10%

2017-10-17

10% är en grovskattning av andelen medarbetare FBI - under det ej korrekta antagandet att deras totala medarbetare motsvarar antalet medarbetare och resurser att granska - som åtminstone länge tills stabilitet behöver göra uteslutande slumpmässiga kontroller säkerhet.


Och jag har nyligen prövat i för just en grov skattning tycker jag besläktat område nog tränande inlärning detekterande problem på jämförbara entiteter att kontrollera. Skillnaden är att kontrollen för FBI är kompetenskrävande och tar tid medan vi i vad jag ansåg mig kunna skatta grovt från vi endast uppdaterar vektorer representerande inlärningen.


Vi detekterar problem och korrigerar på dem. Detta är ej slumpmässiga kontrollerar. Men görande detta tappar vi distributionen på vad vi söker nå. Det bygger på görligheten att detektera.


Det går ej uteslutande att göra för den här typen av säkerhetskontroll därför att distributionen kan ej trovärdigt på risknivån skattas. Rätt person eller "dator" problematiskt och distributionen av defekter - vad som läcker - saknar all meningsfullhet med hur den såg ut innan. Det går ej att humpa samman incidenter före och efter och göra trovärdiga bedömningar från. Läckage är potentiellt tyst. Så utan initierad information från den som hämtar upp informationen går det ej att skatta därifrån heller.


Därmed krävs också att för varje resurs - person eller annat - som är aktiv vid en tid (säg diskret) tidpunkt (d.v.s. ej tio procent av antalet personer i en lång lista som slumpas utan aktiva - Det är görande något som något kan ske. Gör 100 medarbetare 100 ggr mer en arbetsam månad när mycket händer har fler problem realiserats och informationen i sig från normal verksamhet döljer problemen om kontrollen ligger konstant.). Den slumpmässiga kontrollen betraktar aktiv enhet så långt som anses försvarsbart för att detektera problem. Därmed skattar vi också mer trovärdigt (men knappast i närheten av perfekt) problemen och om vi gör det innebär det också att vi förutom att identifiera problemen bygger vetande om dem funktionell åtminstone i närstående tid.


Brytpunkten ligger föreslår jag utan att motivera det mer vid tio procent under fas där befintliga initiala problem fortfarande gäller. När man passerat ut från den är det något annat. Mer än tio procent och vi börjar lägga resurser på att hantera resurserna vi investerat i kontrollen och påverkar vad vi kontrollerar. Vi kan löst se det som en form av överträning av den distribution vi skattar av problemen (en andel av vad vi får där är bara resultatet av att vi märks - påverkar vad vi betraktar. Förutom reducerande aktivitet vi vill se också störande folk i allmänhet som kan börja bete sig dessvärre utan orsak alls "misstänkt" därför att de besväras av att något märks som de ej vet vad det är eller också om de vet vad det är därför att de mentalt misstänkliggör sig själv vilket är väldigt vanligt hos folk: Vi är flockdjur vilket sådant torde vara relaterat till.).


Stort nummer 10%. Likväl. Ett alternativ för att mjukt nå tio procent är ju att börja där man stå och öka på tills det är korrekt tyst. Någonstans knappast långt före tio procent. Om man ej gör purge kastande befintliga assets i en hög och titta på varje i tur och ordning mycket nog innan man tar in det i något nytt contained. Men det är dyrt också. En kombination är starkt men ännu dyrare.


Att standardisera minsta leverans. Säg att det hela ej levererar. Det är då möjligt att regularisera en minsta effekt. Helt enkelt slumpmässigt avlägsnande entiteter (personer här för att det ska vara intressant). Eftersom välfungerande är i mycket större andel tas en hög kostnad. Men det förändrar samtidigt radikalt bakgrunden / kontext / verksamhetens normala funktion varje gång det sker vilket ger inför nästa tidsperiod ny förutsättning att betrakta och söka defekterna från. Vi kan rent av motivera det statistiskt betraktande alla medarbetare som ett sample av vad vi anställer. Och varje ny uppsättning som ett (via omvägar egentligen) nytt sample, och de terminerade som ett sub-sample. Varje nytt huvudsakligt sample är nu per omgång ett sample av en population som är mindre än innan d.v.s. reducerande komplexiteten.


För att ej utesluta det egentligen uppenbara man kanske ej ser stirrande sig blind på terminering medarbetare och samples hit och dit. Går det att förändra kontextuell verklighet radikalt nytt på andra sätt. Dock för stora organisationer med många tio tusentals medbarbetare och här flera hundra tusen är det kanske ej det mest omedelbara. Men att ex. flytta om var folk sitter är en enkel sak - eller om de kanske sitter med någon särskild. Det går också (för att mer än illustrera vara komiskt vilket mycket i mänsklig historia och nutid gör troligt är "coolt". ) kan man också ta ut grupper av medarbetare på weekend eller veckolång semester - eller bara på en pub och bjuda dem på mat och alkohol och se vad som händer. Kanske vet man redan att "Erik" ej klarar att hålla samman benen och går i säng med vem som helst men vet man också att han - eller för det gender-politiskt balanserade: Dock är vi oftare i en man idag - att han vanligen under natten installerar på hård- eller mjukvara på sina kollegors - man eller kvinnors datorer - troligen inte och troligen gör ej de flesta lössläppta män - själv väntar jag korrekt säkerhetsmässigt tills jag är gift så man inte får någon trojan på datorn - sådant men har vi anledning att tro att det förekommer är det en annan sak. Metoden som sådan är ganska diskret - mer än man förväntar sig givet normalt skvaller i organisationer - folk har ofta anledning att vara diskreta kring sådant och är de berusande kan minnesbild vara diffus såväl som att man ej söker en djupare förklaring till beteendet utanför reducerad impulskontroll från alkohol och sexuell-motivation. Som jag lärt mången gång på krog får man verkligen se till att kunna lita på sig själv när kvinnorna kommer och försöker få en dricka överdrivet mycket gratis. Så fler alternativ finns. Förändrar vi kan börja se. God princip så att komplexitet arbete minskar resp. att inga kostnader p.g.a. dålig kontroll av vad förändringen egentligen innebär blir verklighet: På ett sjukhus bör man ex. säkerställa elförsörjning kuvöser och hjärt- och lungmaskin innan man förändrar "bakgrunden" genom att ta ur en propp.).


P.s.s. tagande ut 10% fortlöpande så gör vi sample av distributionen (ex. men kanske också datorer) medarbetare följande vad ej känt inkluderat bland dem. Medan gående på indikation så får vi samples av vad som motsvarar vad vi redan lärt att känna igen. Så vad helst nytt är odefinierat. Givetvis kan man tänka sig att man sätter sig flera experter kanske slugt erfarna på att göra samma sak själva eller på att upptäcka sådant och reder ut vad problemet är. Men resultatet av det kan aldrig bli att vi kan skatta hur säkra vi är på att problemen är lösta därför vi vet ej distributionen på problemet. 10% krävs och ej "övertränande" och ändå klara att skatta distributionen.


Fortsatt jämförande med ensemble learning - och för att anknyta NSA - kan man tänka sig att slumpa features d.v.s. hur kontroll sker. Men jag känner ej att man är rätt ute om man försöker det här. Tar du ut en person för slumpmässig kontroll börjar det kosta direkt med en initialt bump och då går man över allt tills man tittat nog. Och jag tror (men är verkligen inte säker) att man är mycket stabilare ute när kostnad gäller för kontroller om man har information om distributioner relaterade resp. de features man slumpar mellan. D.v.s. vi vill kanske inte slumpa kontroll av feature vart man åker med bilen med samma sannolikhet som att göra en billig kontroll som att kontrollera data som passerar från dator till internet, eller om personen bär något på sig gående ut under spekulativ kanske ej inducerad situation av stress (d.v.s. att någon springer från en plats har tror jag motsvarigheter i populationer av personer). Det blir också som svårt förutsättande en massa om sig själv och vad man kan om man inte gör allt och istället slumpar mängden man kontrollerar. Det blir komplext. Medan görande mycket på allt är enkelt och ej dyrare. Principen slumpande features anknytande NSA är ju dessutom att vi slumpar en mängd samples av dem och skapar beslutsträd. Men jag känner också (och är inte alls säker i närheten) att det kanske naturligt är sundare att dessa är vad man slumpar för motsvarande parallell användning medan sub-samples data medarbetare där man i varje fall gör samma standarduppsättning kontroll är enklare att bedöma sundheten hos sekventiellt.


Mer spekulativt är kanske värdet där att få snarare i möjlighet att överraska. D.v.s. att vi antar att vi ej kan lita på vår metod som sådan därför att vi vet egentligen inte mer eller är trovärdigt bättre än fienden är. Så ibland gör vi ej saker best practise utan gör något annat vi ej beslutar alls kognitivt. Utan vi slumpar det. Om nu något säkerställer hantering kontroll genom att skatta oss bryter vi nu direkt vad de har skattat med bevisbar nivå. Måste vi välja A och B och båda är jämförbara finns förövrigt bredare om vi bedöms annat än dumhet i att själv välja det utan man slumpar. Annars om motivationen för det försvarar budget sitter något och skapar modeller av dig. Varje gång du slumpar förstör du dock dessas förutsättning att leverera trovärdighet från de faktiska beslut du fattat under förutsättning att man ej kan filtrera bort besluten du slumpade. Så om osäker asset X rörande säkerhetsnivå så slumpar vi. Du kanske i extrem-fallet verkar vara ett insiktsfullt geni eller helt dum i huvudet (därför du nissade något uppenbart och visa versa men det säger åtminstone inte något om dig som går att åter använda och potentiellt tar ner andra modeller i kapacitet under förutsättning att man ej antar slumpdragning). Men självklart ej att ta till överdrift: The Dice Man. Det är ex. ej säkerhetsmässigt sunt att droga medarbetare som ska i möte med fienden för att förändra deras preferen ser också om ej märkbart i något av dem eller andra d.v.s. inget lidande. Jag tror sådant är väldigt ovanligt men det är värt att ta med som ex. därför att det illustrerar en generisk risk mycket i denna verksamhet ibland lider av: Förstår man ej begränsningen i ett annat expertområde tolkar man ofta osäkerheten i det felaktigt. Här är osäkerheten om effekt enorm och för det mesta jag känner till - kanske allt - kan förvisso avbrott mot mönster ske men enormt bias från själva effekten drogen i sig gäller introducerande mer redundans än som fanns innan. Tänker vi oss nu som rimligt är att man bygger modell per individ resp. per situation och alla kombinerationer av det samma kommer nu drog-manipulationen gå in som meningsfull information i flera kombinationer. Det samma gäller "galna" personer. De är ej mer slumpmässiga annat än i det triviala som saknar mening - tvärt om i allt komplext mer upprepande. Betrakta här gärna konst från ex. Sydamerikanska shamaner för en trivial indikation och notera upprepning i mönster resp. återkommande symboliska stereotypiska representationer från kulturen: Låg komplexitet att gissa rätt på kontra mycket annat - om än kanske svårare än säg för en landskapsmålning av en känd plats vilket dock ej är lika relevant att jämföra kognitivt läckage. Vidare ligger egentligen bara fyra funktionella huvudgrupper redundans etableras från i mening av motsvarighet effekter som självklara kemiska motsvarigheter till finns mot: Vi kan reducera aktivitet via vad som påverkar GABA via någon mekanism, vi kan öka aktivitet via diverse funktioner från acetylkolin till dopamin, vi störa informationsbehandlingen mer övergripande vi antingen tryptaminer eller fenetylaminer, medan jag tror allt i övrigt levererar mot någon av dessa i vad relevant just här. Ex. morfin mot dopamin resp. indirekt serotonin och mindre förstått - jag antar det i mina modeller kognition att de speglar varandra delvis men det är ej vad som har medicinska evidens så vitt jag vet men jag tror starkt på det: varför mitrazepam / Remeron, Effexor, tramadol / Nobligan, Strattera m.fl. blockerare återupptagning nor-adrenalin också är svagt opioida - nor-adrenalin.).


Jag har ej läst den här sammanfattningen tidigare (sökte efter en annan jag upplevde praktiskt värdefull ej antagande att jag är överdrivet intresserad utanför de praktiska frågorna eller att jag är bättre än jag är på att hitta information relaterat dem i pdf-dokument) men gissningsvis tar den upp en del av det jag försökte illustrera från ensemble-learning (eftersom det kändes aktuellt för mig). Och om inte bör den åtminstone visa vad man kan söka på:


Problemet med NSA och Co är att FBI ej gör säkerhetskontroller i regioner av det

Även om Obama och många andra pekat på problem med FBI tycker jag nog att de få gånger jag intresserat mig runt något de "presenterat" (vanligen via medier eller övrigt publicerat snarare än domstolsdokument) att de verkar kompetenta inkl. (och aktuellt för vad jag följt) identifiera olämpligt rapporterade i och utanför USA. Problemet rörande detta:



Är emellertid att det är givet att man ej från intelligency agencies militära sidan klarat att bibehålla ens i närheten av den säkerhetsnivå som är normalt förväntad. Det är ej så att man bara läckt vad vi finner på Wikileaks utan försvarlig mängd information har hamnat - och gör det troligare fortfarande än inte - såväl tycks troligt givet information om den säkerhetsnivå som varit fallet som gjorts tydlig i och med detta fler länder. Är detta problematiskt? Ja därför att det kostar människoliv. Och här handlar det nu om antal som går att räkna via vederhäftiga tillgängliga källor snarare än källor ej tillgängliga. Jag antar att FBI bättre än jag håller reda på hur många samarbetspartners på individnivå som dött i Kina men säg kanske 20 - 50 st sista åren (jag noterade när de började döda av lite indirekt från ljud från USA men Kina och USA är två stora länder och man kan svårligen hålla reda på allt. Dock åtminstone i stora delar tillgängliga uppgifter.). Jag har ingen aning om hur det är i andra delar av jordgloben.


