Allt är i farten

Oroligheter i Teheran

Alla vägar bär till Teheran vilket är hög komplexitet där men görande analys och prediktion lättare för omvärlden. Relaterat tror jag någon högtidsdag Iranska revolutionsgardet och som fortsättning på Spännande tider: Från (Syrien) till Iran via "Irak"? har möjligheterna till sammanfattade skildringar av dem ökat i teve och andra medier. Jag tvivlar inte alls på att de är förhållandevis goda soldater: Rent allmänt tycks mig runt om i världen att entiteter som har pågående praktisk stridserfarenhet har stor fördel relativt de som saknar de samma. Och Iran låter dessa få stridserfarenhet lite varstans i Mellanöstern.

Samtidigt får jag ofta en känsla av att man förstår fel kvaliteten av enheterna kombinerat användandet i att uppnå värde resp. vilka värden man egentligen söker.

Betraktar vi Hizbollah i Libanon (och Syrien) vilka aktivt slåss med medarbetare (soldater) i revolutionsgardet och tar del av kompetens och utrustning från Iran nåddes menar jag dom största framgångarna ett större flertal år under vilka många ansåg dem misslyckas. Syfte och mening med Hizbollah är ej i någon väsentlig utsträckning att bekämpa Israel eller ens för sakens egenvärde utanför egentligt övergripande syfte bibehålla kontroll i Libanon.

Snarare är Hizbollah liksom många andra strukturer såväl associerade nära Iran som associerade en del Sunni-entiteter (i sakens natur att vi i de senare är i princip helt bland dem som förvaltar redan givet värde ex. Saudiarabien snarare än säg marginaliserade medborgare missnöjda rent allmänt och tycks det osunt ofta söka svaren i religionen - men självklart även om svaren söks någon annanstans så som vanligare medan Sovjetunionen fortfarande "levde" gäller att själva det icke-demokratiska systemet som sådant tenderar att öka risken för radikaliserade grupper då alternativ att söka förändring utan vapen ej nödvändigtvis ens alltid mindre farligt och kanske varken bättre eller sämre i effekt: Ej troligt ökar tortyr m.m. också riskerna här) transformerats till att under allmänt samhälleligt sönderfall fram till nutid bibehålla med "sega-strukturer" (smetar sig lätt ut - kanske prestigelöst med mindre behov av lokalt myndigheter m.m.) viss stabilitet.

Över delkomponenter när vi sträcker oss över hela regionen ligger i stabilitet inte minst att balansera andra aktörer som resp. upplever varandra som hot mot den egna stabiliteten.

Utifrån detta tycks det trivialt att konstatera att man i en aspekt varit framgångsrik. Men att man samtidigt aldrig orkat till att komma i en bättre position än man hade året innan. Resp. tolkning (och båda förekommer) av att Iran övergripande är i år starkare än motsvarande vad vi kallar Saudiarabien & Co, och omvänt istället den senare starkare, är i båda fallen menar jag helt felaktiga och bygger på att man ej ser vad resp. aktör söker uppnå under allmänt kontext av i regionen samhälleligt sönderfall (vilket vi ju kan kvantifiera i antal miljarder förstört under en viss period utifrån kostnad att bygga upp det igen i den mån möjligt: Vilket det ofta ej tycks vara).

Idén om ett modernt teokratiskt Stor Persien enande diverse folk närmare deras religiösa tolkning än andra skolor inom Islam tvivlar jag starkt på att konkreta realistiska (vilket så här många år efter revolutionen - och för den delen kanske då också - känns troligt i delar - politiska såväl som teokrati-politiska - ledningen Iran) ser som vad man primärt vill ha som praktiskt styrande målsättning. Det primära målet tror jag är att uppnå bibehållen stabilitet och överlevnad som nation.

Överenskommelsen om antalet centrifuger (som jag förstått det ett hastighetsbestämmande industriprocess steg i tillverkning kärnvapen: Inga av mina gamla kursböcker kärnfysik pratar om centrifuger och jag orkade då ej titta mer än ett par sidor av irrelevant Iran-information på Google) var därmed tror jag tilltalande för dem. Ökad tillgång utländskt kapital ger möjlighet att öka stabiliteten inom Iran.

Inte minst är det viktigt för teokratin genom att man i geografisk-närhet utanför landet befunnit sig flera år nu under accelererat sönderfall av strukturell-stabilitet vilka gör regionen allt mer volatil närmare och närmare Iran i sig.

Engagemanget Syrien må ha uppnått något för dem där (jag avstår från att försöka bedöma det men jag kan se hur man kan argumentera att så är fallet) men stabiliteten är ej vad den varit och kommer ej de närmaste 50 - 75 åren (eller åtminstone de närmaste åren som följer). Engagemanget i Irak har ej heller kommit med resultatet att man nått stabilitet. Tvärtom blir landet allt instabilare för varje år. Det tycks ej otroligt att beslut engagemang där såväl som kanske andra områden där man ökat sin närhet sista åren alltid varit reaktivt på en situation där instabilitet indirekt hotande Iran ökat för snabbt för att man ska våga något annat.

Står valet mellan motsvarande en rätt-trogen övernitisk grupp lik det som revolutionsgardet föddes ur och ingen alls föredrar man säkert det sista ty övernitiska rätt-trogna utanför kontroll av regimen Iran är accelererar instabilitet lika mycket som sunni-radikaler. Praktiskt står nu valet ej bara mellan dessa två alternativ. Faktiskt är det senare alternativet ej heller vad Iran kan besluta om åtminstone utanför det egna landet (och tror jag ej utan stor försiktighet där heller). Utan man får i Irak såväl som andra områden försöka finna efter bästa förmåga något av den transformation till teokratiskt-regulariserad och kontrollerad "righteousness": Vad man kan få ut ett värde från kompenserande för komplexitet och kostnad genom att inducera inflytande (d.v.s. potentiellt bidragande till övergripande mål om att försöka fördröja och kanske vända sönderfallet innan det nått själva "Iran") samtidigt som det följer instruktioner och ej i religiös- eller övrig kulturell persisk-nit gör "för mycket" och startar ett allmänt krig inkluderande Iran på arabiska halvön.

En målsättning väl så sund i perspektiv från teokratin som någon annan men ej riktigt vad man klarat vinnande redundans. Man har ej på flera år nu klarat att bromsa i närheten av tillväxten instabilitet. Regionen är en krutdurk och det må vara att två av de mer stabiliserande faktorerna (osäker om paradoxalt är riktigt rätt term här?) resp. är:

1. Inkompetens hos aktörer som söker reducera instabilitet (jag är inte främmande för att i flera delar är det eventuellt - en del pekar på det men jag skulle behöva titta mer här eller vilket ej känns aktuellt eller moraliskt försvarbart troligen lite enklare göra några små praktiska tester - inte svårare än att för vem som helst nästan som känner hur man "talk the talk" "uppmana" folk att ta tag i saker som de växande irriterat sig över många år - ibland som del av kultur många generationer). Större kompetens och hela regionen hade brunnit idag inkl. Iran och Saudiarabien vilka hör till de upplever jag troligare att börja bränna ner sina länder.

