Spännande tider: Från (Syrien) till Iran via "Irak"?

För ganska många år sedan nu gjorde jag en automatiserad "komprimering" av koncept och relationer mellan koncept i Bluelight (min representation av mänskligt vetande). Enstaka koncept som verkligen inte borde tagits bort försvann och som det senare skulle visa sig inklusive Syrien.

The wave i arabiska Nordafrika och in i den arabiska halvön argumenterade jag ganska långt tillbaka nu var delvis relaterad förändring Sydsudan i tid påverkan för att ge effekten. Det kanske spontant tycks lite underligt men bandbredden mellan Sydsudan och omvärlden har gigantisk (också om kommunikationen är långsam) från det enorma antalet flyktingar. Hopp - att förändring känns fruktfullt är viktigt - för att försöka göra saker bättre (ej bara internet är kommunikation meningsfull förändring. Ex. etniska konflikter gav nu upphov till stora krig och brott mot mänskligheten - såväl som positiva förändringar - långt innan internet: Många gånger är annan kommunikation viktigare därför att det är kommunikation som ligger närmare resp. persons risk och möjlighet: Värdet internet också där ska dock ej underskattas för skattning samt också medium av samma kommunikation avsedd som "annan" sort.). Extrempunkterna på individbasis ligger mellan djup melankolisk depression (omedelbart konkret belöning framför person behöver ej ge upphov till något försök att få den trots inget arbete d.v.s. orörlig - positiv kommunikation värderas ej positiv ex. glada ansiktsuttryck tolkas ej så - läggs ej märke till och filtreras troligen ganska tidigt nära perception) och ("egentlig" snarare än hypomaniska tillstånd som antagligen ofta ej medieras lika tydligt kopplat reward utan kanske mer feedback-mekanismer via ex. serotonin mer globalt flera områden än nödvändigtvis lokaliserat sådant som orbitofrontala cortex) mani där upp till vad helst tycks fruktfullt och kunna med hög sannolikhet resultera i stora belöningar (och där arbete resp. misslyckanden redan givna "förlorade" ej hella nödvändigtvis alls upplevs kostnad eller kommer med som del av discourse reflekterad).

Predikterande framåt följande från Sydsudan var den tunga terminerings-punkten innan ev. fortsättande svagare mer utbredd österut över de gamla kulturområden relaterade Persiens historia indikerades utan just alternativ direkt som det på många sätt via andra metoder svårbedömda Iran. Dock som sagt hade delar av arabiska halvön i övrigt fallit ur Bluelight. Och saknas kultur-koncept där existerar de ej för mig (processande text kan ord utnyttjas också om ej existerande om de indikerar ex. emotionella polariteter men ingen upparbetning mot annat än BL-koncept sker). Det hela torde vara diskuterat några gånger om vi går många år tillbaka här.

Givetvis är kopplingarna många mellan Syrien och Iran. Tolkningen att det nödvändigtvis har värde att se Syrien som en offer-buffert framför Iran kan jag inte bedöma då det kräver analys av en typ krävande (för mig åtminstone) hel del mänskligt-reflekterande ovanpå mänsklig kunskap för att etablera vetande visande metod eller data för att bedöma data. Det attraherade mig aldrig att kompletterande mitt vetande om området: För mig personligen tycks det vara kanske jordens minst attraktiva region. Och om ej följt the wave innan hade jag otroligt intresserat mig alls för regionen. En del bra data har dock kommit ur det hela även om jag åtminstone ännu inte processat den. Jag gick några gånger utnyttjande bl.a. nationella sökmotorer m.m. för att ta ut snippets m.m. som enklare ögonblicksbild av deras corpus in the wild men nöjde mig med den försvinnande mindre andelen på engelska.

Iran är oavsett "fastkörningen" några år i Syrien och den allmänna bredare rekyleffekt i negativ-valence (som mer än kanske oftare närmaste åren är märkbart för vem som helst när det gäller regionen då själva utsträckningen över många länder av the wave innan i Nordafrika och mer självklart och kanske därmed mindre intressant arabiska halvön gör den tydligare. Egypten och Libya kom ganska tidigt.) en nation som med stor respekt och viss oro bör betrakta den tänkbara turbulens närliggande Bagdad tycks göra troligare nu:

