Börjar det någonsin kännas nationellt vådligt när det kommer till Sveriges samarbeten med vår historiska fiende Danmark får någon sanna nationalist offra böter och resa över till Danmark och skjuta något stort omtyckt djur. Kanske en stor gris (jag är lätt osäker på om Danmark är annat än platt jordbruksland med stora grusfabriker).
Vi kan lära av följande exempel:
Inte dumt alls. Vem vet vad Obama kan tänka sig säga excalterande vanliga medborgare i Zimbabwe. Så här är det sunt balanserat mot den övergripande amerikanska kulturen: Kommer hit och likt gamla brittiska kolonialister tar vad helst de önskar utan någon hänsyn alls. Tillochmed Cecil.
Säger säkert mycket om vad Obama är i Afrika för Big Game Huntin. Eller så kanske oroar Mugagbe även om nog känner att ska man löst gissa lite på Obama är han ganska "lugn" i det mesta uytrikespolitiskt d.v.s. allt för tydliga uttlandet (med risk att jag gör bort mig här om de redan kommit) är nog mindre troliga.
"US President Barack Obama currently in Kenya has while ignoring African Union Chair President Robert Mugabe(dropped from his Africa visit itinerary), chosen rather to meet a group of (14)fourteen young Zimbabweans who were this week flown out of Harare to Nairobi.
United States ambassador Bruce Wharton said the fourteen Zimbabweans attending the sixth annual Global Entrepreneurship Summit (GES) in Nairobi, Kenya, on July 25-26, 2015 represent the human capital that forms the foundation that will stimulate economic prosperity in Zimbabwe."
Från: Obama Ignores Mugabe But Meets 14 Zimbabwean young Business People (2015-07-28)
Omständigheterna runt själva jägaren är svåra att sia om. Att köpa tjänster för jakt är ju möjligt som hans representant själv säger. Men så är naturligtvis i Zimbabe att ställa om verklighet rörande tillstånd m.m. i efterhand.
Eller tror jag kanske det minst troliga alternativet: En medborgare oroad vad för överdrivet afrikaniserade samarbeten Obama kan få för sig. Då får man som jag föreslåg om Nordiska rådet och allt med det heter riskerar att föra Kalmar unionen i nytt liv: Åka över och skjuta något stort gulligt djur hela Danmark gillar så tar de ut lite sund distans från oss.
President Mugagbe och dom stora symbolerna
Givetvis kanske det också ungefär stämmer som pekat som möjligt. Men Mugabe - och jag tycker trots ålder och nationell organisation inte att man ska utesluta ett visst personligt engagemang såväl som förståelse av den egna erfarenheten - har erfarenhet och tycks för mig en god förståelse just för dom stora kreaftfulla symboler vilka:
- Vilka spänner över många personer.
- Konvergerar stereotypiskt.
- Är enkla att diskriminera utifrån egna stereotypiska association från ett kontext.
D.v.s. vad som kan aktiveras som i ex. till ett riktat kontext. Rent av kan man välja att tolka - mängden fall är ganska få så det är förslag på en slutsats - att Mugagbe samlar potentiella symboler han kan se att han vid en senare tidpunkt kan välja att aktivera upp. Vi nöjer oss som exempel på det sista med:
Det är ett excellent exempel bredare här (i och utanför Zimbabe) ty vi har också en så potent visuell illustration av en gegrafiskt dimension i sista konvergens. Storslagna foton är en tilltalande dimension när det kommer till stereotypiska symboler vi kan se möjlighet att skapa alla möjliga värden av. Att fotografera Dansk stolthet över den agrikulturella industrin är inte fullt lika enkelt om man också önskar med de abstrakta värdena (dansk scenario med bondgårdar kanske) få in konkreta dimensioner direkt från verkligheten: Graven eller ett skjutet styckat lejon har dock de de konkreta dimensionerna förutom det mer abstrakta för exemplen med Cecil (Rhodes) resp. Cecil (lejon). För graven rör vi oss ju verkligen i en historia som även i nutid varit ytterst turbulent i Zimbabwe (omfördelning av jordbruk via kansske juridiskt formaliserade system och mer av att inofficiella maktstrukturer numera av och till har stor frihet i och utanför lagen i övrigt):
Jag är faktiskt förövrigt någon av svensk 1070- och 1980- Zimbabe-Sverige-kulturell expert. I högstadiet skrev jag ett arbete Zimbabwe - Ett lyckat exempel. Idag kanske man kan se det arbetet som ett fint exempel på hur biståndsorganisationerna gärna skapar sina egna framgångar oavsett hur fullständigt defunct deras satsningar och just för Zimbabwe då högst substantiella biståndet.
