Få lär sakna dig Irak. Och bäst nu börjar man skapa man nu stabilitet där möjligt nu just de närmaste åren för gediget lugn under överskådlig framtid.
Och det var nog några månader sedan jag började ge Irak epitet (land eller vad man ska kalla det).
Kurdistan som nationalstat kan skapa långsiktig stabilitet såväl som adderande ansvar och en vedertagen form för det samarbete redan realitet i området. Tidigare diskuterat i:
- 2013
- Kurdistan: Kurdisk geo-politisk-kontroll i delar av Syrien kan tänkas skapa värde (2013-08-11)
- Glömde the Guardian massmorden på kurder?
2013-08-28
2014
- Sydvietnam vs (blivande nationalstaten) Kurdistan (2014-11-13)
- Världsbild och perspektiv: Några till varianter i mötet grammatik, common sense och semantik (2014-11-13) 2015
- Kurderna löser egna såväl som större problem andra valde att ej se: Långsiktighet är nu en kurdisk nationalstat
2015-01-27 - ISIS: Propaganda utanför intensitet och skräck i domän av "gender-politiskt balanserande" kan indikera nya risker
2015-01-31
Och att minnas nu därför att ibland glöms det senare och missbrukas som argument för att en utopi ska ha existerat innan förändring: Volation i arbetsamma processer är givna. En lösning som binärt tar saker till stabilitet känner människan inte till. Vi har sett volation i Sydsudan men ändå är problematiken i konkreta kostnader mätbara ej värre än konflikterna innan och saker rör sig tycks det åt rätt hålla trots dalar av och till. Och säkert kommer vi se volation ett tag i Libyen även om jag ännu inte tycker att det ser särskilt mycket värre än man hade kunnat förvänta sig i dalar även om jag hade gissat på en längre period lugnare initialt. Irak kommer ha varit idag som Irak är idag. Dalar längre fram gör inte dagens situation med krig, folkmord och ständig konflikt ständigt sedan evigheter (minns folkmordet på kurderna Saddam implementerade med kemiska stridsmedel såväl som det "eviga" kriget med Iran resp. invasionen av Kuwait, innan historia färskare i vårt minne fram till idag).
Mycket av problemet med ISIS handlar om att Irak inte är ett land med den tro och samarbete hos folket ett land behöver. Samtidigt inte en diktatur asserting tvingat samarbete. Att ta land i det blev öppet. Här är sunda skapelser viktiga att uppmuntra.
Medan ANC såväl som stora delar av Sydafrikas folk i övrigt bland såväl färgade som vita afrikaner uttryckte verklighet av ett samarbete definierande landet det blev från att i någon mening redan föregripande sig själv i existens.