2. Israel. Över under också de bästa åren för regionen under sönderfall är osäkerhet ett av de emotionella tydligare obehagen från individ till population. Osäkerhet handlar ej bara om den osäkerhet flyktingar vars tillgång man och vatten såväl som tak över huvudet kanske är satt i fråga utan också folk allmänt som kan leva under från relativt acceptabla till mycket goda omständigheter. Det är lätt stress och ett lätt obehag.

Gamla fasta - tillsynes oföränderliga - sanningar så som religion blir viktigare upplevd stabilitet reducerande obehag av osäkerhet. Det samma gäller gamla trotjänaren Israel som nu under vår moderna historia sista halvan 1900-talet tills idag funnits som "anti-polaritet". Du kanske inte kan kritisera prästen eller kungen - eller din lokala feodalherre (och vi har sådana också i regionen) - utan att torteras, mördas eller fängslas. Kontextuellt relaterade (d.v.s. relaterade i mening krig och våld ligger i konflikten) entiteter som alternativ till de omedelbara hoten ger viss strukturell stabilitet. Inte för att det som vi väl vet från ett flertal krig och återkommande mindre väpnade aktioner, resp. upprustning i regionen där nu just frågan om Iranska framtida kärnvapen är en del av det, det egentligen stabiliserat regionen som sådan i mening av förändring. Det må i anti-oro huvudsakligen vara ett kognitivt värde för individen än vad som skapar någon politisk stabilitet för någon. Utanför strategier som mer är av naturen att "låna för att betala av lånen" och försöka göra det så långsamt ökande lånen som tänkbart (jfr att vi kan se att Hizbollah och Iran kanske kan få ut eller uppleva sig få ut värde egen-stabilitet från Israels-existens: Men i allt konkret ruttnar områden där detta värde är aktuellt utan att man når dit att man börjar bygga riktiga strukturella värden som håller sig över åren. Mycket Hizbollah är just nu i Syrien och slåss där vilket kanske bromsat ökningen instabilitet Libanon men det är mer spekulativt ty själva processen innan de gick in i Syrien i form av flyktingar från Syrien med alla problem för ett fattigt land det innebär är oförändrade - men självklart att vi kan tänka oss och jag kan tro det som ej otroligt - att Libanon varit svårt brinnande idag om ej Hizbollah hade börjat tömma sig i Syrien. ).

Idag tar Iran för att tröga ner (liksom andra länder i regionen som Saudiarabien också gör) sönderfallet som ökat problematiskt sista åren kontinuerliga kostnader Libanon, Syrien, Irak, Yemen, (där vi sätter gräns för inkludering att man är engagerad väpnad konflikt) och högst troligt fler länder som jag spontant tänkte på.

Irritationen osäkerheten och accelerationen innebär ökar i sig risken för större krig. Så som mellan Saudiarabien och Iran. Såväl som risken för sönderfall i Iran och Saudiarabien. Vem vet kanske är en, flera eller alla "dåliga" scenarier egentligen bra. Det tycks inte som regionens värde idag just är avsaknaden av problematiska konflikter eller att man seriöst söker dem lokalt. Att man väljer borta andra sorters verktyg för att lösa problem innebär ej att problemen ej kommer tvinga fram lösningar eller förändringar. Utan det är i så fall vad som behöver transformeras den väg som man låter det gå fram: Var det rinner fram.

Lämnande perspektiv av Iran och Saudiarabien upplever jag som argumenterat i Nationalstaten Kurdistan: Komplexitet är dyrt men ändå dåligt: Nationalstaten Kurdistan förenklar och är just nu för utsträckt svårt dyr att äventyra att ett Kurdistan i Irak kan bli ett brohuvud för stabilitet p.s.s. som Israel i praktiken blivit det (ex. genom att ha ekonomisk tillväxt i kompetenskrävande områden vilket är långsiktigt oerhört viktigt för regionen och som trots stora subventioner är ej självgående - d.v.s. de fortgår och når sällan just särskilt mycket ens med dem - i något annat land i regionen). Aktuell tillväxt instabilitet:

"“The Iraqi army and the Hashd al-Shaabi are not the only state that are attacking us. We have intelligence with 100 percent accuracy that there are also the Iranian army and the Revolutionary Guards among them,” Shwan Shamerani, commander of the Peshmerga second brigade in Kirkuk, told Rudaw on Saturday."

Från: Kurdistan: Iraqi forces, Shiite militia engage in fighting with Peshmerga south of Kirkuk | Rudaw.net

Är också en mycket god möjlighet för Israel att via kanske diskretare stöd etablera långsiktigt samarbete. Det är tror jag ej att öka instabilitet utan minska den såväl kortsiktigt som långsiktigt att eskalera mot försök att föra in norra Irak i ett statssystem motsvarande Irans där en större Shia-befolkning äger politiskt-inflytande åt ett antal etniska minoriteter (och övriga). Sådant tillför ej stabilitet utan skapar och jäser en enorm bomb ty systemet ger ej något för någon utan är i bästa fall (i perspektiv från teokratin) ett tillfälligt värde förande bakom ljuset samtliga medborgare (inkl. majoriteten).

Jag tror ej heller Iran gör bedömningen att man tillför mer stabilitet görande annat än väldigt lite i år och nästa år (därefter vem vet?). Man prövar om man reducera osäkerhet men krävs mer än en viss nivå är man troligen ännu ej redo att gå vidare Irak-Libanonisering till hela eller huvudsakliga delar av Irak (inflytandet är dock väsentligt). Vilket talar för att våga här för att etablera en långsiktig första plattform för stabilitet.

Vidare har man mot förmodan fel är det självklart tråkigt. Men man måste förstå att kurderna har utsatts för folkmord gång på gång under såväl denna som tidigare Irakiska regeringar. Mycket värre än så blir det ej. Och möjligen kan man lyckas bra även trots vissa mer utdragna problem. Sådana problem är jag ej främmande för att tro kan göra Iran i sig själv instabilt med följd att sannolikheten för att teokratin faller åtminstone ej är liten (även om kanske - väldigt svårt att bedöma - troligare). Intensitet föder intensitet när vad som när elden finns. Så vi ska ej förvånas - ta det för troligt rent av - att intensiteten vi har refererad i citerad nyhet kommer vara nog för att vi närmaste tiden också kommer se intensitet i Iran. Området är för nära Irak för att vara contained avseende Iran. Iran är också utsträckt i fortlöpande kostnader (Syrien o.s.v.) vilket gör dem lättare reaktiva beslut (saker går av bara farten). Sådant kan ibland vara starkt men här där intensitet i sig är "värden" / "risken" kan det ganska intressant. Och det är inte primärt (även om jag ej vet nog för att bedömda det alls för kurderna i Iran) kurderna utan huvudstadens medelklass jag primärt förväntar mig aktivitet från (det är också den ända grupp i Iran som jag försökt följa: Övriga upplever jag är ej bra tillgängliga att bedöma utifrån).

