Visar inlägg med etikett Japan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Japan. Visa alla inlägg

Japan, Sverige, EU, Vietnam m.fl behöver räcka Japan en hjälpande världsledande industriproduktion

2018-01-26

De två arketypiska personligheterna Gnälla, Klaga och Ylla som just kommer och gnäller - med insprängt ylande - som hanterar den publika informationen från diktaturen när det kommer till att folk råkar se deras brott oavsett om nu ekonomiska brott eller crime against humanity är såväl tröttsamma som genererande för världen. Jag tycker att Sverige, EU, Japan, Vietnam m.fl. med just nu särskilt intresse borde ge möjlighet till variation på temat genom att var och en ge ett försvarsbidrag till Indien:



Kinesiska försvaret är ej helt litet men man ska heller inte överdriva det. Effektiv investering - och vi noterar att man just nu påbörjat effektivisering bredare - är hiskligt stor när det kommer till flexibla möjligheter. Visar några stycken lite god vilja har på en 5 - 10 miljader svenska kronor (ej US eller Euro) och/eller kompetens (möjligen passar det senare bättre det tror jag lite fattigare Vietnam [Red. Drar jag till med - med förhoppningar att de skickar ett hiskligt stort bidrag till Indien. De hatar ju trots allt sedan 1980-talet - om inte tidigare - Kina. /Hans]


En poäng här är också att det skapar en konkret kostnad för Kina alternativt att man behöver avsluta sin strategi att aggressivt söka kontroll utanför sitt (ibland tveksamt så avseende Tibet) eget territorium. Ty försvarsmateriel kostar. Och oavsett hur totala summor budget nationalstaten Kina jämfört med ex. Sverige är deras relativa möjligheter att flexibelt öka investering snabbt hög-teknologiskt utan att känns begränsade. De kan ta kostnaden: Inte ens att kostnaden för omvärlden just visualiserar sig i någon annat som börjar klaga och gnälla men det är konkret stor kostnad som kommer någonstans ifrån. Det binder upp kostnad för hela det övergripande projektet trakassera och mobba länder man tror ej kan eller vågar skjuta deras ombyggda fiskebåtar i sank eller ner deras stridsflygplan - här såväl som övriga gränsområden. Distansen till eldgivning lär ej påverkas av försvarsbidragen men väl diktaturens kostnad för dessa projekt där man går från erfarenhet kunnande planerade projekt förnyelse befintliga sedan år till tvingas expandera snabbare prioritera väsentligt mer. Det kostar.


Vi kan jämföra med Iran / Persien. På sätt och viss upplevs de starka just nu genom att de projicerar makt österut i lugnare tempo, och i hög intensitet västerut i Libanon, Syrien, Yemen och i mindre utsträckning ytterligare några nationalstater på Arabiskahalvön. I ett annat perspektiv är de svagare än för tio år sedan därför att enorma resurser binds upp till kontinuerliga kostnader. Flexibilitet att kunna välja att involvera sig i ett nytt projekt där man projicerar makt är obefintliga. Det är tveksamt om de ens kan gå in i en regelrätt väpnad-konflikt med vilket som helst grannland utan att man troligare än inte faller på intern-turbulens inom några månader upp till ett halv-år ett år (där vi här får se ett år som ett "normaliserat år" antagande vissa händelser och kostnader, samt aktivering rörande konflikten - Jag tror jag ungefär kommer rätt jämförande med 2 till 4 första Syrien åren räknat från 2010 för 4-5 om vi väljer att se 4-5 snarare än 2-3 i vilket fall vi snarare börjar räkna vid första "väsentliga våldsutbrottet ej helt litet". Jag tror jag fick åren rätt här men ids ej kontrollera det: Givet att jag kritiserat Kina och kan tänkas semestra någon gång i nationalstater som ej klarar att försvara definitionen av sig själva d.v.s. försvara sina gränser får man tänka sig för så man inte blir kidnappad eller mördad och råkar utlösa ut WW-III.).


Genom att engage där energi effektivt d.v.s. kostande oss föga med diktaturen mycket binder vi upp dem reducerande deras möjlighet att kunna välja problematiska vägar. Och här gäller för resp. namngivna länder mycket viktigare att man någon gång behöver visa att det kostar att bete sig oacceptabelt. Annars fortsätter diktaturen att kontinuerligt knuffa nivån för vad omvärlden accepterar precis som de gjort konkret årligen sedan 2009. Ej tio procent sämre årligen utan cirka tio procent-enheter sämre per år. Tidiga år här ej lika perceptionellt stora men verkligen ungefär lika väsentliga i storlek. Lite upp - Lite ner beroende på hur omvärlden reagerar. Lite i en region, mer i samma region, och så känns det lite mycket och de börjar samma sak i region 2 (ex. området inom Bhutan refererat här resp. havsområden de ockuperat genom att bygga öar av miljö-orena sopor man "återvunnit". Rekommenderat att någon miljöorganisation söker istoper som thorium i områdena runt "öarna" och kontrollerar inlagringen matfisken).

Amerikansk risk management av Japan visade sig vara självdestruktiv med sanslöst gigantiska kostnader om fullt realiserade (ca $64.27 miljarder US / år)

2015-09-23

Japan befinner sig i en fascinerande viktig roll under uppbyggnad. I all realism - delvis som konsekvens av kontinuerlig teknikutveckling som funktion av effekt och kostnad - kommer USA inte utan tydligt större relativa kostnader än idag och inte otroligt någonsin under post-WII bibehålla samma potentiella militära effekt jämfört med ej otroliga motståndare innanför fred med dessa såväl som tänkbart krig med dessa. Vi kan även se att tagande ett som idag övergripande i flera regioner närmare ensamt ansvar innebär att man kan hamna i stress från flera entiteter ungefär samtidigt.


En större japansk roll i Asien är den naturliga vägen att bibehålla möjlighet att hantera Kina och Nordkorea. Japan har imponerande teknologisk kunskap, är ett av de länder i världen som realistiskt kan sätta av en större budget försvar och har ett kraftigt egen-intresse av den regionen säkerhetspolitiskt (Japan är vad som mycket konkret kan drabbas av angrepp av Kina såväl som Nordkorea och har i efterkrigstid drabbats på "mindre" nivå av ett antal former angrepp många gånger av Nordkorea).


Från ett amerikanskt perspektiv är därför en av de största riskerna Japan kan innebära för USA att tappar den nuvarande mycket vänskapliga realtionen och istället ser ett Japan komma som väljer att ej ta ställning emot Kina eller Nordkorea startat på den vägen frǻn den tydliga pacifistiska minoriteten förstärkt ex. av ogillande av olämpligt amerikanskt hanterande av Japan praktiskt.


Här har vi nu ett exempel på händelser realiserade som just ligger i denna större viktigaste grupper av risker. Och vågar jag mena utan att agerande resulterat i något överhuvudtaget över alla tänkbara världen jämfört med den huvudsakliga risken approximativt noll och jag skulle inte utesluta att ev. värde agerandet gav i absolut-mening utan normalisering den större riskgrupper var nära nog ingenting det också.


"Japanese officials faced questioning from the media and in parliament after WikiLeaks posted online what appeared to be five US National Security Agency reports on Japanese positions on international trade and climate change. They date from 2007 to 2009. WikiLeaks also posted what it says was an NSA list of 35 Japanese targets for telephone intercepts."

Från: Obama calls Japanese leader to express regret for WikiLeaks spying scandal (Wednesday 26 August 2015 12.51 BST) | The Guardian


Efter att detta blev känt får man verkligen börja fundera på om NSA-läckaget huvudsakligen inte balanserar över till värde USA i säkerhetspolitik än nersida. Hade sådant ur-dumt beteende istället expanderat över åren framöver och Japan senare noterat det är det inte på något sätt otroligt att den större riskgruppen ganska snabbt realiserats. Även om stöd för nuvarande strategi väger över i vad väljarna idag tycker är skillnaden inte enorm i mening av att någon stabilitet mot upplevda övergrepp på den Japanska nationalistiska stoltheten i vilka nivåer som helst skulle accepteras utan stora förändringar i det mesta rörande attityder USA.


Mer om japanska politiker avlyssnade:


"Today, Friday 31 July 2015, 9am CEST, WikiLeaks publishes "Target Tokyo", 35 Top Secret NSA targets in Japan including the Japanese cabinet and Japanese companies such as Mitsubishi, together with intercepts relating to US-Japan relations, trade negotiations and sensitive climate change strategy.

The list indicates that NSA spying on Japanese conglomerates, government officials, ministries and senior advisers extends back at least as far as the first administration of Prime Minister Shinzo Abe, which lasted from September 2006 until September 2007. The telephone interception target list includes the switchboard for the Japanese Cabinet Office; the executive secretary to the Chief Cabinet Secretary Yoshihide Suga; a line described as "Government VIP Line"; numerous officials within the Japanese Central Bank, including Governor Haruhiko Kuroda; the home phone number of at least one Central Bank official; numerous numbers within the Japanese Finance Ministry; the Japanese Minister for Economy, Trade and Industry Yoichi Miyazawa; the Natural Gas Division of Mitsubishi; and the Petroleum Division of Mitsui."

Från: Target Tokyo ( Friday 31 July 2015) | Wikileaks.org


Jag har knappt ord för hur dumt man måste han tänkt här. Särskilt som nu gjorts så tydligt att NSA saknade kontroll över den egna säkerheten. Att kunna konstatera att så var fallet föregripande läckage är i all rimlighet vad man måste gjort men av för mig okända orsaker prioriterat ned hanterande d.v.s. risken för att denna information skulle läckage måste ha varit vad man i system hanterande egna risker begrep ej var helt otroligt.


Korrekt är att ge Japan vad som uppskattas många år

Det finns klokt att ge Japan något fint som de gärna vill ha. Kanske något relaterat handelsavtal. Påkostat för att be om ursäkt på ett bra sätt. Även för att via en större investering än nödvändigt göra tydligt att USA är mycket allvarligt menande med att det ej ska hända igen (så man slipper enligt etablerad "praxis" ta samma kostnad igen).


Ej otroligt (men jag har ej följt och tittat över mer än en mindre andel av vad som läckt ut från Snowden m.fl. sista åren nu) det mest anmärkningsvärde relaterat internationell politik jag sett från NSA-läckagen. Japan kan inte ersättas - om alls - utan gigantiskt kostnader de kommande åren.


