Nordirland & de imaginära konflikter där den största kraften krävs

2011-05-16

Tittar vi tillbaka i den svenska historien när Norge valde att lämna unionen var det inte vad alla såg som en acceptabel väg. Ett krig hade på alla sätt varit en katastrof för Sverige och Norge verkande än idag.

Och helt meningslös. Krig kan vara nödvändiga och ibland en bättre väg även när andra möjligheter finns. Men i sådana fall ska vi bäst se värden vi kan relatera till utan att vara emotionellt investerade i den konflikten eller någon associerad fråga vi upplever är sammankopplad.

För unionen såväl som många andra konflikter där ju Franska Algeriet var ett exempel jag tog upp tidigare är värdet som upplevs och man vill försvara verkligt men endast i den egna upplevelsen. Det är vårt revirtänkande både större sätt och ofta lokalt som i många fall för Franska Algeriet.

Den konflikten behöver vi dock lära oss att lämna. Men för den plötsliga ledningen kan de vara de svåraste att klara av.

Känslorna är lika verkliga för dessa som mer konkreta konflikter. De rationella argumenten saknas dock. Och det i sig ger de råa känsloargumenten större utrymme och dom räcker mer än väl för att ta ett land ut i krig.

Nordirland är som dom konflikterna varit i Västerlandet ovanligt unikt problematisk. Föga underbyggt och vid sidan om vad vi här diskuterar misstänker jag ändå lätt att en orsak till att Västerlandet haft så få sådana problem ligger i 4R Allele och kanske 7R och 2R. Förvisso kan vi spekulera att de tenderar att sjunga med mycket men samtidigt är det flexibiliteten och förändringen och vi kan ju där här se antalet som lämnade Irland för USA.

Vad som gjort Nordirland komplicterat är mycket. Det är den omedelbara närheten som ju i allt relaterat till intensitet gör allt verkligare. Den långa tiden tillsammans med konflikter inte en gång i historien utan gång på gång långt innan vad vi ännu ser resterna efter.

Också är det det imaginära värdet där man känner territorium och flock till en bit mark där man definierat flock i motsatta sidor till samma bit utan något egentlig rationell orsak. För inga nu levande finns rätt eller fel till vem som har rätt till vad. Båda parter förstörde inte primärt för respektive "fiende" utan sig själva och sina barn. Det finns ingen anna verklig i sådant lika lite som det finns rätt eller fel. Det är samma sak som i Israel och Palestina. För respektive fråga kan respektive argumentera att man har rätt till något men gång efter gång förstör båda parter för sig själva och sina barn. Och världen bryr sig inte längre varken i Israel eller Palestina. Massor av mäniskor skulle mena att jag har fel i det men jag har inte fel. Folk har tröttnat.

Det är som Israels föga genomtänkta ur ett säkerhetsperspektiv drivet givetvis av de emotionella skador den långa konflikten orsakat agerande här:

Jag kan lika lite som Vita huset argumentera mot att Israel har den rättigheten. Och är det verkligen i en säkerhetssituation nödvändigt korrekt. Men troligen var det inte det. Och Israel har i så fall inte vunnit något överhuvudtaget på agerandet. Däremot har man orsakat skada på sig själva och sina barn. Och roar vi oss att följa nyhetsrapporteringen är det ingen som är förvånad, det är ingen som ser någon part här som en aktör man kan resonera med och samtliga är helt marginaliserade i all politik i Mellanöstern. Ge det lite tid till kommer saker gått längre än så.Varje förvärring av konflikten är den ständiga förstärkningen där pseudo-frågor folk kan ha tagit ställning till som nu dör bort när folk slutar att bry sig vad man associerar till problem. Problem på nivån att att triviala problem är vad Israel och Palestiner inte klarar av att hantera. Det är inte vad man vill köpa produkter av och ännu mindre är det inte vad man vill ha samarbeten med. Det krävs ingen bojkott, konspiration eller ens engagemang i frågan (motsatsen är snarast det troligaste) utan bara att man tröttnat på ständiga problem.

