Vad ger oss nu Bayes regel för kvantmekanikens otäcka "spinn "

2011-03-09

I förra bloggen kunde vi roas med att reflektera över att ibland är det effektivare kodning att utelämna något men att det i så fall både uttrycker en cirkel respektive cirkel med ett hål i där vi kommer uppfatta båda som cirklar men bara se ev. hål i fall två (vi kan också om upplösningen för den som sitter och tillverkar cirklar säga att endast cirklar med hål finns om vi ser dem men det är sällan fallet).

Givet att så vitt jag vet ingen riktigt trovärdig mängd för dom här elektronerna ej till varandra oberoende dragna elektronerna som befann sig på ett mycket kort avstånd från varandra (både på jorden och inte ens maximalt avstånd) med diverse laborerande fysiker vi kan anta inte bara plockades upp på gatan. Ej oberoende och kring sådant kan man inte bättre än att citera Blom:

"Om alla tänkbara delmängder kan förekomma med samma sannolikhet, säges delmängden vara slumpmässigt vald.

Om de tänkbara delmängderna är A1, A2, A1A3 och A2A3 skall alltså sannolikheten vara 1/3 för var och en.

Då man skall ta ut en sådan delmängd kan man ha nytta av diverse hjälpmedel. Av särskilt värde är en tabell över slumptal. En slumptalstabell innehåller slumpmässigt valda tal 0, 1, ....., 9. [...]
Om man inte har en slumptalstabell, kan man naturligtvis i stället skriva upp alla nummer från 1 till N på lappar, lägga dem i en hatt, blanda väl och dra en lapp i sänder tills n erhållits. Att blanda väl är dock svårt och det är därför säkrare att används slumptalstabeller."

Tänk nu efter noga. Hur ska du ta numren från boken? De flesta tror inte det har någon betydelse men det har det även om det är perfekta slumptal. Varför då? Tja vad är risken att du tar ett tal du redan tagit om du markerat slarvigt? Har tiden någon betydelse när du tar fyra tal och behöver bläddra i boken? Påverkar du om du betraktar talet dubbelt dubbelt korrelerat mellan två personer.

Vad kan vi lära från det? Vi behöver en hatt om vi inte har en slumptalstabell! Ännu mer om det inte är oberoende händelser och vi vill studera utfallet - notera att det har ingenting att göra med att verifiera "lagarna" man redan definierat även om det senare bäst oberoende ev. går att göra - inte kan anta att de är oberoende redan innan eller för den delen oberoende.

Så vad ger oss Bayes samband här. Dom fick 1/2 och 1/2 för två av utfallen och hade förväntat sig 1/4 på 4 i ett genomsnitt får vi hoppas med några 10 000 oberoende mängder med olika fysiker m.m. förutom vad de nu får från dem.

Så låtom ta sannolikheten vi hade förväntat oss och dividera med sannolikheten vi fick vilket ger oss 1/8.

Varför är det nu intressant. Effektiv kodning men är det förutom effektiv kodning i visuell perception (och troligt hela hjärnan påverkande eller direkt del) även så för försöken? Vem är jag att säga något om det men jag kan säga så mycket att om man skapar ett slutet system med regler människor sätter upp gäller våra välkända samband på det så det är förväntat utfall. Däremot har jag aldrig sätt något trovärdigt fall där sådant tillämpar på naturen.

Också illustrerar det att du måste definiera din mängd. Har jag gjort det? Nej. Men det har inte fysikerna håller gjort på något vettigt sätt så verkar något passa in oavsett om det är spinn för en annan foton eller en hund som gör något så är det fritt fram även givet mängden fotoner. Eller fotoner reducerade till bara dom som är inkluderade i försöket.

Där har vi nu vår lilla förklarande figur - väldigt liten och föga konstnärlig jämfört med fysikerna små föreställda fantasier.

