Spännande tider: Från (Syrien) till Iran via "Irak"?

För ganska många år sedan nu gjorde jag en automatiserad "komprimering" av koncept och relationer mellan koncept i Bluelight (min representation av mänskligt vetande). Enstaka koncept som verkligen inte borde tagits bort försvann och som det senare skulle visa sig inklusive Syrien.

The wave i arabiska Nordafrika och in i den arabiska halvön argumenterade jag ganska långt tillbaka nu var delvis relaterad förändring Sydsudan i tid påverkan för att ge effekten. Det kanske spontant tycks lite underligt men bandbredden mellan Sydsudan och omvärlden har gigantisk (också om kommunikationen är långsam) från det enorma antalet flyktingar. Hopp - att förändring känns fruktfullt är viktigt - för att försöka göra saker bättre (ej bara internet är kommunikation meningsfull förändring. Ex. etniska konflikter gav nu upphov till stora krig och brott mot mänskligheten - såväl som positiva förändringar - långt innan internet: Många gånger är annan kommunikation viktigare därför att det är kommunikation som ligger närmare resp. persons risk och möjlighet: Värdet internet också där ska dock ej underskattas för skattning samt också medium av samma kommunikation avsedd som "annan" sort.). Extrempunkterna på individbasis ligger mellan djup melankolisk depression (omedelbart konkret belöning framför person behöver ej ge upphov till något försök att få den trots inget arbete d.v.s. orörlig - positiv kommunikation värderas ej positiv ex. glada ansiktsuttryck tolkas ej så - läggs ej märke till och filtreras troligen ganska tidigt nära perception) och ("egentlig" snarare än hypomaniska tillstånd som antagligen ofta ej medieras lika tydligt kopplat reward utan kanske mer feedback-mekanismer via ex. serotonin mer globalt flera områden än nödvändigtvis lokaliserat sådant som orbitofrontala cortex) mani där upp till vad helst tycks fruktfullt och kunna med hög sannolikhet resultera i stora belöningar (och där arbete resp. misslyckanden redan givna "förlorade" ej hella nödvändigtvis alls upplevs kostnad eller kommer med som del av discourse reflekterad).

Predikterande framåt följande från Sydsudan var den tunga terminerings-punkten innan ev. fortsättande svagare mer utbredd österut över de gamla kulturområden relaterade Persiens historia indikerades utan just alternativ direkt som det på många sätt via andra metoder svårbedömda Iran. Dock som sagt hade delar av arabiska halvön i övrigt fallit ur Bluelight. Och saknas kultur-koncept där existerar de ej för mig (processande text kan ord utnyttjas också om ej existerande om de indikerar ex. emotionella polariteter men ingen upparbetning mot annat än BL-koncept sker). Det hela torde vara diskuterat några gånger om vi går många år tillbaka här.

Givetvis är kopplingarna många mellan Syrien och Iran. Tolkningen att det nödvändigtvis har värde att se Syrien som en offer-buffert framför Iran kan jag inte bedöma då det kräver analys av en typ krävande (för mig åtminstone) hel del mänskligt-reflekterande ovanpå mänsklig kunskap för att etablera vetande visande metod eller data för att bedöma data. Det attraherade mig aldrig att kompletterande mitt vetande om området: För mig personligen tycks det vara kanske jordens minst attraktiva region. Och om ej följt the wave innan hade jag otroligt intresserat mig alls för regionen. En del bra data har dock kommit ur det hela även om jag åtminstone ännu inte processat den. Jag gick några gånger utnyttjande bl.a. nationella sökmotorer m.m. för att ta ut snippets m.m. som enklare ögonblicksbild av deras corpus in the wild men nöjde mig med den försvinnande mindre andelen på engelska.

Iran är oavsett "fastkörningen" några år i Syrien och den allmänna bredare rekyleffekt i negativ-valence (som mer än kanske oftare närmaste åren är märkbart för vem som helst när det gäller regionen då själva utsträckningen över många länder av the wave innan i Nordafrika och mer självklart och kanske därmed mindre intressant arabiska halvön gör den tydligare. Egypten och Libya kom ganska tidigt.) en nation som med stor respekt och viss oro bör betrakta den tänkbara turbulens närliggande Bagdad tycks göra troligare nu:

• Tension grips Iraqi Kurdistan post-referendum | Aljazeera.com

Ty bandbredden över flera kulturer från detta område in i de delar av kultur-paraply Persien som finns i Iran är mycket stor. Större än något föregående i den geografiska vägen från Sydsudan längs Nilen in i Egypten och ut i Nordafrika. Vi adderar på kulturområden ovanpå vad innan befintligt (också inkluderande historiska i all nutid försvunna i tidigare regioner så som mameluckerna i Egypten - Mamluk_Sultanate till 1519 - ev. 1517 som Wikipedia anger - då det slutligen gick in i det Ottomanska riket. Aktörer vi väl känner i kulturella rester från det geografiskt lokala området i Irans närhet d.v.s. samma Turkiet som Iran samarbetar med i Syrien: Och allt jämförbart samma eller starka befintliga kulturer - betrakta också mer uppenbart kanske de huvudsakliga "huvudskolorna" Islam - men många fler till antal så vi adderar på potentiell kraft historien satt på plats och bredden över de kanaler som kan föra meningen som skapar intensitet över gränserna.).

Att addera intensitet gör händelse verklighet. På vissa nivåer befintligt innan kan man hindra förändring via intensitet. Huruvida det någonsin de senaste tiotalsåren var aktuellt i dessa regioner vet jag ej. Det tycks vara en vanlig föreställning att det är vanligt och funktionellt i området men nutidshistoria ger så vitt jag vet inget exempel här. Viss ganska låg turbulens och vi är senast ganska få år senare i väpnad konflikt och snabbare växling styrelse där på grövre nivå nationerna kan delas in i ännu ej lite högre intensitet resp. de som är i kontinuerlig turbulens (ex. återkommande förändring "statsskick" jfr Egypten och Irak) eller krig.

Känner sig folk hoppfulla i Iran? Verkade kanske så för kanske två eller tre år sedan (eller om det var fyra: bara nyhetsrubrikerna fick mig att sampla ut Iran över allt på engelska: Men som sagt ej ännu processat data.). Hoppfullhet är spännande tider. Eller kanske just i den här regionen ibland med risk för att man råkar kollektivt förstöra hela sitt land i den typ av konflikter som ej naturligt för människan stannar innan allt är förstört om stridande sidor båda är geografiskt lokala. Klokt att hålla sig från att hamna så långt in i konflikt (där börjar förövrigt påslag genuttryck ändras vilket går i arv några generationer efter att lugn etablerats. Jag tog det för självklart två till tre år innan man ganska nyligen visade det första gången för tror jag svält möjligen åtta till tio år sedan. Studien finns antagligen refererad längre bak här. Så det kan vara trögt och tidsödande och komma tillbaka till ett mer konstruktivt lugn än man kan förledas tro då det ej bara handlar om situation just nu föda och ekonomi m.m. eller ens det samt väldigt påkostad hantering PTSD, vapeninsamling m.m.).

I mer praktisk än kart-namn-mening börjar ju förövrigt Syrien nu år efter att jag råkade rensa bort Syrien ur Bluelight gå in i att "försvinna" som "koncept". Hela orelaterat den bort rensning som tittade på om jag minns rätt antalet relationer - för få i förhållande till indikerad typ - samt vissa "noise-mönster". Men känns ändå som ett meningsfullt sammanträffande nu 2017.

Sydsudan duger inte för dom själva och förhoppningsvis inte för någon annan heller

Föga om något (jag känner till ingenting) var acceptabelt i Sydsudan medan inbördeskriget mer formellt ännu pågick. Föga om något (troligen ingenting) var acceptabelt i hur resp. sida hantera fredsförhandlingar (i mening mycket av att supa och hora - i konkret mening snarare än mer bildligt - och desto mindre av att förhandla). Detta om än inte värre än allt i mening ett samlat fram till nu är likväl värre än allt supande och horande under fredsförhandlingarna om korrekt att sådant här okynnes smyg-diktatur fortsätter trots som jag begripit det ett fredsavtal:

• South Sudan's media crackdown is an ominous sign for its brittle peace | The Guardian

Jag finner ovan som rapporterat 100% oacceptabelt och vad om det hela ska hjälpas till ett fungerande statsskick som kan utnyttja vad en del (inkl. jag) tror har bland världens största oljereserver (jag spekulerar mycket mer än för Sydsudan att Somalia såväl som länderna som följer floden in i Kongo inkl. Kongo kan sitta på ännu större oljeresever men självklart särskilt för Kongo dyrare att realisera värdet av) fodrar att man gör verklighet av hur fel det är.

Att tydliggöra hur oacceptabelt förtryck av free speach är bör ej vara svårt. Det är symptomatiskt typiskt - och vi ska i allt troligt betvivla att Sydsudan är ett undantag - i co-occurrance med korruption. D.v.s. att skära access till bankkkonton för diverse korrupta personer i ledning tror jag är ytterst funktionellt.