Jag ser med andra ej någon självklar ner-sidan möjlig från att eskalera uppåt godtyckligt. Ej någon som ej redan är given med tycks det högre kostnader default än en lyckad utgång här har.

Intensitet och påverkan förändring

Intensitet i mening händelse per tidsenhet där för resp. händelse utnyttjar viktsystem från befintlig historik för att ge det en default intensitet. Är ej trivialt när det kommer till bedömning av tid framåt. Emellertid på uppsidan har jag normalt aldrig sett det utmanande att komma riktigt i ordning händelser i framtid även om avstånden mellan dem i intensitet när betraktat från antal dagar istället för konkret mätt intensitet ses varit desto svårare. Det senare är i någon mening när förenklat när i komplexitet så långt att man själv kan betrakta det som människa ofta bra mycket lättare att komma rätt i, inte sällan när så enkelt inte vad som kräver mer än att titta på senaste 50 titlarna på säg Yahoo News! (Google News är dock helt värdelös här: Ev. relaterat till att det är den jag normalt använder vilket kanske stör något, eller allt. att den i algoritm gör för mycket vid sidan om att publicerings-tid ordna nyheterna).

Nå intensitet kan ibland ta saker i fel riktning. Oavsett det när stale även om intensiteten för närvarande tar saker i fel riktning om korrekt väg allmänt är sannolikare är rent principiellt mer intensitet även om bara noise (och jag använder här begreppet noise i mening säg descent, vektorkvantifiering, än att vi går ut i världen och adderar brus: Vilket i det senare snarast motsvarar att mer inträffar i en geo-region även om det så vitt vi kan se är icke-relaterat önskad väg framåt).

Eller för att ge perspektiv på förändring i den begränsande sidan här om Mr Vader hade tagit med sig 1000 personer som gick runt och bara gjorde vad helst de hade lust till på The Death Star störande och hindrande teknikerna. Eller om det faktiskt ökat hastigheten genom att samla folket till att lösa det problemet, uppleva lite vi-känsla, sluta oroa sig för att propagandan från divergenterna påstår att Mr Vader och Kejsaren är onda o.s.v.

Storlek övergripande population resp. hur lika den är globalt relativt grupperingar (cluster) unika nog för att inverka har givetvis betydelse. Finland är en liten population men mycket konvergent mot hela Finland i varje historiskt existerande del-divergens synlig idag (3 - 4 st om jag minns rätt, kontra argumenterat 50 - 75 st Sverige, eller 1000 - 1250 st Kina: 1 000 000 000 / 1000 = 1 000 000 st d.v.s. Kina ~ Finland ).

Moff Jerjerrod: Lord Vader. This is an unexpected pleasure. We are honored by your presence.
Darth Vader: You may dispense with the pleasantries, Commander. I am here to put you back on schedule.
Jerjerrod: I assure you, Lord Vader, my men are working as fast they can.
Vader: Perhaps I can find new ways to motivate them.

Kraftfull politisk intensitet sprider sig lättare än vi gärna tror

Så därav - möjligen såväl i effekt-rymd av Ukraina som regionen i och runt Syrien - kanske följande inte är otroligt:

• CIA Warns Washington About Possible New Balkan Wars – Report (2015-05-17) | Inserbia.info

Dimensioner uttryckande grad av kulturell likhet över vad vi söker se nivå - om alls - intensitet sprider sig över kan hjälpa till att ge bättre skattningar än endast geografiskt avstånd. Ingetdera för resp. centrum av tänkbar källa till intensitet förstärkande på befintlig intern potentiell turbulens på Balkan är svag.

Själva nyheten refererad såg jag dock inte enkelt på begränsad tid verifierad via någon annan källa jag är van att ge visst förtroende (åtminstone van med var deras begränsningar finns). Givet färska händelser på Balkan är det ändå detta en reflektion intressant för mig att behålla. Jag tror också att det är mycket sunt att ta pågående europeiska konflikter på mycket större allvar.

Andra referenser från media-entiteter helt nya för mig:

Third Balkan War in the making: Serbs, Greeks, Bulgarians and Macedonians to unite against the "Greater Albania"? | www.telegraf.rs

Får jag fatt i rapporten eller refererat i någon för mig mer välkänd media-entitet kanske jag kompletterar detta.

Att räkna numeriskt med adverb intensifiers i NP-fraser

Är praktiskt inte fullt så enkelt man kan förutsätta. Viss utmaning finns först från att det ej finns (jag har ej hittat) relevanta studier på människor. Vidare genom att vi kan se att potential finns från att utnyttja faktiska egenskaper utanför resp. adverb's vikt vilka dock tänkbart har "rest- / implicita- / flummiga- sidoeffekter" (jag kom att ofta kalla det "lingering" som också ska förstås havande en avtagande egenskap som funktion vad vi enklare här kan kalla tid) utanför själva principen.

Vi tänker oss att vi har en vikt existerande per ord med mycket hög kvalitet och för flergram med också god kvalitet med tråkigt nog ej riktigt jämförbara med 1-gram (p.g.a. hur generering skedde där 1-gram fick vikta in extra ursprungliga feedback vikter vilket som sidoverkan gav två skalor utan att jag då insåg det). För adverb räcker dock alltid 1-gram utanför specialistområden som medicin.

Antar vi först att vi ej bestraffar konstruktioner likt:

very very

Är det kanske ett bra första exempel ty meningen är förväntat exakt den samma för resp. very såväl som vikt.

Tar vi nu istället:

very decreasingly

Har vi istället att very har dimension UP indikerande att det pekar på förhöjd aktivitet medan decreasingly istället har dimension DOWN indikerande minskad aktivitet.

Hur konvergerar aktiviteten och till vad? Säg att konvergens först sker per ord vilket ger oss ordets aktivitet.

Är efterföljande ord identiskt för de förenklade menings-dimensioner (UP-DOWN, POSITIVE-NEGATIVE, KNOWN-UNKNOWN) vi nöjer oss att utnyttja kan vi se dem göra en särskild konvergens tillsammans i mening av att de endast viktas samman.

Skiljer sig efterföljande åt tycks vi normalt alltid ha motsvarande ett 2-gram (när betraktade ensamma) motsvarande sista exemplet. Konvergens kommer här (föreslår jag) ske på sista adverb's mening. Förstärkande aktivitet UP verkar vid konvergens på DOWN hos decreasingly.

Vi kan när adjective införs laborera med samma lösning med en slutgiltig konvergens för dessa. Emellertid precis som gränsdragning mellan adjective och noun är tämligen flytande får vi för adjektiv förutsätta att vi inte självklart kan propagera konvergensen framåt till ev. efterföljande adjektiv (lika lite som ev. via mellan-liggande adjektiv). Vad som avses i "känslokall egenskap" (de bruna löven) eller "känslo-nära bias evaluation" (den inkompetenta, flummiga och tråkiga Maria) och emellan det blandas inte perfekt med varandra.