Jag säger inte att det inte behöver vara nödvändigt att förstärka gränsen. Men medborgare som röstar ska betänka att av en politiker med den kompetens och moralisk rygg som krävs i dom här frågorna krävs mer än att klara av omedelbara problem. Du behöver den nivå Charles André Joseph Marie de Gaulle klarade av när han löste Algeriet utan att ännu mer blod flöt.

Sådant är verkligen aldrig svårare än att fråga sig: Vilket resultat har nuvarande aktör / strategi klarat att uppnå? Vad har andra aktörer / strategier i andra länder och konflikter klarat att uppnå.

Historien stör och på så många sätt. Men det innebär bara att man måste ställa högre krav på vilka politiker man accepterar. Alternativet till det är inte en lösning utan att man står där man står idag men med också nu och framöver växande ekonomiska problem där man om kanske fem till tio år kan befinna sig i en direkt problematisk situation.

Och om något redan nu utanför den naturliga process vi kommer se kan jag inte annat än avråda från att inte bara köpa utan använda produkter från Checkpoint. Samt givetvis krigsmateriel. Finns särskilda önskemål ex. om man känner att det är en orättvis åsikt ser jag vissa möjligheter att lägga en kontinuerligt genomgång av hela det konceptet och associerade sådana under året även om jag knappast lär kunna prioritera någon direkt kortvarig insats. Sådant är nu livet. Saker kan gå så snabbt men liket magi är varumärke byggt under så många år plötsligt vad som börjar ta skada bara därför att folk tröttnat.

Generellt oavsett direkta problem med kvalitet, medarbetare eller koncept för säkerhetslösningar från regionen gäller dock att sådant handlar man från aktörer associerade med länder och regioner som klarar att hålla stabilitet. Det därför att framförhållning är nödvändigt där långsiktighet kan byggas. Israel har inte idag inte politiska förutsättningar för det.

Israel, de palestinska organisationer, rent av intellektuella bland dem har inte mer förmåga än att klaga över påhittad orättvisa utan att ha personlig ryggrad att se att de inte gör mer än att spä på konflikten. Det är som den här nollan som på något magiskt sätt får ett helt uppslag i Aftonbladet för att sitta och insinuera att jag skulle vara smyg-rasist för att jag hellre läser en i flera exportområden erkänd expert på så många sätt snarare än palestinska författare:

Det är ingen skillnad mellan honom och vad som föranleder dödsskjutningarna vid gränsen. Det handlar bara om att man per skitfrågor som aldrig kan göra mer än att förvärra ska ha rätt. Men där inget rätt finns. Det är bara frågor där båda förlorat när någon för omogen att klara att se det för ett kort ögonblick upplever att de fått rätt.

Om något borde man kräva Aftonbladet tillbaka på pengarna man betalade för att läsa den där sörjan.

Har en svensk svårt att se detta... Tänk efter. Vilka personer i svenskt media är mest investerade på endera sidan. Gå till biblioteket eller använd internet. Gå igenom vad de publicerat allmänt. Jämför det med någon annan skribent. Hur många frågor utanför denna fråga som dessa glatt kastar sig in i för att roa sig med i den glorifierat härliga striden har nått någonform av lösning och om så har någon av dem någonsin haft med det att göra?

Och lyssna nu. En del saker jag kan bra nu lär sig allt fler. Det blir tydligt för fler och fler aktörer vilket förbannat skada all skit israelerna och palestinierna orsakar utåt för alla andra över inte bara regionen utan världen. Tror ni det kommer innebära att någon löser era problem? Nej för det finns ingen lösning mer än vad ni gör själva för dom lösningarna ni söker är mentalt vanskapta fantasier utan någon som helst verklighetsförankring. Ni är fast i helvetet ni bygger allt mer cementerat och det löser ni själva om alls. Och det är ingenting om inte som någon vinner utan det förlorar alla.

I avsaknad av det. Bespara åtminstone mig ert förbannade gnällande.

Utvisningen av Hassain: Den möjliga IMF-Utpressningen visar att utökat skydd krävs

Jag delar uppfattningen i Expressen:

Jag tror inte det omedelbart skulle leda till någon väldigt problematisk konsekvens mycket troligt nog kanske sent under första året. Bangladesh är problematisk.

Generellt när riskbedömning görs kan man för journalist inte generalisera där man inte tar hänsyn till det. Riskbedömningen behöver spegla det hot individen innebär för de entiteter som kan skada denne.

