Jag gillar inte att säga det men det var nog så att jag hade fel i
Syrien: De återstående argumenten. Så givet det ger jag de argument jag där avstod från.
Situationen nu levererar uppgivenhet utanför den lokaliserade frågan allmänt i vad som verkar för demokrati i andra delar och utanför det. Inte uppgivenhet i den mening att man givit upp Syrien utan i om kvarstående lika farligt rädsla för att risken är meningslös (det är inte bra uttryckt men jag hittade aldrig ett namn på begreppet till
efectos especiales).
Det positiva i den vägen istället för
defaitism (även om resultatet kan bli det samma) är att det är lättare att korrigera och behöver ej vara relaterat till utfallet Syrien (om jag nu inte har fel igen) utan i om folket i Syrien ej får hjälp som betyder något i resultat trots att en massa kända namn och internationella organisationer gör maximalt av vad de tillåter sig att göra.
Om nu FN är sista dörren där vi ej kan byta dörr när vi vet att vi förlorar på den och den nu gör allt via sub-organ och skickar iväg kända namn
Kofi Atta Annan (vilka inte bara levererar utan dessutom beter sig överdrivet korrekt som en stor fjant genom att vänta på tillstånd, fördröja m.m. istället för att resa in och praktiskt filmad försöka ta sig till rätt plats när den diplomatiska kopplingen inte fungerat) vad säger det då egentligen om annat?
Jo att ingenting där värdet av att stoppa effektiva åtgärder är jämförbart eller större än Syrien kan få mer hjälp än Syriska folket fick. Är dessa nu dessutom i sig starkare än Syrien (och det är dom) är det än värre.
Dels gäller det
Iran (vilka förövrigt som jag pekat på tidigare utbildats, fått tekniskt stöd m.m. av Kina rörande cyber warfare och är dom som levererade capability till Syrien för detta under konflikten). Att
Iran går till demokrati är av största möjliga värde för hela regionen och långt utanför den. Misstankarna om tillverkning av kärnvapen är inte en händelse utan en punkt i en långkedja över åren av motsvarande risker och stimulans av konflikter i allt från Libanon till internationell terrorism. Vidare har vi the grand final i Kina än värre.
Skillnad i slagkraft mot demonstranter är inte den avgörande betydelsen jag försöker peka på. Ej heller att omvärlden kanske konkret inte kan leverera balanserande slagkraft. Av kritisk betydelse som är avgörande är om folk slåss ensamma utan hjälp. Är du övergiven av världen slåss du inte bara mot diktaturen lokalt utan känns det som indirekt hela världen som väljer att inte se dem.
Och jag kan inte låta bli att tro att riskerna i
Syrien rörande militär-intervention är överdrivna:
"Mattis said creating safe havens would require “a significant commitment” of military resources. Syria’s Russian- provided integrated air defense system of radar and missiles would make imposition of a no-fly zone “challenging” he said."
Från: Turkey Urges Syria Aid Corridors as Russia Resists UN Bid to Condemn Assad | Bloomberg
Vi har ju trots allt en del militära-operationer att jämföra med även om jag inte kan tillräckligt för att kunna utesluta att den militära innovationshastigheten har förskjutits så att USA:s skydd och slagkraft från luften relativt rysk radar och luftförsvar även i antar jag den medel-pris-klass Syrien haft råd med är relativt bättre än vad ex. den mer välbeställde och köpglada Saddam Hussein hade att tillgå.
Radar-kapacitet kan slås ut. Kompletterande via flyg gäller att om man nu satsar mot en ny hög-intensitets-punkt vid våren nu beväpnar upp rebellerna
ordentligt med tunga vapen också kan ha möjlighet att slå ut associerade militära-funktioner från marken. Uppgifter indikerar vilket stör mig oerhört att de inte får några resurser alls av omvärlden:
"For Ayham al-Kurdi, an officer in the rebel's Free Syrian Army, this debate might as well be taking place on another planet. He has heard of mysterious arms deliveries from Qatar or Saudi Arabia, but says he knows of only the usual piecemeal smuggling, a few guns at a time.
"At first we got weapons from battling the [Syrian] army, then Lebanon helped with light weapons for a while. But then the Syrian army and Hezbollah started to block that route," Kurdi says. "If people want to know where our guns come from now, they're mostly from Syria itself."
Från: U.S. general: Syrian air defense may be problem
Jag tycker att Vita huset kanske bromsar det inte ska behöva hindra
Saudi Arabia och
Turkey att gå från ord till handling och se till att börja skeppa in vapen. Inte heller tycker jag att det ska hindra personer vars kunskap och erfarenhet man lyssnar på där att ge dom lite konkreta råd kring det.
