Clinton: Världsfreden fodrar fler kvinnor

Hillary Clinton pekade vid ett lunchmöte i Munich, Tyskland, under söndagen (enligt UPI) att fler kvinnor krävs i världspolitiken:

"And when the Security Council passed Resolution 1325, we tried to make a very clear statement, that women are still largely shut out of the negotiations that seek to end conflicts, even though women and children are the primary victims of 21st century conflict," she said.
Från: Clinton: Not enough women in peacekeeping | UPI

Att fler kvinnor kan tillföra värde tror jag säkert stämmer. Mitt perspektiv skiljer sig nog där från många andra som menar samma sak där jag tror värdet har mindre att göra med ganska vanliga stereotyper om kvinnlig respektive manlig syn på konflikter.

Värdet tror jag istället helt ligger jämförbart med det värde fler kvinnor inom matematik kan ge:

• Det motverkar en negativ stereotyp vilket alltid är positivt därför att det ökar prestationsförmågan hos fler inom ämnet. Det kan medföra upptäckter och lösningar som annars hade missats.
• När nya kulturer - geografiska, språkliga såväl som kvinnliga manliga - kommer in gäller att även om skillnaden är mindre än kanske ofta uppfattat ger det lite färsk dynamik och det kan vara positivt.

Vi kan jämföra med Clinton själv. Hade situationen varit som för egentligen inte särskilt många år sedan och en kvinna praktiskt inte hade varit aktuell för posten som utrikesminister gäller att situationen vi har nu med vad jag menar är en av de skickligaste utrikesministrarna USA haft troligt inte varit fallet.

I Nyfiken vital om kvinnor inom vetenskap:

Kvinnliga förebilder inom vetenskap i Nyfiken vital

Förebilder som balanserar stereotyper är en väg till att nå förändring. Stereotyper tar dock tid på sig att förändras.

Att enas för Syriens folk och att beväpna Syriens frihetskämpar

Det är som jag skrev nyligen (och förr flera gånger) att Madam Clinton är en utrikesminister som förtjänar all respekt och av de jag följt tycks hon vara den starkaste USA haft. Det samma ska sägas mer allmänt för USA som just nu har mer begränsade resurser, ett något större beroende jämfört med förr jfr diktaturen Kina och är krigstrött att ändå stå upp för Syriens rätt till demokrati när deras medborgare ropar efter rätten att rösta.

"Secretary of State Hillary Rodham Clinton called Sunday for “friends of democratic Syria” to unite and rally against President Bashar Assad’s regime, previewing the possible formation of a formal group of likeminded nations to coordinate assistance to the Syrian opposition.



Speaking in the Bulgarian capital of Sofia a day after Russia and China blocked U.N. Security Council action on Syria, Clinton said the international community had a duty to halt ongoing bloodshed and promote a political transition that would see Assad step down. She said the “friends of Syria” should work together to promote those ends."



Från: On Syria, Hillary Clinton calls for friends to unite | Politico.com

Samma orsaker kan tänkas föra med sig en del positivt för världen allmänt och kanske särskilt USA långsiktigt trots att det praktiskt gör åtgärder svårare att realisera. Dessa faktorer gör det viktigt att skapa samarbeten där fler aktörer konkret bidrar med verktyg och medel till att nå lösningar.

Vi kan jämföra det med när President Bush I och också men uppfattar jag i något mindre utsträckning President Bush II gick ut i krig i Kuwait respektive Afganistan där samarbeten också prioriterades men i större utsträckning handlade om att visa upp samarbete som koncept än att fler aktörer konkret bidrog till faktisk strategi och taktik i den mening att nya lösningar och koncept med verkligt värde gavs möjlighet att märkas.

Sådana samarbeten ställer krav på samtliga där det för faktiskt värde krävs att man klarar att vara effektiv och redan från början av processen förstår vad man själv kan, vad andra klarar av, vad man kan bidra med o.s.v. så att man inte fastnar i pseudo-diskussioner som ödslar tid utan att något egentligen tillförs.

Odyssey Dawn, interventionen i Libyen, uppfattade jag från nyhetsbevakningen och den goda hastighet man klarade från att behovet av att handla var tydligt till operationens början var ett gott exempel på effektivt samarbete.

Inlägget citerat i slutet av detta tog jag bort kort efter att jag först publicerade det då jag menade det delvis olämpligt men tar med det här med en komplettering balanserade vad jag såg som olämpligt:

• Det kan fel-tolkas som genomtänkt vilket även om jag tvivlar på att det förändrar faktiska händelser ändå är olämpligt givet situationens allvar.
• D.v.s. man ska inte anta att någon faktisk noggrann analys avseende miljö-faktorer skett utan reflektionen kommer från minnet utan kontroll.
• Ej heller att uppföljning av specifika vapen skett jämfört med risk för skador på civilbefolkning.

Nedan är detta inlägg - Att beväpna Syriens frihetskämpar - citerat:

"Om väst och/eller FN och/eller arabländer inte kan göra en intervention eller på annat sätt hindra fortsatta blodbad kanske man heller inte för att ta en kanske dålig men mindre dålig väg inte hindrar eller stör sig av att ett enskilt arabländer beväpnar rebellerna?

Handeldvapen går nog utan större problem att föra in via luften.

Problematiken med ett stort antal handeldvapen i cirkulation oavsett situationens allvar ska inte underskattas. Dock handlar nu inte allt längre om AK4 utan ett mindre antal mycket moderna högteknologiska vapen med större precision kan göra stor skillnad även när antalet är så lågt som 20 - 100 enheter. I det kan ju också laddning begränsas i antal för att hindra att de återanvänds i andra konflikter.

Med det kan bepansrade enheter i städerna slås ut utan skador utanför dessa (undantaget ev. damm från metallfragmenten som ju är indikerade att ev. orsaka problem samt innebärande vissa miljöproblem varande radioaktiva men avseende båda bedömer jag begränsat jämfört med alla andra problem även äldre vapen och laddningar medför och mängderna är ju små)."