Tror jag säkert. Åtminstone under förutsättning att Kina som i allt rimligt förväntat ser till att ej fördumma sig genom att försöka göra saker till en fråga för sin försvarsmakt.
Det är vad som är korrekt såväl som sunt. Att man sedan kan tänkas uppleva något av en önskan att saker ska ändå gå någonstans mer konkretiserat i konflikt istället för att röra sig framåt i mer lugnare takt bör rätt (riktigt så i alla fall för mig) förstå som en förvisso emotionell mänsklig egenskap men ej en rationell verklighet att önska eller verka för. Jag tror nog - kanske ej snabbt nödvändigtvis - att Kina kan förändras samtidigt som kostnaden av att det går in i brutal commotion inkluderande ev. rent av sådant som väpnat inbördeskrig ej är den bästa vägen till förändring även om ev. snabbare. Självklart vilar här ansvar på såväl medborgare under diktaturen såväl som diktaturen och jag kan inte fatta beslut åt diktaturen eller egentligen medborgarna heller men tror att det huvudsakliga ansvaret vilar på diktaturen i mening av vad som kan ta saker till våldsamt commotion. D.v.s. diktaturen behöver och ska korrekt hålla armén borta från civila frågor.
Som sagts från sådana som menar sig delvis kunna följa diskussion och tankar i diktaturens "risk management" eller hur man ska se det finns en väsentlig förståelse för det. Men också sägs det - kanske felaktigt - att andra helt defekta tankar ska ha uttryckts för några veckor sedan. Där finns är jag övertygad om inget bra för dom eller någon annan att hämta och den oförståelse av verklighet sådant ger uttryck för är en kraftfull indikation om att ingen som vikt fortsatt bör fästas av vad samma ev. fortsatt ger uttryck för. Helt oacceptabelt att blanda in militärt och bär en stark kostnad associerad till sig om. Civila frågor för civila funktioner.
Men folk har ibland så mycket dumt och jag tror inte diktaturen nödvändigtvis är bortom förmåga att göra vettig filtrering själva. Mycket tycker jag ändå pekar på att man ser rörelse och önskan hos folket nu senast i Hong Kong som en civilfråga i mening av att man ej hamnat i en psykotisk-världsbild tolkande saker som en militärkonflikt. Jag vill fästa tilltro till det såväl som ge erkännande för att det är mycket sundare än alternativt man kan ha sett åtminstone som tänkbara alternativ. Jag och säkert många i såväl som utanför Kina är rationellt gillande till det oavsett - såväl stödjande eller ännu närmare emot förändring - detta. Vi förstår nog alla detta sedan några år? Lite som att hamra upp instabila riktigt ordentligt tunga grundämnen som tas till stabila i rätt medium men uttryckande likt en cylinder koncentrerande energi och partiklar framåt mot spetsen av den träffar vad som ger värme vid träffen proto-pumpar i cylindrar kastande ny materia bilande neråt när de träffar metall framåt fortgående såväl som vågformig energi garanterande fortsatt värme uttryck så att processen fortsätter igenom om än inte meter bra mycket - som sägs gå att realisera om än tidsödande per kula. Ovanpå all önskan att ej lära eller göra mig mindre än man i humanistisk natur kan vara via fysik (Teknisk fysik gav mig verkligen ett riktigt fult negativt bias till allt som heter fysik: Det är nog ganska vanligt): Jag ids givet det inte snygga till det trots åtminstone att "bilande" ska vara "bildande".
Och... Shanghai klarar Shanghai av. Beijing klarar Beijing av. Och i övrigt får jag erkänna att vet jag mindre om Kina. Men det är likväl tillsammans med Hong Kong en väsentlig del av det Kina jag spontant anar bär möjlighet att förändra Kina utan väpnad konflikt.