Visar inlägg med etikett Osgood. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Osgood. Visa alla inlägg

POS Google 5-gram: En första fil delad (frukt) resp. en moraliskt uppbygglig text (att läsa om man ej delar data tillbaka)

2015-05-27

Jag tittade idag över några initiala samlingar av ett antal av Google 5-gram filerna jag lagt i ett antal kataloger motsvarande maximalt antal trådar. En bunt är klara. Helt säkert mestadels tämligen små-filer. Men åtminstone några stora är faktiskt klara. Jag lutar att låta det fortgå med det mindre än från början satt antal trådar som nu går (cirka tre stycken). Det stör föga undantaget mer sällan när BDB-databaser byggs om (vilket tycks vinna trots att de mer eller mindre löser hårddisk-accessen utan att jag åtminstone efter installation givit det särskilda rättigheter: Atomära koncept jag verkligen inte behöver ty jag skriver när jag bygger dem så står de statistiska diskret tid därefter - När Emacs fryser på auto-sav av några bytes vet man att en BDB synkroniserar slutligt mot disk för ej helt litet data).


Frågan är bara hur man ska få nytta av dem med tanke på att det så mycket mer praktiskt realistiskt ej ska kräva alla av filerna. En del användning finns naturligtvis men inget jag direkt upplever att jag inte redan har eller att det är inte troligt är jämförbart eller sämre för. Men tveklöst att det kan vara praktiskt att ha åtminstone när klart kompletterande en 80 MB - 100 MB titlar jag parsade ut mer än som här med en enklare optimerad version längre tillbaka (med fraser, relationer mellan fraserna, full intelligent POS-tagging så långt titel räcker till o.s.v.).


Men 100 MB är ju inte så mycket jämfört med alla 5-gram filerna. Cirka samman för färdiga filer ligger det troligen (om jag inte minns fel eller missade någon ev. egen output för första mängden som startades) cirka 800 MB inkluderande enkla fraser detekterade om NP resp. särskilt runt verb, IN och ett fåtal till, POS-taggarna, alla år, alla års resp. typer av frekvenser explicit, själva meningen och något mer jag inte just nu minns. Ej över 1 T helt säkert (jag frigjorde ungefär vid halva körningen ungefär 400 MB från partitionen det körde på från att då ligga på 30 MB fritt från innan 600 MB ledigt - samma partition som OS så jag tog och av det verkar några hundra gått åt nu - I min Linux får resurser jag startar ta vad helst de önskar relaterat CPU, minne och hårddisk så just OS-partitionen tror jag är klokt att vara försiktig med så man slipper bök att starta den från CD och städa upp bland filerna).


Minns inte exakt hur många de är. 400 kanske? Eller mindre? Och många på flera hundra MB styck. Bra ord börjande på ett par ovanliga bokstäver har mer föredömligt kortare filer.


Egentligen kunde man pröva dela ut den optimerade pos-taggern och några filer åtminstone när man kommer till tid när man från viktigare allokerar allt i datorerna längre tid och se om det kan ge några större filer.


I fortsättning av:



Relaterat initiala diskussionen ovan och parsade titlar tog jag ut och sparade traditionella mycket konservativa träd för resp. förutom övrigt mer praktiskt nära för mig i alla fall. Kanske kunde jag börja och dela en färdig fil och sedan varje gång Stanford eller någon annan - normaliserat deras storlek i head-count jfr mig - delar något jämförbart delar jag en till? Lite väl mycket Open Data åtminstone dagar jag vill ha internet-dator till nöjes-användning också kanske. Men om man nöjer sig med en stor så. En 300 MB kanske (den största av dom som körs nu kommer nog ligga där när klar om jag inte höftade till fel) ? Jag är exempelvis attraherad av ej små specialiserade ordlistor eller små-uppslagsböcker för forskningsområden eller särskilda kunskapsområden (inkl. mer konstnärliga eller kanske något praktiskt mekaniskt) där jag kan se värden men tvivlar på att det lär bli av att tagga ut någon av de fåtal jag har (sunt konverterade text-format).


På försök delade jag en fil. Tillsvidare i alla fall och som nästan är kutym är resp. fält tab-separerade ej dokumenterade. Lägger man inte överdrivet med tid bör de dock framgå. Vidare att kommentera finns också fraserna och linjära relationer från hur den förenklade snabbare POS-taggern arbetar. D.v.s. det ska normalt gå att direkt ta ut åtminstone motsvarande vad som i en mening (om det ev. varit det om ej här istället för fragment) medan vad som ej tycks görligt här om jag minns rätt kastas (om ej så kan jag ta och komplettera eventuellt hur man inser att POS-taggning ej ger ut NP-fras koncepten). Det var för mig bara NP som intresserade mig (relaterat viss dynamik adverb-adverb-adjektiv).


googlebooks-eng-all-5gram-20120701-mu
101 MB

https://drive.google.com/file/d/0B5IBnalBS0bxdmZxM2lCeVF1ZzQ/view?usp=sharing

Att jämföra med My jag lät bli att ladda upp ej heller brutalt stor men absolut inte liten heller (en av den större storleksgruppen där ingen färdig ännu inte blivit brutalt större styck för någon men så har jag inte startat något börjande på c ännu eller något på s, eller de verkligt stora filerna för 5-gram som börjar på a) på något mer än 300 MB.


Vad kan man få tillbaka av att dela data? Utmaningen man ej äger problemet för: Motivation och Verkshöjd / år

Längre tillbaka - på 1960-talet - kunde forskare inom språk sitta och räkna ut förhand (efter omfattande förarbete hålkort m.m.) dimensions-positionering av koncept. Normalisera dem relativt varande så att de kan ritas upp.


Idag är det väldigt vanligt att samma typ av forskare gör det. Men idag görs det med dataprogram givande fina illustrationer som dock typiskt säger ganska lite och som vanligen har positionerat många tusen koncept relativt varandra med mer tveksamma algoritmer man använda förr. Och så görs det i två-dimensioner idag.


Så klart kan man göra det i tre-dimensioner men komplexiteten är ordentligt värre där. Med dator. Att göra det förhand är minst sagt krävande annat än för ett fåtal. Möjligen att det kan vara värre än att beräkna planet-banorna. Nedan har vi några av en mängd liknande skisser jag råkat på från samma två författare lite varstans:



Större rymd över koncept relativt varandra från allmänt data. Motsvarande "attraktion" mellan koncepten utefter tre-dimensioner har räknats vidare från mätning människa propagerat och dimensionsreducerat.

Motsvarande men här från mätning individ vid en tidpunkt (ytterligare ett "mindre" antal - ej över fem som jag minns det - finns för andra tidpunkter så man kan följa förändringen). Här är det upplever jag mest visualiseringen och arbetet bakom datat som imponerar medan jag inte tycker att man ska tolka in något alls i det relaterat metod psykologi relativt individen. För en sak finns föga md den exakthet aktuellt här ens idag för en större population eller relaterat annan mer medicin förändring (och ej heller för personlighet, DSM m.m. heller om man försöker ta det direkt till metoder motsvarande aktuellt här. Aktuell del av de två böckerna resp. artiklar där motsvarande använt har mestadels använt för att illustrera metoden resp. anar jag varande ett "exempel-uttryck" för den större metoden "riktad" mot en väsentlig praktisk subkultur inom psykologi (motsvarande som Osgood kan jag tolka kanske också gjorde mot många inom språk, psykologi m.m.) eller lika gärna när metoden varande så ny blev allt mer känd uppmuntrades att paketera inriktade artiklar mot olika områden.

Ett mer ytlig mening kanske uppfattat längre ifrån psykologi var START resp. första konkreta resultatet Salt-1 (och SALT-1 gick i hamn ungefär samma år Osgood dog: Jag kan inte påstå att han här kände sig något så när nöjd med sina flera ganska imponerande arbeten relaterat attityder, språk m.m. och därmed kände sig redo och vila men jag tror att något att lära här kanske ändå finns: Rätt tänkt).

Och faktiskt att koncept rörande förtroende, distans konflikt, mening och betydelse vi lägger i symboler är vad jag kan se egentligen inte när man försöker skapa en till praktiskt tillämpning mot ett större problem är allt är distanserat alls. Jag har emellertid allmänt haft en del problem p.g.a. ålder och ovettiga priser att skapa en komplett samling och det jag särskilt har just rörande tillämpning atombomber och att förhandla kring det har jag inte tittat alls särskilt på: Det var mig okänt att jag hade dem där jag hittade det genom att söka atombomber för åren snarare än författaren. Det är atombomber: Förtroende och kraftfulla symboler - Adderar förstärkning i kontext nästan lite som adjektiv när de kraftigt modifierar ett näraliggande annars mer neutralt eller tråkigt noun. En av de första större politiska händelser jag minns var förhandlingarna mellan Reagan och Det Symboliska Ondskans Imperium denne ändå klarade att möta konstruktivt skapande för första gången under Kalla Kriget reducerad risk: Vi får se om Obama klarar det samma med Iran och om vi kanske närmaste åren ser en mer allmän positiv förändring i Iran reducerande det så problematiska teokratiska.

Jag ska undersöka om jag kan dela själva böckerna och artiklarna: Artiklarna är svåra att få fatt i men via antologier m.m. såväl elektroniskt från internet resp. inhandlande för normalt 10 kr - 25 kr är de lättare att få tag i (utan att betala något skämt-pris till journal-hus som i övrigt givit upp). Tills dess får man leta rätt på exempelvis The nature and measurement of meaning jag såg Google Scholar lågskattade till 14200 citat cirka (underskattande ett antal årtionden bakåt just p.g.a. sämre uttryckt på nätet idag). Google Books såg jag på sökning med strängen inom citationstecken gav cirka 10 000 träffar.


På många sätt tror jag att man lättare med dagens verktyg skulle få gedigna POS-taggade ordlistor från några tiotals år-sedan än idag. Och det säger jag som delvis formad av den kultur jag föddes in i även om jag många år försökt arbeta bort det (reward learning: Introducera kostnadsfria symboliska belöningar funktionella -> Vi har kul när vi arbetar! Att slutföra ett delsteg är belöning intränad till att motsvara mer förslappade nöjen också om jag får erkänna att nöjes-tittande på teve jag började med kanske tidigt 2012 eller sent 2011 är faktiskt mätbar kostnad och tror jag inte bara relaterad tid). Det kan i alla fall vara någon moraliskt normalitet att tänka utifrån när man reflekterar något lämpligt att POS-tagga och dela efter jag gjort det.


Sista versionen av Britannica är vad större folk förr hade delat en head-count normaliserad motsvarighet till att jag ev. delar ut Google 5-gram allt eftersom. Om de hade något bara lite närmare dagens dagens verktyg. De flesta ska tror jag se en rimligare ambitions-nivå och en gott steg nog uttryckande något av bättre kvaliteter än de flesta idag har. En avgränsad specialiserad liten ordlista eller uppslagsbok är gott arbete nog om deras särskilda format och struktur hanteras mer än att bara bara menings-fragment styckvis. Man kan se det som att för alla domäner utanför biomedicin (och besläktade områden) ska det färdiga resultatet börja ungefär där de största motsvarigheter man i övrigt hittar publicerade ofta relaterat artiklar eller små-mini-projekt vid universitet man sedan ej byggt vidare på utan övergivit (dålig uthållighet - Själva formen av symbolen att göra något mer än värdet, innehåll och att skapa något större krävande tid räcker för de flesta).


Copyright-frågorna delande ex. Britannica är dock redan lösta problem utredda med metoder konstruerade (whitening). Så just det är inte problemet. Knappast heller att man inte behöver hålkorta saker eller bara kan sampla ner det från deras sajt som html (och minns jag rätt fler format).


