Rapporten (antagligen föreställer jag mig ett av flera scenarier mer än att vi kan anta att rapporten särskilt skulle representera taktik och strategi utan att följa upp vad som sagts om perioden i övrigt från kongress president och aktuella myndigheter - det är viktigt att säga därför att oavsett land är det lätt att tänka fel i det därför att vi är vana vid att folk har en åsikt och inte t.ex. har "perspektiv-konkurrerande" grupper) Why the world is a dangerous place undertecknad av en Herbert Meyer vid CIA 1983 ger oss en ögonblicksbild från den sista perioden fram till Sovjetunionens fall från hur en entitet såg det vid tiden.
Oavsett den rapporten eller vad jag skrev i Libyen: Mötet överbrygger låsta konflikter där jag använde den som en utgångspunkt för att ge ett viktigt men svårare perspektiv att ta är en fråga vad som skiljer diktaturerna som faller relativt lätt där jag nu tänker på Östeuropa och Sovjetunionen de sista åren för vilka vi också ska se att de gick in i lång-period av problematik bl.a. relaterat till ekonomi. Folk kan ge en massa rationella skäl till problemen efteråt utan att rationellt följt upp fakta och gjort relevanta jämförelser för parametrarna med andra länder. Kompetens och tillgångar liksom rå-fabrikskapacitet om en närgången väl i nivå med stora delar av världen fanns efter kriget att bygga från. Vi kan se det som att det är en problematisk omställning att behöva förändra ditt perspektiv på dig så oerhört mycket.
Oavsett problem i diktaturen i sig var säkert för många ett perspektiv att man var en världsmakt. För många personer där ju partiet var ganska stort gäller även samma perspektiv relativt den egna befolkningen. Det kan kosta att gå igenom den omställningen. Att jag har rätt här kan enkelt illustreras med det mest uppenbara uttrycket av det: kostnaden för konflikter man givit sig in i utan att längre ha kapacitet att hantera dem. I praktiken passerade de för Ryssland vad de haft råd med. Processen började ju där givetvis redan innan Sovjetunionen föll som ju Afghanistan kan ha varit en indikation om så god som någon. Att de kan uttrycka segrat i flera fall är dock givetvis viktigt här men det gäller också konkret kostnad.
Betänk nu dom diktaturer som faller kämpande till sista blodsdroppen. En del kan mer eller mindre vandra baklänges ner i sin egen grav trots att ändå relativt lång tid funnits där det är klart vart det kommer gå och där flexibilitet att förhandla fram en dålig men mycket bättre än blodets väg (Ex. Ok jag kanske inte får behålla mina 1000 Miljarder äpplen men om jag får behålla 50 och måste dessutom försvinna iväg någonstans och då låter jag bli att låta 30 000 gå i döden innan jag slutligen dör).
Vansinnigt? Nej det här är hur människan är och det tycks bara vansinnigt därför att vi nu är vana vid att ha basket, landbandy m.m. Många av våra historiska konflikter är precis i nivå med möjligheten indikerad här. De har inte tillfört något värde alls där en envåldshärskare i bästa fall fått lite mer mark att styra över utan att det är något konkret värde alls. Sport kan vi se som en sund metod att använda dom instinkerna för att skapa motivation att se till att kroppen är i form.
Vad är skillnaden? Att man kan detektera och prediktera åtminstone den senare egenskapen innebär i sig inte att man kan säga att man vet vad som är förklaringen. Gruppen är viktig: Vi. Att styra över ett mycket stort imperium utom antingen demokrati eller diktaturer av den sovjetiska eller kinesiska typen där vi trots viss i många frågor stor och avgörande har en maktfördelning över ett parti där folk utan att nödvändigtvis vara din son eller din systerson kan konkurrera om ett inflytande är tror jag avgörande.
Tar vi det Brittiska imperiet var de närmast unika i det vid tiden. Går vi bakåt i tiden från det tenderar de att falla sönder väldigt tidigt. Karl XII och dennes föregångare är ju ett exempel på det. Vi har också det mongoliska imperiet.
Alla dessa exempel tenderar att kunna ta utrymme men hittar de inte en trovärdig modell för att antingen fördela ut makt som översätter organisatoriskt där en väg givetvis är att konkret ge upp makt varken till demokrati eller ett diktatoriskt parti utan arvsfurstar vilka inte sällan mer eller mindre haft precis samma makt som du i sina respektive delar. Det var ju situationen ex. i England längre tillbaka, Japan, Indien m.m. I dessa fall ser man dig närmast som i sämsta fall en sekreterare till övriga som har till uppgift att sitta och sova vid den ena bordsändan och avbryta för lunch eller harkla sig om endera blir irriterad över någon annans uppblåsthet där de bara sitter och pratar utan att ge dom utrymme att förklara hur Gud givet dem rätten till att fiska hela floden även när man gått in i den andra revir.
Kanske kommer vi bättre kunna se vad jag ska peka på genom att sätta den lösningen relativt den kommunistiska diktaturen eller de västeuropeiska kungarikena sent men fortfarande reell makt med konkurrerande partier och regeringar?