Samlar man nu in information som indikerat och sedan längre tillbaka känt NSA gjort (utanför en del telefon-avlyssningen jag tror var genuint nytt. I övrigt går åtminstone mycket att se som känt innan och i flera fall också publicerat amerikanska myndigheter bl.a. relaterat upphandlingar hårdvara relaterat nätverk bak närmare 2000 vill jag minnas. Bör finnas refererat och länkat tidigare.) inser vi i alla att det kan vara väldigt problematiskt för en individ om "fel" information hamnar hos "fel" person från dennes perspektiv. Därav just att det har värde för FBI. Men vi har också nu andra aktörer.


Vi hade ju för några år sedan den här Taiwan generalen FBI hittade. Ingen aning hur det gick till men för en icke-militär som mig (för informationsbehandlad av Arkiv-X m.m. under min uppväxt) verkade det imponerande. Jag känner när jag läser sådant av och till från FBI sista åren att vad som saknas är något om vad man gjort nytt för att sätta stopp på dödsfallen och information allmänt läckande, och vad vi i konkreta händelser som hittills verifierat att man klarar uppgiften. Det känns som en överdriven tolkning att något bromsar dem från att betrakta en del regioner, och p.s.s. CIA. Konkreta resultat i verifierbar statistik är förtroende: Annat är som jag tror vi alla vet när det kommer till myndighetsstrukturer gärna hamnar i onödig kostnad utan att resultatet är annat än vad som beställdes och troddes levereras.


Det är för att sätta perspektiv nationellt USA att förvänta att bra mycket också fortsatt (och det är trivialt utlisierande inte mer än en sökmotor att visa i mindre delar att jag har rätt) att stora delar av information avsedd Vitahuset från intelligency agencies når andra före eller efter presidenten rörande förberedande material eller åtminstone key points av det.


Så ej att förvånas att Iran och Kina föregriper Trump liksom innan Obama.


Bara att man kan köpa inflytande via tidiga medarbetare och strukturer konkret levererande händelse och information passerande under FBI tycks det åtminstone i något fall. Men diverse andra indikationer ej demonstrerande det entydigt på något sätt gör ändå att jag är minst sagt övertygad om att det är vanligt.


En lång rad arresteringar med efterföljande mycket långa fängelsestraff är vad som ej behövs som åtgärd i sig hanterande upplevelse av det hela vilket är värt att säga som jag förstått från en del jag läst sista tre - fem åren utan ständigt pågående i en evig purge light. Och självklart ej att man nöjer sig man att leta där det är lättare (typ bland etniska kineser arbetande med känslig information) utan primärt och mycket viktigare tidigare höga chefer nu ej längre anställda såväl de samma när anställda fortfarande. I all rimlighet borde man kunna skaka fram ett flertal till livstid med föga ansträngning om nu inte precis alla större läckor ska antas ligga i IT oavsett om informationen troligt alls funnits i systemen eller inte.


En större utrensning: The Big Purge. Där man städar ut inte bara på individ nivå utan också i antalet agencies är säkerligen en god början. Det ger möjlighet att gå igenom allt innan det accepteras in i nya strukturer. Innan det är det så klart ej 1 till 1 samma sak som att göra arbetet åt andra konkurrerande entiteter (jfr identifiera vilka personer de har i sina organisationer som rapporterar till andra länder genom att rekrytera dem som nu är fallet) men likheten är knappast mindre än att jag tycker man ska vara försiktig överhuvudtaget vilket information man låter gå in i dessa organisationer (vilket självklart generellt är en grund-princip oavsett entitet det handlar om när liv kan riskeras. Det ska aldrig behöva innebära att något tappas alls. Aldrig. Från vetande neuropsykologi - hanterande individ-riskerna - till säker kommunikation finns inget som gör att något annat ska behöva accepteras. Fast tänk om NSA lyckas skapa ett superverktyg utan att man i god tid informeras via deras vanliga publish indirect on the internet och de tar upp nbågot via ny vetenskap saboterande shit genom sina läckor. Vem betalar där? Förutom individen gissningsvis amerikanska skattebetalarna i efterföljande enorma riktade bidrag för att slippa se det i media. Och inget är det värt kontra den osäkerhet det inducerat reducerande vad du är till något mindre. Osäkerhet + Pengar gör dig tjock och icke skapande faktiska resultat. Är det vad någon ska behöva ge upp liv för? Nå den tekniska möjligheten att överraska avlyssning och allt relaterat är för vad helst ännu otrolig.).


Så att det blir ordning.

Att lära av historien

Så här satte en del amerikanska internationellt välkända tidningar rubriker nära inpå att inbördeskriget i Syrien börjat:



Sådant här antingen löser man bra eller så är det ingenting man vinner eller förlorar utan gör tydligt att det kostar för nästa att ge sig på dig. Också i det sista givet folkmorden har kurderna att vinna. Det har varit för många sådana utan att någon kunnat hindra det. Givet att de är så begärliga att döda i stort antal som civila är det viktigt för dem att ha tydliga gränslinjer som det kostar att gå över.


Betraktar vi dom politiska journalerna delar huvuddelen publicerat analys mina bedömningar. Wsj är tidsmässigt när de uttrycker sig typiskt snabbare - kortare i tiden - från ett huvudfokus mot marknader. De hade förr dock ibland en del bra informell analys Kina i deras då större nätverk med bloggar skribenterna hade. Jag minns det som att den tappade en hel del värde innan den samtidigt med en bunt andra skars bort.


Kurdistan är mycket görligt. Få-gånger att vi sett något i contestant till det lika trolig. Har redan kontroll geografiskt område. Välbeväpnade och organiserade. Också här öppet och accepterat i befintliga inarbetade förvaltningssystem. Många vänner medan deras primära motståndare är väldigt illa omtyckta. Också om teokratin ockuperar delar av Irak för att stödja Bagdad-sockpuppet tror jag det lika gärna kan lyckas som inte.

Är du populärkulturellt osäker? Duger du i coola ämnen och är Justin Bieber lite som Fåret Shaun? Ja i båda fallen för mig

Jag trodde jag hade behärskat hela konceptet "dubbel-roller": Känd skådespelare i teve-serie klär sig annorlunda och gör en till roll:



Jag upplever mig att se något av likhet mellan kultur-artefakterna Justin Bieber och Fåret Shaun. Utan tvekan - en trivial självklart - är de ej samma entitet. Att båda är populära i argumenterat likartade men ålders sekventiella grupper gör dem ej till samma bakomliggande named entity. Åtminstone inte här när själva köpintresset är radikalt annorlunda: Jag tvivlar utan uppföljning om Bieber konsumenten i något väljer en Bieber produkter jämförbar med en Fåret Shaun produkt.


Och den ena är ett får och den andra en människa. Samtidigt tycks de så lika för mig efter att surfat runt lite. De springer runt och gör en massa framför kameran. Medan Bieber - gissande lite då jag ej minns här från vad normalt för hans yrkesgrupp gör en obscen gest eller berusad urinerar publikt - springer Shaun stjäl något för bonden engagerande sin fan-flock av får till att spela med.


Och jag menar de ser ju lika ut. Trots Shaun ett får så lika. Jag tror man lurar sig lite här av att båda är så spinkinga. Jag minns ej att det var så när jag var ung. idag tycker jag alla yngre män ser spinkiga ut. Det kan vara en trygghet för alla yngre fertila kvinnor att veta att jag nog tror jag kan ta honom i de flesta enkla kraftprov. Så ingen behöver oroa sig onödan.


Bieber snarlik fåret Shaun. Uppvisar tillochmed päls:



Fåret Shaun + foto på slakt-rasen han hör till:



Givet sådan här likhet man upptäcker lär det väl visa sig för mig att jag egentligen är japansk anime-producent skapande serie på serie kombinerade precis vad som helst.


Något har de utan tvivel med varandra att göra även om det verkar lite underligt.


Någon innovation etablerad i en domän funktionell i en annan där ännu okänd tror jag heller inte Shaun är i Bieber. Men jag kan nästan köpa det ej är 100% fel om än inte från något av den information som föranledde från den den defekta identifikationen av similarity mellan dem (som ej var visuell). Nå jag kan se att resp. koncept roar lite varstans. De är båda båda vad man bäst uttrycker som ofarligt kul. Också om jag försökte göra dem båda lite otäcka är det inte direkt lätt: Mer än Ulliga och gulliga: Coola Revolutionärer.


Mycket lyckosamt att hitta honom i får-skin med Google Images. Så illustrativt av "ofarligt kul". The "non-oncofmrer" - the genetical outsider indicating genetical fitness genom att våga bryta mot struktur. Men ej på nivå att det blir för mycket för "fan-kundgruppen". Inga panda-mössa men i alla fall kontroversiellt skinn.

Även om frienergi tar Iran till ett Syrien kan det vara bättre än att möjligheten att via kärnvapen konsolidera hela regionen in i den teokratiska strukturen blir verkligheten.


Ett värde i reducerad risk lätt att underskatta då vi så sällan ser kärnvapen realiserade samtidigt som allt betraktande kärnvapen så lätt hamnar i att önska bedöma just realiseringen: Själva bombandet. Men projektion och bibehållande omoralisk och amoralisk makt är vad vi känner i Europa från Sovjetunionens ockupation av Östeuropa: Östtyskland, Polen, Baltikum, ja allt förutom argumenterat Titos Albanien (något åt hållet av Östeuropas "Nordkorea"). Också i utfallet Syrien. Det finns något lugnande i bonus-värdet av att se regionen befriat från eventuella Iranska kärnvapen.


Man skulle också kunna tänka sig att den föreställda mer artiga polariseringen än regionen här är van att lösa frågor mellan Tyskland och USA kan möjliggöra något utnyttjande Tyskland. Oavsett aktörs A perspektiv negativ får B en potentiell roll varande stödjande A när B tar ställning för någon C. Därmed efter att A falerat att få C till att gå i sonans till något kan B försöka det samma. Det är nu argumenterat en på medellång och långsikt än att regionen går i kraftig intensitet där själva mängden händelser i nivå per tidsenhet hamnar där man går ut den förruttnade förstockning i kontinuerlig försämring och sönderfall man varit i så många år. Ibland kan man behöva riva stadens slumbostäder och bygga nya sunda bostäder för att inte pest och kolera ständigt ska kosta liv.


Ett Iran i intensiv självorganiserad transformation attraherar mig som koncept. Irans historia och kultur gör att bandbredden österut är gigantisk. Och vi är fortfarande starka så långt efter Indien, Afganistan m.m. Faktiskt sträcker sig kultur närheten hela vägen in i östra delarna av Kina (vi har alla våra bias antar jag. Intensitet är ett starkt och enkelt koncept: Det levererar alltid något i förändring och är predikterbart - och dess spreading activity ger strukturell stabilitet över frågor och områden - så visst man kan lösa saker på alla möjliga sätt men jag gillar idén att Iran går i transformation hög-intensitet då jag det är ett område jag begriper och kan se andra värden av längre ut i världen. Praktiskt ser jag nuhet har jag i domän av intensitet alltid haft rätt i vart saker hamnar när det kommer till geo-politik: Folk i grupp är såväl automatiserade som tröga i förändring när de väl börjat: försök få två entiteter som slagits några månader att sluta. Och oavsett hur osmakligt det låter börjar konceptet här kännas attraktivt och intressant: Något jag ej sett i någon region jag av och till följer sedan 2009 för Libya. Så jag hoppas lite på att få se Iran "frigöras" här precis som jag från början förväntat. Sedan så klart kan man argumentera att jag en gång hade fel då vi nu fick Syrien istället för Iran. Men kanske stämde det ändå? Vi får se: Jag kan ej språket så ingen kan misstänkliggöra mig för att hetsa fram realiseringne av min prediktion - och jag har flera år nu övat mig i prestigelöshet vilket oavsett hur lite onaturligt det känns är vad jag ser är potent i argumentation såväl som mycket annat att behärska. Du väljer när och var du uttrycker utan känslighet för reduktion av dig. Nå kanske låter jag sociopatisk som jag uttryckte saker här men jag tvivlar på att det ligger i dessa personligheter att öppet förklara sitt bias trots viss om än ej överdriven nackdel här. Därmed ej att jag är regel-etiker. Och ej heller av har något av magiker som drar upp skjortarmarna. Utan jag tycker det bara är viktigt så ansvaret att bedöma vad jag säger rättvist fördelas mellan läsare och mig.).