Ska man nu senare gå till också luftangrepp och militär känner sig osäkra för om de klarar av den ryska radarn utan att oacceptabelt många flygplan skjuts ner (vi får väl anta att de ev. kan ha en del aktuell statistik avseende spionplanen som de kanske förlorat massor av) gäller ju att om man väpnat upp gerillan ordentligt kan de ge konkret stöd åtminstone i delar för att minska hoten genom att slå radarstationer, strömförsörjning, döda nyckelpersoner o.s.v.
Jag menar nu trots detta inte att
President Obama har direkt fel (rent av att jag kan tycka att det låter riktigt bra om Sverige någon gång skulle vilja ta vägen att angripa NATO-landet Norge för att några omstridda oljefält eller en bit av deras fjäll naturligt svenska att det kan vara en bra sak då man ju mer betvivlar att UK och än mindre medlemmar på kontinenten heller vågar sig ut när USA stannar hemma givet att vi varit noga med att innan köpa några ryska radarstationer och gjort
kowtow i världens inofficiella huvudstad Beijing):
“The notion that the way to solve every one of these problems is to deploy our military, you know, that hasn’t been true in the past and it won’t be true now,” Obama said at a news conference that focused on administration policy toward Iran.
Från: Assad’s forces gaining ‘momentum’ in Syria, U.S. general warns
Jag delar Obamas uppfattning principiellt men tycker inte att den är relevant här. Det behöver och ska inte alls handla om att USA gör detta. Syriska folket måste lösa detta själva. Men de måste få hjälp i form av verktyg på marken d.v.s. vapen. Och flygstöd från luften är acceptabelt (se resonemang och diskussion tidigare i samband med Libyen varför flygstöd är annorlunda hjälp än när främmande soldater om än för att hjälpa trampar in på marken där både problem som stör att "bygga broar" störs, folket upplever sig mindre-värda därför de inte löste problemet och att främmande trupp i det egna landet även när den hjälper är kränkande).
Att USA skulle behöva göra detta ensamt tvivlar jag också på. Jag kan inte lova konkret stöd från flera Arabländer men jag tror att det finns att få om man inte gör mer än att fråga artigt. Särskilt gäller det om EU också engagerar sig där ju hela denna problematik och att den enda naturliga punkt man kan uppleva finnas att gå till för problemlösning i EU:s direkta GEO-närhet är Vita huset är en skam givet politisk-, ekonomisk- och militär kapacitet EU har en fruktansvärd skam.
Det ska också indikeras att
McCain talar för intervention och dennes historik av vad han stött och var han haft reservationer relativt faktiskt utfall är mycket gott i militära frågor. Hans kompetens är byggd förutom av dennes tid i det militära (under Vietnam-kriget blev han sorligt nog krigsfånge vilket kanske gör det lättare för honom att förstå och känna för den smärta tortyren av de syriska fångarna och medborgarna utsätts för) erfarenheten från
the Senate Armed Services Committee och den långa och tunga politiska karriär som ledde fram till det.
Det är korrekt att känna stort förtroende för att
McCain här
inte engagerar sig i frågan för att vinna politiska fördelar för det republikanska partiet utan gör det med kompetens att bedöma görlighet lika god som någon annan amerikan och med ett uppriktigt från en sund och stark moralisk ryggrad.
House Speaker
John A. Boehner har dock argumenterat mot
McCain om än inte lika konkret men han känner att situationen är "pretty complicated". John A. Boehner spenderade endast åtta veckor i armén under Vietnamkriget p.g.a. problem med ryggvärk kanske relaterade till att han under college-spelat amerikansk fotboll. Hans familj var inte på något sätt välbeställd också med många barn så det vore inte korrekt att ta någon billig poäng här på att antyda att han via kontakter ordnade en medical discharge.
Men jag tror ändå att
McCain's konkreta erfarenhet tillför en viktig dimension där han bättre förstår vad som bara är överförsiktighet p.g.a. diverse problem och det "dåliga självförtroende" den mer utmanande militära koordination av Afghan och Irak inneburit för militära befälhavare liksom amerikanska politiker där ändå ganska rimligt antal fel-strategier och taktiker under en lång tid totalt och ständigt återkommande kan ha grumlat en dels allmänna förmåga att korrekt bedöma risker och möjligheter. Kanske känner en del generaler bara rädsla inför det mörker där den otäcka ryska radarn Syrien utrustats med smyger runt och skjuter ner amerikanska flygplan?
