Nationalstaten Kurdistan: Komplexitet är dyrt men ändå dåligt: Nationalstaten Kurdistan förenklar och är just nu för utsträckt svårt dyr att äventyra

2017-09-22

Hela det större geografiska området också om vi sträcker oss långt in i Afrika i väster och i öster passerar förbi Persien är gravt vanskött. Ett problem är den komplexitet begränsade resurser, divergens mellan etniska grupper från svår historia i samma länder (plural är ofta divergent för samma grupper över flera länder här som problematiken i ett land från det ej är nog).


Att Iraks kurder bildar egen stat förenklar. Nationalstaten är i mening av samarbete och ansvar internationellt såväl som "själv-nationellt" inarbetade koncept med befintlig kultur och organ. Medan den nuvarande situationen med i praktiken entydighet i vem som i allt rimligt "nationellt" bör ses som ansvarig - d.v.s. de kurdiska organen eftersom de är civilförvaltning, militärtförsvar och domstols- och polisfunktion - för vad som inträffar moraliskt rätt eller fel i området ej faller in i detta system.


Internationellt är en mängd sämre definierade och förstådda (ej ens konstruerade för att annat än försvara förståelse) samarbets-lösningar utanför parterna själva verklighet. Flera av dessa lösningar inkluderar krigföring med början på underrättelse men gående hela vägen upp till att vara mer krigförande än vilken som helst annan nationalstat i regionen utanför inbördeskrig. När det gäller inbördeskrig är man i "diskret-nivå" (nivå a, b eller c - eller jämförbart) lika krigförande som de mest krigförande nationalstaterna.


De kurdiska områdena i Irak är den större regionens mest praktiskt (och moraliskt) funktionella områdena med undantag av Turkiet. Inte bara funktionellt samarbetsmässigt problemlösande geografiskt lokalt utan också utsträckt internationellt: Och framförallt värdefullt är samarbeten med nationalstater utsträckt internationellt ej bland diktaturer eller "åt det hållet" problematiska länder.


Bland Västerlandets bästa och mest stabiliserande vänner är kurderna ovan med sin flagga. Det hör till såväl korrekt artigt som demonstrerande hög nivå av självinsikt att ej förutsätta att vänner finns evigt oavsett hur oengagerad man i deras möjlighet att nå ett gott liv (och mer än utan terror drabbande dem vad vi ej ska lura oss från erfarenhet av diverse sämre utgångspunkter förr i regionen ej kommer nå mycket högre än så: Kurderna är närmast för arabiska halvön anmärkningsvärt stabilt sunda - Vettiga).

Utan den problemlösning akut kurderna gör verklighet och den stabilitet de kontinuerligt givit hade regionen riskerat att nu gått fullständigt åt helvete. Det går ej nog att förundras över hur gravt trots ändå en uppjagad nyhetsförmedling underskattad instabiliteten regionen snabbt växande jagade sig in i. Och ej bara instabilt - vilket ej självklart behöver vara problem utan för en så gravt icke-demokratisk i varje mening region möjlighet - utan instabilt med i stora bitar (men ej endast så) få möjligheter till något bra därför att själva grundförutsättningen att utan rent mytiska föreställningar om världen och universum se klart saknades och saknas. D.v.s. att anamma 600-talets ökenfolks förståelse av världen och universum så som skildrad i en lång dikt skapad under hypomani ger idag något som går åt 600-talets verklighet men i värsta fall sämre eftersom utanför tolkningsutrymmet texten försöker man frysa saker och ting där. Och detta där bl.a. ISIS (mer befintligt problematiska sedan år bl.a. de saudiska koran-skolor som mer än någon annan informationskanal drivit ut fundamentalism och terrorism samlat om än konkret mer så i Asien än just lokalt: Ofta när USA ropar efter mer samarbete med Saudiarabien reflekterar jag över om något i det kan vara traumatisering från 11-september skapande som en latent ej kanske alltid självförstådd rädsla för att Saudiarabien ska driva fram än mer djävulskap. Det kan vara så.) är drivande - samma organisation som just nu i världen bäst (ändå som punkt för punkt faktiskt slumpat sig till att stämma med Koranen) motsvarar något beskrivet i Koranen och där i den prövning Satan ska komma med utlovad precis innan jordens undergång.