Ej helt otroligt kanske den här Iranska operationen för att utilisera Kurdistan till att ta in mer vapen och styrkor i Irak vad som kan resultera i nya atrocities: Ännu fler folkmord på kurderna. Men där blir det ju annorlunda genom att man ej längre är kulturellt eller politiskt avgränsad samtidigt som så många skilda grupper väntar. Det kan bli väldigt bra också i absoluta worst-case av Iran som ett till Syrien. En gammal fin kultur som Persien kan resa sig vackrare ur det utan det teokratiska förtrycket.


Jag kan se Iran vara i transformation samtidigt som jag bedömer att Nordkorea falerar med flyktingströmmar o.s.v. Mycket passande givet teokratins samarbete med Beijing-diktaturen.

Mer än Ulliga och gulliga: Coola Revolutionärer

2017-10-16

För inte alltid populärkulturellt uppdaterad men upplevande ett behov av att vara det kan jag ibland ej 100% men nästan så uteslutande för utbildningsskäl uppleva ett värde av att betrakta populärkulturen kommentera populärkulturen. Venture Bros är svår överträffade här för mig. Serien har lärt mig enorma mängder med kultur-koncept man förstår som formen av men aldrig varit nära nog att kunna känna igen saker från. I övrigt - lämnande utrymme åt utmaningen i kultur-artefakter - är den ej "för svår". Det tog mig flera år av att några gånger sett om It's always sunny in Philadelphia att inse att vad jag definierade och därefter namngav som "dubbel-roll" (men tänker att något subkulturellt befintligt för det hela förekommer i Hollywood och Bollywood) förekom i flera avsnitt efter att noterat det i ett. Skådespelarna i samma avsnitt har förutom sedan vanliga roller också "gäst-roller". Det var därför en särskild glädje att sista säsongen kunna göra samma finding i Venture Bros seende den likhet i ansikte vi har mellan Dr Venture och dennes ärkefiende (fortfarande lite osäker kring konceptet: Jag förstår att man ska ha många säsonger och i att misslyckandena gör det kul. Men är det verkligen rimligt i revolvens-centrum-kultur att tro att fienden här inte bara hade skjutit Dr Venture? Jag har skrivit till teve-kanalen jag tror först visade avsnittet jag själv såg på en internet-sajt och föreslagit att antingen The Monarch eller Dr Girlfriend bör skjuta Dr Venture med ex. en pistol så att ungdomar och yngre-vuxna inte får för sig att vapen är ofarliga).


Oavsett hur tilltalande animationer idag är rent "vulgärt" i upplevelsen jämfört med när jag var barn tror jag nog vi alla med stor respekt mins Dr Baltazar m.fl. öst-europeiska teveserier Sveriges Television så föredömligt försåg oss barn med. Och jag kan därför med glädje dela min insikt från färskare producerat material att får är på väg att bli coolt. Jag känner starkt att något mer arbetskrävande - för skaparen - utanför manus m.m. begränsat till själva animering större hantverk sker när Shaun skapas. Som ren amatör i området spekulerar jag att man mer konstnärsmässigt dådkraftigt verkar fram lerfigurer man fotograferar i stillbilder mellan vilka man flyttar figurerna. Hade avsnitten ej varit åtta minuter utan längre är jag kanske idag ej den som sett annat än en bit av ett istället för ännu tre (jag kan tänkas se fler). Verkligen att han har oanade djup. Tveklöst korrekt undervisande från den kärnpublik av yngre barn jag tar för given. Korrekt etablerande förståelse om människans utmaning av ständig kamp mot våra kollektiva ondskefulla sidor:


  • Vi har "husnegern" hunden. Är Massa Bonden på plats gör han som tillsagd och söker betvinga bondgårdens medborgare fåren dennes vilja. I avsnitt två tror jag försökte han tvinga dem att gå ner i vatten så kallt att det frös en fågel till is.
  • När Massa Bossman Bonden är borta försöker han återknyta och mygla in sig bland gårdens övriga djur.
  • Vi har rebellen som fungerar som en organisatorisk mitt för fåren med huvudpersonen Shaun. Denne är ännu ung. Komiken är starkt hos honom och som känt vad som utlöser inlärningssignal och därmed tänkbart kan bryta deras inlärda själv-slaveri (varför stanna i ladugården alls?).

En diskret ledtråd till ett tycker jag för pessimistisk kommentar om människans natur och vår framtid ges pågående från första avsnittet och alla jag sett: Jag tar för självklart alla osedda också. Från den fårras Shaun hör till:


"Suffolkfår används i första hand till köttproduktion och gärna med korsningar med andra raser med goda förutsättningar."

Från: Suffolk (fårras) | Wikipedia

Foto: Jacquie Wingate (via Wikipedia där också information licens finns.)

Samtidigt kan jag tänka att också detta kan komma i antar jag sista säsongen lära många barn något de kan ha nytta av att känna till. Är du ej redo den dag Massa Bossman Bonden är hungrig så hänger du slaktat för att möras från ladugårdens tak. Fram till dagen riktig förändring kommer lär dock husnegern hunden klara sig hyggligt så länge hans samvete och kropp orkar med att fortsätta förräderiet mot övriga djur. Den dag han går defunct i sin funktion för massa lär det dock bli veterinären eller elegantast här om bonden tar ut och skjuter honom framför fårens lada medan dom tittar på (och jag hoppas verkligen att det kan bli en del av avsnittet med Shauns frånfälle så att slaveriets ondska görs tydlig i allt inkl. meningslösheten i att vara den behjälplig också när aktuell generation och bondgård av "får" ej når till att avliva hunden själva).


Fåret Shaun i slav-stian han delar med en hel skock andra får. Det hör till det dagliga att de får hålla till godo med ruttna sopor bonden kastat ut: Exempelvis i avsnitt två en rutten nalle efter att bonden stulit ett lidande - kanske kolik-sjutk - lamms nalle.

Självklart ska vi dock räkna ut - Tvärt hoppas ty utan att försöka vilket kräver det kan det aldrig bli bättre på bondgården - att Shaun "nödslaktar" bonden och hans snuskigt två-faced husneger. Inget skulle glädja mig mer än att få uppleva det sista säsongen. Men liksom jag lärt känna igen "dubbel-roller" så väl nu att jag kan se en djupare kulturell historia mellan Dr Venture och Mr Monarch efter att noterat tekniken tidigare i It's always sunny in Philadelphia (utan tvivel vad jag tänker blir allt vanligare i Hollywood om än kanske inte i Bollywood - Indien är ju välkänt för sina låga löner - för att spara pengar) har jag efter många år som vuxen utiliserande det större utbud internet erbjuder fått en god känsla för vad den sorts diskreta ledtrådar skaparen kanske inte ens själv är medveten om att han läcker ut siar om kommande säsonger. Att vi här har en typisk kött-producent ras bådar ej gott om Shauns livslängd.


För att bevisa min tes om att får blivit coolt refererar jag också till att det förekom i sista avsnittet av Family Guy. Liksom Venture Bros är det tidsförskjutit kontra populär- och subkultur kommande på en lagom-nivå paketerad för en översikt över allt "nytt" i film m.m. som passerat en totalt förbi sista året. Jag gillar när Family Guy bekräftar då de troligen gör lite uppföljning mer än man själv ids. Och ofta nog har man fel i sådant här. Jag var 100% säker många år på att Justin Bieber var en utvecklingen av metrosexualiteten där nu homosexualitet blivit coolt i producent-delen av populärkulturen. Men det är ej så. Tvärtom ses han som en cool rebell (! Jag ser inte alls Shauns allierade i den kommande striden mot bonden hos honom: Känns mer som anti-rebell. Så conformed förväntat av befintlig struktur man kan komma. Men jag hade som sagt helt fel. Bra mycket i annan komisk populärkultur som blev begripligt för mig när jag slutligen läste en nyhet relaterat honom och insåg att han inte bara vara heterosexuell utan sex-symbol.) av kvinnorna. Två i framtiden kanske ikonifierade revolutionärer just nu mycket dolda men antar jag ändå med en tänkbar potential. Utan att omsätta räckvidden mot fansen till något värdefullt mänsklighet på det stora meningslösheter där om vi ej har det ena hade vi haft något annat. Innan tycker jag nog - sex symbol eller ej - att det ej är fel att förstå företeelsen Bieber som tämligen omanlig. Men liksom för Shaun betvivlar jag att vi sista säsongen ser något annat än bondens seger. Skapandet av det tidlösa värdet för det större flertalet ska vi korrekt hoppas på att Bieber är man nog att leverera men vi ska ej ta det som troligt (och ev. vän eller medarbetare till Bieber får om han är i super-star-kontinuerlig-mani gärna utnyttja reflektionen till att sätta honom att ge världen lite verkligt värde i någon fråga som betyder något: Man är verkligen fel ute om man tror sådant ej fungerar. Rätt tidsperiod med rätt star fungerar det alltid. Venezuela kanske? Eller teen age pregnancy? "Jag åkte inte bara hem direkt efter två föreställningar ute ställd upp på ett informations inslag om preventivmedel.").

Mest välkända olje-wallah ute på gatan och ropar om att man kan köpa olje-värdepapper ägande oljan i marken förutom extraherad olja

Aktörer härifrån närvarande tror jag mig minnas Sydsudan och Libyen också (och antagligen i den mån någon av dessa är "funktionella" att göra seriösa affärer i fortfarande vilket jag tvivlar på är fallet för ej mer "udda" köpare just nu):



Jag tror mig minnas att någonstans mellan 5000 och 15000 kinesiska medborgare lämnande Libyen under de tidigare delarna av 2011 delen av transformationen mot förutsättning till ett bättre styrelseskick (vilket det libyska folket just nu reflekterar alternativ till: Vi kan spekulera att PTSD m.m. etablerad al-Gaddafi eller bara väldigt spridda udda intressen gör de känner att de vill ta en 10 - 20 år realiserade FSP våldsspel som Doom till verkligheten. Vi behöver ej respektera det och behöver ej känna att ge någon frihet till ansvar ställer oss till ansvar. Och kan nöja oss med att kvinno-harmen-arméerna, kokain-fester med demokratisk valt europeisk regeringschef, Lockerby m.m. är vad vi slipper få på besök i EU. Dock spekulerar jag att vi kanske ser stabilisering nästa år - men så trodde jag om tidigt i år också bak förra året eller kanske 2015 - troligen tidigt 2016 det verkade kunna orka något ej kollektivt psykotiskt för i år. Men jag menar jag skäms inte för att jag och till i år 2017 spelat Doom på datorn vilket kanske folket i Libyen säger om sitt inbördeskrig om 20 år.).


Själv förstår jag inte riktigt affären med att ta Aramco ut på börsen. Saudiarabien kontrollerar ju i mycket givet så kostnadseffektiva stora oljedepåer den marknaden. Är man nu ensam om en vara på marknaden bestämmer man själv priset om den efterfrågas som nu demonstrerat av dom många gånger. Utan att kontrollerat alls vad andra tänkt här spekulerar jag att det snarare än att roa andra länder rörande marknadskontroll stats-strukturen eller ett försök att få ut ett mervärde utanför vad man själv kan ta ut via marknadsmanipulation att det kanske snarare handlar om att man önskar vinst-dela mot nyckel-personer bland myndigheter, etniska-grupper, löst besläktad "familj" till regeringen o.s.v. på ett sätt som via "gambling brain" engagerar och ger ett incitament att önska stabilitet utan brandskadade oljekällor.


Men jag vet inte här: Kinesiska expert myndigheter tror att Trump är kliniskt galen vilket jag betvivlar (och en nation fortfarande kollektivt vanligt skadad efter kulturrevolutionen har som ett symtom på det väldigt udda definitioner utan medicinska evidens: Psykiska sjukdomar är inte sällan mer av en ideologisk defekt hos personen - D.v.s. eventuellt är problemet Trump att han är "oartigt" överpratande anti-kinesiskt rörande en del nyckelfrågor och gör man sådant är man såväl galen som tänkbart en amerikansk agent). Men kanske har jag missat (jag läser honom ej på Twitter eller sett filmklipp med honom: Jag föredrar följa nyheter lite distanserat och sammanfattat) eventuellt engagemang hos honom rörande priser olja satta Saudiarabien likt de relaterade diverse commodities (såväl som värdepapper som man handlar dessa med ex. kinesiska valutan) vars prissättning i USA Trump menat att Kina omanligt och omoraliskt befuskar genom att manipulera sin valutakurs (såväl som jag också åtminstone om jag minns rätt 2006 och närmaste åren därefter: Har ej därefter följt frågan men jag menar per definition sätter de ju själva växelkursen på sin valuta vilket givet deras enorma utlåning av sitt valutaöverskott är en internationell riskfråga för demokratier - de köper inflytande här också om problematiken i Europa radikalt minskat här i och med att bl.a. Tyskland kom att erbjuda mer funktionella vägar för diverse länder EU som börjat låna in stora summor från diktaturen). Med Saudiarabiens engagemang att önska bli en hastighetsbestämmande politisk entitet i Mellanöstern: En regelrätt Lawrence of Arabia (och jag skämtar här som såväl anti-kolonialist och en person som står och väger mellan att ta ett eller två år som jude eller arab för att komma närmare och lära om dessa kulturer. Så jag skämtar här nästan som en av er öken-infödingar.