• Tension grips Iraqi Kurdistan post-referendum | Aljazeera.com

Ty bandbredden över flera kulturer från detta område in i de delar av kultur-paraply Persien som finns i Iran är mycket stor. Större än något föregående i den geografiska vägen från Sydsudan längs Nilen in i Egypten och ut i Nordafrika. Vi adderar på kulturområden ovanpå vad innan befintligt (också inkluderande historiska i all nutid försvunna i tidigare regioner så som mameluckerna i Egypten - Mamluk_Sultanate till 1519 - ev. 1517 som Wikipedia anger - då det slutligen gick in i det Ottomanska riket. Aktörer vi väl känner i kulturella rester från det geografiskt lokala området i Irans närhet d.v.s. samma Turkiet som Iran samarbetar med i Syrien: Och allt jämförbart samma eller starka befintliga kulturer - betrakta också mer uppenbart kanske de huvudsakliga "huvudskolorna" Islam - men många fler till antal så vi adderar på potentiell kraft historien satt på plats och bredden över de kanaler som kan föra meningen som skapar intensitet över gränserna.).

Att addera intensitet gör händelse verklighet. På vissa nivåer befintligt innan kan man hindra förändring via intensitet. Huruvida det någonsin de senaste tiotalsåren var aktuellt i dessa regioner vet jag ej. Det tycks vara en vanlig föreställning att det är vanligt och funktionellt i området men nutidshistoria ger så vitt jag vet inget exempel här. Viss ganska låg turbulens och vi är senast ganska få år senare i väpnad konflikt och snabbare växling styrelse där på grövre nivå nationerna kan delas in i ännu ej lite högre intensitet resp. de som är i kontinuerlig turbulens (ex. återkommande förändring "statsskick" jfr Egypten och Irak) eller krig.

Känner sig folk hoppfulla i Iran? Verkade kanske så för kanske två eller tre år sedan (eller om det var fyra: bara nyhetsrubrikerna fick mig att sampla ut Iran över allt på engelska: Men som sagt ej ännu processat data.). Hoppfullhet är spännande tider. Eller kanske just i den här regionen ibland med risk för att man råkar kollektivt förstöra hela sitt land i den typ av konflikter som ej naturligt för människan stannar innan allt är förstört om stridande sidor båda är geografiskt lokala. Klokt att hålla sig från att hamna så långt in i konflikt (där börjar förövrigt påslag genuttryck ändras vilket går i arv några generationer efter att lugn etablerats. Jag tog det för självklart två till tre år innan man ganska nyligen visade det första gången för tror jag svält möjligen åtta till tio år sedan. Studien finns antagligen refererad längre bak här. Så det kan vara trögt och tidsödande och komma tillbaka till ett mer konstruktivt lugn än man kan förledas tro då det ej bara handlar om situation just nu föda och ekonomi m.m. eller ens det samt väldigt påkostad hantering PTSD, vapeninsamling m.m.).

I mer praktisk än kart-namn-mening börjar ju förövrigt Syrien nu år efter att jag råkade rensa bort Syrien ur Bluelight gå in i att "försvinna" som "koncept". Hela orelaterat den bort rensning som tittade på om jag minns rätt antalet relationer - för få i förhållande till indikerad typ - samt vissa "noise-mönster". Men känns ändå som ett meningsfullt sammanträffande nu 2017.

Iran: Att vinna medan man förlorar - Förändring troligare nu oavsett väg

Positiv förändring Iran är troligare nu oavsett väg Iran försöker ta nu och månaderna som kommer. Skillnaden är mellan en lugnare kanske bättre förändring och den kraftigare tidsmässigt lokaliserad (åtminstone relaterat gammal makt-elit medan som vi kan lära från Libyen kan saker ta sin tid därefter) förändringen istället kommer ta.

Om vi accepterar bilden av Iran som en farlig aktör åtminstone lokalt - och så är - rimligt och samtidigt likt diverse amerikanska politiker såväl som israeliska ser en överenskommelse med Iran rörande övervakning av Irans energisektor i sådana delar där det inte är orimligt att misstänka att teknik kan tänkas utnyttjas för att skapa atombomber som problematiskt (själv vill jag snarare tro att riskreduktion även från öppning upp mot att kunna välja från hela världen) måste vi också fråga oss givet Gubben Khamenei's förvirrade prat hit och dit från den ena dagen till om falerad dialog verkligen innebär att Iran och världen förlorat?

Ibland finns seger oavsett väg: Endast skild i vad vi möter på vägen och vad vi betalar på vägen för gårdagens beslut.

Att för omvärlden praktiskt inducera förändring av Irans problematiska politiska delar - d.v.s. teokratin, diverse varianter av gamla revolutions-gardisterna o.s.v. - militärt (snarare än säg riktat angrepp för att hindra utvecklande av ett kärnvapen utnyttjande ex. den här särskilda bomben som går djupt ner i berg) är oerhört otroligt därför att det är oerhört dyrt och inte självklart gör en positiv förändring troligare.