Men de tär ju bra att öva och så kan jag börja rita in små vågor och röda äpplen som spricker upp m.m. eller en av fysikernas galaxätande mönster. Maskhål m.m. Jag har då fortfarande bara sett de som gjorde det större arbete givet vad som var känt innan som Maxwell m.m. Det var år sedan något där låg på värde givet insats av andra för att det ska förbränna resurser som vi fått något. De är för relativt många koncentrerade och sitter och bekräftar varandra i områden där ingenting bekräftats i övrigt istället för att sprida ut sig i området: När kreativ scouting går totalt fel.

Jag tror vi alla gör klokt att ta inspiration av President Obama och börja stänga ner deras dyraste leksaker en efter en tills ingenting förbrukar mer än rimliga siffror. Inga 80 miljarder EURO investeringar på ingenting längre.

Men det finns mycket annat som slösar våra pengar på gigantiska mått i EU. Alla delar som handhar utrikespolitik kan skäras rätt av därför de gör mer skada än nytta. Det "samarbetet" följer alltid worst case där nivån hamnar på hastighet av den sämsta. Hela med alla delar är bara att hugga bort. En gigantisk besparing direkt.

Den s.k. huvdmannen i EU som arbetar hårt på att både vara dold och ändå nå ut för att effektivt berika EU:s byråkrati med än fler nya projekt helt meningslösa i s.k. investeringar. Han representerar det sämsta i EU. Inte bara inkompetens försöad till att inte göra något överhuvudtaget för vad han är ansvarig i positiv bemärkelse d.v.s. se till att entiteten fungerar effektivt som samarbetsform. Han fungerade inte så varför är han kvar?

EU är den sittande ankan. Den slöa idisslande kon kommer slakta att äta. Den korrupta omoraliska administrationen som när visst intresse för att göra något ibland finns faller på sin egen inkompetens där vi ju redan direkt i första ledet tenderar att skicka politiker de egna partierna anser lite tröga, som sagt fel saker i tidningarna, tror för mycket på saker, smygsuper m.m. här (vad medborgarna tycker är svårt att veta då de flesta är helt okända för oss alla)


Typiskt slö kossa av samma typ som EU. Dokumenterad en liten bit utanför Uppsala när jag begav mig ut på en expedition 2010 - Kossan säger mu.

Ok så låt dom leka inrikespolitik då för det sköts ju ändå välfungerande där det bara är den utökade kostnaden utanför frihandelsavtalet. Men lägg ner allt vad som heter utrikespolitik eller få det att fungera.

Fungerande bredband & Återbesök i linjernas underliga värld med pitch

Jaha så var bredbandet fungerande igen. Det kan det kanske ha varit större delen av dagen men jag gjorde annat som att se den otäcka Black swan som leker med oväntat ungefär som i Vad DN läst att publiken vill ha kommenterat med övrig forskning där det bör påverka mer per händelse än klassisk skräckfilm genom att med de otäcka händelserna avvika mer från kontext. Kanske särskilt för mig som inte hade läst något om den innan utanförväntat mig en trevligt avkopplande film likt förra årets Street dance 3D.

På den positiva sida illustrerar den i alla fall vad som kanske i ej helt balanserad hjärna kan uttryckas som ett analogt the pitch. D.v.s. den minsta enhet som relativt intensitet och ovanlighet ger den uppfattat minsta enheten som kan uppfattas i exakthet (att dansa balett med en stor glasbit i diafragma). Uppfattat så alltså för det lär säkert som allt annat både i perception och övrigt vara relativt allt.

I New Scientiest delar artikeln om the pitch tema med också artikeln om en viss egenhet i den teoretiska fysiken där vi uppfattar korrelation mellan fotoner som vi inte tycker borde finnas där.

Vad som kanske inte framgår för dem är att i detta ämne finns kanske mer relevans mellan artikeln om the pitch med en annan artikel rörande fysiken. Den ev. möjligheten har drivit mig till kanske inte vansinne men irritation över vad min egen exakthet relativt möjlighet att uppfatta kring korrelation ligger. Egentligen hade jag inte tänkt titta på det en gång till då jag har föga behov av det utan kan abstrahera bort det.

