Visar inlägg med etikett The Big Dog. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett The Big Dog. Visa alla inlägg

Nationalstaten Kurdistan: Komplexitet är dyrt men ändå dåligt: Nationalstaten Kurdistan förenklar och är just nu för utsträckt svårt dyr att äventyra

2017-09-22

Hela det större geografiska området också om vi sträcker oss långt in i Afrika i väster och i öster passerar förbi Persien är gravt vanskött. Ett problem är den komplexitet begränsade resurser, divergens mellan etniska grupper från svår historia i samma länder (plural är ofta divergent för samma grupper över flera länder här som problematiken i ett land från det ej är nog).


Att Iraks kurder bildar egen stat förenklar. Nationalstaten är i mening av samarbete och ansvar internationellt såväl som "själv-nationellt" inarbetade koncept med befintlig kultur och organ. Medan den nuvarande situationen med i praktiken entydighet i vem som i allt rimligt "nationellt" bör ses som ansvarig - d.v.s. de kurdiska organen eftersom de är civilförvaltning, militärtförsvar och domstols- och polisfunktion - för vad som inträffar moraliskt rätt eller fel i området ej faller in i detta system.


Internationellt är en mängd sämre definierade och förstådda (ej ens konstruerade för att annat än försvara förståelse) samarbets-lösningar utanför parterna själva verklighet. Flera av dessa lösningar inkluderar krigföring med början på underrättelse men gående hela vägen upp till att vara mer krigförande än vilken som helst annan nationalstat i regionen utanför inbördeskrig. När det gäller inbördeskrig är man i "diskret-nivå" (nivå a, b eller c - eller jämförbart) lika krigförande som de mest krigförande nationalstaterna.


De kurdiska områdena i Irak är den större regionens mest praktiskt (och moraliskt) funktionella områdena med undantag av Turkiet. Inte bara funktionellt samarbetsmässigt problemlösande geografiskt lokalt utan också utsträckt internationellt: Och framförallt värdefullt är samarbeten med nationalstater utsträckt internationellt ej bland diktaturer eller "åt det hållet" problematiska länder.


Bland Västerlandets bästa och mest stabiliserande vänner är kurderna ovan med sin flagga. Det hör till såväl korrekt artigt som demonstrerande hög nivå av självinsikt att ej förutsätta att vänner finns evigt oavsett hur oengagerad man i deras möjlighet att nå ett gott liv (och mer än utan terror drabbande dem vad vi ej ska lura oss från erfarenhet av diverse sämre utgångspunkter förr i regionen ej kommer nå mycket högre än så: Kurderna är närmast för arabiska halvön anmärkningsvärt stabilt sunda - Vettiga).

Utan den problemlösning akut kurderna gör verklighet och den stabilitet de kontinuerligt givit hade regionen riskerat att nu gått fullständigt åt helvete. Det går ej nog att förundras över hur gravt trots ändå en uppjagad nyhetsförmedling underskattad instabiliteten regionen snabbt växande jagade sig in i. Och ej bara instabilt - vilket ej självklart behöver vara problem utan för en så gravt icke-demokratisk i varje mening region möjlighet - utan instabilt med i stora bitar (men ej endast så) få möjligheter till något bra därför att själva grundförutsättningen att utan rent mytiska föreställningar om världen och universum se klart saknades och saknas. D.v.s. att anamma 600-talets ökenfolks förståelse av världen och universum så som skildrad i en lång dikt skapad under hypomani ger idag något som går åt 600-talets verklighet men i värsta fall sämre eftersom utanför tolkningsutrymmet texten försöker man frysa saker och ting där. Och detta där bl.a. ISIS (mer befintligt problematiska sedan år bl.a. de saudiska koran-skolor som mer än någon annan informationskanal drivit ut fundamentalism och terrorism samlat om än konkret mer så i Asien än just lokalt: Ofta när USA ropar efter mer samarbete med Saudiarabien reflekterar jag över om något i det kan vara traumatisering från 11-september skapande som en latent ej kanske alltid självförstådd rädsla för att Saudiarabien ska driva fram än mer djävulskap. Det kan vara så.) är drivande - samma organisation som just nu i världen bäst (ändå som punkt för punkt faktiskt slumpat sig till att stämma med Koranen) motsvarar något beskrivet i Koranen och där i den prövning Satan ska komma med utlovad precis innan jordens undergång.


Israel är integrerad i världsekonomin. Så som jag kommenterat några gånger i samband med nyheter resp. insändare publicerade i svenska tidningar finns en föreställning om att Israel egentligen är en ganska skakig ekonomi som utan bidrag från USA (inkl. är mitt intryck från annat än på papper publicerat tänker man sig att rika privatpersoners bidrag faktiskt idag skulle göra något till eller från här) antagligen skulle gå under. Förvisso kan jag tänka mig (och vet att det åtminstone fram till förra året var så) att försvarsbidrag ges från USA vilket är ganska vanligt i regionen men tycker jag oavsett Israel, Egypten eller vilken som helst av länderna runt Persiska viken på arabiska halvön ej Iran bäst hade varit vad som var en tillfällig nödlösning för att stabilisera regionen (där stabilisering också inkluderar möjligheten att akut uppmuntra politiskförändring under emergens i emergent händelse genom att tala direkt till de organisationer som mest missgynnas av att bidragen tas bort: Vill man ha möjlighet till sådant är det vad som kostar ordentligt mycket år efter år - biljoner på biljoner - innan såväl som efter: Just i denna region är det mer välmotiverat såväl som unikt dyrt.). Att Israel är integrerad världsekonomin gör Israel trots väldokumenterade systematiska moraliska problem inkluderande apartheid till något av regionens föredöme: Den lokalt normaliserat unikt mycket bättre att samarbeta med internationellt såväl som jämförbart allt nationellt i den lokala regionen.


Undantaget får vi om vi förändrar benämning på dom kurdiskt kontrollerade områdena. Dessa kostar väldigt lite runt militära samarbeten trots att de nu bidragit mer konkret än någon annan när vi summerar många år bakåt. Vi måste räkna in Israels krig med grannländerna här - vilket är väldigt tveksamt att göra - för att hitta någon annan jämförbar (lämnande sådant som mer av precisionsbombning av iranska "kärnkraftverk" m.m. utanför det hela vilket ej är självklart: För Israel har det aktuella år egentligen ej försämrat hur aktuella länder betraktat dem emedan det om andra länder i Europa eller Nordamerika gjort det samma kanske orsakat andra kostnader flygbränsle m.m. för.).


Dom kurdiska områdena om vi betraktar dem bakåt som en Nationalstat är ingen teokrati. Eller värre en teokrati likt ISIS eller Saudiarabien firande religiösa extremtolkning av 600-talets ökenstammars idéer om universum och moral.


Ej heller är det kulturer som ser internationellt samarbete med de viktiga och tunga - ända funktionella faktiskt (utanför OPEC vilket ej direkt är vad vi vill räkna in här) - organisationerna som "tungt" eller "hatiskt" därför att de skapats och i mycket finansieras och förstås att värderas för de människoliv-besparande värden de har runt om i världen av Europa och Nordamerika mer än Asien, Afrika och Arabvärlden. Såväl som vår kultur och länder mer allmänt. Det kännas motigt ibland att se världen så för den som är öppen för förändring till det bättre och mindre benägen att fastna i problematiska föreställningar om andra kulturer men särskilt just nu när vi trots fortsatta årliga rapporter om att världen "blir bättre" i mänskliga världen ser en grav konkret försämring i reda skador just nu såväl som växande risker.


Det är viktigt att under växande risk och mer pågående skada förstå var mänsklighetens respekt för människoliv stabilast förvaltas och fortsatt försvara vad vunnit.


Att ej konsolidera stabilitet och möjlighet inför framtiden kurderna förvaltar innebär att komplexitet problem fortsatt strukturellt växer (även om konkreta problem just nu antagligen fortsatt åtminstone ett tag kan minska allt eftersom ISIS inflytande minskar) med hög risk för nya akuta stora problem som snabbt sprider sig "våg-artat" med föga hänsyn gräns. Regionen, Europa och Nordamerika behöver fortsatt kurderna. Och ska vi och regionen kunna räkna med det p.s.s. som nu behöver vi få in dem i organisationer för att förvalta det sunt för god kvalitet resp. för att möjligheten alls med givet höjd problemlösning de ger oss se till att de får vad de framför allt önskar (keep them happy och högt ovanför vad saker kan kosta i lite extra besvär här: Var hade Irak och Syrien varit utan dem i år? Brinnande växande större geografiska områden).



Redundans innebär överskott. Att vi kan bespara bort något - komprimera ner något till det mindre. Emellertid är det också ett mått på överskott möjlighet att lösa problem trots förluster eller att en lösning vid en tid och smak ej kan fungera. Just nu är det ända något så när stabilt i regionen Israel och Turkiet emedan allt övrigt är potentiellt inbördeskrig åren som kommer - Två tämligen enkelspåriga aktörer med svårigheter att gå utanför resp. monomanier. Med undantag av dom kurdiska regionerna. Egypten, Irak, Saudiarabien med alla grannländer är långt ifrån otroligt länder som faller sönder åren som kommer. Pengar kan köpa mycket inkl. dyra högteknologiska försvarslösningar men all erfarenhet från faktiska konflikter demonstrerar att konkret stridserfarenhet kombinerat med stark tro på något ej troligt segrar och om det ej segrar bränner det åtminstone ner upp till hela nationen innan det möjligen om inte givit upp åtminstone är borta (från Vietnam till Syrien). Kurderna har just detta: Så det är bra att få in det i ännu stabilare former än idag så det kan lösa problem istället för att just för dom mindre troligt än resten av regionen men ändå en risk vi behöver reflektera annars åtminstone begränsat kommer dyka upp regelbundet orsakar problem.


Därför ska Irak i nära framtid ge kurderna deras Nationalstat också formellt. Det kommer oavsett ev. lite turbulens på vägen hamna där: Men jag förväntar mig ej någon turbulens. Jag tror att det kommer gå väldigt smooth.


"Another alternative for non-differentiable functions is to "smooth" the function, or bound the function by a smooth function. In this approach, the smooth problem is solved in the hope that the answer is close to the answer for the non-smooth problem (occasionally, this can be made rigorous)."

Gradient_descent | Wikipedia

Förändring när smooth är lättare att i förväg förstå, ger ett resultat som bättre motsvarar önskat ideal, och som mindre troligt hamnar i plötsliga eller stegvis till katastrofalt defekta resultat. Är det givet att förändring kommer ske: Säg att vi tvingar fram förändring genom att välja att ändra säg träningskonstant i gradient descent online är det mycket bättre i nivå värde efter förändring att göra den lugnt och försiktigt i små steg än att flytta till målnivån ett stort steg. Om inte annat bara därför att de sista som påverkade innan förändringen trots icke relaterade var vi är på väg kommer efter verka onormalt mycket jämfört med alla övriga (data-punkter).

