Starkt i discourse. Och med rätta från livet allmänt: Vi strider med hopp ty alternativet är att acceptera förlust och död ej nödvändig. För situation som nedan given förlorar vi alltid på att ej ta striden.
Nivån vi kan ta fel skattande möjligheter i emergence i mening av nya koncept och möjligheter vi innan ej ser är mycket högre än vi lätt förstår (oavsett att vi i andra sammanhang förberedande lika problematiskt tenderar att överskatta det samma när riktningen istället är negativ: D.v.s. räknade hög kostnad med antaget låg risk för emergence av katastrof - som japanska kärnkraftverket i vatten - felaktigt låg som risk). Och också om vissa resurser - magikern som för övriga aktörer i scenen är närmast ortogonal för vad han klarar men ändå samtidigt begränsad av rummets regler - ej kan tas givna utan att man givit upp via endast en annan väg ej varande redo kan vi åtminstone entydigt i såväl böcker som film lita till att Gandalf försöker. Han må som normalt komma sent till slaget p.g.a. shit men han tror det gör skillnad att försöka så han försöker komma alls (lagom till segern när mer åldrad erfaren management kan krävas efter att ungdomarna gjort det lättsamma arbetet).
"The sun is rising. Look to the east."
Jag är enormt svag för just denna sorts strid. Starkt i såväl drama som verklighet.
Visar inlägg med etikett Abstrakta koncept. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Abstrakta koncept. Visa alla inlägg
Jump
2016-08-26Fresh new kicks and pants
You got it like that now you know you wanna dance
So move out of your seat
And get a fly girl and catch this beat
While it's rollin' hold on pump a little bit
And let me know it's going on like that like that
Cold on a mission so pull on back
Let 'em know that you're too much
And this is a beat uh u can't touch
"fly girl
Backup dancer in music videos"
Från: Urbandictionary.com
Cold on a mission so pull [on /HH] back
Let 'em know that you're too much
Every time you see me that Hammer's just so hype
I'm dope on the floor and I'm magic on the mic
Now why would I ever stop doing this
With others makin' records that just don't hit
I toured around the world from London to the bank
It's Hammer go Hammer
It's a Hammer yo Hammer and the rest go and play
Can't touch this (oh-oh oh oh oh-oh-oh)
Can't touch this (oh-oh oh oh oh-oh-oh)
Can't touch this (oh-oh oh-oh-oh)
Yeah u can't touch this
I told you u can't touch this (oh-oh oh-oh-oh)
Too hype can't touch this
Get me outta here u can't touch this
(Oh-oh-oh-oh-oh-oh-oh-oh-oh-oh-oh-oh)
Låt oss avsluta på temat av att hoppa (över säg träningen).
HH will make you junp.
"I did, do, and will make you jump or jump over.
Either you jump the fat away or you jump over the [SV: HINDER] the energy effient way
Cause I am so good
I do voice u jump."
Jump...
Jump for my love.
Hoppa kan vara såväl den abstrakta symbolen. Kanske rent av en huvudsakligen booster inlärning reinforced (ex. av en teve-serie) via exempelvis komik. Men att hoppa kan så klart vara konkret: Hoppa från brinnande byggnad för något otäckt, eller hoppa ner i ett kul bollhav som visar sig vara godis för något kul (tror jag: Det återstår för övning av min styrka självförtroende att pröva hoppa ner i ett bollhav för preparerat med godis).
Stina D. hoppar al-Gaddafi (RIP) som en kul sak stimulerande återkomst till teveprogrammet.
Det var tror jag en ganska abstrakt generation. Styrkan i tillväxt företag och produkter i så ofta helt nya övergripande domäner skapande av personer från min generation upplever jag ofta är en grupp exempel på hur min generation (och kanske senare därefter) gärna oftare klarar det abstrakta med det konkreta. En abstrakt förståelse av frihet och i den processen i kollektiv att al-Gaddafi hoppades av livet. Låter kanske lite brutalt kombinerande musiken men min önskan hr är temat hoppa med ej överdriven insats av mig: Och min önskan när den får möjlighet att inverka på mig realiserande något har alltid varit viktig för mig. Jag lyssnar gärna på vad jag vill när jag ska göra något.
Holy diver DEF: IS The star of the masquerade.
Ronald Reagan vs Bamse: Från Sovjetunionen och Gorbachev till Kina och Xi
2015-10-04President Reagan som reser sig ur kraven för att återigen göra något åt stora kommunistiska diktaturer expanderande sitt inflytande i närområdet?
"One of the U.S. Navy's most advanced aircraft carriers docked in Japan on Thursday at the start of a deployment that will strengthen the capability of the Seventh Fleet in Asia and boost ties between the United States and its closest regional ally.
With a crew of 5,000 sailors and a compliment of around 80 aircraft, USS Ronald Reagan is equipped with the latest targeting and defense radars, integrated weapons systems and command and communications technology."
Från: U.S. deploys more advanced aircraft carrier to boost ties with Japan (2015-10-01) | Reuters
USS Ronald Reagan har passande President Reagan byline Peace through Strength:
Bilden från: USS Ronald Reagan to Depart San Diego for U.S. 7th Fleet (2015-09-28) | Navy.mil
Foto: U.S. Navy/MC1 Shannon Renfroe
Rykten om att resp. president Kina och USA mest sitter och hittar på för varandra rörande säkerhetspolitik när de träffas och därför när de behöver prata begripligt med varandra gör sådant här tror jag mindre på (jag skulle dock avstå från försöka hitta review's av hur väl resp. gör detta i resp. land politiska kommentarer bland deras media efterföljande toppmötet för att inte förledas bort från min tro: Man vill ju inte upptäcka att resp. inte bara diskuterar detta hos ledaren från det andra landet utan också kommenterar hur väl de tycker sin ledare presterat här).
Snarare vill jag se ett konstnärligt uttryck i annars ett område där vi sällan ser nyskapande uttryck i informationen eller konkretiserade skapelser i rummet. Och går ej när den stora konstnären skapar lika kraftfull - om inte ibland större - skönhet att finna i tragedin? Och är en sådan tragedi inte bättre när den är vacker? Jag som nyhetskonsument kan nog tycka att man gärna ofta bör försöka försköna inte minst bekrigande. Det är ju vad jag tror ofta gör att göra utan att tidskostnaden varken för mig som nyhetskonsument eller personer på plats ökar: Ett rent mervärde.
