Låt påven bestämma

2015-03-13

Jag tycker att påven ska bestämma det här - China Says It Will Decide Who the Dalai Lama Shall Be Reincarnated As - ty att vara katolik är lite som att vara buddist resp. kommunist: Det handlar massor av tro utan att något konkret värde just nu att ta på. Samtidigt är han varken buddist eller kommunist så han bör väl vara lite oberoende.


En bonus kan vara att nya påven enligt rykten egentligen inte är särskilt troende i mer traditionellt katolsk mening. Mer "modernt troende" på något där katolisism kan vara fortsatt viktigt för alla som redan tror på det men där annan tro egentligen hade gått lika bra. Så han bör väl givet det vara lite öppen kring frågan också.


Kommunister som blir Papister känns som en risk management fråga

Själv är jag förövrigt lätt default-skeptisk till gamla vänsterradikaler som börjar intressera sig för katolism. Men vet egentligen för lite hur uttrycksfullt viktigt katolska kyrkans välkända antikommunistiska engagemang egentligen varit på ett antal år nu. Någonstans får man dock utgå från och förutsätta att organisationer bedrivande verksamhet där man ev. hanterar namn på folk i diktaturer förstår att ha sund risk management verifierande alla som kommer i närheten av sådant: Utanför det - ex. mer allmän propaganda o.s.v. - är väl vanligen riskdimensionerna inte särskilt potenta egentligen. Så tänker jag som ej ser fel eller det just vara ens emotionellt särskilt laddat för mig att standardmässigt se världen så här utan att jag särskilt ens tänker på det inte riktigt misstänkande vad som helst utan snarare utgå från att människor är människor och så dyker dessa möjligheter upp för mig ibland. Verkligen inte att någon skillnad jag för vänner, släkt, välkänt moraliska föredömen eller något helst i övrigt: Same same - human. Men att engagera sig mer än så är vanligen ogörligt i den enorma värld vi lever i och katolska kyrkan är långt utanför något jag någonsin givet ens bra mycket i konkret (aldrig aktuellt här: Mer allmänt misstänksam just för valet katolska kyrkan när det gamla vänsterfolket blir kristna ex. svenska) ids vidröra.

Visualisera kartor m.m. exempelvis för situation awareness stödjande management av protester

Det finns en myckenhet av äldre inlägg relaterat att visualisera kartor m.m. Bland annat utnyttjande NASA Earth Winds som är en minst sagt funktionellt potent utgångspunkt för det mesta man kan önska utveckla.


Jag kan mena att det är ett område planerade protester kan tänkas ha värde att titta över. Även om självklart säkerhetsfrågor för sådant är oerhört viktigt.


Några utgångspunkter för den intresserade:


Stöd för att visualisera nyhetshändelser automatiskt i kod (2013-12-13)

Kartor från Google Maps i bloggar och webbsajter (2010-05-16)


Förutom en del relevanta länkar i området uttrycker jag också en konstnärlig kreativ sida (antagligen i ett försökt att inte verka överdrivet tråkig inför mig själv och från det till eventuella läsare):


Att navigera spännande tak för nya intryck (2010-05-16)


Det är inte så att några engagerade kunniga i programmering inte kan uttrycka på rimlig tid utnyttjande föreslagna utgångspunkter inte överdrivet långt ifrån vad ex. NATO-medlemmar har för jämförbar användning. Data att ta in till sådant system är sedan självklart en helt annan fråga (men samtidigt ska sägas att har man mot förmodan budget kan ex. tämligen potent satellit-stöd köpas in från tjänster som företaget säljande access till satelliten NSA och Google finansierade med hälften ägande vardera vars bilder förövrigt nyligen på den civila sidan säljs med större upplösning än tidigare).

Utvalda lite äldre inlägg (Inkl. kompletterande diskussion om Israel)

Ibland när jag ej med hjälp av site-sökning med Google ej hittar vad jag söker är det att det hör till två buntar med inlägg jag avpublicerade (relaterat etablering värde modell där jag upplevde det någon gång trevligare att avpublicera om än säkert irrationellt: Något fungerade bra och så kändes det mer avundsamt övertolkande folks intresse såväl som möjlig teoretisk investering över ändå föga koncentrerad och sammanfattad information). Men ofta nog är det relaterad dålig indexering delvis därför att bloggen är gjord så att den indexeras dålig (användande Googles för det i gränssnitt till blogg rekommenderade färdiga saker för arkiv m.m.).


Det är klart att jag skulle kunna spara ner allt och låta den lilla mini-sökmotor jag använder mestadels för forskningsartiklar relaterat hjärna, språk, parsning m.m. relaterat göra det här också. Men jag tycker egentligen inte för ett så sök-trivialt om område att jag ska behöva slösa tid på det. Särskilt som det smutsar ner den utvecklingsdatorn med områden som jag just nu aldrig använder den för: Jag vill ha den för uteslutande dataanalys i test- och utvecklings-perspektiv resp. programmering. Så vet jag vet jag arbetar med när jag använder den och för annat resp. nöjes-datoranvändning får min gamla dator användas.


Här skulle jag dock önska hitta ett inlägg bakåt utan att behöva titta över allt troligast 2011. Vi prövar att länka in diverse något så när relaterat till det och ser om det kanske medverkar till indexering bättre i och runt vad jag söker via diverse mellansteg. Vi har en bra bild med någon liggande på ett tak och en tillhörande trevligt undervisande diskussion om språkligt perspektiv. Som jag vill minnas det. Mest för egen del misstänker jag. Dom få individer och personer ev. mer intresserade lär hitta det lättare till mig oberoende av resurser: Om goda ett enkelt problem och också om få - kanske en intresserad individ - är det som alltid enklare när man söker värde hos någon annan att motivera sig att söka rätt på det än när det är eget data.


Stabilitet utan negativa bias med "blodbad" krävs (2011-02-11). Inkl. citat från inlägg som tycks av-publicerat. Möjligen det inlägg jag sökte.

Reward discounting: Weapon effect vs Kawaii (2014-06-17)

Syrierna kan slåss - Men segern väntar på slug kyligt organiserande ondska (2013-09-09). Borondino när Napoleons soldater mötte tsarens soldater för att illustrera något.

Kriget seger i energieffektivitet: Vapeninnovationens hastighet relativt fiende och vårt försvars- och politiska-systems förmåga att tillämpa vapnen vi skapar (2013-05-02). Och det är ju en dimension av djup associerande analys: Hitta lösningen men själv inte självklart ser kanske etablerad i ett annat kunskapsområde man kan ta över till där problemet bor.

Dags att lösa problemet al-Gaddafi (2011-03-10)

http://senaste-nyheter.blogspot.se/2011_05_05_archive.html

Oväntad emergence i aktions-relaterade händelser (2013-05-28)

Toy Soldiers & Ondskans Axelmakter (2011-04-27)


Och antagligen relaterat Var har Israel hamnat sedan The Profession of Arms (1983)?:


Artighet och Gulligt som strategi för fred (2011-04-25)

De irrationella fortsätter göda Israel - Palestina konflikten (2011-04-26)

Hong Kong klarar Hong Kong av

Tror jag säkert. Åtminstone under förutsättning att Kina som i allt rimligt förväntat ser till att ej fördumma sig genom att försöka göra saker till en fråga för sin försvarsmakt.