Ibland trots ex. given programmering satt tidigare skjutande på flexibilitet får man se till att lösa grova steg till det bättre trots lite tidskostnad just nu. Därför att man vet från en massa andra sådana steg att om man låter det passera för mycket direkt kostar det brutalt med tid efteråt innan vad det svårt kantiga orsakade arbetats bort. Kan ibland ta en evighet görande det svårbegripligt för en varför man inte bara tog upp det igen eller rent av lät det börja om från början helt: Eller om man gjort så varför aktuell kodversion ej fått nytt stöd för att detektera behov av att vandra smooth för att istället ännu en gång upprepa samma dumhet (d.v.s. samma större fråga varför alla värden datorn ger mig ännu idag kräver att jag spenderar många timmar med den. Skillnaden mellan att med hammare och bälg smida något och göra något lika kompetens-scarce som smide var för tusen år sedan är lika dyrt. Hela konceptet av att den gör åt människan Hans sparande tid har jag egentligen för mig aldrig sett. Sparas tid någon gång är det normalt bara att det kostar tio upp till flera hundra gånger mer tid framöver. Trots referensen scarce anar jag att det är ganska vanligt även för sådant som att titta på "gratis" film kontra att för 20 år sedan se "gratis" marksänd analog teve i tid tekniken resp. total tid spenderad.).

Och det må vara att oavsett teknikutveckling kommunikation, intelligence eller vapen att geopolitik egentligen kostar lika mycket tid nu som för 30 år sedan under förutsättning att ett ej stort pris senare måste betalas för varje problem ej trivialt. Och här som med datan gäller att om man själv kan lösa det innebär det normalt att ingen annan kommer lösa det istället (ett verkligt men väldigt mystiskt samband relaterat till att möjlighet ofta kommer med möjlighet att se möjligheten att förändra problemet eller att problemet existerar).

Så det blir löst på minsta ok eller bättre tänker jag.


Med fram till nutidshistoria inkluderande terror och folkmord - crime against humanity - begångna är liksom för Israel just Nationalstaten den ändå lösning vi kommer se inkluderar det ej förtryckta kurdiska folket. Att utrymme idag finns för något annat - och också detta nu trots ett tag nu börjande konkret för Västerlandet som process i och med Gulfkrigen involverande Kuwait och Irak vad jag betvivlar är möjligt fortsatt - givet denna historia och den stabilitet och doability upparbetad som demonstrerad för den potentiella nationalstaten som vad man klarar av ser jag inte: Bara att Irak är strukturell-form samma nation som begått folkmord på dem och trots förändring i ledarskap ej klarat att bibehålla stabilitet som gör någon ej vansinnig risk-management syftande till att göra säkert att samma sak ej inträffar igen motiverande tilltro till Irak: Istället begicks färska folkmord och crime against humanity i år och närmaste åren bakåt i ISIS kontrollerade områden.


Nationalstaten är den konstruktion som har legal- och kulturell-struktur att trots sådana risker och sådan historia skapa något bra. Utan stöd av sådan struktur: Kaos som väsentlig risk driven av historiens lärda trovärdiga risker istället för att etablera trovärdigare stabilitet (jämför gärna Israel här som trots diverse social-moraliska utmaningar pågående ändå klarat att samlat addera övervägande värde till regionen: De når ej upp till den mycket högre nivån av ex. Sverige när det gäller folkrätt och demokrati men är ett under av mycket bättre än resten av regionen). Det bryter destruktivitet reducerande komplexitet: Det blir lättare att lösa andra relaterade såväl som bara geografiskt relaterade problem när potentiellt kaos gått in i stabil förvaltningsstruktur (jämför i motsats till Irak idag som antingen är potentiella risker latenta eller realiserade problem pågående men inget ännu stabilt hanterat "klart" för förvaltning).


Mindre relaterad utväxt kring samarbetets värde kontra också starka "Ta mig till er Ödla"


"Even prior to these events, the “right of intervention”, legitimized by the overriding need to protect human rights and in particular to prevent genocide, had been openly and vigorously debated in international circles. Today, it is generally agreed that the principles of respect for national sovereignty and non-interference in the domestic affairs of a State can be legitimately suspended to address unchecked and unpunished violations of basic human rights and fundamental freedoms."

http://www.un.org/esa/socdev/documents/ifsd/SocialJustice.pdf

D.v.s. exempelvis givet folkmord i Irak besatta områden för att förhindra. Eller etablera där vilken som helst struktur ej inkludera folkmord istället förändrande innan förekommande folkmord. Och här ej självklart vad som kan förhindras av vilken som helst enskild stat i Säkerhetsrådet (givet kontext här av deras kulturella juridiska perspektiv) i och med att samma länder tidigare ibland försökt hindrande det samma tänkbart i aktuellt fall är eller kanske i tiden ej fullt för sent för att spara liv i första incidenten är ett land som begår jämförbara brott och därmed kan ställas inför fullbordat faktum görande frågan om intervention till ej vad som kan ske utan skett: D.v.s. vad annat land kan förhindra exempelvis ett fördömande av.

Konkretare i vad värde-skillnaden ligger i hur processen rört sig flera år och fortsatt lär så är att kostnaden av verkligheten när moraliskt problematiskt ökar för entiteter. Genereally agreed betyder mer när fler genom såväl ökad spridbarhet en kort tid av nyhetshändelse just nu som år efter år i internets-datakällornas eviga historia - Wikipedia m.m. - stör. Att hindra när entitet A moraliskt dålig som upparbetad common sense att struktur internationellt utnyttjas för att hindra dem att råka ut för problem som redan är verkliga hör till vad som förändringen givit passerat in i givet. Pågående i sådant land oavsett Kina i säkerhetsrådet eller Nordkorea eller Somalia eller vad helst när pågående i sig förstås som i naturen av "intervention" ex. på så hög nivå som folkmord är numera givet att entiteten ej bättre än står själv i. Vi kommer ex. otroligt - men ett av de lite mindre otroliga fallen för tydligt exempel - se Kina agera för Nordkorea (trots Nordkoreas historik av lyhördhet till Beijing vilket tycks vara vad som avgör medan sådant som statsskick - Kina är direkt ovän sedan tiotals år med andra kommunistiska länder man gränsar till inkl. att man nyligen och pågående försöker ta över rättigheter hav från en av dem - ej inverkar alls).

P.s.s. kan ingen ej upplevas moraliskt problematisk i sig själv - adderande kostnad negativ upplevelse internationellt - av att agera mot bildande av Kurdistan. Nersidan är att mycket av möjlighet här kommer från upplevelse och förståelse av rätt och fel men där man ännu ej klarar att gemensamt definiera det och gemensamt sträva mot det: Görande det hela till omvänt under kostnad attityd möjligt också icke-moraliskt rätt - amoraliskt ner till direkt människo-fientligt - där endast beredvillighet givet som en starkare faktor relativt ex. under mer av 1950-talet Fords ekonomiska intressen i Sydamerika till att minskat i betydelse för vad som kan motivera någon att ta kostnad att förhindra övergrepp medan sundare byggd på oftare mer vederhäftig dokumentation än förr upplevelse av att vad som sker är fel (inkl. såväl som att man väljer bort att göra affärer med en entitet som att angripa dem för att försvara ett folk) ökat i betydelse.

Ex. i historiken av konflikten mellan kurdiska organisationer och kurdistan har de terrordåd båda parter (där bl.a. PKK långa perioder begått terrordåd särskilt förr under åren när resurser Östblocket och Sovjetunionen användes för att stimulera terrorism lite varstans i världen inkl. i övrigt Väst-tyskland och övriga Europa) föga påverkan på det större flertalets attityd globalt än vad som inträffat senaste åren. Där sista åren mycket mer än bakåt i tiden gynnas därför att vi dessa år just haft bättre spridd under nyhetshändelse och större påverkan på tunga datakällor som verkar länge (så som märkbart engelska Wikipedia trots att denna jämnare använder händelser längre bak i tiden jämfört med många andra: Ett exempel i andra änden men i samma grupp av upplevt seriösare typ av källa ligger diverse nyhetstidningar som i många fall ej har arkiv av nyheter särskilt länge bakåt i tiden börjande ofta när man blev "digitala").

Turkiet upplevs som mer än kurderna i dispergens från moraliskt rätt som förövaren. Att Turkiet handlar upp kompetens PR såväl som tidigare medarbetare bl.a. amerikanska intelligence agencies som DoD förändringar ingenting. Kompenserande tycks i Turkiet blivit mer av makt-korrupt-problem där man väljer att ta kostnad från internationell attityd utan att rätt förklara och dokumentera denna nationellt kompenserande med tycks det i växande densitet tämligen "irrationella" försök att stimulera en uppjagad vi-Turkiet-känsla under vilken vi människor under antagande av konflikt och risk högre relativt "hastighet tid / förändring" ej klarar att se eller p.s.s. är motiverade att söka "mindre" problem och mer benägna att flexibelt stödja vad som tycks leda oss kollektivt i försvaret eller angreppet tillbaka mot fienden.

Sådant är dyrt. Och för dyrt för att orka något i Irak. Bara lite för mycket och det stannar ej bara vid att de åker ut ur NATO. För svensken kan det vara svårt att se. Jag brukar säga att det alltid finns en svensk. Från scarce divergens i form av maostisk-gerilla i Sydamerika till NATO, och vilken idel-organisation som helst som märks i världen från de minsta till de största har vi minst en engagerad svensk i det (som anar jag bra ofta i lite förstockade rika organisationer som NATO där många länder mer av att varit med med en del gratis klarat sig med mindre irriterar och skapar oreda när de kommer nya ibland genom att skapa todo-listor i numrerade listor med saker de tycker sig förstått att olika personer eller länder ska göra till nästa möte: En förkärlek att sitta och organisera saker i skriven text att kunna arkivera eller skicka runt i tron att man gör något bara för man får det med ens namn skrivet). Alltid en svensk.

Svensken har naturligt svårt att förstå exkludering som möjlig bra förändring: Är något dåligt vill svensken ofta samarbete mer. Inte alltid på samma sätt men ofta mer av något samarbete. Åtminstone för att samarbeta någon till rätta. Ibland närmast terapeutiskt otydligt i evidensen för värde givet problemet. Förändring är naturligare för Sverige att se som att man går mot att vara mer med och ta med mer av vad som är "the others" eller som man tror kanske upplevs som sådana. Även för mer kontroversiellt som högt antal flyktingar - eller säg bredare icke EU-inflyttare / icke-europeiskt utseende oavsett orsak - ser vi i båda polerna samma sak: Ex. har vi säkerligen i varje internationellt samarbete aktuellt för vad helst inom "anti-inflyttning-icke-europeiska" medborgare en svensk (eller kanske minst två periodvis: En från pro-inflyttning som infiltrerar och en från anti-"som-samarbetar"). Det behöver oavsett fråga, typ av organisation eller vad helst, finnas någon rationell orsak att tro att man kommer få någon egentlig hjälp, lärdom eller annat värde av att samarbeta runt. Svensken gillar att vara med i saker och det finns åtminstone en svensk i varje ämne som tagit det till nivå av att kommit in i vilken internationella aktör som helst. Jag har länge upplevt det som väldigt unikt för oss Svenskar: Ta mig till er svensk kan jag säga. Jag ska tala honom / henne - i samarbetsspråk hen - så hen förstår att han ej kan tilldela mig arbetsuppgifter om någon lyckas lura mig till att upplevas närvarande vid något kanske felaktigt förstått som ett möte, och så att jag icke-samarbets-sorterat "svenskt" om rätt pedantiska subtyp trovärdigt i förbigående kan indikera det värsta sådana om det är något man kan få ut värde av att se analfixerat samarbetat organiserat. I NATO finns inget medlemsland som är med i allt man kan gå med i. Svenskarna är dock med i allt. Gick det att gå med kom minst en svensk och gick med. Under Kalla Kriget var vi varken med i NATO eller Östblockets organisationer - egentligen formellt för någon av dem - men "konvergens-teorin" om Väst och Öst konvergerande till en "stor organisation" vi självklart utan att intern kognitiv dissonans kan gå med i därför att den kommer vara precis som den svenska mitten mellan Väst och Öst. Sedan var praktiskt en mängd svenskar med alla möjliga Väst och Öst-organisationer från NATO till Stasi för ett par exempel. Jag kan som ibland också praktiskt pro-demokrati pågående just i och med vår svenska gå med i allt ej trovärdigt för mig själv utesluta (jag utesluter absolut inte här) att man bara gående ett fåtal steg från en själv hittar något som var med i det ena eller det andra (det andra gissar jag: Men här kan jag åtminstone konstatera att han eller hon inte en gång frågat mig något vilket är för mig själva gränslinjen när saker blir problem jag ser att jag potentiellt hanterar upp till vad som krävs givet vad risk som vid tiden kan vara aktuell: Som alltid oavsett vem. Viss kognitiv dissonans får mig att ta in lite löst ibland: Jag ser värde i föredöme rörande hanterande ibland socialt utmanande risker såväl som kanske tyngre vägande för mig att det känns icke-elegant om folk tror jag "missat" eller "ej sett något" - samtidigt vill jag dra upp en massa problem för mig där inga finns skärande från budget i tid möjlig att samlat lägga totalt på allt relaterat bredare som gärna får vara tid mer positivt lösande de större problemen d.v.s. introducerande frihet i aktuellt land. Nå det får vara sista gången här tydligt nog tillsammans med tidigare. Så jag inte någon tror jag är dum eller ej det under av korrekthet och tänkande såväl som självuppoffer av mig själv jag tror folk - jag gör det som en folk - mår bra av att tro på för att våga skapa en fin värld.).