Så dumt att jag fortfarande tvivlar lite på att Snowden är på riktigt

Det hela är så dumt att jag återigen inte kan annat än att tänka att den alternativa förklaringen till NSA-läckaget kanske inte kan uteslutas vara någon form av operation för introducera någon förgiftad information eller extrahera någon form av information från Kina och/eller Ryssland:



Om så kanske det nu börjar bli dags för Snowden att implementera trovärdig resa hem igen för tillsynes någon form av domstolsförfarande:



Och om ej så utan gängse tolkning av Snowden-incidenten gäller upplever jag fortfarande det hela så anmärkningsvärt att man förutom defekta säkerhetssystem och informationshantering måste fråga sig vilka som var honom behjälplig rörande passande roll och hamnade utanför de säkerhetssystem som faktiskt också fanns om än otillräckliga och sämre än andra lokaliseringar just på Hawaii. Ty dom fanns som jag vet nu. En eller flera inom leverantörer och/eller medarbetare NSA. Vem vet: Kanske var den japanska-rekord-dumheten mer av vad som någon beslutade trots dumheten därför att dennes handler i Kina eller Ryssland var intresserade av informationen och för vilka effekten av ev. läckage (som man inte otroligt kunde besluta om själv när det passade för ex. försök att hantera säkerhetspolitiska risker med Japan) var huvudsakligen (kanske 100% så) positivt.


Ska jag slutligen ge mig på att sätta en summa på den viktiga japanska risken? Säg 10 - 25% av USA's försvarsbudget när vid optimal framtid om inte senare än 10 år. Hur tänkte man (eller kanske Kina åt NSA?). Och man ska vara på det klara med att det är troligare att Japan är på samma tidsperspektiv möjlighet till säkerhetspolitisk stabilitet via fortsatt amerikansk engagemang medan alternativen istället är reduktion till potentiell instabilitet.


Relaterat MSA

Fler diskussioner samt cirka tre komiska inlägg finns förutom inläggen nedan.


Öar är säkerhetspolitikt kritiskt men Europa har hamnat efter Asien och nu har Ryssland aktivt börjat planera att beväpna öar

2015-06-09
  • Översikt av ö-taktik och -strategi för säkerhetspolitiskt säkerställande av redan kontrollerade geografiska områden resp. geografisk expansion tagande land från andra länder.
  • En riktad djupare analys av den svenska utmaningen där Östersjön fortfarande är free for all: Och i avsaknad av en svensk strategi ett framtida hot där Åland och Ryssland är vad vi bäst håller ögonen på. Svensk turtling kontra kraftfulla expansiva kanoner falerar bara därför att man slött sitter och väntar på fiendens öar.
  • Dessutom ges tips som bygger svenskt välstånd genom ökad export via kulturellt medveten språk. Här görs såväl Ukraina med hjälp av ett par körsbär och Ryssland med en björn pro-svenska.

Nästan allt som händer i Europa har att göra med Grekland deras ekonomiska dominans gör dvärg av allt annat:



Skadeverkningen börjar nu realisera sig och vi kan se att Europa är kreativt efter Asien i praktisk realisering av säkerhetspolitik. Öar har nu länge varit coolt och trendigt med försiktig börjar när Japan närmast av en slump utan att inse det rätta värdet dök upp i nyhetsrubriker. Kina tog verktyget till något riktigt användbart som känns uppfriskande nytt när det kommer till asiatiska säkerhetspolitiska nyheter.


Vi kan nu konstatera att Ryssland klarar att få lite side-wave intensitet och praktiskt föreslås prata till Japan via öar:


"Days after Shinzo Abe became the first Japanese prime minister to visit Ukraine – where he voiced support for the country’s president Petro Poroshenko – Russia’s defence minister, Sergei Shoigu, said building work on civilian and military infrastructure on the disputed Southern Kuril islands would be accelerated."
[...]
"Analysts said Shoigu’s remarks, made during a visit on Monday to the Russian far east city of Vladivostok, were intended to communicate Moscow’s annoyance at Abe’s visit to Kiev ahead of last weekend’s G7 summit in Germany."
[...]
"In addition, Japan has pledged US$1.84bn (£1.2bn) in economic assistance to Ukraine."

Den japanska ekonom-liberalismen trots alla populistiska trosföreställningar om vad den skulle leverera förmår inte långt när Ryssland bygger kanoner på en omstridd öar. Sådant visar på att man klarar att hålla upp strategisk förståelse utnyttja nya innovationer och möjligheter: Knappast vad som kan köpas för pengar. Japan kan ge hur mycket mer pengar de vill till Ukraina utan att det lär hindra Ryssland från att fortsätta bygga fort och kanoner på den här ön. Utan att öppna sig för tekniska möjligheter och modern strategi lär Japan orka lite lite mot Ryssland som de sista veckornas tama ekonomiska "stenkastande".


Låt oss nu betrakta ö-frågan i Europa ty världen är inte bara Asien även om man kan tro det från nyheter om Kinas och Rysslands ö-taktiska skapelser. Låt oss vara konkreta och titta på Europas verkliga naturtillgångar när det kommer till öar.


Tillochmed en ytlig snabb titt visar på flera öar som mycket troligt är omstridda mellan Ryssland och Ukraina. Men utnyttjas dessa för att bygga en dominant uttryckande symbol (föredömligt se hur Kina tillochmed gjorde flera symboler också av "andras" öar: Chinese cook rescued by Japan after trying to fly balloon to disputed islands (en händelse som i all ärlighet imponerade storligen på mig redan under ett par - eller ett åtminstone - tidigare försök som falerade mycket närmare Kina: Stark och vid tiden så välbalanserat - Elegant - oavsett om jag tror jag föregrep här rörande ballonger - taggarna sist lär ge en utgångspunkt till det materialet - gör det ej värdet och elegansen av att betrakta genomslaget av ballongen realiserat mindre värdefullt såväl som intressant), ett kanske rent av praktiskt användbart farligt verktyg (jämför med dom här landsfälten Kina bygger på öarna) eller bara genom att bygga runt där visa att man är med tillsammans med ledande länder i domänen för att lära sig tekniken, förstå hur man utnyttjar öar för att vinna krig, tala övertygande o.s.v.? Nej.


Nedan indikeras en tror jag säkert mycket bra ö. Den är troligen omstridd. Vidare är det ett naturreservat på den så sannolikt finns föga av störande och begränsande bebyggelse, boende m.m. man behöver flytta iväg. Dessutom ligger den trevligt med räckvidd både mot Ryssland resp. mot Ukraina. Ändå bygger Ukraina så vitt jag vet ingenting här (och ser jag ej nyheter av det lär det inte vara kraftfull symbol för just någon annan heller utanför Ukraina lika lite som deras hårt kämpande soldater som behöver känna att man expanderar utåt mot Ryssland för att balansera befintliga förluster).


Komplettering: Tittande igen på kartan inser jag att en riktigt stor ö eller något ö-liknande finns som alternativt exempel: Krim. Den tror jag är viktig att bygga stora kanoner på även om resp. Ryssland eller Ukraina nog bäst transporterar bort alla boende därför. Boende bör inte vara annat än en kraftfull begränsning på alla de spännande möjligheter öar annars så mycket enklare ger möjlighet: Exempelvis kan civila byggnader - hem m.m. - vara i vägen för mer militärt slagkraftiga installationer. Den mindre exempel-ön kan vi föreställa oss kan vara en väg för den kombattant som ej kontrollerar den större Krim ön att smyga sig på den större ön: Och kanske rent av hoppa över och bygga en kanon där också... Möjligheter svåra att realisera utan att dra nytta av hela övärlden.



I bilden har jag - ett alltid styrande ledord för mig - uttryckt resp. Ukraina och Ryssland kulturellt medvetet respekterande såväl som firande deras symboler. De nationella symbol jag klarade att hitta i Wikipedia för Ukraina var två växter (förutom flaggor och annat som ej respektfullt visar att jag gjort en särskild ansträngning att hitta något bra även när det kräver att man söker lite i Wikipedia) och här valde jag körsbären eftersom rött är mer krigiskt intensivt (jag vill gärna ta chansen att föreslå Ukraina att komplettera upp sig med fler nationella symboler: Kanske ett krigiskt djur? En stor hök, stridsdelfin, orm eller giftig skalbagge - Vad som har historiska rötter).

För Ryssland tog jag den välkända björnen och som erkännande för deras historiska intresse när det kommer till säkerhetspolitik, nationalism m.m. gav jag den ett stort svärd. Att jag valde panda-björnen var för att visa att jag intresserat mig nog av Ryssland för att uppmärksamma deras spännande samarbeten med Kina såväl som deras kreativa inspiration av den kinesiska ö-taktiken. Föreställningen att Kina rörande allt asiatiskt numera bossar runt Ryssland är jag dock övertygad om är felaktig och panda-björnen ska ej tolkas som att ha något med det att göra.

En ganska begränsad ansträngning jag ändå tror räcker så långt som när återkommande kulturellt medvetet gör mig omtyckt i såväl Ryssland, Ukraina m.fl. länder runt om i världen. Att jag tar mig tid på att hitta körsbären resp. björnen eller vad nu aktuellt är vad the locla ethnics oavsett var i världen gillar. Jag kan tänka mig att det är mycket utrikespolitiska affärer som blivit verklighet för Sverige p.g.a. det även om jag aldrig försökt ta ut någon statistisk korrelation av ex. bilder som denna.

Öar - närvaro - ger alla möjliga möjligheter. Flera år tillbaka (om jag hade rätt eller fel kan jag verkligen inte bedöma) spekulerade jag att det i alla fall var tänkbart att Ryssland övertränat sina delfiner på egna fartyg möjliggörande kontroll av dem en lättare väg att sänka deras flotta i närhet. Även om det knappast numera är praktiskt görligt för Ukraina att få fatt i visar det ändå på att alla spännande möjligheter havet öppnar upp. Det är inte bara nytt, spännande, ej "grekiskt uttjatat", utan det går faktiskt att göra praktiska saker på och i havet. Sverige upptäckte jag nyligen relaterat något jag läste om någon stor övning inkluderande Partnerskap för Fred (eller vad det numera kallas) vid sidan om NATO hade en s.k. ubåt. Den är ej ö-beroende och tycks för mig mer instabil såväl som mindre symboliskt uttryckande i fotovärde. Men man kan tänka sig att om vi någonsin orkar upp från den svenska slöheten till att lösa Ålands problemet kan den användas till att stoppa de kryssningsfartyg Åland lever av (relaterat försäljning av alkohol på båtarna och kanske annan omoral - ett tecken på kulturell osäkerhet och divergens som kan ta många hundra år att nå sund balans igen om Åland fortsatt försöker utan Sverige) och därmed uppmuntra dem till att komma hem igen.


Vi förstår därmed att öar kan gå i båda riktningar: Göra en ö resp. neka någon att göra sin ö.


