Kan jag få saker av Kina? Jag vill ha Eurowordnet och en Kungspudel

Det har ju indikerats också nyligen att handelsavtal kan ta skada av att träffa Buddha-instansieringen Mr Lama. Frågan jag ställer mig är emellertid hur enkla vanliga människor som jag och många läsare kan konkretisera sådant till ett jämförbart värde för oss?

En idé jag fick är att vi kan pröva att be om gåvor som givna tar tid vi istället kanske skulle spendera på att uppmuntra deras medborgare att hänga sin lokala part-pamp högt. Att skrämmas med Lama-möten tror jag inte på. En känsla sedan år är att han mest är praktiskt för dem. Hellre fokus på honom än på andra aktörer längs kusterna som kan samla folk där riskerna att inducera mer resurser till dem. Men vi får väl se om Laman kommer hinna leverera sin livsuppgift. Han har troligt ett par år till på sig.

Jag skulle ex. vilja ta mig en titt på EuroWordnet utan att betala för den. Från licenskostnaden och det höga pan-europeiska-EU värde projektet självklart har förstår vi att EU knappast indirekt kan ha finansierat det hela. I så fall hade ju deras byråkrati inte låtit sig luras på alla värden det har för dom liksom både dem och deras leverantörer i och utanför datasystem, och de hade givetvis bevakat medborgarnas långsiktiga värde och intresse av att överbrygga språk-distanserna. Kanske dyker den upp som OWL indikerad på lämplig myndighet nere i Kina som har hand om belöningar m.m. till utländska aktörer?

Det i sig skulle "givetvis inte" påverka mig men det är ju heller inte jag som äger någon risk lika lite som kostnad för att peka på möjligheten här. Bl.a. vore det intressant att titta på sense kring konceptet "wink" jag inte fullt förstår... Jag vill ju gärna förstås rätt när jag skriver...

Mer spännande vore att pröva skapa något stort tillsammans vi Svenskar. Ett "Wikipedia" för att brandskatta kinesiska kommunistpartiet. Var och lär sig lite användbara termer och så ser vi om vi kan få en god summa i pension för utbetalning per månad för att inte spendera totalt en timme gånger 20 000 per dag eller var nu smärtgränsen börjar gå.

Jag skulle dessutom vilja ha en hund. Kanske en kungspudel? Inte från valp dock men heller mer än ett par tre år - ev. något år till på kungspudlar jag tror har lite av de belgiska vallhundarnas och bordercollie inlärnings-drivkraft - så man hinner ge den motivation och glädje i att samarbeta och lära. Hellre engelsk-talande än sittande på någon kinesisk dialekt.

Foto: Belinda Hankins Miller

Men man kan också pröva något omvänt genom att dedikera en kanal för det. Kommer en CD skiva med det eller en länk i e-post - och ingenting kring det publiceras - ska jag se till att titta över pack nature i kontext av regimen d.v.s. de "verb:artade" händelser och situationsförändringar för människans dynamik jag skapade för att styra semantisk-parsning kompletterande annat som ex. Framenet. Jag såg inte och har ännu inte hittat något alls samlat gjort för det. Hela lingvistiska-forskningen tycks till 90% riktat in sig på mjukvaru-agenter som "ser" i enskilda verb, att översätta eller försöka lista ut hur meningar påverkar varandra. Medan sociologerna - vetenskapsvärldens "utmanande" i allt relaterat teknik och matematik bland de som ändå inte riktigt alltid vill räknas in bland humanisterna - ännu handläser och identifierar övergripande koncept utan just någon entydiga system för det heller.

För en så pass stor aktör som alla delar av kommunistpartiet med relationer ut i det kommersiella och interaktion med omvärlden krävs nästan något sådant oavsett vilken analys man lägger på det. Svårt att följa i det händelserelaterade flödena ovanför eller utan attityder, idéer o.s.v. i koncept. Särskilt även om man analyserar koncept i intresse, attityd o.s.v. är det kostsamt och inte helt lätt annat än bruteforce att identifiera vägarna de påverkar varandra på lite längre avstånd. Händelser, det sociala m.m. är ett sätt att se på taktik och strategi och därigenom vad som intresserar oss och att söka nuhet, spridningsvektorer för ideer eller vad vi nu kallar den indirekta inverkan vi har mellan-koncept genom andra utanför vad vi direkt trivialt kan konstatera i co-occurance förändringar.