Låtom oss här förklara the pitch vilket nu the New Scientiest missade att göra precis som för paradoxien från den teoretiska fysiken jag dock avstår också från även om jag tillåter mig efteråt att peka på att mängderna tycks odefinierade och därmed att orsakssamband inte kan klarläggas avseende vad man egentligen har mätt där.

Bebisen nyfödd är tränad på mörker under mycket lång tid. När han kommer ut finns massor av ljus. I båda fallen måste träning av neuronerna initieras av slumpmässig aktivitet som uppstår därför inhibitation kommer göra det andra osannolikt och givet det får vi ingen korrelation att ta.

Den slumpmässiga aktiviteten "formas" dock av den sannolikhetsfunktion som ljuset relativt ögonlocken uttrycker när vi öppnar, stänger, blinkar och får vårt huvud flyttat. Statistik för sådant är nu känt åtminstone sedan 2010.

Att den första korrelationen ska detekteras för en linje blir mer sannolikt och den är därför den mest tränade. På samma sätt kan man notera som jag skrev i 3.7 Perception, orsakssamband och inlärning - Sammanfattning och fördjupning att för magnituderna för Stevens lag uttrycker den långa tidens träning och för linjen är den också ett d.v.s. vi har ingen förändring i hur vi uppfattar linjen annat än när de direkt korrelerar med något som uppfattas som en separat grupp (entitet om vi vill) och det är därmed den grupp vi är mest tränade på och som övrigt alltid kommer uttrycka. Vidare vet vi ju att det också är en prominent vanlig specialiserad neuron som ju en känd Uppsalabo - Wiesel - fick Nobelpriset 1982 för att ha upptäckt: 2.3 Neuroner som fångar rummet, förändring och var vi är.

Så givet korrelation mellan två punkter även om de uppstår "slumpmässigt" menar jag då att det tränas och senare blir användbart just för att upptäcka linjer. Givet det och en tredje punkt har vi uttryckt en triangel vilket borde bli den första ytan vi lär oss och jag tvivlar direkt och tydligt på att det skulle vara en ring som jag tror tidigare refererade bok påstod eller om det var någon av de andra därför den fodrar fler punkter för att gå att uttrycka där att korrelation för att den ska tränas ska uppstå initialt är abnormt osannolikt jämfört med triangeln.

Har vi nu tränat in i en triangel blir det dock billigt att lära sig en cirkel. De första cirklarna vi ser är ju huvuden därför att vi fortfarande saknar djupseende. Det är ju bara att ta neuronen som komprimerat triangeln och lägga till ett par punkter...

Ungefär som vi kan föreställa oss enligt nedan:

En pedantisk symmetrisk gillande person som inte tänkt efter kanske tycker att det är en triangel för litet och det är ett stort hål i cirkeln. I någon mening är det ju hål överallt givetvis men hålet på den sida ett hörn saknas är inte större än någon annanstans därför den effektiva kodningen är inte neuroner som uttrycker trianglar utan skillnad. Givet att vi redan uttryckt den skillnad mot ingenting som räcker för den enklaste approximationen av en cirkel oberoende av en sida kan vi hoppa över det eftersom övriga sidor predikterar den entydigt. Att vi har en triangel som i bästa fall hålls upp för oss men mer troligt bara är hur vi uppfattar ögonlocket med den begränsade syn vi då har får vi ju ett starkt bias här också.

Därav också att vi kan ha små hål i cirklar m.m. Vi upptäcker hålen därför den informationen är ju inte förstörd givet att hålet i detta fall får en förstärkning där cirkeln slutar givet vår funktion för förstärkning av relativa skillnader (se 3.7 Perception, orsakssamband och inlärning - Sammanfattning och fördjupning). Men de kommer fortfarande kodas som cirklar och vi tänker på dem som sådana.


En befogad kritisk av gestaltpsykologin är att figurerna de identifierade var så tråkiga. Vi illustrerar fenomenet därför bättre med badbollar och något annat man kan fundera över hur vi tolkar det.

