Vad kan vi beordra?

2013-05-01

Varande en välkänd maktmäklare och inflytelserik gömt maktblock (ofta när en osynlighet hand kan upplevas utan att den går att se är det jag som tagit mig en promenad ut i skogen och offrat till Gudinnan för att förändra) reflekterade jag rörande engelskans order där vi har åtminstone två meningar:


  • Hans beordrar något realisera hans vilja.
  • Hans beställer en bok från ett dot-com buiness to consumer venture.

Vi kan se att begreppen är besläktade i att i båda fallen förväntar jag mig att någon ska göra något.


I det första fallet är det kanske inte intressant att fundera över vad vi egentligen kan beordra att göra saker. Det tycks när jag funderar över det att allt som klarar att fullfölja en uttalad önskan går att beordra: personer, företag, hundar, datorer m.m.


Ett träd går däremot inte bra att beordra. Inte heller kan vi beordra Orkanen Gudrun om hon är ett väderfenomen. Det senare kallar jag _HUMANOID men inte _ANIMATE d.v.s. något ej levande vi läser in mänskliga drag i (vi kallar det tillsammans här för humanoid fortsatt). Det gemensamma för dessa är att de kan agera uppfattat agentativt d.v.s. de tycks förändra världen på ett sätt vi inte enkelt kan referera till vad vi är van med att icke-levande gör.


I perception ser vi ibland tillfälligt också mänskliga drag men inte i annat än fiktion är det regelmässigt vanligt kollektivt språk eller privat språk (där vi återvänder till ett undantag mycket tvärtom rörande bilar man ev. kan relatera till ett samband runt relativ makt).


I fiktion oavsett tecknade filmer eller som nedan propagande från Vietnamkriget kan humanoid också när föremålen som sådana agera tillsynes agentativt (ibland pratar dom också). Det ligger i det givna att beteendet som sådant avviker från förväntad vardag och vanligast mycket tydligt. Det var ex. relativt vanligare med föremål som såg helt normala ut men uttryckta agentativt beteende i övrigt när tekniska lösningar för pratande och resonerande maskiner var mindre vanligt.



Utanför det fiktiva tycks vi dock inte kunna beordra humanoid. Undantaget existerande är vanan åtminstone existerande att referera till ex. bilar med personligt namn. Här särskiljer vi oss dock från ex. väderfenomenen i att dessa redan är verktyg vi kan beordra runt. För mig som kund till en nätbokhandel gäller ju dessutom att jag helst vill se just att det är ett perfekt fungerande verktyg. Vill jag socialisera med personalen besöker jag istället en fysisk bokhandel alt. för affärsrelationer försöker boka ett möte med dem.


Därmed gäller nu att vi kan beordra en grupp av människor att göra eller inte göra saker men där det är möjligt i språk att de uttrycks endast med sin konvergerade symbolmening ex. Amazon.


En perfekt skillnad för detta väsentlig ser jag därför inte. I den mån intressant för textanalys tycks det väsentliga ligga analys ej särskilt beroende som det uttryckta avståndet till ev. personer genomförande saker. Ju mindre de märks relativt den konvergerade symbolen ju mer verktygsbetonat är dom.


Den skillnad vi istället får i praktiskt språk är att när jag beställer en bok är fokus på det viktigare just att jag får en bok. Den läggs därför naturligt närmare verb:et medan vad jag beordrade att leverera en bok i den mån det alls är viktigt läggs längre ifrån verbet.


Vi kan se verb:ets betydelse för att beställa en bok som att konvergera till boken som resultat där denna konvergens kan sättas in i en dimensionspåverkande rymd med ex. from. Bokbeställning sker rummet Amazon där vad vi vet kan aktiveras för att påverka. Jag kan p.s.s. beställa boken i Sverige, ovan mark, under gårdagen m.m. som positionerar beställningen i ett rum som inte nödvändigtvis behöver vara spatiellt.


Ännu är emellertid gränsdragningen inte perfekt utan styrs fortfarande av de två poolerna. I sammanhang där människor vi direkt ser beter sig som vi kan förvänta verktygsmässigt är det fullt naturligt att beordra en bok (för den mindre van vid det känns troligt beordra fram en bok mer naturligt: delvis en fråga om energieffektivitet i språket där vi "komprimerar" det vanligare). Det är därför inte positioneringen i sig utan hur vi tolkar och heller inte hur vi tolkar och förstår argumentet utan snarare hur perspektivet från den som genomförde eller uttalade händelsen betraktade argumentet (uttalat i text eller inte) som genomförde vår önskan.

Energi-effektiv motivation av samhället och uppfattat fusk: National Academy of Sciences

National Academy of Sciences journal PNAS är ett exempel på hur samhället kan förstärka motivation att göra något bra (och tycks självorganisera - d.v.s. löser problem utan att jag och du behöver bidra eller göra en hjälteinsats - till att uppvisa exempel på möjliga att förstärka) d.v.s. en av flera verktyg som tycks rimligt anta hör till vad som motverkar problemet diskuterat i:



Nära relaterat motivation är att vi heller inte gillar att andra fuskar i den kollektiva interaktionen medan det egna mer flock-nära (också ex. på nivå med land både för fusk och värde kan vi reflektera attityd i Sverige till EU-bidragen vi bidrar med) när för andra fuskande ibland känns mer sunt energieffektivt och fri-konkurrens-bejakande.