Målar jag världen idag sämre jämfört med några årtionden bakåt?

Det är förstår jag lätt att tycka att jag klagar "oblanserat". Saken här är emellertid att det just inte är obalanserat. Jag har sett nog av vad publicerat från 1960-talet till idag för dom här områdena för att kunna bedöma det utmärkt. Bara en sådan sak att enkla grund-metoder i algoritmer för analys knappast adderat något alls normalt använt. Dimensionsreduktion trots bättre alternativ görs fortfarande normalt med den enklare om än statistiskt tveksamma (latent semantic) som inte kom mycket senare som använd i området såväl sociologin som faktoranalysen. Vanligen görs den faktiskt med euklidiska avstånd för resp. distans nedanför trots såväl problem som lösningar relaterat det finns. Född in i dagens kultur och började här i vad man läser och lär tar det tag innan man riktigt ser detta och förstår det som mer eller mindre så illa det ibland verkar.


I koncept parsa text oavsett via statistik eller byggande små-träd står de bästa applikationerna oftast använda i vad de ger inte överdrivet längre ifrån vad väldigt tidiga skapelser inkluderande hålkort befann sig.


Sådant är nog delvis relaterat att bra skapelser tidigt är vad man sunt använder sökande andra värden. Någon mening att lösa samma problem flera gånger finns inte. Men relaterat dessa problem såväl som större koncept och modeller, data-representationer m.m. är också att annat än få har svårt att ta saker till något större över längre tid. Få upp det till mer än vad som tillför egentligen lite jämfört med mycket annat ungefär samma sak, förvalta och bygga vidare på det över längre tid o.s.v. Mer korta sämre relaterade uttryck som kanske är lättare att uttrycka ut (jag har inte försökt bedöma det) så att det märks utan att något större byggs över tiden. Andelen personer med värde de bygger över tiden meningsfullt att följa särskilt reduceras över åren. Och jag identifierar dessa personer ursprungligen typiskt aldrig först manuellt därför att jag söker generella problemområden som ungefär är relaterade problem jag har så får det sedan gå in i större artikel-representation så att man meningsfullt kan få ut vad man mer direkt behöver utan att själv behöva sitta och detalj läsa hundra tals artiklar innan man mot förmodan hittar något som ej igen löst samma problem p.s.s. som tusentals andra tidigare (och inte sällan sig själv av och till tidigare med något meningslöst väldigt begränsat nytt och lite omskriven artikel).


Så är det i engelska språkområdet. Min representation har fortfarande enormt bias mot Europa och USA med något bättre representation för Japan inom mindre områden (reward prediktion bl.a. där jag gillar preferens hos några där att använda de praktiskt lika fungerande logaritmiska formerna snarare än a / (b + cX) i vad dom kallar den hyperbola-formen). En grov approximation är emellertid att inget av värde i vettigt uttryckt storlek kultur är att förvänta från den arabiska världen under överskådlig framtid (de verkar upptagna med något annat). Mer sällan kan man hitta något intressant publicerat Sydafrika.

Kina utvecklas anmärkningsvärt snabbt: När man är van med annan nivå på motivationen

Kina märks dock kraftigt mer snabbt nu bara från journaler jag läser ytligt av och till direkt när de publiceras.


MDPI (mycket rekommenderad som enkel väg för att få översikt över kreativitet i forskning över rekorderligt stor ämnes-bredd och av och till också mer tyngre sammanfattande artiklar från ett känt starkt koncept av känd person) var det var längre tillbaka inte en känsla av kinesiska namn - från Kina såväl som i relativ andel minskande andra länder - står för en allt större andel av det totala bidraget. Det har av och till funnits en kultur här där man är noggrann med detaljer särskilt i mening av att referera och utgå från välkända inarbetade namn vilket då fick en större relativ andel än annars normalt när de refereras eller andel där man utgår och bygger vidare från deras koncept. Detta var inte alls nödvändigtvis alltid dåligt per artikel där det åtminstone normalt distansierade sig mot mer standardmässig referens till något vedertaget koncept utan mening eller ens specifik relevans uttryckt för det egna arbetet.


Men i kreativ mening var det tecken på problematisk kultur. Och jag kan tacka min mer noggranna mindre kreativa sida för att jag ej skrev överdrivet tolkande från den här företeelsen även om jag kommenterade det några gånger med exempel. Ty detta tycks upplever jag i rent manuell upplevelse reducerats ordentligt nu. Sista två åren har inneburit förändring här.


Sådan förändring ska ej ses som relaterad statlig påverkan. Jag är emellertid rent praktiskt i värde per artikel inte odelat negativ till mer sådant i Kina än vi i här skulle finna normalt. Faktiskt har jag av och till fått ut konkret värde (är jag tämligen till mycket säker på) relaterat mycket konkreta intresse. Av och till har jag ju betraktat deras språkområde och kultur. I en icke moraliskt - eller praktiskt när det konkretiseras rörande sådant här ofta amoraliskt - finns av och till så att säga ett besläktat intresse rörande att följa och mäta en del saker. Det tenderar att indirekt - ibland tror jag ganska direkt faktiskt - komma ut via publicerade artiklar och arbeten (även om mer teoretiskt och när praktiskt ofta långt ifrån vad man kan spekulera kring om än oftare idag tycks för mig mindre distanserat som uttryckt i artiklar).


Och mitt subjektiva intryck är att det finns motivation drivande framåt här. Jag tror att kanske förklaringen - om jag har rätt - till hur det tidigare större fokus auktoriteter (kanske vad man kan jämföra med även om man ska akta sig för att ta person-känslor så direkt till större grupper via så sekundära såväl som "tråkiga" texter som journal-artiklar: Osäkerhet ännu lite ovan kanske publicerande så globalt såväl som vid hur man rätt balanserar mot kommunistpartiets ofta irrationella idéer kring ditt och datt där det kanske inte alls är görligt att först fråga om något är korrekt därför att det stänger möjligheten).


Ännu är de dock varken inom psykologi eller språk framme där dom amerikanska universiteten publicerar ut. Åtminstone för det engelska språkområdet och de journaler jag läser och tittar över ibland manuellt på nypublicerat. Säger jag att de är där om två år menar antagligen de flesta att jag har fel men jag tror det för områden som intresserar mig. Motiverade, asserting themselfs as good thinkers m.fl. labers man kan sätta på saker en förkärlek att förklara från relativ makt finns för. Färskhet ny information, nya impulser man ser färskt från omvärlden är emellertid också vad som stimulerar kreativitet (som ju ligger nära inlärning d.v.s. vad som när det går framåt - Vi har roligt när vi arbetar! där hjärnan lär sig lätt att motivera på - föder motivation vidare). Betänk också hårdvarusatsningar vi kan förvänta bör börja komma inarbetade som resurser tillgängliga i mening som börjar skapa praktiskt värde också här (så slipper man utilisera The Internet Walls routrar till att analysera sitt adverb-adverb-adjektiv data och kanske istället kan få färdiga slutsatser bättre tänkta än en själv: Skämtande men likväl uttryckande en sida av problematiskt möte forskning och diktatur).

Polaritet kinesiska jämfört engelska: Från Osgood till idag över till ... - Och var finns datat?

2015-05-19

Refererar efterföljande Intensitet: Positivt och Negativt i engelskan (2015-05-19) där det äntligen blev att skriva något om det här.


Rörande Processing times for English and Chinese words ger ju Osgood kanske en alternativ väg att förklara fenomenet jag tittande över vad publicerat senare sista åren ej ser skulle avvika från data där även om man tycks ha samma preferens som Osgood från att se kinesiska skriftspråket som mer effektivt. Minns jag rätt har vi en relevant kommentar i artikel nedan (många artiklar jag laddat ner skrivna av Osgood är så abnormt svåra att hitta tillbaka till att de unikt är svåra att referera när det kommer till det tidiga arbetet just Osgoods mer mät-aktiva år: Allt senare av alla andra mätande samma koncept och idé mer exakt skymmande är just inte problemet: Vi återkommer till problemet sist):


Interpersonal verbs and interpersonal behavior
Charles E. Osgood,
University of Illinois,
Technical Report NO. 64 (68-9),
November 1968
"Communication, Cooperation, and Negotiation in Culturally Heterogeneous Groups Project",
Finansierat ARPA, MIL.


Själva polariteten i kulturen med dess språk är ju massiv i påverkan offentligt språk på olika "upplösningar" i närhet till individen åtminstone med början runt revolutionen i Kina (och antagligen med åtminstone jämförbara problem under den tidigare perioden av diktatur-styre även om de kaotiska åren med alla krigsherrar och lokal makt lär ha givit divergens och därför kanske förväntat mindre avtryck övergripande).

Effektiviteten där solid är ju inte minst för det positiva eller negativa d.v.s. polariserat i emotionell intensitet.

Betänk uttrycken av kraftfulla oerhört inrepeterade negativa stereotypen (enklast att möta i läsbar discourse i skildringar av kulturrevolutionen och kritiserande av varandra men förekommande än idag) såväl som krav på att uttrycka positiva stereotyper i perspektiv från diktaturen för att visa att man är korrekt troende och en av kommunist-gänget så att säga. Det senare kan tyckas irrationellt - och tycks så uppfattas av många som skildrat egna upplevelser - men värdet är samma som Islam har och haft adderande spridningskraft genom åren från:


  • Att troende publikt synligt gärna flera gånger dagligen ber.
  • Vi kan se det som marknadsföring.
  • Men bättre för individen reducerande stereotyper såväl som görande under tillväxt i ny-region religionen mer vardag: Normalitet.

Utlösande negativa stereotyper vet vi reducerar ner arbetsminne åtminstone om inte inlärd träning och kognitiv-kontroll ("presitgelöshet") gör att emotionell pay-load även om oerhört relevant för oss och reducerande ner oss otrevligt relativt någon som angriper oss får effekt (Prestigelöshet i Google-urval från bloggen).


När positivt polariserat - emotionellt starkt i kontext och relevant för oss - gör oss heller inte mer rationella om vi det får ha fri effekt. Vi kan förstå det från att det är bra att tänka till efter vi sett reklam i televisionen full med positiva uttryck av kraft, vitalitet, nöjda kunder, och ny innovativ teknik som kan lösa något understryket viktigt.


Det är tror jag ej korrekt att se ökad känslighet för detta som nödvändigtvis associerad intelligens - eller ens flytande intelligens / kapacitet arbetsminne - utan snarare som exempel på besläktat i effekt som kan vara aktivt här kan vi se att likhet mellan mätmiljö för studier finns med struktur och form hos i språket (eller konkret i vardag mer så i Kina än Taiwan) med det diktatoriska.


Och mer diffust att koncepten i sig kan vara mer polariserade relaterade detta.


Vad som är intressant och fick mig efter att roat mig att skumma åter en del av Osgoods artiklar är åtminstone följande (som jag reflekterade):


1. Eventuell skillnad mellan publikt språk och privat språk kanske större än förväntat från engelskan. En mer "diffus" källa till exempel på det mer emotionella i publikt språk sett från engelskan har vi i länken nedan. Bättre här så gör man så klart och/eller mätningar språk eller personer för att kunna se något utan att färgas ner med eget bias. Men jag har av och till förr genom åren när jag tittat förbi den tyckt den illustrativ samtidigt som den är det mer icke-politiska hos Xinhua och därmed kanske mindre störs av bias (och ev. vad man kan tycka sig se något även om man inte regelmässigt intresserat sig för själva området av emotionalitet i språk):



Mer om Xinhua och den uppdaterade femårs-planen:



Så är det: En klok diktatur ser till att hålla tillochmed sitt eget media-imperium förnöjt med en känsla av betydelse och självuppfyllande: Del av ett gemensamt inte potentiellt problematiskt polariserat koncept för någon. En bry till EU för att förklara regimen effektivare. Möjligen kan det ge något att jämföra nyheterna hos Xinhua med mindre men också statliga svenska nyhets-aktören SVT:



Skämtteckning jag gjorde relaterat EU och kinesisk media-penetration. Tidigare i Riktad information: Inducera det diskret paranoida och uppmuntra till hat (ex. med Xinhua och EU) - 2013-11-05.


