Tittar vi tillbaka i den svenska historien när Norge valde att lämna unionen var det inte vad alla såg som en acceptabel väg. Ett krig hade på alla sätt varit en katastrof för Sverige och Norge verkande än idag.
Och helt meningslös. Krig kan vara nödvändiga och ibland en bättre väg även när andra möjligheter finns. Men i sådana fall ska vi bäst se värden vi kan relatera till utan att vara emotionellt investerade i den konflikten eller någon associerad fråga vi upplever är sammankopplad.
För unionen såväl som många andra konflikter där ju Franska Algeriet var ett exempel jag tog upp tidigare är värdet som upplevs och man vill försvara verkligt men endast i den egna upplevelsen. Det är vårt revirtänkande både större sätt och ofta lokalt som i många fall för Franska Algeriet.
Den konflikten behöver vi dock lära oss att lämna. Men för den plötsliga ledningen kan de vara de svåraste att klara av.
Känslorna är lika verkliga för dessa som mer konkreta konflikter. De rationella argumenten saknas dock. Och det i sig ger de råa känsloargumenten större utrymme och dom räcker mer än väl för att ta ett land ut i krig.
Nordirland är som dom konflikterna varit i Västerlandet ovanligt unikt problematisk. Föga underbyggt och vid sidan om vad vi här diskuterar misstänker jag ändå lätt att en orsak till att Västerlandet haft så få sådana problem ligger i 4R Allele och kanske 7R och 2R. Förvisso kan vi spekulera att de tenderar att sjunga med mycket men samtidigt är det flexibiliteten och förändringen och vi kan ju där här se antalet som lämnade Irland för USA.
Vad som gjort Nordirland komplicterat är mycket. Det är den omedelbara närheten som ju i allt relaterat till intensitet gör allt verkligare. Den långa tiden tillsammans med konflikter inte en gång i historien utan gång på gång långt innan vad vi ännu ser resterna efter.
Också är det det imaginära värdet där man känner territorium och flock till en bit mark där man definierat flock i motsatta sidor till samma bit utan något egentlig rationell orsak. För inga nu levande finns rätt eller fel till vem som har rätt till vad. Båda parter förstörde inte primärt för respektive "fiende" utan sig själva och sina barn. Det finns ingen anna verklig i sådant lika lite som det finns rätt eller fel. Det är samma sak som i Israel och Palestina. För respektive fråga kan respektive argumentera att man har rätt till något men gång efter gång förstör båda parter för sig själva och sina barn. Och världen bryr sig inte längre varken i Israel eller Palestina. Massor av mäniskor skulle mena att jag har fel i det men jag har inte fel. Folk har tröttnat.
Det är som Israels föga genomtänkta ur ett säkerhetsperspektiv drivet givetvis av de emotionella skador den långa konflikten orsakat agerande här:
Jag kan lika lite som Vita huset argumentera mot att Israel har den rättigheten. Och är det verkligen i en säkerhetssituation nödvändigt korrekt. Men troligen var det inte det. Och Israel har i så fall inte vunnit något överhuvudtaget på agerandet. Däremot har man orsakat skada på sig själva och sina barn. Och roar vi oss att följa nyhetsrapporteringen är det ingen som är förvånad, det är ingen som ser någon part här som en aktör man kan resonera med och samtliga är helt marginaliserade i all politik i Mellanöstern. Ge det lite tid till kommer saker gått längre än så.Varje förvärring av konflikten är den ständiga förstärkningen där pseudo-frågor folk kan ha tagit ställning till som nu dör bort när folk slutar att bry sig vad man associerar till problem. Problem på nivån att att triviala problem är vad Israel och Palestiner inte klarar av att hantera. Det är inte vad man vill köpa produkter av och ännu mindre är det inte vad man vill ha samarbeten med. Det krävs ingen bojkott, konspiration eller ens engagemang i frågan (motsatsen är snarast det troligaste) utan bara att man tröttnat på ständiga problem.