Att istället som Sverige såväl Ukraina sitta ej utnyttjande öarna är ett uttryck för ett koncept jag brukar kalla turtling. Man sitter stationärt fast om inte "omringad" med fasta offensiva gränser mot fienden (Åland resp. Ryssland) där man alltid behöver följa deras taktik och strategi och därför när systematiska kostnader (d.v.s. sanktioner relaterat Ryssland) försummas förlorar om man ej har sådan tyngd att taktik realiserad fritt av motståndaren tenderar att falera för ofta.


Att offensivt gå ut och bygga upp en ö är att bryta turtling. Man tar initiativ och visar kraft samtidigt som kraftfulla vapen (exempelvis stora kanoner för att hindra fienden att landstiga på ön) kan byggas på den.


Något jag tror passerat de flesta svenskar helt förbi (mig också tills jag läste in på öar) är att vi har flera stora öar i Östersjön. Idag står de emellertid mer eller mindre oanvända. De få innevånare de två största öarna Öland och Gotland har är en ren kostnad för staten och större rikare kommuner. Varför inte ge dem ett omlokaliseringsbidrag och istället göra något bra och användbart av öarna? Kalksten tror jag rent av är ganska kostnadseffektivt att bygga flexibelt på och i så det kan vara viktigt att få upp saker innan någon annan kommer och snabbt bygger upp ett flygfält, sätter dit en stor kanon (jämför med Big Bertha, Tysk ännu större rail-gun Paris Gun : Stor kanon Tyskland hade under WI hotande Frankrike, Maginot Line är en startpunkt för att hitta en mängd kanoner Frankrike i kreativt uttryck från Första Världskrigets erfarenhet byggde upp). Storlek och räckvidd betyder mycket.


Föreställd dig att Ryssland bygger något sådant här på Öland... Eller att nästa gång en svensk export-relaterat båt - kanske med en maskiner i lasten eller mat till svältande - byggande svenskt välstånd kommer nära Åland så skjuter den här kanon på båten.

Dessa möjligheter existerar endast därför att Sverige inte redan satt dit något jämförbart kraftfullt på Åland resp. Öland.

Tänk dig nu att Åland börjar tillverka stora kanon och exporterar dem till ett Ryssland som sätter dit dem på Åland... Utan våra kanoner på Åland finns föga möjlighet att hindra detta. Istället får acceptera att Åland skjuter ner den svenska exporten medan Öland skjuter på det svenska fastlandet (Blekinge tror jag är närmast här eller kanske Småland så det är ju ej skadeverkningar som är direkt kritiska i någon rationellt mätbar dimension men den symboliska nedsidan av det hela ska ju underskattas oavsett om det från inducerad omlokalisering kanske rent av blir en besparing för det centrala Sverige runt huvudstaden: Och faktiskt blir det snabbare märkbart för svensken än vad som hade varit naturligt bedömt bara från betydelse, besök m.m. grovt skattat som rimliga eftersom det centrala Sveriges politiker som del av att "roa landsbygdens färgglada etniska grupper" - gotlänningen, skåningen, samen, dalmasen m.m. den kulturellt medvetna ser till att veta vad de kallar sig - så att ekonomiska kostnader inte skenar iväg ännu mer brukar komma och besöka någondera av Öland och Gotland för att diskutera riktig nationell politik mer än lokalfrågor såklart). Svensk rörlighet på såväl Öland och Åland borta.


Och hur länge dröjer det innan Åland nu när de kan få idéer av Kina börjar bygga flygfält och kanoner? Kanske snabbare än vad som är bra för återanpassning av Åland in i den svenska kulturen... Svensk turtling lär inte hålla länge när ett expansivt Åland drar nytta av Östersjön nekande svensken access och närhet till de åländska farvattnen - Och än mindre möjlighet att gå i land för att om görligt åtminstone kontrollera om de sätter upp stora kanoner eller bygger flygfält.

Riktad Information - Informationen och Rörelsen från språk till ibland "märkbar" social motion

2015-03-06

Samma bok refererad i Riktad information - Exempel Ridicule - Hund Fala med President Franklin D. Roosevelt diskuterade kort - säg en halvsida - smear (ungefär förtal) bl.a. nämnande förmågan (eller vad man ska kalla det) att göra det i politiska ta (upp till kombinerande flera olika talare) görande payload tydligt i förståelse utan att man kan indikera vad som sagt det.


En hel del praktiskt för att undvika problem som kan uppstå relaterat samma möjligheter i språket gör åtminstone en del av sådana entiteter som har budget och långsiktighet att standardisera sådant som språk (ex. EU). Särskilt att man när neutralt språk undvikande implicita stereotyper och meningar är att föredra är verb med mindre av adjektiv närastående såväl som att humpa in händelser i noun (skapande gärna större flexibilitet).


Men när vi talar allmänt blir vårt språk mindre sant med fler adjektiv? Ja absolut om vi menar att resp. mening eller ett fåtal tillsammans handlar om någon tämligen basal binär logik. Närmare det i alla fall.


Men det finns en försvarlig mängd emotionell sanning och attityd vi åtminstone med personer vi är vana vid eller för grupper vi mer eller mindre medvetet förstår det (inkl. att acceptera det utan att reflektera det: som jag tycker och därför "sanning" jag ej ifrågasätter - och omvänt för fiendeflocken åtminstone när intensitet växer eller är upparbetat hög med trött kognition och brist på tid).


Uttryckande en svår händelse inträffad. Säg görande witness event. Återberättade för att uttrycka vad som inträffat blir språket från en aspekt sannare uttryckande mer av hur du upplever händelsen återberättande. Rörande konkretiserat inträffat närmare verbens motoriska spatiella värld med ofta när vi återberättar ganska direkt motsvarighet så till rummet med personer som flyttar sig, gör saker o.s.v. Det senare tycks indikerat att man kan tappa möjlighet att återberätta korrekt hamnande i det första.


En emotionell sanning vi kanske kan kalla sincere men ej inkluderande säkert i sann i händelsernas steg som det inträffade. Känt ex. ofta (åtminstone två gånger) använt i referernser böcker är kvinnan som blev våldtagen i sitt hem av någon (minns jag rätt konstaterat senare okänd person för henne). Där hon blir övertygad om att det är känd person på teven som våldtar henne. Sanningen i uttryckt upplevelse av händelsen inkl. personen hon upplever är dock inte mindre korrekt. Men personen i fråga var nu i tevestudien och därmed ytterst bevittnat oskyldig.


Och kanske har vi lika lite entydigt det ena eller det andra (vi adderar ju beskrivande uttryck fritt till noun indikerande entiteter såväl som händelser kategoriserade dit och friare än så) över i bästa fall ex. en korrekt beskrivning av att vi går runt och gör saker med föremål. Ex:


Hans GO over border. Hans buyes 1000 kg cocaine drug. Hans CAUSE GO cocaine over border-

Eller jämförbart: vi önskar säkert alla att bygga vidare på verbens lite tydligare verb för enklare ner dem ytterligare så slipper vi problemet med att fundera över hur mycket mer varierad payload realisering kan vara i bomb vs carpet bomb (om man nu inte vill se det som vi har ett implicit - eller konkret - "adjektiv" förklarande bom som starkt i potens för den som förstår möjlig och typisk effekt men ytterst varierad i faktisk payload typiskt: Carpet bombing spyr ut mängder av bomber i varierad storlek över stora areor - slutar det en minut tidigare är absolut differens med varje letter bomb någonsin realiserad i all rimlighet enorm):


Pravda och Istina

Och det kan vara att det är just detta som likhet och olikhet mellan de ryska konceptet pravda och istina uttrycker natur i som diskuterat i:



Jag kan dock inte ryska men tycker mig känna igen något av detta såväl som en dimension i förklarande sådant här jag kan tänka mig att Ryssland är något närmare i realiserad än ex. Sverige men spekulativt kanske inte lika tydligt jämfört med ännu äldre kultur med ändå ganska fet lantbruk att föda kultur stabil men relativt lugn i över år på år (många tusen: där för Kina gula jorden är så fet jord varit för en männsklig kultur relativt realiserat i övrigt i världen - tidigt störst i individer därmed såväl som etablerat ytterst tidigt stabilt odlande).


Feministiskt hjälpsamt istället för kvinnofientlig "smear"

Stabil lokal flock med jämfört med i idag för oss ganska få förändringar. Variationer är när någon supit till och lite kaos uppstått eller en gammal ogift man eller kvinna fått en religiös ("smearing" via noun gender-politiskt korrekt hellre än att skriva gammal nucka) uppenbarelse (kanske rent av börjat vandra runt besökande helgonreliker).


Motivation och försök realisera i konkretiserad verklighet man känner inte alltid helt kritiskt att ha en exakt witness för kan vara mindre än att man ärligt försöker i alla fall. Eller nu tror på visionen som kom: Jag menar vem ifrågasätter Profeten Jesus när han kommer till dig.


Och så livegenskapen lika verklig i Ryssland som Kina. Stabilt och föränderligt där ekonomin är odlande. Vek kommunikation etablerande "beskattning" kategoriserat expanderande till stater där ägandet fastnar och för Ryssland propagerande till större chunk. Svårslaget i historien undantaget Japan (normaliserat resp. land) där shouganatet i sin totala livägenskap av allt i absolut stegvis kategorisering och till 99% oföränderligt tills det bröts sönder och realiserande den asiatiska "sidan" av Andra Världskriget.


I en del kan det vara bättre att erkänna en djupare sanning och sincer känd och förstådd från verklighet, kroppsspråk och den ej uttalande kommunikationen man mer eller mindre inkorrekt ändå funktionellt korrekt vardera förstår. Sanning sammanfattande vad som kan ha skett hellre än att riskera problematiska förvecklingar kanske ledande till att man "återvinns" av sin ägare till ett emotionellt avskräckande budskap för övriga tillgångar.


Och vad är politik egentligen annat än att stiga upp på teaterscenen och göra en föreställning. Avslutande om lämpligt firat med en mer obestämd bugning riktat allmänt så att alla kan tolka in sin inkludering. Att för dom engelska verben ibland sökande manuellt när osäker något av mer reducerande skillnader - transfer av respekt när ex. - finner jag att det kan krävas att man söker upp orden i CEDIC när engelska lexikon inte riktigt klarar att tydliggöra det nog för mig. Och vem är jag att ifrågasätta något av resp. översättningar för symbol-grupper (eller vad nu korrekt term är för kinesiskan).