I politiska samarbeten kom svensken förr långsammare och lite försiktigt. Sedan fick de för sig - antagligen spekulerar jag orsakat av en lång-rad etablera för eller emot grupper i EU att vi kan samarbete mycket bättre än många andra: Det är ju vad Tyskland alltid berömmer oss för som första och sista punkt vid möte, och Fransmännen många gånger efter mat och vin på fritiden i förtroende "fulla" - och därmed som vi vet ärliga eller åtminstone uppenbart felaktiga - sagt oss - så nu är det av och till mycket mer av att organisera att vara med i saker. Etablera lite av en standard eller "kultur" för hur man egentligen gör samma sak: Går med allt man kan gå med - men med mer av tänk kring varför det är bra: Vad som åtminstone gör det lättare att internt rörande resurser när ej självbetalt lättare att motivera som närmast livsavgörande kritiskt in i all överskådlig framtiden.

Att förstå exkludering som bättre samarbete och funktion, och ej som ett vapen jämförbart med de värsta terror- och massförstörelse-vapnen 200% tabu - är vår svenska kulturs svarta fläck.

Men jag ser realitet exkludering. Irak är "kraftfullt" i vad av kaos det kan generera. Viktigt att konsolidera Kurdistan till stabil struktur.

Det var egentligen bara det här med internationella organisationer inkl. tidigt NATO kontra Turkiet om de tar sönder saker. Jag lade till här på slutet. Det blev lite omständligt med en del icke-relevant kanske. Det är tror jag emellertid svårt att motivera risken Turkiet funktionellt just mot dom här utan det handlar mer om andra inverkan innan. Själva nationella bedrägeriet mot konflikt och rädsla bär där mycket av The Big Man kraftfullt med en stark och gärna mot "dom andra" brutal men effektiv arm löser problem man kan följa och uppleva styrkan och utmaningen från i nationell-teve. Kulturen just nu är mer benägen att förstå verklighet möjlig i morgon som något en Big Man kraftar till mot andra för att nå. Att något mer diffust som förändring hastigheten av attitydens förändring avgör och troligen snabbt skulle antagligen inte ens kännas verkligt för dem. Mer att det verkar som man är dum i huvudet och enkel att ångvälta över. Och jag förstår dem här som den unika svensk jag är: Av den här ovanliga människo-sort som naturligt gillar att tala till folk hellre än med dem. Ta mig till er Svensk / Ta mig till er Vaktmästare ett problem måste lösas / Ta mig till er President ansvar måste tas / Ta mig till er Ödla... Allt mer idag jämfört medeltiden är dock av verksamhetssystem där engagemang individer drivs av attityder. Det kan gå bra att tala till det ofta nog men just här knappast om du inte upplevs som en självklart Big Man. Så The Big Man i Turkiet man till man kan prata med en annan Big Man. Förövrigt: Svensken gillar när det uttrycks som jag gjorde i sista stycket. Svensken - många i alla fall - vet att det alltid finns sådana som skadar i samarbeten: Häribland ex. rollen jag mindre definierat kallade The Big Man (jag tror en större grupp medicinskt gravt felaktigt ofta kallas psykopater där en liten industri i att hjälpa svensken att hantera "dryga" samarbeten utan självkritik genom att via checklistor förstå de verkliga problemen som psykopater). Trots det tror jag riktigt här: Jag tror förövrigt många - inte alla - turkar gillar texten också. Visst mycket kritik kanske men känns ändå som man är någon stor nog att höras.

LDA och LSA med Noise-Kohonen: Samt buffer-overflow-outing Ubuntu's CM för 32- vs 64-bitars kompilering

2017-03-25

Efter att det blev av att betrakta närmare PCA - Kohonen jämförelsen - att se Kohonen som en mot en stream men i övrigt kanske onödigt tidskrävande variant av PCA om man egentligen vill göra det - fick jag min anpassning av Kohonen (som jag alltid gör linjär - endimensionell, och numera med 300 double per tillstånd längs linjen - att göra intressantare något som otvetydigt kan konvergera och normalt gör så mot LDA resp. mindre intressant p.s.s. som jag tycker PSA kopplingen är det LSA).


Intressantare och antar jag trivialare för något som arbetar fel kring sådant här. Och med fel menar jag att tänka sig att man i metodik börjar med att sitta och härleda något runt matematiska relationer som när implementerade är triviala, snarare än att börja med att för enkla ekvationer testa igenom alla uppenbara varianter av dem som inte gör beräkningarna relevant mer komplexa. Så slipper man fundera över varför en av de mest effektiva composition operatorerna för semantiska vektorer ej mer beräknings-komplex än egentligen addition och multiplikation tillsammans ej berörs i publicerat om det nu inte är därför att p.s.s. sätt varför den blir blandningen av linjärt och icke-linjärt så lär den vara direkt smärtsamt svår att bevisa samband för eller rörande icke-bevisad konvergens referera till alla tusen artiklar refererande detta för Kohonen allmänt (för jämförelse snarare än just relevant composition oftast) är att jag ändrat default formen för min tidigare Kohonen-anpassning.


I princip för exempel betraktande min 300-WW variant d.v.s. ord vektorerna vilka är cirka 300 000 st (medan 300-CC och 300-FF över flergram är ett antal miljoner) för ord i indata och tänkande oss att vi tränar något där vi önskar antingen konvergens för tillstånd mot tematiska cluster eller POS. För de senare är min erfarenhet för mina 300-WW (minns ej hur det var i mina 400 stokastiska LSA vektorer de gjordes av) att få konvergens mot POS är en fråga om förhållandet mellan L1 och L2 (med 300-WW dim. reducerade via min Kohonen från 400 dim LSA i sista steget klara görande en kvadrat på varje sim värde mot resp. tillstånd och därefter L2-normerande dem, och ej betraktande normal skew för allt neuralt eller gradient som vad jag behöver hantera saknande annat än undantagsvis negativa värden med rymden efter kvadrat ungefär med medelvärde SIM på 0.5, konkret görande just kvadrat som jag senare fick gå tillbaka att verifiera eftersom det slog mig att kvadrat istället för X * abs (X) kanske inte är helt bra för värden fördelade möjligt [-1,1]) utnyttjar jag noise.


Se det så här. Clustrande eller dimensions-reducerande med Kohonen accepterar vi givet med problemet en ökad mängd smoothing / inexakthet eller hur vi vill se det. Vi får en centralitet utryckande ex. ett ämne allmänt potentiellt istället för en mängd enskilda vektorer. Lite som att se det som att vi skär en mängd decimaler. Med mina 300-vektorer gjorda Kohonen är varje dimension meningsfull att betrakta för människa. Och för något där som också var en vinnare (emedan jag för 300 dimensionerna färdiga ej hanterar vinnare annorlunda - bara likheten mellan 400 tillstånd concept och 400 tillstånd utnyttjas) inser vi att det samlade similarity värdet kan ta en försvarlig mängd slumpmässighet upp eller ner i relativ mening mot det absoluta värdet (så mycket som 10% gör relevant skillnad för vem som vinner bara för en mindre andel när vi är nära i tid - säg sista 20% av tiden d.v.s. för 300-WW cirka 2 veckor men absolut att det går att göra snabbare men jag hade 10 - 20 liknande processer som gick).


Men det är ej noise på sim jag arbetat med utan noise på hur tillståndsvektorn flyttas. Men jag vill gärna se detta jämförbart. Vi har ett utrymme runt resp. troligt korrekt tilldelad vektor som normalt oftast också är en korrekt tilldelning. Genom att addera in noise som slumpmässigt hamnar någonstans i detta utrymme täcker vi också in detta.


Säg att jag utnyttjat detta när jag gjorde mina 300-WW. Jag har cirka 300 - 400 000 400-dimensionella vektorer in och gör ungefär lika många 300-WW. Varje ord (samt en hel del URL:er också för den delen samt säg 50 - 100 000 flergram faktiskt skapat med bindestreck då jag tyckte det var lika bra praktiska skapande topics samt härledande konstanter för composition som jag trodde ev. behövdes) som finns i denna värd är en vektor så vad skulle värdet vara? Värdet är att blandningar av ord uttryckande ex. en nyhet eller ett ämne blir bättre. Det existerar en oerhörd mängd vektorer som ej är existerande ord som kommer förekomma praktiskt.


Två idéer förklarande värdet (lämnande att hindra överträning vilket ej varit en fråga för mig förrän nyligen) jag reflekterat men ej metod-defekt begått misstaget att sitta och matematisera är att:


1. För 300-WW kan vi tänka oss att ett cluster väsentligt kortare än 300 dimensioner - säg 30 - 60 eller mindre - utnyttjar i huvudsak 1 - 10 st. 300-dimensioner styrande ett tema. D.v.s. variationer på lågt värderade dimensioner kan existera. Kanske är dessa uttryckande en hel del likhet för ett ej helt litet antal i praktiken påverkande en del ej rörande mängden vinnare men när vi ställer den färdiga dimensionen relativt alla vektorer som i verkligheten kommer in inkluderande också kombinationer av många ord. Med noise kommer dessa i absolutvärde små dimensioner ej inverka om noise är ej helt litet jämfört med säg för varje vektor minsta värde.


2. Enligt som diskuterat tidigare att en stor yta / sträcka ut från de flesta sim-värden finns också samma dimension oavsett om just varje värde existerar för ett ord gäller att höga värden snarare är sällsynta exempel på vektorer som kan förekomma praktiskt vilka också är ord.