Och ej den anglofil jag min omdömeslösa ungdom ofta beskrev mig som.) kanske de tycker det verkar klokt att hålla sig väl med Trump. Kombinationen är ju lite unik i att Saudiarabien kan betala för vid behov också större volymer av mycket avancerade och dyra vapen som endast ett fåtal entiteter alls kan leverera (kanske om alls på kortvarsel USA) av den sort man eventuellt inte alltid (nästan aldrig snarare förutom ett fåtal länder) köper stora lager av i fredstid därför att de är dyra. Allt större areor i krig på halvön gör det ju kanske viktigt. Men som sagt jag tvivlar ej på handelsmannens krämarnatur (och precis vad man som medborgare i en nationalstat vill se hos sitt statsöverhuvud och associerade: Jag har inget i sig emot svenska kungahuset eller kostnaderna för det. Kostnaderna får gärna gå upp om de faktiskt såg till att leverera ett dugligt dagsverke men så tycks ej fallet. 1 - 2 besök annan nation per månad 10 månader per år är per nyckel-par rimligt. Istället verkar mycket handla om ren okynnes representation i Sverige runt mer eller mindre vilken födelsedag eller helgdag som helst. Självklart firar kungahuset sina födelsedagar hos Sveriges största handelspartners roterande - liksom Midsommar. Att det är lättare arbete att åka till någon herrgård och träffa en bunt i handelsbalans-mening helt medellösa skolbarn gör det ej rätt. Någon ursäkt för svensken efter så lång historia som monarki romantisera när det kostar arbetstillfällen och rikedom för folkhemmen finns ej. Viktigt att motivera ut gott värde av hela kungafamiljen också.) Så snarare att jag skulle gissa på att man vill etablera ett konkret långsiktigt ekonomiskt stake hos fler medborgare för att säkerställa deras rojalistisk-religiösa-preferenser.

Oroligheter i Teheran

Alla vägar bär till Teheran vilket är hög komplexitet där men görande analys och prediktion lättare för omvärlden. Relaterat tror jag någon högtidsdag Iranska revolutionsgardet och som fortsättning på Spännande tider: Från (Syrien) till Iran via "Irak"? har möjligheterna till sammanfattade skildringar av dem ökat i teve och andra medier. Jag tvivlar inte alls på att de är förhållandevis goda soldater: Rent allmänt tycks mig runt om i världen att entiteter som har pågående praktisk stridserfarenhet har stor fördel relativt de som saknar de samma. Och Iran låter dessa få stridserfarenhet lite varstans i Mellanöstern.


Samtidigt får jag ofta en känsla av att man förstår fel kvaliteten av enheterna kombinerat användandet i att uppnå värde resp. vilka värden man egentligen söker.


Betraktar vi Hizbollah i Libanon (och Syrien) vilka aktivt slåss med medarbetare (soldater) i revolutionsgardet och tar del av kompetens och utrustning från Iran nåddes menar jag dom största framgångarna ett större flertal år under vilka många ansåg dem misslyckas. Syfte och mening med Hizbollah är ej i någon väsentlig utsträckning att bekämpa Israel eller ens för sakens egenvärde utanför egentligt övergripande syfte bibehålla kontroll i Libanon.


Snarare är Hizbollah liksom många andra strukturer såväl associerade nära Iran som associerade en del Sunni-entiteter (i sakens natur att vi i de senare är i princip helt bland dem som förvaltar redan givet värde ex. Saudiarabien snarare än säg marginaliserade medborgare missnöjda rent allmänt och tycks det osunt ofta söka svaren i religionen - men självklart även om svaren söks någon annanstans så som vanligare medan Sovjetunionen fortfarande "levde" gäller att själva det icke-demokratiska systemet som sådant tenderar att öka risken för radikaliserade grupper då alternativ att söka förändring utan vapen ej nödvändigtvis ens alltid mindre farligt och kanske varken bättre eller sämre i effekt: Ej troligt ökar tortyr m.m. också riskerna här) transformerats till att under allmänt samhälleligt sönderfall fram till nutid bibehålla med "sega-strukturer" (smetar sig lätt ut - kanske prestigelöst med mindre behov av lokalt myndigheter m.m.) viss stabilitet.


Över delkomponenter när vi sträcker oss över hela regionen ligger i stabilitet inte minst att balansera andra aktörer som resp. upplever varandra som hot mot den egna stabiliteten.


Utifrån detta tycks det trivialt att konstatera att man i en aspekt varit framgångsrik. Men att man samtidigt aldrig orkat till att komma i en bättre position än man hade året innan. Resp. tolkning (och båda förekommer) av att Iran övergripande är i år starkare än motsvarande vad vi kallar Saudiarabien & Co, och omvänt istället den senare starkare, är i båda fallen menar jag helt felaktiga och bygger på att man ej ser vad resp. aktör söker uppnå under allmänt kontext av i regionen samhälleligt sönderfall (vilket vi ju kan kvantifiera i antal miljarder förstört under en viss period utifrån kostnad att bygga upp det igen i den mån möjligt: Vilket det ofta ej tycks vara).


Idén om ett modernt teokratiskt Stor Persien enande diverse folk närmare deras religiösa tolkning än andra skolor inom Islam tvivlar jag starkt på att konkreta realistiska (vilket så här många år efter revolutionen - och för den delen kanske då också - känns troligt i delar - politiska såväl som teokrati-politiska - ledningen Iran) ser som vad man primärt vill ha som praktiskt styrande målsättning. Det primära målet tror jag är att uppnå bibehållen stabilitet och överlevnad som nation.


Överenskommelsen om antalet centrifuger (som jag förstått det ett hastighetsbestämmande industriprocess steg i tillverkning kärnvapen: Inga av mina gamla kursböcker kärnfysik pratar om centrifuger och jag orkade då ej titta mer än ett par sidor av irrelevant Iran-information på Google) var därmed tror jag tilltalande för dem. Ökad tillgång utländskt kapital ger möjlighet att öka stabiliteten inom Iran.


Inte minst är det viktigt för teokratin genom att man i geografisk-närhet utanför landet befunnit sig flera år nu under accelererat sönderfall av strukturell-stabilitet vilka gör regionen allt mer volatil närmare och närmare Iran i sig.


Engagemanget Syrien må ha uppnått något för dem där (jag avstår från att försöka bedöma det men jag kan se hur man kan argumentera att så är fallet) men stabiliteten är ej vad den varit och kommer ej de närmaste 50 - 75 åren (eller åtminstone de närmaste åren som följer). Engagemanget i Irak har ej heller kommit med resultatet att man nått stabilitet. Tvärtom blir landet allt instabilare för varje år. Det tycks ej otroligt att beslut engagemang där såväl som kanske andra områden där man ökat sin närhet sista åren alltid varit reaktivt på en situation där instabilitet indirekt hotande Iran ökat för snabbt för att man ska våga något annat.


Står valet mellan motsvarande en rätt-trogen övernitisk grupp lik det som revolutionsgardet föddes ur och ingen alls föredrar man säkert det sista ty övernitiska rätt-trogna utanför kontroll av regimen Iran är accelererar instabilitet lika mycket som sunni-radikaler. Praktiskt står nu valet ej bara mellan dessa två alternativ. Faktiskt är det senare alternativet ej heller vad Iran kan besluta om åtminstone utanför det egna landet (och tror jag ej utan stor försiktighet där heller). Utan man får i Irak såväl som andra områden försöka finna efter bästa förmåga något av den transformation till teokratiskt-regulariserad och kontrollerad "righteousness": Vad man kan få ut ett värde från kompenserande för komplexitet och kostnad genom att inducera inflytande (d.v.s. potentiellt bidragande till övergripande mål om att försöka fördröja och kanske vända sönderfallet innan det nått själva "Iran") samtidigt som det följer instruktioner och ej i religiös- eller övrig kulturell persisk-nit gör "för mycket" och startar ett allmänt krig inkluderande Iran på arabiska halvön.


En målsättning väl så sund i perspektiv från teokratin som någon annan men ej riktigt vad man klarat vinnande redundans. Man har ej på flera år nu klarat att bromsa i närheten av tillväxten instabilitet. Regionen är en krutdurk och det må vara att två av de mer stabiliserande faktorerna (osäker om paradoxalt är riktigt rätt term här?) resp. är:


1. Inkompetens hos aktörer som söker reducera instabilitet (jag är inte främmande för att i flera delar är det eventuellt - en del pekar på det men jag skulle behöva titta mer här eller vilket ej känns aktuellt eller moraliskt försvarbart troligen lite enklare göra några små praktiska tester - inte svårare än att för vem som helst nästan som känner hur man "talk the talk" "uppmana" folk att ta tag i saker som de växande irriterat sig över många år - ibland som del av kultur många generationer). Större kompetens och hela regionen hade brunnit idag inkl. Iran och Saudiarabien vilka hör till de upplever jag troligare att börja bränna ner sina länder.


2. Israel. Över under också de bästa åren för regionen under sönderfall är osäkerhet ett av de emotionella tydligare obehagen från individ till population. Osäkerhet handlar ej bara om den osäkerhet flyktingar vars tillgång man och vatten såväl som tak över huvudet kanske är satt i fråga utan också folk allmänt som kan leva under från relativt acceptabla till mycket goda omständigheter. Det är lätt stress och ett lätt obehag.


Gamla fasta - tillsynes oföränderliga - sanningar så som religion blir viktigare upplevd stabilitet reducerande obehag av osäkerhet. Det samma gäller gamla trotjänaren Israel som nu under vår moderna historia sista halvan 1900-talet tills idag funnits som "anti-polaritet". Du kanske inte kan kritisera prästen eller kungen - eller din lokala feodalherre (och vi har sådana också i regionen) - utan att torteras, mördas eller fängslas. Kontextuellt relaterade (d.v.s. relaterade i mening krig och våld ligger i konflikten) entiteter som alternativ till de omedelbara hoten ger viss strukturell stabilitet. Inte för att det som vi väl vet från ett flertal krig och återkommande mindre väpnade aktioner, resp. upprustning i regionen där nu just frågan om Iranska framtida kärnvapen är en del av det, det egentligen stabiliserat regionen som sådan i mening av förändring. Det må i anti-oro huvudsakligen vara ett kognitivt värde för individen än vad som skapar någon politisk stabilitet för någon. Utanför strategier som mer är av naturen att "låna för att betala av lånen" och försöka göra det så långsamt ökande lånen som tänkbart (jfr att vi kan se att Hizbollah och Iran kanske kan få ut eller uppleva sig få ut värde egen-stabilitet från Israels-existens: Men i allt konkret ruttnar områden där detta värde är aktuellt utan att man når dit att man börjar bygga riktiga strukturella värden som håller sig över åren. Mycket Hizbollah är just nu i Syrien och slåss där vilket kanske bromsat ökningen instabilitet Libanon men det är mer spekulativt ty själva processen innan de gick in i Syrien i form av flyktingar från Syrien med alla problem för ett fattigt land det innebär är oförändrade - men självklart att vi kan tänka oss och jag kan tro det som ej otroligt - att Libanon varit svårt brinnande idag om ej Hizbollah hade börjat tömma sig i Syrien. ).


Idag tar Iran för att tröga ner (liksom andra länder i regionen som Saudiarabien också gör) sönderfallet som ökat problematiskt sista åren kontinuerliga kostnader Libanon, Syrien, Irak, Yemen, (där vi sätter gräns för inkludering att man är engagerad väpnad konflikt) och högst troligt fler länder som jag spontant tänkte på.


Irritationen osäkerheten och accelerationen innebär ökar i sig risken för större krig. Så som mellan Saudiarabien och Iran. Såväl som risken för sönderfall i Iran och Saudiarabien. Vem vet kanske är en, flera eller alla "dåliga" scenarier egentligen bra. Det tycks inte som regionens värde idag just är avsaknaden av problematiska konflikter eller att man seriöst söker dem lokalt. Att man väljer borta andra sorters verktyg för att lösa problem innebär ej att problemen ej kommer tvinga fram lösningar eller förändringar. Utan det är i så fall vad som behöver transformeras den väg som man låter det gå fram: Var det rinner fram.


Lämnande perspektiv av Iran och Saudiarabien upplever jag som argumenterat i Nationalstaten Kurdistan: Komplexitet är dyrt men ändå dåligt: Nationalstaten Kurdistan förenklar och är just nu för utsträckt svårt dyr att äventyra att ett Kurdistan i Irak kan bli ett brohuvud för stabilitet p.s.s. som Israel i praktiken blivit det (ex. genom att ha ekonomisk tillväxt i kompetenskrävande områden vilket är långsiktigt oerhört viktigt för regionen och som trots stora subventioner är ej självgående - d.v.s. de fortgår och når sällan just särskilt mycket ens med dem - i något annat land i regionen). Aktuell tillväxt instabilitet:


"“The Iraqi army and the Hashd al-Shaabi are not the only state that are attacking us. We have intelligence with 100 percent accuracy that there are also the Iranian army and the Revolutionary Guards among them,” Shwan Shamerani, commander of the Peshmerga second brigade in Kirkuk, told Rudaw on Saturday."