Kanske kan de få lite stridslust om man gör radarn spännande istället? I hundpluton på F21 kunde det fungera bra på hundar som var lite osäkra och inte riktigt vågade sig in i en byggnad för genomsök. Något okänt att utforska? Vad händer om man skjuter ut remsmolm från marken i felriktning för radarn? Vad tolkas sådant som? Och vad händer om dessa vänder ner igen men det är bara det att dom då är riktiga flygplan? Har man väpnat upp rebellerna ordentligt kan man ju pröva. Kanske händer det något spännande och kul...
Sedan är det nu det här med ekonomin. Den är så klart viktig för de amerikanska väljarna, världen i övrigt och det kan ju tänkas avspegla sig i President Obamas prioriteringar. Diskussionen i följande artikel kan dock indikera att kostnaderna inte behöver vara betydande givet ökade ekonomiska möjligheter att gynnande amerikanska arbetstillfällen och självförtroende vilket att döma av de republikanska presidentkandidaterna är de ändå områden som kommer kunna hota Obama (bedömt endast utifrån kroppsspråk, ordval, frågor men utan direkt uppföljning av hur det tolkas löpande är min bild att ingen av de fyra har någon egentligt realistisk möjlighet att besegra Obama vilket jag ev. återvänder till i kommande inlägg):
Genomgång för sambandet är förenklat och Falklandskriget användes för ett lättsamt exempel men det är ändå ganska komplicerad och bäst läser man verkligen referensen till studien om orbitofrontala cortex. Att ta ut ett kort citat som sammanfattar är därför svårt men vi kan ändå snabbt indikera två viktiga delar.
Först att för att öka generellt uppfattat människovärde för en grupp krävs något ytterst konkret i vinst därför att avståndet korrelation ska sökas över i de biologiska neuronnäten är större inkluderande fler irrelevanta variabler (ett till exempel på något sådant konkret är givetvis President Obamas värde för det afroamerikanska självförtroendet och på samma sätt som kvinnan som visade brösten för den hemvändande soldaterna från Falklandskriget skulle det förvåna mig om inte många färgade i USA var nästan "vanvettigt" glada och för situationen passande kultur visade det men lika konkret tydligt när Obama segrande speglande det påslag i konkret belöning som går omlott med nätverken för abstrakt värde motsvarande hur stor bedriften och därmed det indikerande värdet var för dom):
"Att lära via korrelation mellan variabler som representeras på större avstånd i våra biologiska neuronnät innebär dock en högre kostnad om aktiviteten ska röra sig ut på samma sätt som i den lokaliserade miljön. Vi förstår nödvändigheten av den högre kostnaden generellt i att förstärkt aktivitet över dessa också ökar förstärkning av fler irrelevanta parametrar.
Jämför gärna med psykos där ju förstärkningen av aktivitet just är bred och divergerande där allt möjligt irrelevant övertolkas med resulterande falsk korrelation. Ett vanligt symtom är ju föreställningen att folk pratar om den drabbade när någon korrelerade men irrelevant faktor finns (ex. sitter och pratar i geografisk närhet på en restaurang).
[...]
Vi kan här se det som att storleken av den konkreta belöningen ger "drivkraft" till utsträckningen av den abstrakta tolkningen som värde. Ju mer långtgående och ju mer nytt inkluderande i det abstrakta ju mer konkret krävs.
För en märkbar verkan på ekonomin när rationella argument från erfarenhet är få krävs en ganska tydlig seger (där motsvarande bilden ett uttryck detekterbart är det erotiska kroppsspråket)."
Nu får jag dock erkänna att jag sköt på denna del av fallstudien jag gjorde för Libyen då statistik tenderar att bli trovärdig med åldrande. Det är dock mitt intryck när jag ytligt tittade idag att den lyckade interventionen i Libyen sett ungefär motsvarande den relativa storleken på vinsten en förbättring av den amerikanska ekonomin. Vad vi kan se uttrycks utmärkt via
The Guardian's US economy där nyheter m.m. om ämnet finns inkluderande från 29 februari 2012:
Mycket intressant och en indikation om vad man vill följa upp och en anledning till varför det är värt att vänta är dock sambanden mellan hur händelsen uppmärksammas tydligt igen. Nyligen skedde det ex. i samband med att (åtminstone av mig) förväntade problem för den nya regeringen i processen till att skapa en nation i hanterat av att andra sociala grupper just nu är beväpnade skedde.