Sanning att politik är en teaterföreställning. Men utan tvivel sannare längre bak i historien när konkret verklighet var jordbruk stabilt etablerat sedan flera tusen år. Variation i realitet idag gör det svårare. Tråkigt nog duger folk inte här: Oavsett politiker, vita, svarta, muslimer, eller kristna. Världen förtjänar en enhet som ser till er alla. Mannen ändå feminist och som korrekt för såväl kristna och muslimer kan referera till Gudinnan som Profeten Jesus. The Big Gray: Varken Vit eller Svart utan rätt för både färgade, gula och vita. Och där faller lätt sanning. Det kan vara etablerad konkret sanning som känd egenskap man kan vara beredd att acceptera i mycket problematisk diktatur för men innan det gillar ingen riktigt något närmare vad jag uttryckte ty man litar inte riktigt på den andra sanningen. Så som färgad likt Obama eller same som Sveriges statsminister delägare i några hundra renar gäller det att inte diskutera det så mycket som att låta det vara implicit för de "egna" (muslimer och svartingarna enligt en del ej berörda i den andra grupper) medan grupp två kan fokusera på att man får ungefär vad man önskar efter Bush II friska asserting motoriskt såväl som man reducerar - eller konkretiserad upparbetning av - ett systematiskt problem rörande racism och fördömar.


Beundrande går emellertid bra att våra men det var ju inte riktigt Big Gray. Inga blir heller (ibland åtminstone) så övertygat troende som konverterade - såväl som en aning kommande in från främmande flock som upplevt oavsett född muslim, danskdjävel nere i Skåne eller något annat - kommande till Syrien eller Danmark för att äntligen få vara vad man är utan en känsla av stereotyper realiserade ifrågasättande egenvärdet i mening av relativ makt: Lite av vi och dom.


Commotion eller reduktion: En individ

Något realiserat verkligt för dig just nu - stereotypen med negativ payload du upplever verklig - antingen reagerar på med ilska eller i någon mening accepterar. Inget i det visar annat än att det är flock relationer vi i fin svensk 1900-tals tradition kallar makt (menande inte riktigt vad anglosaxerna menar). Så vad är då skillnaden nu mot i Ryssland och Kina under alla år av livegenskap? Ty stämmer det att det är relativ makt i flock stereotyperna realiserar för det resultaten kognitiva psykologin etablerat via imaging (såväl som andra metoder) till just vi och dom i varaktigt förtryck: Du upplever dig inte riktigt vi med Tzaren. Han med ägarna är en annan flock.


Räcker religionen till? Delvis säkert.


Men det är också etablerad verklighet. Accepterande d.v.s. tagande reduktionen i hur du bedömer dig själv mest konkret (så menar jag ty nu lämnar vi vad man kan få ut tittande på en hjärnans reaktion i studier) för vad den realiva makten uttrycks i för kontext. D.v.s. konkret här just agerande så att du ej längre nästa dag när tillsagd att göra något problematiskt för dig själv och andra accepterar det utan att försökt hindra det (ex. huggande ägarens representant med en spade i huvudet).


Stationärt etablerat förtryck

Vad händer när folk ifrågasätter stereotyper direkt i vardagen idag när de reagerar med ilska? De blir intensiva. Inte självklart svåra att ta nästan direkt till kamrat om de inte är i flock förstärkande varandra ty ilskan såväl som reduktionen tar ner den kognitivt mer rationella sidan av hjärnan.


Så hur bryter vi inarbetad diktatur reducerande?


Intensiv colocomotion tagande folk tillsammans - lättare etablerande - flock över tröskelvärde

Javisst. Och enklast som vi vill och närmast tillhands föreställer oss det visualiserande (gissar jag typiskt) just i verbens natur av colocomotion. Hög intensitet flock realiserad fysiskt.


Men krävs det? Nej det är heller inte sant. Vi vet att det fungerar. Vi är ju fortfarande i "efterdyningarna" (ev. definierande om orden en aning inom citationstecknen) här av en av de större colocotioms vi haft (är världen en bit bakåt i historien är den alltid lite mindre: så vi glömmer ex. Japans expansion ut i Asien krigande runt med massor av döda och övergrepp såväl som allt möjligt omoraliskt i övrigt).


Lugnare väg bevarande konst, hus och vattenförsörjning

Ty vi har ju en process verkande vi också känner där stabilitet när intensitet via information - som uttryckt sundare i varians ej förutsättande att vi självklart tar in mer information vi behandlar jämfört med säg jordbrukaren för 1000 år sedan: Perceptionen representerar enorma mängder information - konvergerar lite lugnare mot vad vi kan kalla öka mänsklighet som realiserat vi fortgående "colocomotion" - eller om vi nu vill istället - commotion men mer i realitet ej accepterande att vi lätt fastnar i problem.


Dock verkar det sannolikt att när etablerad verkande men ej uttryckande i samma utsträckning förändring når vi förr eller senare jämförbart tillstånd som om vi ex. åkt ner till lämpligt muslimskt land för några år sedan med miljoner flaskor alkohol de aldrig mött förr drickande upp modet på dem såväl som hetsande upp efter någon timme med mer potent musik och slagord. Och kanske att det är där säg mindre diktaturer uttryckande fördänring över oerhört mycket åren som varit - likt Kina med händel mötande omvärlden o.s.v. står - medan spekulativt Iran står närmare att gå mot commotion vi här spekulerar skapas inte just så här men vad som approximeras så här i vad vi kan se och mäta på (information i mängd vs personer och hur det varierar kontra varoabler sammanfattande samhälle av normal sort som våra internationella organisationer gör i en mängd inte alltid korrekta men ofta nog ganska bra och viktigare del av en långsiktigt meningsfull ambition).


Bandbredd rikare i känslospråk personligt riktat utanför nätet, tidningarna och böckerna

Iran har ju vad vissa länder har och andra saknar. Sverige saknar det nästan helt. Sydsudan har mycket av det. Kina också ordentligt. Japan tror jag men har ej slagit upp det mindre:


Massor av folk från sin kultur boende i andra länder kommunicerande tillbaka etablerande ett till djup på information som går "in" och "ut" förutom internet om man har det eller rykten om drakar och annat dom gamla jordbrukssamhällena kanske trodde på en bit bort.

Värde önskat: Klocka, Kniv och Staty

Dispergens i förändring som byggs på. Dissonance när man upplever att man vill ha något som känns värdefullt (eller mycket sådant). Stärkande tillstånden gammal diktatur och kanske dagens diktatur tryckt ner. Kanske en klocka:



Eller en stor trädsgårds-staty av en känd religiös ledare (något unikt ovanligt ändå mångkulturellt föredömligt assertion öppenhet till variation ovanpå mitt välkända feministiska engagemang artigt korrekt - lite som att hålla upp en dörr: Mummified monk set to be returned to his final resting place) att ersätta någon gammal gudabild grannarna höggbort föga elegant lämnande stora kantiga hål i sandstenen.


Mumien har något av the righteous. För mig är det viktigt att vara ett föredöme. Inte bara feminismen och kvinnorna är viktiga för mig jag tänker på framtidens barn också. Och Sverige. Samhället så att säga. Ett till exempel i kontrast klockan (görande onödig calling people greedy utlösande kanske negativ stereotyp för en del eller möjligt för andra förstärkande känslan av lyx i relativ kontrast):



Värde för värde så att säga: Doing the "right thing" eller köpa klocka. Eller kämpande sig och på scenen och tagande alla tänkbara värden (vad dom andra sparar upp till som belöning för dig när de jobbar dygdigt extra istället för att springa runt och visa upp sina lyxklockor för varandra):



Eller vad det nu är man önskar: Mat för en del säkert. Några kan önska ett farligt vapen att skydda sig eller hämnas med. Det senare är väl en fördel lugnare förändring kommer med men den förutsätter just förändring.


Klocka - Status vi bär -, staty (vad som syns där vi bor), och ett effektivt verktyg att uttrycka förmåga att göra mot flocken tycks dock komma ganska tidigt när folk växer snabbt i förmåga att köpa.


Prestigelöshet

Mellan reagerande ilska resp. reducerande sig själv ligger prestigelöshet. Accepterande eget värde och/eller annat aktivt värde.

Att möta information ska värde av den. Ej vid prestigelöshet (jag kan inte ifrågasätta som givet sämre alltid andra reaktioner men när möjligt är detta en bättre väg till förändring) att vi reagerar motoriskt med intensitet ej något genomtänkt i alla fall. Eller att vi bara skapar negativt värde för oss själva fokuserande på det mer adjektiv-attityd uttryckande istället för att kanske bygga en uppfinning värd en massa pengar räddande värden eller något annat nyttigt för oss själva och andra.

Samma sak i delar. Information mellan individ i flock. Information upparbetad vi gör något av.

Och med att mediterat hur vi revolution och intensiva nyhetshändelser förändrar världen såväl som firat främmande kulturer och kvinnorna hellre än att göra en massa främlings-kultur-fientlig smear är vi klara här.

Japan kanske besegrar Kina's ballonger: Sverige oroande efter båda

2015-01-27

Intressant kontrast mot de kinesiska ballong-förarna som försökte nå de japanska "öar" Kina menar borde ha varit deras:



För mig som inte bara svensk utan en svensk för vilken svenskheten är viktig - logdans, svensk-bonndräng-kampsport med snusdosa i handen, supa brännvin istället för vodka, spotta snus på främlingar, äta saltat fläsk o.s.v. - att med oro undra var de svenska ballongerna är? Är de kvar infrysta lǻngt ifrån nordpolen? Gör ungdomen något nyttigt alls? Hade jag varit runt 20 år hade jag med glädje försvarat svenskheten här genom att försöka mig på en till tur till nordpolen med ballong.

Japan tänker bäst Sydkorea

Japan och Sydkorea kan potentiellt ha enorm nytta av varandra åren som kommer. Såväl som många andra länder vars länder och vatten Kina börjar trycka sig in. Givet det är det nog klokt att höra upp på Sydkorea:



Låt Sydkorea skriva något de upplever paketerar historien. Och i den mån det tycks historiskt korrekt är det säkert en lika bra väg att lämna historien där den hör hemma som något annat.


Spara krigsansiktet till där det behövs.


Jag tror ju att om man tänker framåt en bit kan större avstånd för resp. Sydkorea och Japan innebära onödigt höga kostnader för försvar. Medan större samarbete istället kan reducera kostnaderna för båda såväl som för USA som ju är gemensamt för dessa såväl som många andra länder i regionen är ytterst engagerade.


Så slipper vi som stor bonus dessutom här såväl som återkommande sista året se Sydkorea och Kina gemensamt likt ett team motsatt Japan i nyhetstitlar. Jag tror verkligen inte det är bra.