2. Vidare trots att det ej är korrekt som generell princip att förenklat förklara från intelligens är det nu känt från engelska studier som en av få person-faktorer som påverkar här (schizofreni gör det något förvånande ej så om man tar ut polaritet med Osgoods-metoder: Associativa uttryck skiljer emellertid ut sig ordentligt här).


Kina har gått från mer landsbygd och mycket mindre av skolgång, möjlighet att läsa, ta del av nyheter m.m. som tränar upp och stärker kognitiv-förmåga hos populationer. Känt som .


Frågan är har vi en förändring jämfört med bakåt i tiden? Och mättes det ens meningsfullt mer i Kina under dom ännu kallare åren? Hur stor är förändringen?



3. Just nu söker man från diktaturen stärka polariteten. Det är vad som kan stärka dem. Det är också vad som kan utlösa emergens i våldsam förändring (kan fungera med lugn långa tidsperioder för att explodera). Givetvis är detta problematiskt men kanske krävs förändring i emergens för att Kina någonsin ska ta steget in i frihet snarare än att mer söka exportera sin ofrihet till omvärlden? Jag har därför lite kluvna känslor här: Dåligt och sämre väg än alla möjliga andra men ändå kanske lite bra i perspektiv (förutom lite dåligt samvete av att gilla att det kanske går mot emergens) av att sitta i Sverige utan att behöva se turbulensen skadande samhälle och alla akut döda.


Men låt oss återvända till privat och publikt språk. Vi kan ha en verklighet i ett kontext som arbetet. Och en i hemmet. Och en i en sportklubb eller dylikt. Jämför med Lunds talande studie illustrerande något tror jag viktigt om människan: Refererad i Saudiarabien är inte tyst längre utan gör höga ljud så att man tittar på dem.


Även om diktaturen sökt tränga in i den privata sfären i mening av internet och medier som via andra kanaler annars bättre hade nått in i Kina är det ett alternativt kontext. Att läsa där är ej som att sitta på lunch-rasten på statliga järn-industri-företaget och läsa någon kontra-revolutionär tidning från ett demokratiskt land och sedan diskutera med arbetskamraterna och chefen rörande kritiken i den om mindre frihet via ändringar lagar eller protester i Hong Kong.


Även med hög övervakning internet är trots datorernas möjligheter en annan komplexitet som föreligger. Många befintligt aktiva internet. Minst krävs att någon ska besöka samtliga eller göra planerat ingrepp arbetsplats. Jämfört med att direkt följa upp fascistiska åsikter på arbetsplatsen med för mindre förseelser negativ reward-återkoppling via arbetslöshet och svårighet att alls få arbete.


Men var om alls förändras polariteten? Ty om betänker emergens gäller ju att vi närmast förväntar just ökad polaritet kring där basala koncept. Men de kan i sig gynnas i reaktion och tolkning av vad som polariserar dem på att mer reflekterande lugnare med mindre polarisering betrakta mer information med större diversity / varians som formad av fritt intresse där intresset och dess effekt på den större populationen kan tänkas förändra de uttryck av polaritet vi började från. Och om så mätbart enklare från språkets uttryck utan krav att mäta direkt på individer: Om det finns något att sätta det i relation till.


Cross-culture psychology har ju idag preferens för det jag tycker mig minnas från min referensbok kallas cultural aware psychology. Osgood var så inne på att mäta kulturerna när det monumentala grundläggande arbetet gjorts och kanske hade viss tidig preferens här. Detta var ju också åren när såväl Kina var intressant nära kamrat och med betydelse i Taiwan. Andra förklaringar bör ha presenterats för honom givet att han djupt och talande men komprimerat berörde det i längre arbete i annat sammanhang. Sådant är lätt att missuppfatta och kanske förenklande han delvis förklaringen här accepterande bias mot polariteten som given och därefter kort uttrycka det som att resten kom från ökad effektivitet processande (högre emotionell intensitet ger ju högre effektivitet läsande och talande).


Här tror jag dock att frågan verkligen förutom utveckling områden föga skola alls till skola (ej påverkande Osgoods studie tror jag varande i Taiwan och baserad universitet) så mycket som etablering av språket avbildande hur det använts så enormt i publikt uttryckt dominant relativt det konkurrerande. Kina är gigantiskt. Bara revolutionstrupperna åren efter WII - i formering såväl i det "positiva" som direkta "negativa" effekter för att forma in dem - för i allt vad man idag tycker "normalt" gigantiska.


Frågan är vad vi har vi från de familjer av språk och kultur-studier implicita via finansiering från Kalla Krigets behov av förståelse. Så mycket av dessa äldre arbeten är tidsödande att få fatt i. Och problematiska att översätta till maskinläsbara format för mätvärden (för de bästa fallen att mycket man behöver göra förhand vid sidan om att själv-kopiera fält istället för att lita direkt på auto-konvertering: Och för just mätvärden gäller väldigt vanligt att det ligger som bilder ej trivialt att konvertera över automatiserat för mig i alla fall även om jag kan konvertera ut resten). Idag konverterade jag tre eller fyra sidor av mätvärden Osgoods tre grund-dimensioner (relaterade concreteness) även om jag dessbättre såg en alternativ väg till senare värden. Det tog ledigt ej trivial tid alls. Mycket av I0 istället för 10, 0 1 istället för 0.1. ~ m.m. skumt uttryckande något i konverteringen till PDF från kopieringsmaskiner relaterat fläckar eller punkter från anteckningar folk gjort i original-kopian.


Och så mycket av allt publicerat är ej tillgängligt internet. APA håller på försvarliga mängder här. Och torde skilt från exempelvis Dtic.mil som när de har rättigheter konverterar kopior de har och publicerar vara den aktör som kan göra sig besvär att publicera i vettigt format. Bara rena kopior torde förbättra enormt.


Och verkligen inte att om jag gjorde mig besvär att besöka universitetsbiblioteket att det löser något här.


Detta rörande sådant material såväl som senare är ju ett komptens-översiktsområde i sig. Stor insats för att få översikt på allt senare som inte atypiskt för vad intressant är kommer ganska sekundärt med väldigt begränsade mätningar i sig lite utspritt egentligen kanske tittande på något annat. Såväl som ofta vad som ger träffar med Google så långt man kan ta den men visar sig vara något rent strunt bekräftande någon gammal välkänd princip eller vad som gjort något med dator man lika gärna kan göra själv.


I perspektiv bara att hitta fram till norm-data för substantiv för Osgoods tre grund-dimensioner där cirka 6000 värden finns publicerade (framför allt längre bak) och läsbara på nätet är för mig och säkert vem som helst enormt komplext bara hittande artiklarna. Antalet är vad jag hittat av och till sökande när aktuellt periodvis flera år. 6000 noun. Inte 3000, inte 1000, inte 100.


Här kan det vara samma sak: Men värre därför att man för insatsen är mindre motiverad. Så är det inte vettigt enkelt ej vad jag lär betrakta den här vägen i alla fall om alls.


Det innebär inte att det inte kan visa sig intressant för någon som kan kinesiska kulturen, språket, såväl som forskningen gjord redan mycket bättre. Kanske bland dom kinesiska universiteten? Så kan man sunt sammanfattat och enkelt kanske läsa det om man minns att söka om ett halvår.


Eller om APA växer upp till en för globalt samhälle sund aktör ej för några tusenlappar per månad sitter och försöker sälja varenda gammal artikel allt relaterat dem kan ha publicerat. Det samma gäller resp. journal såväl som flera journalhus. Sådant får verkligen ingen att tycka att dessa är stora och bättre därför att de har samlat på sig alla dom här gamla artiklarna de vill sitta och hålla på. Tvärtom gör de oss skeptiska och vaksamma. Det är mer än vad som ej är moraliskt korrekt beteende ej samhälls-byggande riktigt.

Troligt / Otroligt -> Intensivare / Mindre intensivt resp. Positiv / Negativ

2015-05-15

Troligt (likely) en form av KNOWN i mina huvudtyper kan vi se skriver om sig till indikerad ökad intensitet motsvarande min huvudtyp UP bl.a. när vi likely (eller vad helst i samma kategori ADJECTIVE__LIKELY såväl som typen för unlikely: ADJECTIVE__LIKELY_NOT som vi förstår just som unlikely snarare än not likely vars generella namn-formulering beror av sorterings-relaterade orsaker i filsystemet för den manuella editerings-bara-versionen) har den framför en mänsklig roll i COP-konstruktioner (för enklaste tänkbara exempel):


Hans is DET unlikely murderer

Innebärande att intensitet hos det samlade uttrycket blir något lägre än för endast murderer såväl som mindre än likely murderer som ger oss ett något större värde än endast murderer (antagande att DET oavsett vad ej bidrar till beräkningen av värde eller konstant påverkande).


Medan om vi istället betraktar:


X is DET unknown murderer

Gäller att om X ej är en entitet vi kan se översätter till något förstått antagligen har motsvarande ett "smeknamn" (eller vad vi nu kallar det när vi är i negativa polariteten) på mördaren åtminstone förr ofta etablerade antingen av media eller polis-organisation.


Vidare är han okänd: Vi vet ej vem han är. Okänd mördare smygande runt tenderar att vara mer intensiv än en mördare vi vet vem han är men ej var han är givet samma förväntade beteende.


Betraktar vi det emotionella mer från tradition av lingvistik resp. psykologiska teorier med mindre av sitt fundament från faktisk mätning tenderar vi att ha ett större antal grundläggande dimensioner relaterade känslor som antagna. För de första inte ovanligt att man gärna ser en mängd relaterade vanliga ord-koncept som happy, sad m.fl. upp till cirka sex - 20 st. Inget i det är i sig fel men är tämligen meningslöst som ensamt system eftersom lösningar faktiskt översättande till meningsfulla numeriska beräkningar just reducerar ner till färre dimensioner.


Grundläggande numeriska dimensioner här för mig har såväl stor likhet som viss avvikelse med alla dominanta lösningar som kommer från faktiska ej triviala mätningar på människor. Avvikande från Osgood som var den första i väsentlig storlek mätande och dimensionreducerande nog till att komma ner till grundläggande numeriska dimensioner har jag UP - DOWN ersättande dennes två utan för POSITIVE - NEGATIVE en egentligen dum men beskrivande motivering för detta fås från fallet att skatta slagkraft hos ett djur vi ser:


  • Större djur är mer slagkraft. Ex. större björn.
  • Är björnen längre bort - d.v.s. "större" i distans till oss - är den i praktiken mindre. Den både ser mindre ut och är mindre därför att det tar längre tid för den att förflytta sig till oss.

Men om djuret springer mot oss fortare når de oss tidigare såväl som att dess rörelsemängd är större. Djuret är därför här större. Praktiskt är det en funktionell reduktion till färre dimensioner för en mängd områden där beräkning är önskvärt men där separering i två dimensionstyper ej inför något meningsfullt. Vidare gäller att separering i övrigt i mycket bättre hanteras mycket mer varierat än dessa två indelningar Osgood hade i mening av meningar men då från grammatik.


Andra senare har också - men ej uteslutande om jag ej missminner mig där även andra metoder visat på detta - från semantic differential fått grundläggande i sista gruppen dimensioner relaterade osäkerhet. Jag har motsvarande dessa KNOWN och UNKNOWN. Det är mycket vanligt egentligen sedan 1960-talet men med sin stora topp sista åtta åren att föreslå modeller relaterade entropi vilket ej är orelaterade dessa.