Jag säger inte att det inte behöver vara nödvändigt att förstärka gränsen. Men medborgare som röstar ska betänka att av en politiker med den kompetens och moralisk rygg som krävs i dom här frågorna krävs mer än att klara av omedelbara problem. Du behöver den nivå Charles André Joseph Marie de Gaulle klarade av när han löste Algeriet utan att ännu mer blod flöt.
Sådant är verkligen aldrig svårare än att fråga sig: Vilket resultat har nuvarande aktör / strategi klarat att uppnå? Vad har andra aktörer / strategier i andra länder och konflikter klarat att uppnå.
Historien stör och på så många sätt. Men det innebär bara att man måste ställa högre krav på vilka politiker man accepterar. Alternativet till det är inte en lösning utan att man står där man står idag men med också nu och framöver växande ekonomiska problem där man om kanske fem till tio år kan befinna sig i en direkt problematisk situation.
Och om något redan nu utanför den naturliga process vi kommer se kan jag inte annat än avråda från att inte bara köpa utan använda produkter från Checkpoint. Samt givetvis krigsmateriel. Finns särskilda önskemål ex. om man känner att det är en orättvis åsikt ser jag vissa möjligheter att lägga en kontinuerligt genomgång av hela det konceptet och associerade sådana under året även om jag knappast lär kunna prioritera någon direkt kortvarig insats. Sådant är nu livet. Saker kan gå så snabbt men liket magi är varumärke byggt under så många år plötsligt vad som börjar ta skada bara därför att folk tröttnat.
Generellt oavsett direkta problem med kvalitet, medarbetare eller koncept för säkerhetslösningar från regionen gäller dock att sådant handlar man från aktörer associerade med länder och regioner som klarar att hålla stabilitet. Det därför att framförhållning är nödvändigt där långsiktighet kan byggas. Israel har inte idag inte politiska förutsättningar för det.
Israel, de palestinska organisationer, rent av intellektuella bland dem har inte mer förmåga än att klaga över påhittad orättvisa utan att ha personlig ryggrad att se att de inte gör mer än att spä på konflikten. Det är som den här nollan som på något magiskt sätt får ett helt uppslag i Aftonbladet för att sitta och insinuera att jag skulle vara smyg-rasist för att jag hellre läser en i flera exportområden erkänd expert på så många sätt snarare än palestinska författare:
Det är ingen skillnad mellan honom och vad som föranleder dödsskjutningarna vid gränsen. Det handlar bara om att man per skitfrågor som aldrig kan göra mer än att förvärra ska ha rätt. Men där inget rätt finns. Det är bara frågor där båda förlorat när någon för omogen att klara att se det för ett kort ögonblick upplever att de fått rätt.
Om något borde man kräva Aftonbladet tillbaka på pengarna man betalade för att läsa den där sörjan.
Har en svensk svårt att se detta... Tänk efter. Vilka personer i svenskt media är mest investerade på endera sidan. Gå till biblioteket eller använd internet. Gå igenom vad de publicerat allmänt. Jämför det med någon annan skribent. Hur många frågor utanför denna fråga som dessa glatt kastar sig in i för att roa sig med i den glorifierat härliga striden har nått någonform av lösning och om så har någon av dem någonsin haft med det att göra?
Och lyssna nu. En del saker jag kan bra nu lär sig allt fler. Det blir tydligt för fler och fler aktörer vilket förbannat skada all skit israelerna och palestinierna orsakar utåt för alla andra över inte bara regionen utan världen. Tror ni det kommer innebära att någon löser era problem? Nej för det finns ingen lösning mer än vad ni gör själva för dom lösningarna ni söker är mentalt vanskapta fantasier utan någon som helst verklighetsförankring. Ni är fast i helvetet ni bygger allt mer cementerat och det löser ni själva om alls. Och det är ingenting om inte som någon vinner utan det förlorar alla.
I avsaknad av det. Bespara åtminstone mig ert förbannade gnällande.
