Detta inlägg skrevs som en avslutande kommentar till Kina och USA II men lyftes ut eftersom det inte riktigt passade in.
Apropå Kina och världspolitiken där de senaste åren allt mer projiserat makt bl.a. för att säkra access till råvarutillgångar och jordbruksmark kan vi för Syd-Sudan ofta debatterat i Sverige av och till p.g.a. ett svenskt "oljeföretag" kallat Lundin Oil konstatera att Kina tagit en större roll där. "Trenden" övergripande i Afrika är dock att pendeln svänger tillbaka och goda möjligheter att Kinas betydelse där och på andra platser är därför att vänta, och därmed också goda möjligheter för svenska företag.
Allmänt rörande Lundin Oil är det excellent att svenska medier bevakar både dem och andra företag kritiskt. Om media har rätt eller fel har jag ingen insikt i men skulle gissa på att det allmänt för företag som agerat i aktuella regioner dessa år finns mycket skit. Sådan bevakning lägger ju också förutsättning till att aktuella typer av företag ska kunna nå positiv moralisk förändring vilket i sig är en grundförutsättning för att Sverige långsiktig ska ha något att vinna på dem. Givet en ev. sådan moraliskt förhöjning (om behov av den finns eller fanns) kan det ha värde att ha ett några företag inom energi-prospektering med starka institutionella ägare så som pensionsstiftelserna. Det kan dels ha en stabiliserande verkan på hela landets ekonomi om man klarar att nå tillräcklig storlek relativt priser på energi (där ju andra delar av industrin pressas av när dessa priser går upp) och en viss säkerhetspolitisk betydelse ska man heller inte bortse från även om styrsystemen får sådana numera är mindre tydliga (jämfört med för egentligen inte allt för många år sedan när allt från hundar och Volvo-bilar till industrier kunde vara krigsplacerade) och kanske aldrig anpassade för de områden där betydelse finns.
Precis som jag tidigare pekade på rörande viss biltillverkning respektive tillverkning av JAS ligger också kompetensfrågor. D.v.s. även om en egen industrigren i hela kedjan är mycket liten relativt hela behovet finns ett värde i att bygga kompetens även där. Enklast och tydligast ser man poängen i egen industritillverkning relativt lego-tillverkning där viss kvarstående verksamhet av den första ger en djupare och bredare kompetensbas även ex. hos konsultföretag och leverantörer av värde när lego-tillverkning handlas upp och ska kvalitetsstyras.
Samma värde kan gälla energy mining. Sedan finns i det området långsiktigt viktigare områden än olja. De i Sverige redan ofta uppmärksammade miljövänliga alternativen är viktiga liksom kärnkraft (utan den senare finns ingenting indikerat idag som klarar att fylla det svenska energibehovet) men också skiffergas. Stor prospektering av den senare är att vänta i Nordamerika om än tråkigt nog sannolikt tämligen miljöpåverkande.
Kina och USA II
I President Obama eller Mitt Romney? kritiserade jag diskret President Obama utan att konkretisera mer än jag upplevde möjligt.
The Nuclear Security Summit 2012 gör att uppföljning utifrån den är möjlig.
Vi kan först konstatera att vad jag och troligt många andra pekat på som nödvändigt flera år i att ställa krav på Kina att hantera Nord Korea är vad President Obama nu börjat implementera (synligt). Detta tycks ha tagits emot väl av Kina vilka verkar väldigt samarbetsvilliga runt det:
Och i det konkreta känns det stabilt bra. I mer abstrakta upplevelser av ordningen på uttalanden och hur smidigt detta nu gick öppnar man dock inte ogärna misstanken till att:
Ett annat sätt att se detta på och som troligen väl stämmer med den typ av åtgärder President Obama i dessa frågor bör komplettera med för att lugna saker till presidentvalet (eftersom jag nu tidigare "tipsat" hans troligaste motståndare i Mitt Romney käkar Cheesy Grits i ord men ej i bild och Mitt Romney behöver börja lyfta skrot) är:
Men jag kan ärligt säga att av och till skönjer man något i kontakterna mellan Kina och USA som inte känns riktigt bra. Samtidigt vid diskreta tidpunkter (och tydligt fler gånger under President Obama än President Bush II) har man tagit korrekt moraliska ställningstaganden. President Obama tycks ju för mig vara en balanserad person som inte stressar saker och ting vilket jag tror är utmärkt drag hos en president (där jag själv kan tendera att pressa upp när mönster i aktivitet går åt rätt håll) och möjligen är detta mer än något egentligt problem som också gör att han för mig tycks överdrivet försiktig utrikespolitiskt relativt Kina och kanske också Ryssland. FN är en god idé men vi kan inte låta en diktatur respektive 1/2-diktatur sätta världens säkerhetspolitiska agenda i den mening att de i Säkerhetsrådet kan stoppa allt de ogillar. Snart nog lär Kina komma i vågor mot demokrati och det är inte acceptabelt att kinesiska kommunistpartiet ska styra hur världen ska reagera på det.
