En ledtråd är att Disney kom att fortsatt använda det. Och att konceptet har likväl med en av propaganda-affischens mest kritiska komponenter som ex. denna från Första Världskriget:



Vi har en visuell bakgrund som uttrycker djupare och bredare känsla mellan orden och med primacy effect d.v.s. upplevelsen av bilden föregår i början innan orden. Trots det gäller att det konkreta budskapet i ord styr den betydelse och mening vi konvergerar till. Vi har ett samspel mellan dem.


I Disney's humoristiska cartoon ges samma genom att vi har en "övernaturlig" röst. För tittarna och heller inte Pluto (vilket inte ska förvånas då han just när fakta och kunskap diskuteras kring alla möjliga områden ofta är förvånande intelligent och läraktig medan han i sina kontakter med andra hundar m.m. inte sällan verkar en aning dum: kanske en form av hund-variant av Aspergers syndrom eller en konsekvent av att nickat och skakat på huvudet till för mycket mänskligt tal) är rösten inte övernaturlig. Det är public safety rösten från en kortare tidsålder från det att kriget för hemma-hygien, rent vatten o.s.v. vunnits men innan det och den långsamt bredare tillgången på skrivna såväl som rörliga media-produkter var etablerat.


Känsla och budskap där möjlighet till en fungerande konvergens till "rätt tolkning" måste finnas för de tittare eller läsare vi är intresserade av.


Men hur hanterar vi om någon kan argumentera mot budskapet? Mängder av tekniker, metoder m.m. som genom tidsåldrarna blivit till lika mycket tradition likt den mer traditionella lingvistiken relativt ex. neurolingvistiken och den statistiska parsningen med motsvarande regler och idéer liksom inarbetade koncept etablerade motsvarande grammatiken finns inom "vältaligheten" medan vi i övrigt inte (åtminstone när tid och "beräkningskraft" inte är begränsat) behöver se någon anledning att särskilja analysmetoder mot ex. reklamaffischer. Utmaningen kommer dock när vi inte kan sitta och tänka eller analysera med dator hur länge som helst och diskussionen ska finnas genom att inte bara stoppa angreppet mot din idé utan helst förvirra fienden genom att flytta slagfältet till en domän som för tittarnas känns helt naturlig men är väsen-skild och långtifrån där han springer runt just nu.


Hur vi representerar och förstår diskussion eller vilken dynamik mellan koncept i samspel som helst kan vi skriva hur mycket som helst om och jag vet heller inte hur jag rimligt kortfattat kan förklara det ens på flera sidor. För det praktiska i begränsad beräkning och tid är det dock bara en sida och en sida vi kan säga att det mesta förberedande jag föreställer mig är vanligt approximerar bättre eller sämre.


Utanför det handlar det om ögonblicket och hantera att fienden överraskat dig. Övning från gärna en personlighet som har lättare att associera ger förutsättning. Övning handlar här om att etablera samband och relation mellan din test och de argument som övertygar. Ideologi kan visst höra det men är föga effektivt relativt mycket annat varande vad som är given underförstådd vetskap tittarna redan anser sig ha konvergerat till en förståelse av vad du står för mycket svårare att den vägen förändra. Abstrakta koncept och idéer ska inte motiveras bäst bara med att de är rätt därför att de är rätt (vilket bara fungerar för det egna partiet) utan i det konkreta värden.


Övningen för detta är samma jag gjorde med ett uttalat någon annorlunda motivation (modell-principiellt är det samma sak i båda tillämpningarna). Här byter man ut modell vi argumenterar mot d.v.s. i inlägget knyter han med konkreta argument eller om vi så vill formuleringar. Kritiskt är att det görs på tid. När jag gjorde det för New Scientist tog det mig cirka 6 - 8 min inkl. samtidigt tedrickande. Därefter har jag en mental-linje motsvarande den du bygger när fiende-propagandisten talar. När du börjar tala följer du den utan att behöva hålla hela i minnet och genom en god allmänbildning ofta gående djupare adderar du både färg och det konkreta som övertygar (varierat med vilken domän det handlar om men en faktor genomgående är ju vardag oavsett om referensernas vardag när forskarna läser artiklar eller publicerar, eller hemma-faderns strätande med att hitta kvalitativa matvaror till ett acceptabelt pris samtidigt som hemmet ska hållas rent).