KNOWN och UNKNOWN är för mig i abstrakt modell meningsfull som införd. Tidiga viktlösningar och kategorisering ord har jag emellertid accepterat relativt arbetsinsats att de hållit mycket lägre kvalitet än övriga grundläggande dimensioner: De har i mycket just varit mindre viktiga.


I särskilda lösningar är de dock argumenterat kritiska men dessa har emellertid typiskt krävt mer exakta kategoriseringar vilket vi här hade ett par resp. exempel på. Osäkerheten i sig avviker ju i mer generisk mening också något från beräkning i strikt intensitet som givet från exempelvis det emotionella (hållande mig till en av ett fåtal grundläggande påverkande som jag tidigare diskuterat nyligen) även om föga för mig tycks indikera (och ej ger mig något förbättrande predikterbarhet på nyheter i åtminstone uppenbara metoder att utnyttja det) att något liknande någon av de typiska entropi-drivna modellerna runt kognition tillför något.


Snarare hamnar vi ofta i regelförstådd logik vi kan se tillför värde spontant och när mer komplex nog att motivera det alltid hittills i alla fall också gått att få bekräftad mer än rimligt från forskning där man rimligt jämförbart översättande mätt på människa. Ex. att fara osäker nog att vara direkt otrolig men om existerande omedelbar i närhet värderas högt när:


  • Konkretiserad i faktorer vi kan förstå från oss själva. "Visuellt ej fullständigt otrolig" snarare än bara "ej otrolig". Ex. skulle det från detta kunna antas (men ej uppföljt just för detta) vara bättre att visa bilder på lungor förstörda av rökning om man också ser själva kroppen utanför och med rätt åldersgrupp på den mot målgrupp medan endast lungorna är mindre meningsfulla därför vi har aldrig sett våra egna lungor.

Men intensitetsnivå startar fortfarande oavsett riskdimensionen från om åtgärd konkretiserad är omedelbart nödvändig för att det ej ska vara försent. Ju närmare konkret i perception och tid desto mer övervärderad eller UP relativt faktiskt annars uppfattad subjektiv risk hamnar vi på.


Och det värde UP (eller DOWN) verkar sedan på den associerade intensiteten i förenklad till också grundläggande bas-dimensioner POSITIVE resp. NEGATIVE vi verkar på.


En gömd skatt från allmänt inlärda ledtrådar om vad som är scam / fantasi / otroligt nog att man verkar dum beaktande det o.s.v. kan verka ner uppgivit värde på själva skatten i dess POSITIVE oavsett om någon specifik värdering av faktiska risker gjorts. Det samma kan man mer eller mindre pedagogiskt riktigt i samhällsekonomisk mening göra gällande är faktor för lungcancer och rökning där vissa mätbara faktorer högst väsentligt påverkar individens risk för att drabbas.


Men det vanliga är verkligen inte att man uppmanar folk att reda ut via faktisk mätning eller från sämre sekundära faktorer som ex. möjlig som skattningsfaktor om än dålig ålder när icke-rökande äldre släktingar dog m.m. Trots att konkretisering av att omvänt veta att man hör till en av de genetiska grupper som nästan givet kommer drabbas av lungcancer om man inte dör innan via konkretisering troligt får dem att sluta. En moralisk såväl som kanske (jag tvivlar lite här faktiskt: Arbetsmedicin är vi traditionellt bra på att räkna kring i Sverige men hälsofaktorer där "icke-riskgrupper" kan uppleva en moralisk faktorer räknar vi sällan alls på: Området hör nära relaterat bakomliggande faktorer här till vad när publicerande vad som når många brukar föranleda en bunt personer - säg 5 - 10 st typiskt - som ej ens gjort sig besvär litteratur-söka området att ex. från referens av en halvsida hos någon myndighetshemsida, patientorganisation eller fond lämnande anslag till forskning påstå att man har fel och ofta för mer än fem år sedan och bakåt med något undantag yngre än 45 år) samhällsekonomisk effektivitetsfaktor relaterat kostnad genetiska tester verkar hindrande.


Och med dessa exempel vill jag visa att KNOWN och UNKNOWN ej är riktigt det samma som sannolikhet beräkningsbart. Det är inlärda grova preferenser som kan variera högst försvarligt mellan personer från vad de kan om ett område såväl som om moraliska eller "flock-"faktorer finns (ta Scientologerna på den gamla goda tiden innan de lade ner bearbetning på nätet resp. relaterat i tid började tappa ordentligt i Sverige när man vissa perioder kunde få en bunt e-post från medlemmar en vecka relaterat någon forskningsnyhet som de av och till inte ens hade läst utan polärt tolkat omvänt bara från titeln d.v.s. suttit och sökt nyheter att e-posta om utan att läst resp. nyhet för att bekräfta att deras angrepp på den ens var relevant: Ett beteende jag förövrigt håller för troligt var ett av de mest påverkande för hur de marginaliserades i samhällspåverkan i Sverige ty den direkta kontakten påtvingad eller inte demonstrerade hur irrationella bortom allt kunnande de var).


Ett området regelstyrt ej trivialiserar ner till att som för de så intensitets-nära UP och DOWN till KNOWN och UNKNOWN är tillskrivna attribut också exempel på. Om vi ex. säger att vi alls sorterar attribut näraliggande personlighet som tillskrivet i KNOWN och UNKNOWN tycks givet att koncept indikerande bedräglig ska sorteras UNKNOWN. Men ska vi verkligen som i exemplet med unlikely ner i intensitet för:


Hans is DET deceitful murderer.

Knappast. Här för mig oavsett KNOWN och UNKNOWN kommer likhet i polaritet för roll-attribut (mördare) och attribut personlighet eller "emotionellt beteende" (deceitful) i att båda är negativa plockas upp och från det omvandla deceitful till UP förstärkande murderer utefter de dimensioner som ligger i NEGATIVE: Och rimligt så eftersom en bedräglig snarare än rimlig mördare är mer problematisk (viktpåverkan tenderar faktiskt att typiskt bli mycket rimlig med nuvarande algoritm och ett viktsystem etablerat från ofantliga mängder corpus oavsett entitet och corpus vi jämför med).


Men tar vi ett mer komplext fall hamnar vi i problematik om vi försöker tillämpa samma enkla regel. Är tillskriven roll relaterad information given av samma person och denna är deceitful bör vi hamna i DOWN.


Korrigerar abstrakt modell för KNOWN och UNKNOWN

Indikerat en tid och närmast givet nu är att jag kommer förändra abstraktmodell som ligger några steg ovanför faktisk implementation rörande KNOWN och UNKNOWN. Övriga grundläggande dimensioner har ej fodrat detta när implementation nu gått till högre mät-exakthet genom att faktiskt parsa upp till resp. mening tolkande grammatik m.m. såväl som expanderande ordförståelse (i mening ex. modifierande sannolikheterna beroende på vilken ordklass ett ord givet är i just där) resp. common sense för upp till flergram.


KNOWN och UNKNOWN tycks dock kräva modifiering. Om något är KNOWN eller UNKNOWN är helt enkelt beroende på ett helt annat sätt inte bara av kontext utan av faktisk meningsbyggnad (i mening av att mycket konkret det ena eller det andra utan särskilt given "spridd-effekt" / "implicit-irrationell-effekt" o.s.v. som känt övriga kategorier kan ge hos människa: Negativt ord är ex. något - om än konkret mycket reducerat så också utanför etablerad tolkning av sådant som att not bad är sämre än good: Ex. not murderer är sämre än inte alls refererad runt rollen murderer - negativt verkan även om vi applicerar not på det påverkande association m.m.).


Jag är ej riktigt klar över hur jag kommer göra detta riktigt eller för den delen hur det görs för att bra översätta till de kunskapssystem som ligger tillsammans i steget under med den konkreta modellen (vilka är ovanför implementationerna i mjukvara). Möjligen vill jag behålla KNOWN eller UNKNOWN fortsatt p.s.s. ej antagande att de gör mer eller mindre än idag (just befintligt antagande föga direkt utnyttjande dem ej heller idag) bl.a. för att de är excellenta att ha som utgångspunkt när mer exakta underliggande grupper behöver skapas upp.


Men också mycket mer konkret införa några nya huvudgrupper underliggande dessa. Alla har redan sådana huvudgrupper och tämligen många. Men för övriga har jag ännu inte sett behov av att behöva laborera med sådana som faktiskt fungerar mer sammanfattande för ett antal mindre sådana utan där har har för övriga grundtyperna i sig alltid fungerat. För KNOWN resp. UNKNOWN har för adjektiv-systemet emellertid redan kategorier sammanfattande många mer exakta införda som exempelvis TRUSTED / TRUSTED_NOT införts. TRUSTED kan vara ett ex. tillsammans med bl.a. exempelvis LIKELY och möjligen BELIABLE (som just nu är del av en möjligen för bred TRUSTED och också går in något i LIKELY).


För mig tycks det därför att Osgood såväl hade rätt som fel. Generiskt värderande resp. dimensionsreducerande från semantic differential ska ej om jag nu har rätt KNOWN och UNKNOWN uppträda om tvetydighet ej accepteras resp. att mängden adjektiv vi utnyttjar i polarisering av värdering ej är för litet (för få och de kan komma och visa sig tror jag som grunddimension: Metoden lika litet som alternativa är felfri om än bättre än övriga vanliga relaterade mätning människa som ex. den problematiskt tolknings-bias-skapande Likert som tråkigt nog blivit populär i alla möjliga sammanhang mest tror jag därför att den är fungerande för marknadskonsulter att arbeta med för att kunna sälja in fler lösningar).


Likväl existerar KNOWN och UNKNOWN men snarare i potential mer komplext styrd till hur den kan komma att reducera ner till motsvarande ex. Osgoods tre grundläggande dimensioner eller alt. mina till dennes tre motsvarande två dimensioner (där en av dessa reducerar två av Osgoods polaritets par ett steg till vilket mer än att fungera praktiskt för analys där numeriska beräkningar av text görs idag är bekräftad som ha motsvarighet när fmri studier människa sammanfattats ner till faktorer reducerade ord).

Reduktion av belöning den hårda men mer kvalitativa vägen

2014-06-16

Inlägg med från inlärda samband längd text, strukturering och kanske specifikt för mig pekande på större kostnad i kognition och därmed introducerande större reward discounting av det övergripande antagna värdet ev. möjligt att få ut av det (tänkbart bl.a. optimal i genomsnitt längd i antal ord för snippets). När konkurrerande data såväl som rent kroppslig trötthet antas konstant hos läsaren.


Reward prediktion och reward discounting vi här väljer att se som samma sak har jag ganska ofta sista åren tittat över forskning såväl som försökt generalisra i modell. Vad som primärt intresserar mig utanför alla allmänna världen relaterade tolkning av mätvärden ekonomi är hur aktivitet för symboler och relationer över symboler skattat från publicerat mest effektivt utnyttjas för prediktion.


Det i särklass i allt största utmaningen eller problemområdet från mitt praktiska perspektiv - där jag allt hamnat - är att forskning publicerat normalt aldrig orkar fram till att ta sina resultat resp. översikt av befintlig forskning upp till en höjd där man klarar att resp. visa värde och begränsning i befintliga välkända samband.


Låt oss betrakta problemområdet som jag i princip menar att jag och andra som försöker ta forskning praktiskt normalt för att forskning som koncept ska ge optimerat samhällsvärde bör slippa skapa hantering av själva (därför att forsknings-projekt inte lider av för dåligt självförtroende / för hög respekt av äldre forskare / läser in sig och tänker tillräckligt) från perspektiv av våra mest kända signalsubstanser.


