Och kanske har rätt när de spekulerar möjligt intresse för Irland att försöka hjälpa Libyen att lösa problem:
Hur saker rörande potentiellt enklare kultur-kontaktnät mellan Libyen och Irland utvecklat sig sedan 2011 vet jag ej men noterade då att kopplingar fanns bland revolutionärerna (d.v.s. exempelvis personer släktande från både Irland - eller Nordirland om vi så vill - och Libyen).
Värde uttryckt nu som givet ev. roller kopplingar i personer i Libyen med kulturell närhet till Irland har som var för sig och tillsammans kan vara en god grund att bygga vidare på när (och kanske om under överskådlig framtid om hjälp ej ges samtidigt som Libyen hindras från att själva lösa sina problem - importerande slagkraft för det - för att istället hamna under ständigt pågående som nu) Libyen i fred börjar bygga upp landet.
Jag vill inte säga att jag rätt av håller med det perspektiv Gwynne ger i teve-serierna länkad till i Kanada i Krig och Fred resp. Långa musköter (antagligen med Israel som exempel i War with Gwynne Dyer, Part 3: The Profession of Arms (1983)) men sätter man sig med historieboken tycks han åtminstone ha rätt i att skapelse av nya länder kommer naturligt med initial intensitet mycket troligare än annars. Hans huvudsakliga exempel från aktuell verklighet är Israel.
Jag försökte rent av minnas fram något undantag från denna princip men kunde konstatera att exempel som presenterade sig från minnen så långt bak som till Island följer denna princip. Island torde förövrigt vara ett för Libyen bättre jämförbart exempel än Israel eftersom Libyen initialt och ännu åtminstone huvudsakligen uttrycker intensitet internt och ej via konflikt med andra länder.
Var har Israel hamnat sedan The Profession of Arms (1983)?
Vi får ge Gwynne viss respekt av att antytt föregripande en del av de problem Israel realiserat i verklighet fortsatt. Men just nu är situationen inte längre riktigt rationell i hanterande möjligheter till varaktig riskreduktion lika litet som fortsatt praktisk riskreduktion (genom inte minst väpnade försvarsfunktioner) som förr åtminstone mycket mer.
Israel är förövrigt vad som allt mer blir något särskilt vi menar jag av och till förr haft i historien men kanske då aldrig med etablerad kunskap i vetenskap att korrekt förstå det. Israels fortsatta problem fortfarande pågående är inte alls uteslutande deras fel. Men att Israel ej tillräckligt motiverat parallellt med sund risk management hanterande och hanterande via väpnad konflikthantering av risker söker andra lösningar är del av problemet.
Att som nyligen försöka mucka tillbaka till aktivt bråk med den politiskt välfungerande palestinska entiteten som konkret reducerar och bidrar till Israels risk management är i rationell verklighet konstig. Jag tror man tänker fel om man försöker förklara det från en tänkbar rationell tolkning av verklighet inkluderande ex. information och analys ej publik känd (notera särskilt att Netanyahu argumenterar publikt allt han hittar och upplever funktionellt så något mer än han tar med när talar finns inte: Har någon ett konkret exempel från hans år som premiärminister har man noterat något jag ej sett).
Att försöka mucka nytt bråk med en aktör reducerande risker för Israel i fortgående verklighet inte ens i det realiserade "kostnad" för Israel i form av land-överträdelse är bara underligt och omöjlig att förklara om man försöker förstå det ej accepterande att en "särskild" världsbild seende saker mer från egna upplevelser av konflikt - vad vi kan kalla posttraumatisk stress även om detta ej strikt behöver uppfylla diagnos så direkt åtminstone besläktat - från förr tolkande verklighet annorlunda än normalt är fallet. För regionen är det en trygghet att detta är väldigt fixerat på "Palestina" och ej inkluderar jämförbart mycket andra länder i närhet: Börjar det fixera på i värsta fall Jordanien kan regionen smälla värre än någon sunt tänkande enkelt kan se hantering av. Iran anar jag att han kanske med viss förståelse av problematiken talades funktionell kring även om det knappast enkelt lär innebära korrekt tolkande av etablerad information om världen).