Tiden ska alltid reduceras utan brist på kvalitet. Övningen tas till nästa och sista steget med att någon protesterar varje påstående. Snabb, snabbare men alltid expandera arean du kontrollerar: de argument-områden, väljargrupper, branscher eller vad aktuellt du har segrat i. I ockuperat land försvarar du domänen och folket ska naturligt se dig som kunniga i det snarare än att oroa folket när du förvirrat bort dig och de behöver visa dig rätt. Lika grundläggande måste du som flockdjur kunna försvara området och vara den som ger den kvalitet i värdeleverans, trovärdig säkerhet (d.v.s. fortgående leverans utan ex. bankkriser tvingande försäljning av folkets själ till Tysken - notera både bestämd och kollektivt: alla tyskar men vi vet alla vilken specifik tysk det handlar om - han eller hon på andra sidan bordet som med god spridd i geografi, ekonomi och politiska koncept sprider ut sitt enorma budget underskott för att inte utveckla långsiktiga problem givet divergens med resten av Europa). Der Tysk... (med viss varning för att mina tyska inte är helt stabil i det konkreta och kanske heller inte i det abstrakta i Tysklands Europa och Sveriges ännu välvilliga köpare av varor mindre än vår själ).


Egentligen ser jag föga fel med Tysklands agerande men ex. hade sina poänger: för att konkretisera ett sätt vi kan etablera relativ skillnad utan att lämna begrepp och ord vi förstår. Stereptypen får dock aldrig märkas särskilt och den är inte funktionell vettigt mot svagare grupper. D.v.s. du kan addera stereotyper mot Nazityskland, storkapitlets feta industralister som suger ut arbetarna, Der Tysk eller President Bush II (men i det offentliga språkets skämtteckningar ännu ett område där referenssystemen tycks balansera sig på sina håll och kanter för President obama).


Hastighet och avstånd du gick men med kravet att djupet håller. Utan djupet blir publiken skeptisk och tycker att det känns ytligt eller förvirrande. D.v.s. djup är både de konkreta övertyga orden såväl som färgen, meningen och givna förståelsen som är den bakgrund som gör att steget känns riktigt (glöm inte att större relativ skillnad förstärker samma "objektiva" mått" och skillnaden när vi rör oss mellan domäner med större avstånd varierade är ofta stor medan skillnaden tenderar att reduceras om samma område nöts med flera situationer, verktyg, verksamheter, mätbegrepp m.m.), meningsfullt och förmår att göra visuellt vad du menar med den informationseffektivitet bild och text ger tillsammans skrivet.


Illustrera och visa och motivera när du ockuperar eller för ut ett nytt koncept. När noden intagits även om möjligt kortvarigt ska denna förstärka och visa på noderna vi omedelbart kom ifrån. Men från dess vardag med dess konkreta utmaningar, möjligheter och lärdomar.

Från den inledande bildens inverkan till höjdskillnader mellan berg och dalar i Nordkorea

Bilden vi har i denna tidning från New York Times:



Upplever jag är ett effektivt exempel på grupp av flera grupper av bilder utmärkt fungerande med den förstärkande primacy effect diskuterad i:



Ex. fungerar utmärkt för nyheten men självklart ska diskussionen inte förstås som att det är en kombination man ständigt bör sträva efter. Ex. en mer nyhetsintensiv men mindre "exotiskt" resp. "tragisk" (två större ämnen vilka båda har större preferens mot kvaliteter här uttryckta: stränder, hav, berg på avstånd resp. respektfullt avstånd men ändå att något sker) kan vinna på väldigt annorlunda koncept.


Vid sidan om att händelser pågående i bilden ligger nära en sida av nyhetens innehåll är dessa mycket omedelbart konkret (jämfört med istället t.ex. bild av någon som berättar om det i sin tur konkreta) d.v.s. det upplevda avståndet i tid, rum, typ av koncept för vad som händer, kunskap aktiverat o.s.v. är relativt lägre till var vi upplever händelsens "epicentrum".


Dessutom uttrycker bilden närhet mellan koncept den uttrycker - räddningsarbete i det av Kina ockuperade bergslandet Tibet - och de koncept vi motsvarande diskussionen i The New York Times visar det värde media kan få från att förränta nyheter och kunskap är vad vi önskar ge primacy effect t.ex. via en som här inledande bild.


Vidare vilket vi ger en kortare kompletterande diskussion kring har bilden en kombination av visuella kvaliteter jag fascinerats av också under ganska långa perioder längre tillbaka i försök att se och uttrycka deras motsvarighet i koncept-grupper (d.v.s. koncept sedda som ett ord - ex. chemistry - eller flera ord tillsammans - ex. organic chemistry eller solid state physics).