Ytterst tilltalande - och alltid min utgångspunkt - är möjligheten att begränsa sig till en grund-dimension motsvarande en signalsubstans. Mest uppenbar här självklart dopamin vilket gör att samband för dopamin decay såväl som effekt inlärning till långtidsminne i reduktion avstånd dendrit-träd också är relevant liksom under kortare tidsperioder dynamik relaterat samma avstånd (d.v.s. för det sista misstänkt samspel i vad som ofta kallas arbetsminne).


Och det är där vi ej riktigt når fram och det helt parallellt med hur befintliga enkla modeller av reward discounting ej orkar hela vägen heller. Låt oss för att förstå var modeller missar att kunna beskriva hela dynamiken som gör generalisering möjlig med parametrisering till en specifik situation genom att betrakta impulskontroll.


Säger vi att dopamin uttrycker en distans eller för en given distans den exakthet (i språk vad vi kan se en motsvarighet i antal typer innan vi konvergerar mening vi kan tänka upp) vi går igenom innan vi konvergerar avslutat är ökad grundnivå dopamin välkänt för öka impulskontroll. D.v.s. som vi här valde att förklara det att fler exakthets-steg tas innan man når sista konvergensen och därmed ökad möjlighet i resp. mellansteg att välja en fortsatt aktivitet som i slutet faktiskt medfört att vi ej hamnar på samma sista beslut.


Tid betraktat som dopamin-distans är här kritiskt. Det är från det och föregående ej föregående att behandling av ADHD långsiktigt (d.v.s. betraktat från barn intervention av olika typer eller ingen görs för uppföljt ett antal senare) reducerar risk för missbruk. Tanke-steg innan ett annars olämpligt beslut p.g.a. låg impulskontroll beslut att pröva narkotika (såväl som möjligen själva dynamiken kring risk för fortsatt missbruk) kan minska.


Emellertid är ju också känt att missbruk i sig ej reducerar risken för missbruk. D.v.s. om vi antar ej befintligt missbruk (där det självklart för droger likt kokain resp. amfetamin normalt relativt akut slut missbruk ökar impulskontroll av vissa typer men här har ju själva grundsystemet stört) innebär missbruk av drog ej att impulskontroll värderande risk av att ta drogen igen genom en större exakthet ej fallande till en enkel lösning p.g.a. motsvarande för lite tid investerad ökar. Tvärtom ökar det risken för att ta drogen igen.


Men det gäller under antagande att drogen just manipulerar dopamin. Hade det varit drog eller läkemedel manipulerande serotonin avseende motsvarande särskilt (men inte riktigt uteslutande) SSRI d.v.s. ökande återupptagning av serotonin hade impulskontroll runt dynamik dopamin akut ökat. D.v.s. oavsett pågående befintligt missbruk (bl.a. känt för rökning) eller för risk att efter prövat drog pröva den igen under en kortare tidsperiod på några veckor minskar risken. Impulskontroll ökar.


Tar vi nu med frågan om impulskontroll för missbruk - rent av också normalt - av vad som är primary reward utanför endast droger påverkande dopamin (som kokain eller amfetamin) gäller dock att akut missbruk reducerar den risken. Här avseende särskilt allt relaterat mat där ju dessa droger välkänt drar ner aptiteten. De kan för den delen indikerande större komplexitet i påverkan relativt vår funktion både stimulera sexmissbruk såväl som reducera sex nedanför normalt (det samma gäller åtminstone för medicinska doser av metylfenidat för mat där en del äter mer och många äter mindre innan det tycks konvergera mot en normalisering närmare normalt för alla människor i samma åldersgrupp).


Vi inser att flera effekter av dopamin spelar in. Effekt ovan ökande risken för missbruk akut torde vara vad som ligger närmare effekt av dopamin i belöning. Den andra effekten väljer jag här att uttrycka som nivå exakthet och impulskontroll men när reducerande aptit kanske ofta för medicinska tillstånd eller vid missbruk en överdriven effekt relativt friskare.


Antar vi övriga effekter konstant är nivå exakthet vad vi antar är vad kända modeller reward prediktion och reward discounting beskriver. Vi är här med andra ord i vad som ofta beskrivs med den hyperbola-funktionen 1 / (c1 + c2*n) där n motsvarar tidsperiod.


Och relevant här noterar vi att känt är att om vi ökar exaktheten hos försökspersoner genom ett större antal tidssteg när reward discounting mäts hos dem ökar avdriften trots att den absoluta tidsperioden är den samma. Det klarar ej normala modeller reward discounting av att modulera.


Vad vi heller inte klarar in tycks för mig att få in i normala modeller är beskrivande både dynamiken enligt tidigare dopamin samtidigt med den beskriven för serotonin. Effekt för impulskontroll och exakthet bedömningar beslut görs från återupptagningshämmare dopamin likt metylfenidat går bra att hantera befintliga modeller om allt annat antas konstant men ej när vi adderar på ett SSRI. Det är inte tillfredsställande alls därför att förändrade grundtillstånd i ex. aktuella läkemedel motsvarar givetvis kan ha förändrande nivå som del av dynamiken vi ser hos en population påverkande hur vi bäst predikterar framtiden från hur vi mätt dem pågående och vad de pågående säger.


Helt säkert icke-linjär dynamik befintliga modeller ej klarar av att hantera föreligger. Vi i det större samhället bör korrekt inte imponeras alls av alla forskningsgrupper som ej nått längre än de gjort och framöver tänka till varje gång bidrag ska ges var indikerat att man faktiskt rör sig framåt resp. var man mest göra samma sak gång på gång.


Jag har ej något bra färdigt svar på hur vi hanterar eller förstår den icke-linjära dynamiken men är lämnande mer matematiskt beskrivna såväl som närmare kanske vad som ev. korrektare kan beskriva det attraherad av en mer abstrakt-tanke-lösning jag ej ännu i alla fall sökt uttrycka matematiskt (och därmed ännu mindre försökt bekräfta om den kan vara funktionell praktisk för mig) där vi utgår i vår tanke från dopamin och serotonin såväl som nor-adrenalin (och kanske adrenalin inbakat i nor-adrenalin) i mening att vi antar att dessa grovt motsvarar olika tolkningssystem av vad distans mellan neurongrupper motsvarar i olika dimensioner viktiga för att vettigt tolka verklighet och inlärning mot tillstånd beskrivande våra behov.


Vi säger här förenklat (lämnande egentligen här i alla fall allt relaterat hur inlärning skapas):


  • Större exakthet via dopamin kommer med en kognitiv kostnad. D.v.s. koncentrations-krävande matematik är inte bara tråkigt utan ockuperar neuronerna i arbete brännande energi vi hade kunnat gjort något annat med eller ev. mer tilltalande vilat dem.
  • Svälter vi kan vi bli mindre benägna att göra där överdrivet stort resonerande med hög exakthet hur vi optimalt bäst ur ett längre perspektiv sköter om vår åkermark.
  • Är grundtillstånd dopamin nedsatt reduceras detta till en lägre impulskontroll vi normaliserat population samma svält-faktorer (och allt jämförbart) gäller för.
  • Men vi behöver också en normalisering hanterande förändring individens grundtillstånd för att vi ska klara att få in svält-dynamiken.
  • I kortare tidsperspektiv kan vi tänka oss (rent av se det som troligt påverkande) att faktorer från hur väl vi klarar av något d.v.s. "belöning" skapande ny "inlärning" kan inverka men genom att inlärning tenderar att vara ej diskriminerande mer mot det globala utan antagande om vad inkluderat i den interferens inlärningen ska förstärka annat än pågående aktiverat just då är det svårt att se hur olika delar av vårt liv kan hanteras resp. hur framgång en dag hittande mat samtidigt som pågående svält under hela året kan hanteras uteslutande via detta.

Vi antar nu att individ-normaliseringen beskrivs åtminstone av nor-adrenalin och serotonin (eller något jämförbart med samma funktion):


  • Nor-adrenalin (och kanske inkluderande adrenalin):
    • Kortsiktigt tidsperspektiv.
    • Sammanfattat tillstånd är hur väl kroppen klarar att hantera översättandet av exakthet och förståelse till praktiskt görande.
    • Ex. energi vi förbränner och hur trötta vi är i kroppen.
  • Serotonin.
    • Ett längre tidsperspektiv än nor-adrenalin.
    • Ett längre tidsperspektiv än dopamin.
    • I vårt svält-exempel motsvaras hur problematiskt hela året bakåt varit. Hur väl lönar det sig alls att försöka göra något?

Om nu vårt långsiktiga serotonin-tillstånd indikerar ett riktigt djävligt år. Kan det vara indikation om att ingen energikostnad akut i det ytterst kortsiktiga tidsperspektivet lönar sig. Vi får nu vad vi kan välja att kalla inlärd-hjälplöshet när det är sjukligt (d.v.s. motsvarande normalisering av samma typ avvikande från normalt och vettigt jämfört med övriga som vi redan diskuterat i dopamin-perspektivet relaterat ADHD) och det är symptom (och i vårt samhälle nästan alltid orsakat av) av depression. SSRI är effektiva läkemedel mot depression.


Vidare är känt för depression att en möjlig fysisk förklaring till vad som pågår i hjärnan att grundproblemet är inflammatoriska processer. Antar vi nu att SSRI förbättrar hur grundtillstånd uppfattas men ej är antiinflammatoriska får vi trots det en förklaring till varför de kan fungera om vi antar att serotonin uttrycker normalisering av den exakthet dopamin (och tänkbart också för nor-adrenalin såväl som övriga mot serotonin förklarande varför vi också här för två tidsperspektiv d.v.s. en icke-linjär):


  • Dopamin indikerar rörande något hög exakthet.
  • Högre serotonin normalisering gör att antagande om vad som faktiskt krävs blir relativt "personlig-tid" mindre stressande.
  • Är grundtillståndet via serotonin-normalisering uttryckande sämre är de problem vi kan se mycket viktigare - sjukligt viktiga - och att acceptera den kognitiva-kostnad exaktheten dopamin-distans indikerar tycks viktigt rent av kraftigt viktigt nödvändigt.
  • Dynamik utbrändhet såväl som tillstånd relaterat ej tyngre egentlig depression tycks väl inkluderas.
  • Därför ju större kognitiv-kostnad vi när sjukligt ej nödvändigt inte bara belastar biologiska neuron-nät där inflammatoriska processer är pågående därmed tänkbart åtminstone inte positivt påverkande dessa processer.
  • Utan också därför sjukligt låg grundtillstånd är det ej att förvänta att det positiva resultatet faktiskt handlande medför motsvarar den faktiska totala kognitiva-kostnaden gjord.
  • Och därmed uttrycks när handlande medför något positivt ändå att upparbetning mot där större fortsatt kognitiv-kostnad för samma resultat upplevs nödvändigt.
  • Det krävs så länge problemet kvarstår alltid växande mer kognitiv-kostnad som tolkat för att få samma faktiska rationella resultat tills vid egentlig depression ingenting tycks möjligt att klara av att göra.

Grundtillstånd serotonin indikerande avkopplad redundans föga stressat gör att upplevt behov av att ta kognitiv-kostnad för att göra något är lägre. Och visa-versa. Samt att abnormt lågt grundtillstånd i serotonin kan indikera en sjuklig-process där förmåga att faktiskt ta den kognitiva-kostnaden i indikerad ökad exakthet och distans är reducerad via inflammatoriska processer.


Känt grund-dynamik depression är dessutom att det kommer med såväl reducerad som ökad aktivitet i hjärnan men i olika delar. Ökad aktivitet kommer i delar mer associerad till hanterandet av risker och mindre uppenbara problem. Det är denna ökade aktivitet som troligen nästan helt står för symptom depression som har att göra med ångest och oro att göra.