Veto av Kina i säkerhetsrådet är därför vad världen bör bortse från och agera som det inte skett. Allt annat tycks för mig vara farlig vekhet. Därmed inte sagt att man självklart ska göra det direkt. Att lägga en tidsperiod på att försöka tala dem rätt är energieffektivt och klokt. Frågan är bara hur länge, till vilken kostnad i människoliv och vilka kompromisser med moral man är beredd att ta. Ju mer försiktigt balanserad ledare med hög impulskontroll desto längre kanske man lägger tid på det jämfört med en gun-slinger. För försiktig respektive att dra revolvern för snabbt är lika farligt.
The Nuclear Security Summit 2012 gör att uppföljning utifrån den är möjlig.
Vi kan först konstatera att vad jag och troligt många andra pekat på som nödvändigt flera år i att ställa krav på Kina att hantera Nord Korea är vad President Obama nu börjat implementera (synligt). Detta tycks ha tagits emot väl av Kina vilka verkar väldigt samarbetsvilliga runt det:
"The US and China have agreed to co-ordinate their response if North Korea goes through with a planned rocket launch next month, a day after Barack Obama urged Beijing to use its influence to rein in its unpredictable ally."
Obama: US and China will co-ordinate response to North Korea rocket launch | Guardian
Och i det konkreta känns det stabilt bra. I mer abstrakta upplevelser av ordningen på uttalanden och hur smidigt detta nu gick öppnar man dock inte ogärna misstanken till att:
- President Obama använder detta med fler uttalanden till att visa att han är tuff mot Kina.
- Kina har ingenting emot att spela med i det därför för dem är viktigare frågor i rörelse.
- Frågorna i föregående punkt är de samma som jag kritiserade President Obama runt.
Ett annat sätt att se detta på och som troligen väl stämmer med den typ av åtgärder President Obama i dessa frågor bör komplettera med för att lugna saker till presidentvalet (eftersom jag nu tidigare "tipsat" hans troligaste motståndare i Mitt Romney käkar Cheesy Grits i ord men ej i bild och Mitt Romney behöver börja lyfta skrot) är:
- Frågor av konkret betydelse.
- Där motståndet hos kinesiska kommunistpartiet är tydligt därför att de upplever att de försämrar deras förutsättning (men givetvis gärna utan att diskgrimera Kinas frihetsälskande folk).
- D.v.s. gärna gå i direkt kollisions-kurs där detta också märks.
Men jag kan ärligt säga att av och till skönjer man något i kontakterna mellan Kina och USA som inte känns riktigt bra. Samtidigt vid diskreta tidpunkter (och tydligt fler gånger under President Obama än President Bush II) har man tagit korrekt moraliska ställningstaganden. President Obama tycks ju för mig vara en balanserad person som inte stressar saker och ting vilket jag tror är utmärkt drag hos en president (där jag själv kan tendera att pressa upp när mönster i aktivitet går åt rätt håll) och möjligen är detta mer än något egentligt problem som också gör att han för mig tycks överdrivet försiktig utrikespolitiskt relativt Kina och kanske också Ryssland. FN är en god idé men vi kan inte låta en diktatur respektive 1/2-diktatur sätta världens säkerhetspolitiska agenda i den mening att de i Säkerhetsrådet kan stoppa allt de ogillar. Snart nog lär Kina komma i vågor mot demokrati och det är inte acceptabelt att kinesiska kommunistpartiet ska styra hur världen ska reagera på det.