I först färgernas samspel förstår man kanske kvaliteten mellan rött och dimma enklast genom att betrakta lämpligt ett mycket tydligare exempel på det samma (jag har tidigare publicerat ganska många bilder: sök här eller på Hans Husman om prylar. Nyligen (igår tror jag) såg jag ett färskt i direkt anslutning ett gym. Bakrund och figur tydligt i fog och misty stimulerande förstärkning (jämför hur hjärnan förstärker i ännu tydligare direkt dimma eller hur den kan reagera på vitt-brus om också något konkret finns i det) samtidigt som konvergenser av linjer naturligt blir starkare i perception jämfört ytorna samtidigt som kvinno-figurenn i överkropp på boxningshandskar (välfungerande positiv stereotyp för kvinnor samtidigt som konceptet i uppmärksamhet också fungerar på heterosexuella män) röd i handskar och tror jag läppar. Tar uppmärksamhet och distraherar föga från byline (Puls & Träning vid Kungsgatan - kommer jag ihåg det ska jag fotografera det och komplettera nytt inlägg).


Scenens bakgrund bär den kvalitet jag i koncept (d.v.s. ej primärt visuella) kom att se motsvarighet i de tydligt abstrakta i den mening att koncept samspelande med det kan ses i en gemensam rymd. En dålig men riktig jämförelse är t.ex. två koncept inom övergripande kemi. Praktiskt intressantare kan vi hellre se ganska stora grupper av gemensamma eller nära besläktade kvaliteter i samverkande koncept (d.v.s. praktiskt för mig de feature relations till andra koncept associerade med resp. koncept). Kvaliteter vilka inte samspelar med uppmärksamhet men likväl styr hur vi tolkar förhållande mellan koncepten (det behöver inte gälla alla sådan samverkan men gäller den samverkan mellan dessa vi här avser).


Jag har långt senare i samband med (under samma tid eller ganska nära efteråt) att den semantiska och grammatiska intelligensen fick sin arkitektur skissad för kanske tre till sex månader sedan kunnat se flera motsvarigheter mycket närmare ett språkligt ytterst lokal information som meningar relaterat händelse.


Vi kan jämföra verben i meningen som vad som talar om vad som sker på kartan eller en egenskap hos ett objekt på kartan motsvarande ett händelse-relaterat tillstånd. Kanske funktionellt i våra biologiska nätverk inte "bara" koncept likt kanske alla andra ord, fraser m.m. inte helt ovanliga vad som kan ha en underliggande separation väldigt spekulativt motsvarande en separat väg för inlärning. Vi har dess noun-phrase-argument som subjekt, objekt och/eller indirekt objekt o.s.v. Dessa är ju inte ovanligt att referera figure och ground till men det är ej detta vi här avser. Figure / ground handlar snarast i vår visuella motsvarighet om hur objekten i bilden (kartan om vi så vill) skapar förståelse för deras förhållanden utefter en dimension (t.ex. spatiellt: jämför gärna this och that där vi för this uttrycker relativ närhet och that att objektet relativt den som talar är längre bort - eller enklare övertydligare exempel att ett objekt går från ett argument ex. en person till ett annat argument t.ex. ett bord).


För dessa ytterst diskreta i verkan ändå tydliga som övergripande "bakgrund" - om vi så vill den karta vi ser men ej är dess delar vi aktivt orienterar efter - skulle jag hellre säga att det är de preposition phrases som ej behöver uttalas men likväl är aktiva när vi tolkar och förstår. Att vår hjälte befinner sig i en viss stad kan vara ex. på detta och att han befinner sig i landet staden i också beroende på aktuell scen ej nödvändigtvis särskilt styrt av var vi är i rummet. Huruvida Sverige är bakgrund, knappt märkbart påverkande men likväl "synlig" bör t.ex. troligt ofta kräva något symboliskt märkbart, eller särskiljande drag (även mycket möjligt i sig konkret som juridiskt), eller för staden kanske hur husens och vägarnas förhållanden och kvalitet påverkar förlopp.


Behöver vi indikera dimensionerna med PP och dess argument handlar det dock snarast om motsvarande ett eller flera direkta koncept motsvarande de vi tidigare önskade ge primacy effect. En bild av en vinterväg har en självklar naturlig bakgrund: handlar det om trafik vinter och halt men är det bara hur halt eller är det hur mycket bilar som krockat eller hur många som avlidit, nytt lagförslag o.s.v. (och motsvarande om det direkt framgår av vad bilden föreställer oavsett bildtext).


Vilka värden har nu bilder väldigt "tydliga" i denna egenskap motsvarande värdet reklamtrycket hade för dimman och rött? Vi finner dem något rogivande och tycks också faktiskt stimulera mer abstrakt friare tankar. I detta tror jag fascinerande nog att de egentligen inte är särskilt olika dimman. Skillnaden ligger istället snarast i emotionella dimensioner d.v.s. primärt att en scen som i nyheten refererad ligger extremt högt i known medan dimman är bland det mest extrema tänkbara i unknown (mer så än typiskt mörker både svårare för perception och ovanligare). Bilder som ex. mer sällan associerade fara eller risk medan dimma idag såväl som förr är risk (ex. att ramla eller köra i dike).