Reducerad aktivitet kommer istället i delar av hjärna som bl.a. har att göra med möjlighet att värdera och bedöma resultatet av något vi gör.


Större aktivitet risk-dynamik är i sig vad vi kan se om ökad kognitiv kostnad därför att vi behöver eller känner behov av att gå igenom fler möjligheter här för att korrekt värdera vad vi gör pågående eller tänker oss att ev. göra.


Och vi förstår från det samma att i en tidpunkt gäller att vi inte trivialt kan ha endast ett tillstånd för resp. värde och risk i påverkan från upparbetat utan två krävs där man om alls först väldigt nära sist i beräkningar kan ta ut ett samlat värde. Och när vi predikterar framåt ej alls separera dem annat än möjligen i hur kostnaden för upplevd risk kan tänkas påverka hur värde tillståndet påverkas framåt d.v.s. dynamik kring sådant som faktiskt resulterande värde relativt ökad kostnad för hanterande av onödigt upplevd risk. Därmed gäller ju också att:


  • Hur resp. värde och risk förstås i magnitud.
  • Givet i sig en normaliserande faktor dopamin m.m.
  • Om vi ej ska introducera något mer.
  • Måste vara från dom själva.
  • D.v.s. mest uppenbart hur stort absolut relativt resulterande värde normaliserat deras genomsnitt från upparbetad inlärning.

Och den mesta inlärning har vi gjort långt innan pågående och en försvarlig andel redan som barn. Så sjukligt överdriven aktivitet i risk-domäner kan tänkbart i sig själv vara tillräckligt för att skapa ett sjukligt övergripande tillstånd i värde som konvergerar kontinuerligt mot en mycket reducerad nivå i aktivitet därför att kostnaden även om kanske ej väldigt stor för något i tid eller energi förbrukad kropp eller ens kognitiv-kostnad kan vara gigantisk i magnitud när vi jämför med vad vi "minns" som normalt från etablerad inlärning (jfr kanske en jämförelse likt Weber's: ( |Intensitet (Medelvärde) - Intensitet (t+1)| ) / Intensitet(Medelvärde) ) eller vad helst jämförbart eller menar jag troligare också hanterande förväntad variationen).


Möjlig förenkling närmare praktisk användning ligger tänkbart i att se:


  • Tid för vad vi betraktar som en given absolut representerande allt vi betraktar beräknande.
  • En kognitiv kostnad uttryckt via dopamin.
  • Motsvarande en total mängd tid från tillstånd serotonin.

Där den underliga användning begrepp tid kommer från att jag egentligen vill se tid i mening av intensitet mot absoluta och diskreta samplingspunkter (ex. ett dygn: händer mer har vi haft mer tid där). Här om vi har trevligt tillstånd serotonin är vi beredda att:


  • Acceptera en större kognitiv kostnad på samma absoluta tid. Därav uttryckt av tillstånd serotonin som en till mängd tid lämnande omräkningen här.
  • Underförstått att ev. defekter p.g.a. för hög kognitiv kostnad på för kort absolut tid är mindre problematiskt därför vi har mer allmän redundans.
  • Vi kan jämföra med att jag upplever för samma istället absoluta kognitiva kostnad (normaliserande mot det istället) mer oro och större faktisk upplevd motsvarande kognitiv kostnad görande intensiv fil-kopiering till och från diskar där uppfattad mindre redundans mot andra diskar rörande filer gäller. Vilket också förutom mer direkt koppling till redundans faktiska filer det konkret är kopplad mindre exakt till hur mer allmänt hårddisk-fet jag är vid tillfället bedömt från mängd nya diskar med mycket fritt utrymme ty denna form av intensiv kopiering tenderar jag normalt endast att göra vid denna "oros-nivå" när mer akuta brister är på väg att uppstå (ex. hanterande något över 1 T filer relaterade Wikipedia accessloggar och stöd-data i from av dumps för Commons och Wikipedia).

Är tillstånd serotonin indikerande att vi är feta och vid gott mod är - nu mycket nära relaterad faktorer för övrig prediktion i problemområdet - vi benägna att utan tidig ev. volativ reaktion acceptera indikationer om att mer allmänna (ofta åtminstone - nästan alltid faktiskt - i frekvens irrationella "bedömningar") risker är på väg att byggas upp. I efterföljande "tanke-modell" täcks detta upp av exemplet med person A i dynamik görande ett arbete mot betalning åt person B där antaget problematiskt språk i domän av relativ makt föreligger. Vi förtydligar detta rörande två påverkande perspektiv person A där hanterandet det kan ta (skrivande detta efter tanke-modell nedan):


  • Vid gott serotonin-tillstånd kan vi tänka oss att A är mer benägen eftertänksamt hemma att besluta att ej längre göra arbetet åt B fortsatt därför att kostnaden i upplevelse känns ej värt pengarna det ger när nu A har annan intäkt ändå.
  • Mer omedelbart direkt kommer A vid gott tillstånd serotonin vara mer benägen att ej reagera irrationellt (eller kanske rationellt) med ilska ty indikerad risk från uttrycket (ex. ökad risk att göra fel i arbetsmomenten denne gör) känns mindre problematiskt.
  • Med större grundtillstånd dopamin medan vi nu håller grundtillstånd serotonin konstant får vi något av samma effekt som föregående men ev. mindre påverkande första fallet. Större förmåga till tydligare lösningar med var för sig större redundans.
  • Gör A kraftfull inlärning eller vinner pengar och grundtillstånd dopamin ökar kan vi dock nu med grundtillstånd serotonin antaget konstant tänkas få något av motsvarande effekt som första fallet. D.v.s. omprövande om arbetet alls ska göras.

Det mer kroppsliga samt med / resp. återintroduktion ett par förenklingar

Det mer kroppsliga - kanske vad vi bäst ser som kortare - tillståndet eller uttrycksrymden vi skattar från vad jag kallade nor-adrenalin är vad jag mindre nu såväl som normalt bakåt i tiden reflekterat mycket mindre. Jag nöjer mig därför med att beskriva ett tanke-experiment för det jag tror kan vara till nytta för mig själv att ha uttryckt:


  • Individ A kan acceptera att göra ett arbete för att få en summa pengar.
  • Arbetet är vad som ej är indikerat nödvändigt att göra därför att A har redan ett arbete betalande alla kostnader samt kanske rent av genererande en surplus på banken.
  • Om A's grundtillstånd i serotonin är sämre kan A oroa sig över framtiden. A blir från det antar vi mer benägen att ta en kroppslig energi- och förslitnings-kostnad jobbande extra.
  • A gör nu arbetet regelbundet vilket fortgår en längre tid.
  • A lär sig kring att göra arbetet.
  • En vid ett tillfälle (såväl som beroende på uppgift alltid faktor spelande in men här hanterat separerat) större investering i kognitiv-exakthet reflekterande över arbetets moment kan göra att A inser att en optimering av arbetet är möjligt.
  • Optimeringen kan innebära att A kan göra arbetet mer effektivt. Om A får betalt för timme och totala antalet timmar är begränsat med hur lång tid det gör håller A om grundtillståndet i serotonin är dåligt bäst tyst om det medan denne i andra fall trots föga värde i övrigt kan utnyttja optimeringen för att uttrycka status eller visa på ett större värde hos sig själv som person görande denna typ av arbete (det senare kan vi se också kan motsvara att försöka paketera optimeringen i en metodik andra kan utbildas i eller en produkt ev. rent av ersättande A och alla som A).



Nu gör vi modell-världen svårare genom att igen återintroducera den andra icke-linjära dynamiken i dopamin vi slugt valde att ej se medan särskilt serotonin introducerades in (och nor-adrenalin):

  • Den A gör arbetet för - person B - får ut ett värde av att A gör arbetet.
  • Värdet består dels av en vinst i vilken vi också räknar inkluderad kostnaden för A (d.v.s. ska avräknas från vinsten för att få den ekonomiska vinsten).
  • B hade kunnat arbeta extra och gjort arbetet själv men dennes grundtillstånd serotonin är tämligen bra.
  • Dessutom gillar B att A arbetar åt honom därför att det ger en trevlig känsla av att göra något bra för A eller kanske att B tycker det är kul att bossa runt med A.
  • När B uttrycker språk och handlande mot A motsvarande föregående upplevs det av A istället som en negativ kostnad.
  • Resp. positivt och negativt värde A och B får ut i denna dynamik vi kallar relativ makt är del av vinsten om än inte den ekonomiska vinsten.
  • Båda kan väga värdet av att få en ekonomisk vinst större eller mindre mot vad det ger dem i relativ makt.
  • Oavsett hur A's grundtillstånd serotonin ser ut kan ett lågt grundtillstånd dopamin innebära att B's uttryck relativt honom för att optimera vinst relativ makt för B gör resultera i handlande och språk som uttrycker vad vi kallar brist på impulskontroll. Det kan rent av störa honom på nivåer där han direkt akut avstår från fortsatt arbete ev. efter att ha misshandlat B.

Hur förklarar vi detta med dopamin enligt tidigare resonemang? Enligt:

  • Arbetet A gör kommer med en förväntad och skattad kognitiv kostnad i exakthet i vad dopamin uttrycker.
  • När B optimerar sin vinst i relativ makt kommer det med en större kostnad för A.
  • Kostnaden är att diverse extra steg dopamin behöver följa och hantera introduceras ev. via rent icke-linjära moment i mening av att olika preferenser rörande inlärning och kanske rent av delar av hjärnan ska hantera detta relativt vad aktuellt för arbetsmomenten i övrigt.
  • Större grundtillstånd dopamin d.v.s. vad vi vet ger större impulskontroll rörande just sådant som B gör i exemplet minskar risken för att A att ej värderande grundtillstånd serotonin resp. den förväntade ekonomiska vinsten relativt denna kostnad p.s.s. han senare mer genomtänkt gör många timmar efter att B optimerat sin vinst via relativt makt hade värderat det hela.

Detta är jag mindre benägen att se som normalisering. Jag tror det är bättre såväl som riktigare beskrivande vad det handlar om för aktuella handlande där det spelar in som att:

  • B introducerar ett konkurrerande arbetsmoment för A i vad han uttrycker relativ makt för.
  • Sitter B uttråkat och gör ingenting är mer impulskontroll hos A att förvänta när vi ser det som genomsnitt för en population (för individ är det ju binärt för aktuell kostnad).
  • Gör A aktuellt "normalt" arbetsmoment kommer dock relativ makt B uttrycker konkurrera med detta om det dopamin nödvändigt för att hantera kognitiv-kostnad i exakthet nödvändig.
  • En mer approximativ - mindre genomtänkt - lösning för hur arbetsmoment relativ makt ska hanteras såväl som själva arbetsmomentet A redan gör blir fallet. D.v.s. ökande risk både för att kanske rent av slå till B som att pågående arbete ska resultera i skadad materiel, person eller liknande blir fallet.

Och just detta tror jag tänkbart men har ej försökt verifiera det att samma enkla modeller som för reward discounting kan vara funktionella för under förutsättning att vi här ser discounting pågående i en tidpunkt. D.v.s. över alla resp. tidpunkt är det tänkbart att vi kan från discounting normalt via enkla modeller beräknat kan subtrahera discounting för detta i en tidpunkt innan vi fortsatt givet det värdet beräknar discounting för det till nästa tidpunkt.

Men det är också tänkbart att detta ej går därför att "kostnaden" relativ makt är till sin natur annorlunda från arbetsmomenten och att när skillda arbetsmoment görs samtidigt introducerar det en kostnad i sig som inte är så enkel att hantera som med subtraktion. Låt oss nu rörande detta betrakta fenomenet känt innebärande att fler tidpunkter påverkar reward discounting (se stycke två i Hyperbolic_discounting - Criticism, Wikipedia):

  • Antag att reward prediction i mening värderande ett värde mot ett annat vid olika tidpunkter är ett arbetsmoment.
  • Samt att en upplevelse av att man gör matematik är ett till arbetsmoment.
  • Och att arbetsmoment matematik känns krångligare och mer kostsam nästan oavsett hur man tror sig hantera det desto fler tidpunkter man skattar över.

