Välkomnad till Windows: Hur störd bild av vem som äger vad skapade Linux

2013-08-19

Jag mindre undrar kanske och mer ser det som symboliserande för nära nog allt som praktiskt till vardags irriterar mig med Microsoft Windows på min bärbara dator - vilken utsträckning att Microsoft Windows välkomnar mig till min dator med den mjukvara jag äger resp. ej aktuellt här men säkert vanligt "stulit" har drivit på användningen av Linux.


I samma kultur-problematik har vi att processer alltid är imperativa över användaren. Dels - vilket spillt över till Linux men var sunt vad man slapp i SunOS och Solaris - möjligheten för vilken program som helst oavsett vad jag gör att flytta fokus. Det innebär dels att om jag skriver och råkar ex. trycka return i fel tidpunkt har jag accepterat något jag inte ens hinner se. Det innebär också att jag aldrig kan öppna saker i bakgrunden eftersom de numera tycks det default kastar fokus utan att ens be om det innebärande att status-fältet längst ner ärver fokus och bryter pågående skärmbild.


Nedan laddar jag ner ett dokument från NATO jag ej läst eller vet vad det är (väljande deras domän då jag vet att de både har rikligt med PDF, DOC och alla möjliga andra filformat som förväntat av en organisation inkluderande alla möjliga kulturer med sina preferenser och ideer).



Typiskt för Microsofts "view:er" för doc-filer (liksom också Adobe's applikation om än ej kört i Google Chrome även om den anropad från webbplats regelmässigt tenderar att sätta första sidan eller den sida i ett större dokument som avsetts ex. första-sidan av en artikel i bok till sida två d.v.s. index ett istället för index noll) kan den ta ordentligt med tid på sig att starta. Det är med andra ord vad jag kan föredrar att hantera vid diskreta tidpunkter hellre än att sitta och vänta på välkomnat till den applikationen utan att göra något värdeskapat under-tiden schema-läggande min tid som jag finner det bäst oavsett hur bredbandskapacitet, tillgänglig cpu-tid, minne, defekter, stokastiskt initerade uppdateringar m.m. schema-lagt sig.


Emellertid går det inte:


  • Startad applikation kommer alltid tvinga upp status-bar längst ner synlig.
  • Enskilda applikationer ex. Google Chrome kan ej hantera det rörande förståelse av vad jag ser och inte ser d.v.s. tror fortfarande att jag har fullskärm fast en bit försvunnit. Skärmdump fungerar p.s.s. och kan fascinerande nog agera stokastiskt rörande vad jag ser eller inte ser (d.v.s. operativsystemet har flera skärmbilder aktuella att dumpa och vilken aktuell varierar när vi är i detta tillstånd: jag spekulerar att det har att göra hur applikationen som tagit fokus komplierats relativt dll-filer och om de inkluderar operativ-system stöd för fler än en version).
  • Och på aktuellt tema...
    • Väljer jag den applikation från status-bar jag sitter och arbetar på fortsätter Windows att kräva att jag går in på den applikation som antingen explicit begärt fokus eller fått fokus signalerat åt sig av operativsystemet.


Hade nu den här påtvingande funktionalitet varit fungerande spelar det absolut ingen roll att beslut fattas åt mig. Tvärtom är det vad jag helst ser att min egendom gör: förenklar min vardag.


Men så är inte fallet. Det är precis som att spara en fil med ett filnamn inkluderande en radbrytning. Windows skär allt efter radbrytningen och för att enkelt slippa det (sparande från webben efter att ex. kopierat titel på en pdf-fil) behöver jag göra bookmark på filen, kopiera in titeln där och sedan kopiera den igen (Google Chrome som ändå tror jag efterfrågade alternativet hos en användare tar bort radbrytningen men behåller hela titeln), ev. ta bort bookmark, och slutligen spara det.


Det är så fullständigt löjligt att Microsoft år efter år tappande OS andel efter andel - oavsett nu som när jag besökte dem på en föredrags-grunka de hade för några år sedan i Kalifornien menade att de hade kassa nog för att överleva på 0 i intäkter en väldig massa år - och ändå clueless om den relativa maktfördelningen rörande vad OS leverar åt mig som ägare relativt att strunta i små-detaljer som direkt ligger i gränssnitt i den upplevelsen.


    Notera att applikationer p.s.s. explicit kan välja att lämna fokus. Därav kan man ha sunkiga reklam-sidor sugande dator-resurser utan att man märker det. Surfande måste man därför av och till kontrollera av vad som kan ha skapats.

Och samtidigt besläktat trots enorma insatser kämpande i det samma segmentet tappande rörande ofta kritiserande området säkerhet hårt-draget. Adderande default funktionalitet ovanpå operativsystem lika-ledes med problematik i integrationen. Medan när man väljer den hård-gränsen gäller att när vi var vid Windows 2000 Server kunde jag fortfarande installera den jämförbart säkert med jämförbar överinsats som med Linux medan det operativsystem som körs på min laptop ej går att installera säkert utan att hacka det eftersom jag inte tycks ha rättigheter att korrigera saker och ting (osäker exakt vad det heter: något som kom med på köpet / betalt med min DELL-dator).


    Exempel på hur applikationerna utan att alternativ ges alltid bestämmer mer än vad jag som ägare gör. Här kring mycket besläktat knuffas man mot det onödigt tidsödande för en föga kritisk datorresurs besväret att behöva byta OS för att hantera strunt-användning som att surfa utan onödiga problem.