Israel är integrerad i världsekonomin. Så som jag kommenterat några gånger i samband med nyheter resp. insändare publicerade i svenska tidningar finns en föreställning om att Israel egentligen är en ganska skakig ekonomi som utan bidrag från USA (inkl. är mitt intryck från annat än på papper publicerat tänker man sig att rika privatpersoners bidrag faktiskt idag skulle göra något till eller från här) antagligen skulle gå under. Förvisso kan jag tänka mig (och vet att det åtminstone fram till förra året var så) att försvarsbidrag ges från USA vilket är ganska vanligt i regionen men tycker jag oavsett Israel, Egypten eller vilken som helst av länderna runt Persiska viken på arabiska halvön ej Iran bäst hade varit vad som var en tillfällig nödlösning för att stabilisera regionen (där stabilisering också inkluderar möjligheten att akut uppmuntra politiskförändring under emergens i emergent händelse genom att tala direkt till de organisationer som mest missgynnas av att bidragen tas bort: Vill man ha möjlighet till sådant är det vad som kostar ordentligt mycket år efter år - biljoner på biljoner - innan såväl som efter: Just i denna region är det mer välmotiverat såväl som unikt dyrt.). Att Israel är integrerad världsekonomin gör Israel trots väldokumenterade systematiska moraliska problem inkluderande apartheid till något av regionens föredöme: Den lokalt normaliserat unikt mycket bättre att samarbeta med internationellt såväl som jämförbart allt nationellt i den lokala regionen.


Undantaget får vi om vi förändrar benämning på dom kurdiskt kontrollerade områdena. Dessa kostar väldigt lite runt militära samarbeten trots att de nu bidragit mer konkret än någon annan när vi summerar många år bakåt. Vi måste räkna in Israels krig med grannländerna här - vilket är väldigt tveksamt att göra - för att hitta någon annan jämförbar (lämnande sådant som mer av precisionsbombning av iranska "kärnkraftverk" m.m. utanför det hela vilket ej är självklart: För Israel har det aktuella år egentligen ej försämrat hur aktuella länder betraktat dem emedan det om andra länder i Europa eller Nordamerika gjort det samma kanske orsakat andra kostnader flygbränsle m.m. för.).


Dom kurdiska områdena om vi betraktar dem bakåt som en Nationalstat är ingen teokrati. Eller värre en teokrati likt ISIS eller Saudiarabien firande religiösa extremtolkning av 600-talets ökenstammars idéer om universum och moral.


Ej heller är det kulturer som ser internationellt samarbete med de viktiga och tunga - ända funktionella faktiskt (utanför OPEC vilket ej direkt är vad vi vill räkna in här) - organisationerna som "tungt" eller "hatiskt" därför att de skapats och i mycket finansieras och förstås att värderas för de människoliv-besparande värden de har runt om i världen av Europa och Nordamerika mer än Asien, Afrika och Arabvärlden. Såväl som vår kultur och länder mer allmänt. Det kännas motigt ibland att se världen så för den som är öppen för förändring till det bättre och mindre benägen att fastna i problematiska föreställningar om andra kulturer men särskilt just nu när vi trots fortsatta årliga rapporter om att världen "blir bättre" i mänskliga världen ser en grav konkret försämring i reda skador just nu såväl som växande risker.


Det är viktigt att under växande risk och mer pågående skada förstå var mänsklighetens respekt för människoliv stabilast förvaltas och fortsatt försvara vad vunnit.