Sydsudan: Vapenvila efter inte avgörs av politisk förmåga och för resp. sida kraft att se dom egna problemen speglade hos "dom andra"

2014-05-12

Jaha:



Volation jag menar varken Kir eller Machar kan mena är en ursäkt för fortsatt mis-smanagement och vådlig inkompetens;


  • Ingen av dem har någon utvecklad kontroll över alla delar av diverse stykor som kan upplevas - eller uttryckas - associerade till dem.
  • Jag betvivlar att någon på resp. sida egentligen vet vem skulle ska ha "börjat". Och jag är inte ens säker på att någon enhetlig tillförlitlig tid idatum och timmar existerar över alla trupper.

Därmed är problem att förvänta nu och fortsatt. Det innebär ej att vapenvilan i det praktiskt meningsfulla ska ses som bruten av resp. entitet utan korrekt tas för vad det är:


Full kontroll och synkroniserad taktik och strategi är inte perfekt utvecklad.


Problemet är förövrigt inte ovanligt i konflikter. Och desto mer infekterade från övergrepp ju mer övergångs volation är att förvänta i denna domän precis som i våld ej brytande just vapenvila. Och besläktat förekommer ibland i liknande situationer att en del trupper ställer sig utanför vad man nått samförstånd till. Praktiskt är det en ny entitet och vad man behöver se som ett gemensamt problem även om i all verklighet att det konkreta ansvaret att försöka hantera det lättare kan tänkas lösas av den eller andra i en konflikt. Vidare rörande tid och att vara informerad i alla delar är ett problem även i krigens big brands likt Andra världskriget med mest känt att japanska soldater upptäckta många år efter krigsslutet på tropiska öar.


Här ligger ju ansvaret för resp. entitet att försöka ha en vettigt ärlig diskussion och ta ansvar för att bringa sub-revolutionära enheter, problem med avsaknad information och rätt tid m.m. under kontroll - och från sagda på rimliga nivåer ärlighet från det ha förståelse av den andres praktiska problem inte otroligt ej helt olika den andres alla gånger (även om förvisso nivåer kan vara skillda vid en viss tid som här - jag vet ej om så är fallet - gäller att sådant också kan vändas om en annan period).


Jag har svårt att någon här formade i en av världens mest prövande regioner för individ och land kan ha föreställt sig att det här skulle bli lätt. Att konflikten är infekterad med udnerbyggt hat gör lösningar praktiskt lite motigare i hur hjärnan gärna vill fungera men sådant går inte bra att lösa annan väg än att förska undvika att bloda ner landet mer. Och klarar inte de som politiskt varit mest engagerade - Kir och Machar och ett mindre antal andra - varande bland få som har strukturell erfarenhet av att styra ett politiskt samarbete ej trivialt litet eller nära nog endast fokuserat på det militära kan det ta en eller två generationer till innan ett par bättre lämpade att leverera när det blir lite svårare än att bara fortsätta det man egentligen vet inte kommer fungera.


Med risk att verka väldigt cyniskt här tror jag ändå en viktig komponent ökande sannolikheterna för att det här ska lyckas särskilt den kritiska första perioden fram till säg om ett par år är att någon eller några pyntar upp till viss ekonomsik stabilitet. Jag tror verkligen ett enkelt funktionellt alternativ ekonomiskt kan vara väldigt funktionellt för att minska antlet små-entiteter orsakande problem som kan expandera resp. förändra de relativa antalen mellan beväpnade grupper stående resp. polaritet (vi kan låta symboliseras av Kir och Machar) nära relativt enheter under sämre kontroll utanför vad dom själva beslutar.


Jag tänker mig arbetstillfällen inom myndigheter för att bygga upp andra mer rationella och värdeskapande industrier. Oljeindustri givetvis men relaterat det såväl som alla andra ej kortsiktiga värden såväl som skapande en hel del direkt när färdigt infrastruktur för att transportera och kommunicera såväl som tillförlitlig vattenförsörjning.


Och varför inte ett också något större projekt som märks såväl i landet som regionen varande viktigt för hela området: Kanske en ordentlig väg anslutande två eller tre länder via förgrening till kusten. Med hög kvalitet såväl direkt relaterat vägen som säkerheten för de som färdas den. Det gör dessutom etablering av annan infrastruktur inkl. i domän av olja enklare att realisera.


Vikten av att Kir, Machar m.fl. bland få med möjlighet att påverka skeenden i landet annat än direkt lokalt runt om personen är fullständigt kritiskt. Om osäkerhet finns för syftet - tvivvlande på det självklara att vägen är ett gemensamt värde för landets befolkning nu och i framtiden d.v.s. själv havande svårt att förstå ansvar som åligger att förvalta det - eller att brist på politiskt kontroll gör att mer geo-lokala entiteter kan förfalla till det än mer barnsliga och saboterande vägen fysiskt kanske varaktigt eller praktiskt funktionen genom att hindra framkomlighet blir ett sådant projekt kanske mer problem än värde och vad man i så fall bör vänta med tills landet vuxet upp politiskt.


Särskilt ogörligheten att försöka sådant innan viss ärlighet i kommunikation mellan entiter är etablerat med en gemensam förståelse av värdet det ger alla ska ej underskattas. De mest bombastiska i pengar såväl som människoliv försök att bibehålla sådan infrastruktur i vägnät trots land mycket delat jag känner till hittar i nutidshistorien föregripande skapelsen av Cộng hòa Xã hội chủ nghĩa Việt Nam som oomtvistad politisk entitet. Jag tvivlar ej på att USA med övriga allierade till Sydvietnam kan ha försökt liknande projekt men det tydligaste och bäst beskrivna har vi under Frankrikes engagemang under en tid när "gerillan" ännu var mindre tydlig eller lika stark som den kom att bli.


Frankrike sökte bibehålla vägnät över landet fodrande regelbundna vaktturn i princip följande varje sträcka mellan två platser med allt mellanliggande man civilt eller militärt hade behov av att kunna transportera något. Vidare - självklart givetvis eftersom torn lika lite som andra befästningar går att göra över hela sträckan - krävdes patruller växande beväpnde. Det gick aldrig bra men kunde i alla fall tillåta att handel och supply management representanter myndigheter resp. militär att fungera men till en gigantisk kostnad resp. etablering av ordentlig repetition av att ständigt förlora mot gerillan. Det senare gav särskilt - kan man argumentera - mycket större svårighet att få den lokala befolkningen funktionellt engagerade i att vara med och bygga upp egna strukturer (särskilt såklart ta tjänst i armén eftersom det var som kunde innebära att sitta långt från redlighet i ett torn väntande på att gerillan ska komma). Göra konkretiserat mer omedelbart i kortare tidsperioder de sista åren när kontroll allt mer tappades såvra att hantera (se gärna First Indochina War - 1952 | Wikimedia för en bra kortare sammanfattning).


Många år var det sedan Vietnam kriget. Och landet är ett av de fattigaste i världen (se gärna Vietnam Development Report 2014 - Skilling up Vietnam: Preparing the workforce for a modern market economy hos Världsbanken och vidare där till andra resurser) trots ett mycket verkligt (har jag sista två åren kunnat konstatera med ett exempel i den effektiva domänen av IT-utveckling närmare bleeding edge: Release memory on Mongodb (2012-05-24) | Mongodb-user group via ett arkiv) ett inresse av att lära och uppleva världen skapande ett värde för sig själv och det samhälle man lever i. Vad man kastar bort när man förstör resp. efterföljande förstörelsen ej klarr av att bygga upp landet är vad vi alla svårligen spontant kan föreställa oss enkelt: lär vi från jämförbara exempel runt om i världen får vi dock rätt svar:


  • Ett stort politiskt samarbete har endast meningsfullhet - skapande värde - i gemensamma projekt.
  • Det man vinner mer på än att alla gör det själva. Jordbruk ofta vad bistånd vill peta på kan var aett sådant värde men den relativa skillnaden mot värde möjligt lokalt är inte jämförbar stor som dess produktion jämfört med övriga ekonomin.
  • Stora värden för stora politiska samarbeten är främst och först infrastuktur skapande möjlighet för effektivare realisering av andra värden och kritskt är självklart industriproduktion och transformation naturtillgångar till budget för utvecklade värden för befolkningen i undervisning på en högre nivå och sjukvård utanför "katastrofhantering".

D.v.s. jag tror starkt på ett vuxet ansvar av politiskt engagerade som praktiskt mutat in möjlighet att påverka annat än lokalt såväl som behovet av att en eller flera pyntar upp bra med stålar. Och varför inte bl.a. Japan i det senare:


Paying the cost to do business:

"Mycket värde finns i att erkänna kraften i starka kultuirer och ta den till positivt värde. Men att konkretisera till stabil framtid kräver att man också vågar paying the cost to business utan magiskt tänkande eller förnöjsamhet i att man lärt sig att saker är fel. Det gäller Japan såväl som Tibet. Två starka kulturer vi kan få mer värde av och där båda redan bidragit med mycket till världen i lite olika domäner från perspektiv här i alla fall. Och Japan är påväg att skapa mer för världen och dom själva genom att se vad man är. Tibet tycks fortfarande förvina. "

Från: Sydsudan, Japan och Tibet: När motiverande abstrakt kraft behöver möta konkretiserad realisering
2014-05-10


Mer än värden för Japan redan mer konkretiserade bygger det självklart ett förtroende och förståelse av värdet Japan kan bidra med internationellt i domäner av såväl politik som företagande i världens ej redan rika regioner. Värde för en mängd företag där vi från dagarna kan se att även den japanska nojesindustrin förbereder sig på att skapa tillväxt för dom själva, Japan såväl som regioner man ska bege sig in i:



Värdet tillbaka av att engagera sig för en bättre värld kan inte underskattas (kanske delvis balanserade att kanske lyckats distansiera sig mot en försvarlig andel av marknaden i head count såväl som tänktbart av och till mer trendsättande: Tomodachi_Life - Controversy | Wikipedia) - där för "ämnet" Nintendo gay menade sig Google News ha cirka 72 000 nyheter indexerade i Google News) vilket med i "internet-tid" nästan Wikipedia lär kosta försvarligt). Och ingenting är viktigare ej brutalt svårt. Hornet är svårt allmänt. Ett Sydsudan i utveckling och stabilitet lyfter området och i förlängingen hela östafrika.

Sydsudan, Japan och Tibet: När motiverande abstrakt kraft behöver möta konkretiserad realisering

2014-05-10

Givet Japans allt större donerande av kraft och vetande för en bättre värld resp. Tibet under diktaturen resp. i exil år av misslyckanden upplever jag rimligt att särskilt se det möjlighet att de från resp. kultur som känner sig kallade att läsa och begrunda konkreta möjligheter. Att jag har något nyttigt att lära Sydsudan i den konkreta verkligheten tvivlar jag dock på och i det abstrakta känner jag god förhoppning om att man ska orka till stabilitet och ett enklare, trevligare och lugnare land varaktigt.