Och vad som avsågs när implicita- och flummiga-utmaningar föreslogs eventuellt existerande är när intensifiers även har kända dimensioner rörande evaluation som positiv och negativ resp. implicit påverkan av ex. UP från very till DOWN i decreasingly. Vi exemplifierar med det sista:

• Förstärkning av emotionell intensitet från very verkar i princip och huvudsakligen på DOWN för decreasingly.
• Likväl har en UP egenskap aktiverats och kommer tänkbart ha efterverkande aktivitet från sitt första uttryck därför att nedbrytning ej behöver vara så snabb som färdig när konvergens nästa ord sker (mycket från hur vi tolkar ord i tal visar att så inte är fallet genom att möjlighet att tolka för ord i dess mening från såväl bakomliggande ord som framförvarande ord).
• Vidare kanske bakomliggande ord avfyrar igen med den lägre toppen - eller igen med först stor topp - för att möjliggöra ev. konvergenser över större avstånd. Det krävs ju för att möjliggöra flera grammatiska mönster föga (om alls) aktuella för NP-fraser men för diverse verb-konstruktioner.

Så inte orimligt får vi dessutom en parallell UP som verkar på lägre nivå. Så har vi nu säg ett adjektiv efterföljande adverb två som innebär en fullständig slut-konvergens innan noun-delarna kommer möjligen båda dessa verka eventuellt praktiskt begränsat av tröskelvärden. Samtidigt anar jag att tröskelvärden huvudsakligen berör om vi alls kan konvergera för adjektiv medan eventuellt verkande såväl svag UP tillsammans med stark DOWN tillsammans nästan oavsett aktivitet kan påverka konvergensen för adjektivet därför att både verkar och når neurongrupper aktuella för konceptet och kan styra vinklarna får vägen till konvergens.

Samma sak (och här kan det börja bli lätt komplicerat) gäller allt vi har i frasen (såväl som generellt även om nu tror jag "rekursiva" steg ex. från en fras motsvarar ett ganska duktigt avstånd reducerande ner lingering svaga aktiviteter som mycket små jämfört med samlad konvergens / samlade konvergenser).

Närheten mellan adjektiv och noun är ej oviktig och faktiskt möjliggörande förenklingar. Epitet som tenderar att få part of speech som noun behandlas (åtminstone för mig för detta) enklast utan nackdel p.s.s. som adjektiv inkluderande exempelvis:

1. Följande ex. där jag normalt (men mer sällan för väldigt långa och varierade komplexa NP-fraser direkt otroliga utanför tester ibland adjektiv) får NNP för Spanish.

[... diverse adverb och adjektiv ...] Spanish woman.

Spanish är en egenskap stabilt associerad med kvinnan vi bredare för epitet allmänt kan ha positiva eller negativa egenskaper associerade till såväl som indikationer om aktivitet upp eller ner. Vet vi ex. att en yrkesroll kommer med regelbundet obligatorisk träning kan vi tänka oss högre UP indikation för en beskriven situation där man springer runt och gör krävande saker (ex. en hinderbana för en soldat).

2. Roller såväl som titlar är ett till exempel på epitet. De skiljer sig inte särskilt i användning från föregående. Exempel kan vara statsminister eller President. Vi inser att viss utmaning finns bl.a. för King eftersom det också är ett namn. Dessbättre (vilket jag inte är säker på att man ska räkna med för alla roll-titlar även om jag ännu inte känner till något undantag):

"The title of a king.

An English and Scottish surname​, originally a nickname for someone who either acted as if he were a king or had worked in the king's household.

(UK, rail transport) King class, a class of steam locomotives used on the GWR.

Även om nickname användningen tänkbart kan ställa till med problem varierat med hur det med kontext kan avvika från antaganden om positiv och negativ.

Komplexitet och Kostnad

Att läsa långa fraser är mer komplext. Att tolka ovanliga udda ord är mer komplext. Sådant kommer med aktivitet i hjärnan men det är ej motsvarande aktivitet som vi laborerat med tidigare.

Görande tolkning av det komplexa kommer med aktivitet divergerande mer när tolkningar söks och alternativa vägar för ett ögonblick öppnas.

Detta expanderar motsvarande tidigare egenskap lingering / flummig / implicit och gör fortsatta tolkningar lite svårare i varje steg därför att det hela tiden är lite mindre tydligt hur konvergensen sker.

Låt oss anta att lingering från allt sådant ej är vad vi låter verka på dimensioner i mening av att vi räknar upp på dimensioner. Jag tror det är rimligt antagande att vi om inte rena skyddsmekanismer från det lär oss att kasta allt som ej konvergerat minst en gång i mening av en efterföljande konvergens.

Kvarstår är att skatta kostnaden för detta och beroende på om vi antar att det trycker ner faktiskt aktivitet (tråkar ner den) hur vi beräknar det.

Säg att om vi konvergerar very bad har endast en eller ett par mycket tydliga toppar att välja mellan. Övriga ev. toppar är små och mycket mindre. Komplexiteten är låg.

Säg nu att vi gått igenom en mycket komplex NP-fras med alla möjliga ovanliga ord och underliga ordningar på adverb och adjektiv. När vi når en slutkonvergens för ett adjektiv eller noun har vi nu en mängd toppar förvisso kanske mindre än den korrekta konvergensen men ej tydligt mindre. Vi behöver kanske rent av stanna upp och "tänka efter" (vad vi kan kanske kan förstå som att lingering aktivitet som givit mindre men ej brutalt mindre toppar hinner minska ner något görande toppar från det tydligare lättare att diskriminera).

Egenskaper hos respektive ord vi kan tänka oss ökar komplexitet är:

• Antalet dimensioner av sådana typer som är nära besläktade till aktivitet. Kanske just dom tidigare diskuterade.
• Statistiska egenskaper hos ordet indikerande om det är ovanligt.

Egenskaper gemensamt över föregående ord vi kan tänka oss påverkar komplexitet är:

• Upparbetat antal dimensioner aktiverade lingering orsakande dispergenser vi kan jämföra med "Festinger-egenskaper" (dissonanser): D.v.s. precis innan vi når vår närmaste slutkonvergens har vi resp. UP och DOWN båda med tämligen stark lingering activity kanske ej särskilt skilda i nivå heller (eller jämförbart för POSITIVE och NEGATIVE, eller KNOWN och UNKNOWN).
• Att ordningen på orden och valda ord givet övriga valda ord är sådana att de är ovanliga eller mer eller mindre underliga. D.v.s. vad som normalt skattas via NGRAM-modeller. Här kanske - eftersom vi nu redan antaget att vi har en första konvergens för resp. ord snarare än för kombinationer av flera ord vilket givetvis blir mer aktuellt längre fram i frasen för noun ex. för en kombination av förnamn och efternamn - lösningar tagande för varje ord hänsyn till endast det föregående ordet.