Vi har ett exempel på ett hos bl.a. journaler vanlig företeelse jag tror många kan uppfatta fuskande relativt dem och som i så fall skadar resp. journal och mediehus långsiktiga förutsättningar att ta betalt:


  • PNAS erbjuder köp av enskilda ej fritt hos dem publicerade artiklar.
  • Men som ej ovanligt allmänt finns de ofta publicerade fritt på nätet hos universitet, m.m. därför att de levererats på sådant sätt till journal att sådan publicering är tillåten.
  • Om nu köparen upptäcker detta föreställer jag mig givet kostnaden (hos PNAS är jämförande andra tämligen billiga med $10 US d.v.s. cirka 50 kr per artikel).
  • Vanan trogen kontrollerar jag själv detta och har både nu och tidigare kunnat konstatera att PNAS skiljer ut sig från normalt i det att deras betal-artiklar väldigt ofta istället för cirka 1/5 till 1/10 gånger beroende av journal finns fritt hos andra.

D.v.s. fler kommer uppfatta att PNAS lurar dem på pengar genom dubbel-betalning (om nu deras villkor mot levererande forskningsinstitut inkluderar att de tar ersättning för att tillåta dem att publicera artikeln).

Hur vi värderar information II: Fem tidsdimensioner

Vi fortsätter och avslutar Hur vi värderar information: [Direkt perception, Resonera, Kollektivt språk] och [Representativ makt, Tid] genom att kort diskutera värde / belöning som funktion av tid d.v.s. det område dit vi räkna reward discounting oavsett om det handlar om apor som får små jos-belöningar om de väljer rätt eller när samma princip i ekonometri har försökts ett antal gånger att tas generellt för människan i grupp (i PNAS nyligen publicerade Behavioral economics: Reunifying psychology and economics ger en kortfattad introduktion tillsammans med besläktade områden utan särskilda krav på kunskap matematik, ekonomi eller neuropsykologi).


Min praktiska erfarenhet av att ha försökt ta reward discounting som princip praktiskt som del av en väsentligt större arkitektur av förändringsprinciper för prediktion är minst sagt omfattande. Nyligen efter att jag först läste Time Discounting for Primary Rewards 2010 (publicerad Journal of Neuroscience, Society for Neuroscience, några år innan jag träffade på den: notera relativt diskussionen som kommer att ev. återvända till skillnaden i tidsperspektiv mellan minuter, dagar och veckor) såg jag att principen oavsett om vi nu skattar med hyperbola eller exponentiella-funktioner beskriver det en aspekt av förändring när vi värderar relativt avstånd.


Problemet är att trots att funktionerna tycks enkla (typiskt är de ju bara funktion av motsvarande tidsperspektiv och det markov-tillstånd vi står på avseende aktivitet för objekt vi önskar och verkligheten just nu i övrigt) är de praktiskt ganska svåra att göra något bra av. Något förvånande (inte helt troligt relaterad att det var tämligen många år sedan jag hade sista matematik-kursen på Tekniskt fysik) fick jag praktiskt lättare bättre resultat genom att istället utgå från en äldre besläktad princip från psykologin:


  • Forskning från den fascinerande övergångsperiod när vi tydligt kunde se båda pre-science paradigm psykologi där man reflekterar över sig själv eller enskilda patienter (ex. Freud) men även forskning med kontrollerade metoder närmare dagens statistiskt stabilare forskningsmetodik (ex. Thurtone).
  • Dessutom har vi psykologisk forskning där vi kan se både sidorna samtidigt ex. reflekterande sig själv där man samtidigt söker uttrycka det i matematikens konkretisering.
  • Att det ej är vanligt förstår vi från hur avskräckande misslyckat det normalt nästan alltid bör bli eftersom verifiering direkt på andra personer blir enkelt vilket demonstrerar pre-science-metodikens enorma svårighet att leverera faktiskt värde trots att dess "slutsatser" ofta låter väldigt rimliga.

För Hermann Ebbinghaus's studie av sitt eget minne har vi just båda sidorna. Att resultaten kommer från en person gör det oerhört begränsat samtidigt som försöket att uttrycka matematiska regler gav många efterföljande ett idésystem som i varianter visat sig väldigt meningsfullt och fungerande. Vi kan nog tänka oss att också reward discounting hör till Hermann's kulturella arv via några mellan-steg.


Att se problemet i perspektiv från Hermann's enklare värld gjorde det lättare att lämna att fasta för hårt i att söka återanvända ytan i relationer där inget föreslagit gör annat än att approximativt skatta kurvans typiska siluett.


Området görs också mer utmanande än endast som påverkat praktiskt av vad vi har som faktorer i vad vi kan mäta i kollektivt språk genom att vi i det kortare tidsperspektivet vilket ju större delen av nyheter vi samplar en dag är relaterat bär förändringsvektorer som sämre fångas i reward discounting där reward discounting faktiskt ligger för populationen människor bättre fungerande på det längre tidsperspektivet trots att reward discounting som mekanism för en apa eller människa tenderar att fel-produktera reward allt mer ju större tidsperspektivet är (ett funktionellt samband med fenomenet där vi kan övervärdera svårigheter i utmaningar relativt värde ska absolut mediteras: Detroit-sjukan i nya branscher: Amerikansk defaitism kräver ansvar av medborgare såväl som politiker).


Kortsiktigt betraktande enskilda dagar och deras relativa förändring är det snarast mer funktionellt att hellre se intensiteten relativt tidsperspektivet vilket jag löste genom att mer grundläggande under se kunskapen i sig skapad i flera tidsperspektiv (etablerad kunskap som uttryckt i Blue light, nyheternas tidspespektiv i mitten och vardagens snabba yttranden som vi kan skatta t.ex. från Twitter rörande dess förändring om än ej i absoluta nivåer).