Jag håller det personligt som en mycket viktigare fråga att omvärlden prioriterar att Sydsudan har fungerande egna media som ej förtrycks än frågor relaterade crime against humanity under senaste inbördeskrigs-perioden. Det ena bygger in i framtiden till något bättre. Det andra går bak i tiden. Jag säger ej att inte båda är viktigare utan snarare att man kanske kan vänta upp till fem till tio år på det senare under förutsättning att man utnyttjar sanktionsliknande åtgärder ex. för ledande personer för att se till att åtgärder som verkar för en ny sundare normalitet ersätter de sanktionsliknande åtgärder som annars redan då kommer fordras om man i bästa av världar ska få de antagligen upp till tusentals som varit del av beslut när atrocities sista åren återigen gjordes nya (vi ska korrekt se ett land som ytterst defekt om tvingas formalisera som jag runt "gjordes nya").

Men därmed inte självklart på samma sätt prioritera ned utredning och allt besläktat rörande nya atrocities utan tvärtom se det som liggande i samma fråga som free speach för media. D.v.s. varje gång för varje defekt i och relaterat det frysta bankkonton i hundra tal för personer som håller makt oavsett om det kan göras direkt bevias att de just för en incident har ansvar.

De hade kunnat förtjänat något "bättre" men var tycks det ännu inte människa nog för att klara av det (och givet det är vad jag "föreslår" bättre för dom alla).

Vad min flummiga flytande intelligens associerar debatten ekonomisk-politik USA-Kina till

En enkel men till vardags ibland ganska funktionell modell för att förklara hur man tänker är att se intelligens uppdelad i kristallin resp. flytande intelligens. Åtminstone naturligt är min kristallina intelligens tydligt mindre presterande än min flytande intelligens som inklusive associativ intelligens är tämligen exceptionell (vi kan förklara den senares överprestation med att min kognition kan vara motsvarande åldrad i förtid av olika orsaker vilket skulle ge till effekt i vad jag avser en större tidig preferens för associativa relationer mellan neuron-grupper kognition kan konvergera till medan den yngre intelligensen istället har större relativ förmåga att istället bibehålla ett djup gående från grupp A, grupp B, grupp C o.s.v. i tur och ordning istället för i det första fallet havande en större mängd färdiga direkta anslutningar).

Praktiskt är en effekt av över-prestationen att åtminstone när man ger det lite tid presenterar sig diverse ex. här historiska händelser som är tänkbart relevanta men ej omedelbart identifierbara så för något aktualiserat. D.v.s. delvis en fråga om implicit kreativ association som bara inträffar och som praktiskt för ev. identifierande av värde fodrar en tämligen tydlig stringent bedömning hörande mer hemma i den kristallina intelligensen. Ibland brukar jag förövrigt som metod stimulera detta pågående under mer "stressad" tid associerande fritt vilket rent praktiskt är närmast omöjligt att göra när min kristallina intelligens presterar på god nivå.

En begränsning (som dock internet m.fl. datasamlingar i bästa fall kan lösa) implicit associativt presenterade tänkbart relevanta kommer med är att de ganska typiskt för mig är minst sagt tidsmässigt inexakta. Jag kan tänka mig att det indirekt är effekt relaterad begränsning kristallin intelligens där nu mer exakta datum-relaterade labeling av händelse har mycket av A, B, C, serier snarare än för ett ämne rörande intensitet / mängd eller vilken storleks-relevant dimension som helst uttrycka dem alla åtminstone över viss storlek direkt kopplade den där ju ordning utefter dem löser sig ändå och funktionellt för den flytade intelligensen (d.v.s. egentligen bättre åldrade kognitionen).

Så utan vidare diskussion lite som dök upp ur minnet har vi händelse 1. Denna illustrerar vi med denna nyhet som ligger tidsmässigt efter vad kreativiteten egentligen pekade mot. Mer hela kommande in där vilket föregrep innan det i delar i alla fall (om än inte så tydligt eller effektivt egentligen övergripande) började gå otur i det för dom.

• South Sudan to Get Aid From China; No Oil Deal (APRIL 25, 2012) | The New York Times

2. Och hur var det nu med länder andra än USA besökande den amerikanska delen av Kuba? Jag fick aldrig det fullständigt klart för mig när indikerat och ej heller därefter.

Både i 1. och 2. är vi nere i tid under Bush II tid som president.

Det är exempel på den association som kom aktiv efterföljande:

• Asian Infrastructure Investment Bank - Vet vi vad som är svårt att prediktera? Vad som saknar historik och argumenteras oklart med okända syften och relationer (2015-06-09)

Sydsudan: Är det dags för extern kompetens? Är det utanför vad ni själva kan klara?

Vi får se om diverse grupperingar i Sydsudan gemensamt klarar att ta saker till något funktionellt. Annars menar jag att det kan vara mänskligt mer insiktsfullt än kanske förväntat att erkänna att man inte får ut rimligt mycket resp. av konceptet Sydsudan och att man ej klarar att göra något av det själva efter nu ett antal år.

Kanske kan en lösning vara att söka kunnande management externt? Utanför själva landet?

Jag är förvisso svensk utan anknytning Afrika i ening att jag någonsin bott där. Men jag har några år intresserat mig för Sydsudan. Dess fina kultur, länge kamp, och rika naturtillgångar intresserar mig. Dessutom har swahili som talas bland en del grupper mer långt söderut varit vad jag tittat på (om än ej lärt som talat språk).

Och jag kommer från en kultur där man sedan uppväxt lärt sig hur man civiliserat röstar, samarbetar m.m. Jag kan utan att tänka på det massor om sådant.

Kanske ska jag komma ner och göra president några år tills Sydsudan hämtat upp sig dit där man kanske kan klara det med intern kompetens. Jag är också villig att prioritera det som slutsteg genom att ta några mer juniora sydsudaneser jag oochar och lär upp delvis på min fritid om civilisation, kultur, människan o.s.v. Det sista gör jag gärna ideallt därför jag bryr mig i världen och tycker inte delar ska ruttna bort bara därför att man där kan historiskt kultur-evolutionärt vara en 500 år bakåt i tiden jämfört med var jag står.

• South Sudan calls off elections, aims to extend president's term: government spokesman

Och är saker och ting värre än de tycks nu kanske vi behöver göra ett ingripande. är val mer varaktigt skjutna på framtid gäller att Sydsudan avstått detta som väg och att management kommer ner till leveransförmåga att ta rollen där självklart givet nivån rent allmänt management klarat sista åren är det bara att åka ner och göra president efter någon veckas initial insats.

I all realism är jag minst 10 - 20 ggr som det tycks nu jämfört med någon som suttit i regering Sydsudan. Nästan att man skulle behöva anstränga sig för att inte utan att tänka på det lösa Somalia också och inkludera in det i ett nytt Big Horne country.

Ekonomin i Sverige och EU, Libyen, Ukraina och lite av världen bortom just här runt om Europa

Riktsbankens räntesänkning känns lovande. Finns problem i brist på "fri valuta i flöde" med deflation kanske (som jag menade för några år sedan för EU) att göra mer valuta tillgänglig är kanske snabbare funktionellt än att sänka ner räntan men det är nu kanske inte riskbilden för Sverige (som jag ej är uppdaterad på). Viktigare känns jag att Riksbanken spelar för vinna:

• Den förändrade maktbalansen och att spela för att vinna (2011-05-01)

Och när vi talar i förändring finns ju skillnad mellan flera små och ett fåtal stora:

• Subadditive reward discounting (2014-06-17)

Och vid dagens slut kommer allt givet den "tolerans" förändring etablerad saker och ting efter det ner till hur många pengar individen har relativt värde och vana etablerad dem där derivata förändringen av allt vi vet är långsammare (nära nog alltid långsammare än allt vi kan uttryck med ränta upp och ner).

Starkt att tala tydligt om man ska tala och om räntesänkning som världsekonomin fungerar i vår värld nu sedan inte överdrivet många år märkbart (effekt tar tid trots ej överdrivna betungande problem i övrigt) är det säkert bättre att ta i tydligt.

Och lugnande bör vara att om nu tillgänglig "fri" valuta minskar ligger vi inte överdrivet långt ifrån deflation. Så länge nu tillskott av valuta inte riktat överdrivet flödar in i enskilda delar av vårt handlande och vår ekonomi (ex. nybyggda villor väsentligt större än de byggdes bara för 10 år sedan) bör det vara föga problem.

Och kanske börjar världen i och utanför Europa lugna ner sig lite? Vi har ju märkt i nyhetsrubriker turbulens av den mer våldsamma sorter i såväl Sydsudan, Libyen, Syrien och Irak. Samtidigt bränner Kina kol för fullt medan deras ekonomi möjligen bromsar in.

Men kanske börjar Sydsudan stabilisera sig. Det ska ju enligt uppgifter i media med dolda källor inom EU refererade festats under förhandlingarna. Samtidigt är jag inte så säker på att någon av dom inblandade entiteterna med management egentligen var särskilt nöjda på något sett med hur det var förr undeer dom längre åren av krig. Vi får se.

• Sydsudan: Lära sig älska freden (2015-02-11)

Och visst kan man ha bedömt förmågan hos libyerna fel. Kanske var andel läskunniga, utbildningsnivå m.m. överdrivet och att det är en förklaring till att dom tycks prestera sämre än vad andra länder när vi normaliserar klarat och klarar. Eller så hade man en liten större nedsida initialt än kanske förväntat och möjligen mindre senare även om det säkert även om man försöker och klarar förväntat normal prestationsnivå lär ta ett tag och nu upp till normal nivå.