Hade vi lagt till en cirkel till kan vi se att de fyra punkter vi uttrycker trianglarna med uppåt (eller troligare redan i lateral Geniculate Nucleus i rören som går upp och ner från cortex (cortical) genom olika "perspektiv" eller "specialiseringar" på verkligheten (eg. kontrast m.m.). istället givet oss rektangeln.

Vad är nu skillnaden mellan triangeln och rektangeln som effektiv kodning. Den senarre kommer uttrycka linjer och de är perfekt tränade och någon relativ skillnad härrörande från sådana små men ändå obalanser finns därför inte d.v.s. mindre relativ varians i dendriterna (eller vad man nu tror uttrycker det men i princip finns ingenting annat känt som har komplexitet nog för det relativt vad ett fåtal neuroner klarar i enkla djur.

Nu förstås the pitch också givet dopamin-receptorerna påverkande vilken upplösning det blir. D.v.s. många dopamin-receptorer och mer dopamin kommer krävas för de första tidiga symbolerna och de blir en aning fördröjda men å andra sidan har de större vetskap om något och om de uttryckts ganska rent minskar den relativa distansen via för det välkänd funktion.

Fördelen med det är att kommer det rätt vilket det gör för mycket därför rätt är nästan allt här blir det excellent förstärkt för nästan evigt. Variansen blir lägre.

Nackdelen relativt få dopamin receptorer förstå vi som att ett mindre påslag krävs. Därmed finns också mer dopamin kvar fritt att uttrycka vidare med. Därmed kommer korrelation lättare fångas d.v.s. om vi avfyrar vid tiden t1 och säg 10 enheter kvarstår efter att ha slagit på neuron ett och tre av dessa finns kvar att binda framåt och någon neuron från en sida också avfyrat likartat kommer en neuron längre fram mer sannolikt avfyra givet det än när dopamin receptorerna är färre.

Därmed om antalet dopamin receptorerna är högt och det inte kommer med mer dopamin blir det lite svårare att se korrelation både nära och på håll. Vi kan se det som att de är bättre på att studera en sak men sämre på att knyta samman det i ett större sammanhang. Att sitta och överträna en violin i 50 år är ett bra sätt att använda det på givet att det kommer ta dem längre tid att finna korrelation och de kan därför bli väldigt skickliga musiker men sannolikheten för att de ska nyskapa mer i musikens grammatik är lägre men inte mindre att de ska nyskapa i andra delar där detaljerna för respektive symbol är viktiga. Det är bara två dimensioner av människan där allt emellan också kommer finnas (du kan mycket väl ha både många receptorer och kompenserande högre dopamin också).

Dessutom även om du inte har the pitch för noter är det inte alls så att det inte behöver finnas för annat. Visst att det kopplas samman med toner men jag betvivlar att det har något med hörseln att göra. Jag menar från lingvistiken vet vi ju att interferens är mer "tongivande" än the pitch för en genomsnittlig person så därmed måste detta vara systematiskt reducerad interferens mellan noterna och därmed en fråga om organisation i perceptionen. Vidare vet vi ju från äldre att de börjar höra toner där det sällan (men ibland) har något direkt med hörseln att göra utan det är perceptionen som börjar fatta saker fel (kanske därför att bakomliggande neuroner dött och därför fel neuron givet organisation från den neurala träningen får mer dopamin och gör påslag fel).

Innan vi betraktar kvantmekaniken givet av vi läst föregående läser man bäst också den alternativa lösningen på Monty Hall problemet jag gjorde förra året.

Och så betänker vi innan att vi kommer när vi betraktar en cirkel med ett hål i som en cirkel om hålet inte är för stort även om vi ser hålet och uppfattar att det finns där. När så sker tränas nu P(cirkel | något vi uppfattar korrelerat oavsett om det är riktigt eller inte) i hjärnans neuronnät. Tills något tydligt visar det felaktigt är det väldigt starkt även om nu vissa läkemedel (t.ex. antibiotikat cyklosering), gissningsvis högre än normala doser av magnesium, kan göra det lite flexiblare även annars. D.v.s. även om det inte är en perfekt cirkel kvarstår träningen. Det är inte för cirklar ett problem (det är kanske inte riktigt sant men åtminstone inget stort problem som andra än fysiker bryr sig i) men)men i andra situationer kan sådant ställa till med de mest underliga föreställningar rörande allt från att kvinnor är sämre i matematik till att saker pratar med varandra över enorma avstånd.