Att ej konsolidera stabilitet och möjlighet inför framtiden kurderna förvaltar innebär att komplexitet problem fortsatt strukturellt växer (även om konkreta problem just nu antagligen fortsatt åtminstone ett tag kan minska allt eftersom ISIS inflytande minskar) med hög risk för nya akuta stora problem som snabbt sprider sig "våg-artat" med föga hänsyn gräns. Regionen, Europa och Nordamerika behöver fortsatt kurderna. Och ska vi och regionen kunna räkna med det p.s.s. som nu behöver vi få in dem i organisationer för att förvalta det sunt för god kvalitet resp. för att möjligheten alls med givet höjd problemlösning de ger oss se till att de får vad de framför allt önskar (keep them happy och högt ovanför vad saker kan kosta i lite extra besvär här: Var hade Irak och Syrien varit utan dem i år? Brinnande växande större geografiska områden).



Redundans innebär överskott. Att vi kan bespara bort något - komprimera ner något till det mindre. Emellertid är det också ett mått på överskott möjlighet att lösa problem trots förluster eller att en lösning vid en tid och smak ej kan fungera. Just nu är det ända något så när stabilt i regionen Israel och Turkiet emedan allt övrigt är potentiellt inbördeskrig åren som kommer - Två tämligen enkelspåriga aktörer med svårigheter att gå utanför resp. monomanier. Med undantag av dom kurdiska regionerna. Egypten, Irak, Saudiarabien med alla grannländer är långt ifrån otroligt länder som faller sönder åren som kommer. Pengar kan köpa mycket inkl. dyra högteknologiska försvarslösningar men all erfarenhet från faktiska konflikter demonstrerar att konkret stridserfarenhet kombinerat med stark tro på något ej troligt segrar och om det ej segrar bränner det åtminstone ner upp till hela nationen innan det möjligen om inte givit upp åtminstone är borta (från Vietnam till Syrien). Kurderna har just detta: Så det är bra att få in det i ännu stabilare former än idag så det kan lösa problem istället för att just för dom mindre troligt än resten av regionen men ändå en risk vi behöver reflektera annars åtminstone begränsat kommer dyka upp regelbundet orsakar problem.


Därför ska Irak i nära framtid ge kurderna deras Nationalstat också formellt. Det kommer oavsett ev. lite turbulens på vägen hamna där: Men jag förväntar mig ej någon turbulens. Jag tror att det kommer gå väldigt smooth.


"Another alternative for non-differentiable functions is to "smooth" the function, or bound the function by a smooth function. In this approach, the smooth problem is solved in the hope that the answer is close to the answer for the non-smooth problem (occasionally, this can be made rigorous)."

Gradient_descent | Wikipedia

Förändring när smooth är lättare att i förväg förstå, ger ett resultat som bättre motsvarar önskat ideal, och som mindre troligt hamnar i plötsliga eller stegvis till katastrofalt defekta resultat. Är det givet att förändring kommer ske: Säg att vi tvingar fram förändring genom att välja att ändra säg träningskonstant i gradient descent online är det mycket bättre i nivå värde efter förändring att göra den lugnt och försiktigt i små steg än att flytta till målnivån ett stort steg. Om inte annat bara därför att de sista som påverkade innan förändringen trots icke relaterade var vi är på väg kommer efter verka onormalt mycket jämfört med alla övriga (data-punkter).

Ibland trots ex. given programmering satt tidigare skjutande på flexibilitet får man se till att lösa grova steg till det bättre trots lite tidskostnad just nu. Därför att man vet från en massa andra sådana steg att om man låter det passera för mycket direkt kostar det brutalt med tid efteråt innan vad det svårt kantiga orsakade arbetats bort. Kan ibland ta en evighet görande det svårbegripligt för en varför man inte bara tog upp det igen eller rent av lät det börja om från början helt: Eller om man gjort så varför aktuell kodversion ej fått nytt stöd för att detektera behov av att vandra smooth för att istället ännu en gång upprepa samma dumhet (d.v.s. samma större fråga varför alla värden datorn ger mig ännu idag kräver att jag spenderar många timmar med den. Skillnaden mellan att med hammare och bälg smida något och göra något lika kompetens-scarce som smide var för tusen år sedan är lika dyrt. Hela konceptet av att den gör åt människan Hans sparande tid har jag egentligen för mig aldrig sett. Sparas tid någon gång är det normalt bara att det kostar tio upp till flera hundra gånger mer tid framöver. Trots referensen scarce anar jag att det är ganska vanligt även för sådant som att titta på "gratis" film kontra att för 20 år sedan se "gratis" marksänd analog teve i tid tekniken resp. total tid spenderad.).