Om jag adderar noise för en position på vektorn i Perl med:


    ( rand ( 0 ) - rand ( 0 ) )

Inser man att Ubuntu's configuration management igen är helt defunct och rörande ett ämne (separera 32-bitar och 64-bitar kompilering) som till sin natur pratar buffer overflow nära nog var helst. Men praktiskt är ungefär för mig den yttersta gränsen om tränings-konstant är låg och vi är nära klara som kan accepteras (64-bitars Linux - Perl från Ubuntu apt-get utan tvivel då definition av rand är upp till argument som största värde kompilerat felaktigt: Kontrollerande Perl manual har de noterat risken här för rand men har troligt fattat det hela delvis felaktigt. Säkerhetsriskerna är dock primärt i mängd ej lokaliserat Perl då det demonstrerar att Ubuntu CM är defunct bortom all rimlighet om ansträngande sig ens litet och begripande något lite i grunderna i minne och vad det har att göra med kompilering: Jag menar varför inte kompilera allt 32-bitar och därefter kompilera om allt 64-bitar som ej gick att starta på en 64-bitars Linux? Jag hade ej gjort så normalt även om jag kanske ej ids kompilera om eller ladda ner rätt Perl på debug-datorn men är du dum i huvudet, okunnig gör du kanske så eller om mot all förmodan ej aktuellt Ubuntu är något Ubuntish annnat).


Men oavsett 0 som argument är formen för noise det jag använder. För att fånga tänkbart värde 2. i mitt resonemang förklarande värde från experiment utnyttjar jag varje position för indata-vektorn värde som övre-gräns. Vidare utnyttjar jag det minsta värdet över hela vektorn. Samt i flera varianter kvadraten av varje absolut-värde. Ett polynom antar jag att en matematiker skulle uppleva att det blir men praktiskt snarare tre olika lösningar som söker addera tre olika värden som tänkbart har betydelse.


Praktiskt resultat i särklass tydligast är:


  • Från träning cirka 30 - 50 000 ord fördelade 60 dimensioner.
  • Gäller nära klart att för höga similarity värden mot resp. tillstånd för alla 300 - 350 000 ord som har vektorer.
  • Att oavsett om resp. sådant ord är vinnare under träningen eller ens existerande bland träningsdatat är det vad man upplevt naturligt hör dit om tilldelad vinnare för tillståndet beräknande för alla ord. Samma fenomen märks när vi tilldelar värdet sim oavsett vinnare eller inte men cirka 0.05 - 0.10 i off-set similarity ovanför att vi ser några underliga (för mig typiskt off-set html-taggar, forum-talspråk, nummer och liknade vilka ej förekom alls i träningen).

Medan frågan om avvägning bias / förmåga att inkludera korrekt / antal felaktigt tilldelade först börjar bli något som existerar som fråga nedanför (säg riktigare alla dim. 0.35 +/- 0.05 - vid 0.40 finns inga för någon dimension jag sett) men tveklöst similarity av 0.35 - 0.40, med genomsnitt alla vinnare. Skillnaden är värde är enorm.


Men värdet är ej unikt för denna metod. Om jag tränat 50 000 st. lika mycket utan detta hade jag fått något jämförbart i ej felaktigt höga. Och också om överträning och andra ej helt olika problem relaterade ex. om ej Kohonen utan vanlig vektor-kvantifiering den negativa termen när felaktigt tilldelat under träningen är väsentligt svårare att hamna i för Kohonen hade vi dock (och jag har prövat just för detta exempel) haft brutala värde-reduktioner p.g.a. just sådant här d.v.s. en mängd (tiotusentals) ord-koncept som korrekt borde vara höga för en dimension som ligger lågt - och detta oavsett om körande Kohonen-anpassningen utan grannskap eller vektor-kvantifiering med cirka 20 - 30 000 av träningsdatat med cirka 10 000 tveklöst felaktiga.


Typ exempel på hur värdefulla metoder man praktiskt har nytta av ser ut: Snabba, ej adderande komplexitet kod och allt jämförbart. Men där värdet jag avser ej har med dom värdena att göra. Utan dessa värden är mer typiska kännetecken för vad som ger stora värden typiskt i övrigt.


I övrigt betraktande exempel variationer av Kohonen publicerande kännetecknas dessa av att författarna haft svårt för att Kohonen ej är vektor-kvantifering och försökt göra en variant av Kohonen som fungerar som vektor-kvantifiering. Delvis antagligen därför att de känner sig tvungna om publicerande något alls att behöva härleda diverse vilket de upplever svårt om ej klart från start som för vektor-kvantifiering.


Jag vill dock föreslå - oavsett att en del upplevt att de bevisat att det ej är så - att det går att bevisa att Kohonen kan konvergera. Nu är jag direkt värdelöst på hela området matematiska bevis och har egentligen ej varit i kulturen alls sedan teknisk fysik. Men jag fick för mig att jag gjorde det anpassande konceptet för något helt annat. I någon mening kan vi (kanske: vi använder troligen kanske och i någon mening fortsatt lite överallt) se Kohonen som Markov-processer. Vi vet ju också att ibland kan vi bevisa något om vi kan visa det för n resp. n + 1, eller något liknande. Vändande på tilldelnings-ordningen via Bayes sats (n kontra n+1), uttryckande det som Markov-process, och därefter visande konvergens för n och n + 1, och därefter räknande tillbaka visa Bayes-sats har vi förutom att ev. / något jag trodde att jag kanske gjorde då visat konvergensen har vi kod-logiken för vad jag gjorde anpassningen för. Svårt för mig givet tid att säga säkert eftersom jag vet att det som jag parametriserar för 300-WW/CC/FF att det alltid konvergerar. Jag lär ju ej sitta och göra samma sak för algoritmer där något praktiskt kan visa mig felaktig eftersom jag ej känner till några jag behöver där frågan är öppen teoretisk.


Hur som helst får vi samma utökade värde görande LDA med Kohonen-anpassningen med noise. Här gäller dock att man / jag tveklöst kommer få mycket större värde genom att generera noise följande statistiska distributioner från språket i nyheterna.


QED. Eller hur det ibland känns som något fint för läsarnas utveckling att visa vem som är the Big Dog (så kan andra med ibland framtränande osäker självbild se hur man korrigerar upp det). Och för att understryka det lite extra - och kanske för framtiden stimulera NSA eller liknande som tänkbara kunder systemet genom att peka på hur bonus-give-a-ways ser ut: Förutom att jag nu publicerat OpenSSL defekterna redan för år sedan - outing Ubuntu.


Noise, noise, noise. == Information, information, information. Även när perfekt slumpmässigt strikt lika med mer korrekt information samlad i resultatet. Här i alla fall.


PS. PSA får mig alltid att tänka på Nobelpriset (i Kemi tror jag). 1993 - 1994 kanske? Förkortningen är troligen lite fel dock. Vad vi ex. använder för att få fler exemplar av ett stycke DNA-information. Var och lyssnande på dem föreläsande om det i Uppsala minns jag.

I walk the line

2017-02-22
"History lessions young folks. [...] we started out just two. I liked the sound of a [...] but didn't jave one so I used a string and a paper."



"For you I will even try to turn the tide. I walk the line."

Och varför inte. Jag menar vem gillar inte linjer. Hur skulle exempelvis vår trafik se ut idag 100 år efter "den första bilen" (när den nu egentligen kom). Gap, skrip, och en massa döda. Föga möjlighet att hinna få något läst mellan Uppsala - Stocholm oavsett i motorvägs-tåget eller på Uppsala Pendeln. Och här kommenterar jag som välkänd - från ett perspektiv både män och kvinnor positivt - känd (snarare än ökänd) kvinnokarl. Ska man köra bil meningsfullt många år mellan två orter behöver man en hobby eller tidsfördrev att göra under tiden.

Det är som de väldigt fåtal nu för evigheter sedan jag som ej som nu lastgammal hjälte samlade in pengar från mycket rika grupper. I förhoppning kompromissande med åldern att hjälpa min åldrade mor att orka gå vidare till livet efter detta berättade jag några minnen såväl som om mina sju oäkta barn. Det är som jag sa till henne vilket verkade permanent förändra hennes språk till mig: Men verkligen att inget egentligt problem kom av det. Ingen av dem har en mor god för mindre än 5o miljoner svenska och alla utom en kommer från familjer som kontrollerar tiotals miljarder. Nå min motivation var egentligen ej den skrivna här men jag reflekterade någon kvart efteråt här att jag säkras går efter akutlådan och har adrenlin-sprutan redo. Men jag antar att för kvinnor är alltid hela området med barn speciellt medan det för oss män mer är ett problem löst när kostnaden för att hålla dem vid liv är löst. Som vi ser i vilka år mannen normalt tar sin andra kvinna. En genetisk drivkraft finns men den är just genetiskt.

Jag jobbade dock smart snarare än mycket. Två tre gånger max per stycken utnyttjande hjälte-gloran. Och inga 20 år slita övertid tagande kostnaden för första instanserna utan direkt till en försvarligt god redundans i den genetiska framtiden.

Nå på ålderns höst: Säg en 30 år efter första vågen - när jag vilat upp mig - kanske jag gör några svenska också. Man får ta en världsdel i tagit.

Nå psykiatriker tyckte i alla fall att det var normalt. Givet nivån på min impulskontroll kan olyckor hända. Och han berättade att väldigt många av hans patienter med problem impulskontroll har ett och annat oäkta barn. Så det är ingenting att oroa sig för kan vara medicinskt problem. Och har jag alltid tagit som självklart inget jag i känslor ser har någon negativstereotyp. Tvärtom har jag många gånger känt en dold tillfredsställelse att i förtroende få bekänna mina unga års utforskarna av de asiatiska kulturerna.

Att förstå Trump handlar om att känna sig själv

2017-02-19

Efter 1.5 veckor utan att druckit något besökte jag Systembolaget cirka 10.40 på fredagen. Nu drack jag förvisso upp allt hemma utan att besöka staden / städer. Men jag kan tänka mig att man predikterat något från säg bildanalys på mig gående in för att handla kombinerat med inlärd potentiell energi. När jag festar är det ofta något av en internationell händelse. Vad folk kommer vida ifrån för att uppleva om de känner till det innan vilket tror jag förklarar referensen They took in large numbers.. Jag förnekar dock att jag festar mindre när publiken är färre.


Petraeus kan vara god rekrytering trots "problematiken" under "CIA veckorna"

2016-12-01

Förvisso och korrekt så eftersom arbetet innebär en arbetssituation och roll likartad med "arbets-discourse" ledande till "brottsplatsen" såväl som den naturliga konvergensen av det romantiska förhållandet:



Samtidigt får vi inse att Petraeus ej bedömdes presterat direkt dåligt tidigare i karriären när han fick tidigare arbete som administrativ chef över delar av den civila underrättelsetjänsten (chef över CIA är ungefär vad det kallas men jag är tveksam om entitet CIA längre är korrekt beskrivande längre i kontext av administrativ förvaltning resp. för den delen av själva brottet genom att sedan når år pooling av resurser såväl som information där målsättningen ökad effektivitet utnyttjande av expertkunskap - såväl som allmänt lediga timmar - och information gör gränsdragningarna mindre meningsfulla annat än historiskt kultur och förändring under process mot antar jag mer av budget till projekt där projektet kan ta lite av varje sorterande i alla möjliga intelligence entities).