Problemet här är inte att en möjlig lösning finns utan två. Och den ena av dessa beter sig underligt.

Vad är mängden? Låt oss först betrakta de två figurerna nedan. Den första visar hur mycket jag kan om mängder och den till höger så mycket din genomsnittliga teoretiska fysiker kan på pappret.

Nedan ser vi hur mycket den teoretiska fysikerns kunskap om mängder betyder om han bara av vana skriver några matematiska tecken utan att egentligen kunna förklara mängden för vad han testar, mängder som påverkar testresultat och hur dom allt i övrigt relaterar.

Så vad har nu detta med kvantfysiken att göra. Kanske ingenting men vad är den minsta enhet vi kan detektera utan att visst bias kommer störa? Och vad är mängden man petat runt med?

Slutligen rörande världens mer underliga sidor. Har de inte ändrats kan de inte vara korrelerade oavsett hur många gånger de är lika. Inte om bara två dimensioner finns. Mängden. Vad är mängden här. Fysiker... De är så vana sedan Newton att bara peta runt och definiera det utan att tänka efter. Newton var dock en person som tänkte efter och testade. Man behöver göra båda sakerna.


Foto: Mark Williamson
Istället för att prioritera viktiga projekt som att säkerställa att allt energirikt och mycket värdefulla plutonium vi har sparat säkert och energieffektivt kan förbrännas till energi som också reducerar risken för att det blir stulet och ger ett mycket säkrare avfall har vi fysikerna att slösa tid på enorma skrytbyggen som inte ens har en god stimulerande effekt på folk likt globen, triumbågar m.m. därför folk i allmänhet gillar inte riktigt fysik p.g.a. negativt bias från skolan. I bilden ser vi en bit av ett av de lite äldre byggena - en s.k. partikelaccelerator där man uttrycker enorma rör i cirklar vi givetvis alla hoppas inte används till ekvationer som kan vara beroende av hur ingenjörerna approximerar pi i olika situationer - som dock tråkigt nog inte verkar riktigt tillräckligt utan många fler ännu dyrare är önskade. Pengarna vi kastar bort på dessa beror flera hundra miljarder i dessa områden bara för EU och där ingenting av värde har presterats som är korrelerat med antal personer so arbetar på det eller ens nu längre sedan 50 år summorna som investeras. Enda anledningen att vi inte lägger lika mycket på att minimiöst kartlägga Öland är att vanligt folk förstår Öland medan de här helst inte vill bry sig och därför inte förstått att det är totalt bortkastade pengar.

Sist och slutligt för New Scientiest ska vi alla komma ihåg utvecklingstrappan för sådana tidningar. Vad är mängden för den? Tja är den inte definierad är något lika rimligt som något annat och vad du drar svaret från vet du inte och heller inte hur du påverkat det.


Överst är alltid den övergripande halv-gud vi från de gamla grekerna vet styr världen. Vad hans gudinna tog vägen är vi inte helt säker på. Kanske har vi henne att hitta i England för ögonblicket. Viktigast att förstå är att när vi passerat igenom flera djur och lärt oss alla dimensionerna kan vi hoppa igenom den stora universiella ringen in till nästa värld. Det är kunskap vi förstått från språkstudier gjorda på delfiner som när denna kombineras med vad som extraherats från andra djur ger en samlad bild av verkligheten som med nödvändighet måste vara mer korrekt. Själv övar jag mig redan på att hoppa igenom ringarna så att jag är redo den dag jag får födas som delfin. Även zebrafinkarna trodde sig stå överst men flera av delfinerna menade att de hade ätit fåglar så vi tvivlar på sanningshalten. De flesta människor ställde sig direkt under någon form av approximation av eye in the sky utan att ta ställning till hur zebrafinkarna och delfinerna låg på utvecklingsstegen. Det verkade därför givet att tigrar äter människor riktigaste att sätta oss längst ner.