Bangladesh passerar smidigt utanför världens ögon. Det är vad man önskar ska kvarstå. Givet den låga uppmärksamheten är det mindre uppmärksamhet att låta mörda journalister eller på annat sätt hindra deras process. Vi kan förvänta oss att den utvecklingen försämras kanske ända in i 2012 till 2014 om inte längre.

Hela regionen från Bangladesh till Pakistan med omgivande områden i Kina, Tibet och norra delarna av Indien är också problematiska i potentiellas risker på många andra sätt. Det är vad som kan öka risken för enskilda journalister i Bangladesh.

Ett grundläggande problem här är att både UD och Migrationsverket inte gör riskbedömningar utifrån personsäkerhet och har aldrig gjort det. De gör allmänna bedömningar vars grundläggande premisser speglar hur den svenska medborgaren kan resa. Det är inte ett problem som de egentligen borde äga eller hantera vilket rimligen borde vara vad myndigheterna hanterar i lämplig samlad lösning. Så sker inte. Det sker i den här meningen egentligen heller inte i EU även om några stycken - allra minst - entiteter i EU säkert menar det. Det vore där det egentligen skulle lösas men givet att några stycken menar att de redan gör detta (det är verkligen inte vad dom gör) är det kanske svårt för andra mellan hur bidrag och befattningar fördelas mellan länderna artiga mot varandra att göra något åt det. Det är nu i sådant inte svårare än att ta fra track-record på korrekthet och jämföra det med andra entiteter.

För att få lite perspektiv på saker och ting här låt oss citera en bit från Övningsföretaget Fröenade Limprodukter AB FLAB jag en gång för väldigt många årsedan drev tillsammans med Åke Sandström, MUST, Andreas Sjögren något konsultföretag, Örn Lagerqvist datakonsultföretag på HAS jag hade förmånen att gå gratis givet en del föreläsningar. Situationen är inte på något sätt jämförbar med ger oss perspektivet:

"Liten konsekvens
Kan påverka trovärdigheten för verksamheten
Viss ekonomisk påverka < 1 miljon kronor [Red. Detta var tror jag 2002]
Liten påverkan på människor"

Kan nu angriparen d.v.s. journalisten skada trovärdigheten? Det har han ju redan gjort. Kan han orsaka ekonomiska skador? Givetvis och mer än en miljon kronor på helt andra sannolikheter osm avses här.

Faktiskt behöver vi upp till Mycket stor konsekvens innan vi korrekt uttryckt risken han innebär:

"Hotar verksamhetens trovärdighet.
Extremt stor ekonomisk påverkan > 150 miljoner kronor.
Mycket stor påverkan på människor (flertal mycket svårt skadade och/eller stort flertalet döda.

Det därför att regionen är turbulent och kommer vara så. En entitet som bevakar och kontrollerar makt under sådana omständigheter har oavsett hur moraliskt fel det kan kännas inte bara positiva värden av det utan konkret löper de fara för eget liv. Slår saker över till fel entiteter relativt vem de stött o.s.v. kan de bli avrättade själva. Vad som stör saker även rörande utrikespolitik, handel o.s.v. i det lilla genom att peka på problem kan därför indirekt vara ett hot mot dom själva. Det kan få deras "general" att se illa ut och någon annan (mer troligt än inte lika omoralisk) får manöverutrymme att konsolidera sin makt och lösa problem lite mer aktivt.

En god start är ju att komplettera system för utvärdering av risk för att hantera särskilt utsatta funktioner ed större skydd. Både speglande risken men också i erkännande av att utan bevaknade journalistik faller samhället sönder. Vi måste i riskanalysen spegla både sannolikheten och konsekvensen. Det var vad myndighetsfunktioner som föregick DHS fallerade på för 11 september. Det planerade hotet var känt men sannolikheten för att det skulle kunna genomföras bedömdes mycket lågt.

Vi behöver skydda journalistik. Om vi inte gör det skapas och aktiveras förvisso i Västerlandet kångsamt men ändå växande och ännu värre i andra delar mycket sötrre problem än vad enskilda hot per fråga innebär.