Jag vet ej att den indikerande enkla NGRAM-modellen tillför värde om man har bra viktvärden för orden. Är man dock begränsad till sannolikhet för ett kontext tror jag nog att statistik på samförekomsten ordnings-känslig tillför värde. Annars kanske det egentligen inte adderar särskilt mycket därför att den typ av realisering av komplexitet vi normalt kan förvänta annat än åtminstone tämligen (kanske mycket) sällan har mindre att göra med ordningen så mycket som med enskilda ord ovanliga som en väsentlig andel läsare ej kan förväntas direkt rätt ta ut mening av utan en extra kostnad (fallet när de är obegripliga utan att slå-upp orden vet jag inte hur man skattar in kostnaden för).

En lösning för komplexitet (ev. även om den fortsatt visar sig fungerande / lovande kanske inte tillräcklig ensam) är att för varje ord beräkna:

KOSTNAD = ( 1 - WE )

WE är ett mått som i skala och magnituder är ungefär jämförbart med EMI men som ej beräknats från projektioner av emotionella vikter till koncept från kontext de befinner sig i. WE har beräknats av hur vanligt konceptet är i kontext av innehåll av typen titlar, taggar och för forskning eller jämförbart seriösare innehåll än nyheter även abstract samt för nyheter istället för abstract innehåll vi kan jämföra med snippets. Likheten mellan abstract och "snippets" är att de båda är kontextuellt beroende från ett givet övergripande koncept eller en kombination av koncept. För artiklar presenterande forskning övergripande ämne för artikel resp. journalen, medan för snippets de koncept man matade för att extrahera sammanfattningen utifrån (d.v.s. tagande ut och förande samman innehåll relevanta runt dessa koncept). Och från innehåll publicerat med början någon gång under 1500-talet (för artiklar från JSTORE vilket faktiskt går fint att ta ut via deras utpekade lösningar utan behov av särskild access eller att det slutar med - som för ett omtalat fall - att man tar livet av sig efter att JSTORE börjat förfölja en juridiskt och kanske också utanför det). WE är därför i formen för beräkningen lik annan sannolikhetsberoende beräkning men skiljer sig tydligare i kontext och sammanhanget på datat: Och slutberäkning görs genom att skalningen i hur beräkning sker jämförbar med hur entropi beräknas.

För en grupp av adverb intensifiers summerar vi resp. (1 - WE) för att få den samlade komplexiteten. Vi betraktar först en serie bestående av endast ett adverb.

(1 - WE) kommer för detta fall vara mindre än ett. Vi därför om man som jag gör dividerar med summan av komplexiteten för att skala värdet här få en förstärkning istället för reduktion.

Låter vi summan påverka fortlöpande från vad den står på kan man tillåta sig (tänka sig / argumentera) att vi ser något som talar för att detta ej är orimligt:

• Första och sista ordet i vilken som helst serie av ord eller flergram vi lär oss utantill minns vi lättast.
• Funktionalitet för att hantera upparbetad "lingering" / störande aktivitet finns troligen.
• Samtidigt gäller ju att aktivitet spenderad på resp. ord lär påverka den faktiska konvergensen för det. Kanske (mycket troligt tänker jag mig men svårt att veta säkert) del av våra mekanismer för att lära oss resp. förstärka närhet till ord vi innan ej kunde eller som var nästan "borta" från vårt minne.
• Så för ett ord kan vi gynnas av att ordet är ovanligt. Samtidigt som jag också vill argumentera att vi också har en aktivitets-förstärkning när vi laborerar med emotionell intensitet där ord vanligare gynnas något mot EMI: Emellertid kan det för mig vara delvis hanterat i genereringen av EMI (men jag behöver följa upp hela det området bättre).
• Medan vi störs av upparbetat ovanligt hos föregående ord.

Önskar man göra detta ännu bättre kan man börja laborera med fler vikter vilka kan indikera andra egenskaper som resulterar i större eller mindre aktivitet föregripande och därför påverkande hur mycket lingering acitivity vi får som stör konvergenserna framför. Här börjar det emellertid bli minst sagt väldigt komplicerat även om det kanske från hur jag beskrivit kanske inte framgår bra.

Resp. kan man försöka förbättra skattning av lingering utifrån risk för spreading activity d.v.s. mer eller mindre att upparbetad lingering orkar tända upp samband och kontext runt omkring sig. Detta är ett koncept när man gör det över stora dimensionsrymder - d.v.s. känner och förstår ett stort antal relationer runt resp. koncept - närmast anmärkningsvärt kraftfullt för att ta ut associativ förståelse av relaterade frågeställningar, möjliga lösningar på problem som man annars svårligen ser (som lösningar inom problemområde A från ett helt annat problemområde), tolkning av upparbetat kontext m.m. Men här ser jag dessa lösningar som riktigt ordentligt dyra jämfört med värdet även när fungerande perfekt. En förenklad föga dyr lösning tänkbar är att utnyttja min BLI-vikt (bluelight intensity) förr diskuterad i andra inlägg. Emellertid är den välfungerande huvudsakligen för koncept som har att göra med kunskapsområden, kultur-områden, geografiska regioner, personer, forskning m.m. medan adjektiv och adverb inte hör till vad som ska förväntas ge stabila BLI värden jämförbara med substantiv eller flergram pekande ut koncept (men har ej tagits bort från Bluelight kuben därför att vissa algoritmer för beräkning av BLI tillåter dem för tänkbart värde som kopplingar mellan koncept besläktade med varandra därför att de delar likhet i adjektiv-rymd: Troligen vad som skärs bort förr eller senare men det är ännu inte klart för mig om de tillför värde därför att det är mycket tidsödande att jämföra resultaten med kostnad av även för reducerad kub i värsta fall många veckor för resp. genering - Att konvergens till BLI värden är entydig med resp. utan dessa kanske pekar på att de gör något ej bara underligt men det är kanske inte en tolkning helt lätt att känna bygger på att man verkligen förstår hur sådan här multidimensionell mång-epok implementerad algoritm egentligen fungerar i detaljer).

Dessbättre finns här faktiskt en hel del forskning på människor som tycks peka på att vi för tolkning av meningar - d.v.s. ännu i snabbt-arbetsminne - ej behöver ta hänsyn till tänkbar lingering activity som ökar upp sin komplexitet via fortsatt över orden spreading activity. Vid resp. ord kan koncept aktiveras upp kort men det är ej att förvänta att dessa aktivering ger tillräcklig lingering för att väsentligt tillsammans med annan lingering av sig själva väcka upp andra koncept. Utnyttjande BLI är därför ej aktuell för mig (vilket tilltalar mig förövrigt därför att BLI ej är på samma skala för adjektiv och adverb med WE och EMI).

