Visar inlägg med etikett Kinesiska. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kinesiska. Visa alla inlägg

Polaritet kinesiska jämfört engelska: Från Osgood till idag över till ... - Och var finns datat?

2015-05-19

Refererar efterföljande Intensitet: Positivt och Negativt i engelskan (2015-05-19) där det äntligen blev att skriva något om det här.


Rörande Processing times for English and Chinese words ger ju Osgood kanske en alternativ väg att förklara fenomenet jag tittande över vad publicerat senare sista åren ej ser skulle avvika från data där även om man tycks ha samma preferens som Osgood från att se kinesiska skriftspråket som mer effektivt. Minns jag rätt har vi en relevant kommentar i artikel nedan (många artiklar jag laddat ner skrivna av Osgood är så abnormt svåra att hitta tillbaka till att de unikt är svåra att referera när det kommer till det tidiga arbetet just Osgoods mer mät-aktiva år: Allt senare av alla andra mätande samma koncept och idé mer exakt skymmande är just inte problemet: Vi återkommer till problemet sist):


Interpersonal verbs and interpersonal behavior
Charles E. Osgood,
University of Illinois,
Technical Report NO. 64 (68-9),
November 1968
"Communication, Cooperation, and Negotiation in Culturally Heterogeneous Groups Project",
Finansierat ARPA, MIL.


Själva polariteten i kulturen med dess språk är ju massiv i påverkan offentligt språk på olika "upplösningar" i närhet till individen åtminstone med början runt revolutionen i Kina (och antagligen med åtminstone jämförbara problem under den tidigare perioden av diktatur-styre även om de kaotiska åren med alla krigsherrar och lokal makt lär ha givit divergens och därför kanske förväntat mindre avtryck övergripande).

Effektiviteten där solid är ju inte minst för det positiva eller negativa d.v.s. polariserat i emotionell intensitet.

Betänk uttrycken av kraftfulla oerhört inrepeterade negativa stereotypen (enklast att möta i läsbar discourse i skildringar av kulturrevolutionen och kritiserande av varandra men förekommande än idag) såväl som krav på att uttrycka positiva stereotyper i perspektiv från diktaturen för att visa att man är korrekt troende och en av kommunist-gänget så att säga. Det senare kan tyckas irrationellt - och tycks så uppfattas av många som skildrat egna upplevelser - men värdet är samma som Islam har och haft adderande spridningskraft genom åren från:


  • Att troende publikt synligt gärna flera gånger dagligen ber.
  • Vi kan se det som marknadsföring.
  • Men bättre för individen reducerande stereotyper såväl som görande under tillväxt i ny-region religionen mer vardag: Normalitet.

Utlösande negativa stereotyper vet vi reducerar ner arbetsminne åtminstone om inte inlärd träning och kognitiv-kontroll ("presitgelöshet") gör att emotionell pay-load även om oerhört relevant för oss och reducerande ner oss otrevligt relativt någon som angriper oss får effekt (Prestigelöshet i Google-urval från bloggen).


När positivt polariserat - emotionellt starkt i kontext och relevant för oss - gör oss heller inte mer rationella om vi det får ha fri effekt. Vi kan förstå det från att det är bra att tänka till efter vi sett reklam i televisionen full med positiva uttryck av kraft, vitalitet, nöjda kunder, och ny innovativ teknik som kan lösa något understryket viktigt.


Det är tror jag ej korrekt att se ökad känslighet för detta som nödvändigtvis associerad intelligens - eller ens flytande intelligens / kapacitet arbetsminne - utan snarare som exempel på besläktat i effekt som kan vara aktivt här kan vi se att likhet mellan mätmiljö för studier finns med struktur och form hos i språket (eller konkret i vardag mer så i Kina än Taiwan) med det diktatoriska.


Och mer diffust att koncepten i sig kan vara mer polariserade relaterade detta.