Passande temat korrekt rytmisk jämntakt utan allt för mycket av upp och ner:



Inspirerad v President Reagan och dennes korrekta uuttryck för upplevelsen att Born in the USA var sunt nationalistiskt med mening av vad han såg representerade USA's själv menar jag nog att vi här uttrycker den korrekta pro-militära valence-bilden. Vad vi bäst förebygger därför att det är dyrt i liv och ekonomi men som vi ändå av och till kan behöva realisera.


Bland någras upplevelse att President Reagans var fel eller att det var underligt att han tyckte så - främst tror de som befann sig långt ifrån honom i den amerikanska politiken - missar man att se det större han tror jag såg just i Born in the USA.


Emellertid även om - där Mr Springsteen sägs reagerat själv - menade att lyriken avsåg att kritisera just vad man upplevde att Reagan var symbolen för var det knappast vad han såg som exempel på något anti-antiamerikanskt liksom heller inte just vad han såg värdet av skapelsen låg i.


Lyriken uttrycker ju just den frihet han såg som det viktigaste i landet såväl ut i världen. Möjligen var Reagan kanske inte en mycket exakt personlighet - de hör inte till de vanligaste inom politik även om President Obama utifrån kan upplevas mer exakt - hade han god förståelse av konceptens betydelse för att ge ett budskap djup och mening där inte orden i sig alltid är det viktigaste (allra minst i lyrik med eller utan muskk).


Att lyriken upplevdes av några som kritik av honom (den konstnärliga tolkningen såväl som direkta upplevelsen är ju ej vad konstnären kan styra över) förändrade inte de abstrakta symbolernas mening, inverkan och de symboler och associerade mening som adderades in av många fritt i upplevelsen. Springsteen uttryckte i det konkreta budskap han tänkte sig en riktning för vad han såg var den logiska slutsatsen om de djupare mer allmänna koncept om ex. "firhet". Men sådana mer riktade inte minst inom politik budskap är mindre påverkande än det abstrakta känslotunga och hamnar helt under.



President Reagan hade i hur han klarade att skapa politiskt nytta av det sällsam förmåga i området av de abstrakta symbolerna (bland det mer fascinerande i hur konkretiserat ändå inte riktigt vad man uttryckte så effektivt i den riktade informatione kan vi minnas "Star wars": en av flera komponenter som hjälpte den politiska eliten i Sovjetunionen att tänka praktiskt nödvändigt närmare i tiden från det gigantiska ekonomiska problem man skapat där strukturen var så icke-flexibel att den svårligen enkelt klarade att lösa upp det hela. Projektet var ju kostsamt och ej vad Sovjetunionen såg att de klarade att kapprusta mot. Detta talade ju bl.a. om att sätta alla kärnvapen strategiska urspel. Det mesta rörande sådant var vid den tiden ej i närheten av korrekt. En efectos especiales - special-effekt - fodrande också mycket av presidenten i den direkta kontakten med Gorbatchev.


Något av vad jag gjorde i det lilla när jag fritt adderade de stereotyper jag tyckte hade mer praktiskt värde i mening av förebild snarare än att med exakta mätinstrument och förstoringsglas gått igenom University of California Boss Napolitanos karriär:



President Bush II menas ibland varit mindre exakt i detaljer - oftare nu kanske - men har oavsett ev. riktighet i det något av av Reagans förståelse för det mer abstrakta och symbolernas betydelse. Lämnande hans egna uttryck kan vi aktuellt med aktuella (nu sedan igår mer hoppfulla) nyhetshändelser i Sydsudan att hatten så passande för President Kir när landet var nytt och investeringar i att bygga upp realisering av vad som tänkbart är världens största oljereserv på land (och mycket troligt är riktigt stor) var en gåva just från Bush II. Den hjälpte tror jag medier i väst att se möjligheterna och förde upp oljan i Sydsudan som en fråga av och till.


Hatten med flera symboler finns i:



Aktuellt magasin fotograferat är New African - den relativt värde med sin kostnad av 32 kr per lösnummer den mest prisvärda politiska pulikationen - från år 2009. En del av min privata samling av magasin med en från symbol-inverkan utsida intressant att spara (ex. när i funktion till lösnummers försäljning)- Nedan åublicerad igen...



Och bland mina favoriter bland aktiva politiker har vi en just nu med hög naturlig förståelse av de abstrakta symbolernas betydelse. Och jag tror det är precis vad Japan behöver för att få lite sund fart i ekonomin där man vågar lite förande in rörelse.



Foto: クリンク-2
Abe är ledare både i konkretgörande och i att visa att man kan göra saker. Det viktigare behöver i stillastående ekonomi inte vara alltid om man håller med om något konkret beslut rörande skatt eller ränta. Ger det förändringar och höjer upp känslorna en aning oavsett riktning är det strålande.

Jag är mycket imponerad. Har rent av gjort mig en aning mer än pro-japanskt än jag normalt är. Kanske är Abe när vi har fler år att bedöma det från kan passera Reagan i förmåga att förändra det övriga vant sig vid att ta för givet därför det pågått så många år utan förändring. Samma värde exil Tibet har stort behov av sedan länge men ännu saknar ledarskap för. Problemet menar jag är:


  • De kämpar i form bättre och mer regelbundet än de flesta i och utanför diktaturen Kina.
  • Men någonstans bakåt i tiden vande de sig vid - lärde in det kanske hårt - att det varje gång är givet att de kommer förlora.
  • Jag har diskuterat det förr genom åren men inget där kan illustrera det bättre än sidta årens abnorma ökning av antalet självmords-eldare. Förlusten är så given att det känns för en försvarlig andel relativt normalt sunt att gå iväg till en politiskt protest med en dunk bensin och tända eld på sig.
  • Problemet begränsar Tibets möjligheter till att komma ifrån de ständiga övergreppen och förtryck.
  • Det kan vidare tänkas göra transformation till demokrati svårare för hela Kina.
  • När protester uppstår mer potent längst kustoområdena har folket alla möjligheter att föra det till rätt slut med begränsade kostnader.
  • Viktigt är att man klarar en symbol-tung seger över para-militär. Motsatsen med hur till blev förra gången på ett känt torg.
  • Orkar man dit har vi ett nytt markov-antagande med pågående befintligt nutid - nytt i emergence - hur folket bredare och djupare bedömer möjligheter.
  • D.v.s. att man reser sig i fler och fler städer och regioner.
  • Och där bottnar strukturen oavsett hur slösaktigt överdriven idag snabbt ut även om vi antar att varje inskriven i arme eller polis faktiskt lyder order (när familj är på andra sidan d.v.s. växande troligt när i emergence minskar sannolikheten att alla står kvar samtidigt som nytt markov-antagande är lika verkligt för dem).
  • Men marscherar nu tibetanierna igen ut - kanske fler rent av - tagande för givet att de ska förlora.
  • Ställer upp sig på rad. Några eldar upp sig för att hjälpa fiende-soldaterna. Andra försöker le åt dom. Eller prövande vad som helst av allt de redan prövat och förlorat med gång på gång.
  • Ges i värsta fall en initial tydlig förlust förstärkande motstånden mot att man ska orka till ett nytt markov-tillstånd från en annars trolig seger. Folk tycker att det känns dåligt, att det inte går, och resonerar att nu förlorade tibetanerna igen och de har ju tränat på sådant här så många år så då kan det inte gå här heller.

Vem om inte i en störd subkultur som resultat av egna idésystem såväl som ständigt förtryck, tortyr och förstörelse av vad som gör sunt tänkande möjligt går ut när det hela redan börjat förlora?


Tibet behöver se det symbolvärde man förvisso har i laman. Men också se att något av samma problem är lika verkligt hos honom och bland exil-tibet såväl som i landet. Tid av emergence fodrar mer av den åttonde Buddhans kraft att ta det fast störda till en friskare varaktighet om inte evigt så till nästa större transformation. Förändringens kraft associerad den är bredare men med ett annars så strålande exempel på vad som behövs i Abe kan vi ta ninja-munkarnas åkallade av denna Buddha som ett lämpligt föredöme. Namu ´[Amu] amida butsu. Äre vare Amidha Buddha i tyst åkallad ej röjande närvaro via dumt såväl som onyttigt eldande.


Åtgärder i exil likt detta kan tyckas oskyldigt ellr rent av bra. Men vem ber dom till?



Laman de har representerar ju just det undantag från trosföreställningen i övrigt som kan ingripa i världen. Övriga har lämnat den konretiserade världen. Om laman duger inte. Man behöver någon yngre som klarar att uttrycka kraftfulla symboler och vet att man både kan och kommer segra. Vill man vara otrevligt fundig (om än osmakligt talande på nivå med ) kan vi konstatera att dom förlorade redan två dar innan:



Tibet imponerar inte här. Den kinesiska diktaturens avlönade imponerar heller inte. Ingen utmaning för dem i Tibet. Bara att gå och om ny på tjänsten kanske fotografera några självmords-eldare som minne och sedan peka för ungefär var man hellre vill att de ska komma någonstans nästa gång för att göra administrationen av arresteringar m.m. enklare.


Sluta be och skaffa ett par som kan leda politiskt resp. i religion istället för dom man nöjer sig med nu. Vad som visar att lösa tillståndet man ligger fast i istället för att visa upp samma imponens år efter år. Klarar man inte att skaffa sig sunda ledare undr exil i demokratiskt land ska man inte förvänta sig att något blir bättre i Tibet heller.


Skämtteckning jag gjorde i samband med Libyens transformation (det finns en till lika oartig från ungefär samma tid):


Och munken Dalai Lama inte minst känd för sina bästsäljande böcker och en lång karriär som politisk och religiös ledare utan något egentligt faktiskt resultat alls i större frågor han drivit:



Fler (inte alla) från samma period kompletterade långt senare (leta bakåt så hittas övriga).




Abe är ledaren fler länder behöver men mest Japan har även om hans utrikespolitiska engagemang för en bättre värld är en god möjlighet till resurser och kunnande från en av de fem i vetande, teknik och ekonomi ledande länder. Engagemang är dessutom möjlighet att skapa långsiktiga relationer med delad kultur till länder ut i världen gynnande båda många år - samtidigt som det nu och några år för Japan är rätt tid att investera en del i det eftersom ökat en aning av tryckande av pengar knappast är problem men kan ge lite av den rörlighet Japan behöver (jämför momshöjningen p.s.s. här: lite högre priser, lite högre löner, lite mer rörlighet bland arbetskraften där många strukturer är ganska förstockande vilket är en del av dom probleme som gav Japan förstockad ekonomi så många år och förändring redan tidigt märkt även om Japan högre i "nyhetskraft" än Syrien, Iran och Kina
2012-02-22
mer pekar på värdet veerkligt att ta ut i ljuset).

Sydsudan med dess enorma oljereserver är möjlighet för både Sydsudan och Japan:


  • Sydsudan behöver en moraliskt sund aktör som investerar för att bygga upp industrin.
  • Japan behöver något av mer stabilitet i möjlighet att säkerställa energi oavsett ursprung. Mer så nu än åren bakåt givet katastrofen i kärnkraftsindustrin.

Värdet givet säkerställer investeringarna under förutsättnng av politisk stabilitet nu kan bibehållas. Stabilitet kommer vara möjligt att bibehålla enormt enklare när alla aktörer, alla medborgare, alla strukturer och allt i övrigt inte ständigt står om inte genomgående på svältgränsen inte långt ifrån. Statlig lön till beväpnade grupper med inkludering antingen beväpnad gemensam styrka eller ett civilt arbete är ju bara en av de möjligheter som direkt ges


Cirka 100 miljarder svenska kronor räcker tror jag långt när stabilt givet utbetalat under några år. 300 miljarder vore ännu bättre och tror jag kommer enkelt nog bara det första steget blir gjort.


Abe bör se här att för att fylla Japan till frisk nivå av kraft i känslor så att saker rör sig krävs också att pyntar upp när det krävs att en entitet vågar, kan och orkar leda samarbete större i bredd och högre upp i ansvar. utan den lätt kortsiktiga ej lönsamma små-snåla attityden med irrationell föreställning om att man ex. i Sverige har något att lära bbönder på hornet som överlevt en mängd svältkatastrofer när övriga dött.


Mycket värde finns i att erkänna kraften i starka kultuirer och ta den till positivt värde. Men att konkretisera till stabil framtid kräver att man också vågar paying the cost to business utan magiskt tänkande eller förnöjsamhet i att man lärt sig att saker är fel. Det gäller Japan såväl som Tibet. Två starka kulturer vi kan få mer värde av och där båda redan bidragit med mycket till världen i lite olika domäner från perspektiv här i alla fall. Och Japan är påväg att skapa mer för världen och dom själva genom att se vad man är. Tibet tycks fortfarande förvina.

Yasukuni Jinja: Abe offrar till japanska, koreanska och kinesiska "andar"

2014-04-21

Rörande kinesiska uttryck beskrivna i:



, är två notering i kontrast är värda att göra.


1. Ej specifikt att Abe tillber och offrar till entiteter (i den domän jag i definition kallar _FICTION inkluderade film, romaner, religiösa föreställningar m.m.) av japanskt ursprung utan dessutom koreaner och kineser (taiwaneser men vi ska följande Mao's läror föreställa oss att Kina's hunger efter att inkludera Taiwan beror på osäkerhet kring ev. kraft Abe skapar för dem):


"There are over 2,466,000 enshrined kami (deities) listed in the Yasukuni's Symbolic Registry of Divinities. This list includes soldiers, as well as women and students who were involved in relief operations in the battlefield or worked in factories for the war effort.[2] Enshrinement is not exclusive to people of Japanese descent. Yasukuni Shrine has enshrined 27,863 Taiwanese and 21,181 Koreans without consultation of surviving family members and in some cases against the stated wishes of the family members.[40] Many more kami are enshrined at Chinreisha.[41]"

Från: Yasukuni Shrine | Wikipedia


2. Det är som allmän företeelse tämligen sunt att bearbeta stora problematiska händelser i publikt språk återkommande när det berör ett helt folk. Under förutsättning att det ej sker genom att jaga upp ex. irrationellt främlingsfientlighet eller revansch-hunger och jag tycker inte att det går att se några tecken på att Abe eller någon väsentligt påverkande i övrigt gör det. Tvärtom är de förändringar relaterat militarism (ex. budget) snarast framtvingade av Kina's ökade fientlighet (konkret jagande upp främlingsfientlighet kanske för att avleda folkets latenta frågeställningar om varför dom inte som folk i andra länder vid någon ålder blir politiskt myndiga).


Dynamik Kina - Japan stör mig. En del av problematik kan jag tänka mig härrör från att Kina genomfört liknande kombinationer av propagande-händelse med mycket jämförbar strategi utan att det kan sägas inneburit att ett större problem skapats. Snarare jag tänka mig att det upplevs associerat politiska värden man uppnåddes i och med att:


  • Konflikten och händelserna finns diskuterad i Från gränsen Kina - Sovjetunionen till att sänka kinesiskt fartyg angripande andra länder inkl. tv-dokumentär.
  • De i sig uttryckte ökad distans till Sovjetunionen.
  • Där det för Sovjetunionen's var troligt kritiskt att se till att det ej eskalerade till värre än att hålla gränsen Kina tillräckligt beväpnad för att hantera provokationerna.
  • Medan den ökade distansen Sovjetunionen kom något så när tidsmässig närmare distans USA vilket gav nya möjligheter att utveckla handel (jag är dock mindre kunnig utvecklingen av kinesiska handeln utanför Sovjetunionen då hela mitt bibliotek referenslitteratur kommunistisk ekonomi antingen är skriven i Sovjetunionen eller för ett verk sammanfattande icke-marxistiska ekonomiska teorier och då i mening dom klassiak teori-skolorna och ej överhuvudtaget berör en hel del dynamik jag vet inverkade Kina: Och givetvis fanns andra upplevda värde-dimensioner inte minst geo-politiska).

D.v.s. en positiv association till strategin kan finnas. Samtidigt betvivlar jag att den har relevans idag.


Ett värde jag kan se är att denna tillsammans med ett antal jämförbara ökar samarbetet mellan övriga länder i Asien. Det i sig är positivt och kan om vi lämnar alla frågeställningar Kina tänkas minska risken för konflikter (ex. Sydkorea - Japan) såväl som att skapa andra möjligheter.



Exempel på japansk upprustning från de senaste åren: ShinMaywa US-2. Ett search and rescue plan. Kanske vad som kan rädda piloterna till det ballong-projekt som stoppades av de kinesiska myndigheterna avsett att nå omstridda öar (jag såg nu ett passande meningsfullt sammanträffande att något liknande skett i år men vet ej om projektet avsåg att nå öarna eller om så i försök att uttryck nationalistisk "glöd": Did a Chinese Hot Air Balloon Just Expose Japan's Military? (2014-01-09) | RealClearDefens).

Strategin i speglad strategi - rescue mer än att skjuta ner - men med ej eskalerande riktning är kanske inte helt olikt den Sovjetunionen tillämpade: Notera citat i Från gränsen Kina - Sovjetunionen till att sänka kinesiskt fartyg angripande andra länder och del av dokumentär det kommer från.

Kreativ association när emergence i känsla inverkar

2014-04-14

Säkert givet som jag definierar emergence för en symbol när vi ser relationer andra symboler som konstanta och ej påverkande är att vi nedan har ett visuellt exempel av det:


Skärmdump från Pom Poko, 1994, från Studio Ghibli. Studio Ghibli bör vara en av de mest framgångsrika skaparna av tecknad film normaliserat storlek: "Eight of Studio Ghibli's films are among the 15 highest-grossing anime films made in Japan, with Spirited Away being the highest, grossing over $274 million worldwide." Museum: http://www.ghibli-museum.jp/en/.

Jag reflekterat tänkt privat anteckning (jag ej ids editera så länkar får tas utan titel och ev. saknat kontext taget för givet får tas som skrivet emellertid inkluderat sist) kreativ association med forskning människa som utgångspunkt mot mina övergripande abstrakta modellsystem och längst ner implementation och specifikt rörande problemet med att hantera kontext resp. lokalt (ex. mening eller annan avgränsad del av ett stycke innehåll eller motsvarande vandrande ett tillståndssystem för grafen över alla symboler för att upptäcka eller beskriva något efterfrågat eller eftersökt).


Frågan är om vi ovan har ett exempel jämförbart eller trots i som här visuella skapelse uttryckt annorlunda med om existerande i samma tillstånd hos människa (och jag tror de kan vara symtom här givet att de används i film mycket oftare än man först betänkter) men att det här är ett övergripande (när vi antar falsk upplevelse / tolkning) kontext som blandas samman med konkretiserad ex. visuell tolkning av information.


Jämför med konstruktionen i skräckfilm där ett övergripande kontext - som tänkt i frågeställningen ovan emotionellt - av skräck, väntande på fara, ofta mycket unknown, hög motivation att hantera smygande fara o.s.v. gör att egentligen helt orimliga visuella effekter rörande speglar, saker som förvandlas, en kanske liten mycket avgränsat föremål från vardagen kan expandera ut till mördare, spoöke eller annat i varje inlärt kontext från vardagen helt otroligt.


Vi kan också jämföra med - och relevant när vi just utgår från data från många individer eller andra relevanta entiteter - med resp. källas bastillstånd. Känt från depressiva tillstånd är ju att information in eller befintlig utgår från ordentligt mer negativt kontext påverkande tolkning och bedömning av vad som är görligt. Jag konstruerade för en tid sedan ett exempel jag tror kan motsvara det:


Vad som "ursprungligen" kan ha föranlett talesätt gamla är givetvis närmast meningslöst att söka ett tänkt rätt svar på men olika förklaringar går givetvis att försöka rationalisera kan ha varit ursprunget.

Talesätt: "Tappad bakom en vagn."

Mer "normal" / "positiv" tolkning: Ett föremål tappas från en vagn och hamnar långt efter fodrande en arbetsinsats ex. promenerande bakom medan vagnen fortsätter framåt om svårt att vända alls alt. att man behöver "hästa" (motsvarande bila) tillbaka efter det.

Mycket negativ tolkning (därmed inte nödvändigtvis mer säkert alla gånger inkorrekt):

  • Hunger och svält råder.
  • Folk reser mot något kanske bättre med vagn.
  • Kvinna föder barn men saknar kanske rent av mjölk.
  • Redan abort kanske olagligt och helt säkert "post-födsel-abort" (d.v.s. mord).
  • Så man går bakom vagnen och "råkar tappa" barnet som dock överlever men är mer begränsad mentalt p.g.a. än normalt.

Det visar åtminstone att påverkan av befintligt emotionellt kontext inverkar tolkning.


Anteckningen

Nedan från en egen notering för att följa tanken när jag följde den medan läsande från några varierade källor. Och som sagt så får den tas som den är utan att något antagande om kvalitet oavsett dimension ska göras.