Slutligen (här i alla fall) kan man även införa multi-dimensionella paradigm påverkande aktivitet lingering såväl som för resp. konvergens utifrån hur multi-modal konceptet är. Exempelvis om det är tydligt visuellt såväl som ett normalt ord. Eller om det är vad vi nästan helt bara hör och aldrig ser, såväl som knappast läser som ett "vanligt" ord, eller om det som vanligt ord beskriver vad som låter (katten i trädet fräser åt fåglarna medan hunden skäller nere på marken). Det finns resultat i forskning talande för eller mot för ev. effekt. Huvudsakligen som jag vill minnas det (utan att kontrollerat det relaterat detta eller överhuvudtaget näraliggande i tiden) gäller att vad som talar för är föga aktuellt för vad vi här gör algoritmer för att efterlikna. Ej heller jämförbart om det handlar om "motoriska" ord.

Dock som tidigare åtminstone kort indikerat gäller att grova övergripande grupper av typer för adjektiv (och "noun-epitet jag anar normalt alltid är en slutkonvergens som dessa normalt används när också 1-gram) ungefär (jag tror man kan dra ner antalet till ännu grövre grupper) motsvarande de som går att se har preferenser för positionering i frasen är vad som kommer påverka. De ger avslutande konvergenser åtminstone när de växlar från en till en annan resp. går från adjektiv till adverb (medan om vi har två eller flera efter varandra är det eventuellt inte så: Jag har ej experimenterat dessa klara bra men det tycks troligt att vi ej växlar men ändå för att kunna förstå det gör någon form av konvergens p.s.s. som tidigare men ev. med något särskilt för den ändå).

När dessa slutligen propageras till vad frasen pratar om (exempelvis en person eller kanske en djurart) gäller att fler kostnader för komplexitet i all rimlighet är nödvändiga. Om dissonanser uttrycks där en propagering uttrycker något med viss preferens övergripande positivt såväl som negativt (för att ta ett ej gender-politiskt perfekt exempel: Kanske vi ser positivt värde med en kvinna från att hon är vacker men tycker att hon klagar en massa om att behöva laga mat och göra andra "traditionellt kvinnliga" arbetsuppgifter). Om vi nu hade samlat egenskaper uttryckta med tillhörande indikationer som ex. positivt och negativt är det argumenterat ej ett problem men om vi som här propagerar intensitet som indirekt kommer från adverb intensifiers är det när vi också samlat endast vill ha ett mått på intensitet ej självklart att resp. dimension ska adderas eller ens komma utan kostnad på det slutliga uttrycket. Detta är dock en minst sagt komplex fråga som jag tror normalt mycket styrs av hur vi tänker oss använda måttet. Och önskar vi bara efterlikna hjärnan krävs en del mindre säkra antaganden om hur detta fungerar vilka åtminstone till stora delar också tror jag styrs av hur vi antar att aktiviteten ska användas d.v.s. propagerar vidare "uppåt" i hierarki till sammanhang (det kanske ej är aktivitet relevanta att hon lagar mat därför att mannen i exemplet ej antar att hon kommer stanna kvar och laga mat eller ens kommer medverka till att det är möjligt därför att han "vet" att vackra kvinnor aldrig är bra på att laga mat annat än på teve där han tror att fula kvinnor eller manliga kokar hjälper till när kameran inte är på).

Fotnot: Varför är Hans inte alltid lika föredömligt gender-politiskt korrekt numera när han gör exempel?

Svaret är inte så enkelt att jag inte upplevt mig få tillräcklig positiv feedback tillbaka från det ex. via trevliga möten med kvinnor som attraheras av det. Utan faktiskt har det mer med annat att göra (också). Även om nu annan påverkan säkert mer än väl kan kompenseras via reward learning belönande mig när jag är gender-politiskt korrekt.

Jag har börjat så smått förbereda för QA-arbeta och komplettera diverse relaterat stereotyper kring könen vilket möjligen förklarar varför jag nu av och till börjat gå ifrån gender-politiskt korrekta exempel till mer av relaterat kvinnoförtryck eller vad man ska kalla det. Att sådant arbete när det görs mer intensivt för större frågor än dessa (större i mening att de kan vara mer främmande för en: Kvinnligt och manligt har vi ju alla viss erfarenhet av medan andra stereotyp-områden kan vara helt främmande för ens egna kultur) kan tydligt märkas på en och jag tror det samma gäller men mindre märkbart områden mer hemmavana för en. Det demonstrerar indirekt tror jag också hur övergripande kontext i en kultur konkret fortsatt påverkar resp. individ.

Jag märker ex. fortfarande viss påverkan av ett par områden jag gick över noggrant under ett par månader med några timmar per vecka. Propaganda, fördomar m.m. påverkar när man väljer att ta perspektiv från dem och fodrar bäst att vi är medvetna om det. Och det är i särklass det mest osmakliga i allt relaterat detta analyssystem relaterat manuellt arbete runt dess vetande. Även i allt väsentligt perfekt moraliskt såväl som i vetande preferenser man haft får viss störning ibland efter det gjorts: Jag förväntar mig att det ska reduceras helt bort med tiden men det irriterar mig. Också testbart efter att man själv ej märker det för att senare kontrollera för "lingering" påverkan ändå via implicita tester av attityder vilka jag har tror jag tillräcklig generell statistik från studier människor samlat såväl kunskap om för att ta fram (om jag ids). P.s.s. påverkas vi självklart av det urval nyheter vi ser dagligen. Är en mindre grupp problematisk dominerande ex. alla nyheter från de arabiskt dominerande kulturområdena påverkar de oss generellt med bias för hela kulturerna oavsett ev. andra sidor vi ej ser eller märker och det oavsett om vi själva märker det eller inte (att "enkelt" om man kan det visa med samma implicita tester av attityder).

Sista April Uppsala: Flykt disk, eldsläckare, eldstålets gnista, pistolen och den tibetanska sensmoralen

1. Tools of the Trade: När elden kommer

Brandsläckare kommer raket träffar i närheten av datalager men ogärna om brinnande nära (pulver- och vatten-släckare är nog lika problematiska). En del år tycks det beskjutas. Möjligen något religiöst extremistiskt och tänkbart kristet och varande gender-politiskt i svenskt tradition efter reflekterande efterföljande forskning som indikerade att viss tro kan vara bra pagan tillbedjande gudinnan har jag väpnat upp mig.

Mer avskräckande snarare än nödlösning är det även förberett med eldstålet. Eldar man upp mina hårddiskar kanske jag kommer över och slår gnistor på fiendens hårddisk. Vidare viss mängd vatten om det går fel mer tillbaka riktat.

Kultur-atavistiskt såväl som mer eld-relaterat hade så klart ett spjut gjort hårt med eld. Samtidigt behöver man bibehålla viss realism och tänka praktiskt såväl som att ej onödigt divergera mellan det i information elegantare och konkret verklighet (jag vill t.ex. inte ha på ansvar att någon ger sig på att försvara sig vid beskjutning med ett spjut: det är viktigt att minnas att man är föredöme för en försvarlig andel av befolkningen).