Vad som är intressant och fick mig efter att roat mig att skumma åter en del av Osgoods artiklar är åtminstone följande (som jag reflekterade):


1. Eventuell skillnad mellan publikt språk och privat språk kanske större än förväntat från engelskan. En mer "diffus" källa till exempel på det mer emotionella i publikt språk sett från engelskan har vi i länken nedan. Bättre här så gör man så klart och/eller mätningar språk eller personer för att kunna se något utan att färgas ner med eget bias. Men jag har av och till förr genom åren när jag tittat förbi den tyckt den illustrativ samtidigt som den är det mer icke-politiska hos Xinhua och därmed kanske mindre störs av bias (och ev. vad man kan tycka sig se något även om man inte regelmässigt intresserat sig för själva området av emotionalitet i språk):



Mer om Xinhua och den uppdaterade femårs-planen:



Så är det: En klok diktatur ser till att hålla tillochmed sitt eget media-imperium förnöjt med en känsla av betydelse och självuppfyllande: Del av ett gemensamt inte potentiellt problematiskt polariserat koncept för någon. En bry till EU för att förklara regimen effektivare. Möjligen kan det ge något att jämföra nyheterna hos Xinhua med mindre men också statliga svenska nyhets-aktören SVT:



Skämtteckning jag gjorde relaterat EU och kinesisk media-penetration. Tidigare i Riktad information: Inducera det diskret paranoida och uppmuntra till hat (ex. med Xinhua och EU) - 2013-11-05.


2. Vidare trots att det ej är korrekt som generell princip att förenklat förklara från intelligens är det nu känt från engelska studier som en av få person-faktorer som påverkar här (schizofreni gör det något förvånande ej så om man tar ut polaritet med Osgoods-metoder: Associativa uttryck skiljer emellertid ut sig ordentligt här).


Kina har gått från mer landsbygd och mycket mindre av skolgång, möjlighet att läsa, ta del av nyheter m.m. som tränar upp och stärker kognitiv-förmåga hos populationer. Känt som .


Frågan är har vi en förändring jämfört med bakåt i tiden? Och mättes det ens meningsfullt mer i Kina under dom ännu kallare åren? Hur stor är förändringen?



3. Just nu söker man från diktaturen stärka polariteten. Det är vad som kan stärka dem. Det är också vad som kan utlösa emergens i våldsam förändring (kan fungera med lugn långa tidsperioder för att explodera). Givetvis är detta problematiskt men kanske krävs förändring i emergens för att Kina någonsin ska ta steget in i frihet snarare än att mer söka exportera sin ofrihet till omvärlden? Jag har därför lite kluvna känslor här: Dåligt och sämre väg än alla möjliga andra men ändå kanske lite bra i perspektiv (förutom lite dåligt samvete av att gilla att det kanske går mot emergens) av att sitta i Sverige utan att behöva se turbulensen skadande samhälle och alla akut döda.


Men låt oss återvända till privat och publikt språk. Vi kan ha en verklighet i ett kontext som arbetet. Och en i hemmet. Och en i en sportklubb eller dylikt. Jämför med Lunds talande studie illustrerande något tror jag viktigt om människan: Refererad i Saudiarabien är inte tyst längre utan gör höga ljud så att man tittar på dem.


Även om diktaturen sökt tränga in i den privata sfären i mening av internet och medier som via andra kanaler annars bättre hade nått in i Kina är det ett alternativt kontext. Att läsa där är ej som att sitta på lunch-rasten på statliga järn-industri-företaget och läsa någon kontra-revolutionär tidning från ett demokratiskt land och sedan diskutera med arbetskamraterna och chefen rörande kritiken i den om mindre frihet via ändringar lagar eller protester i Hong Kong.


Även med hög övervakning internet är trots datorernas möjligheter en annan komplexitet som föreligger. Många befintligt aktiva internet. Minst krävs att någon ska besöka samtliga eller göra planerat ingrepp arbetsplats. Jämfört med att direkt följa upp fascistiska åsikter på arbetsplatsen med för mindre förseelser negativ reward-återkoppling via arbetslöshet och svårighet att alls få arbete.


Men var om alls förändras polariteten? Ty om betänker emergens gäller ju att vi närmast förväntar just ökad polaritet kring där basala koncept. Men de kan i sig gynnas i reaktion och tolkning av vad som polariserar dem på att mer reflekterande lugnare med mindre polarisering betrakta mer information med större diversity / varians som formad av fritt intresse där intresset och dess effekt på den större populationen kan tänkas förändra de uttryck av polaritet vi började från. Och om så mätbart enklare från språkets uttryck utan krav att mäta direkt på individer: Om det finns något att sätta det i relation till.