Och det må vara att oavsett teknikutveckling kommunikation, intelligence eller vapen att geopolitik egentligen kostar lika mycket tid nu som för 30 år sedan under förutsättning att ett ej stort pris senare måste betalas för varje problem ej trivialt. Och här som med datan gäller att om man själv kan lösa det innebär det normalt att ingen annan kommer lösa det istället (ett verkligt men väldigt mystiskt samband relaterat till att möjlighet ofta kommer med möjlighet att se möjligheten att förändra problemet eller att problemet existerar).

Så det blir löst på minsta ok eller bättre tänker jag.


Med fram till nutidshistoria inkluderande terror och folkmord - crime against humanity - begångna är liksom för Israel just Nationalstaten den ändå lösning vi kommer se inkluderar det ej förtryckta kurdiska folket. Att utrymme idag finns för något annat - och också detta nu trots ett tag nu börjande konkret för Västerlandet som process i och med Gulfkrigen involverande Kuwait och Irak vad jag betvivlar är möjligt fortsatt - givet denna historia och den stabilitet och doability upparbetad som demonstrerad för den potentiella nationalstaten som vad man klarar av ser jag inte: Bara att Irak är strukturell-form samma nation som begått folkmord på dem och trots förändring i ledarskap ej klarat att bibehålla stabilitet som gör någon ej vansinnig risk-management syftande till att göra säkert att samma sak ej inträffar igen motiverande tilltro till Irak: Istället begicks färska folkmord och crime against humanity i år och närmaste åren bakåt i ISIS kontrollerade områden.


Nationalstaten är den konstruktion som har legal- och kulturell-struktur att trots sådana risker och sådan historia skapa något bra. Utan stöd av sådan struktur: Kaos som väsentlig risk driven av historiens lärda trovärdiga risker istället för att etablera trovärdigare stabilitet (jämför gärna Israel här som trots diverse social-moraliska utmaningar pågående ändå klarat att samlat addera övervägande värde till regionen: De når ej upp till den mycket högre nivån av ex. Sverige när det gäller folkrätt och demokrati men är ett under av mycket bättre än resten av regionen). Det bryter destruktivitet reducerande komplexitet: Det blir lättare att lösa andra relaterade såväl som bara geografiskt relaterade problem när potentiellt kaos gått in i stabil förvaltningsstruktur (jämför i motsats till Irak idag som antingen är potentiella risker latenta eller realiserade problem pågående men inget ännu stabilt hanterat "klart" för förvaltning).


Mindre relaterad utväxt kring samarbetets värde kontra också starka "Ta mig till er Ödla"


"Even prior to these events, the “right of intervention”, legitimized by the overriding need to protect human rights and in particular to prevent genocide, had been openly and vigorously debated in international circles. Today, it is generally agreed that the principles of respect for national sovereignty and non-interference in the domestic affairs of a State can be legitimately suspended to address unchecked and unpunished violations of basic human rights and fundamental freedoms."

http://www.un.org/esa/socdev/documents/ifsd/SocialJustice.pdf

D.v.s. exempelvis givet folkmord i Irak besatta områden för att förhindra. Eller etablera där vilken som helst struktur ej inkludera folkmord istället förändrande innan förekommande folkmord. Och här ej självklart vad som kan förhindras av vilken som helst enskild stat i Säkerhetsrådet (givet kontext här av deras kulturella juridiska perspektiv) i och med att samma länder tidigare ibland försökt hindrande det samma tänkbart i aktuellt fall är eller kanske i tiden ej fullt för sent för att spara liv i första incidenten är ett land som begår jämförbara brott och därmed kan ställas inför fullbordat faktum görande frågan om intervention till ej vad som kan ske utan skett: D.v.s. vad annat land kan förhindra exempelvis ett fördömande av.