En sådan event jag ej infört än skulle kunna mimicking the superiour man.
(om deras återkommande taktik att plagiera mig är till god hjälp: min vilja att ge och dela med världen genom att uttrycka små tips, uppmuntrande utrop och ibland försiktigt välbalanserad kritik av världens länder, liksom världens politiska och religiösa ledare har de t.ex. nyligen tagit till sig som när China hails Pakistan där vi avstår från att göra oss lustiga för Xinhua's titel då vi nödvändigt är nöjda med att Kina är vänskaplig med Pakistan - I hail China för att vara en god-granne till Pakistan - och tror det kan ge Kina stor tur att vara vänskaplig och buga för Indien.

I Ching antyder framgång i detta lilla gåvo-projekt. Och kanske att CD-skivan från friheten eller att kinesiska gåvor inte bara är en hund utan en maiden wife. Och folket känner sig uppmuntrade av att jag villigt tar emot deras frukter. Om jag nu ska identifieras som the superior man (och vi sätter tilltro den aktuella översättningen av I Ching vilket man inte ska varande den äldsta låg-kvalitativa).

"31 - Hsien - Influence (Wooing)

The Judgement
Influence. Success. Perseverance furthers. To take a maiden to wife brings good fortune.

The Image A lake on the mountain: The image of Influence. Thus the superior man encourages people to approach him by his readiness to receive them."

Marsvin i choklad skrämmande kul

Komikens problem - en kostnad för viktigare frågor - är vad vi lätt förstår även om många kanske inte klarar att prioritera rätt själva (praktiskt kanske en fråga man samhällsmässigt bäst hanterar genom att inte se hos vuxna och istället forma nya generationer av starkare medborgare genom att bättre filtrera media och skolböcker):

"Mycket efterfrågat både i besöksstatistik och e-post är att försöka dra ner på mängden "komiska inlägg" och prioritera upp inlägg rörande grammatiska meningstolkningar. Det tycker jag är ett lovande tecken på mänsklig storhet och inger hopp i kontrast till den excess av vulgariteten vi alla tvingas möta och jag vill verkligen understryka att jag inte

Första versionen av vårt färdiga marsvin att stoppa in i korven. Själva kroppen är här täckt med choklad.

skulle gå nära den lägre sida av människan vi kan kalla ridiculous - inte sällan blandmissbrukat med andra laster som frosseri och supande på restauranger under s.k. stand-up comedy eller framför televisions-apparater (och kan vi hålla för troligt nära associerat misshandel och ingångsmissbruk till tyngre droger) - om inte för att söka finna verktyg att avlägsna komiken från vår kultur optimerande människan för något större. Så därav betraktar vi det större i människan: vårt språk."

Från: Gerund vs To infinitive

Emellertid har jag lekt med ett design koncept som kan ha viss effekt på individ-basis. Det bygger på idén vad humor är och kortfattat:

• Vi kan inte avgöra vid korrekt relaterat inlärning exakt vad i neuronnäten som hamnade rätt.
• Deltog neuroner relaterade varandra och görandet tränas de som del av lösningen.
• Upprepning tenderar att hjälpa de viktigare att hamna rätt.
• Kollektivt språk är styrka människan dessutom har där vi kan lära av andra och pröva oss fram det (om kunskapen i sig inte är slutmål som inför provskrivningar).
• Genom att förstärka vad vi lättare förstår från den visuella världen kroppsdrag överdrivet når vi god träff om vettigt.
• Utifrån valence-dimensioner som kan inkludera vad vi tycker om saker får vi tydligt igenkännande.
• Samtidigt uttrycker vi bredd och omfång. Vad vi i andra situationer kan avgränsa mot.
• Ofta viktigare i den mer vågade humorn - den som inte sällan tar stor andel bland det kommersiellt potenta att döma från teve-program - i språket ges också en falsk träff relativt risk och fara.
• Att hantera det träningsmässigt konvergerande motsvarande en konkret fara kan vi se är problematiskt. Och vad mera är:
  
  • Tycks det svårt ens vid game-training uppnå detta.
  • I bästa fall har du personer motiverade mer i det maskulina event-intresserade om vi tänker oss ex. värnplikt och liknande.
  • P.s.v. om man som jag efter att tittat djupare på en negativ stereotyp börjar se styrka och världen iden och som bland de sista där det kände upplevde mig kanske lite diskret färgad.
  • Är det den motiverande positiv valence värde jag ser: det som mot-verkar faktisk verklig negativ stereotyps inverkan.
  • Den verkliga känsligheten och problemen i upplevelsen av den negativa stereotypen får man icke ens försökande.
• D.v.s. vi uttrycker i bästa fall det ideala-sättet att hantera och reagera på men kroppen tar inte kostnad av att spy ut nor-adrenalin, kortisol o.s.v. för att göra klart för kroppen att bränna vilka neuroner och vävnader som helst bara vi segrar eller överlever.