Delvis i problem-gruppen bakomliggande ligger gissar jag att tappade kontroll på själva operativsystemet och började bygga meta-lösningar ovanpå det därför att det var för komplext eller ej möjligt givet kompatabilitet bakåt att ändra neråt. Nu år senare ligger meta-lager på meta-lager och man får som ägare till instanser av det hela uppleva sådana här problem eller som jag råkade ut för tidigare en gång när datorn var ordentligt nedslöad den visuella upplevelsen av:


  • Windows sorterande en lista av filer i en default container från Microsoft.
  • Där Windows för varje sorterings-operation ändrade om hela innhållet av containerna.
  • D.v.s. istället för att sortera på under hård-last som vid tillfället knappast troligt mer än ett par sekunder i tidskostnad sortera och därefter uppdatera containern.
  • Sortera, uppdatera listans visuella uttryck, sortera, uppdatera, sortera, uppdatera... Under evigheter.

Skärmdumper av det sista finns också publicerat här för den som letar bakåt.


Möjlighet positiv-förändring: Min dator och jag ser inte att en slav-funktion jag avrättar när jag hur lust hälsar mig välkommen till min egendom.


Något jag gillar med min laptops Windows-OS-instans: När jag bloggar om problem är man sedan evigheter av år föregående också publicera säkerhetshål publikt (om än då föregående bloggarnas existens) att ingenting händer och man kan värdeskapa genom att återkomma till problemet i nya artiklar m.m. aktuellt. Numera gäller det inte alltid. Ex. för Google händer det att problem korrigerar sig (delvis troligt genom gränssnittets rapportering men givet deras domän ska man knappast utesluta att de gör mining på webben sökande missnöjes-uttryckningar - d.v.s. vill man kunna återkomma till problem flera gånger ska man säkrast vara lite lurig med texten). Microsoft har jag aldrig haft det problemet med. Oavsett hur många gånger operativsystemet uppdaterar sig korrigeras aldrig något som irriterat mig. Och jag betvivlar starkt att användare annat än verkligen i undantagsfall upplever att en uppdatering förändringar något i vardagsupplevelsen till det bättre (med mindre än att det är helt sönder: jfr fullt man applikationer som utnyttjar datorn till ex. till denial of service där en uppdatering råkar stänga ner dem eller i alla fall installationen av fler). Det är bra. Jag kommer lätt kunna klaga om samma sak som här, radbrytningen och spara filer, eller hur Microsoft hanterar sortering beordrat från kontext av en visuell container om ett, tre eller fem år och samma problem kommer fortfarande finnas.

Egypten och att ta avstånd

Jag gav min "slutsats" i Egypten: Dags att ta förlusterna och Döda alla samarbeten (2013-08-15) efter att ett fåtal dagar innan indikerat att så kanske skulle komma bli lämpligare.


Där saker står nu tror jag säkert frågan börjat kosta i associerad värde till Vitahuset. Samtidigt bedömt engelska språkområdet är jag inte givet President Obamas historik liksom kanske fortfarande verkande överförstärkning av vissa delar i värdemening relativt föregående enormt.


Frågan är vad som är moraliskt korrekt. Vilka faktiska värden man äventyrar befintligt etablerade. De ev. möjligheter till påverkan utveckling som elimineras.


Generellt vågar jag mig på att säga att om personer med signifikant inflytande som sådana i sitt kontext är stabila och ej visat tecken på power high går det mesta att ta till en sund utveckling. Just kring det tvivlar jag lätt på att någon aktör med mätbar påverkan på vad som sker just nu inte uppvisar dom tecknen ganska tydligt såväl är politiskt inkompetenta i varje mening med påverkan på folket. Men det finns praktiskt utrymme i praktisk kostnad i regionen - osunt skattat WP-nät engelska språkområdet något föråldrat - om nu värdet är konkret.


Jag gissar att om man inte distanserar sig och implementerar kostnad för den militära diktaturen nu lär man troligt göra det inom mer sannolikt sju - tio dagar och om inte så innan tre veckor.


Vad som bredare mer allmänt är mycket intressantare långsiktigt - tycker jag nu liksom återkommande senaste åren mest uttryckt Libien - är att etablera flexiblare samarbeten delvis med syfte att förändra perspektiv. D.v.s. implicit mindre av en konst institution.


PS

Även bör jag väl kanske så varför inte peka på att det kan finnas dynamiska värden men i den mer cyniska domänen att se i utvecklingen bredare rörande vilka jag av och till lätt stört mig på möjligheten att de som potentiella mer tidigt noterats och drivits fram. Möjligen (verkligen ingen stabil indikator så) kan man ta Egyptens utvecklingen som ett sunt tecken på att inte varit fallet. Ingenting i det oavsett det cyniska behöver indikera konvergens mot sämre än alternativ. Mer önskade jag egentligen endast peka på det och har väl allmänt en känsla av att alla mer väsentliga politiska aktörer just nu bredare i området inte nödvändigtvis har dimensionsbredd här vilket om så gör det till en icke fråga kanske mer troligt tror jag återvänder vi inte till det då jag har alla mina desktops-arbetade för annat och ogillar att skriva längre stycken på laptop.

Att våga ge till eftervärlden

Jag tror vi bäst ska ha stor respekt för människans motivation att lära av historien. Att finna svaren om vad som kommer från svar historiens giganter, händelsernas utveckling och vetskap om befintligt ger.


En väg för att hjälpa till är att med medvetenhet om det när passande ge visst kontext för att hjälpa kommande biografer att hamna rätt. Det är sällan något större besvär.


I exemplet nedan hjälper jag biografisten att förstå metod och lösning för att addera värde till nationen Sverige: