Moraliska frågeställningar med antibiotikaresistens som exempel

2011-04-07

Ingenting är nytt i vad BBC rapporterar: Europe 'losing' superbugs battle. Problemet är att trots både Sverige, USA och andra Västeuropeiska länder lägger gigantiska summor i skattepengar på att reglera och kontrollera sjukvården är de flesta (i Sverige fungerar detta bättre som generell management tradition torde vara orsaken till att vi fått ett relativt storleken ganska stor roll i EU inom medicin) helt oförmögna att se till att en ansvarsfull användning av antibiotika är fallet.

Det för oss till en hypotetisk moralisk frågeställning värd ett reflektera över. Antag, att vi känner till en till tetracykliner (bredspektrum antibiotika som en gång dödade allt effektivt och dessutom tycks reglera immunförsvaret till ökad respons samtidigt som det verkar antiinflammatoriskt där de två senare egenskaperna fortfarande är osäkra men kan förklaras via att reglera till en mer energieffektiv funktion via påverkan på DNA-syntesen vilket möjligen förklarar varför de ev. också ger bättre fungerande kognitiv-funktion) isomorfisk kemisk förening vi upptäcker.

Vi antar vidare att vi inte upptäckte den i svampar utan i en ört. Det skulle då bli den första upptäckta men är ej helt otroligt genom att svampar och växter lever av och till i symbios och som vi förstått allt mer av de senaste åren överförs arvsanlag mellan väldigt olika besläktade organismer åtminstone med virus som vektor. Det gör det än mer troligt att de kommer slå ut bakterier extremt effektivt.

Vi kan säga att vi upptäcker den undersökande örten efter att noterat att den verkar antiinflammatorisk torkad i hög dos efter att spillt den koncentrerad på inflammerad hud. Vi experimenterar med färska vi torkar utan syre och får då en extremt potent effekt. Dessutom noterar vi att den ev. kan ha påverkan på virus givet att vi kan ta en dos vid vilken förkylning som helst och vara friska en timme senare. Vidare tester visar oss att den från samples vi kan få tag i utan att väcka uppmärksamhet dödar alla bakterier likvärdigt med hur tetracyklinerna en gång gjorde och om något ännu bättre.

Patenterar vi är vi rika bortom all förståelse. Problemet är dock att:

1. Den är isomorfisk till tetracykliner och därmed är att resistens ska utvecklas vid oansvarig användning mycket trolig.

2. En sådan utveckling kan gå mycket snabbt relativt tetracyklinerna därför att likartade riktade mutationer och utbyte av information pågår redan för dessa.

3. Utvecklingen av resistens generellt kan mycket väl komma att orsaka en katastrof för mänskligheten. Inget antibiotika idag finns som ligger utanför användning och där utveckling av resistens inte pågår (undantaget cellgifter och dylikt som också skadar kroppens celler väsentligt - antibiotika gör ju ofta också det men med mycket lägre effektivt relativt bakterierna och verkar ju ofta genom att störa processerna runt RNA eller DNA).

4. Vi ser inget tecken på att ansvarig användning är på väg att införas trots allvarliga indikationer de senaste åren.

I princip kan vi göra bedömningen att ett begränsat men mycket allvarlig incident behöver inträffa innan vi får en kraftig förbättring i tillräckligt många länder för att en kill them all antibiotika återigen ska gå att föra ut utan att den förstörs på 1 - 20 år.

Givet att vi kan anta att en sådan är trolig de kommande 15 åren och att den mycket väl kan följas av en serie mycket värre katastrofer när kunskapen från de kraftigt resistenta bakterierna förts ut till andra där också många kan vara försvagade i kroppens fysiologi och vara bärare av bakterier med anlagen är frågan om det är rätt eller fel att inte paketera vår nya antibiotika att föra ut vid den första katastrofen eller om man bättre väntar med att ens andas om föreningen till efter den första tagit död på några miljoner så att vi får rutiner för att hantera antibiotika?

Det finns inget rätt eller fel svar på frågan. Det kommer ner till sannolikhet där vi inte kan bedöma hur snabbt nya rutiner kommer införas.