När det nu gäller landslide klarade den något som Nordkorea: Kärnvapen och Jordskred och associerat arbete inte klarade genom att påminna mig om följande:


  1. Domän: Nordkoreas för "oss" kända karta.
  2. Gäller att många unknown uppges finnas.
  3. Finns nu en karta publicerad lätt att missa med Nordkoreanska kart-komponenter?

Ja några sådana finns i en bok publicerad i Kina på engelska handlande mycket om kontinental-plattor (på mer exakt nivå rörande jordskorpans rörelserna men områden hör till vad jag mer sällan läser så termerna är mig okända) som jag träffade på kanske 2010. Sökande Google Books klarade jag inte att hitta den där samma år (efter att tillfälligt i alla fall tappat bort den) men fann däremot ett par andra om än mindre exakta (varav den ena introducerade mig till konceptet att ändra globens perspektiv jfr Eric Schmidt tänker nog överraska världen med en stor donation för att skapa demokrati i Kina).




Det är 2013 och dags att sätta kartan rätt för åren som kommer.
Inte riktigt i rätt vinkel med aktuell vridning med ganska nära tror jag (ska nog vridas en bit moturs).

Aktuell bok torde också ge mig den förklaring ungefär var kunskapsdimensioner och relationer etablerade runt koncepten som kunde ge den via indirekt propagerande påverkan från aktivitet i andra koncept kunde ge oss en så pass tydlig association att det gick ut som koncept i ett ämne väldigt specifikt i ett större som övergripande utanför mer "praktiskt" relaterade kart-saker är det som hör till de nedre 5 - 10% inom vetenskap avseende var de ligger i riktad import av kunskaps-relationer till Blue Light. Boken i fråga hade en del koncept-relationer jag fann intressanta att addera manuellt (och praktiskt just rörande sådana med naturlig primacy effect förutom ämnesmässigt kompletterande uppbyggd kunskap ex. koncept viktiga nog var för sig och i relation att de förekommer tillsammans i rubriker, bildtext, kapitel-benämningar m.m.).


Om kartan är praktiskt intressant för alla som är topologiskt intresserade av Nordkorea (ex. alla Nordkoreaner jag misstänker har föga tillgång till specifika kartböcker) kan jag verkligen inte bedöma idag. Troligt finns nu boken någonstans här med det göra många tusen andra böcker också där mitt sorteringssystem är ytterst styrt av praktiska behov vilket gör att just nu är lingvistiska böcker från olika områden samsorterade "event-aktiverat" med de senast utnyttjade "överst". Är man intresserad av vägar vågar jag inte lova att den har mer än ex. Googles Nordkorea-kart-satsning - däremot finns djup, relativa skillnader, rörelse mönster relativt grannländer m.m. Jag kan tänka mig med tiden och tillgång till något motsvarande GeoEye får man alla vägar även om det tar tid. Däremot kan ju djup vara mer problematisk kan jag tänka fordrande bäst tänker jag mig fotografier från olika vinklar och då får man ändå inte djupets förändringsfaktorer särskilt bra (relaterat t.ex. att vägar spolas bort och dyker upp 500 meter bort).



View Nordkorea in a larger map

Google har nyligen adderat en hel del kart-information till Nordkorea och är troligt en av de mer uppdaterade och aktuella Nordkorea kartorna (och känt är att Nordkoreas kärnvapen-skrammel inte ska vara relaterat att Google åkt runt i en massa bilar och fotograferat anläggningar och "promiskuöst" positionerat WLAN-hubbar.).

För den seriöst intresserad kan jag inte föreställa mig något problem att hitta boken om man lägger lite tid givet att böcker numera är digitaliserade med åtminstone Google Books som ganska välfungerande sökmotor. Minns jag rätt använder den också (antagligen kinesiska) tecken (ev. både den modernare förenklade formen resp. den äldre vanlig i Taiwan och runt Shanghai men mina praktiska färdigheter här är i bästa fall smärtsamma inkluderande mycket av böcker som ramlar ner medan jag försöker slå i flera samtidigt).


I avslutande reflektion då helt utanför informationen jag fann intressant men mycket tydligt upplevde jag en mycket större förståelse av de kontinentala plattornas rörelser när globen visades i Kina-varianten när jag träffade på en övergripande bild i den senare boken jag fann på Google Books ("falska" träffen).