Korrigering: Kumamon v. Bo

2013-11-17

Givetvis i Kumamon v. Bo (2013-11-17) vaktar Bo dom anteckningar rörande Afganistan m.m. Presidant Obama brukar kalla för sina Wardiaries med olika taktiska beslut han fattat, information mottagen och skickad o.s.v. Allt annat reducerar Bo genom att få honom att verka dum vaktande en bunt tidningar man trots ivriga bildmanipulationer i Gump inte klarade att få ut namnet på ("The American Insurance brooker" möjligen till höger?).



"Nyligen av Vitahuset publicerad visuell dokumentation antyder dock att Bo - kanske oroad både för att Snowden resp. NSA ska smyga sig in och avlyssna President Obama - nu är för upptagen av att vakta presidentens skrivbord när denne är borta för att själv ha lagt märke till Kumamon. Tydliga visuella bevis på att NSA-affären skakat om Vitahuset och oroat nyckelpersoner i Obamas direkta närhet.

Bo vaktande Obamas skrivbord: Mycket möjligt oroad både av Snowden och NSA... Vi kan spekulera att Bo när Obama återvänder till mer privata skrivbord springer över till The Oval office för att vakta det.
"


Det känns oavsett vilket tryggt att åtminstone någon blands Washington's bevaknings- och säkerhetsrelaterade funktioner tänker strategiskt och pro-aktivt framåt. Och Bo's metod att försöka få upp intresse för risken han ser via media genom välgjorda press-foton ska vi inte ring-akta. Metoden är ju inte helt skild från vad FBI i dagarna gjorde efter får vi anta ha givit upp efter något år på att använda den infrastruktur befintlig i flera välfinansierade versioner för att propagera och hantera säkerhetsproblem realiserade bland amerikanska myndigheter (mycket indikerat senaste åren såväl som i år gör att vi inte ska anta att det här är dumhet hos FBI: jag kan inte se hur någon kan anta att något rapporteringssystem för risker är funktionellt bland myndigheterna givet vad dom konstant missar att logga, agera på eller hantera på annat sätt enligt riktlinjer).


Vad som vi årets slut kommer ner till att du har en god vakthund (i konkret mening), håller saker på papper och förstår att få ut saker i media om du är regerings-arbetare. Och jag tvivlar inte på att FBI har rätt i att angriparna är anonyma men spekulerar att de kan visa tämligen uniformt utspridda över världen om verkligheten är som FBI indikerat (d.v.s. ungefär som indikerat för några år sedan varefter en mängd åtgärder initierades vilka tycks ha levererat ingenting när det betydde något i mätbar mening).


Ursprungligt nu korrigerat inlägg: Bo vaktar tror vi mer konkret Obamas pappers-hanterade wardiaries därför det finns ingenting annat kvar i Washington som klarar av det på jämförbar nivå. Mycket klok hund: Dator är för förgiftad information mot fiende, och motiverande små kommentarer om kommande nedskärningar hos NSA för att få fart på dom, medan viktiga saker är vad man har på papper med en brukshund som vaktar.


Jag kan varken här eller i övrigt korrekt uttrycka vilket ofantligt misslyckande på i it- och information security låg-nivå säkerehtnvå så mycket som framkommer i stadig takt är. Ordentlig konkret inkompetens också när man struntar i att normalisera mot dom enorma investeringar som gjorts sista åren. Obegripliga nivåer. På nivåer att man upplever att man inte helt ska utesluta en kedja av honeypots snarare än verklighet.


Vi får verkligen hoppas att det inte är vad som föranleder problem spridande utåt i frågor där saker och ting mäts i risk för andra än nationen här ansvarig för sina problem: Exempel personer i diktaturer engagerade rörande fårgor förändring av statsskick.


Komplettering: Spekulativt och mer något att reflektera över. Oavsett alla välkända problem med att expandera externa tjänsteköp snabbt utan kvalitetsuppföljning som hinner med (vid sidan om alla interna problem) är kanske en del av problemet här att:


  • Stor budget: Gigantisk.
  • Mer än att strunta att indikera problem som leveratör vilket jag är trygg i att de gärna gör för att bygga affär.
  • Kanske en problematik i artighet finns.
  • Såväl p.s.s. hos leverantörerna när kompetens etablerats primärt för att hantera affärer från gigantisk statlig budget d.v.s. andra hos leverantörerna varande artiga hos dom som äger NSA-affären.

När saker är dåligt på nivåer direkt onoramlt blir ju artighet kanske problematiskt när en normalitet etablerats i aktuellt kontext. Istället blir det ständiga små oerhört dyra steg utan att det övergripande systematiska problemen får en lösning underminierande därifrån så mycket mer - särskilt allt ev. värde levererade lösningar kan ha. Om vi nu antar att viss sundhet där ej introducerade Snowden-problem åt dig eller genom hur nätverk hanteras skapande indirekta kopplingar ner till dom arabiska diktaturerna runt Persiska viken som delar kodgenerationer med dig såväl som uppdateringslösningar (från a till b och frå a till c - förhoppningsvis ej med mindre sökande defekter att missbruka i kod via nätverk från c till b).