Och medan ISIS i grundläggande dimensioner av vad dom är försökt länge och lyckats tycks det definiera sig som uttryckande internationell närvaro och kommunikation verkar nu som andra revolutionära organisationer givit och tagit möjlighet till det samma i Syrien. Samarbete där man är del av internationellt samarbete är så klart lika viktigt (jämförbart viktigt varken mer eller mindre men normaliserat nivå) som för länder. Det är inte bra att stridande grupper är kontaktlösa likt Nordkorea.

När det kommer till Ryssland - Ukraina volationer kan jag inte så mycket om den. Jag har följt den mycket mindre än annat i världen. Det är en stor värld och jag upplever det bättre att söka begränsa vad jag följer mer seriöst (lite som att jag för ett så stort land som Kina i princip inte följer landet alls utanför Beijing, Shanghai och Hong Kong). Lovande är Tysklands engagemang:

• Tyskland för mig är en kultur jag föga rationellt ogillar: Jag uppskattade verkligen ingenting med att lära mig Tyskland. Och det gick heller inte att undvika.
• Men Tyskland är viktigt i Europa. Genom storlek bara i head-count direkt såväl som kulturell närvaro ganska nära till fler.
• Tyskland är också väldigt duktiga i managent och rutiner rörande mycket som EU kanske behöver mer av. Tysken har ett mindre trevlig språk men är som stereotypen pekar på tycks det noggran med bokföring. Dessutom finns en hel del bra forskning att tillgå inom lingvistik.

Tyskland har upplever jag emellertid kanske - troligt så - etablerat efter Andra Världskriget haft en ganska speciell "kultur" och praktisk politisk realisering av världen utanför Tyskland. Världen är handel, viss preferens mot pacifism, och att man gärna ser att lösningen aldrig riktigt är rätt om man agerar. Agerande är så ofta alltid vad som kommer in i hur de tänker och vägen de går och tycker andra går vad man ser som problemet. Att agera är för dom ofta vad som känns som ett större problem än problemet man vill lösa.

Det är inte funktionellt i Europas framtid ty Tyskland är för stort. Ett kulturellt stympat Tyskland som inte riktigt klarat att lämna Andra Världskriget bakom sig men orkat det nog för att inte riktigt se det här i sig själva kan göra Europa samlat frånvänt världen. Det är ett problem redan: Att enskilda agerar ibland mer begränsat än rimligt förväntat för världens i särklass största ekonomiska zon är just mer begränsat samtidigt som det reducerar Europas samlade möjlighet att påverka. Snarare än att Frankrike och UK ibland gör lite bör Europa göra, och snarare än att man både ska lita på Italiens förmåga att hantera gränser så väl som att behöva se deras ständigt återkommande gnäll i nyhetsrubriker så fort det kommer båtflyktingar bör Europa hantera det.

Ukraina för Tyskland tror jag kan visa sig vara väldigt positivt. Jag hoppas att dom som spekulerat kan ha lyckats med ett första förslag man åtminstone mer trovärdigt reflekterar (även om man säkert kan behöva mer från det). Mer utrikespolitisk självkänsla i Tyskland är bra för dom och Europa (dessutom slipper man deras underliga-paficism moral-negativierande agerande medan andra engagerade oavsett pacifistiskt eller inte möter Tysklands hundratusentals i näringsliv eller politik hos diktaturerna)

Och faktiskt har jag större tilltro till Tyskland här än åtminstone mig själv. När en dimension av problematiken är de utspridda etniska grupperna det ryska folket eller kulturen eller språkområdet har är det kanske inte konstruktivt (även om negativ effekt nog var 0 eller nära så) att skissa negativa stereotyper som informations vapen om dem (men jag ville skissa den som minnesanteckning rörande en del annat: en färskare lätt besläktad variant finns förövrigt i Hong Kong's Xiaoming livrädd: Brittiskt Mod kommer ej lätt för kulturer ännu inte mer än ungdomar (2015-02-08)):

• Övning - Operation Ryska Döden: Björn döende i TBC och aids spyr smittan in i Europa (2013-11-29)

Tyskland har kanske ett perspektiv här med större relevans än andra: Många folk med kulturell närhet Tyskland finns runt om i Europa och de har ju en historisk närhet till Östeuropa genom 1900-talet.

• Ekonomiskt kostnad för Ryssland nödvändig för att säkerställa Europas och Mellan-Österns framtid (2013-07-06)

Och det verkar som att Polen finns med och håller ett öga på processen. Det är tilltro till att andra kan vara trygga i att ev. problem eller oförsiktighet kommer detekteras och uttryckas tydligt. Polen har en sund riskmedvetenhet till Europas historiska realpolitik såväl som gemensam tilltro och engagemang utan mer instabila turbulenser. Det är ett kunnigt väldigt seriöst land som mer än många engagerar sig i Europa. I alla fall refererande Polen bland färskare inlägg (länkar till äldre längre kan finnas ev. via taggar om ej i brödtext) och dessutom diskuterande ekonomi inte helt opassande här:

• Komplexitet och kostnad i planekonomi kompenseras med maktens rikedom (2013-11-28) /li>
  

Mer ränta

Från längre tillbaka:

• Valuta (2013-08-28.) Flera samlade.
• Att låta en valuta stiga: Manipulation eller inte? (2012-11-28)
• Bitcoin: Från färsk bransch till valuta född ur Noh-maskernas gömda 1700-filosofi (2013-08-23)
• Konceptuellt läckage i den affektiva valuta-handeln? (2013-05-13)

Snabb effekt 2012 och tidigare hade varit att bara öka mängden valuta varande en situation av brist på pengar. Sänkande räntande kan ju rent av verka delvis i den andra riktningen genom att minska attraktion av valuta. Hur situtationen är idag vet jag inte men så länge tillgång av valuta finns lär det knappast skada att ha räntan låg. Möjligt kan det rent av ge möjlighet att ta affärsdelar på bekostnad av näringsliv i bl.a. Europa genom att verksamhet får bättre finansiering utan att det i all verklighet kostar oss något trots lite över zero-strecket.

• Föga värde av räntesänkningen
  2012-10-26

Både amerikanerna och kineserna har ju redan shoppat företag ganska försvarligt några år nu skapande värde av divergenser i tiden mellan delar av världsekonomin (EU tar lång tid på sig kring mycket och kanske runt förändring av ekonomiska systemet dom här åren också och då kommer den baksluga amerikanen och kinesen och lurar av Europa företag m.m.)::

• Kinesisk analys - USA's lånekris: Obama segrade men "American style democracy" får inte vara med i utrikespolitiken längre
  2013-11-06

Att betvivla att Europa inte har de värre problemen redan avklarade. Att se Grekland idag som en gigantisk risk är lite löjligt jämfört med situationen när hela frågan om underliga lån diverse länder tagit i stor omfattning bland många länder (där det inte alltid gick att ens beräkna vad de kostade eller storleken p.g.a. av sluga system som dom lite långsammare Europeiska länderna inte förstått när de skrev på lånen). Nära nog allt tycks av vad som kommunicerat länge nu (bättre sannolikhet att inget ej upptäckt finns) kvantiserat och hanterat.

Och faktiskt om tysken inte lärt sig under krisen att det är helt ok att säga ifrån när greken gör "grekisk bokföring" där såväl som i Europa. För inte länge sedan kändes sådant lite "agerande" för tysken:

• EuroStat kände till Greklands falska bokföring av "låne-derivat" (2012-07-11)

Sydsudan: Lära sig älska freden

Jag är inte i närheten så i närvaro av att kontinuerligt uppdatera mig om Sydsudan som tillochmed året efter dess skapelse så att kommentera dess konkreta utmaningar är vad jag gärna ser att man mer ser som kanske mer abstrakta möjligheter man försöker illustrera med något konkret där det konkreta kan ha tio tusen hinder jag inte ser.

Rörande vapenvilan om den fortfarande existerar gäller givetvis att våld kan förekomma många gånger efter att den inleds utan att man nödvändigtvis anser den bruten. Delvis är det en fråga om hur förhandlande management ser på det resp. förståelse hos alla parter att brist på kommunikation till olika delar av styrkorna resp. feluppfattningar av vad dom andra gör kan orsaka problem. Letar en eller båda ursäkt för att själva bryta vapenvilan kommer sådana alltid finnas.

Frågan är om vi kan träna (reinforced learning) resp. att avstå från att bryta vapenvilan? Nu sägs ju svält inkluderande kanske fler än 2 000 000 personer vara snart realiserat.

• Fighting erupts in two South Sudan states days after latest truce Reuters
• 2.5 million on brink of famine in South Sudan: UN | Newvision.co.ug

Säg att intelligence ovan mark är etablerad så viss uppdatering av vad resp. aktör gör finns. Ev. förutsätter detta någon form av initial belöning till resp. aktör för att uppdatera utomstånd med sina positioner.

Om nu aktör A rör sig prospekterande in i område av aktör B ger vi aktör ett stöd. Om aktör B rör sig prospekterande in i område av A ger vi A ett stöd.