Cross-culture psychology har ju idag preferens för det jag tycker mig minnas från min referensbok kallas cultural aware psychology. Osgood var så inne på att mäta kulturerna när det monumentala grundläggande arbetet gjorts och kanske hade viss tidig preferens här. Detta var ju också åren när såväl Kina var intressant nära kamrat och med betydelse i Taiwan. Andra förklaringar bör ha presenterats för honom givet att han djupt och talande men komprimerat berörde det i längre arbete i annat sammanhang. Sådant är lätt att missuppfatta och kanske förenklande han delvis förklaringen här accepterande bias mot polariteten som given och därefter kort uttrycka det som att resten kom från ökad effektivitet processande (högre emotionell intensitet ger ju högre effektivitet läsande och talande).


Här tror jag dock att frågan verkligen förutom utveckling områden föga skola alls till skola (ej påverkande Osgoods studie tror jag varande i Taiwan och baserad universitet) så mycket som etablering av språket avbildande hur det använts så enormt i publikt uttryckt dominant relativt det konkurrerande. Kina är gigantiskt. Bara revolutionstrupperna åren efter WII - i formering såväl i det "positiva" som direkta "negativa" effekter för att forma in dem - för i allt vad man idag tycker "normalt" gigantiska.


Frågan är vad vi har vi från de familjer av språk och kultur-studier implicita via finansiering från Kalla Krigets behov av förståelse. Så mycket av dessa äldre arbeten är tidsödande att få fatt i. Och problematiska att översätta till maskinläsbara format för mätvärden (för de bästa fallen att mycket man behöver göra förhand vid sidan om att själv-kopiera fält istället för att lita direkt på auto-konvertering: Och för just mätvärden gäller väldigt vanligt att det ligger som bilder ej trivialt att konvertera över automatiserat för mig i alla fall även om jag kan konvertera ut resten). Idag konverterade jag tre eller fyra sidor av mätvärden Osgoods tre grund-dimensioner (relaterade concreteness) även om jag dessbättre såg en alternativ väg till senare värden. Det tog ledigt ej trivial tid alls. Mycket av I0 istället för 10, 0 1 istället för 0.1. ~ m.m. skumt uttryckande något i konverteringen till PDF från kopieringsmaskiner relaterat fläckar eller punkter från anteckningar folk gjort i original-kopian.


Och så mycket av allt publicerat är ej tillgängligt internet. APA håller på försvarliga mängder här. Och torde skilt från exempelvis Dtic.mil som när de har rättigheter konverterar kopior de har och publicerar vara den aktör som kan göra sig besvär att publicera i vettigt format. Bara rena kopior torde förbättra enormt.


Och verkligen inte att om jag gjorde mig besvär att besöka universitetsbiblioteket att det löser något här.


Detta rörande sådant material såväl som senare är ju ett komptens-översiktsområde i sig. Stor insats för att få översikt på allt senare som inte atypiskt för vad intressant är kommer ganska sekundärt med väldigt begränsade mätningar i sig lite utspritt egentligen kanske tittande på något annat. Såväl som ofta vad som ger träffar med Google så långt man kan ta den men visar sig vara något rent strunt bekräftande någon gammal välkänd princip eller vad som gjort något med dator man lika gärna kan göra själv.


I perspektiv bara att hitta fram till norm-data för substantiv för Osgoods tre grund-dimensioner där cirka 6000 värden finns publicerade (framför allt längre bak) och läsbara på nätet är för mig och säkert vem som helst enormt komplext bara hittande artiklarna. Antalet är vad jag hittat av och till sökande när aktuellt periodvis flera år. 6000 noun. Inte 3000, inte 1000, inte 100.


Här kan det vara samma sak: Men värre därför att man för insatsen är mindre motiverad. Så är det inte vettigt enkelt ej vad jag lär betrakta den här vägen i alla fall om alls.


Det innebär inte att det inte kan visa sig intressant för någon som kan kinesiska kulturen, språket, såväl som forskningen gjord redan mycket bättre. Kanske bland dom kinesiska universiteten? Så kan man sunt sammanfattat och enkelt kanske läsa det om man minns att söka om ett halvår.


