Jag som helnykterist har inte följt någon särskild metodik eller program givet ingen beroendesjukdom orsakande direkta svårigheter att sluta dricka utan insikten att jag dricker för mycket och därmed förr eller senare får allvarliga problem av det. Dock som publicist inom hälsa har jag ett ansvar i hur jag skriver och agerar varför jag gjorde följande uppföljande nyhet om det i Nyfiken vital där jag citerar inledningen:
"Väljer man att bli helnykterist därför att man ser att det är bättre för en själv som jag är sedan flera månader nu tror jag att det ligger ett värde i att vara tydlig med att tala om det. Skriver man om hälsa tar man dessutom ett utökat ansvarig.
Därför nu när artiklar relaterade till WARRIOR publiceras ut uppdaterade på startsidan vill jag igen peka på att jag är helnykterist för att inte låta den gamla notisen om det komma onormalt långt bakåt "dold" bakom uppdateringarna."
Från: Helnykterist - Tydlig information och att ta ansvar som publicist inom hälsa
Både Aftonbladet och Expressen är unikt viktiga för Sverige därför att de genom att flexibel och ekonomiskt mer kraftfull betalningsmodell i ögonblicket där lösnummer-försäljning driver fram redaktionell granskning kompletterande morgontidningarna. För dem är samma ansvar lika viktigt.
Klarar de inte av detta ansvar där man ser dem som tydliga säkerhetsrisker utanför det individuella i granskningen är deras möjlighet att långsiktigt finnas kvar begränsade. Min allmänna bild är att båda presterar - för kvällstidningar som vi ju vill ska vara mer hungriga för att ge den bevakningen - relativt väl när det gäller specifik granskning i genomsnitt.
För Aftonbladet menar jag dock också att tillräckligt stora frågetecken finns rörande ledningen och associerade skribenter för att Aftonbladet redan bör ses som ett potentiellt hot i demoikratifrågor.
Låt oss dra oss till minnes problematiken som upptäcktes av Expressen ("peer-review" mellan kvällstidningarna är utmärkt och någon kollegial låt gå attityd vill man inte ha varför pressombudmannens skandal slutsats är allvarlig rörande för Sveriges demokrati grundläggande skyddsmekanismen och sätter hela ämbetet i skam) där Jan Guillou visade sig ha tagit emot pengar av Sovjetunionen för att leverera underrättelserapporter.
Orsaken till att han valde att ta det uppdraget kan vi med säkerhet inte bestämma idag. Viktigt är dock att Jan Guillou höll uppdraget åt Sovjetunionen hemligt.
Även om han kan ha ändrat syn på demokrati, kommunismen eller aldrig varit en fiende till fria val o.s.v. måste man därför inse att han korrekt eller inkorrekt kan ha värderat det högt att hålla uppdraget hemligt. Därmed kan man heller inte utesluta att han varit öppen för utpressning.
Minns även här de varningar och minnesanteckningar jag publicerade 2008 och 2009 samt också uppdaterat senare 2009 efterföljande skandalen rörande risken att tidigare till Sovjetunionen rapporterande kan ha tagits över av Kina. Underrättelsesamarbete i det individuella kommersiella av tidigare medarbetare i Sovjetunionen eller fortfarande medarbetande i Ryssland givet där nu sämre ekonomiska förutsättningar medan Kina både har motiv och pengar kan ha fört över kunskapen.
När Jan Guillou's "samarbete" med diktaturen avslöjades av Expressen kom nästan omedelbart en reaktion av Jan Helin. Reaktionen kom så snabbt att ingen seriös genomgång eller reflektion kan ha skett. Han reagerade tycktes det då för mig nästan instinktivt som om Aftonbladet och han angripits. Det är oroande och indikerar inte det ansvar som krävs för en chefredaktör för en av Sveriges tre viktigaste publikationer.