Det är vad som är korrekt såväl som sunt. Att man sedan kan tänkas uppleva något av en önskan att saker ska ändå gå någonstans mer konkretiserat i konflikt istället för att röra sig framåt i mer lugnare takt bör rätt (riktigt så i alla fall för mig) förstå som en förvisso emotionell mänsklig egenskap men ej en rationell verklighet att önska eller verka för. Jag tror nog - kanske ej snabbt nödvändigtvis - att Kina kan förändras samtidigt som kostnaden av att det går in i brutal commotion inkluderande ev. rent av sådant som väpnat inbördeskrig ej är den bästa vägen till förändring även om ev. snabbare. Självklart vilar här ansvar på såväl medborgare under diktaturen såväl som diktaturen och jag kan inte fatta beslut åt diktaturen eller egentligen medborgarna heller men tror att det huvudsakliga ansvaret vilar på diktaturen i mening av vad som kan ta saker till våldsamt commotion. D.v.s. diktaturen behöver och ska korrekt hålla armén borta från civila frågor.


Som sagts från sådana som menar sig delvis kunna följa diskussion och tankar i diktaturens "risk management" eller hur man ska se det finns en väsentlig förståelse för det. Men också sägs det - kanske felaktigt - att andra helt defekta tankar ska ha uttryckts för några veckor sedan. Där finns är jag övertygad om inget bra för dom eller någon annan att hämta och den oförståelse av verklighet sådant ger uttryck för är en kraftfull indikation om att ingen som vikt fortsatt bör fästas av vad samma ev. fortsatt ger uttryck för. Helt oacceptabelt att blanda in militärt och bär en stark kostnad associerad till sig om. Civila frågor för civila funktioner.


Men folk har ibland så mycket dumt och jag tror inte diktaturen nödvändigtvis är bortom förmåga att göra vettig filtrering själva. Mycket tycker jag ändå pekar på att man ser rörelse och önskan hos folket nu senast i Hong Kong som en civilfråga i mening av att man ej hamnat i en psykotisk-världsbild tolkande saker som en militärkonflikt. Jag vill fästa tilltro till det såväl som ge erkännande för att det är mycket sundare än alternativt man kan ha sett åtminstone som tänkbara alternativ. Jag och säkert många i såväl som utanför Kina är rationellt gillande till det oavsett - såväl stödjande eller ännu närmare emot förändring - detta. Vi förstår nog alla detta sedan några år? Lite som att hamra upp instabila riktigt ordentligt tunga grundämnen som tas till stabila i rätt medium men uttryckande likt en cylinder koncentrerande energi och partiklar framåt mot spetsen av den träffar vad som ger värme vid träffen proto-pumpar i cylindrar kastande ny materia bilande neråt när de träffar metall framåt fortgående såväl som vågformig energi garanterande fortsatt värme uttryck så att processen fortsätter igenom om än inte meter bra mycket - som sägs gå att realisera om än tidsödande per kula. Ovanpå all önskan att ej lära eller göra mig mindre än man i humanistisk natur kan vara via fysik (Teknisk fysik gav mig verkligen ett riktigt fult negativt bias till allt som heter fysik: Det är nog ganska vanligt): Jag ids givet det inte snygga till det trots åtminstone att "bilande" ska vara "bildande".


Och... Shanghai klarar Shanghai av. Beijing klarar Beijing av. Och i övrigt får jag erkänna att vet jag mindre om Kina. Men det är likväl tillsammans med Hong Kong en väsentlig del av det Kina jag spontant anar bär möjlighet att förändra Kina utan väpnad konflikt.


Var har Israel hamnat sedan The Profession of Arms (1983)?

Återpublicerad från Libyen kanske är intressant är Irland?. Refererat vad vi ger "Gwynne viss respekt för" hittas i Kanada i Krig och Fred resp. Långa musköter.


Vi får ge Gwynne viss respekt av att antytt föregripande en del av de problem Israel realiserat i verklighet fortsatt. Men just nu är situationen inte längre riktigt rationell i hanterande möjligheter till varaktig riskreduktion lika litet som fortsatt praktisk riskreduktion (genom inte minst väpnade försvarsfunktioner) som förr åtminstone mycket mer.


Israel är förövrigt vad som allt mer blir något särskilt vi menar jag av och till förr haft i historien men kanske då aldrig med etablerad kunskap i vetenskap att korrekt förstå det. Israels fortsatta problem fortfarande pågående är inte alls uteslutande deras fel. Men att Israel ej tillräckligt motiverat parallellt med sund risk management hanterande och hanterande via väpnad konflikthantering av risker söker andra lösningar är del av problemet.


Att som nyligen försöka mucka tillbaka till aktivt bråk med den politiskt välfungerande palestinska entiteten som konkret reducerar och bidrar till Israels risk management är i rationell verklighet konstig. Jag tror man tänker fel om man försöker förklara det från en tänkbar rationell tolkning av verklighet inkluderande ex. information och analys ej publik känd (notera särskilt att Netanyahu argumenterar publikt allt han hittar och upplever funktionellt så något mer än han tar med när talar finns inte: Har någon ett konkret exempel från hans år som premiärminister har man noterat något jag ej sett).


Att försöka mucka nytt bråk med en aktör reducerande risker för Israel i fortgående verklighet inte ens i det realiserade "kostnad" för Israel i form av land-överträdelse är bara underligt och omöjlig att förklara om man försöker förstå det ej accepterande att en "särskild" världsbild seende saker mer från egna upplevelser av konflikt - vad vi kan kalla posttraumatisk stress även om detta ej strikt behöver uppfylla diagnos så direkt åtminstone besläktat - från förr tolkande verklighet annorlunda än normalt är fallet. För regionen är det en trygghet att detta är väldigt fixerat på "Palestina" och ej inkluderar jämförbart mycket andra länder i närhet: Börjar det fixera på i värsta fall Jordanien kan regionen smälla värre än någon sunt tänkande enkelt kan se hantering av. Iran anar jag att han kanske med viss förståelse av problematiken talades funktionell kring även om det knappast enkelt lär innebära korrekt tolkande av etablerad information om världen).


Jag betvivlar starkt på att oavsett om det demokratiska eller demokratiska partiet vinner nästa amerikanska presidentval att det kan innebära att man accepterar en defekt världsbild när man faktiskt har mycket goda egna funktioner för att följa verkligheten i regionen. Det var ytterst oseriöst när några av de republikanska senatorerna uttryckte något av att antyda detta för kanske billiga kortsiktiga inrikespolitiska vinster. Riskvärlden är komplex nog i området utan att man börjar strunta i verkligheten för att åstadkomma högst osäkra andra värden. Snarare ska man se det som mycket av konkret värde åstadkommit om "posttraumatiskt" snedvriden bild av verkligheten just nu inte smäller upp värre än ex. de senaste underligheterna kontra "Palestina". Något inbillat kring säg Jordanien realiserande något även begränsat väpnat uttryck kan potentiellt realisera en riktigt djävlig verklig verklighet åren som kommer. I någon mening är Iran kontra Israel förvisso kanske mer riskabel men samtidigt förstådd så (där Iran etablerat heller inte alltid är direkt sunt tänkande vilket ger mer av vana hanterande av problem inkl. ex. att uttrycka vilka som äger ansvaret för risker i förstahand - d.v.s. ej just nu i alla fall Israel - men jämförbart rörande något nytt mer gediget helt inbillat utan som för Iran en del konkret ändå att ta på historiskt).