Eller om APA växer upp till en för globalt samhälle sund aktör ej för några tusenlappar per månad sitter och försöker sälja varenda gammal artikel allt relaterat dem kan ha publicerat. Det samma gäller resp. journal såväl som flera journalhus. Sådant får verkligen ingen att tycka att dessa är stora och bättre därför att de har samlat på sig alla dom här gamla artiklarna de vill sitta och hålla på. Tvärtom gör de oss skeptiska och vaksamma. Det är mer än vad som ej är moraliskt korrekt beteende ej samhälls-byggande riktigt.

Menade jag 朔州? Eller Suzhou?

2012-11-18

Blev lätt förvirrad när jag flyttade u och o felordning när jag ville hitta Shuozhou på Google.com för att få den indikerad på kartan där jag inte såg den. Först föreslog Google.com suzhou som alternativ men det var någon helt annan ort. Därefter när jag fick den "korrekt" enligt något av antagligen en bunt system för hur orten inte sällan stavas med våra bokstäver föreslog Google:



Jag blev lite förvånad faktiskt. Kanske har vi några - det är ju ett stort land - orter med troligare samma stavning men ev. lite troligare mer avgränsat med de kinesiska tecknen?


Lyfter vi blicken framåt för att sträcka ut en hjälpande hand till framtidens mer intensivt än tänkande snickrande idag på vår framtid med förhoppning om färre irriterande vardagsdefekter eller fel arkitektur i allt från politik till livsmedelsbutiker är ett i mycket påverkande område unicode.


Med all respekt för svenskan med dess å, ä och ö liksom alla kineser, iranier, greker m.m. - unicode-idiotin. Unicode kostar enorma enorma mängder cpu-tid, minne, utvecklingskostnad m.m. bör vi istället alla våga stå upp för ett rationellt alfabet: 7-bitars ASCII. En skapelse från en tid när USA och Europa var rikt och det var naturligt för medarbetarna på dom stora industriföretagen att bränna iväg miljarder på ett ständigt växande antal redundanta standarder till stora andelar berörande hur bokstäver och siffror ska representeras (någonstans efter ASN.1 respektive den förenklade grunkan för webben som blev vanlig kunde det ha räckt där oavsett hur komplext folk tyckte ASN.1 var då är det ingenting med flera - kan det vara hundra - unicode-standarder och unicode-mimicking "standarder" för mer än alla språk en bunt datorkulturer och generationer ( =~ s/[A-Za-z0-9 \t]// ).


Tar vi bort å, ö och ö från bokstäverna och siffrorna vi har i den här bloggpostningen (oräknat titel och bild) är det nära nog alla tecken jag tycker vi behöver. Krävs något extra för särskilda tecken kan folk gott och väl göra en liten bild för sådant. Det är verkligen att jag tvivlar på att de över-komplexa ordbehandlare som inte gör mycket mer än för 15 år sedan är mycket snabbare via gränssnittet att få dit rätt tecken (Google Docs är ju dock i det området mer nöjd med än mycket annat: få-funktioner och litet gränssnitt).


Praktiskt i representationer - om man nu skulle börja kasta bort alla onödiga otäcka nationalistiska språkliga forsar svenskar, ryssar, kineser m.m. spärrande en värld som söker ett enkelt språk med ett fåtal bokstäver från att mötas via enkelt data. För en kollision / tvetydighet när så uppstår får man ju också fråga sig hur troligt det är att den härrör till att du ex. reducerat bort å, ä och ö oavsett hur brutalt och hur troligt det är att det snarast härrör från ett mer svårtolkat kontext. I sådant gäller ju att själva indatat vi reducerar och jämför med en representation nu ju faktiskt bär informationen vilket räcker en bit till. Jämför trivialt egennamn om vi tänker oss att vi också skär bort stora bokstäver alt. små vilka jag nog tillsammans med punkt m.m. också känner är vad vi egentligen inte behöver. Visst att det blir svårläst och irriterande utan små och stora bokstäver men det är bara vanesak. Informationen det bär är försvinnande liten jämfört med hela ord-symbolen resp. lokalt och globalt kontext.