Klarade man ej av i aktuella studier att dölja för försökspersonerna att de skattade över flera tidsperioder kanske detta i sig är del av eller hela förklaringen till varför större discounting blir resultatet av skattning över fler tidpunkter.

Men vad är detta? Kan vi se det ännu enklare? Egentligen det enda uppenbara jag kan tänka mig om vi antar att vi resonerat närmare som det fungerar ovan är att det motsvarar:

  • Vi tänker oss två arbetsmoment konkurrerande akut.
  • Moment A är pågående eller primärt i mening att det är där vi mäter discounting medan B stör.
  • För endast moment A:
    • Desto större grundtillstånd dopamin föreliggande desto tydligare avtryck i konvergens till neuroner uttryckande samma lösning får vi. D.v.s. redundans rörande rent sigmoida-samband för när neuroner går över tröskelvärde och börjar signalera är fallet. Också och understrykande just när oavsett detta grundtillstånd eller ett lägre samma neuroner aktiveras representerande lösningen.
  • När moment B introduceras:
    • Samma sak rörande tydligare lösning - lösning förstådd med redundans - gäller för B som för B.
    • Vidare gäller att risk för falsk interferens mellan aktivitet på våg att nå lösning för A resp. B gäller.
    • Desto närmare de är ju större risk för falsk interferens gäller.
    • Falsk interferens innebär att fler moment och större kognitiv-kostnad för att hantera detta föreligger.
  • För exemplet med ett arbetsmoment som konkurrerades relativ makt tycks de tämligen distansierade och borde störa mindre:
    • Och troligt stör relativ mindre i mening att det inte sammanblandas med fortgående.
    • Stör det stör det i uppmärksamhet. D.v.s. att vi behöver flytta uppmärksamhet från ett moment till det andra.
    • Och rörande just frågan om vi har uppmärksamhet på en sak eller en annan fortgående samtidigt kan just för det knappast distansen vara mycket kortare generellt än när två arbetsmoment görs samtidigt där båda signalerar behov uppmärksamhet lika sannolikt och med samma intensitet i samma domän av perception (ex. ljud).
  • Har vi uppmärksamhet på arbetsmoment A och arbetsmoment B stör är vad relaterat A signalen och B bruset.
  • Har vi uppmärksamhet på arbetsmoment B och arbetsmoment B stör är vad relaterat B signalen och A bruset.

Vad kan vi slutligen säga?

I någon mening när vi reflekterar våra tre koncept dopamin, serotonin och nor-adrenalin (oavsett hur väl de nu motsvarar de faktiska signalsubstanserna) kan man tycka att en del kliniskt arbetande läkares perspektiv att utanför några egentligen ganska få områden gäller för behandling av psykiatriska problem att manipulation av resp. dopamin, serotonin och nor-adrenalin med större preferens hos läkemedel kan ge effekt. Jag tror också att när det gäller depression att läkemedel med dominerad manipulation för resp. ger i perspektiv av några månader upp till kanske inte mer än sex månader (ev. är längre svårare att jämföra men jag har inte försökt kontrollera det konkurrerande exakt utan mer från allmän vetskap om områdets innovativa historia) ger fullt jämförbar effekt om än med mycket varierad risk rörande biverkningar (jämför ex. manipulation mot nor-adrenalin som vanligare via MAO-hämmare med brutalt större risk biverkning ångest).

Inte riktigt samma sak men ändå inte riktigt olika saker. Möjlighet att bedöma en med övriga konstant? Eller kanske bättre sagt ett samlad resultat från samtliga nära besläktat med resp. där det kanske rent ofta ej ger stora fel att söka bedömning från endast en av dem - och kanske än oftare när historik för denna finns bakåt på några månader.

För mig ligger det ganska nära att därifrån försöka jämföra och föra in det i tänkande av vad jag kallar för mina egen-dimensioner för ett koncept vi identifierar och söker statistik för från ex. publicerade nyheter. Vi har där ett ganska stort antal dimensioner men de viktigaste antaget mest grundläggande är:

  • Positiv - Negativ.
  • Up - Down.
  • Known - Unknown.

Kanske kan vi se positiv - negativ jämförbart när skattat mot vad vi ser som bakgrund till beslutet (kanske för alla nyheter publicerat en dag för vissa bedömningar rörande ett koncept hur detta ser ut samlat).

Medan jag eventuellt vill tänka mig att vad vi mindre resonerade runt rörande nor-adrenalin att vi kan ha en mer generisk motsvarighet i up och down. Ty vad up och down skattar är indikationer i faktiskt språk för hur menade högre eller lägre aktivitet det är. D.v.s. ej faktisk intensitet för ett koncept rörande hur många gånger publicerad en dag i DO och/eller DESCRIBE den är utan hur kontext där den uttrycks indikerande mer som görs är. D.v.s. hur arbetande sammanhanget där den uttrycks är. Mer språk likt "springa fort" ger större uttryck i up medan nästan stilla kommer öka upp down.

Motivationen för att sätta known - unknown som primärt grundläggande är att man kan argumentera att nära välfungerande i uttryck för dessa världen att det fångar en viktig del av predikternade dynamik för hur nyhetshändelser utvecklar sig. Mer known indikerar sammanhang där mer uttrycks visande på att saker och ting är välkända (motsvarande inlärt och klart). Medan mer unknown ex. kan motsvara utveckling av nyhetshändelse med mer av okänt. Vidare precis som known indikerar att inlärning skett gäller att unknown under förutsättning att scouting faktiskt sker är en primary reward: Beslutar vi att utforska och lära och faktiskt gör det sker inlärning d.v.s. reward blir resultatet när utforskat.

Vi kan se att en hel del i exemplen kan passa in för vad known - unknown uttrycker men inte riktigt heller allt tror jag för relaterat dopamin mer allmänt. Det finns i vad jag har skattningssystem för (och därmed egen-dimensioner) en hel del mer som försöker fånga olika aspekter av vad vi nära hur tänkt här motsvarar dopamin tas upp. Ex. just relativ makt såväl som belöning mer allmänt (totalt antal egen-dimensioner som ganska ofta beräknas upp är 77 - 80 st och jag tror att olika mer eller mindre nära kvalitet av de mer grundläggande och relaterade reward är cirka 15 st). Emellertid är det heller inte korrekt att se dem som riktigt lika genomarbetande och stabila i verifierat faktiskt värde vikterna levererar med de tidigare diskuterade. Det vore tilltalande både i enkelhet såväl som konkret beräkningskostnad om det kan visa sig att Known - Unknown kanske ändå ger grundperspektiven relevanta där övrigt är vad man ev. räknar upp vid behov för närmare kvantifiering av hur det fördelar sig eller hur uttryckt det är ex. för relativ makt. Möjligen "vet jag" om så är fallet men om så minns jag ej just nu vad det indikerade. Vi antar dock fortsatt att de är tillräckliga för dopamin-dynamiken.

Mest samlat största indikerade kostnad kognitivt att hantera något skulle vi därmed få när:

  • Positiv - Negativ för ett upparbetat samlat tillstånd pekar på att inga antaganden om soliga dagar går att göra. Vi ska bäst utgå från och ta kostnad från värsta tänkbara perspektiv.
  • Up - Down indikerar att intensitet - förväntat såväl som befintligt språk avbildat i nyheter och/eller det arbete fysiskt beskrivande som indikerat nyheter - är hög. Mycket sker per absolut resp. relativ tidssteg (absolut för aktuell diskret samplingpunkt och relativ tid i mening faktisk intensitet för symboler för denna diskreta samplingspunkt: det senare med övrigt konstant ger just för Up att vi får högre relativ tid ju mer här indikerat där vi kan se Up som skapat från vikter för olika koncept i kontext av symbolen där koncept kontext med större vikter såväl som fler uttryckt av symbolen ökar upp det hela totalt men som vi också självklart kan normalisera mot relatv tid / intensitet från ex. frekvensen för symbolen).
  • Known - Unknown indikerar via högt unknown att en större kognitiv kostnad behöver tas för att reflektera vad som är dolt och ej enkelt framgår.

En begränsning ovan framgår när vi betänker att hur arbetssamt / tråkigt / kunskaps-krävande ett koncept är sämre fångas om alls från dimensionerna ovan. Egen-dimension använd för att ta upp detta är projiserad blue light intensity där kontext runt en symbol med mer total blue light intensity (d.v.s. symboler med i etablerad långsiktig inlärning fler relationer till andra symboler såväl relationer till fler symboler med mer egen blue light intensity) och / eller med hantering av likhet / distans till symbolerna i samma kontext. En kraftfull allmän indikation för vad som är meningsfullt att borra vidare har jag sedan länge uppmärksammat ges av tre allmänna sammanfattade mått:

  • Någon variant av projiserad blue light intensity.
  • Allmänt frekvens / intensitet eller via en viktad frekvens-intensitet för symbolen.
  • En allmänt sammanfattad skattning av hur emotionellt intensiv symbolen är.

D.v.s. mer här kan åtminstone ibland sägas motsvara högre kognitiv kostnad genom mer kunskaps-intensivt sammanhang för dagen mätt, ett större uttryck för symbolen och genom att mer av det emotionella gör saker mer krävande att bedöma p.g.a. andras större risk att agera irrationellt såväl som indikerande fler ev. helt latenta faktorer vi ej i övrigt ser påverkande runt frågan eller ensam symbol vi följer.

Nära besläktat hur jag resonerade för båda grupperna här är artikeln jag nyligen såg i Plos one där man resonerade med istället Osgoods semantiska differential (resp. dimension i denna markerade jag kursiv i citatet från abstract):

"Here we propose that to make a comparison between different options it is important to know not only the average reward, but also both the risk and level of certainty (or control) associated with an option." [...] "Using a statistical analysis of internet blog entries and a betting experiment, we show that these three factors of the semantic differential are strongly correlated with the reward history associated with a given concept: Evaluation measures relative reward; Potency measures absolute risk; and Activity measures the uncertainty or lack of control associated with a concept. We argue that the 50% of meaning captured by the semantic differential is simply a summary of the reward history that allows decisions to be made between widely different options."

Reward Is Assessed in Three Dimensions That Correspond to the Semantic Differential John G. Fennell mail och Roland J. Baddeley, Februari 13, 2013 DOI: 10.1371/journal.pone.0055588

Den semantiska potentialen är ej obesläktad med flera av de grundläggande egen-dimensionerna:

  • Egen-dimensionerna för delvis samman en del av Osgoods dimensioner. Bl.a. kommer både "potency" (ex. tyngd för ett objekt vi lyfter) och "activity" (hur många gånger vi lyfter den på en viss tid fångas i Up - Down. Detta är bättre därför i nyhetsvärlden är indelningen ej meningsfull samtidigt som indelningen i sig kommer med risk för fel medan ett samlat tycks för mig i alla fall reducera risken för fel i skattningar under antagande om analys som gör beräkningsoptimerad (föga av natural language processing för resp. nyhet).
  • Vidare har vi precis innan lyft ett annat objekt påverkande indirekt (argumenterat motsvarande indirekt evaluation i Osgoods värld) hur vi uppfattar mest troligt tyngd när vi lyfter fångas det också tillsammans med övrigt i Up - Down utan att försöka särskilja detta eller övrigt Up - Down tar upp. Vi inser att detta är bättre lämpad när vi gör bedömning av indirekt data som nyheter därför att bias av denna form ändå är vad vi inte riktigt kan bedöma vettigt motsvarande som för försökspersoner. Vi får ej motsvarande rotationen Osgood använde vid tester för försökspersonerna reducerande påverkan mellan koncepten.
  • Och viss dynamik mycket meningsfull att följa åtminstone i nyhetsvärlden tas ej upp meningsfullt av Osgoods dimensioner eller via faktor-rotationen skattade vikter. Det går ej att fullt prediktera från dem. Antaganden om frysta faktorer föreligger som jag egentligen inte tror Osgood någonsin såg (kanske därför att man vid tiden inte riktigt hade tillgång till data där vikterna kunde tillämpas för analys på medan efterföljande forskare i domänen inte tycker jag riktigt haft Osgoods tyngd i nytänkande).
  • Och vi ser viss likhet - konceptuellt ej trivial sådan - mellan evalution till Known - Unknown. Uttryckt evalution kan resultera i större uttryckt av resp. såväl som för själva bedömningen Positiv - Negativ.