Konkretare i vad värde-skillnaden ligger i hur processen rört sig flera år och fortsatt lär så är att kostnaden av verkligheten när moraliskt problematiskt ökar för entiteter. Genereally agreed betyder mer när fler genom såväl ökad spridbarhet en kort tid av nyhetshändelse just nu som år efter år i internets-datakällornas eviga historia - Wikipedia m.m. - stör. Att hindra när entitet A moraliskt dålig som upparbetad common sense att struktur internationellt utnyttjas för att hindra dem att råka ut för problem som redan är verkliga hör till vad som förändringen givit passerat in i givet. Pågående i sådant land oavsett Kina i säkerhetsrådet eller Nordkorea eller Somalia eller vad helst när pågående i sig förstås som i naturen av "intervention" ex. på så hög nivå som folkmord är numera givet att entiteten ej bättre än står själv i. Vi kommer ex. otroligt - men ett av de lite mindre otroliga fallen för tydligt exempel - se Kina agera för Nordkorea (trots Nordkoreas historik av lyhördhet till Beijing vilket tycks vara vad som avgör medan sådant som statsskick - Kina är direkt ovän sedan tiotals år med andra kommunistiska länder man gränsar till inkl. att man nyligen och pågående försöker ta över rättigheter hav från en av dem - ej inverkar alls).

P.s.s. kan ingen ej upplevas moraliskt problematisk i sig själv - adderande kostnad negativ upplevelse internationellt - av att agera mot bildande av Kurdistan. Nersidan är att mycket av möjlighet här kommer från upplevelse och förståelse av rätt och fel men där man ännu ej klarar att gemensamt definiera det och gemensamt sträva mot det: Görande det hela till omvänt under kostnad attityd möjligt också icke-moraliskt rätt - amoraliskt ner till direkt människo-fientligt - där endast beredvillighet givet som en starkare faktor relativt ex. under mer av 1950-talet Fords ekonomiska intressen i Sydamerika till att minskat i betydelse för vad som kan motivera någon att ta kostnad att förhindra övergrepp medan sundare byggd på oftare mer vederhäftig dokumentation än förr upplevelse av att vad som sker är fel (inkl. såväl som att man väljer bort att göra affärer med en entitet som att angripa dem för att försvara ett folk) ökat i betydelse.

Ex. i historiken av konflikten mellan kurdiska organisationer och kurdistan har de terrordåd båda parter (där bl.a. PKK långa perioder begått terrordåd särskilt förr under åren när resurser Östblocket och Sovjetunionen användes för att stimulera terrorism lite varstans i världen inkl. i övrigt Väst-tyskland och övriga Europa) föga påverkan på det större flertalets attityd globalt än vad som inträffat senaste åren. Där sista åren mycket mer än bakåt i tiden gynnas därför att vi dessa år just haft bättre spridd under nyhetshändelse och större påverkan på tunga datakällor som verkar länge (så som märkbart engelska Wikipedia trots att denna jämnare använder händelser längre bak i tiden jämfört med många andra: Ett exempel i andra änden men i samma grupp av upplevt seriösare typ av källa ligger diverse nyhetstidningar som i många fall ej har arkiv av nyheter särskilt länge bakåt i tiden börjande ofta när man blev "digitala").

Turkiet upplevs som mer än kurderna i dispergens från moraliskt rätt som förövaren. Att Turkiet handlar upp kompetens PR såväl som tidigare medarbetare bl.a. amerikanska intelligence agencies som DoD förändringar ingenting. Kompenserande tycks i Turkiet blivit mer av makt-korrupt-problem där man väljer att ta kostnad från internationell attityd utan att rätt förklara och dokumentera denna nationellt kompenserande med tycks det i växande densitet tämligen "irrationella" försök att stimulera en uppjagad vi-Turkiet-känsla under vilken vi människor under antagande av konflikt och risk högre relativt "hastighet tid / förändring" ej klarar att se eller p.s.s. är motiverade att söka "mindre" problem och mer benägna att flexibelt stödja vad som tycks leda oss kollektivt i försvaret eller angreppet tillbaka mot fienden.