D.v.s. för att kunna tillämpa principer närmare reward discouting är det nödvändigt att se mätvärdet vi skattar just nu från kollektivt språk som data stört av det snabba tidsperspektivet just nu där vi först behöver ställa dagens samplade data mot gårdagens och gårdagens mot dagen innan o.s.v. (differential ekvationer om vi vill skatta funktioner mer än mäta och prediktera). Hur kraftfullt eller deprimerat uttröttat vi uttrycker en händelse i språk (jämför gärna den aktuella nyhetshändelsen Revolution i Syrien som nu pågått länge där vi nu kan se att vi just fått det fenomen jag varnade för 2010: ständiga uppgifter dödsfall har skapat inflation och nivåerna upprör mindre per död än tidigt d.v.s. samma varning jag givit flera gånger och ger igen till de bland Tibets munkar som funderar på att tända eld på sig: effekten det har är nu som jag varnat för drabbad av abnorm hög inflation och har ytterst liten effekt på hur uppgifter om nya fall påverkar mottagaren - om sådant, och jag betvivlar att det som företeelse är värd kostnaden, alls ska göras görs det med kraftig intensitet i en tidsrymd där man har ett antal andra aktiviteter att introducera samlat för att nå förändring d.v.s. när vi gör allt vi kan för att kalla ut folk övergripande i Kina för att störta diktaturen: och hör mig innan diktaturen har fallit kommer Tibet aldrig uppnå något).


Metod för hantering kortsiktig tid har jag haft värde att ta inspiration från Webers banbrytande arbete inom perception för. Vidare kom jag direkt väldigt rätt genom att utgå från hur artikelbeställningen såg ut när jag under ett antal år levererade till IDG. Dessa var ju strukturerade i artikelkomponenter ex. titel, ingress, tre kommenter, bild med bildtext, faktaruta, brötext, knorr, faktaruta: intervju o.s.v. med antal tecken för resp. Vi har ju nämligen i tiden just nu ett samspel mellan etablerad inlärdning av de mer varaktiga egenskaperna hos aktuella symboler d.v.s. dess inlärda reward-associationen och hur symbolen uttrycks just nu relativt dagen innan och närstående (var intensiteten hög igår krävs att den är extra-hög som exponentiell funktion av det idag för att bibehålla samma grad av uppmärksamhet).


Att ifrågasätta och förändra etablerad inlärning för förändring är per individ kostsamt. Konkret är indikerat från forskning (men för vilket vi inte alls har en särskilt fullständig bild) att i det längsta perspektivet hanteras det både av att uttryck samband mellan neuroner avlägsnat genom att "äta upp dem" (motsvarande pruning i graf-teori) resp. etablera nya kopplingar mellan neuroner och neuron-grupper väldigt flexibelt där genetiska och andra egenheter i hur stor andel resp. metod påverkar kan variera en hel del. Stor andel det senare kan vara associerat med mer kreativ fri association runt ett ämne medan mer av det första ger ökad exakthet d.v.s. att investera kostnad komplexitet i neuronnätet genom att antingen:


  • Koppla neuroner tidigt i en konvergens väg till fler vägval.
  • Uttrycka ökad exakthet för konvergens vägarna rörande fler längre sådana med istället färre vägval tidigt.

D.v.s. i algoritm-världens markov-modeller vad som ex. motsvarar om vi arbetar med en två-gram-modell där vi skattar sannolikheter från i till i+1 för tusen alternativ eller om vi stället väljer en tre-gram-modell med färre sannolikheter sparade för resp. övergång.


När vi motsvarande som i Hur vi värderar information: [Direkt perception, Resonera, Kollektivt språk] och [Representativ makt, Tid] vill koppla detta till grammatisk funktion i lokalt kontext och se likhet meller övergripande en individ i dom biologiska neuronnäten resp. skattning för en population är denna:


  • Väljer vi att se lokkal menings-grammatik som rekursiva "Chumsky-parse-träd" är ju dessa just tillstånds-övergångar mellan t.ex. NP- och VP- fras.
  • Genom att sammanfatta ner faktiska ord ex. till NP-fras har vi kastat bort enorma mängder information.
  • För att istället söka det för mer minsta gemensamma troligare i övergång.
  • D.v.s. vi har etablerat en markov-modell.
  • Men där markov-modellen ej gör några särskilda från lingvistiken idé-bidrag till hur vi tränar modellen.
  • Modell-träning är ju istället vad människor gjort genom att beskriva och förklara grammatiska "regler".
  • Där dessa regler är långsiktigt stabila inlärda relationer mellan neuroner.
  • Och i balansering mellan kreativ-bredd eller exakthet-framåt:

    • Desto mer information vi tar hänsyn till i varje övergång när det rekursiva parse-trädet vandras.
    • Ju större komplexitet måste vi investera i att bibehålla tillstånd bakåt som påverkande just nu för att detta ska vara meningsfullt att göra.
    • Och ju större sådan komplexitet vi investerar desto mindre associativ friare påverkan har vi aktivitets-utrymme för i arbetsminne från kontinuerligt fortlöpande kontext.

Jämför gärna avvägning kreativ-bredd och exakthet-framåt med ADHD och dyslexi. En förklaring (ej alla former) vi kan se av dyslexi är att vu har problematisk låg exakthet-framåt där övergripande upparbetat kontext hela tiden distraherar. Möjligen om den förklaringsmodellen håller för flera former (vilket jag inte betvivlar men har ju viss personlig valence preferens från att skapat modellen samt använt den framgångsrikt i prediktion populationen me aldrig test-körd på enskilda individer för tillämpning dyslexi) kan vi tänka oss att det av samma bakomliggande orsaker eller som direkt konsekvens också förklarar de mönster för ögonrörelser man har dokumenterat d.v.s. att de något i feedback påverkas av de distraherande impulser från upparbetat kontext som kommer och approximerar i förändring hur vi samlat ligger tidsmässigt relativt vad vi läser.