Oavsett den mer begränsade tillämpningen just för reward som betraktat i refererad artikel kan vi se för Osgoods dimensioner motsvarighet till kognitiv kostnad motsvarande tidigare för några av de primära egen-dimensionerna:

  • Högre potency ger högre potentiell kostnad. Högre tyngd i konceptet gör att aktivitet tänkbart når fler andra koncept i kognitionen att bedöma påverkande interferens för.
  • Högre intensity p.s.s. som föregående i mening av att trivialt kan jämföra med att vi multiplicerar potency med intensity.
  • "Produkten" potency intensity faktiskt menar jag dock ej för intensitet eller "upplevd tyngd" motsvarar vad vi direkt kan se som frekvens utan snarare modifierad. Modifierad nära tf-idf i information retrieval eller i från den vetenskapliga psykologin välkända sambanden för hur vi upplever och tolkar förändring av intensitet mot en normalisering d.v.s. Weber-Fechner law och resp. resulterande i färre konvergenser slutsats motsvarande för stort språk vad Heaps' law indikerar och vad vi i perceptionen kanske ser via Stevens' power law).
  • Där normalisering kan vara såväl byggd över längre tid d.v.s. inlärd som påverkad av vad som nyligen inträffad (konkurrerande nyheter pågående eller tidigare inträffat för pågående nyhetshändelse).
  • Och vi kan betrakta större inslag evalutation som indikerande större kostnad därför att större krav exakthet och korrekthet per exakthet krävs. Alternativt när etablerad motsvarande tidigare användning för mina egen-dimensioner av Positiv - Negativ.

Säger vi nu att samma biologiska funktioner för diskriminering pågående just nu (vad vi ex. kan se som någon variant från signal-noise ratio teori beteende eller perception) med motsvarande en symbol eller ett koncept konkurrerande andra resp. när vi bedömer en symbols utveckling över tiden är samma fenomen för discounting förväntade för båda situationerna.

Bör i så fall inte vårt språk (här och är jag nästan säker på allid när man noterat något kring perceptionens lagar och söker generalisera är risken för att delvis vara i en annan värld man argumenterar runt från något upplevt i ytlig form och färg ganska stor utan just att vad vi ser likhet för behöver existera i vår värld) uttrycka just detta? Kanske vad vi kan tänka oss avspeglande möjlighet och förmåga nära naturligt från topologiska samband biologiska neuroner rörande diskriminerbarhet mellan ord vad Zipf law ger ett uttryck för när sample är så stort att kontext och lokaliserad mening ej inverkar? Där underförstått antagande är att antalet typer vi behöver betrakta, ha inlärda eller om vi så vill när vi istället betraktar ett kortare tidsperspektiv där vi gör något arbetsmoment är konstanta.

Medan förslagsvis i Heaps law ger oss ett uttryck för något av dynamiken rörande den kognitiva kostnaden när antalet typer i mening av samlad exakthet kan tänkas vara varierad. Fler typer allt språk vilket som helst utan kontext i mening varierad kostnad indikerar att vi troligare bör ha mer språk d.v.s. större samlad intensitet. Jämför vi samma symbol över flera diskreta tidpunkter (vad vi kanske kan hoppas vid faktisk skattning motsvarar subadditiv discounting) bör resp. tidpunkt motsvara nu en unik typ eftersom de ska jämföras med varandra och behöver gå att diskriminera.

N = K * I B -> B = ( ln ( N / K ) ) / ln ( I )

Är antalet typer 1 d.v.s. antla tidpunkter vi jämför får vi B = 0. Ingen reduktion motsvarande kognitiv-kostnad ligger när vi gör jämförelse. Är faktisk intensitet högre tycks denna kostnadstyp minska. Vad vi vill vara benägna att se som att högre faktisk intensitet motiverar till att vi lättare jämför över fler diskreta tidpunkter: att aktivitet når längre utan att problematik kring att ökad uppmärksamhet krävs för att diskriminerbarhet ska upplevas gå bra (oavsett om det nu går bra vilket vi ej försöker skatta här).

Hur vi tänker oss K är inte en trivial fråga. För Heaps law för språk kan vi kanske se det som att fånga vad vi egentligen har ungefär för typisk sample-storlek den totala vetskapen byggs från. Själva distansen en unik symbol existerande typiskt inte behöver gå över för att förstås i ett sammanhang. Men jag är egentligen inte särskilt avslappnad i den tolkningen. Antar vi det kan vi delvis försåt den som en magnitud eller enhet tolkningen görs från. Tänkbart tillämpat skulle ett jämförbart skattat värde för K kunna vara närmare ett ideal för antalet ord i titel samt sammanfattning i en snippet. Vilket var ca 35 för ett sökresultat i SERP south park smurfs när förslag andra sökningar under räknas in. Wikipedia uppger betryggande öppet för denna såväl som säkert många andra tolkningar att den för engelskan varierar mellan 10 och 100 d.v.s. att ett ords sammanhang typiskt inte bör överskrida 100 ord runt omkring utan att upprepats och förväntat är att vi minns ett ord rörande ev. inverkan sammanhang i alla fall 10 ord framåt.

När vi istället försöker återanvända relationen betraktande endast en symbol tycks det som vad vi kan tänka oss uttrycker den normalisering vi här gör i faktorer vi söker hålla konstanta. Kanske närmast tillhands vad från grundtillstånd serotonin medverkande i vad vi ser ger dess effekt på impulskontroll. Den naturliga preferens till utsträckning framåt i tiden vi lätt och normalt tar när vi upplever den kognitiva kostnaden.

Och tycks för mig vad vi kan betrakta från i sig olika tidsperspektiv. Är tidsperspektiv pågående nyhetshändelse torde konstanten påverkas av där förväntat normalt och / eller upparbetad tid för nyhetshändelse. D.v.s. större discounting bör vara fallet. Motsvarande att ju kortare tid nyhetshändelse ju större skillnad i faktisk intensitet för att märka skillnad. Men fel som uttryckt så klart. Ju kortare absolut tid med högre intensitet ju svårare att "hinna" märka skillnaderna. Så grund-idé om vad förväntat. Ser vi ett steg vad vi där har som utgångspunkt. Ett högt förväntat värde när korrigerat för risk, oväntat beskattning resp. kostnad beskydd o.s.v. som allmänt inlärt gör oss kanske mer benägna att acceptera högre kognitiv kostnad och därmed lägre discounting "per" faktisk intensitet och antal typer från tidpunkter att hantera. För ett tidssteg framåt får vi motsvarande Webers lag (i allmänt tillstånd enorm varning enligt diskussion tidigare runt alternativa världar vi antar och diskuterar form likhet kring via argumenterande frågeställningar likt här - Men här tycker jag lätt motiverat trots perception-lagarnas välkända riskdomän rörande allt man försöker generalisera genom ev. möjlighet att använda skattningar vi känner metod för från likt tf-idf, Zipf-lag o.s.v.). d.v.s. minsta detekterbar skillnad skulle här endast ges av nuvarande resp. framtida värde och p.s.s. jämförande mot samlad centralitet:

B = ( ln ( N / K ) ) / ln ( I ) = ( ln N - ln K ) / ln ( I ) ) = [N är i tidssteg 1 men vi har en modulerad intensitet för detta tidssteg d.v.s. i relativ tid enligt tidigare diskuterat och här exakt samma som I i all rimlighet eftersom vi antar att I är utan discounting och att ingen discounting sker utan diskret tidssteg.] = ( ln I' - ln I ) / ln I

Och under det fullständigt styrande antagandet att vi faktiskt processat vad I indikerar. D.v.s. om kognitiv kostnad / nivå tråkigt översteg vad vi upplevde som en individ rimligt att alls läsa faller hela detta antagande. Har en individ faktiskt betraktat det är istället antagandet att denne har ett "grundtillstånd serotonin" där han givet ett mer allmänt intresse för ämnet en tidning skriver om på aktuell sida i tillstånd alls läsande nyheter är sådant att han faktiskt har impulskontroll m.m. relaterat nog för att läsa den.

Det får räcka tror jag mig med viss förhoppning om att det refreshat upp domänen och kanske något välfungerande i praktiska algoritmer kommer ut görande det enklare att generalisera prediktion av hur pågående nyhetshändelser kommer utveckla sig framåt i tiden d.v.s. hur vi än mer allmänt ska åldra tillstånd upparbetade för en symbol när vi stegar till nästa.

Ankan i hög intensitet: One more duck for the road

2014-02-11

Uttryckande högre intensitet genom att vara relativt förväntat mycket större:


En av Florentijn Hofman rubber ducks besökande Osaka, Japan.

Foto: Dogcow

En ofta tror jag upplevd naturlig och enkel uppdelning i intensitet likartat är i motsvarande "tyngd" med en del besläktat resp. hastighet. D.v.s. liknande Charles Osgoods (Microsoft Academic Search) indelning härledd från roterande bedömningar av om ord koncept är ex tyngre eller lättare eller lika gärna sättande två i kontrast varandra (i hans tidiga variant länge stor inom praktisk vetenskaplig psykologi mätande människa ofta kallad semantic differential).


Kanske inte olikt att jämföra stillbilden med den rörliga filmen rörande intensitet. I båda fallen normaliserar vi något definierar normalt. För stillbilden behöver det vara vår inlärning resp. normaliserande ledtrådar i bilden (övrigt som gör att vi förstår att ankan är stor). I filmen har vi också ett föränderligt tillstånd definierande normalt just då (ex. att Stålmannen flyger är mer normalt en bit in i filmen).


Befinner vi oss på pirer kanske fastbundna för att offras till ankan upplever vi den otvivelaktigt mer intensiv om det blåser upp och den kommer med god fart än om kommande långsamt i svag bris eller varande väldigt liten.


För närmaste dimensioner för att samla aassociation till koncept har jag inte den här separationen utan ligger istället i up och down. Intensitet som intensitet. Känner vi både tyngd och fart blir det mer intensivt och vi förstår det som en upplevelse. Och när separerade varandra förstås det från kontext. Det möjliggör dessutom bättre datakvalitet för vikter resp. för projesion undvikande en onödig exakthet som ej tillför något.


Rörande hur oväntad eller förväntad ankan är finns Known - Unknown - som ej skattar entropi eller sannolikhet från indikationer förekomst i ex. nyheter utan uttrycken för vår upplevelse av det och projiserat vidare till kontextuella koncept för resp. nyhet och från det aggregerat samlat.


Frågan är hur Unknown resp. Known den här ankan egentligen är? Både och samtidigt vilket visar poängen av att ha resp. mot-pool samtidigt för koncept. De kan vara verkliga samtidigt till och med för en individ även om än mer så för populationer.


Tidigare ankan som jag ritade för några år sedan med en del andra mot-pooler samtidiga (ex. färg).