• Upplevelsen av goda träningstillfällen via det komiska innebär ju faktiska påslag av dopamin (och kanske inte mindre ofta rörande det komiska nor-adrenalin men ej riktigt funktionellt som under hög stress).



• När vi ej kan låta det inverka på hur nära vi står en faktiskt upplevd riskabel-situation associerad med vad man skämtar om tillåts det istället konvertera till en angenäm upplevelse.



• Och liksom annat drog-angenämt är blandmissbruk vanligt och förhöjer det hela. Jag känner väl till det: innan jag slutade med både humor och alkohol har jag haft enormt roligt vid många tillfällen rörande det. Första gången stand-up-comedy mest så tror jag varande också mest drucken (firmafest på Mynta för bra många år sedan: besläktat inkorrekt också involverande en vikingabåt).

Vi vill nu inducera precis den effekten akut. Samtidigt ska skämtet ge en smygande känsla av förnedring, att varit del av en omoralisk händelse med upplevd skuld - skämtet skapades för min skull - , viss desillusion om människans natur, och gärna konvergerande mot och förhoppningsvis vad som når ända fram till mardrömmar.

En tid sedan köpte jag en ljudtuta både för att göra i fallstudie komiskt kring pop-humor jag ej tidigare gjort. Vidare för att göra om tidigare fallstudier relaterat plötsliga ljud (utsidan The Economist ger en ledtråd om annat verktyg där liksom involverande bra mycket av den sommarens fallstudier rörande high intensity of the JAS, the dragon sista varet, och varande den sista perioden innan min cynism återvänt efter ett par år så nära min normala nivå för att ej särskilt rört vid gracefull cute som dimension igen: Jean-Pierre Blanchard bedrift från 1793 tror jag ska balansera det). Deras kollage i ridculou är trots att komiken där använts som ett vapen riktat diktatur ändå delvis olämplig: alkohol är del av bilden. Alkohol och komik är problem nog i sig självt (jämför firmafesten: hade det egentligen inte varit bättre att vi alla arbetat eller lärt oss något nyttigt istället?)

Ridiculou paraphernalia. Det för dess vanliga användning olämpliga ljudtutan. För barn ännu ej färdiga att helt specialisera sig utanför nöjen finns ett domino-spel som exempel på något bättre sysselsättning. Och på en bädd att av sedlar vilka kan indikeras som en belöning vid myndighetsdag eller dylikt om ej skrattande eller missbrukande humor innan. Förslagsvis börjar man med en stor hög och tar bort lite för egna nöjen om barnet skrattar eller skämtar. I bilden används D-mark då de är inlösningsbara men ej är vad barnet kan stjäla för att köpa skämtartiklar eller annat med.

Emellertid klarade jag ej att göra ljudtutan komiskt trots flera inspirerande scener från välkänt roligt på missbruksnivå Family Guy. Däremot kunde det upplevas lite obehagligt kommande out-of-context. Betänk nu detta i det visuella:

• En korv vi stoppar själva.
• Ytterst god och påkostad.
• Ett kulinariskt mästerverk.
• Men med något överraskande inuti.
• En överdrivet - vid närmare titt - orealistiskt råtta.
• Personen andas ut. Risken för att ha ätit råtta och kanske varit del av djurplågeri ersätts av akut humor: hysteriskt skrattande kanske.
• Vår råtta i choklad faller nu i bitar upplöst av korvens fett: och vad vi formade mästerverket efter träder istället fram.

Gärna att slutupplevelsens stimulans här är värre än den riktiga råttan. Samtidigt ska det ju gå att inhandlas kostnadseffektivt. Eftersom choklad-råttan ska göras överdriven är min tanke närmast ett marsvin. De anses ju också gulliga och är tveklöst priseffektiva. En liten hundvalp känns däremot nästan lite överdriven. Hundarna hör ju viktigare till dom goda samhällsnyttiga djuren: vaktande, spårande, ledande blinda m.m.

Nedan har vi ett första försök. Jag kommer ej att tillämpa det praktiskt. Vi ser ju att det var mindre lätt att få bra än jag trodde. Det kan nog krävas en till två försök till innan jag är nöjd. Just detta yttre choklad-lager ovanpå det riktiga marsvinet ska ju falskt efter den första reaktionen igenkännas som ej riktigt för att förberedda den skrattande inför det dess avlivade äckliga marsvins-pay-load träder fram och kanske börjar rinna ut lite när chokladen brister.