Vi kan förstå den problematiken genom att jämföra med en hypotetisk men så ännu öppenfråga skapad från den en aktualitet IMF-chefens misstänkta övergrepp på hotellpersonal kan tänkas representera:

  • IMF chefen är välkänd.
  • Men han är inte politiskt vald.
  • Han tenderar att vara mer anonym.
  • Dock har en mycket kritisk roll. I balans mellan olika världsbild i enskilda frågor kan han indirekt avgöra.
  • Var det misstänkta brottet en enskild händelse? Kanske men det vet vi inte.
  • Om det var en vana har han varit öppen för utpressning.
  • Har han varit öppen för utpressning kan det ha missbrukats.

IMF har uppenbart givet deras reaktioner inte varit och är inte förmogna att hantera det själva. För länderna som tillsatt honom kan vi ju se att "korrekt" hanterande är vad som kan variera med målsättning.

För samma person att agera likartat i Frankrike tror jag kan ha varit mindre troligt. Därför att han vet att han passerar mindre anonymt där. Där är en kandidat till ett demokratiskt valt ämbete. Det ger en utökad demokratisk kontroll.

I avsaknad av den kontrollen tills mer kunskap kanske blir känd är det en öppen fråga om IMF via utpressning kan ha påverkats eller har läckt information.

Därav ska vi skydda dom demokratiska kontrollfunktionerna. Det är åsiktsfrihet, pressfrihet, meddelandefrihet och givet dessa kan vi ha fria val.

Libyen: Civil infrastruktur ska man ha respekt för ska byggas upp igen

När saker kanske inte riktigt levererar på den nivå som faktisk svårighet och kostnad investerad är det så lätt att peka på något man behöver för att lösa problemet. Kanske har vi ett exempel på det nedan?

“'NATO is not attacking infrastructure targets in Libya,” Richards told London’s Sunday Telegraph newspaper. 'But if we want to increase the pressure on Gaddafi’s regime then we need to give serious consideration to increasing the range of targets we can hit.'"
Från: Military calls for increased NATO airstrikes; Top Libyan officials cooperate in war crimes investigation | Washington Post

Det framgår dåligt vad General Richards avser. Och givet det ser jag en excellent möjlighet att igen peka på ett pragmatiskt synsätt där meningslösa missriktat beskydd för personer endast därför att det är diktatorer relativt övriga och andra dumheter lämnas:

1. Civil infrastruktur kostar enorma belopp och oerhört lång tid att bygga upp. Det är skador som man vill så långt som möjligt helt undvika.

2. Att slå ut alla typer av militära fasta strukturer är bara bra. Det gagnar inte Libyens folk eller regionen att de finns kvar. Nordafrikas problem är inte för mycket vapen.

3. Jag kan för allt i världen inte se någon mening med att man gör en kostsam operation där stora värden finns för befolkningen och världen enligt min tidigare argumentation och begränsar mål enligt två.

4. Inte heller som jag pekat på tidigare kan jag se någon anledning till varför man inte riktat skulle slå mot ledande personer i den militära organisationen d.v.s. Kadafi m.m.

Problemet här är ju att armén håller sig samman. Detta är en diktatur topp-styrd av en familj. Den har associationer till andra politiska organisationer men det är mycket mer långsiktiga och långsamma strukturer som funnits och överlevt under väldigt lång tid. De kan addera givet långsamma konflikter som funnits till Kadafi en tid men det krävs ingenting alls här för att det ska släppas helt d.v.s. om Kadafi och den maktfamiljen dör tvivlar jag på någon från dessa eller ens någon i Kadafi's familj klarar att hålla hela strukturen från att falla samman. På sin höjd för att klara ett vettigt stillestånd man kan förhandla från är vad jag tror är möjligt.

För sådana mål finns ingen unikt associerad kostnad annat än de risker som alltid är associerat med sådant (ex. att en bomb hamnar i ett bostadshus istället för en annan byggnad) samtidigt som vi kan se ett även utanför den större frågan direkt värde (mindre infrastruktur för krigföring o.s.v.).

