Nazistiska krigsförbrytare i Syrien

2013-07-27

Simon Wiesenthal Centre genomför en kampanj för att försöka få fram uppgifter om de sista misstänkta för brott mot mänskligheten under Andra Världskriget. En av de personer som kanske fortfarande finns i livet var sist (ev.) sedd i Syrien:


"How did Brunner, Adolf Eichmann’s second in command, who deported at least 128,000 Jews to Nazi camps, come to find refuge in Syria?


According to a 1987 article in the Chicago Sun-Times titled “Nazi Butcher in Syria Haven,” Brunner first fled to Cairo after the Second World War, then later slipped into Damascus. He was arrested by Syrian police in 1960, who, according to a 1990 Los Angeles Times story, initially thought he was a drug dealer; when he revealed himself to be a fugitive Nazi, however, he was released."


Från: Is Nazi fugitive Alois Brunner still alive in Syria? | Toronto Star

Uppgiften om brott mot 128 000 individer förutom mänskligheten kollektivt är trots att kriget fortgått länge i Syrien och mycket snabbt expanderat antal döda fortfarande kanske fler döda än den konflikten oavsett orsak nått upp till:


Simon Wiesenthal Centre har relaterat Syrien följande färskt publicerat:



När det gäller uppgifter om islamister i Syrien oavsett avsändare eller källa är det viktigt att komma ihåg att det är befintlig redan oerhört repeterad uppgift sedan lång tid. Däremot har ingen särskild uppgift om att det problemet har reducerats givits. Det är också som förväntat (och tror jag i nivå närmare uppgifterna relaterat det än diverse worst-case scenarier från aktörer utan egen framgång i att hantera relaterade konfliktfrågor energi- och kostnadseffektivt) från diskuterat här tillsammans med andra publikationer särskilt 2011 rörande möjligheter och risker. Konflikthantering av omvärlden har som förväntat då och från vad vi ser nu genom begränsning i verktyg utnyttjade varken nått några positiva resultat rörande religiös extremist eller något annat. Det är att förvänta att situationen i brist på försök att göra något vettigt praktiskt fortsätter att blir kontinuerligt lite värre.


Den etablerade Syriska-diktaturen var potentiella problem. Och omställningen är större eller mindre intensitet men om den inte hade kommit nu så någon gång i framtiden. Ex. som att regimen givit skyddat boende åt nazistiska krigsförbrytare som medverkat till att kanske närmare 130 000 judar skickades till utrotningsläger är en indikation lika god som någon om vikten av att inse att förändring långsiktigt är till bättre.


Snart nog kommer de sista misstänkta för brott mot mänskligheten eller krigsförbrytelser under Andra Världskriget vara döda. Det tycks mycket troligt att det i dom organisationer och funktioner som mer än andra sökt dessa en erfarenhet och kunskap som rimligen kan ha värde att söka generalisera till samma frågor men mycket bredare utan preferenser till krig, etniska grupper eller folk. I allmänhet runt dom här frågorna görs det väldigt lite.


Inte helt otroligt är mycket av den kunskap som fanns kring dom här frågorna redan borta eller utnyttjat per individ-basis till annat.

Israel - Palestina: Bättre möjligheter till sunt lugn långsiktigt?

Att jag sedan flera månader "lätt" närmare min cyniska pool i personlighet kan ha medverkat till att jag missade att peka på att jag tror att Israel nu på ett helt annat sätt än tidigare de senaste tio åren (har ej följt på något sätt indikerande här innan) "potentiellt praktiskt-konstruktivt" intressanta att ha som motpart vid förhandlingar om "steg mot fred" i Mellan Östern.


Även om jag aldrig just gjorde något alls kring den fallstudie jag antagligen diskuterat här kort någon gång 2010 - 2012 fanns oavsett en orsak till att jag alls såg den som möjlig. Och även om en del steg ifrån det gick att se senare har det nog slagit tillbaka fortsatt också efter som detekterat sista samplingen av news providers fortgående under 2013.


Om just förhandlingarna i sig är det mest intressanta är jag kanske inte helt övertygad om. Jag skulle egentligen hellre se att man såg sådant som utgångspunkt till att etablera samarbeten kring sakfrågor man är mer övertygad om inte för enkelt misslyckas och som saknar emotionella laddade stakes. Och mer troligt funktionellt inte stressar allt till att få ner något stort på papper som några år sedan är bortglömt (jr President Clintons insatser).


Och når man inte fram till något så går man tillbaka till det igen med kanske sundare avgränsning. Därför jag tror saker är lite annorlunda nu kanske också när det gäller den palestinska sidan (även om det är mycket svårare för mig att säga något alls om därför att de märks väldigt dåligt bland news providers p.s.s. som de antagligen påverkas mycket mindre av den samlade världens news providers).