Premiärminister Cameron tilldelades fyra President Obama och en Bo

2013-05-17

I erkännande av Premiärminister Cameron's förmåga att våga tro, hålla fast i ideal och skapa verklighet av drömmar vann han nyligen det stora priset och i omräkning till den utvalda dimensionen av antal President Obama nådde Cameron upp till hela fyra Obama plus en stycken Hund Bo.


- Att det blev fyra Obama-medaljer är jag nöjd med. Då kan man sälja två - tre om några år och ändå ha en eller två kvar. När jag är över i Boston ska jag försöka få honom att tumma på dem och kanske plocka något klädesplagg eller liknande man kan sälja med dem.


- Hund-djävulen är istället ett riktigt surt illa-luktande problem vi kommer få dras med länge. Att avliva är politisk risk och med Vita husets enorma trädgård blev han aldrig rumsren. Han kissar ner hela Downing street. Att släppa ut honom på gatan går heller inte: så fort han får syn på en asiat springer han fram och tigger.



- Pissar han på drottningen som en bloody parodi på amerikanen får Obama dock ge med sig och flyga över och hämta honom oavsett hur inbokad han nu är med cigarrtillverkare från Havanna eller vad han nu pratade om igår. Så får man ta det djävla liv det blir den natten när Obama och hans crew sitter uppe och röker, dricker och spelar hög musik med en massa kvinnor så vulgärt klädda att de måste vara vad han tar med sig på flyget från USA även om det är svårt att förstå hur dom alla ryms.


"Svältens ständiga närhet i det hårda grannskapet formade den stora statsman vi idag känner. Många av hans väljare till tidiga förtroende uppdrag var faktiskt som jag förklarat för hans mor många gånger alla de crap-spelare som inte visste någon bättre än Obama: den vanliga amerikanen. De magra 25 dagarna efteråt var en investering in i framtiden - alla blåmärken och ibland otäcka skärsår han kunde komma hem från bakgårdens vanligt-folk-nöjen i hasardspel med moonshine födde drömmen om sjukförsäkringen."
Madam Obama

President Obama var gratulerande utan att själv känna stress:


- Nu när jag är sista perioden i Vita huset kan vi våga drömma och se framför oss vad vi vill göra med resten av vårt liv och kanske USA om senatorerna tröttnar någon gång.


- Om jag hade tagit till mig minsta lilla ens hälften av alla gånger något gjort en stor sak av mig hade jag inte hunnit med mer sista åren, och hade jag någonsin brytt mig i all kritik hade det säkert blivit som mamma istället önskat och fortfarande ringer och tjatar om varje gång ekonomin trycker ner värdet på hennes hus:


    "Obama du förstår inte pengar - arbeta aldrig med pengar - gå aldrig till banken utan någon med dig - pengar delar sig inte till fler på noll-ränte-konto oavsett hur mycket du tror och drömmer! Obama du kan inte låna och få mer pengar när du gör av med allt på craps, skryt-saker, kvinnor och vad det nu är du röker tonvis av."

- Nå det kanske börjar gå upp ett ljus för henne nu när jag kommer kunna leva gott på enstaka föreläsningar medan hela hennes kvartär snart är igenbommat. Visar vem av oss som begriper pengar.


- Bästa är att ta det lugnt, inte bry sig och göra vad man skulle gjort annars: slappna av med en cigarr och en god bok. En bra chansen att visa alla hur man hanterar stress sunt istället för att riskera skador på min sjukförsäkring. En sund amerikan är en halv amerikan på full-sjukförsäkringspremie-arbetsdag! Det är nya jobb det.


Hur mycket mer istället för mindre kan UK få av den kinesiska diktaturen? Cirka 100 miljarder.

Utifrån relativ risk där nu den politiskt valda givet måste vara beredd att lämna det han har gäller givetvis att den relativa risken är helt dominerande kinesiska diktaturen i frågor som dessa:



Det verkliga svaret på att optimera ekonomiskt värde är inte att ta fel riktning utan att förhandla exakt hur mycket mer man ska än idag för att avstå. I kontext av handel är det givetvis knappast möjligt utan att bryta mot om inte mer andemening för EU såväl som bredare mellan-statliga funktioner. Reda pengar går ju dock bra. 50 - 100 miljarder Svenska kronor för ett par år kanske.


