Dikt till en kvinnlig krönikör

2010-01-22

Här är en dikt jag skrev till en kvinnlig krönikör. Nu är det verkligen inte för en man att förolämpa en kvinna utan istället artigt uppmuntra. Därför lät jag bli att ta med skribentens namn.

Svart hår med en sensuell glidande spegel av silvrigt ljus
Starka ögon med en dold tunn tråd av röd smärta
Vandrande framåt med modiga steg och i stora rum ekande röst

Hennes avtryck i massornas tankar finns inte att mäta
Tankar alltid efter det födda och oftast redan i försvagning

Mod och motivation av ödet bortkastat på det meningslösa

Relaterat:

På väg mot i kulturkretsar omhuldat geni