Är de människan, halvguden, delfinen, zebrafinken, tigern eller odefinierade? Delfinen har ju massor av vad som krävs för the pitch d.v.s. "hjärnsubstans" att uttrycka närhet med till andra neuroner för. Hundar och människor har vissa likheter delfinerna saknas där det kanske inte är helt uppenbart vad men också givetvis en likhet mellan alla tre rörande vad som gav topologi och flock.

Vad är då skillnaden mellan människan och delfinen? En fråga vi kanske också kan ställa som vad har både människan och tigern gemensamt? Eller för den delen också som vad är en människa? Vad är den första helhet som symbol vi lär oss uppfatta från delar och vad är om vi struntar att beakta den symbolen egentligen evolutionen? Kanske ser vi bäst människokroppen som en för ögonblicket uttryckt jämvikt mellan evolutionärt konkurrerande delar där dessa också precis som människan förutom mer fysiskt aktiva uttryck för konkurrens också kan uttrycka samarbete och angrepp via språket.

På det kommer då 100 000 kronors frågan. Vad har människan och det otäcka lilla djur gemensamt:


Foto: Roman Klementschitz

Och hur relaterar det till the pitch och the Black Swan (där ju relaterar inte riktigt är samma sak som ett orsakssamband)? Och vad säger det om avståndet du behöver kommunicera på? Och vad kräver det rörande språk? Dessbättre för oss hade vi grå-massa nog att klara det så att vi inte statiskt fastnar i ett mönster som dessa där det utvecklats till ett slavsamhälle. Vi kan relatera med myrorna där språket direkt fysiskt förutom mönster lämnas över och skickas runt ungefär som post.

Nå även om jag tvivlar på att någon brytt sig att läsa hit har vi här kanske löst fyra mysterier. Kvar är bara när jag gjort det här lite seriöst entropin där jag börjar med att föra samman den med Webers lag och övrigt besläktat så får vi se hur det ser ut. För jag tvivlar då lätt på att fysikens entropi och Shannons entropi riktigt är samma sak eller ens två sidor av samma sak där jag nog lutar lite åt att skillnaden har mer med människan att göra och att vi därmed har vad vi kan se som en lätt felaktig skevning i t.ex. krypteringsanalys då felaktiga antaganden görs om betingad sannolikhet oavsett vad analyserna ger när vi samlar statistik. Men sådant är nu universum. Fyllt av bias och ibland är det bara verkande faktorer vi inte tänkt på, inte visste fanns eller så är det bara ett systematiskt fel i hur människan uppfattar universum.

Givet min vana rörande kreativa anteckningar lägger vi lämplig musik här också. Där väljer vi trailern för Dune.

Det därför att:

  • Den illustrerar interferens i kort tid mellan läpprörelse och ord där vi också kan roa oss om vi vill med att fasförskjuta eller byta ut ljud och hjärnan kommer "medelvärdesbilda" läpprörelse och ljud till ett nytt ljud. Den ambitiösa läsaren kommer förstå från diskussion här unefär hur det går till.
  • Dessutom är det värt för oss alla att reflektera över: A beginning is a very delicate time.
  • Slutligen uttrycks här en tidskorrelation jag önskade göra med 2009-12-04. Det är som allt annat. Något börjar, slutar och där slutet ofta är början igen.

Vad ska vi då avsluta med. Det första jag tänker på efter att mimat lite kanske. Long live the fighters. Korrelation med filmklippet. Måste ha varit filmklippet som orsakade det då. Inte så. Vad är mängden? Vad testar vi på? Vad drar vi slutsats från` Ingenting har ändrats. Ingen korrelation och inget orsakssamband som uttryckt i denna mängd.