Praktiskt investerade jag givetvis ingenting på en bättre choklad men önskade heller inte den verkligt dåliga blockchoklad jag inte fullt förstår vem som köper. Jag valde istället att utgå från en vanlig Marlabor choklad-kaka (fanns hemma men liknande jämförbart går bra) vilken jag smälte på svag värme och blandade med ganska grov-malna kaksmulor för att det lättare ska brista men ändå ge stadga liksom lättare en "komiskt" överdriven kroppsform på den falska råttan. Det fäste dock mycket dåligt på köttet. Nästa gång ska jag pröva att torka det upp till kanske två till fyra timmar i ugnen på en låg värme. Jag tror chokladen fäster bättre då.

The Duck test

Från Declarative Programming and Natural Language, Soren Jakob Løvborg:

Så mycket handlar mer än vad vi kallar något om dimensioner och upplösning på vad vi vill bedöma och när det nu när en praktiskt användbar utgångspunkt.

Väljer vi nu t.ex. att grunda vår symbol-förståelse i Wikipedia kan vi se det som lite samma sak som Att grunda språk i mänsklig världsbild: I nyhetsvärlden men nu ej från en given individ utan en mängd som nått för åtminstone intressanta symboler viss balans. Det i sig gör det emellertid inte nödvändigtvis användbart. Snarare är det intressantare att grunda vår tolkning i avgränsade grupper just när de avviker från ex. Wikipedia. Det är ju mer användbart i politiska bedömningar, bedömning innovation och forskning, och tror jag de flesta kunskapsdrivna förändringar.

Huruvida en människa är en anka och en anka är en människa kommer på det ner till vad som gör att vi exakt konvergerar det ena till det andra och i vilket sammanhang den metoden är gällande. I många fall troligt tämligen drivet från visuell perception eller igenkännande av resp. ord.

I andra sammanhang vill vi kanske hellre se det som att en människa också är lite anka och en anka är lite människa. Vi är ju båda vektorer för virus och tycks ha försvarliga andelar virusanlag i arvsanlagen inte otroligt bytt och "handlat" lite med varandra. Och vill vi kring det lämna de lugnare tankarna är en fråga vi kan ställa oss om nu uttryck för virussjukdom geografiskt associerad Mellanöstern kan indikera. Det klassiska konceptet är ju nu att konflikt ökar riskerna för smittosamma sjukdomar allmänt liksom i det förändringar i "anlagen" (vi säger hellre information så slipper vi definiera virus). Antar vi också att vi har ett mer symbiotiskt förhållande eller som jag gärna vill se det (för vilket ingen trovärdigt kan argumentera för lika lite som mot) kan informations-vektorerna föregripa oss såväl som andra i evolutionära tidsrymder inte självklart helt liknande mänskliga individer. Värden såväl som faror kan gälla oss där faror kanske oftare är balansering i symbios som allmänt förstått, liksom när våra tidsperspektiv och generationer inte riktigt överensstämmer.

Jag resonerande i ett annat sammanhang mer utvecklat också att värde vi får är att samla information vi fått och ger ifrån oss via virus som vektorer. Och där benägenheten till volativa förändringar delvis styrs av indikerade behov knappast mer exakt förstått av omvärlden än från motsvarande (eller exakt just det) stresshormoner. I det kan ligga att uttrycka virusanlag vi samlat för vilka individer närmare släkt oss mer troligt har högre eller hög motståndskraft (faktiskt bärande på virusanlagen) kan sätta dem ut för handel så att säga ökande risken för epidemier. Biologisk krigföring på en nivå bredare och mer övergripande för djur än människor.

Också andra konceptuellt besläktade fenomen tycks uttryckas i liknande situationer. Invaderande arméer - åtminstone när bestående av män - är känt benägna till övergrepp inte bara i "vanligt" våld utan också sexuellt våld. Påverkan stresshormoner och kanske evolutionärt relaterade egenskaper mer pre-humana extrema situationer i övrigt reducerar kontroll-mekanismer för kanske har betydelse.

Frågan där är nu hur vanligt våldtäkter blivit i den här regionen, och vad det omvänt ev. kan innebära för virus-generationerna. Problematiken ska inte underskattas. Har vi nu rätt i vårt resonemang gäller inte otroligt att vi har HIV som exempel på vad sådant här kan resultera i, såväl som Spanska sjukan.