Att det kan vara så här för Benjamin Netanyahu såg jag som möjligt (i min tolkning) innan dom här åren som premiärminister. Oförmågan för någon att klara rationella ex. nu senast (och vi har fler ex. bakåt om än inte som nu så fullständigt bortom argumentation glasklara) kunna förklara realisering åtgärder från vedertagen sund förstådd verklighet gör att jag betvivlar något skulle övertyga mig om att jag haft fel. Det var bara vansinnigt från början till slut: Det ända som kan förklara det är om bilden av verkligheten var sjuk introducerande inbillade saker och det är vad ett posttraumatiskt bias kan göra.


En del kan förövrigt minnas (det tycks återkomma oftare hos andra att jag gjort även om regionen som sådan Israel såväl som Palestina - och mer än så - inte kändes som vad jag egentligen oavsett faktisk tro på metoden som komplement till annat önskade röra vid) att pekade på en metod som kan medverka till att minska problematiken i regionen. Denna introducerande som antagande att folk i regionen påverkas i tänkande från befintlig konflikt och att det givet det är gynnsamt med att introducera media publikationer som ger ett starkt fokus på trevliga (mer gulliga) saker. Det kan tyckas "självklart" eller "självorganiserat" men i all verklighet fodrar det ganska stora investeringar särskilt mot folk boende i "Palestina" rörande inköp, översättning och reducerat pris på motsvarande teve (men troligare idag goda skärmar att titta på "teve" från internet) med. Ej ersättande eller censurerande annat media men ge ett alternativt fokuserande på rena nöjen. Beskrivningen är kort och trivialiserar det hela men pekar i alla fall på intresseområdet som föranledde den initiala titten på bl.a. Benjamin Netanyahu. Självklart är det ej en ensam lösning. Snarare exempel på en funktion som kan balansera etablerad posttraumatisk stress som nu på alla sidor spär på problematiken.


Det är oavsett Israel ett problemområde vi ska ta som verkligt och påverkande i alla regioner som lidit väpnad konflikt.


Vi får kalla detta en dag där jag onödigt diskuterar och uttrycker ytligt min bild av diverse som egentligen ligger utanför regioner jag mer varaktigt intresserat mig för. Innan i Ett misslyckande att ha skrivit om, Uppdaterad flera gånger och Och ej ämne att förvänta fortsatt.

Libyen kanske är intressant är Irland?

Och kanske har rätt när de spekulerar möjligt intresse för Irland att försöka hjälpa Libyen att lösa problem:



Hur saker rörande potentiellt enklare kultur-kontaktnät mellan Libyen och Irland utvecklat sig sedan 2011 vet jag ej men noterade då att kopplingar fanns bland revolutionärerna (d.v.s. exempelvis personer släktande från både Irland - eller Nordirland om vi så vill - och Libyen).


Värde uttryckt nu som givet ev. roller kopplingar i personer i Libyen med kulturell närhet till Irland har som var för sig och tillsammans kan vara en god grund att bygga vidare på när (och kanske om under överskådlig framtid om hjälp ej ges samtidigt som Libyen hindras från att själva lösa sina problem - importerande slagkraft för det - för att istället hamna under ständigt pågående som nu) Libyen i fred börjar bygga upp landet.


Jag vill inte säga att jag rätt av håller med det perspektiv Gwynne ger i teve-serierna länkad till i Kanada i Krig och Fred resp. Långa musköter (antagligen med Israel som exempel i War with Gwynne Dyer, Part 3: The Profession of Arms (1983)) men sätter man sig med historieboken tycks han åtminstone ha rätt i att skapelse av nya länder kommer naturligt med initial intensitet mycket troligare än annars. Hans huvudsakliga exempel från aktuell verklighet är Israel.


Jag försökte rent av minnas fram något undantag från denna princip men kunde konstatera att exempel som presenterade sig från minnen så långt bak som till Island följer denna princip. Island torde förövrigt vara ett för Libyen bättre jämförbart exempel än Israel eftersom Libyen initialt och ännu åtminstone huvudsakligen uttrycker intensitet internt och ej via konflikt med andra länder.


Var har Israel hamnat sedan The Profession of Arms (1983)?

Vi får ge Gwynne viss respekt av att antytt föregripande en del av de problem Israel realiserat i verklighet fortsatt. Men just nu är situationen inte längre riktigt rationell i hanterande möjligheter till varaktig riskreduktion lika litet som fortsatt praktisk riskreduktion (genom inte minst väpnade försvarsfunktioner) som förr åtminstone mycket mer.


Israel är förövrigt vad som allt mer blir något särskilt vi menar jag av och till förr haft i historien men kanske då aldrig med etablerad kunskap i vetenskap att korrekt förstå det. Israels fortsatta problem fortfarande pågående är inte alls uteslutande deras fel. Men att Israel ej tillräckligt motiverat parallellt med sund risk management hanterande och hanterande via väpnad konflikthantering av risker söker andra lösningar är del av problemet.


Att som nyligen försöka mucka tillbaka till aktivt bråk med den politiskt välfungerande palestinska entiteten som konkret reducerar och bidrar till Israels risk management är i rationell verklighet konstig. Jag tror man tänker fel om man försöker förklara det från en tänkbar rationell tolkning av verklighet inkluderande ex. information och analys ej publik känd (notera särskilt att Netanyahu argumenterar publikt allt han hittar och upplever funktionellt så något mer än han tar med när talar finns inte: Har någon ett konkret exempel från hans år som premiärminister har man noterat något jag ej sett).


Att försöka mucka nytt bråk med en aktör reducerande risker för Israel i fortgående verklighet inte ens i det realiserade "kostnad" för Israel i form av land-överträdelse är bara underligt och omöjlig att förklara om man försöker förstå det ej accepterande att en "särskild" världsbild seende saker mer från egna upplevelser av konflikt - vad vi kan kalla posttraumatisk stress även om detta ej strikt behöver uppfylla diagnos så direkt åtminstone besläktat - från förr tolkande verklighet annorlunda än normalt är fallet. För regionen är det en trygghet att detta är väldigt fixerat på "Palestina" och ej inkluderar jämförbart mycket andra länder i närhet: Börjar det fixera på i värsta fall Jordanien kan regionen smälla värre än någon sunt tänkande enkelt kan se hantering av. Iran anar jag att han kanske med viss förståelse av problematiken talades funktionell kring även om det knappast enkelt lär innebära korrekt tolkande av etablerad information om världen).