Från: Kurdistan: Iraqi forces, Shiite militia engage in fighting with Peshmerga south of Kirkuk | Rudaw.net

Är också en mycket god möjlighet för Israel att via kanske diskretare stöd etablera långsiktigt samarbete. Det är tror jag ej att öka instabilitet utan minska den såväl kortsiktigt som långsiktigt att eskalera mot försök att föra in norra Irak i ett statssystem motsvarande Irans där en större Shia-befolkning äger politiskt-inflytande åt ett antal etniska minoriteter (och övriga). Sådant tillför ej stabilitet utan skapar och jäser en enorm bomb ty systemet ger ej något för någon utan är i bästa fall (i perspektiv från teokratin) ett tillfälligt värde förande bakom ljuset samtliga medborgare (inkl. majoriteten).


Jag tror ej heller Iran gör bedömningen att man tillför mer stabilitet görande annat än väldigt lite i år och nästa år (därefter vem vet?). Man prövar om man reducera osäkerhet men krävs mer än en viss nivå är man troligen ännu ej redo att gå vidare Irak-Libanonisering till hela eller huvudsakliga delar av Irak (inflytandet är dock väsentligt). Vilket talar för att våga här för att etablera en långsiktig första plattform för stabilitet.


Vidare har man mot förmodan fel är det självklart tråkigt. Men man måste förstå att kurderna har utsatts för folkmord gång på gång under såväl denna som tidigare Irakiska regeringar. Mycket värre än så blir det ej. Och möjligen kan man lyckas bra även trots vissa mer utdragna problem. Sådana problem är jag ej främmande för att tro kan göra Iran i sig själv instabilt med följd att sannolikheten för att teokratin faller åtminstone ej är liten (även om kanske - väldigt svårt att bedöma - troligare). Intensitet föder intensitet när vad som när elden finns. Så vi ska ej förvånas - ta det för troligt rent av - att intensiteten vi har refererad i citerad nyhet kommer vara nog för att vi närmaste tiden också kommer se intensitet i Iran. Området är för nära Irak för att vara contained avseende Iran. Iran är också utsträckt i fortlöpande kostnader (Syrien o.s.v.) vilket gör dem lättare reaktiva beslut (saker går av bara farten). Sådant kan ibland vara starkt men här där intensitet i sig är "värden" / "risken" kan det ganska intressant. Och det är inte primärt (även om jag ej vet nog för att bedömda det alls för kurderna i Iran) kurderna utan huvudstadens medelklass jag primärt förväntar mig aktivitet från (det är också den ända grupp i Iran som jag försökt följa: Övriga upplever jag är ej bra tillgängliga att bedöma utifrån).


Jag ser med andra ej någon självklar ner-sidan möjlig från att eskalera uppåt godtyckligt. Ej någon som ej redan är given med tycks det högre kostnader default än en lyckad utgång här har.

Spännande tider: Från (Syrien) till Iran via "Irak"?

2017-10-13

För ganska många år sedan nu gjorde jag en automatiserad "komprimering" av koncept och relationer mellan koncept i Bluelight (min representation av mänskligt vetande). Enstaka koncept som verkligen inte borde tagits bort försvann och som det senare skulle visa sig inklusive Syrien.


The wave i arabiska Nordafrika och in i den arabiska halvön argumenterade jag ganska långt tillbaka nu var delvis relaterad förändring Sydsudan i tid påverkan för att ge effekten. Det kanske spontant tycks lite underligt men bandbredden mellan Sydsudan och omvärlden har gigantisk (också om kommunikationen är långsam) från det enorma antalet flyktingar. Hopp - att förändring känns fruktfullt är viktigt - för att försöka göra saker bättre (ej bara internet är kommunikation meningsfull förändring. Ex. etniska konflikter gav nu upphov till stora krig och brott mot mänskligheten - såväl som positiva förändringar - långt innan internet: Många gånger är annan kommunikation viktigare därför att det är kommunikation som ligger närmare resp. persons risk och möjlighet: Värdet internet också där ska dock ej underskattas för skattning samt också medium av samma kommunikation avsedd som "annan" sort.). Extrempunkterna på individbasis ligger mellan djup melankolisk depression (omedelbart konkret belöning framför person behöver ej ge upphov till något försök att få den trots inget arbete d.v.s. orörlig - positiv kommunikation värderas ej positiv ex. glada ansiktsuttryck tolkas ej så - läggs ej märke till och filtreras troligen ganska tidigt nära perception) och ("egentlig" snarare än hypomaniska tillstånd som antagligen ofta ej medieras lika tydligt kopplat reward utan kanske mer feedback-mekanismer via ex. serotonin mer globalt flera områden än nödvändigtvis lokaliserat sådant som orbitofrontala cortex) mani där upp till vad helst tycks fruktfullt och kunna med hög sannolikhet resultera i stora belöningar (och där arbete resp. misslyckanden redan givna "förlorade" ej hella nödvändigtvis alls upplevs kostnad eller kommer med som del av discourse reflekterad).


Predikterande framåt följande från Sydsudan var den tunga terminerings-punkten innan ev. fortsättande svagare mer utbredd österut över de gamla kulturområden relaterade Persiens historia indikerades utan just alternativ direkt som det på många sätt via andra metoder svårbedömda Iran. Dock som sagt hade delar av arabiska halvön i övrigt fallit ur Bluelight. Och saknas kultur-koncept där existerar de ej för mig (processande text kan ord utnyttjas också om ej existerande om de indikerar ex. emotionella polariteter men ingen upparbetning mot annat än BL-koncept sker). Det hela torde vara diskuterat några gånger om vi går många år tillbaka här.


Givetvis är kopplingarna många mellan Syrien och Iran. Tolkningen att det nödvändigtvis har värde att se Syrien som en offer-buffert framför Iran kan jag inte bedöma då det kräver analys av en typ krävande (för mig åtminstone) hel del mänskligt-reflekterande ovanpå mänsklig kunskap för att etablera vetande visande metod eller data för att bedöma data. Det attraherade mig aldrig att kompletterande mitt vetande om området: För mig personligen tycks det vara kanske jordens minst attraktiva region. Och om ej följt the wave innan hade jag otroligt intresserat mig alls för regionen. En del bra data har dock kommit ur det hela även om jag åtminstone ännu inte processat den. Jag gick några gånger utnyttjande bl.a. nationella sökmotorer m.m. för att ta ut snippets m.m. som enklare ögonblicksbild av deras corpus in the wild men nöjde mig med den försvinnande mindre andelen på engelska.


Iran är oavsett "fastkörningen" några år i Syrien och den allmänna bredare rekyleffekt i negativ-valence (som mer än kanske oftare närmaste åren är märkbart för vem som helst när det gäller regionen då själva utsträckningen över många länder av the wave innan i Nordafrika och mer självklart och kanske därmed mindre intressant arabiska halvön gör den tydligare. Egypten och Libya kom ganska tidigt.) en nation som med stor respekt och viss oro bör betrakta den tänkbara turbulens närliggande Bagdad tycks göra troligare nu:



Ty bandbredden över flera kulturer från detta område in i de delar av kultur-paraply Persien som finns i Iran är mycket stor. Större än något föregående i den geografiska vägen från Sydsudan längs Nilen in i Egypten och ut i Nordafrika. Vi adderar på kulturområden ovanpå vad innan befintligt (också inkluderande historiska i all nutid försvunna i tidigare regioner så som mameluckerna i Egypten - Mamluk_Sultanate till 1519 - ev. 1517 som Wikipedia anger - då det slutligen gick in i det Ottomanska riket. Aktörer vi väl känner i kulturella rester från det geografiskt lokala området i Irans närhet d.v.s. samma Turkiet som Iran samarbetar med i Syrien: Och allt jämförbart samma eller starka befintliga kulturer - betrakta också mer uppenbart kanske de huvudsakliga "huvudskolorna" Islam - men många fler till antal så vi adderar på potentiell kraft historien satt på plats och bredden över de kanaler som kan föra meningen som skapar intensitet över gränserna.).


Att addera intensitet gör händelse verklighet. På vissa nivåer befintligt innan kan man hindra förändring via intensitet. Huruvida det någonsin de senaste tiotalsåren var aktuellt i dessa regioner vet jag ej. Det tycks vara en vanlig föreställning att det är vanligt och funktionellt i området men nutidshistoria ger så vitt jag vet inget exempel här. Viss ganska låg turbulens och vi är senast ganska få år senare i väpnad konflikt och snabbare växling styrelse där på grövre nivå nationerna kan delas in i ännu ej lite högre intensitet resp. de som är i kontinuerlig turbulens (ex. återkommande förändring "statsskick" jfr Egypten och Irak) eller krig.


Känner sig folk hoppfulla i Iran? Verkade kanske så för kanske två eller tre år sedan (eller om det var fyra: bara nyhetsrubrikerna fick mig att sampla ut Iran över allt på engelska: Men som sagt ej ännu processat data.). Hoppfullhet är spännande tider. Eller kanske just i den här regionen ibland med risk för att man råkar kollektivt förstöra hela sitt land i den typ av konflikter som ej naturligt för människan stannar innan allt är förstört om stridande sidor båda är geografiskt lokala. Klokt att hålla sig från att hamna så långt in i konflikt (där börjar förövrigt påslag genuttryck ändras vilket går i arv några generationer efter att lugn etablerats. Jag tog det för självklart två till tre år innan man ganska nyligen visade det första gången för tror jag svält möjligen åtta till tio år sedan. Studien finns antagligen refererad längre bak här. Så det kan vara trögt och tidsödande och komma tillbaka till ett mer konstruktivt lugn än man kan förledas tro då det ej bara handlar om situation just nu föda och ekonomi m.m. eller ens det samt väldigt påkostad hantering PTSD, vapeninsamling m.m.).


I mer praktisk än kart-namn-mening börjar ju förövrigt Syrien nu år efter att jag råkade rensa bort Syrien ur Bluelight gå in i att "försvinna" som "koncept". Hela orelaterat den bort rensning som tittade på om jag minns rätt antalet relationer - för få i förhållande till indikerad typ - samt vissa "noise-mönster". Men känns ändå som ett meningsfullt sammanträffande nu 2017.

Tysken i Kurden - Kurden i Tysken

2017-10-01

Tyskland... Många kurder i Tyskland sedan "evigheter", just nu mer välbalanserad i utrikespolitiken än många andra, industriellt ledande infrastruktur och några till kanske tyngre möjligheter där jag är mer osäker kanske (för en annan gång ev). Tyskland är kanske den bästa vän som man just nu kan få.


Mer GEO-nära: Israel. Israel kommer alltid i allt troligt föredra Kurdistan. Det balanserar Irans inflytande i det nuvarande Irak. Men i praktiskt värdefullt bygga en nationalstat inte riktigt samma "typ" av vän jag avsåg med Tyskland. Vissa saker förväntas ej av dig och du kan ej förvänta dem men kanske är andra värden just nu och flera år svårare att få? Man får räkna med att handel och transport Turkiet, Iran, och Irak störs lite. Ej riktigt kritiskt egentligen givet värdet man skapar och värdet man för närvarande får från samma länder. När man ser ut i världen givet sådana problem tror jag starkt på att tänka German:ish och helst konkret Tyskland.

Dör dom just nu?

2017-09-30
Är det folkmord gång på gång? Och flera sista 30 åren? Pågår de nu?

Kan vi ge dem fler verktyg än vapnen vi ger dem?

Nationalstaten Kurdistan: Komplexitet är dyrt men ändå dåligt: Nationalstaten Kurdistan förenklar och är just nu för utsträckt svårt dyr att äventyra

2017-09-22

Hela det större geografiska området också om vi sträcker oss långt in i Afrika i väster och i öster passerar förbi Persien är gravt vanskött. Ett problem är den komplexitet begränsade resurser, divergens mellan etniska grupper från svår historia i samma länder (plural är ofta divergent för samma grupper över flera länder här som problematiken i ett land från det ej är nog).


Att Iraks kurder bildar egen stat förenklar. Nationalstaten är i mening av samarbete och ansvar internationellt såväl som "själv-nationellt" inarbetade koncept med befintlig kultur och organ. Medan den nuvarande situationen med i praktiken entydighet i vem som i allt rimligt "nationellt" bör ses som ansvarig - d.v.s. de kurdiska organen eftersom de är civilförvaltning, militärtförsvar och domstols- och polisfunktion - för vad som inträffar moraliskt rätt eller fel i området ej faller in i detta system.


