Jag kan inte påstå att det här är ett bra skrivet inlägg. Men för frågan det berör ser jag ingen annan som gjort det heller. Egentligen handlar det inte om EU men det var en bra utgångspunkt. Man får ta det för vad det blev för det är vad man får. Jag får säga att jag är onödigt emotionellt negativ också. Det uttrycker viss trötthet och är inte nödvändigtvis 100% rationell men någon sanning finns det säkert i det. Vad jag kan lägga till också är att vi lagt vår kraft i detta. Jag nämner sent 2010 men många av oss har stött konceptet hela 2010 också och ev. något innan. Tja det kan vara det sämsta jag skrivit på dagar men för att vara ärlig så tror jag ju inte som EU betyder något här.
Nu hade jag visst dåligt samvete redan när jag skrev Råvarupriserna och Mandelbrot i SvD och Riddare Rompuy's schackspelande men avvägningen mellan det och uttrycket kunde förtjäna en egen kommentar lika mycket för egen del som för andras.
Kanske inte lika glamoröst som andra stjärnor varande en man av folket efter två starköl läsande Expressen ute i värmen läsandes Expressen så låt oss titta lite närmare på detta.
Min ursprungliga kritik finns ingenting mer att säga om och som jag kunnat konstatera efter det gäller ju också som publicerat 2011 att statistik bekräftar det och att det var värre än någon kunde föreställa. EU är politiskt marginaliserat inrikespolitiskt i hur det når medborgaren och därmed är det inte ett politiskt organ värdigt en demokrati. Det är ett ansvar Rompuy för ta på sig.
Nu är min politiska syn generellt att positiv förändring nu är mycket viktigare än att försöka få rätt om någon pseudo-konflikt som typiskt bara är viktig för dig själv och ev. någon motståndare. Det är sådana konflikter som driver allt från Israel-Palestina konflikten till en gång i tiden kan man argumentera Andra Världskriget. Sådant är bara löjligt.
Tittar vi nu i sakfrågor på vad Rompuy 2011 uttrycker ser vi positiv förändring. Men sådant måste ju nu också komma med en självinsikt om att politiska problem finns och att de är gigantiska. Den frågan kan vi dela upp i dels i den utrikespolitiska vilken är den jag vanligen tråkat tråkat EU för (jag var länge en stor vän av EU tills jag blev uttråkad en sommar 2008 eller 2009 varande uttröttad och tog ledigt för första gången sedan 1999 och följde upp vad de höll på mig) och där gäller nu att vi kan se:
1. EU med medlemsländer hör the silent voice of destiny. Man går från att titta på varandra utan egentligen göra något mer än att försöka komma överrens hur man ska stirra för att inte någon annan du inte tittar på ska bli svartsjuk till att göra saker.
Men problematik EU haft och den förändring vi ser kan man argumentera är besläktad. Oförmåga till politisk mognad där man både klarar att inkludera korrekt medborgarna och att samarbeta för att i stället lämnat en gigantisk kostnad och budget till överbetalda byråkrater som presterar på brutala under-nivåer jämfört med andra internationella samarbetes projekt rörande handel emedan riktade satsningar handlar om en sjukliga rättvise-argument handlande mer om rent imaginära politiska maktförhållanden mellan enskilda personer än något medborgarna ens bryr sig att läsa om skulle en tidning förnedra sig till att ta upp avarter ens på medelnivå vilket vi ännu inte sett ett enda fall av där miljarder slösas bort på av och till ex. direkt udda forskningssatsningar (vi misstänker inte korruption utan vi tror att vi haft en stor sandlåda där vuxna saknats därför barnen ljuger så förbannat om vad de gör och samtidigt är så oerhört tråkiga).
Mest fascinerande i den här sörjan några riktiga idioter valt att finansiera - jag får ta mitt ansvar havande rösta för det - är de regelbundna återkommande incidenterna när EU-administratörer känner behov av att undervisa press och medborgare för att förklara hur begränsade vi är som inte begriper vad en viss funktion är till för. Det är så löjligt. Kom ut i verkligheten. Ni påverkar ingenting som ni saknar betydelse. EU är marginaliserat. EU uttrycker förändring nu men EU är inte en spelare. Ingen behöver bry sig vad EU gör eller inte gör annat än av och till ännu i enstaka undantag lokaliserat till väldigt begränsade frågor som Libyen, Syrien och dylikt. Vid sidan om det: det är korrekt att applådera lite uppmuntrande men ingen förväntar sig ens att EU ska dyka upp och om EU dyker upp går alla iväg en bit så att de inte ska bli rädda och börja gråta.