Och även om det är sunt att förvänta att en person (för att ta en jämförelse tror jag relevant om än kanske inte konkret beskrivande "problem" ledande till brottet) med ett funktionshinder i rimlig utsträckning där förväntat klarar att ta ansvar för den utan att exponera omvärlden för problem där ifrån (ex. upplever såväl jag som andra i familj det som ett defekt-beteende av en ej dement extremt för åldern fysiskt frisk person normal intelligent hållande det i form med schack och annat, att mer av allmän tjurighet och småsnålhet rörande kvalitetsskillnad produkter ej korrigera grava hörselproblem ådragna tidigare arbete). Samt samhälle stödja i rimlig utsträckning för att kompensera funktionshinder (d.v.s. det är moraliskt lika lite som samhällsekonomiskt vettigt att reducera skattebas, öka kostnader allmänna psykiatriska behandlingar resp. bl.a. väsentligt dyrare antidepressiva mediciner, såväl som dyra kostnader från ökad brottslighet, att ej som tidigare behandla ADHD enligt evidensbaserad medicin).


Jämförbart kan vi här se att Petraeus har en förmåga att hantera större organisation smooth utan att reducera förmåga att göra och realisera beslut samtidigt som erfarenheten och kunskap etablerad i tidigare organisationer (det militära, former Afghan-boss eller vad korrekt term är för den som styr ett land i allt rörande det utländska där såväl som väsentliga delar av det inhemska: High Commande? Commander in Chief?) mycket relevant och i underskott för de civila departementen.


Återvänder vi till the fuzzy property av vad ett "CIA" (en civil intelligence org. är och det finns några såväl som många fler militära) kan vi tänka oss att vissa utmaningar i själva mötet mellan olika organisationer ibland med mycket lång historia etablerande kultur (kanske fortfarande rent av konkurrerande om stålarna som definierar utrymme löne-förändring såväl som hur värdefull din roll är vid nästa arbete). Och mer så mellan det militära och civila. Så en tidigare militär CIA och en tidigare CIA MIL var koncept jag tyckte verkade vettigt (och om jag ej epostade Obama och tipsade om det - om tanken slagit mig innan det skett - var det utan tvekan delvis hindrat av det extra krångel e-post innebär: Med Trump blir det lättare - Etablera bra retweets, allmän pre-cozzy-ness, och så något lätt kontroversiellt innan the point of hit men ej alls anti men relevant, och så efterföljt av: "Trump should re-Petraeus US. People need a strong military arm to lead them against the mexicans." Även om projekt ett här självklart är att få slut på unicode helvetet: "Inte annat än en konspiration av en massa ethnics och mexicans för att tvinga hederliga amerikanska företag som Apple, Google, IBM med flera på att slösa miljoner arbeten i onödiga programmeringskostnader utan betalande värde för en massa strunt språk som ej orkat fram till 7-bitars effektiv representation av sina bokstaver som den svenska skammen vara a,a,o ar for oss alla.)".


Säkerhetsfrågor är big budget i den civila tillämpade politiska verksamheten i USA. Expertis hanterande det behöver bredd för effektivitet oavsett om vi betraktar målsättning att minska risk för realiserade i människovärde dyra risker eller undvikande av att slösa pengar p.g.a. undermålig synkronisering eller ovetande om lösningar bättre etablerade i ex. den militära verksamheten.


Dock kan man ju utnyttja värdet med eller utan Petraeus utan att de risker hans person ger indikationer om är verkliga genom att addera stödfunktioner som ej är lika utmanande att rekrytera. D.v.s. stöd att organisera och hantera information man arbetar med såväl som kontroll av information man har tillgång till och när informationen instansieras i kopia (från se på skärm och papper utan egen fysisk kopia till allt från det). Det är verkligen inte ett svårt eller dyrt problem.


När det gäller andra åtgärder som övervakning av personen - mer i natur av sådant FBI är det naturliga verktyget för - spekulerar jag att några särskilda åtgärder kanske ej är nödvändiga efter initial säkerhetskontroll under rekrytering. Givet antar jag en passande stor utredning av honom i samband med att hans brottskarriär. En del stickprovskontroller förväntar jag mig och sunt så ska ske i vilket fall som helst (och bäst mer än nog för att ej överdrivet senare detektera de problem som visade sig efter han ankom CIA där nu verksamhetskunnande såväl som kanske lite extra motivation av den upplevda entropi en person på ledande roll kommande från en främmande kultur kan frigöra: D.v.s. ska man förfalla till sådant här gör man det bäst som boss CIA och på kontoret efter att entropi-boostat folk där så man får möjlighet att avbryta det destruktiva beteendet tidigt. Folks motivationer kan verkligen variera men det väsentliga är värdet skapat.).


De mer moraliska aspekterna utanför själva brottet kan man tycka olika om (ej civil är jag ej säker på om någon särskild förordning kan ha gällt: Ibland förekommer det i större västerländska länder men jag minns ej vilka). Om han nu kanske dessutom är medlem - realistiskt troende accepterande det - i någon konservativ kyrka som utrett de mer "moraliska" aspekterna på det hela. Det kunde vara ett bra möte för engagerade väljare att kunna uppleva via Instagram med några uppbyggliga ord av pastorn och Trump efter att pratat igenom Petraeus familjesituation och moraliska skolning. En liten sammanfattning av initierade buggfixar kunde som bonus vara lärorikt för barn- och ungdomar för att få en bild av hur det fungerar i en kanske oftast annat samfund än det ev. egna (djävulsutdrivning? självspäkning? "cultur-revolutionärt" med övriga kyrkobesökare kallande Petraeus i mitten av dom en massa otrevligt en eller flera söndagar?).


En mer udda lösning ser jag om själva övertygelsen i tron ej var stark eller kanske förändrades av ev. moraliska buggfixar av honom. Islam erbjuder som alternativ till den i USA vanligare kristna-trosgruppen större möjligheter för mannen att variera och förändra sina romantiska relationer utan att det för den delen blir helt ostrukturerat. Mannen kan ha en till fyra kvinnor. Dessa är vad man kan ha träffat som normalt i bl.a. den svenska kulturen socialt eller om man vill prioritera något särskilt (kanske för att anknyta till problematiken under CIA-tiden i att hantera information ordnat och välstrukturerat och möjligheter att addera stöd - en "gammal nucka" - för att undvika ålders-bias här: God erfarenhet kan ju faktiskt ligga från kanske 40 upp till 80-år - som varit änka några gånger med välkänd god förmåga att hantera hemmet och hålla ordning och lära upp 1 - 3 yngre kvinnor som ej presterar bra rörande matlagning, heminredning o.s.v.) eller om än tror jag aktuellt i USA kvinnor man fångat i strid som i Syrien och Irak. Dessutom om man ångrar sig och träffar någon "bättre" krävs ej det formaliserade i tron ofta moraliska "brottet" bara därför man gift:at slut på lediga platser. Det går att skilja sig genom att direkt spontant - givande erkännande för det spontana som ofta ett tag i alla fall kan kännas naturlig i det romantiska. Därmed reduceras ju också den "politiska" media-risk en self-brand-förvaltande person som Trump behöver ta hänsyn till för att inte riskera gå från president-rollen till ett sämre arbete därför att rekryteringar gjort skandal (och tänk så bra det kunde bli med ett par afghanska kvinnor i amerikansk press visande på det icke-rasistiska i Trump-administrationen såväl som smooth things over med Talibanerna med ett par afghanska kvinnor - Lite vågat kanske en rövad i strid kanske dotter tlll någon ledande krigsherre så att det ej fel uppfattas som svaghet).


Och frågan de flesta av oss förutom gamla övervintrade sovjetiska feminist-spioner om vi äntligen kulturellt kunde komma ifrån det så överdrivna i allt rörande relationen kvinnor och män. För att en man ej ska riskera sociala - mer övergrepp än något annat - förväntas han nästan bete sig som homosexuell eller som jag luras på hederligt arbete genom att gå in och efter år på år evigt tjatande om det feministiska i helt abstrakta närmast overkliga diskussioner med föga om något gjort men utan att det trots mycket gedigen prestation kvinnor och vetenskap flera år leverera fitta överhuvudtaget. Visst att frikyrkliga, papister m.fl. ibland tros-överdrivna (att hela det här att förveka sig omanligt ner på knä och framför en naken man om än symbolisk ej inducerade omfattande försiktighet att låta några manliga barn komma nära kyrkorna långt innan de välkända pedofil-skandalerna är väl om något ett uttryck för just denna överdrivna kultur: En man i kjol och en man i underkastelse på knä är fel. Att uppmuntra en kvinna med vänskaplig klapp på axeln eller vad nu passande för individuella relationen behöver inte annat än sällan vara fel.).


Huruvida jag uttrycker mig lite skämtsamt ovan eller inte är egentligen oväsentligt. En upparbetad kulturell-motreaktion är verklighet. Det är ej ett upplevt problem att Petraeus var man på kontoret med sin externa media-assistent bland ej små-grupper kvinnor såväl som män. Problemet är just bara vad vi jämförde med ett funktionshinder: Att det reducerade hans manliga organisationsförmåga och leveranskraft svuren till nationens försvar - förgullats dum som en gammal gaggig gubbe som dominerat flocken i dessa domäner på 50 år som sol och våras av tycks det oftare än sällan förvisso yngre men ändå gammal tant ingen man som tar roll i något så manligt krävande som CIA-boss kan tillåta sin karraktär att förfallets till att acceptera som realitet. Att såväl svärdsarmen som den kvinnliga slagkraften är kritiskt för förmågan att leda är känt och uttrycks väl i den del av romerska (mer i den republikanska historien än den kejserliga åtminstone som vi idag vill tolka och förstå historien. Gärna ses en allmänt "värre" dekadens växande efter republikens fall: Dock människa är människa och jag tänker att en försvarlig an del av uttrycks-typer av dekadens såväl som av varelse i den personliga moraliska domänen var jämförbart vanlig: Med normaliserat idag hos personer vars makt jämfört med säg en kung i ett närliggande land är från nära jämförbar beroende av politisk-roll med eller utan större rikedom upp till gigantisk för normaliserat idag gigantiska förmögenheter byggda på slavekonomi - Även om självklart en känd profil som Nero centrum av själva huvudstaden såväl som rikets uppmärksamhet märks mer då såväl som nu) lärorikt uttryckt i den romerska moraliska koden och den allmän mänskliga sociala värde dimensionen Auctoritas uttryckte.


"In ancient Rome, Auctoritas referred to the general level of prestige a person had in Roman society, and, as a consequence, his clout, influence, and ability to rally support around his will. Auctoritas was not merely political, however; it had a numinous content and symbolized the mysterious "power of command" of heroic Roman figures."

"Thus, auctoritas characterizes the auctor: The pater familias authorizes – that is, validates and legitimates – his son's wedding in prostate."

Dignitas är ej icke-relevant - tvärt om - för makthavare eller varje person som upplever sig ses och bedömas av andra utifrån ett kulturellt referenssystem med värdering (där vi troligen tänker rätt utifrån reward prediction d.v.s. reduceras vår dignitas faller vi under predikterad reward och tenderar att bli mer benägna att undvika eller givet det kompensera medan vi kan beroende på upparbetad nivå vara mindre engagerade att höja upp vår dignitas). Men för en krigare känns det riktigare att utelämna dignitas. Dignitas kan förvisso ha utlöst en gigantisk mängd från personlig till globala konflikter men styrka i personlighet gynnande i konflikt är prestigelöshet (och ett mycket danande litet projekt för vem som helst känslig för domänen att lära sig: Värde-rum relaterade dignitas kan nog göra både den ena och andre benägen att överskatta den egna förmågan att med mindre prövning än det faktiskt visar sig vara lära sig sådan prestigelöshet) både i valmöjligheter vi ser som reduktion potentiell kognitiv-kostnad av vissa typer av angrepp (jfr relaterat vinkel ryggrad Hosni när han flyr Egypten i Diktatorns likhet med missbrukaren i reaktion och beteende preferenser [Red. Jag tror det var Hosni jag använde detta som exempel på men det kan ha varit någon annan. Detta var det inlägg sökande honom på bloggen med Google jag hittade så jag tog det utan att kontrollera. De vandrar alla allt oftare den vägen så... /Hans]).