Jag betvivlar starkt på att oavsett om det demokratiska eller demokratiska partiet vinner nästa amerikanska presidentval att det kan innebära att man accepterar en defekt världsbild när man faktiskt har mycket goda egna funktioner för att följa verkligheten i regionen. Det var ytterst oseriöst när några av de republikanska senatorerna uttryckte något av att antyda detta för kanske billiga kortsiktiga inrikespolitiska vinster. Riskvärlden är komplex nog i området utan att man börjar strunta i verkligheten för att åstadkomma högst osäkra andra värden. Snarare ska man se det som mycket av konkret värde åstadkommit om "posttraumatiskt" snedvriden bild av verkligheten just nu inte smäller upp värre än ex. de senaste underligheterna kontra "Palestina". Något inbillat kring säg Jordanien realiserande något även begränsat väpnat uttryck kan potentiellt realisera en riktigt djävlig verklig verklighet åren som kommer. I någon mening är Iran kontra Israel förvisso kanske mer riskabel men samtidigt förstådd så (där Iran etablerat heller inte alltid är direkt sunt tänkande vilket ger mer av vana hanterande av problem inkl. ex. att uttrycka vilka som äger ansvaret för risker i förstahand - d.v.s. ej just nu i alla fall Israel - men jämförbart rörande något nytt mer gediget helt inbillat utan som för Iran en del konkret ändå att ta på historiskt).


Att det kan vara så här för Benjamin Netanyahu såg jag som möjligt (i min tolkning) innan dom här åren som premiärminister. Oförmågan för någon att klara rationella ex. nu senast (och vi har fler ex. bakåt om än inte som nu så fullständigt bortom argumentation glasklara) kunna förklara realisering åtgärder från vedertagen sund förstådd verklighet gör att jag betvivlar något skulle övertyga mig om att jag haft fel. Det var bara vansinnigt från början till slut: Det ända som kan förklara det är om bilden av verkligheten var sjuk introducerande inbillade saker och det är vad ett posttraumatiskt bias kan göra.


En del kan förövrigt minnas (det tycks återkomma oftare hos andra att jag gjort även om regionen som sådan Israel såväl som Palestina - och mer än så - inte kändes som vad jag egentligen oavsett faktisk tro på metoden som komplement till annat önskade röra vid) att pekade på en metod som kan medverka till att minska problematiken i regionen. Denna introducerande som antagande att folk i regionen påverkas i tänkande från befintlig konflikt och att det givet det är gynnsamt med att introducera media publikationer som ger ett starkt fokus på trevliga (mer gulliga) saker. Det kan tyckas "självklart" eller "självorganiserat" men i all verklighet fodrar det ganska stora investeringar särskilt mot folk boende i "Palestina" rörande inköp, översättning och reducerat pris på motsvarande teve (men troligare idag goda skärmar att titta på "teve" från internet) med. Ej ersättande eller censurerande annat media men ge ett alternativt fokuserande på rena nöjen. Beskrivningen är kort och trivialiserar det hela men pekar i alla fall på intresseområdet som föranledde den initiala titten på bl.a. Benjamin Netanyahu. Självklart är det ej en ensam lösning. Snarare exempel på en funktion som kan balansera etablerad posttraumatisk stress som nu på alla sidor spär på problematiken.


Det är oavsett Israel ett problemområde vi ska ta som verkligt och påverkande i alla regioner som lidit väpnad konflikt.


Vi får kalla detta en dag där jag onödigt diskuterar och uttrycker ytligt min bild av diverse som egentligen ligger utanför regioner jag mer varaktigt intresserat mig för. Innan i Ett misslyckande att ha skrivit om, Uppdaterad flera gånger och Och ej ämne att förvänta fortsatt.

Att för Västerlandet att försöka hjälpa Libyen är att försöka realisera riskreduktion för Västerlandet

Jag mer än håller med behovet och värdet uttryckt i Islamists are leading Libya to annihilation – and the west is letting them (Joseph Walker-Cousins) ser ett särskilt värde av att det publicerades i The Guardian. Det är en dialog där jag tror värde från effekt av vad som sägs likt detta kanske är något högre än via andra jämförbara kanaler.


The Guardian är stark i utrikespolitisk kunskap och bevakning. Det är emellertid också en news providers jag gillar mer att läsa när jag är mer "stabilt" i min kanske naturligt mer cyniska världsbild. Man får ofta en ej direkt felaktig bild av aktiva problem, ev. kommande problem och risker men eventuellt att man (ej alls ovanligt för news providers) ej lika bra fångar möjligheter att kunna realisera en bättre värld av att faktiskt försöka göra något (eller svårare mer kompetenskrävande kanske att uttrycka och bevaka vad man faktiskt kan göra för att förbättra saker). Detta kanske gör det också till en mer effektiv kanal att säga något om möjligheter i eller via?


Argumenten rörande risker och möjlighet till riskreduktion i och via Libyen gav jag redan särskilt under 2011 och ser inte att något förändrats rörande dem mer än att vi kan försöka mer och bättre i Västerlandet såväl som Libyerna själva som behöver börja skärpa till sig på alla sidor.

Ridicule av Nordkorea: Hur är det med Nordkoreas behov av att "asserting" kraft?

The Guardian skriver:


"The North Korean leadership attracts a great deal of attention in the world’s media. However it’s no secret that most of this attention is not merely unfavourable; but in many cases, the Kim dynasty is the object of ridicule."

Från: Do North Koreans know their country is the butt of so many jokes? (2015-03-13) | The Guardian

Och jag funderat en del besläktat detta men bredare utan att sett ett bra svar. Det finns kan risker eller snarare vad man kan förstå risker från att förstå svaret på frågor som den ovan eller bredare som nedan:


"Det är potentiellt väldigt intressant men inte alltid självklart enkelt att se vad och vilka man upplever sig asserting power relativt. Och hur gedigen egentligen förståelsen är hos alla rörande faktisk kraft om man behöver realisera dem längre än pressbilder. Just när ett förhållande väldigt konkret (som här möjligen stort fartyg - anti-fartygs missil) kan man uppleva att det bör vara enklare att spekulera om men nu såväl som Nordkorea så länge jag av och till betraktat dem är det svårt att se. Det behöver inte bara vara entiteter och folk utanför landet eller det egna folket utan kanske ibland är riktat mot enstaka personer eller grupper i diktaturens management, eller spekulativt rent av havande ett högst personligt upplevt värde för diktatorn (kännas kanske bra att visa potens av och till: Något vanligt hos människan även om metoderna och arenorna möjliga här saknas för de flesta av oss)."

Från: Nordkorea börjar kännas tråkigt och förutsägbart: Behöver ny regissör

Vad är verkligheten i Nordkorea? Behöver man asserting dominance p.g.a. verkande osäkerhet och hur långt upp går det egentligen? Har vi något av ett behov här också hos direkt top-management? I så fall är det inte vad som ska kännas bra för någon. Jag kan tänka mig idéer om motivation utifrån propaganda mot eget folk såväl som aktörer man möter i förhandlingar men känner ofta nog att vi kanske har något av ett behov hos management att uttrycka kraft för att stärka den egna självbilden. Att man upplever oro från realiserad distans med omvärlden och kanske mår lite bättre när man upplever sig visat upp kraft. En stabilt sunt självsäker ledare oavsett diktatur eller annat har fördelar. Osäkerhet inducerande behov av att asserting power är i kontrast inte indikation om något bra alls.