Jag kan inte annat än att se fram mot den dag Bush II får en stor amerikansk båt namngiven efter sig skickad till Persiska viken.
Dags att fördriva Bamse hem till Moskva
Kan vi inte i Sverige ha några gamla benämningar från historien numera långt tillbaka när vi bekrigade diverse geo-grafiska regioner runt om Östersjön? Hur bra känns det egentligen att döpa ett vapen efter krypto-kommunisten och pro-Sovjetiska Bamse (såväl som racist i detta notoriska förföljande av den färgade vargen: en transformation av Sovjetunionens utmaning i alla etniska minoriteter utan tvekan i "problemet" såväl som standardlösningen baserat på uttryck överdriven styrka relativt offren)?
Jämfört med något liknande Dansk-dödaren, Danska Skall Spräckaren, eller vad vi nu kan haft för koncept förr. Eller för den delen att namnge något efter kúngen? Kungen är en marketing funktion för landet externt. Blir vi invaderade vill vi ha ett pro-demokratiskt koncept: Säg Bamse-Dödaren för att som bonus dessutom tydliggöra hur vi ser på förrädare.
Än idag kan vi se hur pro-Sovjetiska Bamse nässlar sig in lite över allt: Nyligen såg jag honom på ett flygplan och ovan har vi honom väluttryckt på Google.
Just att Bamse så visuellt uttrycks i Google är självklart mer problematiskt när den kommunistiska illröda dunderhonungen hålls fram. Lika förledande idag för att bearbeta barn kommersiellt som förr att acceptera den Sovjetiska styrkan när Ungern med flera behöver råstyrka ändå per definition "snäll".
Självklart gillade Sovjetunionen att svenska försvaret fick vapen som i benämning föreslog att det är ok att vara lite små stark om man är snäll och inte slår till. Men var det verkligen vad vi betalade invasionsförsvaret för att sitta och propagandera sig med? Jag vill lika lite idag att Sverige köper vapen som gör soldaterna snälla.
"Robotsystem 23 BAMSE fick kritik från bl.a. Maria Ermanno från Svenska freds- och skiljedomsföreningen och Rune Andréasson (upphovsmannen till seriefiguren Bamse), på grund av valet av namn. Rune skrev så här i ett brev till Svenska freds- och skiljedomsföreningen: "Att ge ett vapen namn associerande till en barnens figur som i decennier har stått för icke-våld, tolerans och solidaritet vittnar om en sådan omdömeslöshet, att man inte heller i övrigt kan hysa tilltro till vapenindustrin", vilket Ermanno höll med om. Hon skrev en debattartikel i tidningen Aftonbladet 24 januari år 2000 i samma ämne och uttryckte sin vädjan om att man borde ge robotsystemet ett annat namn, och på så vis "ge Rune rätt postumt"."
Från: Robotsystem 23 BAMSE
De flesta föräkdrar nöjde sig väl med att han själv sa att han var snäll men utan att vara "överdrivet i dygd" tillåtande sig lite sund berusning av och till med någon form av "drog" med honung. Sockret jäst till alkohol-knark tänker jag. Men ser man igenom "snällheten" var det på den gamla "tung-Bamse-tiden" innan han fick ungar och var mer ute och tog ställning mot daglivaruhandel, fri prissättning, främmande figurer som dök upp m.m. precis som den problematiskt våldsamma höger-extremismen idag kanske uppfödd på Bamse:
- Dagligvaruhandeln / Främmande person / Färgade djur (typiskt den svarta vargen) stör Bamse med kamrater. Det är samma tjänstesektor som sista tio åren stått för en betydande andel av nya arbetstillfällen i Sverige.
- Bamse med gäng irriterar sig och pratar en massa om det.
- Bamse super sig full på jäst honung.
- Ibland inkluderande (kanse samtidigt i år rörande ökat avtryck med nya "vetenskap" d.v.s. vapenssytem från Sovjetunionen) att något form av verktyg eller vetande om hur man fördriver bra uttrycks av Skalman.
- Bamse kastar iväg offret för numret så att de försvinner ifrån byn där dom bor.
Sådant duger inte idag med de samarbeten Sverige skaffat sig i Baltikum givet att risken för turbulens där under de kommande 15 åren kan tänkas vara högre än vi sista 10 åren vant oss med. Ibland arbetar det upp systematik i påverkande effekt man inte behöver märka något av förrän det konkret i en väldigt ovanlig händelse plötsligt dyker upp med inte sällan när man märker det i efterföljande tid hög kostnad.
I implicit ej uttalad effekt direkt i vad man säger är det ganska svårt att hitta mycket annat på svenska från sista åren av 1980-talet och 1990-talet åren innan Sovjetunionens fall (i övrigt vågar jag inte säga något) så praktiskt i vad det indikerar pro-Sovjetiskt. Förvisso behöver det ej varit en uttalad målsättning men kan också delvis ha varit det. Det är i allt praktiskt en icke-fråga åtminstone i demokratier som Sverige: Effekt har betydelse med motivationen såväl som företeelsen att publicera endast är händelse skapande informationen. Barn är förutom lite dumma i vad de tror på också väldigt resistenta mot propaganda i ett samhälle som tillåter och har stor variation i information: De tar till sig allt. Och med Bamse var åtminstone förr åldersgruppen en bit nedåt bland barnen görande väldigt mycket annan information kommande naturligt i vulgär-kulturen åren upp till tonnåren tydlig.
Och den i det mätbara troligen tämligen begränsande - om alls mätbara effekten - konkret för populationen är självklart här såväl som genomgående mer eller mindre kostnad nere på noll jämförbart med värdet av den reglerat fria rätten att publicera. Det är ju också som sagt här såväl som allmänt själva skyddseffekten mot propaganda och kan man argumentera ger en form av redundans där även vad man från ett perspektiv kan uppfatta som propaganda även representerar ett värde (men det gäller inte Bamse: Han är bara en riktigt moral-korrupt figur och den sämsta förebilden jag hade under min uppväxt och tror jag säkert förklaringen till att jag inte genom mer ivriga förberedelser klarade en bättre tid när vi sprang 3 km i hundpluton några gånger under värnplikten).
Men det gör inte Bamse mindre pro-Sovjetisk och precis som Ryssland idag har han sålt sig till värsta formen av kommersialisering där varje affär är en god affär om det ger stålar.