D.v.s. vi kan för roller där stabilitet personen är viktigt välja att titta på situationer i historik där detta och jämförbart kan bedömas. Jag har ej försökt mig på det för Petraeus och följde knappt nyhetsrapporteringen.


Givet trend-kompensation erkännande den naturligare moraliska centraliteten i mannen vill jag efter att mediterat incidenten i fråga säga att när en etablerad omanligare kultur ännu är vanlig är Petraeus romantiska relation en gedigen vinst i folkets upplevelse. Förvisso fjantande han ner av kvinnan till att ej hålla rikets värde tryggt men en lång militärkarriär balanserar detta. Vidare var kvinnan ej vad yngre män eller jämnåriga ser som tecken på att han är redo att utmana om makten.


Faktiskt tvivlar jag på att någon kostnad från den romantiska aspekten föreligger vid den spekulerade rekryteringen. Invändningar som kan göras och gjorts från detta bl.a. dragande paralleller till såväl Hillary-e-post som video med Trump promenerande någon yngre man långt ned i flocken - men från ett av vad vi kan kalla krigar-kasten i media och därmed person som tänkbart kan utmana honom partiellt om makten - vem som är den större mannen - reduceras i effekt av domänen av dem redan uttryckts gång på gång:


  • Det är pågående nyhetshändelse från vad etablerat Trump i det romantiska som redan demonstrerats ej var problematiskt på nivå skadande honom väsentligt. Vad som blir kvar längre fram är höjdpunkten på den och oavsett vad framtiden kan visa vet vi redan att det aldrig kan bli Petraeus när kontext är Trump.
  • Propaganda effekten dålig marketing av demokratiska partiet med flera engagerade hjälpte till att etablera kombinerat ett gott upparbetat varumärke - fortgår. Risker fordrar domän avvikande eller en magnitud som vida (i pågående nyhetshändelser del av processen behöver vi tänka exponentiellt när effekten av något nytt inträffat relateras nivå föregående: Mer och mer krävs för effekt). Trump har frihet att uttrycka indikationer fara och risk utan att det kommer påverka alls till nivå högre än normalt fallet.

Dessutom som diskuterat - och jag talar här från att pekat på det tidigt under valet republikansk presidentkandidat utan någon väsentlig ny analys av teknik senare men då såväl som pågående tror jag korrekt indikerande den president det blev eller bättre uttryckt hur oerhört jämnt det vägde även om elektorsrösterna nog räddade min skattning av procent Trump hela folket där jag cirka några månader fick Trump några procent ovanför Hillary med förändring först väldigt sent med Hillary lite ovanför men tidsperiod man skär data från har betydelse här: Korrekt är att se det som att jag predikterade Trump ett par procent ovanför Hillary hela populationen). Jag tror dessa två inlägg är de relevanta här och om ej så hittas övriga via länkarna där:



En riktig karl som Trump förstår säkert att jag verkligen ej kan förfalla till att xittx-ner-mig genom att ej ta med de har två inläggen. Även om självklart två män vid behov förstår att göra upp saker om behovet uppstår. Att likt Trump ha segrat i pack-battle uttrycker den bättre karaktär man oftast kommer rätt att värdera.



Kul bild jfr "penning-problematiken" Hillary mötte tre - fyra år senare: Slanta Upp Hillary för ordning och reda i USA (2013-10-25).

Jag hoppas såväl därför att det är rätt mänskligt, höjer upp kvaliteten texten, och illustrerar den lilla moraliska skola jag tog med tidigare i inlägget komplettera här med en bild av mig daskande den ena av de två unga kvinnliga assistenter med den andra i bakgrunden bredvid delar av min afrikanska konstsamling på väggen (inkluderande flock-rätt ett par vapen). Så slipper man ödsla tid på att ta någon mindre bland de yngre till verkligheten. Viktigt att vi vågar försvara och återbygga ryggraden i vår kultur: Att Ryssland flyger kärnvapen mot svenska gränser är en varningsklocka om någon. Kostnadseffektivt att tala man.



Hur vanligt förr på den tiden Sverige fortfarande hade vapen plutonium var det att Ryssland flög kärnvapen i Östersjön? Slutförvaring och upparbetning. Slagkraften i kärnvapen har sitt unika värde taktiskt. Strategiskt population finns ej värde annat leveranssystem än ex. raketer ej kan leverera också. Därmed inte sagt att payback by dirty payload är slutförvaring som kan fungera miljöpolitiskt korrekt. Latent möjlighet tolkas ofta ytligt och ej genomtänkt. Symboler av något redan latent kan ibland övertolkas. Emellertid här tror jg det korrekta är att bortgivandet av plutonium (som vi kan häpna över jag ej vad slutligen hamnade i Ryssland eller inte oavsett nu USA ledande i inciativet att samla in sådant från länder med lagrad möjlighet att göra kärnvapen som ej tänker göra dem). De kan nog övat förr också innan post-diktaturen och möjligen andra faktorer styrde uteslutande när ökat engagemang i att visa vems revir Östersjön i all väsentlig yta kontrolleras av. Rörande det latenta är dock det spännande med slutförvarings-konceptet att skilt från vapen-plutoniumet gäller att arga engagerade medborgare post-kärnvapenangrepp utan problematik kan hämta vad man behöver. Det är ej single-point-of-destruction på samma sätt och vidare under förutsättning polis ej kan eller väljer att engagera sig bara vad man kan ta upp ur nu bassänger, eller utlokaliserad temporär-förvaring, eller kanske flyga ner och hämta i Frankrike.

Surt: Data tillgängligt: Missouri State University

2015-05-12

Jag ids verkligen inte kommentera det mer. Jag hade hoppas på något man i alla fall kunde återkomma kring dåligt och fel några år när man känner sig nere eller lite osäker. Det är som döfött. Tillochmed EU verkar börja bli mer rörligt aktiva nu. Tips på något dåligt man kan sparka regelbundet av och till när man känner att självförtroende och personlig styrka behöver näring av att stå upp för en bättre mer kvalitativ värld tas mycket gärna emot: Och just något stabilt så man inte behöver arbeta ihjäl leta nytt skit hela tiden därför att allt fel bara går försvinner bort.



Om det mot förmodan fanns där hela tiden (jag har verkligen inte kontrollerat men det skulle inte helt förvåna mig: Det är som inte den typ av aktör som skulle märka någon neg-referens omd em och komma till att korrigera det snabbt tror oavsett hur kommersiellt drivna de amerikanska universiteten blivit särskilt sista fem åren - sju åren nu: Men möjligen för engelska-språket området att de börjar små smått närmare sig dom stora IT-företaget något här) vill jag göra tydligt för alla läsare att ibland utan att någonsin erkänna gör jag fel lätta för engagerade läsare att upptäcka. Jag tycker det är viktigt för att uppmuntra till att våga ifrågasätta och kontrollera vad jag skriver. Men som sagt det förstår själva syftet med sådant att erkänna att det var riktiga fel.



Ett tanke som ofta kommer till mig att för mig våga acceptera en viss tänkbar naturlig felandel prioriterande en del egentligen redundant kvalitet kanske är sunt för mina läsare: Just för att stärka kritiskt tänkande. Sedan är det ev. dock en nyligen gjord korrigering: Jag vet inte. Det kan vara en bra övning i webb-informations-extrahering för mina läsare att göra själva. Man kan lära sig så mycket från sådant: Där jag nog lärde mig det mesta om det redan för närmare tio år sedan och sedan dess inte gör det med mindre än att det känns väldigt motiverat.


I sammanfattning: Nyligen korrigering = Bra värde på Hans förbättrande värden. Om medvetet fel = Fint hjälpande mina läsare till kritiskt tänkande. Om varande normalt disträ och små irriterad på diverse universitet som sunkar till sina lite äldre data-nedladdnings sidor för norm data görande fel = Också ett fint värde hos mig skapande en mer motiverande - från unsure och surprise - hos läsarna uppmuntrande till sunt kvalitetstänkande om webben allmänt såväl mig.


Så jag tror vi enas kring att jag är om inte något allmänt globalt föredöme i allt så åtminstone en av få du kan möta på webben som verkligen är trevligt engagerad i att just du ska må bra, lära dig en massa nyttigt, och få bra reflektioner förduga om händelser i världen som hjälper dig konvergera till en sundare rationell åsikt som mitt intryck är att många av er annars kommit fel kring. Och här är enstaka fel - kanske 25 - 30% eller så av vad jag skriver - är ett viktig pedagogiskt verktyg för att det ska klaras att hjälpa dig att orka lyfta upp dig till dessa fina världen. Om nu alls fel här.

Att bevisa existens av Gud och visa det såväl som Platons fenomen-värld varande defekt

2015-01-11

Nyligen skummade jag igenom Russel's sammanfattning av filosofin genom historien (havande läst den förr) och ett "bevis" för Guds existens kom till mig när jag var i Platon. Dessbättre havande viss översikt över våra bias och vanliga feltänkt såväl som modernare tankar om vår kognition hade jag inget problem att direkt förstå det för vad det var (en miss-match typer, grov approximation eller förflyttning av i annan domän lärd funktionell "abstraktion" till något helt annat) och kunde se var konceptet var defekt.


Vi har upplevde Platon diverse perfekta koncept i vår kognition (med dennes motsvarande begrepp jag ej minns). I verkligheten existerar perfektionerna ej så vitt Platon kunde avgöra. Vi kan definiera och uppleva en perfekt cirkel men kan ej rita den.


Så hur kan vi ha lärt något perfekt när perfekt ej existerar? Någonstans bör det ha kommit ifrån. Accepterar vi att slumpmässighet i evolutionen kan skapa allt möjligt kanske det någonstans kommit den vägen. Samtidigt tvivlar jag lätt (här och nu i alla fall där det defekta tänket faller snabbare än så) på att alla perfektioner vi kan föreställa oss haft meningsfullhet relativt annan påverkan relation genuttryck. Det verkar ju trots allt vara endast ett fåtal ens approximativa (eller i enskilda uttryck perfekta realiseringar: när de ej just är geo-beroende eller ligger i annan domän där perceptionen gjort avrundningar innan ex, the golden ratio).


Så den perfekta cirkeln måste ha kommit från något odefinierat utanför mängden människa och vad människa kan föreställa sig och lära sig. Sådana externa saker fallande utanför mängd vi kan se, resonera om o.s.v. och där ingen historisk eller trolig framtida återkoppling till verklighet är troligt ha existerat eller komma att existera kallar vi gärna Gud, Rymdvarelse eller om fysiker resonerande om saker före vårt universum eller saker i andra universum (allt utanför mängd möjlig att resonera om via faktiska företeelser möjliga att följa upp). Åtminstone icke-fysikerna har preferens för att dessutom addera idéer om vägar via också helt odefineirade icke så vitt vi vet existerande vägar till det icke-verklig-mängd inkluderade konceptet: D.v.s. sådant som bön och ett liv före födsel eller efter döden.