Säg att vi antingen linjärt eller troligare med viss exponentiell effekt ger stöd p.s.s. att om A initierar sådan väsentlig rörelse in i B under fem stycken meningsfullt breda tidsperioder (så att kommunikation av belöning till den andra o.s.v. hinner ske snarare än att man bottnar ut här direkt under några dagar därför att diverse söker gå in i B) blir bidraget till B nu tydligt större än innan och stort nog för att göra mer än att förenkla centralt i B och faktiskt under en tidsperiod där man ser framåt säg 6 till 12 månader kan förvänta en ej försumbar fördelning om konflikten fortsätter.

Det sista förutsätter viss besläktat natur med MAD ty egentligen för en konflikt som denna önskar man kanske inte egentligen rösta en av entiteter på sådant sätt även om man kan bli tvungen om man tänker sig använda metoden någonsin igen. D.v.s. det hänger på att resp. ej realiserar 5 en eller flera gånger, eller för den delen efter i och för sig föredömligt samarbete mellan krigförande men här olämpligt sätter sig och korrumperar systemet genom att resp. fylla fem serier med förståelse hos den andra om att man skapar värde snarare än just nu kriga.

Kanske är ett alternativ att försöka undvika bidrag som kan väpna resp. såväl som bidrag som föder befolkningen (det senare är ju bidrag man kan önska göra ändå). Ett alternativ kanske möjligen kan vara intelligence och kommunikation. Det är ju väldigt lätt att skära bort om man själv börjar gå in i den andras områden samtidigt så länge så ej sker ger det utökat skydd mot den andras försök att gå in i område av den som givits detta.

Lite förtid: Hej då Irak - Hej nya länder

Få lär sakna dig Irak. Och bäst nu börjar man skapa man nu stabilitet där möjligt nu just de närmaste åren för gediget lugn under överskådlig framtid.

• Shiite Militia Drives Back Islamic State, but Divides Much of Iraq (2015-02-08) | Nytimes.com

Och det var nog några månader sedan jag började ge Irak epitet (land eller vad man ska kalla det).

Kurdistan som nationalstat kan skapa långsiktig stabilitet såväl som adderande ansvar och en vedertagen form för det samarbete redan realitet i området. Tidigare diskuterat i:

2013
• Kurdistan: Kurdisk geo-politisk-kontroll i delar av Syrien kan tänkas skapa värde (2013-08-11)
• Glömde the Guardian massmorden på kurder?
  2013-08-28
2014
• Sydvietnam vs (blivande nationalstaten) Kurdistan (2014-11-13)
• Världsbild och perspektiv: Några till varianter i mötet grammatik, common sense och semantik (2014-11-13)
2015
• Kurderna löser egna såväl som större problem andra valde att ej se: Långsiktighet är nu en kurdisk nationalstat
  2015-01-27
• ISIS: Propaganda utanför intensitet och skräck i domän av "gender-politiskt balanserande" kan indikera nya risker
  2015-01-31

Och att minnas nu därför att ibland glöms det senare och missbrukas som argument för att en utopi ska ha existerat innan förändring: Volation i arbetsamma processer är givna. En lösning som binärt tar saker till stabilitet känner människan inte till. Vi har sett volation i Sydsudan men ändå är problematiken i konkreta kostnader mätbara ej värre än konflikterna innan och saker rör sig tycks det åt rätt hålla trots dalar av och till. Och säkert kommer vi se volation ett tag i Libyen även om jag ännu inte tycker att det ser särskilt mycket värre än man hade kunnat förvänta sig i dalar även om jag hade gissat på en längre period lugnare initialt. Irak kommer ha varit idag som Irak är idag. Dalar längre fram gör inte dagens situation med krig, folkmord och ständig konflikt ständigt sedan evigheter (minns folkmordet på kurderna Saddam implementerade med kemiska stridsmedel såväl som det "eviga" kriget med Iran resp. invasionen av Kuwait, innan historia färskare i vårt minne fram till idag).

Mycket av problemet med ISIS handlar om att Irak inte är ett land med den tro och samarbete hos folket ett land behöver. Samtidigt inte en diktatur asserting tvingat samarbete. Att ta land i det blev öppet. Här är sunda skapelser viktiga att uppmuntra.

Medan ANC såväl som stora delar av Sydafrikas folk i övrigt bland såväl färgade som vita afrikaner uttryckte verklighet av ett samarbete definierande landet det blev från att i någon mening redan föregripande sig själv i existens.

Sydsudan: Att lära sig älska förhandlingen och slutligen se till att leverera

Självklart stämmer uppgifterna om utgifter för South Sudan peace talks: After 13 months of slow talking and hard drinking, it's all back to square one är det olämpligt överdrivet.

Vi kan emellertid addera ett annat perspektiv på det:

• Att genomgå en process positiv för mig resulterande högst troligt i min målsättning kan ändå vara problematisk. Många har ex. problem att besöka tandläkare trots god motivation och tydliga problem.
• Processen känns tillräckligt otrevlig utan konkreta rationella problem.

Och omvänt:

• Många har som målsättning just att gå ur en process de är välinförstådda med är självdestruktiv utan att längre ge något värde och kanske aldrig något rationellt värde.
• Drogmissbruk är ett exempel på det.
• Processen initialt tillför upplevt värde utan konkret värde och efter en tid kan individen lärt sig att "förvänta" processen (inlärt värde predikteras) utan att belöning längre ger (men hunger efter drogen motsvarar nivå när inlärd initialt).

När nu två entiteter i konflikt med varandra ska förhandla med varandra gäller att:

• Det lär misslyckas många gånger.
• Ofta kan säkert resp. ej ha som rationell målsättning från sitt perspektiv att lämna konflikten.
• Oavsett vad här är det ändå bra att man träffas. Åtminstone en del motstånd och distans kanske kan reduceras.

Vidare gäller att om det nu misslyckas är det självklart utmärkt att man försöker längre fram igen. Om nu processen i sig tillför hedoniska värden och därmed i sig alltid där resulterar i en belöning vinner åtminstone individen deltagande något från den och särskilt om nu en större kontrast finns från landet självt i konflikt kan lära sig att älska processen varande mer benägen att acceptera deltagande från en mindre egen motivation om en utgång i form av fred.

Ett antagande här är så klart att individerna inte lever jämförbara trevligare liv vanligen. Det kan jag verkligen inte bedöma för aktuella personer. Och oavsett de ev. möjliga värden uttryckta här är så klart kostnaderna här tämligen vidlyftiga. Men samtidigt har jag svårt att se att det självklart är ett problem att personerna roar sig och att förhandlingarna drar ut på tiden. Situationen är ju trots allt att tidigare försök misslyckas vilket också är ganska vanligt allmänt för sådant. Och knappast tror jag att längre långsammare tid p.g.a. av större i kontext omkring - avgränsande med viss hedonistisk framing - behöver vara något problem. Kanske vinner man sett över en dag just mer på att sitta hela dagen från klockan 99.00 till 18.00 utan kanske med samma resultat lika gärna kan börja 14.30?

Här givit goda förutsättningar kännande varandra från förr, haft tid på sig o.s.v. tycker jag hur som helst att man får ta leverera ett resultat egna folket såväl vi i omvärlden av behov av olja m.m. kan bli nöjda med. Istället för att hålla på med sådant här strunt skulle man ha sett till att etablera infrastruktur man god egen återbäring av för att leverera olja effektivt såväl som att ta upp mer av den. Oljan i Sydsudans jord kan vara mycket mer än vad känt idag. Helt skulle det inte förvåna mig om vi har de största oljereserverna i enkelt tillgängligt land i och runt Sydsudan resp. Somalia.

Givet att nu kunskap om påverkan av utbildning, konflikt, befintliga negativa stereotyper m.m. inte är särskilt spridd eller djup är det just sådan här miss management som späder på rasismen i Sverige m.fl. länder. Det hela tycks helt enkelt vara sämre och kopplas så enkelt om än felaktigt till enkla visuella kännetecken som hudfärg. Ett större ansvar utanför det egna folket och allmän moral finns därför för inblandade. Man skadar hela Afrika och många fler utanför kontinenten.

Komplettering: Går det rimligt bra den här gången kanske man kan pröva nästa gång med att låta Drugs,_Inc. göra ett avsnitt i smyg följande barnöjen m.m. med spännande problem-fokuseringar i landet diskuterande summor m.m.

Saudiarabien pumpar ner Ryssland upp till 16 månader framåt

Reuters bakåt några år har gjort några av de mer gedigna politiska analysen jag sett i den engelska journalisten på nätet (bland de senare granskningen av de kinesiska maktnätverken i partiet vilket förvissa säkert är vad som kan - och ev. har utvecklats kontinuerligt - men utanför området även var intressant i andra nätpublicist-komponent bl.a. relaterat presentation) men har möjligen tappat något sista året (egentligen har jag läst Reuters mindre den här perioden än åren tidigare så jag kan ta fel). Analysen nedan upplevde jag missade i princip alla av de geopolitiska tänkbart helt styrande faktorerna:

• Oil prices and Saudi diplomacy | Reuters

Slutsatserna - i form av egentligen inget konkret vilket så klart kan vara legitimt - kanske är korrekt och bättre underbyggd än vad som märks men de tyngre frågorna saknas helt.