Bättre för barnen än Bamse: Kul och lärorikt med sunda värderingar
Har vi ett fint exempel på som jag skapade själv. Väldigt kul men uppmuntrande samtidigt till att se själva problematiken diktaturen implicit i den svenska serievärlden slutligen hamnar: I förtryck, tortyr och svält:
Egentligen borde jag samla övriga komiska små skapelser jag gjort lämpliga för barn i en bok att publicera. Det kan behövas något som inte gömmer sig för verkligheten utan förklarar den så att barnen kan växa upp trygga i vad som är viktigt att försvara. Som bieffekt vidsidan om tror jag bättre förmåga att hantera invasioner slipper vi denna så ofta återkommande små-korrupta inställningarna för många i Sverige har till diktaturer vilka som helst bara en pay-out levereras i påstådda arbetstillfällen, en summa pengar från en svensk leverantör till diktaturen eller ofta nog direkt från diktaturens pr-avdelning (eller värre än den).
Relaterat
Från Ronald Reagan och Sovjetuntionen till Nutid och Libyen (2011-04-24)
Vad är skillnaden när diktaturen faller stridande resp. ger upp? Mängden (2011-04-24)
Sovjetunionen åren innan Bamse blev kommersiell:
Sovjetunionen: Stressat situation awareness åren föregripande transformation demokrati konkretiserade verkligheten (2015-06-09)
Sovjetunionen sista åren: Snabba i låg impulskontroll "gräns-dispyter", nationalism och främlingsfientlighet (antisemitism) (2013-11-23)
Från gränsen Kina - Sovjetunionen till att sänka kinesiskt fartyg angripande andra länder (2013-12-14)
I Bamse-dalen var världen enkel. Dagligvaruhandel var fel men mat-odlande på tomten bra (Sovjetunionen började tillåta fler egna-odlingslotter där det kom att bli del av försörjningen så något annat än att Lillaskutt odlade egna morötter vidsidan om vad han nu inhandlade var knappast att tänka på). Men verkligheten som alltid är komplex:
Komplexitet och kostnad i planekonomi kompenseras med maktens rikedom (2013-11-28)
Komplettering: Metod-koncept sampling för prediktion ekonomi nivå nationalstat (artefakter pre-internet kulturer) (2015-07-18)
Abstrakta koncept - Bankrusning i Kina
2015-09-09Alla möjliga metoder har ju prövats sista kvartalet i spännande kontrast till det som The Guardian troligen i någon mening rätt (förslag bland några av de innevånare som också är medborgarna i kommunistpartiet) uttrycker som förslag:
Varför är det ett förslag? Det är väl bara att testa om man får en idé att någon kanske är bra. Så har det ju alltid varit förr (månaderna tillbaka).
Hur som helst är såväl likheter och skillnader mellan BANKRUSNING resp. i kraftig COMMOTION där handel är kortsiktig från osäker information och skattningar av emotionell status såväl som eget pågående mänskligt tillstånd (känslor såväl som kanske tvingande försäljning p.g.a. tidigare etablerade avtal eller direkt omedelbar brist på nödvändig kassa i reda pengar).
Likheten är just commotion. Redundans genom att upprepning av vad vi upplever att flocken runt om oss gör tenderar att propagera mellan människorna och så att säga "komma tillbaka" till tillräckligt många personer så att vi får en irrationell förstärkning bedömande information annorlunda än vi kanske annars gör. Kanske resultatet av system vi har för att hantera akuta krissituationer och faror i rummet där det är viktigt att reagera snabbt och synkronisera med människorna runt om oss (vi är nu flockdjur precis som kor och vargar).
Om metoderna för att hantera bankrusning Wikipedia refererar är bra tips för diktaturen kan jag inte bedöma och egentligen inte ens om vi numera riktigt kan hoppas på de klassiska bankrusningarna (att folk förstår att gå ut och tillsammans klaga är emellertid en tidlös sanning) eller om belånande aktier, bitcoin och kreditkort håller på att utrota denna så klassiska illustration av divergerad ekonomi som i panik tvingas svänga tillbaka till verkligheten.
"Several techniques have been used to try to prevent bank runs or mitigate their effects. They have included a higher reserve requirement (requiring banks to keep more of their reserves as cash), government bailouts of banks, supervision and regulation of commercial banks, the organization of central banks that act as a lender of last resort, the protection of deposit insurance systems such as the U.S. Federal Deposit Insurance Corporation,[1] and after a run has started, a temporary suspension of withdrawals."
Från: Bank run | Wikipedia
Vi skulle då exempelvis kunna tänka oss attom du förlörar alla pengar på aktiehandel kan du få tillbaka upp till X kinesiska pengar av staten. Men hur ofta får man några pengar utan att fråga? Och det är där jag kan tänka mig att en riktig konkret bankrusning i form av spridd-effekt kan ge värden för berörda medborgarna i Kina. Aktiehandeln är ju i sig ändå relativt mindre än mycket annat i redo pengar investerade per tidsenhet (jag skriver investerade medvetet hellre än omsättning men tänk pengar vi väljer att göra något med med ett egen-syfte) samtidigt så mycket mer talande än ex. de mycket mer diffusa investeringskanaler regionala politiska enheter kontroller eller företag rent allmän som ju ofta hanterar redovisning (korrekt allmänt hur begränsad av regler man är att beskriva sig som företag eller jämförbart till andra: I Kina får du göra nästan vad du vill jämfört med här). En riktig bankrusning är gedigen tradition och också talande ekonomi men nu i något kontextuell besläktat men separerat.
Vore jag en god medborgare i Kina skulle jag ta ut mina pengar för att underlätta transformation till allmänt något bättre. Att våga protestera är bra. Ekonomi - "stålar" - är starkt i reward systemet. Abstrakt värde som kan konkretisera. Det är drivkraft att ifrågasätta, lära sig saker, se vad som fungerar bra och vad som fungerar dåligt. Andra värden i orbitofrontala cortex kan vara lika verkliga (även om rent biologiskt belöning skiljer sig i centralitet ganska tydligt - lite nedåt riktat mot kroppens längre organ kanske :-) ) i hur vi ser på dem och hur de fungerar. Emellertid för en population är fler bättre än färre. Relativ makt och förnedringen av att som få folk vara för dumma för att få rösta är redan verkande. Så tycker jag och har i brist på kinesisk bank tagit ut lite stålar själv.