Sådant är dyrt. Och för dyrt för att orka något i Irak. Bara lite för mycket och det stannar ej bara vid att de åker ut ur NATO. För svensken kan det vara svårt att se. Jag brukar säga att det alltid finns en svensk. Från scarce divergens i form av maostisk-gerilla i Sydamerika till NATO, och vilken idel-organisation som helst som märks i världen från de minsta till de största har vi minst en engagerad svensk i det (som anar jag bra ofta i lite förstockade rika organisationer som NATO där många länder mer av att varit med med en del gratis klarat sig med mindre irriterar och skapar oreda när de kommer nya ibland genom att skapa todo-listor i numrerade listor med saker de tycker sig förstått att olika personer eller länder ska göra till nästa möte: En förkärlek att sitta och organisera saker i skriven text att kunna arkivera eller skicka runt i tron att man gör något bara för man får det med ens namn skrivet). Alltid en svensk.

Svensken har naturligt svårt att förstå exkludering som möjlig bra förändring: Är något dåligt vill svensken ofta samarbete mer. Inte alltid på samma sätt men ofta mer av något samarbete. Åtminstone för att samarbeta någon till rätta. Ibland närmast terapeutiskt otydligt i evidensen för värde givet problemet. Förändring är naturligare för Sverige att se som att man går mot att vara mer med och ta med mer av vad som är "the others" eller som man tror kanske upplevs som sådana. Även för mer kontroversiellt som högt antal flyktingar - eller säg bredare icke EU-inflyttare / icke-europeiskt utseende oavsett orsak - ser vi i båda polerna samma sak: Ex. har vi säkerligen i varje internationellt samarbete aktuellt för vad helst inom "anti-inflyttning-icke-europeiska" medborgare en svensk (eller kanske minst två periodvis: En från pro-inflyttning som infiltrerar och en från anti-"som-samarbetar"). Det behöver oavsett fråga, typ av organisation eller vad helst, finnas någon rationell orsak att tro att man kommer få någon egentlig hjälp, lärdom eller annat värde av att samarbeta runt. Svensken gillar att vara med i saker och det finns åtminstone en svensk i varje ämne som tagit det till nivå av att kommit in i vilken internationella aktör som helst. Jag har länge upplevt det som väldigt unikt för oss Svenskar: Ta mig till er svensk kan jag säga. Jag ska tala honom / henne - i samarbetsspråk hen - så hen förstår att han ej kan tilldela mig arbetsuppgifter om någon lyckas lura mig till att upplevas närvarande vid något kanske felaktigt förstått som ett möte, och så att jag icke-samarbets-sorterat "svenskt" om rätt pedantiska subtyp trovärdigt i förbigående kan indikera det värsta sådana om det är något man kan få ut värde av att se analfixerat samarbetat organiserat. I NATO finns inget medlemsland som är med i allt man kan gå med i. Svenskarna är dock med i allt. Gick det att gå med kom minst en svensk och gick med. Under Kalla Kriget var vi varken med i NATO eller Östblockets organisationer - egentligen formellt för någon av dem - men "konvergens-teorin" om Väst och Öst konvergerande till en "stor organisation" vi självklart utan att intern kognitiv dissonans kan gå med i därför att den kommer vara precis som den svenska mitten mellan Väst och Öst. Sedan var praktiskt en mängd svenskar med alla möjliga Väst och Öst-organisationer från NATO till Stasi för ett par exempel. Jag kan som ibland också praktiskt pro-demokrati pågående just i och med vår svenska gå med i allt ej trovärdigt för mig själv utesluta (jag utesluter absolut inte här) att man bara gående ett fåtal steg från en själv hittar något som var med i det ena eller det andra (det andra gissar jag: Men här kan jag åtminstone konstatera att han eller hon inte en gång frågat mig något vilket är för mig själva gränslinjen när saker blir problem jag ser att jag potentiellt hanterar upp till vad som krävs givet vad risk som vid tiden kan vara aktuell: Som alltid oavsett vem. Viss kognitiv dissonans får mig att ta in lite löst ibland: Jag ser värde i föredöme rörande hanterande ibland socialt utmanande risker såväl som kanske tyngre vägande för mig att det känns icke-elegant om folk tror jag "missat" eller "ej sett något" - samtidigt vill jag dra upp en massa problem för mig där inga finns skärande från budget i tid möjlig att samlat lägga totalt på allt relaterat bredare som gärna får vara tid mer positivt lösande de större problemen d.v.s. introducerande frihet i aktuellt land. Nå det får vara sista gången här tydligt nog tillsammans med tidigare. Så jag inte någon tror jag är dum eller ej det under av korrekthet och tänkande såväl som självuppoffer av mig själv jag tror folk - jag gör det som en folk - mår bra av att tro på för att våga skapa en fin värld.).