Når man inte samförstånd kan jag inte förstå annat än nära nog vem som helst med åtminstone lite resurser omräkning mot någon normaliserad valuta i timme eller pengar kan inducera tämligen troligt ganska jämförbara handelskostnader som något aktuellt ännu.


Att Cameron nu inte ändrat policy förändrar heller inte detta. Därför att händelsen i sig är fullständigt trivial där han utan någon egentlig kostnad utanför vad nu diktaturen kan inducera - för vilket vi redan konstaterat att de äger den enormt större risken - utan hur mycket UK ska ha i kompensation. Säg motsvarande 75 miljarder svenskar kronor efter alla kostnader o.s.v. De tror jag UK kan få.


Varande lite mindre än UK i utrikespolitik och en myckenhet färre i antal nöjde jag mig med att sätta mitt pris till en kungspudel och två elektroniska lexikon:



Och min indikerade kostnader en ej ännu skattad summa - lite svårt att bedöma som jag refererade - i skadad trovärdighet inom telekom-branschen förhoppningsvis någon gång under året.



Inducerar man inte en kostnad för den här typen av aktörer som praktiskt drivna av rädslan och den fria tillgång till makt de vant sig vid internt växer problemen. Man måste säga ifrån och göra det på sätt som kan kvantiseras bra och i mycket tror jag (men saknar bra populationer att mäta i trovärdigt antal liksom sannolikt alla andra givet få länder och kort trovärdig historia kring diplomati) att inte ha huvudfokus på att slå mot prestige utan i pengar och gärna konkret ökad risk upplevt personligt (ex. stödja demokratirörelse). Att slå mot det abstrakta värde vi har i ansikte, prestige och självförtroende kan för sådana här organisationer i sig diktatoriskt och konkurrerande få svårbedömda effekter med skada i olika riktningar:


  • Reducerad förmåga att klara att göra vad man rent kanske vet är det bästa. Mest extremt men inte alls otroligt inducera steg mot fria val.
  • Abnormt personligt ilsken och sur på ett sätt man låter realisera i konkret handlande påverkande medborgare i landet eller andra länder.

En stor summa är en kostnad och en tydlig nackdel i relativt maktperspektiv för personer i partiet. Men det är inte omedelbart punktformigt kännbart på ett sätt inte sällan kraftigt överdrivet mot hur andra ser det.


D.v.s. sådant jag för att få ett exempel (trots jag flera gånger innan indikerat hur fel det är på så många sätt) "roade" mig med i ett litet språk via en kanal som når få är när det skruvas upp världs-globalt vad som kan vara riktigt bra och skapa välbehövlig intensitet men som samtidigt är enormt svårt tror jag för de flesta att veta om man klarar att få det värdet eller om det blir problematiskt utan värde. I exemplet mot all förmodan att det påverkar personen är det ändå en aktör i ett demokratiskt land. Det är att betvivla att går iväg och skjuter några lägre generaler eller liknande eller har möjlighet att skicka iväg ett bombplan mot Uppsala:


  • Affärsplan: Det komiska vapnet (2013-05-15)
  • [Red. - komplettering: För att vara onödigt ärlig får jag erkänna att jag gjorde åtminstone två - tre som var mycket mer problematiska i negativa stereotyper. Det hade haft större poänger att återanvänt den värsta av dom men jag tog fel bild och får komplettera. Den i exemplet är tämligen oskyldig. /hans]

Diktaturen har dock personer med sådan makt att saker verkligen kan få sådan inverkan. Det i sig illustrerar också just behovet att alltid se till att kostnaden finns där.



Ibland ett bättre alternativ än att förfalla till den irrationella glädje och hunger uttryck av relativt makt kan ge oss när vi gör poänger mot enormt större aktörer. Men inte på vs men kom inte på :-)

Att våga ta betalt - Att klara att se det verkliga värdet av att göra ingenting

Den spännande spionaffären i Rysslands och USA's permanenta mötespunkt för samtal - - gav ju dessutom både en fascinerande kontrast och möjlighet för mig och säkert många - många personer runt om i världen en möjlighet att bättre förstå att värdera samarbete.