Insättargaranti och dyligt är ju här i det stora hela en ren sidosak. Köerna och att de behöver betalas ut i sig är språket av commotion.
Det måste ju finnas annat som är som bankrusning men ändå som mer nytt? Sådant man inte tänker på är bankrusning? Ekonomi precis som alla intensiva nyhetshändelser med många engagerade människor är åtminstone för en stund ibland lite små-spännande. En så free for all ekonomi som Kinas kan nu uppvisa alla möjliga bankrusningar i allt möjligt i och utanför banker.
Riktad information - Exempel: Big Game Hunting - President Mugagbe's kunnande i det abstrakta konceptens hantverk är konstnärens geni
2015-07-28Börjar det någonsin kännas nationellt vådligt när det kommer till Sveriges samarbeten med vår historiska fiende Danmark får någon sanna nationalist offra böter och resa över till Danmark och skjuta något stort omtyckt djur. Kanske en stor gris (jag är lätt osäker på om Danmark är annat än platt jordbruksland med stora grusfabriker).
Vi kan lära av följande exempel:
Inte dumt alls. Vem vet vad Obama kan tänka sig säga excalterande vanliga medborgare i Zimbabwe. Så här är det sunt balanserat mot den övergripande amerikanska kulturen: Kommer hit och likt gamla brittiska kolonialister tar vad helst de önskar utan någon hänsyn alls. Tillochmed Cecil.
Säger säkert mycket om vad Obama är i Afrika för Big Game Huntin. Eller så kanske oroar Mugagbe även om nog känner att ska man löst gissa lite på Obama är han ganska "lugn" i det mesta uytrikespolitiskt d.v.s. allt för tydliga uttlandet (med risk att jag gör bort mig här om de redan kommit) är nog mindre troliga.
"US President Barack Obama currently in Kenya has while ignoring African Union Chair President Robert Mugabe(dropped from his Africa visit itinerary), chosen rather to meet a group of (14)fourteen young Zimbabweans who were this week flown out of Harare to Nairobi.
United States ambassador Bruce Wharton said the fourteen Zimbabweans attending the sixth annual Global Entrepreneurship Summit (GES) in Nairobi, Kenya, on July 25-26, 2015 represent the human capital that forms the foundation that will stimulate economic prosperity in Zimbabwe."
Från: Obama Ignores Mugabe But Meets 14 Zimbabwean young Business People (2015-07-28)
Omständigheterna runt själva jägaren är svåra att sia om. Att köpa tjänster för jakt är ju möjligt som hans representant själv säger. Men så är naturligtvis i Zimbabe att ställa om verklighet rörande tillstånd m.m. i efterhand.
Eller tror jag kanske det minst troliga alternativet: En medborgare oroad vad för överdrivet afrikaniserade samarbeten Obama kan få för sig. Då får man som jag föreslåg om Nordiska rådet och allt med det heter riskerar att föra Kalmar unionen i nytt liv: Åka över och skjuta något stort gulligt djur hela Danmark gillar så tar de ut lite sund distans från oss.
President Mugagbe och dom stora symbolerna
Givetvis kanske det också ungefär stämmer som pekat som möjligt. Men Mugabe - och jag tycker trots ålder och nationell organisation inte att man ska utesluta ett visst personligt engagemang såväl som förståelse av den egna erfarenheten - har erfarenhet och tycks för mig en god förståelse just för dom stora kreaftfulla symboler vilka:
- Vilka spänner över många personer.
- Konvergerar stereotypiskt.
- Är enkla att diskriminera utifrån egna stereotypiska association från ett kontext.
D.v.s. vad som kan aktiveras som i ex. till ett riktat kontext. Rent av kan man välja att tolka - mängden fall är ganska få så det är förslag på en slutsats - att Mugagbe samlar potentiella symboler han kan se att han vid en senare tidpunkt kan välja att aktivera upp. Vi nöjer oss som exempel på det sista med:
Det är ett excellent exempel bredare här (i och utanför Zimbabe) ty vi har också en så potent visuell illustration av en gegrafiskt dimension i sista konvergens. Storslagna foton är en tilltalande dimension när det kommer till stereotypiska symboler vi kan se möjlighet att skapa alla möjliga värden av. Att fotografera Dansk stolthet över den agrikulturella industrin är inte fullt lika enkelt om man också önskar med de abstrakta värdena (dansk scenario med bondgårdar kanske) få in konkreta dimensioner direkt från verkligheten: Graven eller ett skjutet styckat lejon har dock de de konkreta dimensionerna förutom det mer abstrakta för exemplen med Cecil (Rhodes) resp. Cecil (lejon). För graven rör vi oss ju verkligen i en historia som även i nutid varit ytterst turbulent i Zimbabwe (omfördelning av jordbruk via kansske juridiskt formaliserade system och mer av att inofficiella maktstrukturer numera av och till har stor frihet i och utanför lagen i övrigt):
Jag är faktiskt förövrigt någon av svensk 1070- och 1980- Zimbabe-Sverige-kulturell expert. I högstadiet skrev jag ett arbete Zimbabwe - Ett lyckat exempel. Idag kanske man kan se det arbetet som ett fint exempel på hur biståndsorganisationerna gärna skapar sina egna framgångar oavsett hur fullständigt defunct deras satsningar och just för Zimbabwe då högst substantiella biståndet.
När vi är i det kraftfullt emotionellt intensiva med oerhört tydliga symboler lika kraftigt abstrakta (jämför i det än mer extrema med hur barn och ungdomar gärna accepterar "brand kopior" så länge varumärket är tydligt oavsett hur uppenbart kopian mer än bara kopia är direkt vulgär) - relativt i motsatt ändå de mer kontextuellt styrda tämligen tråkiga (och inget rätt eller fel i sig finns nödvändigtvis här) - är kanske Zimbabe sista 20 åren ett enklare modell-område än större länder? Jag har inte annat än i vad jag själv läser betraktat dem och är ex. osäker på hur mycket data nyhetshändelser bakåt jag själv har sparat (men antagligen bättre än huvuddelen av dom afrika länderna då publicering engelska har lång historik bakåt och levande än idag). Men tänkbart kanske intressant om någon söker den möjligheten. Det är ju tuburlent med många många exempel och kraftig konflikt i informationen.
Jag blev faktiskt lite imponerad här. Kändes elegant, starkt men ändå ej överdrivet. Säkrande upp lite om Obama pratar en massa strunt så alla kommer ihåg vad amerikanerna kommer hit och djur.