Att besläktat ha respekt för att ej etablerad "handel" av information i virus-vektorer ej är särskilt etablerad (när avstånd geografiskt och i evolutionär tid är högt) kan det innebära risker. Vi har åtminstone inte haft något negativt fall sedan jag började utan att försöka söka annat än events i nyheter relaterat inte minst Sydpolen och dom centralare svårare att nå delarna av Afrika. Det var väl så sent som förra året som man rent av fick ta hem australiska forskare från Sydpolen i influensa. Fåglar är ju nu en viktig virusvektor och Sydpolen tycks ju varit området de överlevde meteorit-nedslaget på d.v.s. här har vi vår äldsta fåglar både evolutionärt och de vi haft minst kontinuerlig kontakt med, medan de emellertid har ganska uttryckt utbyte och möten med fåglar utåt.

Den cyniska svensken resonerar bäst att Sverige givet närhet geo o.s.v. hellre utforskar Nordpolen och sedan ser till att prioritera samarbete och kunskapsutbyte kring vaccin mer med UK, Australien m.fl. som gärna besöker Sydpolen.

Vi inser att huruvida förklaringsmodellen är bättre eller sämre än endast mer sjukdomar o.s.v. i samband med krig inte är vad vi enkelt kan binda till korrekthet i enkel mening. Båda modeller torde med all rimlig upplösning prediktera risker o.s.v. exakt lika på samma händelser. Att hitta svar - om alls möjligt - här fodrar en upplösning på världen närmare cellerna. Idag är det svårare att utan resurser göra något med men också den informationen är på väg att göras tillgängligt enligt system lättare att automatiserat access och analysera. Inte heller torde den ena eller andra förklaringen givet samma antagna pay-load vara bättre som "avskräckande" koncept. Och i någon mening utesluter de heller inte varandra. Det samma gäller också väldigt många andra idéer människor har om världen. I allt praktiskt egentligen det samma som mycket annat trots att det verkar väldigt annorlunda när vi hör eller läser idén

Gerund vs To infinitive

Mycket efterfrågat både i besöksstatistik och e-post är att försöka dra ner på mängden "komiska inlägg" och prioritera upp inlägg rörande grammatiska meningstolkningar. Det tycker jag är ett lovande tecken på mänsklig storhet och inger hopp i kontrast till den excess av vulgariteten vi alla tvingas möta och jag vill verkligen understryka att jag inte skulle gå nära den lägre sida av människan vi kan kalla ridiculous - inte sällan blandmissbrukat med andra laster som frosseri och supande på restauranger under s.k. stand-up comedy eller framför televisions-apparater (och kan vi hålla för troligt nära associerat misshandel och ingångsmissbruk till tyngre droger) - om inte för att söka finna verktyg att avlägsna komiken från vår kultur optimerande människan för något större. Så därav betraktar vi det större i människan: vårt språk.

Betrakta:

"The phrase structure and categorial status of gerunds like that in (1) has long been a puzzle.

(1) Ron couldn't recall [gerund (his) meeting the sheik]"

Från: Nominal Structures and Structural Recursion

För gerund har jag egentligen aldrig reflekterat särskilt kring likheter och olikheterna noterade ovan och i mycket annat. Emellertid finns en skillnad vi säkert kan anta hörande till en generisk grupp man praktiskt inte tänker på när man laborerar med rekursiva regler och för den delen de vanligaste statistiska metoderna:

• Vi har en skillnad i "form" här mest märkbart i -ing resp. to infinitive.
• Vi vet att språket har utvecklats till att vara energieffektivt med optimeringar relativt tiden skärande med högre upplösning än dessa.
• Därmed kan vi säkert anta att de meningsfullt påverkar hur vi konvergerar meningen.
• Konvergensen ligger på begreppet vi kan beskriva i de olika formerna.
• Denna påverkan kan endast styra hur vi konvergerar.
• Reducerar vi skillnad i kontext är det svårt om alls alltid se att någon skillnad finns i hur vi konvergerar till tolkning.
• Därmed kan vi anta att de närmast är operatorer påverkande hur kontext påverkar konvergens till mening.
  

Vad det praktiskt innebär är inte lätt att avgöra. Men låt oss spekulera utan motivering (egentligen resonerar jag en del rörande vokaler och konsonanter vilket jag kan ha berört i en pdf-version av en presentation 2011) att gerund tillåter påverkan görande konvergensen mindre avgränsat punktformig i den mening att den accepterar inverkan från faktorer relativt meningen liggande något längre från ex. längs en tids-dimensionen.

För hates going home ligger vi nu accepterande inverkan på faktorer runt om relaterat själva resan. Medan för hates to go home ej så pekande och indikerande till nästa konvergens när vi nått hemmet.