Jag vill också säga att jag tror humor är väldigt starkt och när format av sunda moraliska värdering "diskuterande" problematiska frågor som en diktatur likt Nordkorea vad som har positiv effekt i den mån det når Nordkorea.

Ett misslyckande att ha skrivit om, Uppdaterad flera gånger och Och ej ämne att förvänta fortsatt

Givet att jag tänker mig att vissa läsare i Sverige resp. på kontinenten lär intressera sig för ämnet (om än ej därmed sagt nödvändigtvis bryr sig att läsa vad jag skrev om detta så långt utanför vad jag egentligen kan) bör jag understryka att jag uppdaterade och kompletterande innehåll tämligen omfattande efter första publicering: Gotlands sak är vår sak: Och Saudiarabiens sak kan vara en gynnsam sak. Och jag upprepar i citat hur jag slutligen avslutade det uttryckande varför jag egentligen "inte vill ha skrivit det" men kom att göra det ändå oplanerat:



Jag försökte inte ge i ett inlägg en seriös bild. Men för den intresserade bör väldigt mycket gå att hitta om söker sig bakåt och följer aktuella händelser och områden pågående. Och jag gjorde inte en gång skrivande detta kontroll mot data jag har, anteckningar jag gjort eller något annat. Det är inte mer än min bild av detta som jag upplever det just nu. Jag föredrar nog det eftersom så mycket berör Ryssland och gamla Östeuropa jag alltid intresserat mig mindre för: Indikerar jag mer än det i sämsta fall är.

Ta det för hur du väljer att ta det men stanna inte här eller på nivå som analys normalt tycks ske i såväl media som hos åtminstone flera politiska entiteter. Det här är viktiga frågor så ge dem den betydelse de bör ha och ta fram bra modeller av verklighet just nu föregripande förändring. Säger du just nu ej vad som kommer ske en viss längd in i verklighet vet du inte tillräckligt och ska vara försiktighet med att agera från en begränsning av nivå på risker förstådda som existerande.

Jag kan ha haft rätt ofta här men jag tror inte det trovärdigt säger något rörande hur väl ev. uttryck prediktion (så kanske upplevd som sådan av läsaren) är. Det är tror jag mer allmän känsla och kunskap från andra regioner rörande hur det ofta är: Och det är ej på sådan nivå så pass allvarliga frågor detta nu är särskilt sedan amerikanerna börjat ta in rådgivare i Ukraina saker är. Det är sedan bara tråkigt att tycks det mycket i EU inte ligger på den nivå man bör vara på här.

Och jag väljer slutligen att säga att jag ser det lite som ett misslyckande - eller mer påverkad av verklighet i områden utanför vad som intresserar mig normalt - att jag alls kom att kommentera (om än oplanerat: ej heller vad jag klarade att motivera mig kontra upplevelse av hur saker utvecklat sig som funktion av engagerad kompetens hos aktörer) utanför regioner jag regelbundet följer och magnituder bättre i bredd och djup förstår. Det är ej vad jag gillar att göra. Men jag är ej direkt avkopplad från förtroende från att de vars ansvar sund förändring måste vara ser detta som verklighet eller ens brytt sig i att seriöst ge sig på att förstå verkligheten fortgående och vad som krävs för att konflikt-intensitet ej ska expandera och fortlöpande uttrycka risk för nya realiseringar.

Jag vill inte att man ser inlägget som uttryck för något kommande regelbundet intresse. Ej heller uttryckande på nivå av vad man kanske kommit att normalt förvänta sig när jag säger något om ämnen jag kan mycket bättre. Det är något av samma problem jag tycker mig se hos många andra att ge en bild av problemområdet utan det bredd och djup det förtjänar i seriöst gjorda modeller.


Det är tråkigt att management av problemen ej är på nivå av vad som krävs men jag tvivlar på att det i sig lär stimulera något förändrat intresse från min sida. Det får räcka bra med att jag förutom Asien börjat sampla ner hela det publikt tillgängliga Iran (som planerat i lugn takt tänkt klart på cirka åtta månader och just nu ungefär på att jag tagit ner lite tänkbar seed rymd: cirka 5000 - 8000 koncept-utgångspunkter att jämföra och från det få en prioriterad utgångspunkt). Och tänker jag egentligen kanske bättre skippar jag det och samplar hellre områden jag traditionellt prioriterat djupare men påbörjat lär jag avsluta det.

Gotlands sak är vår sak: Och Saudiarabiens sak kan vara en gynnsam sak

Givetvis är det möjligt att tvivla på Gotlands behov av stärkt försvaret: Det uppger Dagens Nyheter att försvaret gör och tycks mena lätt att dom (dom där DN så att säga) eller några hos dem i alla fall gör.


Att att engagerat mig nog för att läsa efter vad Gotland nu tänkt ska få för försvar känns det spontant rätt:


1. Det kan tolkas som reaktion på militär verklighet så som uttryckt i närtid. D.v.s. inflygningar och späningsoperationer näraliggande såväl som inom vad vi med den GEO-politiska snällare tolkningar avser svenskt i och runt Öland och Gotland. Huruvida satsning försvar Gotland nödvändigtvis är avsett för att terminera liknande i framtiden känns mindre viktigt (det krävs en del för att orka dit hur som helst eftersom det nu handlat om flyg resp. marina fartyg så det är kanske inte riktigt aktuellt hur som helst).


Det finns något av default vettigt att om någon kränker (inflygning och menar jag med kärnvapen) resp. spanar återkommande (som mellan Öland och Gotland) att man just där rostar upp. Möjligt kan man rusta upp optimerat bättre men du kommer inte helt fel. Vi gör här innan vi lär av "fienden" och lär av Card via Ender (här principen uttryckt via en av Enders lärare - Rackham): "There is no teacher but the enemy. [...] Only the enemy shows you where you are weak." D.v.s. som komplement till DN som när dom är svaga mycket explicit brukar tala om det för om inte hela världen åtminstone sina läsare istället för att tala om var SvD är svaga.


Så jag gillar upprustning Gotland oavsett vad det nu är. Dessutom fortsätter konflikter runt om i världen att expandera breda (och vi ska vara beredda för att så kan ske: Vi har bl.a. stor potentiell wave energy som kan realisera i bl.a. Kina såväl som Nordkorea, Vietnam, Burma än mer, Iran, utelämnande spekulationer närmare Europa vilket ligger lätt utanför vad jag kan just någon om) gäller att styckvisa expansioner är en väg det kan gå. Jag vill inte utesluta att landstigning Gotland resp. Öland är möjligt som del av det. De saknar båda flygplats som jag minns det men har ju flera platta vägar (Gotland i alla fall) jag antar kan fås till fungerande start och landning inom säg 12 till 36 timmar med saker tagit i land från båtar (motsvarande spekulerat existerande M-90 Bulldoser, M-90 "Vägskrapa", M-90 Asfaltsläggare men i alla fall pekande ungefär på vad som behövs eventuellt: tänkbart finns ju redan breda nog vägar på Gotland och i så fall är det sunt att ha soldater i närheten av dem).