"Genetic variation associated with euphorigenic effects of d-amphetamine is associated with diminished risk for schizophrenia and attention deficit hyperactivity disorder,” by Amy B. Hart, et al.

http://10.1073/pnas.1318810111

Ganska intressant i mening av teorin jag ställde upp från analysen av text från personer under akut psykos där
vi såg att associationen följer närastående koncept i direkt ord by ord avstånd även när det går ifrån övergripande
kontext och också givet kontext kan inverka irrationellt i mer eller mindre direkt jämförbart blue light similarity
och konceptuell blandning av relationer men aldrig inkluderat i abstrakt modell jag håller fryst och här förövrigt
ej 100% om intressant att inkludera. Jfr "blue baby" från mycket känt citat återanvänt i bok efter bok.

Där jag spekulerar att genetiken rör två funktioner. Både rörande vad jag i mina system väljer att se som "perception"
men som här också inkluderar inlärda relationer motsvarande långtidsminne. Resp. motsvarande koncentrationsförmåga där
denna är motsvarande nedsatt dels kanske uttröttad av irrationella felindikationer som går upp i vad vi kan kalla arbetsminne
resp. när nedsatt initialt ökar risk. Vi ska ju trots allt betänka att de flesta första psykoser bryts utan återfall med eller
utan medicin samt att de största riskfaktorerna inkluderar flyttande till stad från landsbyggd d.v.s. in i miljö där belastning
på arbetsminne både genom miljö och direkta kemiska ämnen i miljön ökar mot vad systemet är lärt för.

Meningsfullt sammanträffande så det duga:

http://www.pnas.org/content/early/2014/04/02/1316181111.full.pdf

Aktivitets korrelation frontal med visual om jagtolkade abstract rätt.

Denna uttrycker mekanismen jag avser från ett jämförbart sammanhang där det är för så mycket tydligare såväl som enklare:

http://www.journalofvision.org/content/13/3/14.full

D.v.s. vad vi fäster uppmärksamhet påverkas av kontext pågående såväl som "salience" i vad vi direkt har i visuellt fält.
Jämförbart här om vad som framgår från representation och low-level processing av perception eller association i topologisk
minnesrepresentation ytterst flexibelt - kanske irrationellt - och drivande utan korrekt avstannande blir självklart kontext
i tänkta tidsfönster vad som får mer begränsad möjlighet och ser vi nedsatt förmåga attention motsvara sämre förmåga att bibehålla
fönster över tid på samma sak kan vi "se" (eller argumentera i alla fall) kopplingen. Nu vet jag ej om visuella hallucinationer
existerar utanför ethoegener eller hippie-droger utan religiöst kontext resp. om jag minns rätt vissa PTSD tillstånd men där
har vi ju tveklöst kopplingen och känt från konst är att fenetylaminer tycks ge mer av sammanhangande associationer i visuellt
oavsett irrationella och icke-existerande ex. mönster förändrade över rum och antar jag tid. Medan tryptaminer mer tar fram
symboler blandade (jfr den sydamerikanska shamanens målningar inkl. såväl traditionella historiska symboler som och därmed
så mycket intressantare för mig då moderna västerländska symboler med tyngd för indianer ex. kirurg med kirurg-bord).

Jag vet ej - alt. minns ej vad jag kan ha kommit fram till i motsvarighet - om någotdera mer renodlat hamnar baysiansk pab
mellan koncept resp. similarity. Jag tror att fenetylaminernas (om jag ej blandar samman konsten mellan resp. familj här)
bör kräva hög similarity med upparbetat kontext medan tryptaminerans blandning av mönster kan gå på enstaka inlärda kopplingar
ok det är tvärtom om alls relevant. Därdet för tryptaminerna jfr kirurgen är det abstrakta gemensamma kontext:et för det hela
ex. healing med ayahuasca. I någon mening är det tråkigt att jag aldrig studerade konst för LSD men ev. är den en blandning
av båda om jag begrep och minns nyligen noterat en koppling receptorer runt fenetylaminerna förutom om jag minns från längre
tillbaka att det tas upp i en del serotonin-receptorer i alla fall eller påverkar dem indirekt via annan receptor."

Från gränsen Kina - Sovjetunionen till att sänka kinesiskt fartyg angripande andra länder

2013-12-14

Föga är helt nytt under solen och kultur kommer av kultur. Ej heller här:



En tendens jag tror de flesta kulturer haft historiskt utan tvekan etablerad också före Mao om än givet året kraftig att ej värdera människoliv accepterande miljoner döda där det ej är fråga när dolt finns i Kina. Att göra ett enormt uttryck likt The charge of the light brigade eller liknande World War I men i kontext ej krig som det kontext man utgår från beredd får vi hoppas att ta resp. förlust vid problem för att ej eskalera konflikt där det när det ej lyckas uttrycks som fel långt ner och från det uppåt.


Och här i Sydkinesiska havet - mer nu än för några månader sedan - kan vi see likhet i formen med dom delade meningar Mao hade med Sovjetunionen rörande ideologiska frågor, kärnvapen, korrekthetn i samarbete i meningen ej tryckande mot konflikt med icke-kommunistiska entiteter, minnet av Stalin han kände Cruschec degraderade ej tagande hänsyn till spekulerar jag Mao's egna upplevda verklight av att introducera ideologin med dom kostnader det krävde o.s.v. Vi börjar det här video-klippet med en Sovjetisk militär-medarbetare Petr Simchenkov, Soviet High Command några sekunder innan för att ta upp viss boating-on-thewater-political likhet.


Jag skrev ned citatet - säkert med något fel - från filmklippet. Vad han kommentrar är att en stora grupper av kineser upprörda över Sovjetunionens degradering av Stalin såväl som spottande (det vid tiden mer eller mindre isolerade Kina relativt område) på Kina går över gränsen för att skricka och håna den sovjetiska gränsmilitären.


"They crossed the number in hugh numbers. What could we do? It wouldn't been nice to shoot them.
But how could we get reed of them? It ws a diffcult question to solve so things got worse.
The Chinese was mostly to blame."

Fara finns när fri diskussion inte tillåts. 35 miljoner dog utan att personer i Mao's direkta makt-närhet kände till det. Sovjetunionen p.s.s. klarade att dölja stora kostnader hälsa och liv för folket i arbetsmiljö såväl som att dumba radioaktiva sopor i Östersjön.


Likhet Kina idag såväl som med kulturrevolutionen och befintligt år hundranden innan är att administrativt praktiskt styrande. I den tolkningen kan vi se kulturrevolutionen som kanske inte annat än att introducera ett nytt koncept i administrationen såväl som att likrikta den mot att försöka optimera livsmedelsproduktion och av den produktionen supply management ytterst obalanserat (överskott vs svält) uttryckt mot kost-regionerna där den politiska administrationens styrelse med Mao satt ännu osäker såväl som överskott nog för att exportera ut samtidigt som en osmaklig tolkning är att föreställda effektiviseringar via konstruktionen skulle göra behovet av folk färre görande ännu större livsmedelsexporter öjliga (vilket tycks ha varit den styrande om inte ändå utrikespolitiska målsättning Mao hade denna period).


Partiet idag på gott och ont har likheter med det administrativa konceptet. Att i positiv söka mening och styrka där är ju just att finna värde att söka göra det bästa man kan aministrativ emedan andra bedömnings-dimensioner (förutom i dimension av det esoteriska i troende kommunism o.s.v. vilket knappast uppmuntras). Men den stora risken ligger i att administrationen kan stänga bedömning av sig själv också lokaliserat för sig själv.


Skandaler likt de svält-döda kanske delvis svält-mördade (knappast rörande alla dock: men onödigt många troligt i antal av miljoner) är inte ovanliga. Luftvägarnas skador, de kognitiva störningarna på uppväxande barn. överdrivet höga antal cancerfal att vänta, och i det mindre astma och allergi från luftföroeningarna är ett exempel jag av och till diskuterat här sedan tror jag 2009 (möjligen 2008 på annan knala). Den HIV och aids-epidemi man riskerar såväl som riskerat sedan man hämtade in blod från bondebefolkningen för att kommersialisera delande utrustningen i dess helhet mellan "donatorer" är ett till exempel.


Att riskera krig resp. i det också föregående livet på enskilda militära enheter för att få upplevelsen av att nationalism ökar (där stora delar ska förstås från det inlärda indirekt diskuterat i Riktad information - Argumentera troende: Introduktion) och reducera fokus på skadorna barn såväl vuxna tar av luftföroreningar,, politiskt engagemang och intresse av att kunna påverka lagstiftning och vem som kan beodra rnt dig via val är ett till exempel.


Dödsfallen av de två - förvisso emotionellt tydliga men samlat inte särskilt övertydliga i head-count - är långsammare men det är också väldigt många människor och helt i inödan för stora delar. Bara med möjlghet att skriva vad man önskar att problemen detekterats tidigt och med viss motivation att ta hänsyn till vad folk tycker hade åtgärder initierats.


Det finns ingenting sunt i något här. Bara en sådan sak att det självorganiserade i den tvingande formen till fri diskussion är ytliga uttryck av förändring nästan bokstavligen (eller konkret så) under galgen fruktande den binära förändringens uttryck av hat från nutidshistorien är politisk cancer.


Här rrörande Sydkinesiska havet känns stor försiktighet vad man säger från ett ändå i kanal begränsat perspektiv jag har sunt. Men jag vill inte alls inte säga att det är fel att sänka en båt och uttrycka tydlighet i vad man är beredd att acceptera i pseudo-kommunikation. Hellre nu än i värsta fall om 15 - 20 år när det i värsta fall är et nytt Sovjetunionen men med dessa low-tech nivåer bevarade i det militära.


Och se det och tolka det från det generella bakgrund jag kom att se som troligt korrekt givet verklighet rörande Kina. Samarbete, språklig kontakt, acceptera toppar där man vet oc förstår att tolka det rätt, och försöka forma det till något närmare internationellt politiskt och människorättsligt språk och verklighet. Acceptrande tid och se förädnring som kan bevara det enorma värde etablerat i infrastruktur, ekonomiska projekt, forskning och kunskap såväl känsliga också den referade administrationen men att administration och politiskt styrande behöver separeras på sikt. Väpnad konflikt internationellt här eller allmänt Kina är aldrig vad jag talat för och tycker heller inte att jag gör nu (inrikespolitiskt är en annan sak där jag inte särskilt talar för väpnat-uppror men heller inte moraliskt tycker att jag kan ta mig för att argumentera mot rätten för folk att försvara sitt liv eller verka för frihet med dom metoderna när nödvändigt: ofta i historien har det ju varit en del av det även om kostnaderna alltid tycks - för dom fall jag tittat - blivit höga och fodrar ofta år innan lugn är tillbaka).