Saudiarabien är ett land av en typ vi här väljer att kalla commotion känsligt. Det är i public discourse, kollektivt moraliskt imperativa koncept, lagar och regler ytterst enhetligt. Detta är delvis - till ganska stora delar tror jag men med viss medvetenhet om att det är svårt via de verktyg jag har att tillgå i form av textanalys och sampling ett land svårt att ta ut data för - säkert en konsekvens av att detta är en diktatur med starka kulturella förtecken av teokrati (men utan teokratins "makt-kostnader" för de styrande entiteterna).

Denna typ av commotion känsligt skiljer sig från commotion känsliga regioner som istället är direkt volativa med gärna snabbt föränderlig derivata när det kommer till commotion intensitet (protester o.s.v.). Samtidigt gäller att när sådana går över ett möjligt tröskelvärde kan väldigt mycket hända väldigt snabbt man kanske trots planering för sådant egentligen i vardagens lugna avkopplande tenderar att aldrig ta på allvar ej heller någonsin få någon riktig erfarenhet av realitet. Potentiellt är det som att vända på en hand så är allt relaterat styrande, politisk-verklighet i delar eller helhet förändrat.

Saudiarabiens ägare - en inte helt felaktig term för många diktaturer och nog i åtmionstone delar relevant också här - önskar ej turbulens som riskerar att sprida sig in. Verkligheten sedan många år nu är växande radikalisering i regionen i de religiösa tolkningar närmare den styrande eliten. Vidar finns etablerat sedan åtminstone åren innan revolutionen i Iran något av vad som är jämförbart i potentiell commotion intensitet med detta i religiösa tolknings-pool längre i från den i Saudiarabien styrande eliten.

Men det är en problematisk menar jag felaktighet (och som jag tror är ganska vanlig även inom entiteter som ritkat med expertis följer regionen men möjligt tar jag fel här) att se de två poolerna i religiös-tolkning avseende radikalisering som för mycket det samma i regionen.

Shia (d.v.s. Iran och relativt Iran lite uppåt och österut) har försvarligt av riktigt brutal radikalisering men vi har en pool längre österut. Shia - när vi nu väljer den det religiösa epitetet - är trots minoritet i såväl Irak som Saudiarabien vad som argumenterat är stabiliserat av en teokratiskt geopolitiskt jag på det allvarligaste menar är stabil (betänk den internationella stress verklighet sedan år resp. den goda bandbredd för television såväl som andra kanaler för informationsutbyte med omvärlden) och projiserar något av viss geopolitisk-stabilitet i en verklighet som varit i kontinuerlig utveckling sedan många år. Polariseringen i islam är en konflikt grund men det är också något av en lugn verklighet så här långt västerut (går vi österut är det en helt annan sak).

Sunni fundamentalismen är i pågående commotion. Och i denna pool har vi tror jag delvis (åtminstone praktiskt) relaterat en ordentlig rörlighet på individer såväl som grupper. Fler geopolitiska länder med viss gemensam kultur och språk finns mellan vilka man rör sig och för radikaliserade grupper kan finns utrymme att skapa upp realiserad grupp lokalt när möjlighet och upplevt "behov" hos tillräckligt med individer finns. Här skiljer vi oss nu i geolokaliserad commotion från klassiska terrorist-nätverk i och med Irak egentligen aldrig var en mögen stat med bärkraft som nationalstat (som jag definierar inkluderande ett demokratiskt) och varit konflikt och turbulens under väldigt många år: vid sidan om konflikter innan landet, hade vi det långa och blodiga kriget med Iran, ockupationen av Qwait och därefter Commandante Bush's ockupation av landet.

Stabiliteten i Iraq är tror jag framöver att betvivla med mindre än att politisk-doability i att se verklighet alt. att en kulturell utveckling i inte minst gemensamma epitet för landet träder fram. En för stabilitet seriösare lösning - för hela regionen inkl. Turkiet och jag tänka mig små-gapar och skriker kring sådana här tankar - att ta kurdernas regioner till nationalstat inkluderande det större ansvar som följer med en sådan. Hade Iran varit en funktionell demokrati - stabil också i detta sedan år - hade det kanske inte varit en dålig lösning att de ev. expanderade ut något eller att en mindre stat (många sådana finns i området också i övrigt: många egentligen och korrektare inte mindre än många andra länder i världen inkl. i Europa).

Nu är Irak emellertid liksom Saudiarabien commotion känsligt men med kraftiga förändringar i derviata av intensitet. Hantering av akuta problem kan tänkas föra saker tillbaka där det hela var innan. Men de är efter det lika commotion känsliga och potentiella problem. De kraftiga derivata förändringar är vad riskerar att jöda såväl shia och sunni radikalisering fortsatt. Jag lutar att tro - men är ej tillräckligt kunnig rörande regionen överhuvudtaget - att sunni är den mer volativa bärkraften här givet pågående commotion som hade sin startpunkt i Syrien.

Det hade varit tillfredsställande om jag hade kunnat säga att jag predikterade turbulensen i Syrien avseende upproren mot al-Assad-regimen. Emellertid var så ej fallet. Vad jag predikterade var jämförbar (i termer av vad möjligt i prediktions-modellen där vi ej ska tänka oss exakthet i head-counts m.m.) turbulens i Iran. Under optimering av min Bluelight struktur över concept till en mindre effektivare version jag då hade behöv för den dator allokerad togs det hela ner till säg 150 000 koncept (med i genomsnitt ungefär 85 relationer ut till andra för resp. men för länder typiskt flera tusen upp till tiotusentals). Syrien föll bort i någon automatiserad optimering ner p.g.a. dålig qa-kontroll och regelbaserad filtrering av mig. För mig när jag följde commotion i Nordafrika egentligen med början faktiskt nere i Sydsudan existerande ej Syrien. Syrien var in-imploderat med Iran.

Efter realitet av upproret uppföljer jag ej att jag tagit fel i något på den nivå möjlig att försöka ta ut prediktioner av från mina modellsystem. Kraften i det ska vägas och balanseras mot att detta tråkigt nog åtminstone till delvis nyligen i tänkbara positiva händelser möjliga att bidra med har föga om något realiseras: d.v.s. jag eller modellsystemet har här haft rätt i negativa utfall. Inkl. att jag tidigt pekade på (och därmed inte såg som saker konkret var rörande insyn och närhet av omvärld gick ifrån argumentation jag här tidigare gjort under om jag minns rätt mer än ett år om behovet att skapa närhet, broar och samarbete med rebellerna för att skapa en god verklighet framåt och bl.a. inkluderande att väpna upp dem)-

Commotion i Syrien är nu i Irak. Detta är stark commotion. Geopolitiska kommentarer relaterat Saudiarabien relaterat detta tenderar ibland att ta en lite "åldrad" tolkning med mer av långsamma turordningsspel om inflytande. Det har ingen verklighet jag kan tänka mig att Saudiarabien efter att turbulensen i Syrien tog fart upplever är särskilt viktig. Turbulensen kan sträcka sig in till dem.

En väg för en aktör som Saudiarabien att hantera detta är att göra mer eller mindre exakt det samma jag menade att Västerlandet borde ha gjort. Skapa närhet, bygga broar och samarbeten, och etablera en värde-transferering som ger stabilitet för detta över en längre tid (d.v.s. att man varaktigt under flera år behöver samarbete med dem så man lär känna varandra o.s.v.) för att fortsatt få stålarna, vapnen och platser att vila ut och träna sig.

För Västerlandet är detta en enkel och god åtgärd som när det sker med bredd kan stödja demokrati i en långsamt funktionell takt över hela arabvärlden där vi ju har kulturell-turbulens i mötet sedan år vilket detta då kan reducera problemet av. Det är ej en ensamt funktionell åtgärd. Det innebär ej heller att enstaka insatser misslyckas. Men över regionen är troligt ett konkret värde till ett relativt lågt pris. Stabilitet och den långsamma utvecklingen är möjlig därför att geo-avståndet är större.

Geo-avståndet till Saudiarabien är kort. Och nu är såväl Syrien och Irak i commotion. Jag betvivlar att något ens tidigt i Syriens turbulens kändes långt och tryggt eller konkret stabilt positivt oavsett en väg att reducera Irans inflytande. Att stödja rebell-grupper innan turbulens såväl som under är något av en nödvändighet för en commotion känslig stat som Saudiarabien. Men helt säkert är medvetenheten om möjligheterna / riskerna för att Saudiarabien ska gå i commotion prioritet ett eller två i Saudiarabiens säkerhetspolitik.

Hade Västerlandet byggt broar o.s.v. så att det i sig adderat stabilitet och givit tror jag ganska väsentligt större kraft och bärkraft till det. Ryssland har saboterat och tror jag mig veta är i mindre realiserat fortsatt såväl som potentiellt vid behov mer uttryckt tänker sabotera sådana insatser igen.