Var det defekta tänket tror jag att man lättast förstår från en "skola" eller vetenskapsgren inom den vetenskapliga psykologin (där man mäter resp. idag också arbertar evidensbaserat istället för att resonera sig fram till något som låter rimligt likt Freud, Adler och Jung) som intresserade sig för fenomen där vi förenklar eller om vi så vill funktionellt effektiviserar perceptionen (d.v.s. upplevelsen av sensationen där viss databehandling skett i hjärnan):



Om jag ritar en cirkel (i den praktiska nästan alltid gällande definitionen av cirkel snarare än vad filosofen och matematikerna menar med cirkel) kan jag utelämna bitar av den och rita den med punkter. Det är fortfarande en cirkel.


Ser jag inte att punkterna utelämnas är det en väldigt trovärdig cirkel om någon annan mot all förmodan skulle fråga eller ifrågasätta att vi tycker att det är en cirkel (ex. en forskare inom psykologi).


Ser vi tydligt att bitar utelämnats är det fortfarande en cirkel. Särskilt och enklast att acceptera när det utelämnats med jämna mellanrum och inte "för mycket" relativt "bitarna som är kvar" (d.v.s. är ritade).


Varför är det en cirkel? Därför att hjärnan behöver arbeta funktionellt. Trots enorma resurser för beräkning och resonerande orkar vi inte göra saker med allt data som kommer in via sensationen. Även i situationen där vi typiskt än mindre än cirkel-exemplet tänker på det approximerar vi och kastar information brutalt. Går vi en sträcka upplever vi oss inte lägga märke till något alls som alltid finns där. Förändras det med intensitet (mycket relativt tid) eller visar något approximativt inlärt indikerande fara märker vi det. I övrigt fylls det på med vad vi lärt är förväntat där det går: Inlärt sträckan eller allmänt funktionella approximationer från att gå, gå på is (gå på vatten för Jesus kanske) o.s.v.


Avrundning är nu ett koncept man lärde sig i grundskolan (trots det - därför att det praktiskt är funktionellt i riktiga beräkningar där massor av data ska tas per tidsenhet likt hjärnan - så är antagligen det vanligaste förutom over- och under-flow eller transformation till en annan värld via log att ta en 32- eller 64 bitars datatyp för vad den är eller blir - och i sista steget göra en vettig approximation vi ser i testfall eller kan resonera oss till inte riskerar ha propagerat fel - kanske de första 16-bitarna). Så om det nu är funktionellt att avrunda eller approximera cirkeln gjord av punkter som cirkel: Det är vad som fungerar när vi databehandlar information från rummet resp. att andra personer (undantaget kanske forskare från psykologin) tycker att det är en cirkel eller begriper utan att ifrågasätta vad vi menar när vi säger att det är en cirkel så är det också en cirkel.


Perfekta cirklar existerar emellertid inte i hjärnan. Endast en approximation konvergerande till en neuron eller liten neurongrupp för konceptet cirkel finns. Att det är vad som givet alla approximationer okända - kastande på vägen genom sensation, perception och kanske kognitivt resonerande normalt okända för oss därför att vi egentligen inte har en aning om vad delar av hjärnan gjort på vägen innan vi märker något eller sitter och resonerar med från start i resonemang givna förenklar motsvarande begrepp som cirkel, namn på saker o.s.v.


Och i den statistiska mitten av denna neurongrupp relaterat saker vi kallar cirklar har vi det sista vi kan kalla cirkel. Och något annat än att det funktionellt är cirkel (ingen ny information eller indikation från andra delar av inlärt indikerar att vi ska ifrågasätta defekt konvergens - d.v.s. normalt att vi snarast än att ifrågasätta vad konceptet cirkel är eller att informationen indikerar cirkel att det egentligen praktiskt mer funktionellt kanske var något annat - säg en krigisk Taliban som maskerat sig som cirkel).


P.s.s. och noterat redan i klassiska Gestalt psychology finns idag mycket spridda exempel på vad jag här valde att säga resulterar i en approximation. Trots att denna skola hade sina glansdagar runt 1900 finns inte en seriös allmän introduktion till psykologi, andra kognitiva vetenskaper eller jämförbart som inte går igenom dem. Dessutom just genom att exemplen är approximativa upplever vi gärna att de förklarar allmänna fenomen (att hjärnan approximerar) vilket gör att alla möjliga andra teorier, skapelser av ontologier, teorier och modeller m.m. utnyttjat dem som utgångspunkter eller metoder för att förklara vad man gjort.

Ett excellent exempel - mycket tydligt visande att vi just approximerar mot funktionell verklighet vilket kan vara lättare att missa för ex. likt cirkeln där vi inte lätt ser motsvarigheter av att konceptet vi bedömer varierar - fågelflockar vi tenderar att se som en gemensam entitet när fåglarna flyger nära varandra och håller en gemensam riktning. Vill vi resonera i hjärnans mer automatiserade system om fågelflocken relativt oss: Kommer den träffa oss? Är det ordentligt dyrare (och för större flockar vad jag starkt betvivlar att hjärnan orkar för sådan tid som krävs för att det ska vara funktionellt) om resonemang sker för varje fågel. Istället resonerar vi för hela flocken vilket är funktionellt därför att de har en approximativ gemensam riktning enkel att skatta (mindre p.g.a. så mycket som vad som brukar kallas Swarm Behaviour). Bryts flocken upp tar vi istället vid behov fokus på den eller det fåtal fåglar som tycks approximativt vara mest protentiellt problematiska för oss (ex. den som verkar vara påväg mot våra ögonen).


D.v.s. cirklarna vi tycker ha som perfekta är inte perfekta. De är när vi upplever dem approximationer där information kastas. Och i övrigt bara en konvergens vi förstår från alla upparbetade funktionella approximationer vi gjort vars konvergens terminerat i den mindre neurongrupp där vi har en sista centralitet givande bara ett enkel gemensamt koncept för det hela: Cirkel.


Perfektion är just funktionell approximation fokuserande från vår upplevelse av vad som var bra. Kommer den upprepat - gick bra och kändes trevligt eller räddade vårt liv - ger vi det en benämning (vad som konvergerat upprepat mot samma grupp givande en mer varaktig representation).


När jag tidigare förklarade att så långt som är möjligt att förstå från faktiskt mätbara faktorer är dynamiken människan uttrycker relativt sådant som religion, subkultur, nationalism m.m. den samma oavsett vilken religion, vilket land, vilken subkultur är just besläktat detta (menar jag). Informationen i själva subkulturerna är just inte det kritiska. Den kan ha andra värden även om sådana värden i det mätbara saknas för ex. religioner där du kan välja vilken som helst (jag välde efter att rationellt tänkt igenom det hela att tro på en Gudinna: Det kändes manligt och var vad jag tänkte kunde skapa spännande möten med kvinnor som värderade mig mer som både mer manlig såväl som gender-politiskt korrekt).


I processer där en flock troende på ex. religion A kommer i delo med flock B troende på något annat sammanfattas resp. via funktionella approximationer. A och B. Och fokus tenderar istället att helt i skeenden och verklighet vara på sådant som faktiskt typiskt betyder något när händelser realiseras: Hur vi lärt att människor agerar i riskabla situationer när man står mot varandra, dynamik relaterat uttryck av flock-dominans d.v.s. att vi ger ett potent intryck i den egna flocken och visar den andra flocken att vi helst inte bara är lika bra som dom utan gärna om det går (enklast när egentligen den andra flocken redan tror det själva oavsett om de egentligen mer säger att båda flockarna minsan är lika bra båda två). Dimensioner som konkret välkänt för oss från så mycket verklighet påverkar risk och belöning.


Om det är Mohammed-flocken, Jesus-flocken, Vek-hammed eller Gay-jesus flocken för att ta ett par grova approximationer såväl som ett par mer sterotypiska representationer jag roade mig att uttrycka i:



För att ge lite tryck på verkligheten via förenklingar kanske lättare att uppfatta. Såväl som göra uppmärksamhet att något finns att läsa enklarre som att motivera till att läsa något ej helt trivialt och kanske ganska tråkigt.


Stereotyper har ju fördelen att de gärna fångar uppmärksamheten. Samtidigt gäller att de när potenta gärna utlöser upplevd relativ makt vilket utlöser enkla inlärda flock-beteenden och processande av information trycks ner. Fokus blir på upplevelsen av att den egna flocken står mot den annan. Emellertid oavsett hur mer skissartat jag arbetar med information här ofta mest som egna anteckningar är vägar för att med bättre resultat än normalt hantera det och ta det till efterföljande reflektion som kan ge resultat i antal större än normalt men mindre än totala antalet (tydligast stannar en hel del direkt på titel och stänger av eller går direkt till agerande). Liksom övrigt diskuterat här är det mer av mönster approximationer och dom enstaka faktiska orden var för sig eller hur något enstaka uttrycks i en mening (stavfel är ex. om inte alltid självklart bra - ofta det därför att det ger lite relativ makt upplevelse tillbaka givet att det kan upplevas som en defekt hos mig läsaren saknar).


Det handlar med andra ord om att etablera en förenklad variabel som från funktionella antaganden om vad läsaren knyter till dem är fungerande för att leverera information. Och detta typiskt utan Koran-skola där de ej självbestämmande barnen får sitta och lära sig hela boken utantill (om jag förstått det hela rätt). En del koncept kan vi använda för att skapa intensitet nog för att få personer att faktiskt välja att läsa tillräckligt för att funktionell leverans av min världsbild ens möjligt ska kunna ställas mot den befintliga. Andra eller samma är vad som återkommande ger möjlighet till funktionella jämförelser i värde, intensitet m.m. trots att vi i resonemang agerar från perspektiv, relationer, sammanhang och slutsatser annorlunda än befintlig världsbild (som vi måste förstå varande när den är stabilt etablerad till stora delar representerade av rent sammanfattande enstaka koncept där bra mycket av exakthet som en gång kanske fanns innan det hela gick till ex. rent sekteristisk egen-värld där ett idé-system man inte ens tillämpar längre tas som given från enkla regler man någonstans kommit att approximera gigantisk komplexitet till: Jesus hates gays och att rita av Vek-hammed är värt att spendera sitt eget och diverse andra personer som troligen egentligen knappt bryr sig i Vek-hammed eller Mohammed på).


Precis som en subkultur ej funktionellt kan muta in och äga koncept kan jag heller ifrågasätta funktionellt hur det vägs samman. Snarare skapas en förutsättning för att en mer medveten process ska ses. Möjligen märker man något av den ganska tidigt trots att effekt av det ej uttrycks. Det är vad man kanske bäst en period låter vara så att kognitionens processer får tid att etablera relationer skapande förutsättningar att väga samman det hela. Så som vi alltid lär mer komplexa koncept från.


Och mina part of whole Hans som är mer inanimate såväl som non-living thing har givit mig en känsla av att processande nog sker (vad som ex. kan resultera i verbala reaktioner - särskilt just när distans i rum finns medan vi är mer återhållsamma om man måste möte personen man protesterar mot. Vissa möjligheter tycks för mig genom åren möjliggör särskiljande mellan när du läst resp. stannat på titeln.