Konceptet tycks faktiskt gå att tillämpa för att lära sig nya språk vilket jag alltid funnit väldigt utmanande. Genom att istället för som det vanligen görs just i inlärning fodrande väldigt starkt kontext i exakt-framåt för att lära och förstå samband mellan enskilda ord kan vi lära oss språket och området genom att reducera hur det stör och skapa positiv inlärnings-feedback från övergripande discourse-kontext.

Ett sätt att göra det på är att presentera det nya språket praktiskt via do-koncept ex. motsvarande nyhetsrubriker och enskilda fraser medan övrigt presenteras inte nödvändigtvis perfekt översatt svenska. D.v.s. som en del av er minns lärde jag mig japanska när jag nyhetssamplade Japan med en metod som fodrade göga andelar manuella insatser tidigt i modell-arbetet. Detta involverade att jag läste press-meddelanden, nyheter m.m. lokalt hos en mängd entiteter i Japan för att välja ut bra punkter att fortlöpande sampla en mer komprimerad mindre mängd av än som för engelskan större delen av alla engelskspråkiga tryckta tidningar. Praktiskt gjorde jag det med Translate.google.com och lärde mig märkbart redan efter någon vecka mycket av de japanska tecknen som oftare kvarstod för just komponenter med do-symboler vilka dessutom vanligare för dom tidiga nyhetskällorna uttrycktes med dom japanska tecknen istället för deras istället motsvarighet till våra bokstäver som används mer i brödtextens describe.

När projektet avslutades glömde jag tämligen snabbt det mesta. Men det återanvänder snabbt när man börjar samma sak igen. Jag tror att går man från denna metod där man orkar vidare att börja läsa i describe etableras en stabilare inlärning där man naturligt uppfattar fortlöpande att man behärskar språket d.v.s. som "andra steg" gå till vad som för icke-dyslexier tycks vara det första steget.

Do-symbolerna är ju också just vår etablerade långsiktiga inlärning. Vad som ej allokerar och kräver lika mycket av konkurrent hantering i arbetsminne. D.v.s. vi kan se det funktionella i metoden att denna stabilitet gör det enklare att hantera symbolerna i arbetsminne relativt upparbetat kontext genom att de är starkare uttryckta från den etablerade inlärningen. ADHD och/istället uttryckt för tids-förändrings-dimensionerna kan vi om nu just detta också vore de aktuella dimensionerna för dyslexi (jag tror det är olika dimensioner men att båda typerna av större bredd istället för djup kan komma oftare tillsammans beroende av arbetsanslag delade mellan preferenserna) att kontext upparbetat distraherar från meningen vi läser just nu. Se Bart Simpson som ex. när han fått en forskningsmedicin mot ADHD utskriven:

  • När hästen utanför fönstret dyker upp sitter Bart kvar i skolbänken.
  • Exakthet att fortlöpande framåt fortsätta det som pågår utan att flytta uppmärksamhet hästen värderas mer.
  • Hästens etablerade spännings- och intresse-värde för barn inlärt som do-symboler i långsiktig inlärning gör att vi utan impulskontroll kan investera tid på den trots irrelevant just nu.
  • Ökat prioritet djup gör att vi lättare kan skatta värdet av vad vi gör just nu framåt i tiden.
  • Vår prediktion i reward discounting etableras från ett praktiskt i uttryckt intensitet kortare avstånd som funktion av tid.

Även om ADHD som givet just av ökad prioritet distraherande symbol med högre i inlärning etablerad belöning (eller alt. bara nytt som ju alltid som diskuterat ex. i Detroit-sjukan i nya branscher: Amerikansk defaitism kräver ansvar av medborgare såväl som politiker värderas men vägs praktiskt mot allmänt uppfattad risknivå där kravet på konkretisering är låg därför att området är nytt och mer handlar om allmänna känslor - i modell paradigm scouting) bör öka risken för missbruk (värdering belöning stark-öl på pub relativt behovet att vara utvilad under söndagen för att besöka kyrkan och insupa religionen och kulturens flera tusen år långa tidsperspektiv) är missbruks-personligheten vad jag tror är väsen skild även om den kan komma tillsammans. Missbrukspersonligheten är vidare vad som först etableras med missbruk och är som genetiskt preferens det samma vi i andra sammanhang uttrycker som vinnar-personlighet. Ett ex. från värnplikten och F21:s tjänstehundar illustrerar:

  • Den bästa tjänstehunden har enorm motivation att vinna.
  • Vad den vill vinna är bitstocken som är belöning för att ha följt spåret.
  • Hungern är hög.
  • Och de kan bli närmast abstinenta efter att jag när de ser tecken på att det kommer ske under dagen.
  • Och deprimerat förslöade när de inte drogats med spårande regelbundet på ett tag.
  • De är belöningssökande aktivt utåt istället för att tycka att det är trevligast att stanna hemma i buren och pyssla med halmen eller träspånet.

Men prediktion reward discounting framåt är samtidigt hög. De minns och uttrycker framgången under längre tid om de är etablerat bland de bästa spårhundarna. Den hunger på distraktion och med reducerad reward-discounting skattad efter vinstens belöning, och samtidigt också med större abstinent iver att börja spåra innan och större depression under ex. jul-ledigheternas beredskap med endast två värnpliktiga att promenera alla hundar begränsat istället för normalt en förare fortlöpande.