Konstens värde är sig själv nog och här förtjänar konstnären Mugabe får respekt
En vacker illustration av så många dimensioner i hantverket riktad information som är tappat i länder mer gediget demokratiska. Konstnärligt värde är värde i sig själv och behöver inte ställas i relation till något annat. Endast att man kan beklaga att ej något kulturellt och geografiskt nära ens egen position i världen fick privilegiet att få ta del av Konstnären Mugage (jämför med denna kulturella hyllning av Sverige: Ryssland förklarar vilka som betyder något i Norden (det är ej Danmark, Finland och Norge var för sig eller tillsammans) )2015-05-31) - Likväl Mugage har en viss kulturell elegans man nästan behöver få in dimensioner av "fair-trade", "Afrika", "djur snarare än teknik" o.s.v.). Någon från våra gemensamma skattefinansierade funktioner borde verkligen medan konstnären (givet hög ålder) finns att skapa uppmuntra honom till ett svenskt konstverk.
Jämför med svårt det är utan den skapade konstnären att nå upp till den en god verkshöjd på nyheternas effekt. Det hamnar ofta i att man ser ungefär vilken nyhet man behöver man "verkligheten" visar sig inte riktigt nå det. Reflektera Donald Trump's Ex-Wife Ivana Disavows Old 'Rape' Allegation ställd mot ett konstverk vi mejslar ut själva: Finns en yngre demokratisk politiskt engagerad kvinna? Har hon kanske blivit nationell omtyckt rörande människorätt? Internallt känd rent av? Om inte så hinner man nog bygga en sådan kvinna i tid innan valet. Och så en lämpligt skapad nyhet några månader innan valet med ett fruktansvärt övergripp på henne av Trump. Bättre än så hade ingen nyhet i dimensionen kunnat blivit med det sämre verkliga exemplet som kontext. Och så sällan vi får se nyhetshändelser konstnärligt såväl som effket-mässigt riktigt gjorda.
Vi ska därför känna känna respekt inför möjligheten vi fick med Big Game Hunting och ge President Mugabe erkännande för konstnärens elegans mer än mer endast erfaren i de enklare mer brutala effekter. President Mugabe förtjänar respekt för elegansen när han skapar.
Jag ger ett högt betyg för Mugabe här. 3.5 av 5. Och om jag någonsin givit något över 4 minns jag ej och så hgöa betyg är ytterst sällsynta. Han är verkligen en klenod för världen och jag kan inte annat att beklaga att åldern i all rimlighet indikerar att hans karriär snart är slutgiltigt till ändå (men sista åren trots den höga åldern märker har vi ändå många gånger fått uppleva konstnärens skapelser om än lugnare med mindre av hans person). Mugagbe är skicklig i den här domänen.
Sydsudan, Japan och Tibet: När motiverande abstrakt kraft behöver möta konkretiserad realisering
2014-05-10Givet Japans allt större donerande av kraft och vetande för en bättre värld resp. Tibet under diktaturen resp. i exil år av misslyckanden upplever jag rimligt att särskilt se det möjlighet att de från resp. kultur som känner sig kallade att läsa och begrunda konkreta möjligheter. Att jag har något nyttigt att lära Sydsudan i den konkreta verkligheten tvivlar jag dock på och i det abstrakta känner jag god förhoppning om att man ska orka till stabilitet och ett enklare, trevligare och lugnare land varaktigt.
Passande temat korrekt rytmisk jämntakt utan allt för mycket av upp och ner:
Inspirerad v President Reagan och dennes korrekta uuttryck för upplevelsen att Born in the USA var sunt nationalistiskt med mening av vad han såg representerade USA's själv menar jag nog att vi här uttrycker den korrekta pro-militära valence-bilden. Vad vi bäst förebygger därför att det är dyrt i liv och ekonomi men som vi ändå av och till kan behöva realisera.
Bland någras upplevelse att President Reagans var fel eller att det var underligt att han tyckte så - främst tror de som befann sig långt ifrån honom i den amerikanska politiken - missar man att se det större han tror jag såg just i Born in the USA.
Emellertid även om - där Mr Springsteen sägs reagerat själv - menade att lyriken avsåg att kritisera just vad man upplevde att Reagan var symbolen för var det knappast vad han såg som exempel på något anti-antiamerikanskt liksom heller inte just vad han såg värdet av skapelsen låg i.
Lyriken uttrycker ju just den frihet han såg som det viktigaste i landet såväl ut i världen. Möjligen var Reagan kanske inte en mycket exakt personlighet - de hör inte till de vanligaste inom politik även om President Obama utifrån kan upplevas mer exakt - hade han god förståelse av konceptens betydelse för att ge ett budskap djup och mening där inte orden i sig alltid är det viktigaste (allra minst i lyrik med eller utan muskk).
Att lyriken upplevdes av några som kritik av honom (den konstnärliga tolkningen såväl som direkta upplevelsen är ju ej vad konstnären kan styra över) förändrade inte de abstrakta symbolernas mening, inverkan och de symboler och associerade mening som adderades in av många fritt i upplevelsen. Springsteen uttryckte i det konkreta budskap han tänkte sig en riktning för vad han såg var den logiska slutsatsen om de djupare mer allmänna koncept om ex. "firhet". Men sådana mer riktade inte minst inom politik budskap är mindre påverkande än det abstrakta känslotunga och hamnar helt under.
President Reagan hade i hur han klarade att skapa politiskt nytta av det sällsam förmåga i området av de abstrakta symbolerna (bland det mer fascinerande i hur konkretiserat ändå inte riktigt vad man uttryckte så effektivt i den riktade informatione kan vi minnas "Star wars": en av flera komponenter som hjälpte den politiska eliten i Sovjetunionen att tänka praktiskt nödvändigt närmare i tiden från det gigantiska ekonomiska problem man skapat där strukturen var så icke-flexibel att den svårligen enkelt klarade att lösa upp det hela. Projektet var ju kostsamt och ej vad Sovjetunionen såg att de klarade att kapprusta mot. Detta talade ju bl.a. om att sätta alla kärnvapen strategiska urspel. Det mesta rörande sådant var vid den tiden ej i närheten av korrekt. En efectos especiales - special-effekt - fodrande också mycket av presidenten i den direkta kontakten med Gorbatchev.