Min idé om en kungspudel och ett lexikon för det passiviserade samarbetet någon dag innan känns ju om något billigt och att reducerande "slav-värdet" vi är något så när fria att sälja oss för. Själv har jag med en tämligen utvecklad risk management både naturligt etablerad som grund i personlighet och under långa perioder i mitt liv utvecklat teoretiskt och praktiskt om än nu mindre mitt fokus annat än i informationsanalysens mer förståelse och mätbetonade värld tråkigt nog också lite handikappad i detta område. Även om nu den grunden i sig om motivationen var god skulle ge förutsättning att samarbete tämligen tyst om så nödvändigt är jag samtidigt risk minimerande och särskilt mindre balanserat sannolik i vad som kan ge möjlighet att angripa. Jag gillar system person såväl som annat som inte nödvändigtvis är eller bara är säkra mot angreppet utan allra helst inte ska ha punkten vi behöver säkra mot angrepp.


USA beslutade sig för att bjuda över Kina
Kan jag få saker av Kina? Jag vill ha Eurowordnet och en Kungspudel

Den egna personen är ju som sådan naturligt problematiskt och bättre än domän man reducerar behovet avspeglande att vi naturligt existerar och lämnar spår och från en skapelse typiskt tämligen normalt mänsklig. I allt från ansiktsuttryck till ordväl läcker vi alltid lite. Sällan av betydelse och ofta analyserat praktiskt i det mer horoskops-artade och i sig manipulerbart (jfr implicit personality theory, de två aktivitetsområdes teorin kring sanning och hypotes för avbildning aktivitet hjärnan, normalt använd mätning ex. i domstolskontext USA, möjlighet att associera text eller tal till person (falerar rent av för mycket välkänt särskilda personer), och mycket väldigt misstänkt jfr Einsteins skivade hjärna där jämförande datamängd verkar odokumenterad annat än enstaka även om förvisso många fått hjärnan dokumenterat men på helt andra sätt).


I någon mening när man har både kunskapen om de generiska angreppsmetoderna såväl som svagheter, och samtidigt har full information om vad vi kan angripa, tenderar man eller jag lätt att läsa in överdriven förmåga i angriparen.


Jag kan se problem här och en möjlighet att utvecklas som person genom att våga sträcka ut en arm för ömsesidigt värde. Givet ingen pudel eller lexikon här tänker jag mig att det kanske är priset som är för lågt och att jag verkar lite billig. COMLEX skulle jag också vilja ha, saknar och tycker är överdrivet dyrt för något man trots allt investerande viss tid kan extrahera ut från diverse andra ramverk med tillåtande licensregler som använt det eller jämförbart under.


"Distribution: Web Download
Member fee: $0 for 1994, 1995, 1996, 1998 members
Non-member Fee: US $2250.00
Reduced-License Fee: US $1125.00"

Pedagogiskt uppmuntrande för aktörer som skapar sådant här kan vi konstatera att COMLEX i publicering och spridningspotens har somnat av mer och mer medan lösningar som Verbnet, Framenet m.m. klarat att bygga upp välfinansierad forskning kring dessa system. Betalningslösningen som LDC om vi ska förstå COMLEX | New York University ansåg viktig är med andra ord mindre intressant för universiteten när det kommer till att bygga övergripande mer anslag. Lite nu eller mycket mer fortsatt.

Så vi adderar på det. Och för att samtidigt förstärka "kundvärdet" tar vi inspiration av aktuella nyhetshändelser:



När nu dom vanliga skällande mer än att bita (i internationell handel och diplomati de två välkända "3 - 20 år innan vi glömmer det hela" entiteterna där de har mer att lära av ex. USA) hotar varandra om vad de inte ska göra eller kommer göra utan att varken den ena eller andra tar den andra på allvar känns det som en fin isomorfologisk deltagande där vi ger och tar med världen. Medborgaren som engagerar sig för en bättre världsdel. Ingen av dem har mycket av krigarens själ även om det absolut inte gör Kina under nuvarande styrning ofarligt: deras mängd är massiv även om nivå på hunger i närmiljö hav m.m. ligger på tilltalande lugn nivå jämfört med till exempel näraliggande Japan under det tidiga 1900-talet.


Och tänker oss scenen där vi riktat går över några av plattformarna för att söka genererande problemen. Givet indirekta ägarstrukturer, personliga relationer och en intern in-own-country om inte bredare makt-ide för hur dessa plattformar kan tillämpas tycker jag vi har en prisvärd balans.