Om vinnar-personlighet / missbruks-personlighet kommer samtidighet med ADHD innebär det kortare tidsperspektiv framåt med istället kraftigt utökad prediktion av hur belöning kommer se ut relativt hur länge denna belöning får verka innan hungern återvänder. Vi förstår från det att hur vi behöver se på tid också är mångdimensionellt. Den mångdimensionella tiden har jag dock ännu - tack och lov därför att här har vi redan sedan länge passerade gränsen för när matematiken börjar bli direkt torterande komplex för en hederlig man som jag - lyckats undvika genom att hellre frysa perspektiv och dublicera beräkningsresultat från mätvärden längs olika vägar (vilket konkret kommer med kostnaden att vi på samma dator ej kan ta hänsyn till data från en lika lång tidsperiod bakåt ex. en månads engelskspråkiga nyheter publicerade på webben istället för sex månader om vi som aktuellt när distinktionen gjordes endast har ett arbetsminne: d.v.s. beräknar symbolernas långsiktiga do-värde färskt utan hänsyn historik, medan skillnaden annars ligger ungefär en faktor två).

Att skatta och prediktera involverar därför det korta tidsperspektivet för att klara att se det långa framåt i tiden. Men för att kunna uttrycka och förstå det kortare tidsperspektivet i vad intensiteten den ena och nästa dag egentligen är behöver vi resp. involverad symbols långsiktiga redan etablerad inlärning. Är symbolerna naturligt alltid volativa och med väldigt låg realiserad faktiska reward uttryck över tiden betyder det mindre. D.v.s. vi har ekvationssystem av differential ekvationer och differential ekvationer som tar dessa ekvationssystem som parametrar in (därav av att jämförde min realiserade modell för analys av engelska nyheter samlat för hela populationen människor med en tesseract: mång-dimensionella kuber som i sin tur ansluts med varandra mångdimensionellt).

Detroit-sjukan i nya branscher: Amerikansk defaitism kräver ansvar av medborgare såväl som politiker

Min erfarenhet sista året av USA är att man tappar i kvalitet som leverantör och i flera ej särskilt besläktade segment. Ex. senast Help: Nyfiken vital - Textdrive problemen och den politiska dimensionen och symptomatiskt för många av företagen inom internet såväl som elektronik och luft- och försvarsindustri och givet de enorma resurser man investerar nu och sedan åtminstone tiotals år medicin. Segment som börjat visa : sämre produkter allt dyrare att tillverka och i centrum för sjukdomen utan att man försöker göra något åt det (amerikansk bilindustri dog under många år utan att man försökte göra något annorlunda).


En aspekt på de amerikanska kvalitetsproblemen är intressant även om för större samhällsfrågor finns inte någon grupp av enkla parametrar oavsett område som visat sig funktionella för att lösa problemen d.v.s. störa frågor berör resp. påverkas ofta av väldigt mycket som samspelar i komplexa mönster: en kultur där en kontinuerligt växande kultur av samhällsdestruktivt cope-beteende etableras. Världsbilden rör sig mot att man mindre och mindre ser att vad man själv gör kan påverka situationen: Lösningen är den som redan av så många upprepas dagligen. Att kassa förs in ej relaterat direkt verksamheten d.v.s. skattesänkningar, inlåning stat, bidrag, livräddning av hela branscher o.s.v. Allt känns växande svårt så man vill ogärna försöka om det man ser lösning på dessutom prövar något nytt och utan nytt ligger du kvar i dom systematiska problem du kanske redan har lösning till samtidigt som du tappar effektivitet relativt andra.


Framgång är att staten adderar resurser som kommer någonstans ifrån: framtiden i reducerad köpkraft av utländska varor kanske rent av ordentligt ner samtidigt som nu tillverkning av mycket är utanför USA (om den dyraste hemelektroniken du har blir dubbelt så dyr: hur stora skattesänkningar eller ökade bidrag behövs för att väga upp det? Och om alla blir dubbelt så dyra?). Om du nästa råd inte längre har råd att köpa den TV du förväntat dig utan måste halvera dess tekniska-skryt-potential vad talar det om för dig om ekonomin? Och hur påverkar det hur du värderar dig själv och genom det vad du vågar försöka och tro på?


Det finns inte en enkel lösning på stora samhällsproblem. Att föreställa sig att det är utkontrakterat Vitahuset och Kongress där skattehöjning och skattesänkning upp och ner har avgörande betydelse är vad det är svårt att se några samband alls för jämförande länder. Om något tror jag att det i mycket huvudsakligen är en kulturell värderingsfaktor i demokratier där det inom det rimligt funktionella inte har någon avgörande inverkan.


Kortsiktigt är frågan nu inte lika enkel även om det heller inte finns någon population att samplade stickprov för trovärdighet. Det moderna skattesystemet är inte gammalt och antal länder är inte särskilt många. Ändå betänk om det verkligen är så farligt att några företag också stora får gå i konkurs att världsekonomin av många utan grund påstås i fara: Vad säger det till folk om hur lätt resp. "farligt" det är att försöka starta ett företag eller sälja ett koncept de utvecklat till ett företag? Jättefarligt.


    Grunden för att samhället är funktionellt - att man tillsammans utvecklas mot en bättre värld vi alla har mer nöje av med mindre plåga - att man känner att det är möjligt att lösa ett problem - oavsett kommersiellt i ett företag, i ditt lokala samhälle eller nationellt politiskt - man kan se en lösning för är att om du realiserar den på glatt normalt mänskligt motiverat humör adderande ett visst värde för samhället gäller att man inte kontinuerligt börjar att negativt övertolka svårigheterna att klara av det.

När svårigheterna övertolkas reducerar vi förbättring av världen. Nytt är drivkraft. Viss risk finns alltid men i den moderna världen utanför diktaturer och utvecklingsländer är de i allt väsentligt ytterst begränsade.