Något av vad jag gjorde i det lilla när jag fritt adderade de stereotyper jag tyckte hade mer praktiskt värde i mening av förebild snarare än att med exakta mätinstrument och förstoringsglas gått igenom University of California Boss Napolitanos karriär:
President Bush II menas ibland varit mindre exakt i detaljer - oftare nu kanske - men har oavsett ev. riktighet i det något av av Reagans förståelse för det mer abstrakta och symbolernas betydelse. Lämnande hans egna uttryck kan vi aktuellt med aktuella (nu sedan igår mer hoppfulla) nyhetshändelser i Sydsudan att hatten så passande för President Kir när landet var nytt och investeringar i att bygga upp realisering av vad som tänkbart är världens största oljereserv på land (och mycket troligt är riktigt stor) var en gåva just från Bush II. Den hjälpte tror jag medier i väst att se möjligheterna och förde upp oljan i Sydsudan som en fråga av och till.
Hatten med flera symboler finns i:
Aktuellt magasin fotograferat är New African - den relativt värde med sin kostnad av 32 kr per lösnummer den mest prisvärda politiska pulikationen - från år 2009. En del av min privata samling av magasin med en från symbol-inverkan utsida intressant att spara (ex. när i funktion till lösnummers försäljning)- Nedan åublicerad igen...
Och bland mina favoriter bland aktiva politiker har vi en just nu med hög naturlig förståelse av de abstrakta symbolernas betydelse. Och jag tror det är precis vad Japan behöver för att få lite sund fart i ekonomin där man vågar lite förande in rörelse.
Foto: クリンク-2
Abe är ledare både i konkretgörande och i att visa att man kan göra saker. Det viktigare behöver i stillastående ekonomi inte vara alltid om man håller med om något konkret beslut rörande skatt eller ränta. Ger det förändringar och höjer upp känslorna en aning oavsett riktning är det strålande.
Jag är mycket imponerad. Har rent av gjort mig en aning mer än pro-japanskt än jag normalt är. Kanske är Abe när vi har fler år att bedöma det från kan passera Reagan i förmåga att förändra det övriga vant sig vid att ta för givet därför det pågått så många år utan förändring. Samma värde exil Tibet har stort behov av sedan länge men ännu saknar ledarskap för. Problemet menar jag är:
- De kämpar i form bättre och mer regelbundet än de flesta i och utanför diktaturen Kina.
- Men någonstans bakåt i tiden vande de sig vid - lärde in det kanske hårt - att det varje gång är givet att de kommer förlora.
- Jag har diskuterat det förr genom åren men inget där kan illustrera det bättre än sidta årens abnorma ökning av antalet självmords-eldare. Förlusten är så given att det känns för en försvarlig andel relativt normalt sunt att gå iväg till en politiskt protest med en dunk bensin och tända eld på sig.
- Problemet begränsar Tibets möjligheter till att komma ifrån de ständiga övergreppen och förtryck.
- Det kan vidare tänkas göra transformation till demokrati svårare för hela Kina.
- När protester uppstår mer potent längst kustoområdena har folket alla möjligheter att föra det till rätt slut med begränsade kostnader.
- Viktigt är att man klarar en symbol-tung seger över para-militär. Motsatsen med hur till blev förra gången på ett känt torg.
- Orkar man dit har vi ett nytt markov-antagande med pågående befintligt nutid - nytt i emergence - hur folket bredare och djupare bedömer möjligheter.
- D.v.s. att man reser sig i fler och fler städer och regioner.
- Och där bottnar strukturen oavsett hur slösaktigt överdriven idag snabbt ut även om vi antar att varje inskriven i arme eller polis faktiskt lyder order (när familj är på andra sidan d.v.s. växande troligt när i emergence minskar sannolikheten att alla står kvar samtidigt som nytt markov-antagande är lika verkligt för dem).
- Men marscherar nu tibetanierna igen ut - kanske fler rent av - tagande för givet att de ska förlora.
- Ställer upp sig på rad. Några eldar upp sig för att hjälpa fiende-soldaterna. Andra försöker le åt dom. Eller prövande vad som helst av allt de redan prövat och förlorat med gång på gång.
- Ges i värsta fall en initial tydlig förlust förstärkande motstånden mot att man ska orka till ett nytt markov-tillstånd från en annars trolig seger. Folk tycker att det känns dåligt, att det inte går, och resonerar att nu förlorade tibetanerna igen och de har ju tränat på sådant här så många år så då kan det inte gå här heller.
Vem om inte i en störd subkultur som resultat av egna idésystem såväl som ständigt förtryck, tortyr och förstörelse av vad som gör sunt tänkande möjligt går ut när det hela redan börjat förlora?
Tibet behöver se det symbolvärde man förvisso har i laman. Men också se att något av samma problem är lika verkligt hos honom och bland exil-tibet såväl som i landet. Tid av emergence fodrar mer av den åttonde Buddhans kraft att ta det fast störda till en friskare varaktighet om inte evigt så till nästa större transformation. Förändringens kraft associerad den är bredare men med ett annars så strålande exempel på vad som behövs i Abe kan vi ta ninja-munkarnas åkallade av denna Buddha som ett lämpligt föredöme. Namu ´[Amu] amida butsu. Äre vare Amidha Buddha i tyst åkallad ej röjande närvaro via dumt såväl som onyttigt eldande.
Åtgärder i exil likt detta kan tyckas oskyldigt ellr rent av bra. Men vem ber dom till?
Laman de har representerar ju just det undantag från trosföreställningen i övrigt som kan ingripa i världen. Övriga har lämnat den konretiserade världen. Om laman duger inte. Man behöver någon yngre som klarar att uttrycka kraftfulla symboler och vet att man både kan och kommer segra. Vill man vara otrevligt fundig (om än osmakligt talande på nivå med ) kan vi konstatera att dom förlorade redan två dar innan:
Tibet imponerar inte här. Den kinesiska diktaturens avlönade imponerar heller inte. Ingen utmaning för dem i Tibet. Bara att gå och om ny på tjänsten kanske fotografera några självmords-eldare som minne och sedan peka för ungefär var man hellre vill att de ska komma någonstans nästa gång för att göra administrationen av arresteringar m.m. enklare.
Sluta be och skaffa ett par som kan leda politiskt resp. i religion istället för dom man nöjer sig med nu. Vad som visar att lösa tillståndet man ligger fast i istället för att visa upp samma imponens år efter år. Klarar man inte att skaffa sig sunda ledare undr exil i demokratiskt land ska man inte förvänta sig att något blir bättre i Tibet heller.