Kan man få gå ur EU:s utrikespolitik rent personligt? Jag ska hellre i utrikespolitik vilja gå med Australien. Australien har jag respekt för. Inget av EU:s ständiga skryt och debatt-artiklar ändå i varje fråga där resurser ska läggas upp kommer Australien och viktigast levererar de. Ju mer ansvar Australien tar desto bättre blir det. I min värld ex. och tydligt i Östtimor.
Varför ska inte det vara möjligt? Jag betvivlar att världspolitiken skulle bli sämre av ökad väl-frihet var vi lägger den kraft vi som medborgare donerar skulle medföra något negativt.
Jag skulle lätt jämfört med EU hellre välja USA också. De är en aning mindre eleganta än äldre länder men de gör något. Att göra och försöka är viktigt. Om du inte försöker spelar det ingen roll hur rätt du kanske har. EU har före 2011 inte försökt.
UK skulle jag vilken dag som helst ta före EU också. Sverige har givetvis ingen utrikespolitik man märker av även om de utan tvekan springer runt över allt och jag kan inte påstå att det inte påverkar saker och ting men det innebär inte att det är en utrikespolitik meningsfull att byta ut EU mot. Sverige är litet. Utrikespolitik för Sverige är Sverige - det är inte fel. Men det spelar inte i nivå där det kan ersätta EU. Så ge oss frihet att gå med utrikespolitisk i Australien eller USA eller UK.
Att peka finger är givetvis inte alltid konstruktivt men nu har jag nu valt att ha den här bloggen för mestadels personliga anteckningar och oftast valt att hålla en mycket mer komplicerad nivå än kanske nödvändigt för att slippa korrekturläsa och böka med text. Visst att den är väl-läst men den är läst där motivation finns. Tyskland, Benelux och diverse små-länder på kontinenten. Och vad har man uppnått? Ett marginaliserat EU som inte gör något alls. Vad är poängen med det?
Visst vi ser förändringen nu. Man inser att man tänkt fel. Men jag ska väl efter allt gnäll EU regelbundet uttrycker om hur hemskt missförstådda - inte sällan direkt uttalat påstår de av okunskap (det är så löjligt och ännu mer ett så ovärdigt sätt att maskera sin inkompetens och som vi har flera fall av avsaknad av uppdrag för saker som startats upp och lyssna jag har era power points från work shops som hållits för att bestämma vad syftet är där man exakt försökt bestämt det för att sedan kritisera folk för att inte förstå det så jag kan stämma av dom mot press-meddelanden och det gör det inte mer löjligt för det var så fjantigt från början. Och lyssna här jag får allt sådant ni producerar om jag vill och varför är det så när EU inte får det för något av mitt? Jo därför jag är inte marginaliserad medan EU är det och därför delar EU med mig - en ensam medborgare i EU - medan jag står och spottar på sörjan. Vad säger det oss? Att EU har gått helt åt helvete fel).
Jag kan säga det. På så många sätt imponerar Sverige mig. Det är en fantastisk prestation man gjort de senaste åren. Det har ingenting med regeringen att göra utan tror jag är relaterad till utbildning där man byggt värde under många år. Men jag har blandade känslor relaterade till Sverige. Den uppmärksammade läsaren vet säkert varför och sådant det är problematik som inte passerar genom en handrörelse.
Också gäller att vi har en potentiell situation som kan segla upp. Jag argumenterade 2009 under sen-våren för att vi hade en förändring och att den förändring byggde sig själv och bär enorm potential. Folks allmänna syn var att allt var åt helvete som vanligt.
Jag kan inte ärligt påstå att jag tvivlade på förändringen. Men 2009 var tröttande på så många sätt. Det var ett tufft år för väldigt många. Jag orkade inte då. Men då ljuger jag men jag tog inte i det som jag borde gjort och har ännu inte gjort det heller men jag har gjort mycket.