Regionen är i turbulens. Att möjligheten att stabilisera är hindrad. USA som klassiskt inte varit främmande för att agera i regionen är mer återhållsam. I mycket är det väldigt sunt och tror jag ger värde in i framtiden. Att ge hjälp och etablera närhet och samarbete är dock bra. Och jag menar fortfarande idag precis som när det begav sig i Libyen att skillnaden mellan att ge stöd från lyften - ej beträdande landet där soldaten i miljön är främling med folket på plats vars revir det är (människan är kraftigt revir-försvarande från hem, över hembyggd, och upp till nationalstat) - är kraftfull konkret hjälp givande möjlighet till att projisera bärkraft lokaliserat när så krävs kompletterande ekonomiskt stöd, vapen, utbildning m.m. USA var ej just på alls kring att göra sådant i Syrien under upproret innan övergreppen, krigen i påverkan mentalitet såväl som de okontrollerade regionernas öppenhet för vem som helst att försöka något som vi nu vet att det som kallar sig Islamic State of Iraq and the Levant kom ur från när linjer och kommunikation över vägar runt några städer i stabil kontroll klarade att uttrycka någon form av centraliserad management. Indikationer på detta kom relativt tidigt.

Givet riskerna här och den pott jag kan tänka mig att makt-entiteterna i Saudiarabien upplever är hotad tror jag nog att värdet i det väger tyngre än ev. positiva (sunda ekonomiska tror jag Reuters blajet kallade det) såväl som negativa ekonomiska värden. Staten har ganska få innevånare och en väl-utbyggd struktur för att pumpa upp som man vill. Tar de ner priset nu en period är andra aktörer inom olja desto villigare längre fram att prishöjande vettigt samarbeta vilket inte otroligt tar igenom det: Man tar en prisdipp nu för att uttrycka den vikt man fäster vid händelserna i Syrien i ett ögonblick när andra aktörer faktiskt börjat agera konkretiserat (givet problematiken med IS). Ev. möjlighet att kanske inte allt för långt in i framtiden ta det längre är inte otroligt vad som kan ha värden att delvis komma från internationella samarbetsorganisationer för att försöka få in entiteter i Syrien där relativt tidigt såväl som att det har viss "politisk-elegans" USA åtminstone under President Obama gillar (vilket jag tror är sunt oavsett hur funktionellt handikappat United Nations är: Det kan vara en av många funktionella vägar för att minska risker för att stimulera radikalisering genom befintliga föreställningar såväl som propaganda om USA's agerande). Ryssland kan sabotera här. Det är heller inte otroligt. Och det kan betyda allt för regimen i Saudiarabien.

Expanderad commotion med intensitet i tillväxt redan i derivata kanske rent av kan ge oss fler underliga och svårhanterliga "skapelser" i den "non-state" Iraq är. Inte fullständigt otroligt kan det hela bära-hen till en ordentlig fortsatt problematik rörande Sunni polariseringen medan Saudiarabien samtidigt trycks från påbörjad och växande commotion Shia. Det senare kan Saudiarabien inte gör något åt nu därför det är ej realiserad verklighet idag. Det är potentiellt hot. Den andra fronten är dock redan igång och om expanderande vad som när eller om den andra realiserad skapar en kanske mycket "intensivt händelserik" verklighet. Mer eller mindre det ända Saudiarabien kan göra som på kortare sikt - säg upp till fem år - ordentligt kan minska ner regimens riskbild är Syrien och Irak. Och där tycks Ryssland stå och bromsa kanske i något lite en aning välkommet (såväl som ovälkommet) av USA när det begav sig inte allt för länge sedan i diskussionerna om åtgärder.

Givet det är det så klart bara att pumpa ner oljepriset så Ryssland känner något av den kostnadsbild Saudiarabien upplever för sig. Mindre stater relaterat olja känner givetvis av problemen såväl som Ryssland. Men runt gulfen väster om iran är demokrafi, head-count befolkning, struktur m.m. inte riktigt sådan att dem något överhuvudtaget under en kanske inte allt för begränsad period. Bärkraften för att om säg ett år ta upp priset lär visa sig gigantisk.
<7p>

Jag skulle nästan bli lite förvånad om Saudiarabien inte åtminstone försöker maktmäkla lite i ge och ta mot Västerlandet kring detta. Lägre oljepriser även om effekten inte ska överdrivas lär nog mer än väl om det ger lite dynamik med spridningskraft i ekonomierna mer än väl finansiera ett effektivt men ändå vettigt begränsat stöd i form av åtgärder. Glöm heller inte att detta är deras chans att via detta medel kunna addera till stabilisering. Går vi inte brutalt många år in i framtiden kommer oljan inte vara ett cash-medium med sådan potens att Saudiarabien kan göra sådant här. Fler system och lösningar vid sidan om skiffergasen tycks vara på väg. Vidare är det mycket tänkbart att vi har stora (kanske gigantiska: jag tror lite på riktigt stora faktiskt av orsaker jag delvis diskuterade för ett till tre år sedan eller där någonstans) olja-fundigheter i Somalia och Sydsudan än gediget dokumenterat idag.

Min tro är att Saudiarabien pumpar ner Rysslands ekonomi nu och ett tag framöver. Där ett tag framöver är tills ev. annat relaterat tillgång och efterfrågan ev. gör det ineffektivt / Ryssland börjar förstå hur Saudiarabien tänkt och tyckt här (när de nu börjar lära sig deras semiotiska signalsystem) - och vem vet kanske ett tag till efter det. Säg ett år och två månader med en ev. "utökning" med tre månader (eller möjligen ner en sex månader men jag betvivlar det).

Sydsudan, Japan och Tibet: När motiverande abstrakt kraft behöver möta konkretiserad realisering

Givet Japans allt större donerande av kraft och vetande för en bättre värld resp. Tibet under diktaturen resp. i exil år av misslyckanden upplever jag rimligt att särskilt se det möjlighet att de från resp. kultur som känner sig kallade att läsa och begrunda konkreta möjligheter. Att jag har något nyttigt att lära Sydsudan i den konkreta verkligheten tvivlar jag dock på och i det abstrakta känner jag god förhoppning om att man ska orka till stabilitet och ett enklare, trevligare och lugnare land varaktigt.

Passande temat korrekt rytmisk jämntakt utan allt för mycket av upp och ner:

Inspirerad v President Reagan och dennes korrekta uuttryck för upplevelsen att Born in the USA var sunt nationalistiskt med mening av vad han såg representerade USA's själv menar jag nog att vi här uttrycker den korrekta pro-militära valence-bilden. Vad vi bäst förebygger därför att det är dyrt i liv och ekonomi men som vi ändå av och till kan behöva realisera.

Bland någras upplevelse att President Reagans var fel eller att det var underligt att han tyckte så - främst tror de som befann sig långt ifrån honom i den amerikanska politiken - missar man att se det större han tror jag såg just i Born in the USA.

Emellertid även om - där Mr Springsteen sägs reagerat själv - menade att lyriken avsåg att kritisera just vad man upplevde att Reagan var symbolen för var det knappast vad han såg som exempel på något anti-antiamerikanskt liksom heller inte just vad han såg värdet av skapelsen låg i.

Lyriken uttrycker ju just den frihet han såg som det viktigaste i landet såväl ut i världen. Möjligen var Reagan kanske inte en mycket exakt personlighet - de hör inte till de vanligaste inom politik även om President Obama utifrån kan upplevas mer exakt - hade han god förståelse av konceptens betydelse för att ge ett budskap djup och mening där inte orden i sig alltid är det viktigaste (allra minst i lyrik med eller utan muskk).

Att lyriken upplevdes av några som kritik av honom (den konstnärliga tolkningen såväl som direkta upplevelsen är ju ej vad konstnären kan styra över) förändrade inte de abstrakta symbolernas mening, inverkan och de symboler och associerade mening som adderades in av många fritt i upplevelsen. Springsteen uttryckte i det konkreta budskap han tänkte sig en riktning för vad han såg var den logiska slutsatsen om de djupare mer allmänna koncept om ex. "firhet". Men sådana mer riktade inte minst inom politik budskap är mindre påverkande än det abstrakta känslotunga och hamnar helt under.

President Reagan hade i hur han klarade att skapa politiskt nytta av det sällsam förmåga i området av de abstrakta symbolerna (bland det mer fascinerande i hur konkretiserat ändå inte riktigt vad man uttryckte så effektivt i den riktade informatione kan vi minnas "Star wars": en av flera komponenter som hjälpte den politiska eliten i Sovjetunionen att tänka praktiskt nödvändigt närmare i tiden från det gigantiska ekonomiska problem man skapat där strukturen var så icke-flexibel att den svårligen enkelt klarade att lösa upp det hela. Projektet var ju kostsamt och ej vad Sovjetunionen såg att de klarade att kapprusta mot. Detta talade ju bl.a. om att sätta alla kärnvapen strategiska urspel. Det mesta rörande sådant var vid den tiden ej i närheten av korrekt. En efectos especiales - special-effekt - fodrande också mycket av presidenten i den direkta kontakten med Gorbatchev.

Något av vad jag gjorde i det lilla när jag fritt adderade de stereotyper jag tyckte hade mer praktiskt värde i mening av förebild snarare än att med exakta mätinstrument och förstoringsglas gått igenom University of California Boss Napolitanos karriär:

• President tungt större än Minister: Napolitano öga till öga med Obama (2013-10-29)

President Bush II menas ibland varit mindre exakt i detaljer - oftare nu kanske - men har oavsett ev. riktighet i det något av av Reagans förståelse för det mer abstrakta och symbolernas betydelse. Lämnande hans egna uttryck kan vi aktuellt med aktuella (nu sedan igår mer hoppfulla) nyhetshändelser i Sydsudan att hatten så passande för President Kir när landet var nytt och investeringar i att bygga upp realisering av vad som tänkbart är världens största oljereserv på land (och mycket troligt är riktigt stor) var en gåva just från Bush II. Den hjälpte tror jag medier i väst att se möjligheterna och förde upp oljan i Sydsudan som en fråga av och till.