Frågan om olämpligt rapporterande är inte endast gammal skåpmat utan kan vara ett aktivt pågående problem. Sådana problem kan inkludera flyktingspionage, redaktionella utredningar som sker som represalier riktade mot personer som donerar pengar till demokratiarbete m.m. Sådant kan därför resultera exempelvis och allvarligast i att personer som utvandrat ex. från Kina och reser tillbaka arresteras, torteras och dödas därför att gamla förrädare mot demokrati och frihet rapporterat dem som engagerade i friheten.
Vi hade också som publicerades i Aftonbladet krönikor av andra som förringade problematiken. Där bl.a. uttalades att sådant här var bara gamla högermän som brydde sig i. För att igen besvara följande oansvariga kolumn skriven av en Natalia Kazmierska vilken kändes mer eller mindre som ett beställningsjobb av vem som helst som kan finnas med i dom listorna:
"Varför är högermän så besatta av kalla kriget? De senaste veckorna har röster höjts för att vi ska damma av Stasilistan, ett mytomspunnet register över ett 50-tal svenskar som kan ha vänstrat med den östtyska säkerhetstjänsten.
Ingen kan neka till att det finns många kittlande pojkrumsingredienser här: hemliga agenter, dubbelspioner, kodnamn, kartotek och CIA-kopplingar.
Exakt varför det är så viktigt att offentliggöra listan har jag däremot svårt att förstå."
Från: Varför måste Stasilistans osanningar bli offentliga?
Därför att gamla spioners ännu pågående verksamhet kan resultera i att människor dör efter år av tortyr eller vilket som helst helvete en representant för diktaturen tänker ut.
Min bild av analys gjord inte bara av mig för hur jag predikterat utvecklingen i Kina är en möjlig väg:
Den som gör sin bedömning bör ta hänsyn till den liksom andra bedömningar och utifrån där aktuell risk management göra rätt skattning. Korrekt risk management aktuell för vad som här diskuteras indikerar dock att Aftonbladets ägare måste börja ta ansvar och se till att förtroende för Aftonbladet som oberoende aktör där risk för att skribenter samarbetar och säljer information till diktaturer inte finns.
Flyktingspionage är en allvarlig risk för enskilda. Indirekt kan det också vara en risk för Aftonbladets skribenter om ex. en anhörig mördas efter tortyr kan det leda till inkorrekt agerande. Flyktingspionage är ett allvarligt hot och ett problem för hela världen. Inte minst gäller risken journalister. Det begränsar den frihet Sverige står för.
Där världen rör sig nu särskilt efter revolterna i Nodafrika och Syrien behöver Aftonbladet en ny chefredaktör och alla andra förändringar i management för att återställa tryggheten. Just nu känns Aftonbladet hotfullt och farligt särskilt när vi även väger in samarbete enskilda personer haft i Palestina-frågor där diktaturer i arabvärlden var viktiga finansiörer.
Norge och norgmännen är ett starkt folk som under den nazistiska ockupationen lärde sig att man står upp mot diktatur, tortyr och mord. De viker sig lika lite för Kinas kommunistparti som Hitler:
"Nobels fredspris 2010 går till den kinesiska dissidenten Liu Xiaobo – en av förhandsfavoriterna. Valet riskerar att väcka kritik från Peking.
Klockan 11 på fredagen kom beskedet från den norska Nobelkommitténs ordförande Thorbjørn Jagland i Oslo: Årets fredspris tilldelas den kinesiska demokratikämpen Liu Xiaobo."
Från: Årets fredspris till Liu Xiaobo
Tills Aftonbladet fått ny ledning känns det korrekt att citera och länka hellre DN än eventuell bevakning i Aftonbladet. Jan Guillou ivrigt försvarad av företrädare för tidningen är trots allt uttalad maoist.
Är det dom feta intäkterna som får att glömma ansvaret alla - särskilt media - ska ta för demokrati?
Är en kommande lansering i Beijing på väg?
Eller har man helt enkelt missat att uppmärksamma problemet i Norge? Aftonbladets redaktionella ledning har haft nog med tid på att själva ta ansvar och avgå. Nu är det dags för ägarna att lösa problemet.