Och kanske har jag redan något där sedan cirka 2000 - 2003 någon gång. Om så då jag tvivlar på att jag ens vid balans klarar att acceptera den säkerhetsdefekt om övervakad (lätt nog: bara för grannar eller postman att känna lite på paketen: skäller paketet, verkar det vara något elektroniskt eller en CD-skiva i - promenerar Hans runt med en kul kungspudel plötsligt?) och får väl dela det någon gång under året när jag får tid att sortera ut den informationen sparad eller alternativt söker tillbaka till det i det underliggande kodsystem jag är tämligen trygg i är samma nu som då.


Men vi får se i vilken mening det har praktisk betydelse om potent. Mycket man tror är svårt att lösa kan visa sig enkelt nog när behov blir tvingande. Här intresserade mig mest konkret just nu liksom för de länkade inläggen likheten och kontrasten. Samma metodik de tillämpar paketeras om men också i en kontrast då personen resp. nationen är så genuint skilda i alla dimensioner vi är vana att bedöma denna och liknande frågor i.

Vad är ett adverb egentligen?

Det störde mig en del när jag förde över adverb och adjektiv prototyp för verb-modifikation till implementation att egentlig samlad förklaring till adverb saknades i min kunskap. Jag hittade heller inget som försökt förklara dem men en egenskap i hur de klassificeras som går igen och ofta verkar upplevas som det mer enhetliga förde mig till en förklaring även om jag innan tvivlade lätt och kanske lutade mer åt den inte ovanliga idén att diverse olika förts in mindre enhetliga egentligen.


1. Den väsentliga skillnaden i grupp är ju position och om de verkar modifierande på det nära stående som verb, adjektiv eller ett annat adverb.


2. Vidare har vi dem som verkar på hela motsvarande en mening.


3. Samt viktigt då det knöt till något befintligt i hur jag beskrivit andra funktioner i mötet grammatik och symbol-relationer också implicit kan modifiera hur motsvarande två meningar möts. Ex:


    She was quite problematic. Because she picked fights with drunk men in bars.

Jämfört med:


    She was quite problematic. Although she picked fights with drunk men in bars.

Desto närmare ett adverb modifierar (ex. ett verb eller adjektiv) ju mer troligt är det koncept som modifieras närmare i aktuellt kontext dess inlärda representation i mening. Ju längre ifrån och bredare desto troligare avseende en komponent i vad det verkar på har dess mening formats till kontext vid behov genom samspel arbetsminne.


Mest typiskt väldigt lokalt representerar därför ett adverb relationen mellan instansieringen och "mitten" - mest sannolika lokala kontext konceptet har från vår representation i inlärning.


När vi modifieerar bredare d.v.s. typiskt motsvarande en hel mening och relation till föregående är föga eller ej tydligt tycks för mig att vad vi konvergerar till samlat för kontext lokalt för mening relateras till den upparbetade representationen av aktuell "dimension" i discourse fortlöpande också i arbetsminne. Ex. Now där det annat än i vår egen situation just nu måste sättas i relation till tolkningen av dimensionen. Beskrevs exempelvis i stycket föregående dagen innan behöver vi indikera att vi nu är i den övergripande situationsförändringens "nutid".


Och jämförbart när delar av meningar knyts samman är funktionen som mellan mening även om vi troligt också har flera adverb-operatorer möjliga där som kanske inte förekommer mellan meningar genom att vi i mening har större närhet i aktivitet i arbetsminne mellan delarna medan vi mellan meningarna har större avstånd där vissa delar mer detaljerade inte gärna vill relatera sig genom att de via decay blivit lite otydliga.


Ex. Hans told someone to walk in the moonlight because he thought it might remove that person from the daylight.


Först har vi because där vi föregående har ett tillstånd representerat. Givet det tillståndet normalt tämligen utan annan kunskap och vetskap om det hela lika aktuellt representeras ges en efterföljande förklaring. Genom att vi har föregående tillstånd och efterföljande förklaring mest aktiverat är det funktionellt motsvarande hindsight bias och p.s.s. för övriga liknane adverb-kopplingar av den här typen beskriver de hur de två tillståndet ska föras samman.


Vi kan relatera diverse mer likartat och kanske viktigast oavsett klassifikation som kan variera lite this kontra that, och a / an kontra the.