Hatten med flera symboler finns i:

• Sydsudan: Gemensamma symboler utanför konflikten (2013-11-12)

Aktuellt magasin fotograferat är New African - den relativt värde med sin kostnad av 32 kr per lösnummer den mest prisvärda politiska pulikationen - från år 2009. En del av min privata samling av magasin med en från symbol-inverkan utsida intressant att spara (ex. när i funktion till lösnummers försäljning)- Nedan åublicerad igen...

Och bland mina favoriter bland aktiva politiker har vi en just nu med hög naturlig förståelse av de abstrakta symbolernas betydelse. Och jag tror det är precis vad Japan behöver för att få lite sund fart i ekonomin där man vågar lite förande in rörelse.

Foto: クリンク-2

Abe är ledare både i konkretgörande och i att visa att man kan göra saker. Det viktigare behöver i stillastående ekonomi inte vara alltid om man håller med om något konkret beslut rörande skatt eller ränta. Ger det förändringar och höjer upp känslorna en aning oavsett riktning är det strålande.

Jag är mycket imponerad. Har rent av gjort mig en aning mer än pro-japanskt än jag normalt är. Kanske är Abe när vi har fler år att bedöma det från kan passera Reagan i förmåga att förändra det övriga vant sig vid att ta för givet därför det pågått så många år utan förändring. Samma värde exil Tibet har stort behov av sedan länge men ännu saknar ledarskap för. Problemet menar jag är:

• De kämpar i form bättre och mer regelbundet än de flesta i och utanför diktaturen Kina.
• Men någonstans bakåt i tiden vande de sig vid - lärde in det kanske hårt - att det varje gång är givet att de kommer förlora.
• Jag har diskuterat det förr genom åren men inget där kan illustrera det bättre än sidta årens abnorma ökning av antalet självmords-eldare. Förlusten är så given att det känns för en försvarlig andel relativt normalt sunt att gå iväg till en politiskt protest med en dunk bensin och tända eld på sig.
• Problemet begränsar Tibets möjligheter till att komma ifrån de ständiga övergreppen och förtryck.
• Det kan vidare tänkas göra transformation till demokrati svårare för hela Kina.
• När protester uppstår mer potent längst kustoområdena har folket alla möjligheter att föra det till rätt slut med begränsade kostnader.
• Viktigt är att man klarar en symbol-tung seger över para-militär. Motsatsen med hur till blev förra gången på ett känt torg.
• Orkar man dit har vi ett nytt markov-antagande med pågående befintligt nutid - nytt i emergence - hur folket bredare och djupare bedömer möjligheter.
• D.v.s. att man reser sig i fler och fler städer och regioner.
• Och där bottnar strukturen oavsett hur slösaktigt överdriven idag snabbt ut även om vi antar att varje inskriven i arme eller polis faktiskt lyder order (när familj är på andra sidan d.v.s. växande troligt när i emergence minskar sannolikheten att alla står kvar samtidigt som nytt markov-antagande är lika verkligt för dem).
• Men marscherar nu tibetanierna igen ut - kanske fler rent av - tagande för givet att de ska förlora.
• Ställer upp sig på rad. Några eldar upp sig för att hjälpa fiende-soldaterna. Andra försöker le åt dom. Eller prövande vad som helst av allt de redan prövat och förlorat med gång på gång.
• Ges i värsta fall en initial tydlig förlust förstärkande motstånden mot att man ska orka till ett nytt markov-tillstånd från en annars trolig seger. Folk tycker att det känns dåligt, att det inte går, och resonerar att nu förlorade tibetanerna igen och de har ju tränat på sådant här så många år så då kan det inte gå här heller.

Vem om inte i en störd subkultur som resultat av egna idésystem såväl som ständigt förtryck, tortyr och förstörelse av vad som gör sunt tänkande möjligt går ut när det hela redan börjat förlora?

Tibet behöver se det symbolvärde man förvisso har i laman. Men också se att något av samma problem är lika verkligt hos honom och bland exil-tibet såväl som i landet. Tid av emergence fodrar mer av den åttonde Buddhans kraft att ta det fast störda till en friskare varaktighet om inte evigt så till nästa större transformation. Förändringens kraft associerad den är bredare men med ett annars så strålande exempel på vad som behövs i Abe kan vi ta ninja-munkarnas åkallade av denna Buddha som ett lämpligt föredöme. Namu ´[Amu] amida butsu. Äre vare Amidha Buddha i tyst åkallad ej röjande närvaro via dumt såväl som onyttigt eldande.

Åtgärder i exil likt detta kan tyckas oskyldigt ellr rent av bra. Men vem ber dom till?

• Special prayer service held for Tibetan self-immolators

Laman de har representerar ju just det undantag från trosföreställningen i övrigt som kan ingripa i världen. Övriga har lämnat den konretiserade världen. Om laman duger inte. Man behöver någon yngre som klarar att uttrycka kraftfulla symboler och vet att man både kan och kommer segra. Vill man vara otrevligt fundig (om än osmakligt talande på nivå med ) kan vi konstatera att dom förlorade redan två dar innan:

• China arrests Tibetan monks for funding prayer for Dalai Lama

Tibet imponerar inte här. Den kinesiska diktaturens avlönade imponerar heller inte. Ingen utmaning för dem i Tibet. Bara att gå och om ny på tjänsten kanske fotografera några självmords-eldare som minne och sedan peka för ungefär var man hellre vill att de ska komma någonstans nästa gång för att göra administrationen av arresteringar m.m. enklare.

Sluta be och skaffa ett par som kan leda politiskt resp. i religion istället för dom man nöjer sig med nu. Vad som visar att lösa tillståndet man ligger fast i istället för att visa upp samma imponens år efter år. Klarar man inte att skaffa sig sunda ledare undr exil i demokratiskt land ska man inte förvänta sig att något blir bättre i Tibet heller.

Skämtteckning jag gjorde i samband med Libyens transformation (det finns en till lika oartig från ungefär samma tid):

Och munken Dalai Lama inte minst känd för sina bästsäljande böcker och en lång karriär som politisk och religiös ledare utan något egentligt faktiskt resultat alls i större frågor han drivit:

Fler (inte alla) från samma period kompletterade långt senare (leta bakåt så hittas övriga).

• Komisk teckning: När yngre flaggor ger sig ut på äventyr är det viktigt att äldre kommer med (2012-02-03)

Abe är ledaren fler länder behöver men mest Japan har även om hans utrikespolitiska engagemang för en bättre värld är en god möjlighet till resurser och kunnande från en av de fem i vetande, teknik och ekonomi ledande länder. Engagemang är dessutom möjlighet att skapa långsiktiga relationer med delad kultur till länder ut i världen gynnande båda många år - samtidigt som det nu och några år för Japan är rätt tid att investera en del i det eftersom ökat en aning av tryckande av pengar knappast är problem men kan ge lite av den rörlighet Japan behöver (jämför momshöjningen p.s.s. här: lite högre priser, lite högre löner, lite mer rörlighet bland arbetskraften där många strukturer är ganska förstockande vilket är en del av dom probleme som gav Japan förstockad ekonomi så många år och förändring redan tidigt märkt även om Japan högre i "nyhetskraft" än Syrien, Iran och Kina
2012-02-22 mer pekar på värdet veerkligt att ta ut i ljuset).

Sydsudan med dess enorma oljereserver är möjlighet för både Sydsudan och Japan:

• Sydsudan behöver en moraliskt sund aktör som investerar för att bygga upp industrin.
• Japan behöver något av mer stabilitet i möjlighet att säkerställa energi oavsett ursprung. Mer så nu än åren bakåt givet katastrofen i kärnkraftsindustrin.

Värdet givet säkerställer investeringarna under förutsättnng av politisk stabilitet nu kan bibehållas. Stabilitet kommer vara möjligt att bibehålla enormt enklare när alla aktörer, alla medborgare, alla strukturer och allt i övrigt inte ständigt står om inte genomgående på svältgränsen inte långt ifrån. Statlig lön till beväpnade grupper med inkludering antingen beväpnad gemensam styrka eller ett civilt arbete är ju bara en av de möjligheter som direkt ges

Cirka 100 miljarder svenska kronor räcker tror jag långt när stabilt givet utbetalat under några år. 300 miljarder vore ännu bättre och tror jag kommer enkelt nog bara det första steget blir gjort.

Abe bör se här att för att fylla Japan till frisk nivå av kraft i känslor så att saker rör sig krävs också att pyntar upp när det krävs att en entitet vågar, kan och orkar leda samarbete större i bredd och högre upp i ansvar. utan den lätt kortsiktiga ej lönsamma små-snåla attityden med irrationell föreställning om att man ex. i Sverige har något att lära bbönder på hornet som överlevt en mängd svältkatastrofer när övriga dött.