Skämtteckning jag gjorde i samband med Libyens transformation (det finns en till lika oartig från ungefär samma tid):
Och munken Dalai Lama inte minst känd för sina bästsäljande böcker och en lång karriär som politisk och religiös ledare utan något egentligt faktiskt resultat alls i större frågor han drivit:
Fler (inte alla) från samma period kompletterade långt senare (leta bakåt så hittas övriga).
Abe är ledaren fler länder behöver men mest Japan har även om hans utrikespolitiska engagemang för en bättre värld är en god möjlighet till resurser och kunnande från en av de fem i vetande, teknik och ekonomi ledande länder. Engagemang är dessutom möjlighet att skapa långsiktiga relationer med delad kultur till länder ut i världen gynnande båda många år - samtidigt som det nu och några år för Japan är rätt tid att investera en del i det eftersom ökat en aning av tryckande av pengar knappast är problem men kan ge lite av den rörlighet Japan behöver (jämför momshöjningen p.s.s. här: lite högre priser, lite högre löner, lite mer rörlighet bland arbetskraften där många strukturer är ganska förstockande vilket är en del av dom probleme som gav Japan förstockad ekonomi så många år och förändring redan tidigt märkt även om Japan högre i "nyhetskraft" än Syrien, Iran och Kina
2012-02-22 mer pekar på värdet veerkligt att ta ut i ljuset).
Sydsudan med dess enorma oljereserver är möjlighet för både Sydsudan och Japan:
- Sydsudan behöver en moraliskt sund aktör som investerar för att bygga upp industrin.
- Japan behöver något av mer stabilitet i möjlighet att säkerställa energi oavsett ursprung. Mer så nu än åren bakåt givet katastrofen i kärnkraftsindustrin.
Värdet givet säkerställer investeringarna under förutsättnng av politisk stabilitet nu kan bibehållas. Stabilitet kommer vara möjligt att bibehålla enormt enklare när alla aktörer, alla medborgare, alla strukturer och allt i övrigt inte ständigt står om inte genomgående på svältgränsen inte långt ifrån. Statlig lön till beväpnade grupper med inkludering antingen beväpnad gemensam styrka eller ett civilt arbete är ju bara en av de möjligheter som direkt ges
Cirka 100 miljarder svenska kronor räcker tror jag långt när stabilt givet utbetalat under några år. 300 miljarder vore ännu bättre och tror jag kommer enkelt nog bara det första steget blir gjort.
Abe bör se här att för att fylla Japan till frisk nivå av kraft i känslor så att saker rör sig krävs också att pyntar upp när det krävs att en entitet vågar, kan och orkar leda samarbete större i bredd och högre upp i ansvar. utan den lätt kortsiktiga ej lönsamma små-snåla attityden med irrationell föreställning om att man ex. i Sverige har något att lära bbönder på hornet som överlevt en mängd svältkatastrofer när övriga dött.
Mycket värde finns i att erkänna kraften i starka kultuirer och ta den till positivt värde. Men att konkretisera till stabil framtid kräver att man också vågar paying the cost to business utan magiskt tänkande eller förnöjsamhet i att man lärt sig att saker är fel. Det gäller Japan såväl som Tibet. Två starka kulturer vi kan få mer värde av och där båda redan bidragit med mycket till världen i lite olika domäner från perspektiv här i alla fall. Och Japan är påväg att skapa mer för världen och dom själva genom att se vad man är. Tibet tycks fortfarande förvina.
Japanska scenens abstrakta koncept konvergerande till västerländsk definition
2013-09-20Något av vår natur i mötet om vi så vill mellan det diskreta och kontinuerliga - en exakt konvergens till men resp. en scen-natur att konvergera mening från - gör de praktiska försöken att föra förståelse av japanska tecken till engelska inte alltid direkt ointressant även en bit ifrån översättning.
Ett citat med djupare sanning med också skönhet om vi glömmer vad det konkret avser och ser det mer beskrivande något allmänt i vår natur i detta möte. Att skönja vad bakom dimman över två personer argumenterande något för båda okänt.
"Though concepts do not have a physical shape, they do have or rather occupy a point in the general sphere of concepts. The concept identifier is used to indicate the location of the coordinate occupied by the concept. When a concept is described by assigning a word to represent the concept, the concept assumes a physical shape or becomes more concrete. The word assigned to the concept is
the headconcept.
[...]
To further make the concept more concrete, it is explained by a concept explication. The concept explication gives the concept identifier and the headconcept a more concrete shape so that humans are able to imagine the concept. Because it helps humans distinguish one concept from another, it is indispensable in the making, editing and use of an electronic dictionaries. The Headconcept Dictionary describes each concept with the most basic information necessary in order to distinguish one concept from another concept."
EDR Electronic Dictionary
Kapitel fyra i inledningarna rörande filerna som är the concept dictionary.
Jag hade långt tillbaka nu egentligen god nytta av den kompletterande andra datakällor. Det är lyckosamt att jag träffade på mina corpus-filer oplanerat och lät dem gå in med övrigt rådata till P(A | B) näten tillsammans med Jdict och övrigt engelsk-japanskt.
Om aktuellt ser jag en dikt i licens-donation. En esoterisk summa för att ge swift-fältet för det. Pengar känns så fel. Jag har mången gång märkt det bland tiggarna i Uppsala. Dikt var gång besökande staden ger dem en kraft och hjälper dem ta sig vidare. Ofta inte efter mer än att fyra - fem gånger av att givit dem av mina dikter är de borta från gatan ej att längre se. Kanske orkat till ett mer stabilt arbete (vi kan tänka oss inom bok-publikation kanske sökande den anonyma poet som läste sina dikter för dem för att låta dem upplevas av långt fler).
Den första och sista som ropar muren fallen
2013-08-11Vandrande muren sparkande till den av och till för att se vad nedfallet murbrak kan ge att förtäljer nästa dag var för skada. Eller ankommande den större bastionen från den fallna yttre muren.
I någon mening alltid i realitet en fråga om mängden eller usträckningen av tid från punkt A till punkt B: ropande tidpunkter.