2. Korrekt eld-relaterade skämt

I all sanning alltid gällande:

"Jag tog förövrigt inte med först tänkta algoritm nedan. Texten var endast för att tänka så när utgångspunkten tänkt avslutades det. Ev. kan jag av en del upplevt förolämpa läsare som skrivet. Det för de som de berör ska inses för uttryck för en hos dem mycket osäker självbild snarare än något besläktat hos mig. Riktigare ska förstås som en hyllning till läsarens visdom varande alltid min ledstjärna här i livet. "

Från: Minimalistiskt sido-algoritm-skiss beräknande läsare nyhetsmedier (2014-04-30)

Och med läsarens nöje styrande allt här korrekt för högtiden eld-relaterade skämt.

`

2.1. Anpassat Dalai Lama tänkande: Leende mot fienden.

2.2. Tibetanskt kärnvapen. Alla tillsammans hemma i Tibet.

I någon mening illustrerar resp. skämtteckning problematiken i effekt rörande självmords-eldandet: Det tenderar - lämnande övriga invändning - att ge reducerad effekt när tillämpat minst sagt ofta och regelbundet. Och en personlig verkan av det är att jag inte upplever något problem att göra skämtteckninganra vilket jag inte kan se överhuvudtaget hade varit möjligt 2010 - 2012.

• Att motverka "tända eld på sig själv" subkulturen: Positiva åtgärder (2012-02-02)
• Himmelska fridens torg: Diskussion metodgrupper riktad information för konkret värde resp. risken att tappa värde redan byggt om moraliskt defekta metoder används (2013-10-28)

Ankan i hög intensitet: One more duck for the road

Uttryckande högre intensitet genom att vara relativt förväntat mycket större:

En av Florentijn Hofman rubber ducks besökande Osaka, Japan.

Foto: Dogcow

En ofta tror jag upplevd naturlig och enkel uppdelning i intensitet likartat är i motsvarande "tyngd" med en del besläktat resp. hastighet. D.v.s. liknande Charles Osgoods (Microsoft Academic Search) indelning härledd från roterande bedömningar av om ord koncept är ex tyngre eller lättare eller lika gärna sättande två i kontrast varandra (i hans tidiga variant länge stor inom praktisk vetenskaplig psykologi mätande människa ofta kallad semantic differential).

Kanske inte olikt att jämföra stillbilden med den rörliga filmen rörande intensitet. I båda fallen normaliserar vi något definierar normalt. För stillbilden behöver det vara vår inlärning resp. normaliserande ledtrådar i bilden (övrigt som gör att vi förstår att ankan är stor). I filmen har vi också ett föränderligt tillstånd definierande normalt just då (ex. att Stålmannen flyger är mer normalt en bit in i filmen).

Befinner vi oss på pirer kanske fastbundna för att offras till ankan upplever vi den otvivelaktigt mer intensiv om det blåser upp och den kommer med god fart än om kommande långsamt i svag bris eller varande väldigt liten.

För närmaste dimensioner för att samla aassociation till koncept har jag inte den här separationen utan ligger istället i up och down. Intensitet som intensitet. Känner vi både tyngd och fart blir det mer intensivt och vi förstår det som en upplevelse. Och när separerade varandra förstås det från kontext. Det möjliggör dessutom bättre datakvalitet för vikter resp. för projesion undvikande en onödig exakthet som ej tillför något.

Rörande hur oväntad eller förväntad ankan är finns Known - Unknown - som ej skattar entropi eller sannolikhet från indikationer förekomst i ex. nyheter utan uttrycken för vår upplevelse av det och projiserat vidare till kontextuella koncept för resp. nyhet och från det aggregerat samlat.

Frågan är hur Unknown resp. Known den här ankan egentligen är? Både och samtidigt vilket visar poängen av att ha resp. mot-pool samtidigt för koncept. De kan vara verkliga samtidigt till och med för en individ även om än mer så för populationer.

Tidigare ankan som jag ritade för några år sedan med en del andra mot-pooler samtidiga (ex. färg).

Världen doftar trevligt när tunga murrar börjar vibrera och gå sönder

Havande värre problem hårdvara än jag hoppats efter att investerat ett antal nya T (några T odugliga om än med föga data-tappat görande saker trångt krävande vandringar av filer samt också dator med tillgång internet utan säkerhetskrav kraftigt defekt i normal inmatning: tangentbord, mus m.m.) är föga riktigt tydligt efter att ha rädda upp en mängd samplings representationer till funktionellt att gå in. Lätt utmanande verkligen att skriva på den här.

Men jag ser ändå riktigt fram emot att få möjlighet att med min kroppsegna interna dator såväl med maskinellt representerade koncept se närmare på vad som ändå sedan november börjar lukta mer gott. Att själv försöka följa mycket i världen är svårt och också om jag hellre ser Kina som en intressantare entitet att följa i dess transformation till frihet är för flockdjuret människan föga i den moderna världen icke-relaterat. Växande intensitet runt om Kina såväl som i gör inte minst maskinellt data när jag når tid med nya och större grund-datastrukturer oerhört intressant.

Vad nu tiden egentligen är i en händelse-per-absolut-tid kanske jag efter det bättre vet efter att önskat den nya större versionen ändå sedan jag gjorde 2011 prediktionen. Ev. ligger vi ungefär i alla fall om vi utan att jämförbart maskinellt följt upp än utan mer tolkande lite med ytliga upplevelser rent personligen av nyheter m.m.som goda järtecken.

Och fascinerande nog är det kanske inte - om så - bara de mänskliga murarna som faller för att skapa något praktiskt användbart för frihet, ekonomisk tillväxt sundare görande ex. sjukvård, vettig pension, en sund arbetsmarknadsmodell (den svenska mitten här är sedan 1970-talet välkänt den optimala balansen resten av världen strävar mot - ej lika rovkapitalistisk som Kina och indirekt Västväröden egentligen vara Kinas utökade ekonomiska ägare men med all vardagspolitik rent av odefinierat för vad vi ddirekt kan påverka: att vara delägare i en mängd kinesiska halv-slavar är praktiskt när man köper hårdvara men moraliskt problematiskt och kommande med enorma internationella såväl som inrikespolitiska risker) o.s.v.

Kanske faller den Kinesiska Brandväggen som den brukar kallas (finns inget sådant: mest filtrering och troligen i säkerhet internt inte bättre än sämre än normalt för stora organisationer vitt-förgrenande handlande saker hit och dit). Men stenar tycks börja rasa.

Och också om den byggs upp starkare än förr är det intressant att se som ex. på vad man gärna följer. Stora organisationer särskilt när växande möter växande komplexitet. Effektiviteten av en individ eller formaliserat verksamhetssystem oavsett på papper, eller i IT levererar mindre per enhet. Att forma nytt kostar och ju större redan desto svårare blir det. Att hantera större organisationer är i sig kostnad. Att bygga ex. ett land kan därför ta enorm tid även i modern tid med eller utan Twitter, och UN (varande för både vetensapligt mätt rörande kostnaderna när sake rväxer och för UN i accounting).