Slår man dock också ut infrastruktur för ex. vatten kan man kanske tro att det skulle påverka konflikten så att den rör sig snabbare mot avslut men jag tvivlar på att det stämmer. Vi kan om vi tittar i historien inte se att det skulle stämma. Civilinfrastruktur kan falla ner till ingenting utan att det påverkar om soldaterna inte ser att de kan retirera utan att det riskerar deras eller deras familjs liv. Samtidigt är den långsiktiga kostnaden enorm.

Och med risk att verka cyniskt. Visst jag kan ta fel. Men jag tvivlar på att regimen har långt kvar nu. Och jag tror givet det behöver management ut och tala om visionen och strö pengar, vapen m.m. runt om sig till nyckelkompetens o.s.v. Rimligen måste väl rebeller eller andra entiteter vid det här laget ha några goda högt belägna platser i staden där man kan ha ögonen på bunkrar och dylikt där Överbefälhavare och General Kadafi kan befinna sig och helt enkelt ta och skjuta honom när han passerar ut.

Jag står som förvånad och närmast skeptisk till att han inte redan måste ha varit tvungen att göra det men har egentligen inte följt nyhetsrapporteringen i detalj utanför dom politiska frågorna runt om. Det är förvånande om så är fallet och en indikation på att jag kanske kan ha fel i mitt resonemang här. Det borde inte räcka att kalla folk där han är. Sådant är svaghet. Ledaren kommer överraskande ut och talar till dig. Det visar att han inte är begränsad. Det ledarskap Kadafi har kräver det. Jag menar förutom alla argument direkt till det kan vi ju se det som att allt har vänt dig emot dig och om din ledare nu inte ens kan gå utanför sin bunker håller du inte linjen.

Nu viker ju linjen sig mer och mer. Så rimligen måste Kadafi om han suttit och gjort vad nu envåldshärskare gör när saker faller ut till folket på linjen och tala med dem. Synas på stan. Tala till folk. Besöka viktiga punkter där slag kommer stå. Skjuta några förrädare. Kasta pengar på folk. O.s.v. Eller hur?

Men nu av magiska orsaker är många eniga om att de beskyddande åtgärderna av civilbefolkningen för att hindra ett beslut Kadafi fattat och implementerar via sin armé helt acceptabel genom att skjuta på hans soldater som marscherade över till stad i fråga medan samma personer blir enormt upprörda över idéen att en god lösning på hela den problematiken som besparar ett enormt antal dödsfall och lidande d.v.s. döda General Kadafi skulle vara felaktig. Men det är inte felaktigt. Det är rätt lösning.

En faktor i Libyen som intresserar mig har varit tidsaspekten relativt intensitet. Men jag förstår inte skalfaktorerna på det längre. Jag kan se att jag inte hade fel i ett ligger kontinuerligt men i övrigt har jag inte haft medel och resurser att klara att följa det. Där såg jag också att jag hade räknat fel (jag gör det ännu förhand) och det var givet antal dagar som behövde räknas om för mycket för att vara praktiskt möjligt.

För mig är det därför svårt att korrekt se hur Libyen och Syrien nu förhåller sig till varandra. Men det finns ett gemensamt beat. Och kanske är det konstruktivt att se det som att Nato följer det också. I det menar jag då inte att det är planerat på något sätt utan ligger i vår kollektiva kommunikation för hur storlek och betydelse av något påverkar vår intensitet (t.ex. i det också hur vi relaterar till tiden) och hur vi bedömer komplexitet och presterar. Både vårt språk och vårt agerande blir mer effektivt.

Även om jag nu tappat bort mig tvivlar jag på att särskilt många om någon legat mer korrekt än jag gjort så här långt. Men det innebär inte att det kommer räcka för Kina. För Kina krävs tror jag tre saker:

1. Bäst en kognitiv förändring där flera vägar kan summera samman tror jag. Jag har egentligen inte diskuterat det och avstår men följande kanske indikerar något av vad jag avser:

  1. Vad är skillnaden när diktaturen faller stridande resp. ger upp? Mängden
  2. Prediktion av politiska frågor: Närvaro i betygen
  3. För två givet att man läst den första och tänkt igenom det.
  4. Stealth helikopter II, Björn Borg, Luftföroreningarna i Kina & Vägen till Demokrati?
  5. För tre givet de två föregående och en del eftertanke.