2. Att göra redo att ta ut flygplanet spridda är också strunt. Det adderar för mig trovärdighet till Gotlands-frågan.


3. Gotland är GEO-politiskt särskilt "spännande". Det går att tolka vad Gotland indikerar i internationell rätt varierat. Jag har inte reflekterat denna fråga någonsin förrän idag men minns från när jag var barn att den av och till var aktuell. Troligt kvarstår samma potential i Gotland om än mer bortglömd idag.


Givetvis gäller samma potential i omvänd riktning om den annekteras av annat land. D.v.s. att man i så fall kan gå med fartyg till mitt linje med svenskt fastland.


Omvänt gäller potentiellt om vi väljer att hävda det att svenskt territorium - territorial vatten - slutar halvvägs mellan Gotland på kontinentens fastland i varje aktuell vinkel.


När det gäller svenskt flyg är detta den tolkning jag menar att Sverige bör göra verklighet under gärna 2016. Svenskt flyg är starkt nog att klara det bra och det gör det möjligt - tror jag - att under The Age of the Nuclear Umbrella implementera god säkerhet mot kärnvapen drops på Sverige.


Jag menar att the opposition (ibland ser jag inte alls hur jag stavar något på engelska och ibland inte alls på svenska men ni förstår vad jag menar) dessutom behöver börja ställa dom svåra frågorna till regeringen: Vad är dom oräknade flygplanen? Och om dom fortfarande finns har dom piloter? Och om inte när får dom piloter? Ty generationsfrågorna i teknik här är inte p.s.s. realiserade när det gäller att inducera skydd mot inflygning av kärnvapen.


Samtliga inköpta JAS är mer än väl per stycke där antal kan vara viktigt. Och generation äldre än det för den delen om än knappast aktuellt innan bra mycket större förvärrande av situationen i Europa skett än jag alls förväntar kommer ske.


Konfliktsituationen i världen är nog värre än man spontant vill se den som

Samtidigt behöver man ske verklighet för vad den är utan att förblindas av stegvis förändring. Stora delar av världen är nu under konflikt där expansion till mer är möjligt (åtminstone mellan otroligt till troligt) i egentligen alla områden utanför Sydamerika: Mellanöstern och Asien är de big shit här. Västra delarna av Afrika i väpnad konflikt inkluderande bl.a. Europeiska länder förutom Afrikanska, Sydsudan i fortsatt grov miss management (behöver vi dela igen? Är det kanske troligare mer fungerande än att andra afrikanska länder går in och bränner sig på att ev. underskattat utmaningen? Gör dom ett projekt kommer dom behöva Europeiskt och/eller amerikanskt stöd jag tror ej dom orkar själva), Libyen inkl. bl.a. Egypten nu tycks det, Mellanöstern där allt är i krigföring förutom Saudiarabien resp. småländerna runt Persiska viken, Pakistan, Afganistan, Burma, flera länder runt omkring tämligen begränsat, Hong Kong, Shanghai, Beijing som värde-zoner (jag vill verkligen inte säga risk-zoner när det kommer till potentiell stimulans till demokrati och hoppas och menar det som ej otroligt att protester kan hållas som en civil-fråga utan nytt crime against humanity likt Himmelska fridens torg: Om inte bedömer jag att Kina går in i väpnat inbördeskrig tämligen omgående), Indien och Pakistan är argumenterat i befintlig väpnad konflikt med årligt återkommande sedan de åtta år jag följt det realiserade uttryck av detta... Som ett litet smakprov av det ej helt okända.


Intensitet i GEO-närhet är stimulans i andra-derivatan för funktionen för intensitet i samma områden såväl näraliggande.


Ekonomisk krigföring av EU mot Ryssland är bättre än amerikanskt väpnat stöd till Ukraina

Men givet EU's vekhet i implementation ekonomiska kostnader relaterat Ukraina är också här problematiken värre än annars hade varit nödvändig. En konsekvens vi redan ser är att USA flyger in "rådgivare" till Ukraina: Cirka 600 - 1000 st (uppgifter om 300 st finns också men jag vet av erfarenhet andra konflikter hur man kontrollerar och räknar rätt kring detta). Rådgivare är vanligen mindre av folk som hänger runt försvarsdepartmentet förklarande saker utan tämligen praktiskt folk som såväl förklarar användandet av vapen som följer the locals ut i konflikt visande konkret med fienden hur man gör.


Ekonomiska vapen är här när "krigförare" är världens i särklass - vi har marginal ner till så väl USA som Kina - största ekonomiska zone kraft man ej ska underskatta. Går EU ut för att försvara Europa från att fortsatt vara i krig såväl som reducerande risken för expansion (och det lär expandera nu med en sannolikhet av 15 - 25% till bl.a. - för att understryka något liggande i Sveriges försvarszon i NATO - Baltikum) och trycker till ekonomiskt viker sig Ryssland om det görs rätt innan månader senast. Nu har vi istället amerikanska rådgivare inflygande görande konflikten till nu berörande NATO förutom Ukraina och Ryssland. Jag kan inte nog understryka hur stor skillnaden är utan att vara jurist specialiserad på internationell rätt som brytt sig i att läsa dom kontrakt större delen av EU:s medlemsländer slutit i kontext av NATO. Och där är vi direkt i perspektiv av väpnad konflikt - verklighet nu förvisso - men expanderad i täthet över relationer såväl som intresseområden berörda. När vi istället vilka holka ut antal aktörer befintliga i eller direkt påverkande som "ids med" kostnaden för det: Mindre inte Mer. Mer är sämre. Mer är ett misslyckande. Man vill ta bort Ryssland från konflikten och inte balansera Ryssland väpnat genom att blanda in fler aktörer.


Det är EU som felar här mindre än att USA felar när de nu börjat skeppa in soldater in i Ukraina. Men det är ej helt försent för EU att börja skräpa till sig och se sig själva för vad man är: Världens i särklass största ekonomiska region. Kostnaden om konflikt expanderar ligger dock huvudsakligen hos den som felat och mindre hos USA. EU lurar bara sig själv när det småsnålas sökande ersättning av gårdagens verklighet av ett USA krävande möjlighet att realisera en ledande roll i allt liknande detta. Och visst nu gör USA något om men tolka det inte som att det blir bra eller kommer realisera stabilitet om inte EU tar ansvar för sitt närområde. Det finns varken pengar default i befintlig budget och realiseringar i säkerhetspolitik av USA eller politisk vilja för något annat.


Ty vi vill inte bara vinna utan vinna utan risk för "expansion" av intensitet i Europa. Även om jag menar att idén av att vi rör oss mot en "världskonflikt" i realisering de närmaste 20 - 30 åren (d.v.s. snarare om riktigt tänkt som jag kommit att se att man korrekt ska bedöma "tid" numera snarare 5 till 15 år: Saker händer idag snabbare än en del fortfarande räknar med bedömande saker fortfarande från skattningar man gjorde under 1980- och 1990-talet relativt hur verkligheten blev) är överdriven. Men jag tror vi bättre agerar nu och gör något åt shit under de kommande fem åren.