Den trosföreställningen är dock huvudsakligen formad från praktisk programmering och datorns begränsade minne och cpu:er. Rent personligt har jag mycket lättare för att lära mig språk som i den visuella representationer uttrycker högre redundans med större uttryck av absoluta tecken snarare än som ex. svenskan relativa övergångar och relativa skillnader mellan ljud, ord, meningsbyggnad o.s.v. Jag upptäckte det av en slump för några år sedan när jag surfade japanska webben via Google Translate och upptäckte att jag av mig själv lärde mig tecknen (av "kinesisk" typ). Glömmer dem tämligen snabbt igen om jag låter det gå men ingenting i språk är jämförbart med hur lätt dom väcks upp. Andra språk som engelskan, tyskan m.m. jag lärt har jag vänligen haft större problem med. Swahili upplevde jag dock i ljudformen som väldigt naturligt och på sätt jag inte riktigt förstår passande mig bättre och lite jämförbart med de japanska tecknen lättare att lära utan just något märkbart av dyslexin.


Jag tittade en del på hieroglyfer i vintras och under sommaren. Intressant på många sätt men jag upplevde inte samma egenskap med dom som för de japanska tecknen. Jag tror verkligen att det för japanskan är en fråga om visuell redundans i information relativt hur benägen man är att flacka med bilden.




Om vad som gör tecknen i japanskan speciellt har viss funktionell relation till andra språkliga skillnader som har att göra med mängden information relativt t.ex. visuell uppmärksamhet och koncentrationsförmåga som hur vi tolkar ansiktsuttryck - och var i ansiktet vårt fokus konvergerar - med ev. motsvarighet resp. skillnad med hur vi läser relativ resp. absolut information i ex. engelskan resp. de japanska tecknen vore nog att tolka in ganska mycket (jämför ex. Perception of emotion is culture-specific i brist på en intressantare som mer specifikt tittat just visuell uppmärksamhet och ansiktsuttryck jämförande en japansk försöksgrupp med andra).


Tänker man sig lite vågat ändå en förklaring närmare min spekulation här är det kanske mycket naturligt att låta den relativa representationen av språkets ljud behålla användningen av tecken för att ge förstärkt "visuellt-koncentrerad" redundans kanske lite jämförbart med bilder och illustrationer. Ungefär som de japanska skriftskråken har där vi huvudsakligt numera har två system: ett med tecken konceptuellt jämförliga med kinesiska tecken (men också väldigt olika) och sedan ett tecken-system som uttrycker relativa förändringar i ljud ungefär som vårt.


Möjligen är det konceptet inte helt olikt som mellan en i andra sammanhang uppfattad t.ex. mer "kollektivt" synsätt kanske egentligen ingen större skillnad mer relaterat om vi tenderar att vara lite mer visuell gestalt tolkande hellre eller är mer Markov ljudande tolkande från ljudet eller orden innan där ju Markov-kedjor helt säkert lär tendera att kräva en visuell och annan uppmärksamhet just optimerad mot en längre temporal utsträckning med färre synkroniseringar mot globalt kontext per tidsenhet - om det nu verkligen är så att det kommer med och innebär ökad behov av synkronisering globalt är det ju just inte helt olika vad vi i andra sammanhang kanske vill uttrycka som visuell gestalt eller kollektivt tänkande, eller koncentrationssvårigheter i vissa andra situationer.


Mycket i vår kultur och hur vi tolkar och talar märks och bor i språket. Och varför inte? Finns det inte där kan man svårligen mäta det energieffektivt och i dagens globala intensivt kommunicerande värld är tryggt att ofta försumma allt annat: finns det ej uttryckt i en kulturs kollektiva språk är det direkt otroligt att någon viktigt eller oviktigt finns att hitta någon annanstans (undantaget rena flow-processer ex. trafik detekterad via satellit bevakning utan just det kulturella, hur vi tänker och hur vi resonerar med likheter och skillnader mellan folk och språk).


Det är med visst nöje man av och till kan roa sig med att låta flera för många tråkiga ämnen kollidera och ändå känns viss tillfredsställelse av att det faktiskt ändå som konsekvens av några ämnen som råkade komma med lär bli läst av några stycken i alla fall.


hans husman