Det är så lätt att argumentera linjära samband men ingenting finns som indikerar dem. Och om något förvånas mänskligheten varje gång när vi gått över ett tröskelvärde och ett koncept vinner över något annat.
Min tro är att vi står inför kraftiga förändringar. Min prediktion 2009 var demokrati i Kina och inte som ett på pappret teoretiskt koncept som för EU utan ytterst verkligt och inte särskilt långt in i framtiden. Ännu mer var det då Kina jag sökte det för men det är inte så att det speglar EU specifikt.
Och lyssna här. Jag står upp till halsen i skit. Andra gör det också. Men detta är den väg vi valt som trovärdig sedan väldigt sent 2010. Vi stödde den. Vi tror på demokrati och människorätt mer än en "rätt" eller vad man ska sträva efter utan som en kraftig trend som just nu seglar upp.
Vad EU står för mig. Jag skulle önska närheten. Att man kunde fånga upp och hantera det i mål. För hur ska jag rätt uttrycka det här. Saker som skett har skett och allt kommer till ett pris. När EU diskuterar pris är det givetvis väldigt abstrakt. Men pris kan också vara konkret. Ibland är saker en avvägning. Fan hur ska jag rätt uttrycka det. Ingenting finns i Europas närhet. Leverera antingen Libyen och Syrien och det är strålande. Andra har mer att ge. Jag har gett i princip allt jag hade nu. Och lyssna nu om EU inte tar ett ansvar i regionen kommer ingen annan göra det. Har jag rätt har USA snart fullt upp i Asien. Och skulle jag tala från den som fortfarande har något kvar att ge här skulle jag inte vara lika tydlig för jag känner väl hur långt Kina når idag och bättre än någon annan troligt gör i EU - jag har sett djupt långa perioder - men jag har givit allt nu andra ger fortfarande.
Ok där kom vi in på den frågas som varit central för mig då jag sett den som kritisk på så många sätt. Vi kan se visst engagemang. Men låt oss också se det lokalt utifrån den globala trend jag kom att se förändringen som. Om EU inte visar ansvar i den lokala miljön vem ska då gör det när ingen annan demokratisk organisation finns? EU
kan inte storma in och skänka demokrati. Ingen vill ha främmande trupp i sitt land eller har möjlighet att bedöma det korrekt. Men det kommer inte krävas. Men man behöver skärpa till sig nu. EU har varit och är väldigt rikt så det har gått bra att leka runt som den italienska premiärministern med det här förbannade fjantandet med Kadafis s.k. livvaktsstyrka.
Men nu ett tag om inte före och inte efter det se till att skapa konstruktivt. Lämna korruptionen kring olje-pay-outs (och jag har listor). Och jag ber aldrig om något. Om något är jag förhindrad psykiskt att göra det och visst att det låter löjligt men i någon mening lägger jag mig lika gärna och dör som gör jag gör det. Det är inte bundet till stolthet, rationell idé om möjlighet eller något annat som enkelt kan förklaras i enkla begrepp. Det är risk och jag här projiserat kan vi uttrycka det som för mig är lika eller mer naturligt att EU är en korrupt sörja som inte har förutsättning att klara saker på en nivån där det ens är värt besväret att inkludera det. Idén är felaktig och är inte specifikt bunden.
Och jag vet att folk gör sig roliga åt att man visar lite engagemang när det inte är i personlig-girighet drivet men lyssna nu för det här är viktigt: saker kan gå åt olika håll. Det är inte givet att förändring hamnar där man hoppas och om inte så att saker kvarstår där de är. Slå upp i historie-boken från högstadiet och titta bakåt. Risker bör framgå tydligt.
Risker har reducerats. Det bör väl kanske antar jag ha framgått. Många risker kvarstår. Jag tror ju också att mer än traditionella idéer att man kan hitta både det ena svaret såväl som det andra svaret om man tittar noga i:
Vi har tömt vad vi hade (och jag är så ärlig jag kan vara i det där i princip jag tömt allt även om jag inte fått datum från Kronofogen när jag behöver flytta ut). Så step up.
GG.
Cya in Beijing.