Saker uttrycks relativt normalt i aktuellt kontext. Och riktigt hur genuint legendariskt dåligt det är framgår inte riktigt begripligt direkt och ännu mindre uppåt i egna lokala management och quality mekanismer verksamhet och närmast osynligt i politiska kontrollsystem.


Mätbara kostnader för det behöver man ju inte skatta från realiserade risker. Kostnaderna kan man ta från investeringar man gjort för att hindra problem riskbedömning har skett av och riskbedömningar man bekräftat nu flera gånger bl.a. i förhören i the Congress. Möjligen är andra risker mycket större men redan i investeringar gissar jag i bra mycket bortkastade pengar när det kommer till säkerhetslösningar, verksamhet för det m.m. vad som handlar om miljarder, miljarder och ännu fler miljarder.


Tråkigt bara att fienden är så oartig. Och fuskar. Samt brister i respekt för alla gigantiska summor man betalat för en enkelt artig liten presentation av något enkelt som löser allt.


Och självklart: Pågående risk under mycket lång tid. Också om du kvalitetsgranskning rörande en del tycks pågå givet diverse förändringar, arresteringar m.m. lite överallt bland dom amerikanska militära myndigheterna.

Kumamon v. Bo

Sammanfattad talande kort i engelska Wikipedia för en mängd oerhört populära japanska fenomen innan de av och till (men inte alls alltid) börjar märkas utanför Japan:


"Kumamon (くまモン?) is a mascot created by the government of Kumamoto Prefecture, Japan. He was first created in 2010 for a campaign called Kumamoto Surprise (くまもとサプライズ Kumamoto Sapuraizu?) to draw tourists to the region after the Kyushu Shinkansen line opened.

Kumamon subsequently became nationally popular, and in late 2011 he won a nationwide vote on other mascots, collectively known as Yuru-Chara (ゆるキャラ Yuru-kyara, loose characters), garnering over 280 thousand votes.

His success at the contest caused Kumamoto to gather ¥11.8 billion (US$120 million, GB£79 million, €93 million) in merchandising revenues for the first half of 2012, after having only earned ¥2.5 billion (US$26 million, GB£17 million, €20 million) throughout all of 2011.

It is believed that Kumamon's cute appearance and comical movements contribute to his popularity, which was waning before a redesign and his entry into the contest."

Från: Kumamon (mascot)

[Red. Stycken adderade resp. referenser borttagna /HH]

Se även cute i Propaganda och förstärkt information: Elva vapen (om viss kulturell distans är verkligh rörande en del fenomen även om också mer cross-cultural faktorer runt cute finns och där jag tenderar att oftare använda graceful cute för cute mer anpassad till Västerländska kulturen medan cute oftare ligger närmare just japanska kulturen: nivå cute diskuterats här är knappast på nivå där distinktion har gjorts).


Likheter: Levande när ej avbildade visuellt, djur eller liknande djur, kompletterande representerande symboler och ingen egen formaliserande beslutande makt (även om det i Washington är välkänt att vill man komma någon vart med Obama i "komplicerade" frågor ska man ta med en rå-biff åt Bo att lämna före eller efter Obama-mötet: Bo tigger sig sedan till beslutet åt dig genom att utnyttja sin unika dygnet-runt kanal till Obama).




Och givetvis men i ganska olika nivå är de ersättningsbara ganska enkelt utan att själva symbolen självklart tar skada. För Kumamon bara att byta människa i dräkten (men knappast möjlig att "avliva"). Och Bo har ju en yngre konkurrent sedan ganska nyligen i och med att Sunny flyttade in i Vitahuset.


En skillnad den sista bilden understryker är att trots att Bo publikt klär sig som de vanliga gatuhundar med ett halsband och sällan mer är det knappast så han privat klär sig. Notera mängden kläder han reser med. Bo är i den meningen en misstänkt Washington fat cat. Kumamon är besläktat men samtidigt annorlunda direkt fysiskt fet.


Nyligen av Vitahuset publicerad visuell dokumentation antyder dock att Bo - kanske oroad både för att Snowden resp. NSA ska smyga sig in och avlyssna President Obama - nu är för upptagen av att vakta presidentens skrivbord när denne är borta för att själv ha lagt märke till Kumamon. Tydliga visuella bevis på att NSA-affären skakat om Vitahuset och oroat nyckelpersoner i Obamas direkta närhet.


Bo vaktande Obamas skrivbord: Mycket möjligt oroad både av Snowden och NSA... Vi kan spekulera att Bo när Obama återvänder till mer privata skrivbord springer över till The Oval office för att vakta det.