Invasionen av Irak: "Learn"

2011-04-18

Inte hinner jag läsa mer än ett par sidor till i The Stuff of Thought innan jag önskar göra en jämförelse till. Steve Pinkr använder verbet learn i en diskussion om Bush II ljög eller inte:

"It isn't a question of wheter he was unwise in putting credence in British intelligence, or of wheter he made a calculated risk based on uncertain information. It's a question of wheter he was dishonest in how he conveyed this part of his rationale for the invasion to the world. And this question hinges of one of those sizteen words, the verb learn."

Det är passande som exempel på en av de mer intriganta delarna av modellen vi diskuterade i:

Men värd att använda detta som exempel för. Sekvenser ser vi som uttryckta av dopamin. Dopamin är också inlärningssignal. Dessutom ses det som aktiverande av belöningscentrum.

Hur kan allt det vara sant samtidigt? Belöning är en förhöjning mot normalt för att driva sekvensen och kommer därför vid en diskret tidpunkt förstärka kausalitet (jämför med exemplet för schizofreni och kokain-missbruk i World Trade Center: Diskret och kontinuerligt) där förvisso det gör diverse irrelevant associerat men också mer troligt binder vad som var relevant till en inlärd sekvens. Utan någon exakt kontroll vilket vi i det biologiska neuronnätet delvis fullständigt saknar är det en görlig väg.

Att vi också använder det för värdering är givet det logiskt. Vi kan se det som att orbitofrontala cortex avbildar möjliga värden som en del av sin prediktion. Dessa värden i kontext av vad vi kommer uppleva behöver förvisso inte vara korrekta: tvärtom är de normalt falska och bygger på vårt minne av inlärningen (allt annat vore föga energieffektivt och riskerar att binda felaktiga nya moment till vad som redan är intränat d.v.s. det fungerar som motivation).

I exemplet för learn fångar vi allt detta. Det är en fråga om motivation som värde. Frågan om Bush II "ljög" eller inte är därför precis som Pinker lite vid sidan om uttrycker vilken motivation Bush II hade eller om vi så vill vilket värde som avgjorde. Vad var hans värde?

Det kan när vi resonerar känslolöst tyckas inexakt. Emellertid i praktiken är det helt avgörande också för hur andra uppfattar ditt resonemang när något varit dolt och kommer fram i ljuset. Var din motivation uppfattat omoralisk eller inte? Om värde är stort för väldigt många eller ännu mer om risk konkret reduceras för väldigt många kommer det inte uppfattas omoraliskt.

En nyans mer än uppfattad sanning finns därför också. Denna nyans kommer i dessa situationer också skattas mot respektive bedömande persons egna uppfattning av värde och risk. Du kan ha fattat ett beslut där A påstods som motivering. A visar sig felaktigt och folk börjar rota i beslutsunderlagen, anteckningar, kommunikation mellan samband o.s.v. Vad som visar sig är att B var fallet men som framgick var mycket värre som risk och större än någon egentligen hade föreställt sig där det också framgår att risken i sig gör att den som motivering nödvändigtvis behövde döljas. Jag påstår inte att det var fallet för Bush II där jag saknar all möjligheter att fullt bedöma korrekthet och ev. manipulationer av information (och vi vet ju alla att Vicepresidenten satt ett antal timmar och filtrerade rapporter så vi ska inte utesluta att felaktigheter i information och underlag kan finnas) men det tydliggör hur sanning eller korrekt inte är strikt avgränsat som begrepp.

Från den situationen finns också fallet när det handlandet i sig realiserar B. Om B resulterar i att ex. barn dör eller annat dylikt allvarligt är situationen plötsligt väldigt svår att resonera om utifrån någon fast i förväg given enkel princip. I varje situation någon drar upp manipulationen om fakta rörande A går det alltid att dra upp realiseringen av B. Det är i detta fall inte längre ett kreativt imaginärt resonemang utan ett konkret mätvärde från verkligheten där dödsfall orsakats finns och det perspektivet tenderar att vinna.

Det finns emellertid på det en till sida av saker och ting. Vissa saker värderar vi inte strikt i värde och risk när de är associerade till en inlärd kulturell företeelse som del av flocken. Religiös fundamentalism såväl som diverse saker vi generellt bara tar för givet är rätt eller fel är exempel på det.

Ungdomar revolterar ibland naturligt mot sådant och vi kan därför när för motiveringen drivande faktorer associerade värde inte finns alltid förvänta oss en förändring. Därav om man ser en trend mot positivt humör, har grundläggande fri och rättigheter och allvarliga negativa drivkrafter reduceras (drivande också mot positivt humör men också vad som formas av det) är jag därför trygg i att de flesta låsta infekterade konflikter går att lösa även när en stark krigskult är fallet.