Styrande för negativ förändring likt USA tror jag möjlighet till nivå på vinst har mindre betydelse för åtminstone som nu år under kris. Denna tenderar ju ofta att överstiga vad befolkningen normalt har reward-erfarenhet av d.v.s. mycket är mycket. Istället är det att man överuttrycker risker, svårigheter och undervärderar såväl den egna som flockens förmåga allmänt att klara av saker och ting.


Överuttrycket i det kollektiva språket är vad som konkret kan påverka. Jämför gärna i mekanism med exemplet för hur barn lär från flocken genom att ge mor och far ett överdrivet standard-värde som gör att de är mer benägna att acceptera kunskap:



Vi vet ju också att vi kan reducera kognitiv-förmåga akut genom att uttrycka negativa stereotyper (tänkbart en egentligen kanske grundläggande flockmekanism t.ex. spekulativt relaterat synkronisering av jakt genom att mer erfarna eller bombastiska jägare tar en koordinerande position d.v.s. vi värderar och låter oss påverkas av kollektivt språk).


Stress kring månadens upplevda hyper-intensiva jätte-fara - de här åren vanligen ekonomiskt där plötsligt alla tror att världen kommer gå under på grund av att en av den industrialiserade världens minsta ekonomier överlånat sig lite om vi inte alla övriga kastar en massa pengar på dem. Utan det enorma bidraget går inte bara ex. Grekland under utan hela EU är bara slut: kommer falla sönder, gå ner depression för evigt... Givetvis bara strunt. EU hade kunnat förhandlat med Grekland fem år utan att det betytt något för världsekonomin och inte särskilt väsentligt för EU. Grekland var inte en väsentligt adderande entitet i drivkraft fram innan och är det inte nu. Hade medborgarnas engagemang och intresse - och tro på - den politiska lösningen som en gemensam framtidsinvestering snarare än formad av ett otal kriser bak i tiden till en kultur där man försöker fuska till sig resurser men ogärna vill bidra därför det går ändå ut till en massa mygel hade situationen helt säkert varit bättre. 10, 100 eller 500 miljarder euro i lån förändrar inte det.


Detta är hotet jag tror vi ska ha respekt för och när vi ser hotet inte känna att lösningen på det är att bli abnormt uppstressade och skriva undergångsnyheter utan hellre reflektera över vilka problem vi själva ser som vi kan göra en lösning av. Om det är inom politik, en idrottsförening, företagande, forskning eller vad som helst i övrigt tagande och givande till samhället tror jag har mindre betydelse.


Slutligen i girighetens tecken om dollarn är över- eller undervärderad. Räntan ligger på 0%. Ett tydligt rationellt sunt skydd bland mindre hysteriska personer relaterat penningpolitiken finns med därmed god buffert mot de rena dumheterna som av och till föreslagits (ex. att börja trycka pengar som man bara postar iväg till befolkningen: d.v.s. förutom att tydliggöra att svårigheterna nu är så enorma så att något vansinnigt självdestruktivt är värt att försöka demonstrerar man att en kompensation är nödvändig rent allmänt eftersom vanlig verksamhet tydligen inte klarar att skapa värde). Omfattande intressanta naturresursers och en enorm tämligen tror jag outnyttjad potential till att både skapa ökat samhällsvärde genom att effektivisera infrastruktur (elnät fortsatt, en del myndigheter är anmärkningsvärt dyra även om andra hör till världsledande förebilder och jämfört med t.ex. Sverige och Tyskland kan vi se att möjligheter till att addera stabilitet och incitament inte minst genom att ge ett bättre socialt grundskyddsnät vilket kanske efter den kulturella attityd-skada jag tror USA tagit kan vara vad som behövs för att addera trygghet i att försöka). Det är upplevda risker jag tror levererar en långsiktig destruktiv skada och kanske hade det givit mer i området av arbetslöshetsförsäkringar än sjukförsäkringen även om jag nog tycker att ett land som uttrycker fortfarande en så pass hög produktion per innevånare har råd med råd med marginal.


Jag tror vi börjar närma oss köp-läge av dollar. Det tror jag inte är en indikation om att realisering av långsiktig skada vi mer allvarligt börjar se är löst. Lösningen är liksom sjukan i sig lite långsammare men knappast gigantisk. D.v.s. ingen katastrof men det kan krävas en ansträngning där vi i Sverige har allt att vinna på att tänka p.s.s. därför att även om jag gissar (jag mäter inte svenska kollektiva språket) ligger ej i direkt negativ nedgång - kanske snarare försiktigt upp och lite ner - vinner vi mer på att värdera möjlighet och risk sunt.


Kortsiktigt finns precis som jag inledde med dock en signikant stor risk och det är ej federal-budget. Jag är vän av USA sedan många år ändå ser jag i bransch efter bransch särskilt nu sista halvåret hur de tappar så direkt i kvalitet. Varken jag eller aktörer jag har visst insyn i är särskilt unika. Det tycks troligt att USA kommer tappa affärer snabbare i branscher vars leverans-beröring ligger i bredd där långsammare affärer riktade färre större kan hinna ta värde av ev. förändring av förändringen relaterat attityd och försök.