This indikerar att vi i upparbetat tillstånd befinner oss närmare något. Detta tillstånd kan vara och tycks för mig oftare vara det när det verkar mycket lokalt ex. på ett substantiv vara dess mer övergripande i långtidsminne representation. Jämför vi och dom i svenskan.


För a dog indikerar vi att vi relationen till vår förståelse i långtidsminne av hunden i dess allmänna gemensamma mening. Medan om vi indikerar the avser vi närmare en instansiering i arbetsminne.


Vad jag upplever som lite underligt är hur mycket av koncepten oftare använda för att knyta samman meningar som finns i mer praktiska discourse-system medan hur lite i övrigt kring adverb som överhuvudtaget tycks tillämpas i natural language processing utanför samlad tolkning (jfr bag of verb).


Jämför vi med de mer grundläggande dimensionerna i Symbolmind där vad vi tycker om koncept samlas från nyhetsanalysen får vi motsvarande:


UP / DOWN
Adverb indikerande UP säger oss att representationen än normalt för konceptet som representerat i Symbolmind eller från det upparbetat i aktuellt kontext. DOWN p.s.s. men i riktning minskad aktivitet.

POSITIVE / NEGATIVE
Attityden relativt flocken i vad vi tycker och tänker om något. Jag utelämnar den från resonemangen här även om den är vanlig nog hos många andra för att förklara allt möjligt.

KNOWN / UNKNOWN
The är ett ex. på vad som indikerar högre KNOWN. Det finns också en större funktionell grupp av adverb uttryckande motsvarande sannolikhet.

BLUE LIGHT INTENSITY
Uttrycker i Symbol mind konceptets kopplingar i relationer andra koncept där värdet härleds med påverkan utåt under flera epoker. Jämför enklast - och jag vill ogärna försöka mig på i en första anteckning mer komplexa modifierande operatorer - a och an där resp. viktigare (men vådligt brytande mot vad jag trodde mig avstå från) hur vi faktiskt konvergerar resp. sats på sådant sätt att det kan relateras via operatorerna.

Vad är konkret och abstrakt och i vilken resp. utsträckning? Det sista förstår vi nog enklare från adverb skapade från adjektiv resp. verb just när de verkar på samma "ordklass". Vi kombinerar in ex. den intensitet (motsvarande UP och DOWN) från denna till det koncept som beskriver vad som sker. Desto mer abstrakt högre BLI som funktion av kontext ju lättare överförs detta utan att styras av det specifika här och nu medan något konkret oftare förekommande mer precis troligare modifierar själva meningen av ex. verb:et i hur det är organiserat i liknande ordning.

I det senare fallet ex. att det inte förändrar bara ex. intensitet utan närmare i konvergensen av verb och adverb snarare ger oss ett nytt verb vi ej har ett lika informationseffektivt namn på (om alls ett namn) d.v.s. språklig emergence i någon mening.

En äldre kirurgisk-metod i nutid mer sällan tillämpad för att ta bort en tumör som är mer riskabel än en annan kanske modifierar i huvudsak intensitet och känslor hos patienten medan det för kirurgen fokuserande på hur det nu var man gjorde det handgreppet och i vilken mån ingrepp kanske modernare kan tillämpas tillsammans med det för att reducera riskerna är mer vad vi avser.


Avslutande har vi tycks det för mig en till i resonemanget underförstådd gemensam egenskap: de relaterar vad som i sig själva eller med andra koncept hunnit konvergera klart på vägen. När vi relaterar två events i nära interaktion ex. Hans told him to walk... eller Has want to walk... är event-integrationen nära och kovnergerar tillsammans till antagligen övergripande symbol eller kanske vanligare för verb en sekvens. Medan vi för Hans want to see that the hound is eating the vegan diet. Här får vi två logiska konvergenser där vi behöver representera upp särskilt vad vi har efter that för att kunna slutföra det föregående medan om vi fortsätter konvergens begrepp för begrepp blir det lite underligt.


Några initiala tankar från lite funderande under kvällen.


Givetvis är övergången mellan adverb och övriga ordklasser flytande. Men av samma anledning intressant (skapande möjligheter men också i praktisk analys just därför svårare om man ska gå längre än ex. relativ UP och DOWN) kreativare.