Internationellt är en mängd sämre definierade och förstådda (ej ens konstruerade för att annat än försvara förståelse) samarbets-lösningar utanför parterna själva verklighet. Flera av dessa lösningar inkluderar krigföring med början på underrättelse men gående hela vägen upp till att vara mer krigförande än vilken som helst annan nationalstat i regionen utanför inbördeskrig. När det gäller inbördeskrig är man i "diskret-nivå" (nivå a, b eller c - eller jämförbart) lika krigförande som de mest krigförande nationalstaterna.


De kurdiska områdena i Irak är den större regionens mest praktiskt (och moraliskt) funktionella områdena med undantag av Turkiet. Inte bara funktionellt samarbetsmässigt problemlösande geografiskt lokalt utan också utsträckt internationellt: Och framförallt värdefullt är samarbeten med nationalstater utsträckt internationellt ej bland diktaturer eller "åt det hållet" problematiska länder.


Bland Västerlandets bästa och mest stabiliserande vänner är kurderna ovan med sin flagga. Det hör till såväl korrekt artigt som demonstrerande hög nivå av självinsikt att ej förutsätta att vänner finns evigt oavsett hur oengagerad man i deras möjlighet att nå ett gott liv (och mer än utan terror drabbande dem vad vi ej ska lura oss från erfarenhet av diverse sämre utgångspunkter förr i regionen ej kommer nå mycket högre än så: Kurderna är närmast för arabiska halvön anmärkningsvärt stabilt sunda - Vettiga).

Utan den problemlösning akut kurderna gör verklighet och den stabilitet de kontinuerligt givit hade regionen riskerat att nu gått fullständigt åt helvete. Det går ej nog att förundras över hur gravt trots ändå en uppjagad nyhetsförmedling underskattad instabiliteten regionen snabbt växande jagade sig in i. Och ej bara instabilt - vilket ej självklart behöver vara problem utan för en så gravt icke-demokratisk i varje mening region möjlighet - utan instabilt med i stora bitar (men ej endast så) få möjligheter till något bra därför att själva grundförutsättningen att utan rent mytiska föreställningar om världen och universum se klart saknades och saknas. D.v.s. att anamma 600-talets ökenfolks förståelse av världen och universum så som skildrad i en lång dikt skapad under hypomani ger idag något som går åt 600-talets verklighet men i värsta fall sämre eftersom utanför tolkningsutrymmet texten försöker man frysa saker och ting där. Och detta där bl.a. ISIS (mer befintligt problematiska sedan år bl.a. de saudiska koran-skolor som mer än någon annan informationskanal drivit ut fundamentalism och terrorism samlat om än konkret mer så i Asien än just lokalt: Ofta när USA ropar efter mer samarbete med Saudiarabien reflekterar jag över om något i det kan vara traumatisering från 11-september skapande som en latent ej kanske alltid självförstådd rädsla för att Saudiarabien ska driva fram än mer djävulskap. Det kan vara så.) är drivande - samma organisation som just nu i världen bäst (ändå som punkt för punkt faktiskt slumpat sig till att stämma med Koranen) motsvarar något beskrivet i Koranen och där i den prövning Satan ska komma med utlovad precis innan jordens undergång.


Israel är integrerad i världsekonomin. Så som jag kommenterat några gånger i samband med nyheter resp. insändare publicerade i svenska tidningar finns en föreställning om att Israel egentligen är en ganska skakig ekonomi som utan bidrag från USA (inkl. är mitt intryck från annat än på papper publicerat tänker man sig att rika privatpersoners bidrag faktiskt idag skulle göra något till eller från här) antagligen skulle gå under. Förvisso kan jag tänka mig (och vet att det åtminstone fram till förra året var så) att försvarsbidrag ges från USA vilket är ganska vanligt i regionen men tycker jag oavsett Israel, Egypten eller vilken som helst av länderna runt Persiska viken på arabiska halvön ej Iran bäst hade varit vad som var en tillfällig nödlösning för att stabilisera regionen (där stabilisering också inkluderar möjligheten att akut uppmuntra politiskförändring under emergens i emergent händelse genom att tala direkt till de organisationer som mest missgynnas av att bidragen tas bort: Vill man ha möjlighet till sådant är det vad som kostar ordentligt mycket år efter år - biljoner på biljoner - innan såväl som efter: Just i denna region är det mer välmotiverat såväl som unikt dyrt.). Att Israel är integrerad världsekonomin gör Israel trots väldokumenterade systematiska moraliska problem inkluderande apartheid till något av regionens föredöme: Den lokalt normaliserat unikt mycket bättre att samarbeta med internationellt såväl som jämförbart allt nationellt i den lokala regionen.


Undantaget får vi om vi förändrar benämning på dom kurdiskt kontrollerade områdena. Dessa kostar väldigt lite runt militära samarbeten trots att de nu bidragit mer konkret än någon annan när vi summerar många år bakåt. Vi måste räkna in Israels krig med grannländerna här - vilket är väldigt tveksamt att göra - för att hitta någon annan jämförbar (lämnande sådant som mer av precisionsbombning av iranska "kärnkraftverk" m.m. utanför det hela vilket ej är självklart: För Israel har det aktuella år egentligen ej försämrat hur aktuella länder betraktat dem emedan det om andra länder i Europa eller Nordamerika gjort det samma kanske orsakat andra kostnader flygbränsle m.m. för.).


Dom kurdiska områdena om vi betraktar dem bakåt som en Nationalstat är ingen teokrati. Eller värre en teokrati likt ISIS eller Saudiarabien firande religiösa extremtolkning av 600-talets ökenstammars idéer om universum och moral.


Ej heller är det kulturer som ser internationellt samarbete med de viktiga och tunga - ända funktionella faktiskt (utanför OPEC vilket ej direkt är vad vi vill räkna in här) - organisationerna som "tungt" eller "hatiskt" därför att de skapats och i mycket finansieras och förstås att värderas för de människoliv-besparande värden de har runt om i världen av Europa och Nordamerika mer än Asien, Afrika och Arabvärlden. Såväl som vår kultur och länder mer allmänt. Det kännas motigt ibland att se världen så för den som är öppen för förändring till det bättre och mindre benägen att fastna i problematiska föreställningar om andra kulturer men särskilt just nu när vi trots fortsatta årliga rapporter om att världen "blir bättre" i mänskliga världen ser en grav konkret försämring i reda skador just nu såväl som växande risker.


Det är viktigt att under växande risk och mer pågående skada förstå var mänsklighetens respekt för människoliv stabilast förvaltas och fortsatt försvara vad vunnit.


Att ej konsolidera stabilitet och möjlighet inför framtiden kurderna förvaltar innebär att komplexitet problem fortsatt strukturellt växer (även om konkreta problem just nu antagligen fortsatt åtminstone ett tag kan minska allt eftersom ISIS inflytande minskar) med hög risk för nya akuta stora problem som snabbt sprider sig "våg-artat" med föga hänsyn gräns. Regionen, Europa och Nordamerika behöver fortsatt kurderna. Och ska vi och regionen kunna räkna med det p.s.s. som nu behöver vi få in dem i organisationer för att förvalta det sunt för god kvalitet resp. för att möjligheten alls med givet höjd problemlösning de ger oss se till att de får vad de framför allt önskar (keep them happy och högt ovanför vad saker kan kosta i lite extra besvär här: Var hade Irak och Syrien varit utan dem i år? Brinnande växande större geografiska områden).



Redundans innebär överskott. Att vi kan bespara bort något - komprimera ner något till det mindre. Emellertid är det också ett mått på överskott möjlighet att lösa problem trots förluster eller att en lösning vid en tid och smak ej kan fungera. Just nu är det ända något så när stabilt i regionen Israel och Turkiet emedan allt övrigt är potentiellt inbördeskrig åren som kommer - Två tämligen enkelspåriga aktörer med svårigheter att gå utanför resp. monomanier. Med undantag av dom kurdiska regionerna. Egypten, Irak, Saudiarabien med alla grannländer är långt ifrån otroligt länder som faller sönder åren som kommer. Pengar kan köpa mycket inkl. dyra högteknologiska försvarslösningar men all erfarenhet från faktiska konflikter demonstrerar att konkret stridserfarenhet kombinerat med stark tro på något ej troligt segrar och om det ej segrar bränner det åtminstone ner upp till hela nationen innan det möjligen om inte givit upp åtminstone är borta (från Vietnam till Syrien). Kurderna har just detta: Så det är bra att få in det i ännu stabilare former än idag så det kan lösa problem istället för att just för dom mindre troligt än resten av regionen men ändå en risk vi behöver reflektera annars åtminstone begränsat kommer dyka upp regelbundet orsakar problem.


Därför ska Irak i nära framtid ge kurderna deras Nationalstat också formellt. Det kommer oavsett ev. lite turbulens på vägen hamna där: Men jag förväntar mig ej någon turbulens. Jag tror att det kommer gå väldigt smooth.


"Another alternative for non-differentiable functions is to "smooth" the function, or bound the function by a smooth function. In this approach, the smooth problem is solved in the hope that the answer is close to the answer for the non-smooth problem (occasionally, this can be made rigorous)."

Gradient_descent | Wikipedia

Förändring när smooth är lättare att i förväg förstå, ger ett resultat som bättre motsvarar önskat ideal, och som mindre troligt hamnar i plötsliga eller stegvis till katastrofalt defekta resultat. Är det givet att förändring kommer ske: Säg att vi tvingar fram förändring genom att välja att ändra säg träningskonstant i gradient descent online är det mycket bättre i nivå värde efter förändring att göra den lugnt och försiktigt i små steg än att flytta till målnivån ett stort steg. Om inte annat bara därför att de sista som påverkade innan förändringen trots icke relaterade var vi är på väg kommer efter verka onormalt mycket jämfört med alla övriga (data-punkter).

Ibland trots ex. given programmering satt tidigare skjutande på flexibilitet får man se till att lösa grova steg till det bättre trots lite tidskostnad just nu. Därför att man vet från en massa andra sådana steg att om man låter det passera för mycket direkt kostar det brutalt med tid efteråt innan vad det svårt kantiga orsakade arbetats bort. Kan ibland ta en evighet görande det svårbegripligt för en varför man inte bara tog upp det igen eller rent av lät det börja om från början helt: Eller om man gjort så varför aktuell kodversion ej fått nytt stöd för att detektera behov av att vandra smooth för att istället ännu en gång upprepa samma dumhet (d.v.s. samma större fråga varför alla värden datorn ger mig ännu idag kräver att jag spenderar många timmar med den. Skillnaden mellan att med hammare och bälg smida något och göra något lika kompetens-scarce som smide var för tusen år sedan är lika dyrt. Hela konceptet av att den gör åt människan Hans sparande tid har jag egentligen för mig aldrig sett. Sparas tid någon gång är det normalt bara att det kostar tio upp till flera hundra gånger mer tid framöver. Trots referensen scarce anar jag att det är ganska vanligt även för sådant som att titta på "gratis" film kontra att för 20 år sedan se "gratis" marksänd analog teve i tid tekniken resp. total tid spenderad.).

Och det må vara att oavsett teknikutveckling kommunikation, intelligence eller vapen att geopolitik egentligen kostar lika mycket tid nu som för 30 år sedan under förutsättning att ett ej stort pris senare måste betalas för varje problem ej trivialt. Och här som med datan gäller att om man själv kan lösa det innebär det normalt att ingen annan kommer lösa det istället (ett verkligt men väldigt mystiskt samband relaterat till att möjlighet ofta kommer med möjlighet att se möjligheten att förändra problemet eller att problemet existerar).

Så det blir löst på minsta ok eller bättre tänker jag.


Med fram till nutidshistoria inkluderande terror och folkmord - crime against humanity - begångna är liksom för Israel just Nationalstaten den ändå lösning vi kommer se inkluderar det ej förtryckta kurdiska folket. Att utrymme idag finns för något annat - och också detta nu trots ett tag nu börjande konkret för Västerlandet som process i och med Gulfkrigen involverande Kuwait och Irak vad jag betvivlar är möjligt fortsatt - givet denna historia och den stabilitet och doability upparbetad som demonstrerad för den potentiella nationalstaten som vad man klarar av ser jag inte: Bara att Irak är strukturell-form samma nation som begått folkmord på dem och trots förändring i ledarskap ej klarat att bibehålla stabilitet som gör någon ej vansinnig risk-management syftande till att göra säkert att samma sak ej inträffar igen motiverande tilltro till Irak: Istället begicks färska folkmord och crime against humanity i år och närmaste åren bakåt i ISIS kontrollerade områden.


Nationalstaten är den konstruktion som har legal- och kulturell-struktur att trots sådana risker och sådan historia skapa något bra. Utan stöd av sådan struktur: Kaos som väsentlig risk driven av historiens lärda trovärdiga risker istället för att etablera trovärdigare stabilitet (jämför gärna Israel här som trots diverse social-moraliska utmaningar pågående ändå klarat att samlat addera övervägande värde till regionen: De når ej upp till den mycket högre nivån av ex. Sverige när det gäller folkrätt och demokrati men är ett under av mycket bättre än resten av regionen). Det bryter destruktivitet reducerande komplexitet: Det blir lättare att lösa andra relaterade såväl som bara geografiskt relaterade problem när potentiellt kaos gått in i stabil förvaltningsstruktur (jämför i motsats till Irak idag som antingen är potentiella risker latenta eller realiserade problem pågående men inget ännu stabilt hanterat "klart" för förvaltning).