I politiska samarbeten kom svensken förr långsammare och lite försiktigt. Sedan fick de för sig - antagligen spekulerar jag orsakat av en lång-rad etablera för eller emot grupper i EU att vi kan samarbete mycket bättre än många andra: Det är ju vad Tyskland alltid berömmer oss för som första och sista punkt vid möte, och Fransmännen många gånger efter mat och vin på fritiden i förtroende "fulla" - och därmed som vi vet ärliga eller åtminstone uppenbart felaktiga - sagt oss - så nu är det av och till mycket mer av att organisera att vara med i saker. Etablera lite av en standard eller "kultur" för hur man egentligen gör samma sak: Går med allt man kan gå med - men med mer av tänk kring varför det är bra: Vad som åtminstone gör det lättare att internt rörande resurser när ej självbetalt lättare att motivera som närmast livsavgörande kritiskt in i all överskådlig framtiden.

Att förstå exkludering som bättre samarbete och funktion, och ej som ett vapen jämförbart med de värsta terror- och massförstörelse-vapnen 200% tabu - är vår svenska kulturs svarta fläck.

Men jag ser realitet exkludering. Irak är "kraftfullt" i vad av kaos det kan generera. Viktigt att konsolidera Kurdistan till stabil struktur.

Det var egentligen bara det här med internationella organisationer inkl. tidigt NATO kontra Turkiet om de tar sönder saker. Jag lade till här på slutet. Det blev lite omständligt med en del icke-relevant kanske. Det är tror jag emellertid svårt att motivera risken Turkiet funktionellt just mot dom här utan det handlar mer om andra inverkan innan. Själva nationella bedrägeriet mot konflikt och rädsla bär där mycket av The Big Man kraftfullt med en stark och gärna mot "dom andra" brutal men effektiv arm löser problem man kan följa och uppleva styrkan och utmaningen från i nationell-teve. Kulturen just nu är mer benägen att förstå verklighet möjlig i morgon som något en Big Man kraftar till mot andra för att nå. Att något mer diffust som förändring hastigheten av attitydens förändring avgör och troligen snabbt skulle antagligen inte ens kännas verkligt för dem. Mer att det verkar som man är dum i huvudet och enkel att ångvälta över. Och jag förstår dem här som den unika svensk jag är: Av den här ovanliga människo-sort som naturligt gillar att tala till folk hellre än med dem. Ta mig till er Svensk / Ta mig till er Vaktmästare ett problem måste lösas / Ta mig till er President ansvar måste tas / Ta mig till er Ödla... Allt mer idag jämfört medeltiden är dock av verksamhetssystem där engagemang individer drivs av attityder. Det kan gå bra att tala till det ofta nog men just här knappast om du inte upplevs som en självklart Big Man. Så The Big Man i Turkiet man till man kan prata med en annan Big Man. Förövrigt: Svensken gillar när det uttrycks som jag gjorde i sista stycket. Svensken - många i alla fall - vet att det alltid finns sådana som skadar i samarbeten: Häribland ex. rollen jag mindre definierat kallade The Big Man (jag tror en större grupp medicinskt gravt felaktigt ofta kallas psykopater där en liten industri i att hjälpa svensken att hantera "dryga" samarbeten utan självkritik genom att via checklistor förstå de verkliga problemen som psykopater). Trots det tror jag riktigt här: Jag tror förövrigt många - inte alla - turkar gillar texten också. Visst mycket kritik kanske men känns ändå som man är någon stor nog att höras.