A ger ej nödvändigt B givetvis. Och om A i sig är motiverande vill vi mellan A och B ej se att B blir slutmålet där vi kommer stå. Men samtidigt generellt tycks för mig att för att A ens ska inträffa med sådan intensitet att det är detekterbart från perspektivet betraktande världen filterande hårt för att komma ner i en representerabar värld med sällan mer än cirka 5 - 15 miljoner dagliga events kan så vara att B när signalerat i A eventuellt är det troliga. Eventuellt genom att jag helt saknar någon mängd större än det enstaka att bedöma från.
Och jag får väl konstatera antar jag att vi nu kanske befinner oss i B jfr 2009. Korrekt givet torde är kanske inte att låta kanalen som sådan med sina sido-varianter somna in också om jag finner det tilltalande. Utan snarare acceptera att vi är i ett scenario i intensitet och osäkerhet som indikerar magnitud på positiv resp. negativ förvandling oavsett väg vi hamnar på som gör världen möjligen lite intressantare än vanligt.
Givetvis och tycker jag oerhört viktigt att peka på att A och B ger oss ju en approximation av hur vi ser på världen normaliserat mot en människans livslängd. Sätter vi saker i långsammare tid går utvecklingen alltid upp och ner i intensitet men konvergensen ännu har alltid varit tydlig mot det bättre. Jag har en känsla av också om jag såg tillståndet jag tror vi mer eller mindre är i nu innebärande risker såväl som given skada på människor värd att unvika att det kan leda till något lämpligt bättre över den längre tiden.
Och avslutande kan vi också indikera något av definitionen på det abstrakta konceptet indikerat i titel. A är prediktionen, och B är verkligen som uppfyller vad vi definierade prediktionsn rum rörande tillståndet vi säger kommer inträffa med viss sannolikhet från. Sedan har jag förvisso om någon ens minns det längre använt begreppet föregående det i andra sammanhang.
Också ska sägas att jag inte på något sätt betraktat utvecklingen från A till B utanför den eller ovanför. Tvärtom är förlusterna i dimension jag accepterat för att försöka ta vägen till det mänskligt bättre varit enorma jämfört med helst normalt för de statistiska typer som definierar mig.
Senator McCain höjer upp Republikanska partiet med den sunda människovänlighet väljarna vill se mer av
2013-07-18Republikanska partiet har haft problem med att lättare associeras lite längre ifrån begrepp vi kan associera runt "människovänlighet".
När Senator McCain i ett genuint outtröttligt engagemang gång på gång både tror på människan och vill hjälpa människan är det styrka Republikanska partiet kommer bära med sig i valen som kommer:
Klarar President Obama ekonomin tydligt är det troligt rent av mycket starkt och ger trovärdighet när en ny demokratisk-kandidat behöver stöd. Men jag har svårt att se att annat än mycket tydligt värre problem i risk-dimensioner relaterat utrikespolitiken resp. ekonomin att republikanerna kommer vinna presidentvalet utan den styrka i (inte minst givet att McCain inte är någon ungdom längre) i konstant engagemang McCain såväl som andra exempel klarar att lyfta upp attityderna närmare de lite mjukare värdena inrikespolitiskt.
President obama har haft konstant potentiella kostnader omvänt. Mest nyligen relaterat Syrien men presenten är mycket skicklig i språk såväl själva kärnan i nyhetshändelsen han skapar som när behovet finns att diskutera djupare för att förklara och presentera motiveringar långsamt såväl som snabbt (jämför vi med Bush II vicepresident D. Chain tenderar han att argumentera i djupet ofta snabbt och det är inte alltid bäst).
Ett bra exempel som följer Obamas tema i känslospråk men nu också förstärkt genom att vara associerat till en faktisk sak han gjort genom att utse en aktör som agerar för honom (FOR brukar jag benämna det som semantiskt named relation: hon agerar där Obama är agentativ men har också frihet att själv agera inom gränser definierade bl.a. av honom).
Någon rationell avspegling av stegringen av problemen med åtgärden finns givetvis inte. Men om Obama ser större värde i att ej engagera sig närmare i problemen är det heller inte ett språk vi kan se som annat än energieffektivt och som reducerar risken för att motståndarna i framtiden ska kunna etablera en politik som i liknande situationer ev. är mer agerande.
Jag ser absolut inte hans språk som inkorrekt eller manipulativt. Tvärtom väl inom normalt för såväl svensk som amerikansk politik. Utan vi pekar här just på att han har talang för det.
Minskande risken för att han istället allt mer associeras också till det världsfrånvända, den som är kall inför lidande, endast engagerar i ett fåtal projekt som bär hans namn försenade, kanske framstressade, medan säkerhetspolitik såväl som ekonomin lämnas till vargarna och slagbjörnen att slakta medan USA's framtid blöder ut på torr jord man hungriga tvingas lämna.
Det lätt överuttryckta ordvalet jag valde för risken i attityd-förändring Obama motverkar bör ses som en tänkt förstärkning mer var vi skulle kunna nå efter en tid av problem ej hanterade attityd om än kanske aldrig i en punkt just uttryckt så starkt i en dominerande kanal (jag undvek förövrigt dom vanliga stereotypa referenserna i amerikansk politik då jag rent personligen kan uppleva dem lite tjatiga givet analyssystem m.m. och koncept-strukturer som Blue light där man behövt tittat en hel del vid manuella kontinuerliga kontroller under utvecklat på koncept man lätt känner igen från olika områden: därav att vi bl.a. tog oss några år bakåt i tiden hamnande närmare Vredens druvor för "torra jorden").
Komplettering: Finns här Sen. McCain plans to stall Dempsey's nomination.
Varande en engagerad utomstående utan någon kunskap om generalens karriär eller bakgrund. Havande endast färgats i min bild av honom och den amerikanska kamplusten kan jag tänka mig att McCain har rätt. Det känns som man tar en hel del för givit när man motiverar direkt från den militära ledningens sida varför några flygturer i och runt Syrien inte går med att ryskt luftförsvar (ej problematiskt andra länder med sämre flygplan) resp. spekulera om att en no-fly-zone skulle leda till krig (jag ser det överhuvudtaget inte annat än i en formell mening och i den praktiska betydelse att al-Assad resterna bättre isoleras i snävare geo-sida.
100& Dempsey's uttalande löpande under Syrien som fått mig att börja betvivla om de amerikanska stealth planen av sista generationen egentligen någonsin klarade vad som var beställt. Och att nivån istället hamnade på samma som den nivå man diskuterar försäljningar med till Australien.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)