Mindre relaterad utväxt kring samarbetets värde kontra också starka "Ta mig till er Ödla"


"Even prior to these events, the “right of intervention”, legitimized by the overriding need to protect human rights and in particular to prevent genocide, had been openly and vigorously debated in international circles. Today, it is generally agreed that the principles of respect for national sovereignty and non-interference in the domestic affairs of a State can be legitimately suspended to address unchecked and unpunished violations of basic human rights and fundamental freedoms."

http://www.un.org/esa/socdev/documents/ifsd/SocialJustice.pdf

D.v.s. exempelvis givet folkmord i Irak besatta områden för att förhindra. Eller etablera där vilken som helst struktur ej inkludera folkmord istället förändrande innan förekommande folkmord. Och här ej självklart vad som kan förhindras av vilken som helst enskild stat i Säkerhetsrådet (givet kontext här av deras kulturella juridiska perspektiv) i och med att samma länder tidigare ibland försökt hindrande det samma tänkbart i aktuellt fall är eller kanske i tiden ej fullt för sent för att spara liv i första incidenten är ett land som begår jämförbara brott och därmed kan ställas inför fullbordat faktum görande frågan om intervention till ej vad som kan ske utan skett: D.v.s. vad annat land kan förhindra exempelvis ett fördömande av.

Konkretare i vad värde-skillnaden ligger i hur processen rört sig flera år och fortsatt lär så är att kostnaden av verkligheten när moraliskt problematiskt ökar för entiteter. Genereally agreed betyder mer när fler genom såväl ökad spridbarhet en kort tid av nyhetshändelse just nu som år efter år i internets-datakällornas eviga historia - Wikipedia m.m. - stör. Att hindra när entitet A moraliskt dålig som upparbetad common sense att struktur internationellt utnyttjas för att hindra dem att råka ut för problem som redan är verkliga hör till vad som förändringen givit passerat in i givet. Pågående i sådant land oavsett Kina i säkerhetsrådet eller Nordkorea eller Somalia eller vad helst när pågående i sig förstås som i naturen av "intervention" ex. på så hög nivå som folkmord är numera givet att entiteten ej bättre än står själv i. Vi kommer ex. otroligt - men ett av de lite mindre otroliga fallen för tydligt exempel - se Kina agera för Nordkorea (trots Nordkoreas historik av lyhördhet till Beijing vilket tycks vara vad som avgör medan sådant som statsskick - Kina är direkt ovän sedan tiotals år med andra kommunistiska länder man gränsar till inkl. att man nyligen och pågående försöker ta över rättigheter hav från en av dem - ej inverkar alls).

P.s.s. kan ingen ej upplevas moraliskt problematisk i sig själv - adderande kostnad negativ upplevelse internationellt - av att agera mot bildande av Kurdistan. Nersidan är att mycket av möjlighet här kommer från upplevelse och förståelse av rätt och fel men där man ännu ej klarar att gemensamt definiera det och gemensamt sträva mot det: Görande det hela till omvänt under kostnad attityd möjligt också icke-moraliskt rätt - amoraliskt ner till direkt människo-fientligt - där endast beredvillighet givet som en starkare faktor relativt ex. under mer av 1950-talet Fords ekonomiska intressen i Sydamerika till att minskat i betydelse för vad som kan motivera någon att ta kostnad att förhindra övergrepp medan sundare byggd på oftare mer vederhäftig dokumentation än förr upplevelse av att vad som sker är fel (inkl. såväl som att man väljer bort att göra affärer med en entitet som att angripa dem för att försvara ett folk) ökat i betydelse.

Ex. i historiken av konflikten mellan kurdiska organisationer och kurdistan har de terrordåd båda parter (där bl.a. PKK långa perioder begått terrordåd särskilt förr under åren när resurser Östblocket och Sovjetunionen användes för att stimulera terrorism lite varstans i världen inkl. i övrigt Väst-tyskland och övriga Europa) föga påverkan på det större flertalets attityd globalt än vad som inträffat senaste åren. Där sista åren mycket mer än bakåt i tiden gynnas därför att vi dessa år just haft bättre spridd under nyhetshändelse och större påverkan på tunga datakällor som verkar länge (så som märkbart engelska Wikipedia trots att denna jämnare använder händelser längre bak i tiden jämfört med många andra: Ett exempel i andra änden men i samma grupp av upplevt seriösare typ av källa ligger diverse nyhetstidningar som i många fall ej har arkiv av nyheter särskilt länge bakåt i tiden börjande ofta när man blev "digitala").

Turkiet upplevs som mer än kurderna i dispergens från moraliskt rätt som förövaren. Att Turkiet handlar upp kompetens PR såväl som tidigare medarbetare bl.a. amerikanska intelligence agencies som DoD förändringar ingenting. Kompenserande tycks i Turkiet blivit mer av makt-korrupt-problem där man väljer att ta kostnad från internationell attityd utan att rätt förklara och dokumentera denna nationellt kompenserande med tycks det i växande densitet tämligen "irrationella" försök att stimulera en uppjagad vi-Turkiet-känsla under vilken vi människor under antagande av konflikt och risk högre relativt "hastighet tid / förändring" ej klarar att se eller p.s.s. är motiverade att söka "mindre" problem och mer benägna att flexibelt stödja vad som tycks leda oss kollektivt i försvaret eller angreppet tillbaka mot fienden.

Sådant är dyrt. Och för dyrt för att orka något i Irak. Bara lite för mycket och det stannar ej bara vid att de åker ut ur NATO. För svensken kan det vara svårt att se. Jag brukar säga att det alltid finns en svensk. Från scarce divergens i form av maostisk-gerilla i Sydamerika till NATO, och vilken idel-organisation som helst som märks i världen från de minsta till de största har vi minst en engagerad svensk i det (som anar jag bra ofta i lite förstockade rika organisationer som NATO där många länder mer av att varit med med en del gratis klarat sig med mindre irriterar och skapar oreda när de kommer nya ibland genom att skapa todo-listor i numrerade listor med saker de tycker sig förstått att olika personer eller länder ska göra till nästa möte: En förkärlek att sitta och organisera saker i skriven text att kunna arkivera eller skicka runt i tron att man gör något bara för man får det med ens namn skrivet). Alltid en svensk.

Svensken har naturligt svårt att förstå exkludering som möjlig bra förändring: Är något dåligt vill svensken ofta samarbete mer. Inte alltid på samma sätt men ofta mer av något samarbete. Åtminstone för att samarbeta någon till rätta. Ibland närmast terapeutiskt otydligt i evidensen för värde givet problemet. Förändring är naturligare för Sverige att se som att man går mot att vara mer med och ta med mer av vad som är "the others" eller som man tror kanske upplevs som sådana. Även för mer kontroversiellt som högt antal flyktingar - eller säg bredare icke EU-inflyttare / icke-europeiskt utseende oavsett orsak - ser vi i båda polerna samma sak: Ex. har vi säkerligen i varje internationellt samarbete aktuellt för vad helst inom "anti-inflyttning-icke-europeiska" medborgare en svensk (eller kanske minst två periodvis: En från pro-inflyttning som infiltrerar och en från anti-"som-samarbetar"). Det behöver oavsett fråga, typ av organisation eller vad helst, finnas någon rationell orsak att tro att man kommer få någon egentlig hjälp, lärdom eller annat värde av att samarbeta runt. Svensken gillar att vara med i saker och det finns åtminstone en svensk i varje ämne som tagit det till nivå av att kommit in i vilken internationella aktör som helst. Jag har länge upplevt det som väldigt unikt för oss Svenskar: Ta mig till er svensk kan jag säga. Jag ska tala honom / henne - i samarbetsspråk hen - så hen förstår att han ej kan tilldela mig arbetsuppgifter om någon lyckas lura mig till att upplevas närvarande vid något kanske felaktigt förstått som ett möte, och så att jag icke-samarbets-sorterat "svenskt" om rätt pedantiska subtyp trovärdigt i förbigående kan indikera det värsta sådana om det är något man kan få ut värde av att se analfixerat samarbetat organiserat. I NATO finns inget medlemsland som är med i allt man kan gå med i. Svenskarna är dock med i allt. Gick det att gå med kom minst en svensk och gick med. Under Kalla Kriget var vi varken med i NATO eller Östblockets organisationer - egentligen formellt för någon av dem - men "konvergens-teorin" om Väst och Öst konvergerande till en "stor organisation" vi självklart utan att intern kognitiv dissonans kan gå med i därför att den kommer vara precis som den svenska mitten mellan Väst och Öst. Sedan var praktiskt en mängd svenskar med alla möjliga Väst och Öst-organisationer från NATO till Stasi för ett par exempel. Jag kan som ibland också praktiskt pro-demokrati pågående just i och med vår svenska gå med i allt ej trovärdigt för mig själv utesluta (jag utesluter absolut inte här) att man bara gående ett fåtal steg från en själv hittar något som var med i det ena eller det andra (det andra gissar jag: Men här kan jag åtminstone konstatera att han eller hon inte en gång frågat mig något vilket är för mig själva gränslinjen när saker blir problem jag ser att jag potentiellt hanterar upp till vad som krävs givet vad risk som vid tiden kan vara aktuell: Som alltid oavsett vem. Viss kognitiv dissonans får mig att ta in lite löst ibland: Jag ser värde i föredöme rörande hanterande ibland socialt utmanande risker såväl som kanske tyngre vägande för mig att det känns icke-elegant om folk tror jag "missat" eller "ej sett något" - samtidigt vill jag dra upp en massa problem för mig där inga finns skärande från budget i tid möjlig att samlat lägga totalt på allt relaterat bredare som gärna får vara tid mer positivt lösande de större problemen d.v.s. introducerande frihet i aktuellt land. Nå det får vara sista gången här tydligt nog tillsammans med tidigare. Så jag inte någon tror jag är dum eller ej det under av korrekthet och tänkande såväl som självuppoffer av mig själv jag tror folk - jag gör det som en folk - mår bra av att tro på för att våga skapa en fin värld.).

I politiska samarbeten kom svensken förr långsammare och lite försiktigt. Sedan fick de för sig - antagligen spekulerar jag orsakat av en lång-rad etablera för eller emot grupper i EU att vi kan samarbete mycket bättre än många andra: Det är ju vad Tyskland alltid berömmer oss för som första och sista punkt vid möte, och Fransmännen många gånger efter mat och vin på fritiden i förtroende "fulla" - och därmed som vi vet ärliga eller åtminstone uppenbart felaktiga - sagt oss - så nu är det av och till mycket mer av att organisera att vara med i saker. Etablera lite av en standard eller "kultur" för hur man egentligen gör samma sak: Går med allt man kan gå med - men med mer av tänk kring varför det är bra: Vad som åtminstone gör det lättare att internt rörande resurser när ej självbetalt lättare att motivera som närmast livsavgörande kritiskt in i all överskådlig framtiden.

Att förstå exkludering som bättre samarbete och funktion, och ej som ett vapen jämförbart med de värsta terror- och massförstörelse-vapnen 200% tabu - är vår svenska kulturs svarta fläck.

Men jag ser realitet exkludering. Irak är "kraftfullt" i vad av kaos det kan generera. Viktigt att konsolidera Kurdistan till stabil struktur.

Det var egentligen bara det här med internationella organisationer inkl. tidigt NATO kontra Turkiet om de tar sönder saker. Jag lade till här på slutet. Det blev lite omständligt med en del icke-relevant kanske. Det är tror jag emellertid svårt att motivera risken Turkiet funktionellt just mot dom här utan det handlar mer om andra inverkan innan. Själva nationella bedrägeriet mot konflikt och rädsla bär där mycket av The Big Man kraftfullt med en stark och gärna mot "dom andra" brutal men effektiv arm löser problem man kan följa och uppleva styrkan och utmaningen från i nationell-teve. Kulturen just nu är mer benägen att förstå verklighet möjlig i morgon som något en Big Man kraftar till mot andra för att nå. Att något mer diffust som förändring hastigheten av attitydens förändring avgör och troligen snabbt skulle antagligen inte ens kännas verkligt för dem. Mer att det verkar som man är dum i huvudet och enkel att ångvälta över. Och jag förstår dem här som den unika svensk jag är: Av den här ovanliga människo-sort som naturligt gillar att tala till folk hellre än med dem. Ta mig till er Svensk / Ta mig till er Vaktmästare ett problem måste lösas / Ta mig till er President ansvar måste tas / Ta mig till er Ödla... Allt mer idag jämfört medeltiden är dock av verksamhetssystem där engagemang individer drivs av attityder. Det kan gå bra att tala till det ofta nog men just här knappast om du inte upplevs som en självklart Big Man. Så The Big Man i Turkiet man till man kan prata med en annan Big Man. Förövrigt: Svensken gillar när det uttrycks som jag gjorde i sista stycket. Svensken - många i alla fall - vet att det alltid finns sådana som skadar i samarbeten: Häribland ex. rollen jag mindre definierat kallade The Big Man (jag tror en större grupp medicinskt gravt felaktigt ofta kallas psykopater där en liten industri i att hjälpa svensken att hantera "dryga" samarbeten utan självkritik genom att via checklistor förstå de verkliga problemen som psykopater). Trots det tror jag riktigt här: Jag tror förövrigt många - inte alla - turkar gillar texten också. Visst mycket kritik kanske men känns ändå som man är någon stor nog att höras.