Åren som kommer kan på den positiva sidan för bl.a. Sverige och att döma av affärsprojekt på väg jag hör om också Tyskland kan lättare nytt utrymme finnas att ta för sig av inom infrastruktur-nära-tjänster internet (ej avseende bredband eller elektronik snarare dataanalys, publicering, värdeadderande tjänster mot surfare), innovativt utvecklande elektronik och energihantering d.v.s. innovation i mätbar i goda procentenheter, och också medicin även om nu för att vara lika ärlig i risk såväl som möjligheter till Svenskarna hör våra forskningsintensiva företag här inte till dom segment som direkt ligger bäst till när det gäller tendenser till Detroit-sjukan och korrekt ska ses vara jämförbara med sina amerikanska motsvarigheter (de skiljer ut sig här men branschen har flera år nu allmänt sett reducerad innovation medan investering och verksamhet i timmar allt mer adderats till strukturer vars huvudsakliga - säkert också praktiskt nödvändigt - syfte är att förvalta och försvara innovation man redan har).


Det tappet kommer kännas men jag tror likväl att dollarn är undervärderad och att vi kommer börja se uppgång. Betänk särskilt också att räntan ligger på 0¤ - praktiskt nära nog i alla fall.

Running the Bleeding Edge

"Push it to the limit
Walk along the razor's edge
but don't look down, just keep your head
and you'll be finished"

The Hammer? Release The Rabbits


Detroit-sjukan i nya branscher: Amerikansk defaitism kräver ansvar av medborgare såväl som politiker

Min erfarenhet sista året av USA är att man tappar i kvalitet som leverantör och i flera ej särskilt besläktade segment. Ex. senast Help: Nyfiken vital - Textdrive problemen och den politiska dimensionen och symptomatiskt för många av företagen inom internet såväl som elektronik och luft- och försvarsindustri och givet de enorma resurser man investerar nu och sedan åtminstone tiotals år medicin. Segment som börjat visa : sämre produkter allt dyrare att tillverka och i centrum för sjukdomen utan att man försöker göra något åt det (amerikansk bilindustri dog under många år utan att man försökte göra något annorlunda).


En aspekt på de amerikanska kvalitetsproblemen är intressant även om för större samhällsfrågor finns inte någon grupp av enkla parametrar oavsett område som visat sig funktionella för att lösa problemen d.v.s. störa frågor berör resp. påverkas ofta av väldigt mycket som samspelar i komplexa mönster: en kultur där en kontinuerligt växande kultur av samhällsdestruktivt cope-beteende etableras. Världsbilden rör sig mot att man mindre och mindre ser att vad man själv gör kan påverka situationen: Lösningen är den som redan av så många upprepas dagligen. Att kassa förs in ej relaterat direkt verksamheten d.v.s. skattesänkningar, inlåning stat, bidrag, livräddning av hela branscher o.s.v. Allt känns växande svårt så man vill ogärna försöka om det man ser lösning på dessutom prövar något nytt och utan nytt ligger du kvar i dom systematiska problem du kanske redan har lösning till samtidigt som du tappar effektivitet relativt andra.


Framgång är att staten adderar resurser som kommer någonstans ifrån: framtiden i reducerad köpkraft av utländska varor kanske rent av ordentligt ner samtidigt som nu tillverkning av mycket är utanför USA (om den dyraste hemelektroniken du har blir dubbelt så dyr: hur stora skattesänkningar eller ökade bidrag behövs för att väga upp det? Och om alla blir dubbelt så dyra?). Om du nästa råd inte längre har råd att köpa den TV du förväntat dig utan måste halvera dess tekniska-skryt-potential vad talar det om för dig om ekonomin? Och hur påverkar det hur du värderar dig själv och genom det vad du vågar försöka och tro på?


Det finns inte en enkel lösning på stora samhällsproblem. Att föreställa sig att det är utkontrakterat Vitahuset och Kongress där skattehöjning och skattesänkning upp och ner har avgörande betydelse är vad det är svårt att se några samband alls för jämförande länder. Om något tror jag att det i mycket huvudsakligen är en kulturell värderingsfaktor i demokratier där det inom det rimligt funktionella inte har någon avgörande inverkan.


Kortsiktigt är frågan nu inte lika enkel även om det heller inte finns någon population att samplade stickprov för trovärdighet. Det moderna skattesystemet är inte gammalt och antal länder är inte särskilt många. Ändå betänk om det verkligen är så farligt att några företag också stora får gå i konkurs att världsekonomin av många utan grund påstås i fara: Vad säger det till folk om hur lätt resp. "farligt" det är att försöka starta ett företag eller sälja ett koncept de utvecklat till ett företag? Jättefarligt.


    Grunden för att samhället är funktionellt - att man tillsammans utvecklas mot en bättre värld vi alla har mer nöje av med mindre plåga - att man känner att det är möjligt att lösa ett problem - oavsett kommersiellt i ett företag, i ditt lokala samhälle eller nationellt politiskt - man kan se en lösning för är att om du realiserar den på glatt normalt mänskligt motiverat humör adderande ett visst värde för samhället gäller att man inte kontinuerligt börjar att negativt övertolka svårigheterna att klara av det.

När svårigheterna övertolkas reducerar vi förbättring av världen. Nytt är drivkraft. Viss risk finns alltid men i den moderna världen utanför diktaturer och utvecklingsländer är de i allt väsentligt ytterst begränsade.


Styrande för negativ förändring likt USA tror jag möjlighet till nivå på vinst har mindre betydelse för åtminstone som nu år under kris. Denna tenderar ju ofta att överstiga vad befolkningen normalt har reward-erfarenhet av d.v.s. mycket är mycket. Istället är det att man överuttrycker risker, svårigheter och undervärderar såväl den egna som flockens förmåga allmänt att klara av saker och ting.