Att läsaren stannar på titeln är ytterst lätt att realisera i många reaktioner trots att personerna uppenbart ej läst vad du skrivit senare oavsett om det handlar om religion, äta marsvin, politiska frågor eller något annat men allt annat vi ev. kan realisera förutsätter just att vi här får den intensiteten eller åtminstone hög men att de faktiskt fortsätter läsa, och när de läser att vad vi skriver accepterar intensiteten och av och till spelar med i enkla roller som approximationerna hos läsaren förutsätter (d.v.s. att du blir tydligt av och till fiende-flocken via enkla cues), resp. ibland vid behov trycker till med något kraftigt intensivt inte minns om man som jag inte ides strukturera upp det samtidigt som jag antecknade för egen del - d.v.s. långt och bitvis säkert riktigt tråkigt och svårläst - medan faktiska budskap med resonerande där man förklarar saker från ett mer sammanfattat funktionellt perspektiv från resten av världen utanför subkulturen får läggas emellan).


Vi kan - och bör varande korrekt artiga vilket är lärorikt för oss själva hjälpande till förutsättning att korrekt värdera egen såväl som andra "slagkraft - att ge entitet komplimang när så är korrekt. Intensitet av din komplimang om än svagare än tobak, alkohol, flockmakt, seger i idrott eller på arbetet m.m. är vad som är här möjlig i information av denna typ vilket inte så himla mycket egentligen är på god nivå än det tydligt negativt direkt personligt eller via flock-stereotyp resp. något positivt direkt på person eller för flocken. Intensitet särskilt - och så mycket enklare än som bör vara tydligt från diskussionen här - när positiv underlättar inlärande. D.v.s. i den mån man accepterar och ser värde i information kanalen ger blir processen effektivare.


I återpublicerade jag en skämtteckning (länk till ursprungligt inlägg finns) där jag artigt gav en entitet en komplimang för något de verkat ha presterat resultat för. Och det efter en period av mer krävande diskuterande. En viss förhoppning var också att ev. om några relevanta läsare alls finns inducera viss learning by shaming på stora men så ofta lätt förslöade EU så att det blir av för dem att ta saker till effektiv verklighet mer än att allt bara blir eleganta standarder, ontologier, publicerade artiklar i diverse leverantörer medan faktiskt slutmål fungerar dåligt och kommer flera år efter i övriga domäner normalt rörande ex. teknik. Lite vågat (eftersom jag kände till ganska lite då så väl som nu) realiserades visualiseringen med The Snake Effect tänkt att hjälpa till att ta upp intensiteten för de två flock-grupperna i upplevelsen av den relativa makten mellan den stora röda ormen som jagar iväg den lite feta vindrickande EU-gestalten. Även om bilder nu inte direkt är min expertis hoppas jag att ansträngningen uppskattades av flockar här ("Hans tycker vi är duma och förslöade men ansträngde sig verkligen för att vi skulle begripa det. Jag gillar honom. Ingen lägger sådan tid på att förklara mig som strunt utan samma brutala obehag ledande skämttecknare levererar.")



Samtidigt vill du ej att entitet ska bygga på sig och tro att de kan göra mer än som är bra för dem och andra, eller saker som de egentligen inte klarar av. I så fall är det bra att ge ärlig tolkning av det från ditt perspektiv. Ibland kanske man rent av behöver vara lite små brutal (vi ska heller inte övertolka effekt av enstaka inlägg och jämföra med sådant som irrationella ej vetande drivna systematisk mobbning person till person i hemmet eller kanske på arbete eller i skola). Ridiculo är en metod för det. Kanske kan vi se ett område entiteten har prestige inom som skickliga där vi kan visa på löjligt feltänk och defekter demonstrerande dem som mycket mindre än mycket annat. Det kan så klart störa lite. Samtidigt om det längre tidsperspektivet gäller (som diskuterat framåt) ska ärlighet ej underskattas generellt lika lite som systematiskt upparbetade problem om entiteten börjar blåsa upp sig och känner sig irrationellt stor. Komplimanger är bra men vi vill så klart heller inte själva glömma vem som är The Big Dog: Vilket är relaterat med omvänd dynamik hos aktören du talar till.


Och åtminstone om man väljer att göra det små-slarvigt som här snarare än med budget sitter och skapar avgränsad elegans därför att kanalen denna ska gå ut via kostar så mycket mer (ex. helsida tidning eller liknande) behöver man dessutom av och till särskilt närmare slutet (eller möjligen lika bra om det kommer naturligt sista stycket) är lite spännande eller en aning "roll-stereotypiskt-riktigt" kammoflage "gömt indikerande" så att det blir etablerat att man ska hålla ögonen på troublemaker Hans så att man inte missar om han gör något mer pissa på Murder-, Gay- eller Vek-hammed beroende av var du nu kom in först. För väldigt typiska företag brutala i vad vi enkelt sammanfattar funktionellt (ex. tillverkare av godis A kontra B) är sådant svårt. Det kan fodra tävlingar, känd musik man köper rättigheter till, sit-com artade reklamfilmer och allt annat som prövats och ibland fungerar. Själv har jag egentligen aldrig just upplevt att det här är särskilt svårt därför att jag nu har många intressen genom åren och gärna uttrycker bitar av dem i text vilket med det normalt mindre än att verkligen borra sig igenom allt från 1995 framåt via en myckenhet av kanaler gör det ganska enkelt att lyfta fram det lite mystiska bara genom att referera bakåt till vad man gjorde för några år sedan.


Alla komponenter är tror diskuterade åtminstone ytligt och med några exempel (en del mer än så) i riktad information där den tidiga mini-introduktionen Propaganda och förstärkt information: Elva vapen ger några enkla exempel vettiga tyckte jag för att få en övergripande känsla av ungefär vad det handlar om utan att kräva detaljerad information (ex. förstår vi ju spontant ungefär varför gulliga djur har effekt utan så himla mycket mer information i text) även om området av att göra spännande och mystiskt så att målgrupp gör sig besvär att följa upp dig regelbundet åtminstone en tid (de resursstarka vet man alltid gör det för den begränsade kommande alltid tills de blir av med alla dom resurserna vilket har poäng av att man faktiskt får möjlighet att små-prata lite med deras personal för det - om än implicit - såväl som ibland propagerat utan att ens behöva engagera sig själv i språk- och översättningsfrågor: Och när regelbunden är etablerad ser jag föga poäng nu lika lite som förr att inte uttrycka detta. Orden är vad orden är och vad de är är vad du gör med dem och det finns sund rättvisa - ty jag ser ganska väl lite varstans själv också så det behöver inte vara brutalt mycket av vad som verkligen intresserar mig helt utanför mina sensorer oavsett om det gäller big red eller enstaka andra även om jag inte på år sett en rapport eller analys av mig själv - såväl som människorespekt av att tala ärligt såväl som tydligt) att när det gäller tävlingar och liknande förvisso finns diskuterade långt bakåt kanske just på denna blogg men många år innan (men dom inläggen får den intresserade leta rätt på själv).



Relaterat göra spännande är ibland att göra tråkigt. Har du en viss regelbundet i någon mindre eller större subkultur samtidigt det ej känns riktigt motiverat relativt upplevt besvär att divergera kanalen relaterat annat man skriver om kan det ibland ha värde att introducera göra tråkigt så att motiverade i en annan domän "hinner" förstå att ett inlägg är vad som intresserar dem. En viss riskdomän kan när det handlar om subkulturer skapas när saker blir mer "svår predikterat" annorlunda för dem. Värde av information du ger dem för att förklara ditt perspektiv kan störas av det. Och är du väldigt snabbt stark i intensitet (ex. om du laborerar med bilder, musik, snabb upprepning i tiden m.m. jag väldigt sällan gör här även om jag experimenterade ett par år mest för eget värde med skämtteckningar) kan de bli mer konkretiserat relativt normalt irrationella. Konkretiserat mycket mer relativt normalt irrationell kan förvisso vara vad man är van från sina yngre år är kul, livar upp, får en att känna sig lite levande o.s.v. men man blir ju inte yngre och allt mer av överdrivet livet oavsett område blir kontinuerligt för mig i alla fall vad som inkluderar mer av a fucking bother shitting up your work or reading time).


Och skriver vi något i en egentligen annan domän men ändå lite besläktad: Flock-dynamik, gemensamma större ämnen som politik o.s.v. kan det för de ev. riktigt mer tydligt defekt resonerande bli potentiellt mer akut-psykotiskt vilket kan vara praktiskt att försöka hålla nere. Är subkulturen nu redan etablerad regelbundet ska det heller inte vara ett problem att inleda med en myckenhet tråkighet för att filtrera bort andra. De är ju också vad som går att etablera stegvis under några månader så att de lär in det som en implicit-symbol man använder för dem så att de kan skumma när man gör det. Dyker nytt upp i kanalen i givet kan man rent av ge sig på att förklara att man gör det tråkigt.


Begränsningen är emellertid att så vitt jag klarat att se får man välja en aktör man gör detta med. Annars skummar de alla allt. Inte otroligt går det att klara ut det men jag ser som inte spontant genom åren på den här bloggen sedan jag tog upp den för lite små experimenterande (alltid och regelbundet noterande för er) resp. små-pratande med den ena och andra ibland någon metod för text. Ändå har jag gjort det för olika ibland när jag inte tyckt det varit problem. Alla i kanaler här är ju heller inte sekteristiska: Faktiskt tror jag bara att vi har två aktiva nu (antagande att Vek-hammed o.s.v. fört in).


Istället för att vara avslutande spännande får jag peka bakåt där jag satte dit något i korrekthet sunt vilket är vad som korrekt för en publik kanal bör väljas (resp. bör för de flesta vara mest energieffektivt) egentligen för tidigt men passande var jag upplevde att jag var. Rent av var jag lite elegant utnyttjande () i förhoppning att det kanske upplevs en aning gömt (betvivlar det egentligen):


"Orden är vad orden är och vad de är är vad du gör med dem och det finns sund rättvisa - ty jag ser ganska väl lite varstans själv också så det behöver inte vara brutalt mycket av vad som verkligen intresserar mig helt utanför mina sensorer oavsett om det gäller big red eller enstaka andra även om jag inte på år sett en rapport eller analys av mig själv - såväl som människorespekt av att tala ärligt såväl som tydligt)."

Hade jag försökt varit både mystiskt och värde-påverkande just för personerna som direkt läser in ex. genom att antydda att man kanske har "out-of-band" kanaler på nivå att man kan påverka deras karriär hade det i alla fall här varit en ren lögn. Och en känsla jag har (utan att veta egentligen då jag känner ingen forskning som tycks motsvara det för mig samtidigt som jag själv aldrig sett möjlighet att vettigt praktiskt och etiskt experimentera här) är att det är svårt att göra bra på kort information - samt svårt att etablera i olika information pay-load in different word-gun-groups (olika bloggpostningar). Avstånd gör att det kan upplevas ej relaterat resp. även kanske när helt korrekt rent av reducera upplevd ärlighet och korrekthet m.m. relaterat till att läsaren väljer att värdera information mer än att leta regelbrott från den egna lilla redundanta lagboken de har i huvudet. Mycket annat ska dock sägas tycks för mig inte störa så mycket när regelbundet finns. Snarare gäller att det längre tidsperspektivet gör allt i sådant här (såväl som allt när det handlar om inlärning och effekt av information) mycket lättare: Många år med en regelbunden kanal är oavsett om vi säljer godis, vapen, tidningar, banktjänster eller producerar en teve-serie mycket mer potent. Det gäller bara att man inte blir tråkig i fel domän.