Dikt till en förlorad duva

2013-03-21

Påminner mig om mina duv-dikter från fallstudien om poesi:

Men så är nu naturen. För att nå balans och harmoni måste höken ibland äta och har den inte ätit på ett tag krävs en extra ansträngning med ökad koncentration av duv-jakt ett tag. Vi vill ju som vi alla vet som bott i städer att naturen visar en jämn balans mellan duvor och hökar för annars väcks vi ständigt av meningslöst kuttrande som inte leder till något samtidigt som balkongen fylls med skit. Och får vi får många hökar börjar de kanske äta små gulliga hundar och katter.

In fighting sky
Two cute birds hurry for food

Though nesting
Not once forgetting precious moments of love and cuddle

High up a scary shadow
Diving in immense beauty
Suddenly one lover gone

Her friend fleeing in terror
Just a little bit before turning in search for ever loost love and life

Och däri finner vi naturens skönhet.

Naturligt adrenalin är svårslaget som stämningshöjande och koncentrationsförbättrande medel

Jag är mycket i mitt numera sedan många år warrior-humör och har skurit av snarare än huggit av huvuden hela veckan. Också i den svenska vardagsinkompetensen där jag ej heller är klar och har börjat titta över generella resp. specifika regler för landstingens upphandlingar av specialistvård för att ev. vid behov skapa lite kännbara kostnader i reward-träning av funktioner. I mer interna samarbetsformer gjorde jag större uppstädningar igår och i princip är 1/2 styrelsen utbytt.


Action och händelse är ledordet för 2013. Vill man ha inspiration ska man betrakta Weimar-republiken åren innan Nazisterna tog över. Det är den form av upptrappning jag vill se med tydlig början nu även om det alls bör eller ens ska inkludera samma typer av ekonomiska problem och ej heller resultera i en ny diktatur utan en demokrati.


Det här lätt små-löjliga fjantandet Nordkorea och USA håller på med i små blåsa-upp-sig kan vi också fullständigt strunta i. Vad mig anbelangar är det bara ta den Sydkoreanska armén några mil över gränsen faller Nordkorea vilket ingen kan göra en trovärdig argumentation för är annat än både nödvändigt och i allt mätbart bättre för befolkningen. Det borde ha gjorts redan förra året. I år kan det rimligen inte komma att inte göras givet hoten Nordkorea till mmitt storskrattande glädje hjälpte dom större frågorna i rätt riktning med. Rimlig tidsplan om USA ska ha någon manlighet kvar i Asien är kommande övning, och i det gärna göra tydligt att det är en möjlig väg för att hjälpa till genom att koncentrera Nordkoreans infrastruktur och supply-management för att stödja gränssäkerheten d.v.s. drivmedel bör gärna slås ut i den utsträckning som går och att den är så nära gränsen som möjligt för att ge andra aktörer manöver-utrymme bättre närmare den norra gränsen.


Upptrappning innebär risk och kostnad. Det är givet och ingenting som ska påverka beslut så länge de är kvantiserade och innanför redan beslutat. Kritiskt är snarast att verifiera möjliga men detekterade ej planerade samt att noggrant verifiera att fiendens kostnad är tydligt kännbar i det personliga hos dom som fattar beslut och signifikant i den mening att uthållighet finns i riktning på resp. kostnad d.v.s. att man kan stegra den polära kostnaden i princip fem till tio år som krävs utan att någon risk för resursbrist uppstår.


Just nu: Sälj kort kortare.