För företag kommer förändring som vi externt märker ofta oväntat. Säkert ofta oväntat internt också. En mjukare inlärningskurva är därför vad som normalt hör till hindsight-världen. Komplexitet i påverkan från externa faktorer som allmän ekonomi och innovations hos andra man missat, kunder missat tills de plötsligt alla börjar köpa av något bättre och/eller billigare,m.m. kan göra att kostnaden plötsligt märks i dimensioner enklare att följa samlat: antal sålda mobiltelefoner, inga av internet-produktsatsningarna som gick så bra man hoppats (ej som telekom-världen med långsamma standarder o.s.v. styrda av aktörer som har råd att investera i att addera god tid på att få dem riktigt bra tillsammans precis som man själva gemensamt hos Siemens, Motorla, Ericsson m.fl. som det förr mer var i telekom och fortfarande är). För att ge Ericssons halvering i head-count runt 2000 som ett tänkbart exempel.

Och kinesiska diktaturen och stat bredare kommer med en enorma komplexitet givet man förändrat och reducerats bl..a genom att låta mer i ekonomi sköta sig själv. Hellre än att försöka planera allt i partiet (se rörande kommunistiska enterprise och planekonomins betungande komplexitet). Men ny komplexitet kommer och att försöka bevara den råa smutsigare sanningen som kvarstår när illusionen om att nå kommunism snarare än imperalist (Kina är på väg att bli en av de värre imperalisterna - om nu inte för att vi erfarna slugare kapitalister - lite fetare, mindre hungriga självorganiserat dem till vårt): Makt-hunger. Kraftig källa till reward för dom makt är den naturliga berusningen. Inget är riktigt det samma kanske av de vanligare. Ett möte mellan mer välkänd reward via inlärning och amygdalas potenta skattningar av flockens topologiska samband - och med långsam över tiden glädje över makten man bevakar vunnen i organisationens yta - likt ett revir men mest för egen del. Och av och till stärkande strider eller slugt fälla krokben för ungdomarna som ännu inte är gamla nog att veta att man bäst inte trampar i dina domäner.

Men även om alkohol, droger m.m. kostar mycket gäller ju här att även om skada resonerande nog är mindre när makt driver så är just för diktatur snarare än sundare stärka sin hjärna i fotbolls-klubbens välberedning, ett företag konkurrerande ut andra, eller bestrida osunda entiteter som journalist, eller finna tillfredsställellse i att våga risker för att skapa något bra i Ukraina som det tycks att foket där klarat en bit på vägen vill jag tror (men så klart krävs mycket engagemang därefter: tillfredsställelse över att vinna ett val eller styra en valberedning kan förhoppningsvis räcka bra för att motivera till en myckenhet av tråkigt arbete över åren).

Jag vill därmed hoppas att jag även snart känner att både växande intensitet och nuhet mot förändring gäller såväl som att systematiska långsammare faktorer som bl.a. kkomplexitet kommit en bit på vägen.

Och om nu inte vill jag gärna tänka mig att jag utnyttjar diktaturens sannasta kärna: makten är per definition tillhörande i lag och rätt den som håller makten och själv göra att försök att ta den ultimata Kejsar-titeln och styra det största landet i flock mening vi haft. Och när den berusningen är vad jag blivit tolerant mot tagande Korea, Japan, Indien, Vietnam efter behov. Spännande strider i manlig domän - skapande sin egen historia likt Caesar skrivande det själv mer eller mindre.

Och når jag inte till Europa och Afrika. Minns mitt veto när ni i er föga effektiva nu - om än kanske stabilare efter min död men det är ju inte relevant här egentligen - i FN har jag veto. Vill jag roa mig med att se er springa runt och peta runt med trivialiteter för att lösa något beredande min väg så stoppar jag det. Gillar ni det inte skjuter jag några av mina bönder eller svälter Tibet eller dyligt världen tycks engagera sig i. "Ni klagar och till vad nytta? Se den större svält än den ni föll på att för dödliga förbjudet att förändra när ödet säger nej.".

Mitt beslut. Min makt. Så länge jag styr staten. Diktatur är ej definerat av något annat än kontrollerande makt. Och ingen funktion annat än att ta den och försvara den finns. Förutom viss artighet rörande vapen vi slöss med man nöjer sig med tills någon tröttnar och rullar ut pansarvagnar därför att budget-besparingarna i försvaret är dumma.

Jag har länge haft en speciell personlig relation - upplevt så att säga till - Lord Vader såväl hans potent motiverande och starka ändå djupt vackra tema-musik. För mig var han alltid den större funktionen och positionen att tänka på för att skapa motivation. Mer så än kejsaren. Vader har ju en så djupare möjlighet att direkt hands-on gå ner och lösa problem den goda energieffektiva vägen medan kejsaren känns en aning distansierad såväl som mindre realistisk. Vader kan jag se som min förebild om någonsin blir den kejsare över en bunt slavande dvärgar jag alltid känt varit en större sanning i mig. Dykande upp och se till att folk håller tids-scheman och master-plan jag ritat upp.

Darth Vader: You may dispense with the pleasantries, Commander. I'm here to put you back on schedule.

Likt när jag slåss med pennan. Jag kommer och skriver en elak dikt till dig. När du rad läser den hugger jag dig med dess vässade spets. Utan förankring i hela folkets demokrati finns ingenting som stabilt kan balansera brott mot kutym. Förr eller senare. As needed. När lämplig general kommer ut på gatorna är beroende på sammanhang pARTI-Konung Xi trots enorm makt innan över partiets alla i andra situationer inflytelserika medlemmar från diktatur-arbete till hemmet värt ingenting. Han liksom vem som än håller makten är det alltid givna målet p.s.s. som folket i revolutionen tills seger eller reträtt är det.

Och trots pedagogiska ex. vill nu kinesiska folket inte ha Kina gemensamt (inte tungt mänskliga för det önskande och fodrande en stark ledare som jag), Xi gammal redan börjar se vek ut drickande ko-mjölk eller vad nu gamla Svea-konung sägs ha gjort när han gick i barndom så vill jag tro och hoppas att ni alla blir mitt. Likt gamla tider kommer skönhet och exakthet belönas. Ni lär alla lära er dikta med belöningsrelaterad motivation och risk för beordrat självmord. Medan enklare folk utan talang här och ej direkt intressanta att motivera upp talang i för att lära övriga att dikta som jag vill kanske får skapa stayer på sin fritid för att bygga kultur och skönhet att uppleva när jag ev. någon gång ids resa ut i landet. Och datorer förbjuds. Datorer slutar alltid med att vi slavar åt dem medan de ska lösa problem åt oss. Väldigt fel. Kejsare Hans är ej slav åt någon och folk ajg äger ska ej slava åt annan än mig.

Ukraina tycks i alla fall inte vara ett slav-folk.