Mycket värde finns i att erkänna kraften i starka kultuirer och ta den till positivt värde. Men att konkretisera till stabil framtid kräver att man också vågar paying the cost to business utan magiskt tänkande eller förnöjsamhet i att man lärt sig att saker är fel. Det gäller Japan såväl som Tibet. Två starka kulturer vi kan få mer värde av och där båda redan bidragit med mycket till världen i lite olika domäner från perspektiv här i alla fall. Och Japan är påväg att skapa mer för världen och dom själva genom att se vad man är. Tibet tycks fortfarande förvina.

Libyen trots flera år i försprång och lätta olje-pengar klarar inte saker länder jämförbara i allt (förutom själva folket) klarat

Och alla väntar nu på Libyen:

• South Sudan Factions Sign Cease-fire
• [Libyen ej här]
• Syria Talks Move to Crucial Stage (the world stage mer besökande fysiskt där allt ytterst crucial inte är trasigt, döende eller skjutande).
• Truce in Ukrainian Capital As President Meets With Opposition Leaders

Och jag tror vi alla är lätt missnöjda med Libya där jag tror många bör reflektera att varje värde ur ett land i destruktiv-process eller stillastående är ingenting jämfört med de ekonomiska värden ett välfungerande land. En lämplig övning kan vara att surfa runt bland andra länder inte särskilt många mil bort som Sverige och titta på vad man spenderar i statlig-budget på mest (antar jag här) anmärkningsvärt för hälsa och sjukvård.

Grundförutsättning behöver vara att börja med att acceptera det demokratiska systemet såväl som att gärna försöka som del av den processen övergripande gärna försöka vara detalj-noga med mer samlade koncept för hur budget kommer fördelas mellan delar och möjlighet för demokratiskt valda representanter för regioner att hantera det.

Det tycks väl inte otroligt att när man når så långt att stabilitet och respekt för dom funktioner (i mening att väpnande avbrott mot sådan respekt mest är en normal-polisiär uppgift snarare än stats-konceptet börjar argumentra internt synligt utåt och om inte för alla mer direkta problem och risker lätt löjligt reducerande eller mer bekrräftande den löjliga, komiska men samtidigt vansinnig och farlig association al-Gaddafi gav Libyen).

Värden från andra näringar möjliga att bygga upp via oljan (diverse påkostade byggnader allmänt finns ju såväl som möjliga turistmål besökande al-Gaddafis underjordiska bunkrar, tortyr celler, harmen, drog-lab m.m.) som givet stabilitet tror jag levererar mer i värde än vad någon entitet ens kommer i närheten av att sälja olja under föga industriella omständigheter.

Jag inser heller inte varför nu mer divergerade kulturbärare inte sunt ser att det i sig är goda möjligheter till en karriär politiskt i ex. nyckel-regioner eller ex. borgmästare i huvudstad om det nu finns. Rimligen innebär subkulturerna i sig en tämligen potent väljarbas. Nuvarande subkulturer lär ju inte kvarstå om saker slår ner regelbundet i våld och tankar och handlande relaterat att förstöra landet.

I all rimlighet ska heller vad vi borde förvänta nu snart av Libyen om det alls tänker försöka ta tillbaka den respekt det ytterst energieffektiva revolution mot en kraftfullt överbeväpnad gav inte resonera att något jämfört Ukraina m.fl. länder är rimligt. Rimligt är vad Libyens situation nu och bakåt sedan revolutionen bestämmer och det är mycket mer. Länderna refererade med nyheter är ju mer jämförbart där Libyen var för några år sedan.

I sammanfattning:

• Skämmer ut folket allmänt och förstör landet.
• Respekt för det demokratiska systemet viktigt.
• Prospektera politisk-karriär där rimligen utrymme med viss flexibilitet givet åren som varit antagligen finns (om problem lugnar ner sig lär väl inte många tusen antar jag vara vad man försöker arrestera med nya problem).
• Vapen bland medborgare bör vara vad man som medborgare naturligt förstår kommer med ett stort ansvar. Ex. förvaras inlåst i vapenskåp för att inte äventyra barns säkerhet eller skapa utbredd kriminalitet via stulna vapen, och givet denna och liknande rimliga grundkrav vapenlicens m.m. Ibland kanske möjligheten att genom att ha vapen som går in i stat kan möjliggöra arbeten troligt mer möjligt i ett par städer än kanske på landet med kanske en månadslön extra i sign-up-bonus.
• Och på gränsen att hamna i vad alla mer permanent inlärt tröttnade på att försöka följa alla vansinniga och moralskt såväl som intellektuellt underlägsna misslyckanden och lär börja sortera alla medskyldiga eller inte nu och kommande generationer permanent till strunt man inte bryr sig i eller värderar.

Sydsudan tänkbart levande möjlighet

Allt för att man klarar det:

• South Sudan government 'agrees to truce' (2013-12-27) | BBC News

Alla ekonomiska förutsättningar när man orkat över första fyra åren.

Av jämfört med föga eller ingenting för regionen. Möjlig stabilitet och motor i utvecklings i nu en av världens fattigaste regioner.

Vad jag längre tillbaka såg som en av de tidigaste och första tecknen för vad som materialiserades till det ibland kallat den arabiska våren. Enorm bandbredd i och från landet i antal personer lokaliserade runt om landet. Möjligheten och hoppet om att saker faktiskt kan förändras efter år av ständig varaktighet i helvete.

Ett viktigt land i potential på helt andra nivåer än aktuellt för annat än ett fåtal. Men det finns en till. Svårare att på samma tid se som realiserad till mer konkret tyngd startande från en svårare position men också inte alls troligt ett geografiskt område sittande på väsentligt större tillgångar i petrolum (och då är dom tänkbart rent av gigantiska i Sydsudan) och också ett land där stabilitet innebär större skillnad: Somalia.

Sydsudan: Gemensamma symboler utanför konflikten

Viss sanning i citatet nedan är mycket troligt:

"“We have a flag,” said Zacharia Diing Akol, director of training at the Sudd Institute, an independent research organization. 'We have a name for the country. We have a national anthem, symbolic items of national unity. But you have to go beyond that.'

Från: On Fashion Runway, South Sudan Takes Steps Toward a National Identity (2013-10-03) | The New York Times

Mer bredare utanför de mest uppenbara symboler bör troligt (även om vad man direkt har att jämföra med från länder som föds inte är enormt) vara viktigt för att varaktigt från vad meningsfullt för fler och mer för dem associera ett värde i vad vi kan jämfört "räkna samman" mot landets minsta gemensamma nämnare i ex. flagga.

Justice - Liberty - Prosperity

Sydsudans visuella symboler tycker jag ser riktigt bra ut. Även om jag inte känner till detaljernas bakgrund och historia verkar det vara vad man korrekt investerat konstnärligt värde på att få bra.

Berörda projekt:

1. Festival for Fashion and Arts for Peace | Facebook

2. Sammanförandet av personer i kontext av musik från olika delar av landet för att göra något fredligt tillsammans:

"The fashion show in August was only part of the event drawing South Sudanese from all over the country, many flown into the capital on United Nations planes, including drummers and dancers, singers and rappers, as well as an arts and crafts display."

3. Nationellt museum.

4. Besöker andra länder för perspektiv från varaktig fred:

"Last year, actors from the South Sudan Theater Company represented the country at the World Shakespeare Festival in London, performing 'Cymbeline' in Juba Arabic."

Tidigare relaterat Sydsudan (och ett land vars betydelse antagligen är lätt att underskatta men mycket möjligt är ganska viktigt för regionen):

Att marknadsföra oljan energieffektivt kräver mannen med hatten (2013-07-19)

Att nära katastrofens centrum klara att skapa gemensam kultur kreativt för att långsiktigt närma sig en bättre värld (2013-06-01)

Mikrolån: Honduras (2012-07-30)

Stort antal döda i Egypten / Över år och hundratals mil ut i världen kanske på väg tillbaka till hornet

Allt politiskt har varit från medel-inkompetent till grov vanskötsel sista åren hos så många och detta kanske inte helt oväntade exempel på samma begränsade förmåga att klara roller man fått eller tagit på stegras upp av den stegrade intensiteten:

• Egyptian security forces raid pro-Morsi camps in Cairo, while violence across country leaves nearly 100 dead (2013-08-14)

Jfr temportalt:

• Egypten: Sista dagarna innan etablerat sönderkörd till årtioenden av fattigdom utan turister (2013-08-12)

Också om vi väljer att acceptera det mer negativt - korrekt uttryckt mer siande eftersom jag inte tagit in nytt data till analyssystem på länge givet att gränssnitt och presentation i det mer visuella produktnära läggs till - gäller ju att vi åtminstone uttrycker viss preferens att ge tilltro till andra analysförklaringar längre bak. Rörande den härrörande några år bakåt lokaliserad en bit söderut gäller ju att en till finns nära kulturellt besläktad (och också genetisk likhet med samma region uttryckande deras långa släktskap), samma vektor i flyktingar runt om när regionerna o.s.v. P.s.s. väsentliga tillgångar i olja och inte otroligt naturgas. Och Somalia om än kanske mer utmanande för folket att börja konvergera närmare vettig vardag en möjlig vektor till att skapa förståelse och hopp till att förändring faktiskt är möjligt.