Vad är mängden du styr över? Är det antal innevånare? Ja det kan du ju påstå men om jag då frågar dig hur många de är så kan du inte ge mig rätt svar. Svaret du kan ge mig kan dock vara mer eller mindre rätt.
Hur rätt det är en indikation om kapaciteten i din kommunikationskanal relativt medborgarnas intensitet. Samma relation gäller för allt som sker i riket. Ju mer som händer och ju sämre du har information om det givet att du önskar denna information desto reducerad är din möjlighet att kunna påverka vad som sker. Jämför detta med exemplet där tidsdispergens argumenteras som avgörande för att få Caesar att välja inbördeskriget:
Intensitet är inte uteslutande vad mängden är men det är indikationen på vad som är avgörande. Om ditt kommunikationssystem och ditt distribuerade administrationssystem är snabbare relativt intensitet tenderar din möjlighet att styra över ett större område var mycket bättre.
Det Brittiska imperiet är det bästa exemplet vi har på det. De snabba segelfartygen tillsammans med ett även jämfört med dagens samhälle mycket utvecklat system för hur befattningshavare runt om i världen skulle agera i sina roller gjorda imperiet praktiskt möjligt.
När vi kom in i 1900-talet innebär den tekniska utvecklingen att kostnaden för kommunikation reducerades. Det är en utveckling som fortfarande fortsätter. Relationen mellan segelfartyget och kortvågsradion är i dimensionen för överföring av information den samma som mellan tryckpressen och bloggen. Isomorfism men inte nödvändigtvis likvärdiga där båda givetvis är en styra jämfört med endast en. Ex. kan vi se att britterna också kunde transportera te på sina segelfartyg vilket jag tror det var Aftonbladet som gjorde med sin tidning 2009 i en del av en reklamkampanj. Skillnaden är viktig men ligger egentligen utanför vad vi diskuterar här och vi kan nöja oss med att peka på att:
- Segelfartyget är i sig indikation om slagkraft i att omvandla information (ex. strategiska och taktiska instruktioner) i den fysiska världen (t.ex. öppna eld mot ett fort).
- Kortvågsradion är ner priset reducerats inte en indikation om det utan är endast kommunikationskanalen.
Vi har nu etablerat vad värdet den kommunistiska diktaturens parti tillför och hur det gör det möjligt att styra över större regioner, och rent av för en kortare tid var en världsrörelse där likt magi Afrika lyckades bli slagfält då som kanske nu när Kina sedan ett tag sägs skicka in vapen till krigsherrar m.m. i utbyte mot möjlighet att få tillgång till råvaror (det är viktigt att peka på därför det gör att ingenting de säger eller tycker i kontext av Afrika har något värde utan är endast en aspekt av en omoralisk agenda som praktiskt för stör kontinenten och riskerar en positiv utveckling vi nu kan se).
Framgår skillnaden mellan al-Gaddafi och ex. Sovjetunionen i varför de senare kunde styra över mer men också föll smidigare när det började? Skillnaden är viktig. Jag vet egentligen inte om jag ska utveckla mer här. Här sociala åtaganden och dessutom är skillnaden kanske viktig därför att den både ger en enkel skattningspunkt som kompletterat med annat ger oss en av flera skattningar bis - förändringen av förändringens förändring / tredje derivatan - liksom att det pekar på var Kinas förändring kommer avgöras.
Vi ser givetvis ett antal praktiska konsekvenser av detta. En viktig som sträcker sig långt ut över så mycket i världen är vikten av att vi möter varandra en efter en för att reducera risken för att vi onödigt ses som fiender på den individuella nivån oavsett hur det systematiskt ser ut:
Det är därför av betydelse att vi aldrig refererar till Kina som ett politiskt problem. Det är det kommunistiska partiet i Kina som är ett problem. Likställer vi Kina och det kinesiska kommunistpartiet drar vi gränsen i hur det kan uppfattas mycket större än nödvändigt och därmed kan vi alienera personer som annars i en process av förändring skulle agera positivt eller välja att inte agera alls snarare än att agera negativt.
Slutligen låt oss aldrig glömma att vi inte ska springa i mörker. Springer vi i mörker faller vi förr eller senare (givetvis om vi känner mörkret och vet att en säkrare punkt existerar är det en sak men vad vi här använder mörker för gäller ju inte det). Om du inte ser klart är det bättre att stå still. Om faran är verklig måste de ge information för att kunna realisera det.
Att springa när vi inte ser klart är lika vansinnigt som Japans försök att erövra Kina vilket slutade redan i Korea. Japanerna kunde slåss och de gjorde inte i sak en dålig prestation och kämpade ordentligt. Men de nådde inte längre än till Korea d.v.s. de kom trots tror jag sju år inte ens in i Kina. Deras bild av Kina var ofullständig medan bilden av dom själva var ordentligt överdriven. Bild om den egna kapaciteten inser vi därför också är viktig eller om vi så vill bilden av "fiendens" bild av den egna kapaciteten. Hur uppblåsta är diktaturens härskare? Var avgörs frågor? Vilken är mängden?