Saudiarabien

Jag kan inte låta bli att kommentera frågan om Saudiarabien här givet kommentaren om EU. Jag är ej nödvändigtvis särskilt negativ till handel med diktaturer. Även om en svenskt näringslivs-idéer om handel med Nordkorea är för att säga det minsta en indikation om att den delen av svensk exportindustri ej är mogna för sådan handel: Bl.a. försvinner och rapporteras av och till medarbetare bland företag exporterande till Nordkorea saknade utan förklaring (förutom och här undantaget mer uttalade hot mestadels - alt. uteslutande - riktat Sydkoreanska företag man samarbetat med). Så vitt jag vet - vet vi inte riktigt vad dom alltid tagit väger men jag tror inte riktigt på svenska exportföretag är mogna nog alt. desperata nog för att ge sig på att göra stora affärer med Nordkorea.


Vad jag inte gillar med Saudiarabien affären är att vi nyligen hade riktat läckage indikerande att Sverige på något sätt lär från vapenfabriker man diskuterat. För mig låter det som strunt. Vill jag lära något av Saudiarabiens försvar såväl som vapenimport (där Saudiarabien om jag ej räknar fel ej är världens största importör ej heller blir det under året men väl hamnar kanske på tredje plats) finns andra vägar för det inte överdrivet svåra kanske. Jag tror nog att jag utan behov av andra personal resurser adderande viss tid (men ej försumbar tid heller: säg halva året i löpande kalender år) kan med väldigt låg fel-procent kan indikera varje köp och varje investering de gör nytt i sitt försvar. Befintligt är en annan sak.


Vill jag veta allt om Saudiarabien (åtminstone nytt så att något uttryck för det skapas att se: Utan historik av intresse är det svårare om befintligt ty det skapar inte självklart alls faktiskt språk man kan läsa och lära av) är det från mitt perspektiv inte direkt svårt.


Så jag var som lite skeptisk till läckaget från den svenska myndigheten. Den kändes lögnaktig. Och det för mig indikerar problematik ty en tänkbar förklaring till problematiken är mutor och korruption med Saudiarabien som avsändare. Jag säger ej att det är den troligaste förklaringen men det är ej heller en helt otrolig förklaring.


Vidare gäller att när Saudiarabien sticker upp och trycker ner en svensk utrikesminister i moraliskt självklar fråga gäller att vi ej ska se ett ända svenskt exportföretag fortsätta dum-argumentera kring frågan övergripande. Till viss glädje tycks så heller ej skett när jag gjorde stickprov. Man erkänna att tänkbara problem kanske viss - och jag upplever lätt att man kanske upplever riskerna överdrivna feltolkande Saudiarabiens kommande roll i Mellanöstern lite felaktigt från hur den varit de senaste 15 åren fram till 2013 som början på brytpunkt. Tänk klokt och fokusera mer på Quatar och Jordanien i kontext av den mindre inflytelserika gruppen av diktaturer i Mellanöstern (som fortfarande är ganska "dominerande": Tråkigt nog).


Jag tror det är sunt för exportföretag i Sverige att inse att Sverige är ovanligt framgångsrikt som exportland. Detta beror till försvarliga andelar på svensk utrikespolitik. Och det finns en långsiktighet i beslutet relaterat Saudiarabien möjligen (jag är ej säker) regeringen insåg eller möjligen ej insåg. Och jag kan här som ett relativt färskt exempel (utelämnande fler sådana längre bak i tiden) peka på att innan helvete igen bryt ut i Libyen såg import-profilen som indikerat i derivata-förändring radikalt annorlunda än den hade gjort flera år innan.


Därmed inte sagt att jag egentligen talar för en statsomstörtande revolution i Saudiarabien eller kan bedöma hur trolig en sådan här. Generellt välkomnar jag sådant i varje diktatur. Men jag får erkänna att jag är lätt chockerad av den nuvarande situationen i Mellanöstern - oavsett att jag varnande för detta återkommande ett helt djävla år inkl. vad som krävdes för att undvika det där realisering av allt nu flera år efter tycks ge mig rätt även om effekt självklart är vek tills jag såg det som försent och inte brydde mig längre - och känner kanske att det kanske är "bättre" på något obestämt sätt tänkbart men inte säkert mindre relaterat folk boende i Saudiarabien i genomsnitt att förändring i landet väntar en några år. Dessbättre har mitt utomstående perspektiv inget inflytande bromsande (även om jag mycket möjligt kan stimulera det åt andra håll med möjlighet att addera tid på det: skapande argumenten och inducerande dem för att ta upp frågor jag rörande en del delvis idag vet är aktiva men dåligt utnyttjade för att ta shit längre än det någonsin varit i Saudiarabien - Saudiarabien är lite som Kina tycks för mig så stabilt samtidigt ställer man sig och kastar tändstickr mot det vet man bara att det brinner inom några månader oberoende av alla miljarder de spenderar på brandkår). Men som sagt jag är i all ärlighet lätt chockerad av Syrien - Irak. ISIS stör mig även om de tycks förlora snabbt nu. Mestadels irriterar det mig att ingen bemöter deras riktade information effektivt (men vackert undantag i en serie komiska uttryck bl.a. i filmklipp).


Jag ser världen i bias etablerade i GEO-områden i världen som intresserat mig mer än Saudiarabien

Jag lutar kanske också åt att tänka med bias format av områden i världen jag intresserat mig mer för där jag för en del andra som Ryssland och Östeuropa (om nu folk som intresserar sig för Östeuropa ens använder den termen fortfarande uttryckande möjligen något av hur borta jag här i denna del av världen). För mig känns Saudiarabien som ett oviktigt land. Det förändrar sig troligen snabbt med relativt lågt behov av stimulans och är samtidigt helt borta i allt av kreativitet och till det associerade vägar till problemlösning. D.v.s. kan ej ansträngande sig ens vara mycket av problem för någon annat än genom för ytterst konkreta frågor betala för förändring och om det ej är möjligt stå utan medel till att uttrycka sig med. Tänkbart har jag fel men tittade bakåt närmare 20 år (minns jag rätt 16 - 17 år cirka) i nyhetshändelser såg jag inget exempel brytande detta mönster vilket är ovanligt även i regionen. För mig känns Kina som den viktiga frågan: Inhemskt berör dess diktatur ett antal personer görande all diktatur i övrigt tillsammans till litet i effekt. Och stort nog att vara ett globalt hot inom en 20 år om fortsatt existerande bara genom storlek på det egna landet. Dock delar jag ej uppfattning med en del att Kinas inflytande kortsiktigt är problematiskt. En del i såväl som utanför USA tvivlade på dess förmåga att stå upp mot Kina men jag tycker inte alls Obama gjort ett helt dåligt jobb: Tvärtom har han klarat bra av att markera gränsdragningar också under USA's upplevda akuta ekonomiska problem rörande kassabrist (nu sedan länge passerade).