Överuttrycket i det kollektiva språket är vad som konkret kan påverka. Jämför gärna i mekanism med exemplet för hur barn lär från flocken genom att ge mor och far ett överdrivet standard-värde som gör att de är mer benägna att acceptera kunskap:



Vi vet ju också att vi kan reducera kognitiv-förmåga akut genom att uttrycka negativa stereotyper (tänkbart en egentligen kanske grundläggande flockmekanism t.ex. spekulativt relaterat synkronisering av jakt genom att mer erfarna eller bombastiska jägare tar en koordinerande position d.v.s. vi värderar och låter oss påverkas av kollektivt språk).


Stress kring månadens upplevda hyper-intensiva jätte-fara - de här åren vanligen ekonomiskt där plötsligt alla tror att världen kommer gå under på grund av att en av den industrialiserade världens minsta ekonomier överlånat sig lite om vi inte alla övriga kastar en massa pengar på dem. Utan det enorma bidraget går inte bara ex. Grekland under utan hela EU är bara slut: kommer falla sönder, gå ner depression för evigt... Givetvis bara strunt. EU hade kunnat förhandlat med Grekland fem år utan att det betytt något för världsekonomin och inte särskilt väsentligt för EU. Grekland var inte en väsentligt adderande entitet i drivkraft fram innan och är det inte nu. Hade medborgarnas engagemang och intresse - och tro på - den politiska lösningen som en gemensam framtidsinvestering snarare än formad av ett otal kriser bak i tiden till en kultur där man försöker fuska till sig resurser men ogärna vill bidra därför det går ändå ut till en massa mygel hade situationen helt säkert varit bättre. 10, 100 eller 500 miljarder euro i lån förändrar inte det.


Detta är hotet jag tror vi ska ha respekt för och när vi ser hotet inte känna att lösningen på det är att bli abnormt uppstressade och skriva undergångsnyheter utan hellre reflektera över vilka problem vi själva ser som vi kan göra en lösning av. Om det är inom politik, en idrottsförening, företagande, forskning eller vad som helst i övrigt tagande och givande till samhället tror jag har mindre betydelse.


Slutligen i girighetens tecken om dollarn är över- eller undervärderad. Räntan ligger på 0%. Ett tydligt rationellt sunt skydd bland mindre hysteriska personer relaterat penningpolitiken finns med därmed god buffert mot de rena dumheterna som av och till föreslagits (ex. att börja trycka pengar som man bara postar iväg till befolkningen: d.v.s. förutom att tydliggöra att svårigheterna nu är så enorma så att något vansinnigt självdestruktivt är värt att försöka demonstrerar man att en kompensation är nödvändig rent allmänt eftersom vanlig verksamhet tydligen inte klarar att skapa värde). Omfattande intressanta naturresursers och en enorm tämligen tror jag outnyttjad potential till att både skapa ökat samhällsvärde genom att effektivisera infrastruktur (elnät fortsatt, en del myndigheter är anmärkningsvärt dyra även om andra hör till världsledande förebilder och jämfört med t.ex. Sverige och Tyskland kan vi se att möjligheter till att addera stabilitet och incitament inte minst genom att ge ett bättre socialt grundskyddsnät vilket kanske efter den kulturella attityd-skada jag tror USA tagit kan vara vad som behövs för att addera trygghet i att försöka). Det är upplevda risker jag tror levererar en långsiktig destruktiv skada och kanske hade det givit mer i området av arbetslöshetsförsäkringar än sjukförsäkringen även om jag nog tycker att ett land som uttrycker fortfarande en så pass hög produktion per innevånare har råd med råd med marginal.


Jag tror vi börjar närma oss köp-läge av dollar. Det tror jag inte är en indikation om att realisering av långsiktig skada vi mer allvarligt börjar se är löst. Lösningen är liksom sjukan i sig lite långsammare men knappast gigantisk. D.v.s. ingen katastrof men det kan krävas en ansträngning där vi i Sverige har allt att vinna på att tänka p.s.s. därför att även om jag gissar (jag mäter inte svenska kollektiva språket) ligger ej i direkt negativ nedgång - kanske snarare försiktigt upp och lite ner - vinner vi mer på att värdera möjlighet och risk sunt.


Kortsiktigt finns precis som jag inledde med dock en signikant stor risk och det är ej federal-budget. Jag är vän av USA sedan många år ändå ser jag i bransch efter bransch särskilt nu sista halvåret hur de tappar så direkt i kvalitet. Varken jag eller aktörer jag har visst insyn i är särskilt unika. Det tycks troligt att USA kommer tappa affärer snabbare i branscher vars leverans-beröring ligger i bredd där långsammare affärer riktade färre större kan hinna ta värde av ev. förändring av förändringen relaterat attityd och försök.


Åren som kommer kan på den positiva sidan för bl.a. Sverige och att döma av affärsprojekt på väg jag hör om också Tyskland kan lättare nytt utrymme finnas att ta för sig av inom infrastruktur-nära-tjänster internet (ej avseende bredband eller elektronik snarare dataanalys, publicering, värdeadderande tjänster mot surfare), innovativt utvecklande elektronik och energihantering d.v.s. innovation i mätbar i goda procentenheter, och också medicin även om nu för att vara lika ärlig i risk såväl som möjligheter till Svenskarna hör våra forskningsintensiva företag här inte till dom segment som direkt ligger bäst till när det gäller tendenser till Detroit-sjukan och korrekt ska ses vara jämförbara med sina amerikanska motsvarigheter (de skiljer ut sig här men branschen har flera år nu allmänt sett reducerad innovation medan investering och verksamhet i timmar allt mer adderats till strukturer vars huvudsakliga - säkert också praktiskt nödvändigt - syfte är att förvalta och försvara innovation man redan har).


Det tappet kommer kännas men jag tror likväl att dollarn är undervärderad och att vi kommer börja se uppgång. Betänk särskilt också att räntan ligger på 0¤ - praktiskt nära nog i alla fall.