Jag betvivlar starkt på att oavsett om det demokratiska eller demokratiska partiet vinner nästa amerikanska presidentval att det kan innebära att man accepterar en defekt världsbild när man faktiskt har mycket goda egna funktioner för att följa verkligheten i regionen. Det var ytterst oseriöst när några av de republikanska senatorerna uttryckte något av att antyda detta för kanske billiga kortsiktiga inrikespolitiska vinster. Riskvärlden är komplex nog i området utan att man börjar strunta i verkligheten för att åstadkomma högst osäkra andra värden. Snarare ska man se det som mycket av konkret värde åstadkommit om "posttraumatiskt" snedvriden bild av verkligheten just nu inte smäller upp värre än ex. de senaste underligheterna kontra "Palestina". Något inbillat kring säg Jordanien realiserande något även begränsat väpnat uttryck kan potentiellt realisera en riktigt djävlig verklig verklighet åren som kommer. I någon mening är Iran kontra Israel förvisso kanske mer riskabel men samtidigt förstådd så (där Iran etablerat heller inte alltid är direkt sunt tänkande vilket ger mer av vana hanterande av problem inkl. ex. att uttrycka vilka som äger ansvaret för risker i förstahand - d.v.s. ej just nu i alla fall Israel - men jämförbart rörande något nytt mer gediget helt inbillat utan som för Iran en del konkret ändå att ta på historiskt).
Att det kan vara så här för Benjamin Netanyahu såg jag som möjligt (i min tolkning) innan dom här åren som premiärminister. Oförmågan för någon att klara rationella ex. nu senast (och vi har fler ex. bakåt om än inte som nu så fullständigt bortom argumentation glasklara) kunna förklara realisering åtgärder från vedertagen sund förstådd verklighet gör att jag betvivlar något skulle övertyga mig om att jag haft fel. Det var bara vansinnigt från början till slut: Det ända som kan förklara det är om bilden av verkligheten var sjuk introducerande inbillade saker och det är vad ett posttraumatiskt bias kan göra.
En del kan förövrigt minnas (det tycks återkomma oftare hos andra att jag gjort även om regionen som sådan Israel såväl som Palestina - och mer än så - inte kändes som vad jag egentligen oavsett faktisk tro på metoden som komplement till annat önskade röra vid) att pekade på en metod som kan medverka till att minska problematiken i regionen. Denna introducerande som antagande att folk i regionen påverkas i tänkande från befintlig konflikt och att det givet det är gynnsamt med att introducera media publikationer som ger ett starkt fokus på trevliga (mer gulliga) saker. Det kan tyckas "självklart" eller "självorganiserat" men i all verklighet fodrar det ganska stora investeringar särskilt mot folk boende i "Palestina" rörande inköp, översättning och reducerat pris på motsvarande teve (men troligare idag goda skärmar att titta på "teve" från internet) med. Ej ersättande eller censurerande annat media men ge ett alternativt fokuserande på rena nöjen. Beskrivningen är kort och trivialiserar det hela men pekar i alla fall på intresseområdet som föranledde den initiala titten på bl.a. Benjamin Netanyahu. Självklart är det ej en ensam lösning. Snarare exempel på en funktion som kan balansera etablerad posttraumatisk stress som nu på alla sidor spär på problematiken.
Det är oavsett Israel ett problemområde vi ska ta som verkligt och påverkande i alla regioner som lidit väpnad konflikt.
Vi får kalla detta en dag där jag onödigt diskuterar och uttrycker ytligt min bild av diverse som egentligen ligger utanför regioner jag mer varaktigt intresserat mig för. Innan i Ett misslyckande att ha skrivit om, Uppdaterad flera gånger och Och ej ämne att förvänta fortsatt.