2. Man behöver tror jag inte stirra sig blind på de ekonomiska faktorerna relaterade till Sovjetunionens fall utan korrekt se ekonomi som abstrakta värden. Abstrakta värden kan vara positiva och negativa (eller vi väljer att uttrycka oss så här även om jag har det separerat) där man bättre behöver fokusera på vilka värden man tappar eller inte uttrycker för nyckelgrupper.

En i det grundläggande faktor utan exakthet men som givet annat kan förstärka är vad vi här kan uttrycka som en känsla av att annat utvecklas förbi dig. Det är en mäktig faktor och nu spelar den allt mer men vad spelar den på? Och hur ser de faktorer som förstärker den nu ut?

3. I tre kan vi kanske säga att vi har allt välkänt vi nöjer oss att uttrycka som: hur argumenterar man och hur når man ut? Och vem argumenterar man mot? Exempelvis ska vi ju vara på det klara med att de flesta som engagerar sig politisk i Kinesiska kommunistpartiet både regionalt och i landet har sämre förutsättningar än många andra att nå en god position högt upp. Så skulle det helt säkert också vara om man var en demokrati men det är inte säkert att det skulle vara samma personer. D.v.s. det är ju inte alls bara befolkningen som blir otäckt lurade på sitt politiska inflytande utan stora delar av det kommunistiska partiet också. Och om inte annat med fler partier: fler partiledare, mer partibidrag från företag o.s.v.

Förvisso vad som hör hemma till två men angiven sist efter tre istället därför två inkluderar så oerhört mycket mer än detta där detta endast är en mindre säker och inte alls lika konkret fråga att fundera över: Vad är inflation och finns flera typer av inflation? Finns det en koppling mellan en typ av "inflation" (och jag avser inte ett linjärt samband) och möjligheten för förändring? Om din skattning av ditt eget respektive samhälles värde förändras har vi där någonstans en relation som flocken tenderar att vilja lösa snabbt? Jag vet inte säkert och behöver få saker på plats för att göra de automatiserade analyserna men har några lager kvar innan jag når värderingen här. Ändå. Kanske att vi kommer se en del större (relativt landet i fråga) rörelser snart.

Vad är egentligen en valuta? Det handlar om förtroende och värdering relativt tiden. Och vad är det förtroendet kopplat till? Både rörande vad det speglar och vad det inverkar på? Men speglar ekonomisk inflation som direkt uttryckt i priser och löner korrekt denna? Nej det vet inte är fallet och i den dispergensen och troligen relaterade ligger en andra derivata. Det är andra derivatan och vad den ev. är relaterad till som är intressant snarare än några enkla linjära samband.

I sammanfattning. Låt dom bomba alla militära mål inklusive Kadafi och övrig militärledning. Men förstör man civilinfrastruktur ska man bäst bygga upp den också.

Google indexerar datum fel för Blogger

Notera tidsbegränsningen som satts för sökningen pope libya d.v.s. från 1/1/2000 till 2/1/2011 (jag önskade se om något tidigare engagemang för Libyen fanns eller om han mer söker media-intensiva frågor att tycka till om) och översta sökresultatet som i sökresultatet givits 15 Nov 2010:

Hela URL för sidan är:

http://jceworld.blogspot.com/2011/05/vatican-pope-48th-vocation-day-message.html

Ser ut att vara en normal post på Google Blogger.

Förutom arkiven man rimligen måste anta att Google inte skulle feltolka givet att de nu är standard på ett enormt antal bloggar är det enda jag ser det rimligen kan vara följande från brödtexten till posten:

"Apostolic Blessing.<br /><br />From the Vatican, 15 November 2010<br /><br />BENEDICTUS PP. XVI</span></span></b></div><div><b><span class="Apple-style-span" style="font-weight: normal; "><span id="content2" style="text-align: justify; ">

Men varför? Orsaken ligger kanske en bit upp i början av postningen och är vill jag föreslå relaterat till parsningen av span och den ordning sidan parsas i. Jag kan inte se något annat rimligt. En kollision mellan typ av data robot förväntar sig och att den inte fortsätter titta när den tror sig hitta det där irrationell användning av span felaktigt orsakar det. Kanske. Jag tittade inte särskilt noga.