En bunt med enklare modeller

2017-09-21

Med varierat 10 - 15 ord-koncept emotionella indikationer tränade som just ord och med modellerna testade pupp till meningar utan just förekomst fel alls i enkla avgöranden så som om positivt eller negativt är det ändå för flexibilitet och ekonomisk-effektivitet i att göra nytta av det träningsdata man tämligen tidsödande samlat att betrakta möjligheten att spänna ut enklare modeller i ej helt litet antal för att skapa fler möjligheter resp. redundans i korrekthet (utan att behöva laborera direkt med de typer av algoritmer vilka gärna ger lösningar ytterst specifika till formen på datat och gärna udda felaktigt i övrigt så som neuronnät och diverse andra flexibelt formande lösningar).


Jaag vet egentligen inte om jag tycker att hur man resonerar kring de enklare mer uppenbara metodenra för att skapa ensemble's är naturlig för mig som metod att tänka. Ofta resonerar man här rörande neuronnät och vi kan här kanske istället resonera mer praktiskt (och funktionellt jämförbart för mig utan tvivel oavsett vad man väljer).


Vi ser först som ett enkelt fall en medelvärdesbildning av ett antal vektorer för ord. Bildar vi dessa över fler ord eller längre vektorer gäller normalt att vi får större tendens att inkludera mer uttryck över något värde för likhet till medelvärdet för ord helt främmande för vad vi bilade medelvärdet från. Även ganska små uttryck för enskilda features i vektorerna (kanske motsvarande position i vissa fall) kan tillsammans nå något som ej relevant bieffekt över fler ord när algoritmen ej har någon möjlighet att hantera det.


Bildar vi istället flera grupper av data utan återläggning. Säg att vi självorganiserat låter det sortera till påverkan där maximal likhet gäller. Eller att vi enklare med eller utan återläggning slumpar några grupper av datat. Gäller att om vi tillräckligt låter mängden ord i varje vara lägre kan vi nå något högre exakthet upp till för vväldigt få en väldig exakthet med extrem-fallet en grupp för varje ord vi har träningsdata. Men om vi fortfarande medelvärdesbildar når vi svårare en god idealisering där väsentliga egenskaper gemensamma prototypiska för de större egenskaper karakteristiskt gemensamt för vad vi avbildar i människan (säg bland känslor i text: hat, ökad aktivitet, positivt i bred mening, positivt i mening "rföretagskultur / marketing-kultur" - med ex. många av de koncept man möter bland konsultbolaget över åren eller egentligen ganska jämförbart paradigm för systemutveckling, ex. relaterat men längre ifrån vad som får folk att överbetala ruskigt för hårdvara i mobiltelefonerna räknat i processor och minneskapacitet om den kommer från Apple positivt i mening känt i kontrast till mmotsatta dimensionen som har mer av okänt, smygande fara, defaitism, vad som delar delar av träningsdata med föregåendes motsatta i distrust men lika ofta minst ej gör det: något av den natur om vi lämnar mer riskabla situationer här och nu och verkliga resp. horror-movies, fantasy-movies (de senare väldigt uttrycksfulla i internet-corpus: Värst är hoberna - kommer hoberna vandrande där de ej hör hemma kan det bara vara enklast att kasta sista 500 orden handsatta snarare än att försöka hitta var de myglat sig fram ifrån - eller 50 - 100 i alla fall) m.m. den otrevliga okända faran i mening otydlig men ändå vad vi har benämning för i negativ ekonomisk förändring ( vad som också får oss att tillskriva ekonomin psykiatriska sjukdomstillstånd: Ekonomin var ej bara deprimerad utan var melankolisk sedan flera år och Herr och Fru NN ska därför ej dömas till annat än väsentligt lägre ansvar för att ätit sin övriga familj i försök att undvika svält utan att ligga den i såväl glada ekonomiska år som deprimerade glömiga skogs-kommunala-ekonomin till last: Medborligt nödvärn och samhällsplikt. Om vi tänker oss det hela längre tillbaka i historien från tider där corpus saknas.), positivt i mening the need for speed (i särklass största dimensionen i träningsdata med cirka 45 000 ord efter "expansioner" från cirka 25 000 ord till att inkludera punkt m.m. med orden). Är idealisering vek - att vi i någon mening är för exakta i det specifika ej generiskt relevant för ett större antal tillämpningar får vi ex. troligt problem att ta en modell tränad med ord till att fungera på flergram, meningar, stycken o.s.v. i det att den trots mer exakt i situationen vi tränar på kommer missa att positivt detektera "chunk" av grupper med positiva uttryck p.g.a. egentligen rena petitesser som att en viss feature associerad negativ värderas udda högt för att ha passat in bara kanske några hundra eller färre ord och därmed orsakar problem med många fler ord egentligen varken positiva eller negativa som förekommer tillsammans med antingen eller båda sorterna.


Vi vill gärna ha en god idealisering men med föga icke-relevant junk som mer data och ej helt korta (kortare i mening förutom faktisk längd att de kortare i sig mer idealiserande och därmed mindre gärna ger oss over-fitting och alla besläktade problem).


Betraktar vi nu istället gradient descent där den funktion vi ser som derivata av något ges av endast en förändring i addition online ( x - y ). vilket inte otroligt är den vanligaste gäller att vi under vissa förutsättningar kommer konvergera medelvärde för indata. Rent praktiskt tycks det fungera för mig att tänka mig att det här gärna kan gå i denna riktning också när helt lämnande frågan om situationen egentligen uppfyller kraven för detta.


När ensemble diskuteras neuronnät ska vi komma ihåg att neuronnäten ofta använder gradient descent med back-propagation. Och får en hel del här tror jag man hamnar i att ungefär som att antingen med eller utan återläggning skapa medelvärdes-liknande representationer för subset av data. Under förutsättning att frågan om val av features lämnas. Det är i sig inte något problem. Egentligen en ganska trygg och enklare tillämpad tillförlitlig egenskap praktiskt hos något. Ger det föga inkluderade falska träffar ska saker vara ganska osunt i något för att lyckas ha gjort överträning med additiva medelvärden på ett ej helt fåtal vektorer. Givetvis just för neuronnät behöver det ej vara riktigt självklart vad de kommer skapa för motsvarande antal grupper och antalet motsvarande träningsord vi skulle använda för att approximera en motsvarighet till den delen av nätet. Men det är en sak för sig.


Det ger oss en ganska enkel princip som man - eller jag åtminstone - väldigt enkelt kan skapa snabba kompletterande modeller från som ej kräver någon tid träning. De är ej lika bra men tillsammans kompletterar de ändå huv udmodell väsentligt. Genom att varken välja träningsdata slumpmässigt med eller utan återläggning. Utan utifrån olika viktsystem för orden välja de oord för vilka jag där har vikter givna direkt från deras skapelse (innan för flera bredare över många fler ord vikterna skapats vidare "sämre" ). Det ger också en vettig kombination mellan modellerna genom att uttrycka träningsdatat effektivare i mening av fler aspekter från data ( vikterna ) redan givet utnyttjande träningsdatat här igen. Effektivare även utanför liten tidskostnad i det att här åtminstone gäller att vektorerna ej uttrycker något av dessa aspekter. Förutom viktsystem relaterat olika frekvensuttryck )inkl hit-counts sökmotorer), ett flertal idf-besläktade vikter, entropier m.m) åtminstone tre relaterade emotionella uttryck i text jag skapat genom åren i form av emotionell intensitet, resp. den äldre jag ibland kallar ismorfologisk som jag gjorde från associations-studier ord, samt en vikt som uttrycker något av benägenheten hos ett ord att "sprida" något vidare (lite som association men bredare mening).


Intressant testade några varianter här (säg 30 vikter och kombinationer med vardera 30 experimentiella sätt att utnyttja medelvärde resp. varianser på) fick jag totalt cirka 1500 nya ord att inkludera i träningsdata från att fler aspekter av det innan givna träningsdatat uttrycks än innan möjligt frpn huuvdmodell.


'

En del av dessa varianter gav data men var lätt udda. Så som ett par varianter som för positivt gav en bred i typ negativt laddade ord relaterade olika former (här är vi typ breda: från site-width text sajter, emotionellt laddade diskusioner, internet marketing , "forex-trading" länkar - Lite svenska iavsett var i värden vill jag mminnas kanske? Trolling m.m. spam. Negativt gav istället i toppen mycket relaterat religiösa uttryck och om jag minns rätt en del politiskt. Jag ska ta och publicera toppen på båda några hundra. De är intressantare än mycket annat. Jag tror jag väl förstår vad det gavs av från egenskaper jag noterat förr internet-corpus och hur det uttrycks genom lsa, pca m.m. Här framtaget genom att förutom utnyttja varians över positionerna också normalisera varje vektorn mot sig själv genom att subtrahera i del operationer dess egna medelvärde för faktiskt värde resp. varianserna. D.v.s. dess magnitud för resp. position som här har hög närhet mot en faktisk mening reduceras. Det går att ligga ganska lågt i många "meningar" för ett ord och ändå klara en god magnitud samlat när dess varians för positionerna hanteras vi någon av varianterna jag såg detta för.


Frågan slutligen att om vi tänker oss föra samman alla små-modeller till ett uttryck en vektor om vi genererande ut denna som likhet till alla kända ord och flergram får mer eller mindre junk än innan. I sig ska det för ord ej vara svårt att klara om vi tänker oss tränande vikter efter modellerna som värderar dem men där behöver man antingen lägga mer tid eller vara i risk för att tappa idealisering genom att aanpassa sig till en struktur på träningsdata som ej generaliserar sig bredare ( d.v.s. att vi arbetar här på ord medan vi vill kunna använda resultatet fritt över flergram till mening eller större chunk. En myckenhet algoritmer finns publicerat men jag tror följande enklare kommer fungera och ge ungeäfr vad som förväntat här. Där vi ser värde om antalet fel som begås hos modellerna samlat är väsentligt bättre än den av dessa ( lämnande huvudmodell utanför resonemanget ) somm använder störst andel av träningsdata och där när kontrollerande om färre fel kom med bibehållen generalisering ( som vi förväntar när resp. modell ej skapats mer exakt än medelvärde) vet att det 'ända som kan tagit bort felaktiga positiva är att junk-data gått ur det.


1. Värderar varje modell för ett viktsystem lika. Värdet av dem tycks för mig betraktande generering för samlat tränignsdata övriga dimensioner men ej aktuell dimension och dess motsats vara väldigt varierat. Men jag tror för mer utmanande ord att det blir ungefär rätt (lite relaterat mänsklig arbetsinsats också) tt värdera dem lika.


2. Gärna först prövande att värdera varje viktsystems modeller lika relativt varandra. Men ev. krävande något mer här. Kanske värderande ner något viktsystem med väsentligt fler eller färre ord använda. Det är i naturen av många modeller ej självklart att de viktsystem som har vikter flr fler ord adderar mer värde än de mindre om dessa åtminstone ej är "för små". Det har också lite att göra med hur väl vikterna motsvarar features relevanta för dimensionen. De emotionella är ensamma mycket funktionella var för sig här och presterar bättre än frekvens och ids-relaterade också i olika kombinationer. När jag är frisk från första febern och förkylningen på cirka 12 år ska jag dock titta över det igen och se om det ej går att få ut mer värde av frekvens och idf i någon variant tillsammans med dem. Vanligen brukar det ge mer att kombinera dessa med emotionella intensitets-mått än de senare eller förra ensamma.


3. För resp. motsatt dimension (lämnande frågan för en del andra) får de därefter rösta. Och troligen på sådant sätt att när alla värderas ett gäller att för resp. par att en ganska uppenbar ganska tydlig gräns finns för när ett antal avvikande röster - en stor minoritet - finns gäller att vi hellre kastar ordet som ej förstått än väljande antingen den eller den andra. Eller alternativt vissa andra applikationer väljande den som fick flest röster ( nära 50% har de dock ej uppvisat för något av 70 000 ord jag prövat på ännu - dessa var dock endast ord som också är träningsdata för minst en dimension vilka tenderar till att vara enklare ord för andra dimensioner att också fatta rätt beslut för även om de ej har med dem att göra: Ex. gäller att en bunt emotionaliteter i någon mening är positivt-upp-bättre-ekonomi resp. negativt-ner-sämre-ekonomi eller innovativ-revolution eller kanske innovativ-politisk-revolution - sådan bredd applikation är ett värde en bunt enklare modeller kan hjälpa att komplettera med -- kanske och klarar normalt varandras ord rätt också för ett större antal vanliga adjektiv men hanterar specialiseringar lite bättre.).