När man blir äldre får man en mer mot verkligheten balanserad bild av hur något troligare praktiskt kommer tendera att genomföras. Inte minst gäller det organisationer och deras administration även om man jag som saker slumpat sig (eller om området kanske alltid intresserat sig) fått möjlighet att se organisationer konkret från lite ovanliga perspektiv ibland närastående personer konkret engagerade sig med ganska jämfört med varandra olika personlighet.
Ett koncept repeterat långt innan förutsättning att se en företeelse existerande skapas från kunskapen hur det som generell företeelse skulle implementeras kan man sedan missa.
2010 tror jag det var som jag gjorde några tänkbara scenarier möjligt aktuella för en telekom-entitet (levererar mobiltelefoni och internettjänster) under antagandet att den användes för att analysera trafik i Kina för att från dessa göra en rimlighetsbedömning om något överhuvudtaget indikerade att det kanske var så. Mest för att frågan intresserade mig i den mening att jag i så fall önskade känna till det mer än att jag såg något egentligt problem eller konkret värde av att veta det. Jag slutförde det inte fullt men såg heller ingenting.
Den var på många sätt logisk därför att entiteten hör till en av dem man av och till haft konkurrerande i tid med att jag för andra grupper sett organisationer under tillväxt d.v.s. tidskorrelation med att man tagit in finns och i de biologiska neuronnäten är de närastående och ens perspektiv på världen blir begränsat. Det korrekta sättet att göra det är att utgå från populationen alla entiteter av en viss typ med aktuella egenskaper. Det är korrekt väg om man inte ska bli hemmablind, drabbas av design fixering eller vad vi väljer att kalla det.
Det kom emellertid till mig när jag reflekterade över något annat för en eller ett par veckor sedan att samma sak var väsentligt mer troligt för en annan entitet med ganska stora likheter även det där ev. inte är aktuellt just för Kina. Fascinerande med konceptet var just att det är ett ytterst elegant exempel på hur det praktiskt enkla administrativt kan föranleda egentligt just administrativt föga eleganta lösningar där andra till fråga relaterade dimensioner kan skapa konkreta risker. Om inte för de senare påverkande definitionerna rörande en i så fall involverande entitetstyp kunde man initialt sätta ner komplexiteten för att avgöra frågan. Sannolikt där och från en del annat hade jag rätt.
Den här typen av frågor engagerar alltid människor. Men åtminstone när det riktas mot de demokratiskt problematiska länder där inte sällan både säkerhetspolitiska och kriminella risker vanligen är mer regel än undantag har jag svårt att se att något egentligt problem finns. Vidare gäller praktiskt att är man oförsiktig i sådant här bör det innebära att lokala entiteter troligt totalt ovetande ställs inför domstol och döms till döden varande de lokalt juridiskt ansvariga.
Ganska mycket krävs därför för att jag ska bry mig mer än så här. Får jag väldigt ont om pengar, entiteten irriterat mig och noteras problematisk i demokratiskt kontext har vi kanske en samspelande situation där tillräcklig motivation byggs. Samspelet värde och risker refererade tidigare gäller ju dessutom att för att fullt realisera sådant här till personliga intäkter ska man korrekt skriva bok efter tidningsavslöjanden med samarbetspartner där och området är inte riktigt fascinerande för mig där det känns särskilt lockande därför ska det vara mer än att faktor två och tre är verkliga att de är tydliga (det kan man ha åsikter om men det finns väldigt mycket problematiskt man kan engagera sig i runt om i världen och praktiskt behöver man alltid avväga).
Anteckningen här ser jag mest som en logg-anteckning för mig personligen och en indikation till entiteten att det allseende ögat ser er men att ni känns små, lite tråkiga och därför inte roar oss.