När vi är i det kraftfullt emotionellt intensiva med oerhört tydliga symboler lika kraftigt abstrakta (jämför i det än mer extrema med hur barn och ungdomar gärna accepterar "brand kopior" så länge varumärket är tydligt oavsett hur uppenbart kopian mer än bara kopia är direkt vulgär) - relativt i motsatt ändå de mer kontextuellt styrda tämligen tråkiga (och inget rätt eller fel i sig finns nödvändigtvis här) - är kanske Zimbabe sista 20 åren ett enklare modell-område än större länder? Jag har inte annat än i vad jag själv läser betraktat dem och är ex. osäker på hur mycket data nyhetshändelser bakåt jag själv har sparat (men antagligen bättre än huvuddelen av dom afrika länderna då publicering engelska har lång historik bakåt och levande än idag). Men tänkbart kanske intressant om någon söker den möjligheten. Det är ju tuburlent med många många exempel och kraftig konflikt i informationen.
Jag blev faktiskt lite imponerad här. Kändes elegant, starkt men ändå ej överdrivet. Säkrande upp lite om Obama pratar en massa strunt så alla kommer ihåg vad amerikanerna kommer hit och djur.
Konstens värde är sig själv nog och här förtjänar konstnären Mugabe får respekt
En vacker illustration av så många dimensioner i hantverket riktad information som är tappat i länder mer gediget demokratiska. Konstnärligt värde är värde i sig själv och behöver inte ställas i relation till något annat. Endast att man kan beklaga att ej något kulturellt och geografiskt nära ens egen position i världen fick privilegiet att få ta del av Konstnären Mugage (jämför med denna kulturella hyllning av Sverige: Ryssland förklarar vilka som betyder något i Norden (det är ej Danmark, Finland och Norge var för sig eller tillsammans) )2015-05-31) - Likväl Mugage har en viss kulturell elegans man nästan behöver få in dimensioner av "fair-trade", "Afrika", "djur snarare än teknik" o.s.v.). Någon från våra gemensamma skattefinansierade funktioner borde verkligen medan konstnären (givet hög ålder) finns att skapa uppmuntra honom till ett svenskt konstverk.
Jämför med svårt det är utan den skapade konstnären att nå upp till den en god verkshöjd på nyheternas effekt. Det hamnar ofta i att man ser ungefär vilken nyhet man behöver man "verkligheten" visar sig inte riktigt nå det. Reflektera Donald Trump's Ex-Wife Ivana Disavows Old 'Rape' Allegation ställd mot ett konstverk vi mejslar ut själva: Finns en yngre demokratisk politiskt engagerad kvinna? Har hon kanske blivit nationell omtyckt rörande människorätt? Internallt känd rent av? Om inte så hinner man nog bygga en sådan kvinna i tid innan valet. Och så en lämpligt skapad nyhet några månader innan valet med ett fruktansvärt övergripp på henne av Trump. Bättre än så hade ingen nyhet i dimensionen kunnat blivit med det sämre verkliga exemplet som kontext. Och så sällan vi får se nyhetshändelser konstnärligt såväl som effket-mässigt riktigt gjorda.
Vi ska därför känna känna respekt inför möjligheten vi fick med Big Game Hunting och ge President Mugabe erkännande för konstnärens elegans mer än mer endast erfaren i de enklare mer brutala effekter. President Mugabe förtjänar respekt för elegansen när han skapar.
Jag ger ett högt betyg för Mugabe här. 3.5 av 5. Och om jag någonsin givit något över 4 minns jag ej och så hgöa betyg är ytterst sällsynta. Han är verkligen en klenod för världen och jag kan inte annat att beklaga att åldern i all rimlighet indikerar att hans karriär snart är slutgiltigt till ändå (men sista åren trots den höga åldern märker har vi ändå många gånger fått uppleva konstnärens skapelser om än lugnare med mindre av hans person). Mugagbe är skicklig i den här domänen.