Veto av Kina i säkerhetsrådet är därför vad världen bör bortse från och agera som det inte skett. Allt annat tycks för mig vara farlig vekhet. Därmed inte sagt att man självklart ska göra det direkt. Att lägga en tidsperiod på att försöka tala dem rätt är energieffektivt och klokt. Frågan är bara hur länge, till vilken kostnad i människoliv och vilka kompromisser med moral man är beredd att ta. Ju mer försiktigt balanserad ledare med hög impulskontroll desto längre kanske man lägger tid på det jämfört med en gun-slinger. För försiktig respektive att dra revolvern för snabbt är lika farligt.
CNN använder elegant satellit-bilder: Artilleri i Syrien
I Publicera Syrien-bilderna från spionplanen pekade jag på värde att uppnå från att använda bilder satelliter, spionplan m.m. tar av Syrien:
Det potentiellt goda resultatet av det kan konstateras i CNN trots att de relativt andra "nyhetskällor" från krigskonflikter fortfarande är ovana med det. För någon eller ett par dagar sedan hade vi en sådan rapportering där jag såg följande som kan förbättras respektive var utmärkt:
Värdet av luftstöd för att slå ut dessa och liknande insågs implicit från bilderna även om CNN inte pekade på det.
"Nyhetsrapporteringen från Syrien är ofta välgjord särskilt i så svåra omständigheter. Bildmaterial är dock från marken och ger ingen översikt. Det är värt tror jag att pröva något nyare och publicera bilderna från övervakningen i luften nästan löpande. Kanske förändrar och skapar det ordentligt större förutsättning för ett gott avslut i Syren.
Dels är det nytt och skapar därför engagemang och intresse. Perspektivet intresserar och fascinerar dessutom människan.
Själva bredden och djupet och övergreppet som begås ligger vidare utanför referenssystemet för nästan alla (även i dom här dimensionerna på marken).
Därför kanske sådan publicering verkligen skulle göra stor skillnad."
Det potentiellt goda resultatet av det kan konstateras i CNN trots att de relativt andra "nyhetskällor" från krigskonflikter fortfarande är ovana med det. För någon eller ett par dagar sedan hade vi en sådan rapportering där jag såg följande som kan förbättras respektive var utmärkt:
- För "nyhetskällor" man är ovan vid är det vanligt oavsett vilka med fokus på "onödiga" detaljer och fakta därför att man är ovan att filtrera fram det intressanta. Om det var fallet låter jag vara osagt men tror många upplevde tidiga noteringar från bilderna som motsvarande tråkigare.
- Slutet på rapporteringen var utmärkt och visade elegant och skickligt det potentiella värdet.
- I slutet indikerades på spion-bilderna det Syriska artilleriet och var det var placerat relativt områdena de besköt.
- Dessa områden de beskjuter around the clock visades också från filmklipp där man såg träffarna.
- Det framgick utmärkt att var de träffar i bostadsområdena och statsdelarna har föga med någon exaktare kunskap om var gerillan befinner sig.
- Vidare insåg man från bilderna den enorma svårigheten att slå ut dessa eftersom de befinner sig ordentligt från platserna de träffar utanför städerna där de lättare beskyddas emedan gerillan istället blir oskyddad.
Värdet av luftstöd för att slå ut dessa och liknande insågs implicit från bilderna även om CNN inte pekade på det.
Ryssland farligt förvirrat
Jag har viss förhoppning om att Rysslands definition av inbördeskrig inte är spridd. Exakt hur den ser ut vet jag inte men den avviker åtminstone från hur jag ser det givet att enligt Rysslands saknas förekomst av inbördeskrig i Syrien:
"Russian President Dmitry Medvedev warned on Sunday that Kofi Annan represented the last chance for avoiding a civil war in Syria and offered the UN-Arab League envoy Moscow's full support."
Från: Russia: Annan last chance for Syria
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)