Även om segern i de konkreta faktorerna och relativ storlek i ländernas magnitud är svag (Libyen litet och USA stort) är det ändå inte orimlig därför att varken Irak eller Afganistan kändes som riktigt bra segrar (om alls) för amerikanerna därför att problemen kom i regionerna hela tiden att fortsatta som det upplevdes (ej helt korrekt). Därmed var Libyen rörande denna faktor (förutom det mänskliga ansvaret i att stoppa
Brott mot mänskligheten) ändå viktig. Al-Gaddaffi var ju också en välkänd skurk av internationella mått vilket också bör ha adderat till förstärkning av annan relativ skillnad. Vi förstår något av detta när vi jämför med Sverige:
- Sverige deltog eller deltar (jag är ej uppdaterad och interventionen uppmärksammas inte mer än att det är lätt hänt om man för ögonblicket följer helt andra geografiska och politiska frågor intensivt) i interventionen i Afghanistan.
- Sverige deltog i interventionen i Libyen.
- Känns Afghanistan som lite av en seger och lyckad från ett svenskt perspektiv där vi tydligt och konkret känns som vi presterade bra utan att statistik eller en rationell argumentation är nödvändig?
- Känns Libyen som en svensk seger där vi gjorde något bra jämförbart med vad större länder presterade?
Den kinesiska diktaturen har ju påverkan på den amerikanska ekonomin men att det nu ska ha påverkat President Obama har jag märkt föga eller inget av. Visst att man kan säga att dennes uttalanden mot djävulskapet när han besökte Kina inte är konkret men jag tror det var viktigt och gav hopp och styrka till många där.
Samtidigt också avspeglat i Kinas storlek och militära slagkraft, har de visst inflytande. Och de expanderar vad de ser som de delar i världen de direkt eller indirekt ska styra över. Där ska varken FN eller amerikanskt inflytande vara avgörande. Det gäller nu inte bara Tibet och Taiwan där
Foreign Minister Yang Jiechi (gov.cn) ger oss följande uttalande relaterat till
Vice President Xi Jinping's besök i USA:
"Both sides recognize the importance of handling sensitive issues prudently and properly. Xi pointed out that the building of partnership can only be fundamentally guaranteed by respecting each other's core interests and major concerns and refraining from making trouble to or crossing the bottom line of each other. He stressed that the problems concerning Taiwan and Tibet involve China's core interests. He hopes the US pays great attention to China's concerns about those problems, acts according to the three China-US joint communiqués and avoids repeated interferences in and damages to the bilateral relations."
Utan vi ska också notera följande:
"He exchanged views with the US side comprehensively on the current international political, economic and security situation, the cooperation on such global issues as climate change, anti-terrorism, network security, security in outer space, energy resources, public health, food security, disaster prevention and mitigation and the hot-spot issues of Korean Peninsula situation, Syrian situation and Iranian nuclear issue. He pointed out that the two sides should coordinate and cooperate to handle challenges and play a constructive and responsible role of maintaining and promoting world peace and stability in the face of a growing number of global and regional challenges."
Syrien är ju en viktig buffert och allierad till
Iran vilket av
Kina prioriterats som partner. Förra året såg vi att de hjälpte Iran att rusta upp för
cyber warfare med teknik och kunnande som nu appliceras i
Syrien. Och vi kan för både
Syrien och
Iran se kanske ett exempel för en begynnande allmän respekt för Kinas överhöghet över områdena:
Jag tror nog Obama är allvarlig när han säger att inga möjligheter uteslutits för att hindra tillverkning av kärnvapen i Iran. Men kanske är en mer försiktig i handlandet än han skulle ha varit om Iran inte stod under Kinesiskt beskydd?
Kanske kan man heller inte utesluta att det gäller Syrien?
Jag ska inte här dra upp President Obamas släktingars spring i Kina därför ingenting i det indikerar så vitt jag vet överhuvudtaget något oegentligt och heller ingenting upplever jag annat än att Obama utmärkt hanterat Kina under hans tidiga period men där vi nu kan uppleva fler frågetecken man känner är vad amerikanska folket behöver ha ögonen på inför valet när möjlighet till förändring finns.
In between his arrival in Beijing, China, on Monday and his informal dinner with Chinese President Hu Jintao a few hours later, President Obama met with his half-brother Mark Obama Ndesandjo. "We just had a big hug. ... It was very, very powerful and very, very intense, because he's my big brother," Mark Obama said. Mark Obama, who has spent the past seven years living in southern China, recently wrote a semi-autobiographical book titled "Nairobi To Shenzhen."
Från: Obama brothers meet in China | CNN
Jag tror inte för ett ögonblicket att något i det skulle indikera ett ej korrekt "energi-effektivt" samarbete hos brodern eller för-den-delen Obama. Men jag tror samtidigt att det är viktigt att konkreta frågor blir lösta i dom här regionerna bra utan den lätta gnagande känslan av att Obama kanske är lite rädd för dom kinesiska investeringarna i amerikanska statspapper och att det påverkar saker och ting.