Dock har jag inte fel kring hur lätt det kan vara att sätta sig och pratsamt kasta brinnande tändstickor på Saudiarabien tills det ev. tar eld. Så mycket har jag lärt av att följa kulturområdet i bredare mening från med början något innan vi fick intensitet i Arabvärlden föregripande precis skapandet av Sydsudan att bedöma det väl nog här. Och skilt från många andra har jag faktiskt i princip haft rätt med början Libyen för utvecklingen (och som publicerat här fortlöpande hela vägen) medan undantag av att jag ej såg Syrien utan där såg Iran istället. Syrien fanns dock i ej den optimerande (i storlek) version av Bluelight jag använde. Den föll bort när jag försökte skära onödiga koncept bort för att göra tolkning från spreading activation mer görligt. Istället konvergerade vi lokalt i geo här till Iran. Följande upp det från verklighet realiserad kan jag dock konstatera att kulturell såväl som politisk närhet mellan Syrien och Iran är minst sagt hög. Görande om från en större version ej från samma data utan början egentligen i konflikten befintlig får vi uttryck både mot Iran såväl som Syrien (såväl som Saudiarabien och mindre än förväntat från verklighet egentligen Irak och Irak visade sig i uppföljning vekt uttryckt i BL-relationer vilket torde förklara det där också ett antal i från dem etablerad statistik ger en stark förskjutning från det perspektiv USA tagit på landet vilket som bevakat media haft enormt bias bort från flera av "landets" kulturområden - Men Irak är idag tror jag att se bättre som nutidshistoria och hellre ta verkligheten för vad den är och se realitet i att vi kommer få nya länder här såväl som förändrade gränser till andra länder medan Irak som det historiskt sett ut ej består).


Poängen jag vill göra är att Sverige och svensk utrikespolitik är den bättre grund svensk exportindustri står på snarare än att svensk exportindustri är aktörer i världen som gynnas av oreglerad verktyg och som bäst söker lägga sig i reglering för att verka för att ta ner den. Bl.a. för att ta ett trivialt uppenbart exempel snarare än mer avancerade likt Libyen tidigare ska man betänka hur politisk verklighet varit sedan många år nu i Sveriges just nu tror jag största exportland och normalt ett av två - tre största inköpare: Tyskland. Tyskland såväl överuttrycker sig ej helt främmande från vad svensk exportindustri kanske tror sig bättre syftande till för egen del såväl som irriteras av oreglerade uttryck när det av och till kommer till dess logiska realisering när i och runt väpnande konflikter. Sverige såväl som varierar Tyskland som följer ibland - men ofta nog föregriper och uttrycker Tyskland tydligare (det samma gäller förövrigt för Sveriges näst-största exportland USA). Jag tror nog oavsett hur såväl USA's som Tyskland's export eventuellt nu ser ut till Saudiarabien att Sveriges beslut ej är direkt ovälkommet hos någon av dem i kontext av politik men långsiktigt också menar jag föregripande såväl som passande väl till attityd spridd hos både USA och Tyskland.


Ett begränsat uttryck som mycket gärna vill uppmuntra till mycket seriösare analys än egentligen vanligt idag hos aktörer direkt såväl som indirekt inblandade

Nu gav jag en ytlig bild av hur jag ser världen i kontext av risk dimensioner utanför Kina och Asien näraliggande. Och jag tror jag vettigt underströk var begränsningar i kunskap och data byggande den bilden gäller. Samtidigt rörande sådan begränsning får jag erkänna att ofta nog kan jag konstatera att många andra egentligen inte har en bättre bild dom heller. Utan det är en dålig bild relativt åtminstone mig själv (ej importerande data och sökande görande analys predikterande politisk förändring framåt i tiden) resp. tämligen seriösa aktörer. Jag har ex. ej kunnat konstatera något i mening av agerande eller uttryck från EU som ej legat efter av vad jag bara sett på indirekt data från bredare nyhetssampling senast inkluderande Europeiska och Ryska nyhets- och datakällor (på engelska uteslutande) 2014 riktat allmän association koncept för långsam förändring (d.v.s. utnyttjande data från mer än hela 1900-talet före- såväl som efterföljande fram till idag) där en del ändå även om jag riktat söka mer data än möjligt för en sådan enorm dataimport jag gjorde 2013 - 2014 är möjlig för i ett ändå begränsat område (det skulle ej förvåna mig om det är en av de största beräkningarna någonsin gjord för association mellan koncept i datamängd utnyttjad såväl som antal koncept resp. relationer mellan koncept: Men det innebär ej att inte riktad dataimport från pågående verklighet långt över det krävs för att trovärdigt få en god bild snarare syftade denna enorma dataimport till att skapa grundvärden som gör sådan riktad analys möjlig).


Jag försökte inte ge i ett inlägg en seriös bild. Men för den intresserade bör väldigt mycket gå att hitta om söker sig bakåt och följer aktuella händelser och områden pågående. Och jag gjorde inte en gång skrivande detta kontroll mot data jag har, anteckningar jag gjort eller något annat. Det är inte mer än min bild av detta som jag upplever det just nu. Jag föredrar nog det eftersom så mycket berör Ryssland och gamla Östeuropa jag alltid intresserat mig mindre för: Indikerar jag mer än det i sämsta fall är.


Ta det för hur du väljer att ta det men stanna inte här eller på nivå som analys normalt tycks ske i såväl media som hos åtminstone flera politiska entiteter. Det här är viktiga frågor så ge dem den betydelse de bör ha och ta fram bra modeller av verklighet just nu föregripande förändring. Säger du just nu ej vad som kommer ske en viss längd in i verklighet vet du inte tillräckligt och ska vara försiktighet med att agera från en begränsning av nivå på risker förstådda som existerande.


Jag kan ha haft rätt ofta här men jag tror inte det trovärdigt säger något rörande hur väl ev. uttryck prediktion (så kanske upplevd som sådan av läsaren) är. Det är tror jag mer allmän känsla och kunskap från andra regioner rörande hur det ofta är: Och det är ej på sådan nivå så pass allvarliga frågor detta nu är särskilt sedan amerikanerna börjat ta in rådgivare i Ukraina saker är. Det är sedan bara tråkigt att tycks det mycket i EU inte ligger på den nivå man bör vara på här.


Och jag väljer slutligen att säga att jag ser det lite som ett misslyckande - eller mer påverkad av verklighet i områden utanför vad som intresserar mig normalt - att jag alls kom att kommentera (om än oplanerat: ej heller vad jag klarade att motivera mig kontra upplevelse av hur saker utvecklat sig som funktion av engagerad kompetens hos aktörer) utanför regioner jag regelbundet följer och magnituder bättre i bredd och djup förstår. Det är ej vad jag gillar att göra. Men jag är ej direkt avkopplad från förtroende från att de vars ansvar sund förändring måste vara ser detta som verklighet eller ens brytt sig i att seriöst ge sig på att förstå verkligheten fortgående och vad som krävs för att konflikt-intensitet ej ska expandera och fortlöpande uttrycka risk för nya realiseringar.