D.v.s. förändring kommer hur man än tänker sig att försöka påverka processen ner till persierna själva i allt över annat än kort tid påverkande möjlighet att göra något funktionellt bra av en förändring.

Möjligheterna till konkret bättre vardag som överenskommelsen hade givit dem såväl tror jag en önskan till att kunna nå världen utanför Iran på ett annat sätt än både inducerad kultur som många andra begränsar ger förutsättning till gav spontant uttryck av stöd hos befolkning:

"There has been a night of jubilation in Tehran, as people celebrated news that Iran and
world powers had reached a framework nuclear deal paving the way for an end to years of crippling sanctions on the country.

For many of those singing, dancing and driving on the capital’s streets, there could be no better present to mark the end of the Persian New Year holiday."

Från: Nuclear deal sparks celebrations in sanctions-weary Iran

Jag betvivlar därför verkligen att stödet för dom icke-demokratiska politiska ligist-gängen i Iran ökat. Tvärt har tänker jag en trötthet på dom förstärkts och kanske expanderat en del. Det senare kan tänkas i så fall vara kopplat till grupper som samtidigt tagit ett ökat allmänt intresse av omvärlden i samband med diskussionerna snarare än kanske endast drivet just av den konkretiserade möjligheten till bättre vardag man korrekt såg som möjlig.

Utan att jag satte mig och noggrant gjorde en lista eller än mindre sökte få mätvärden av ex. publikt språk i Iran pekade jag på några till faktorer som kanske förändra förutsättningarna - reducerande sannolikheten till att de här gängen med sina välkända färger (svart / vitt resp. grönt) och gäng-hand-signaler - med samma insats står kvar i kontroll som igår - och det är därför möjligt att positiv förändring är lite troligare även utan den bredare tror jag sunda riskkontroll som en åtminstone tekniskt och administrativt gediget välgjort kontrollsystem av omvärlden accepterat skulle innebära:

• Iran’s Ayatollah Ali Khamenei Blasts Terms of Nuclear Framework Deal (2015-04-09) | The Wall Street Journal

Dom här två gången i Iran kan säkert uppleva sig stärkta ett tag av att lyckats klottra ner nyhets medierna med en massa fjantande hit och dit med Gubben Khamenei en dag positiv, den andra säger sig vara neutral och sedan tycker sig se sig en internationell konspiration som fört honom bakom ljuset dagarna innan.

Men jag tror inte det imponerat mer på iranierna i övrigt än i omvärlden. Iran är och görs direkt löjligt här. Något vi också sett av och till lite varstans i omvärlden: Att seriöst åtminstone göra sig besvär att betrakta konkreta fakta när det handlar om allvarliga frågor påverkande väldigt många liv är vad jag vill tro väljare i demokratier värderar såväl som gatu-demokratin i Iran tillslut gör avslut på om lugnare förändring nu förvirras in i demens dimmorna.

Ska nu ett alternativt perspektiv än mitt för förhandlarna ges i några nyhetslänkar från USA har jag viss preferens (men följde ej upp bakåt i tiden särskilt länge sökande något annat) till dessa givet att jag ej såg Senator McCain dragande slutsatser från förespeglade fakta man säkert ej vet var kända för dem eller missbrukande frågan vilket jag drygt bedömde åtminstone en amerikanskt politiker göra (ungefär lika anmärkningsvärt som en annan jag uppmärksammade för några månader sedan ej kända till al-Gaddafis finansiering och stöd till en av nutidshistoriens värsta terroristdåd: Och tycktes när jag tittade bakåt i uttalande lite stolt över hur lite han kunde om nutidshistoria):

• McCain, McSally pan Iran deal, praise defense industry
• Sens. Graham and McCain: Iran Negotiations Won't 'End Well'

Vidare betraktande regionen - och nu avser jag ej den persiska kultursfären som nästan intressantare sträcker sig också österut vilket vi ibland missar att tänka på - västerut kan det för varje aktör som mer eller mindre frivilligt eller ofrivilligt tar ett långsiktigt ansvar för områdets utveckling att inför medel-långsikt säg tio år planera för större kulturell redundans. Både redundans reducerande systematiskt risk från kulturell distans såväl som att säkra upp för att områdena västerut inkl. föga otroligt alls Saudiarabien haverar. Det är risker jag diskuterade tillräckligt nog i antal för att räcka och bli över ett antal år sedan nu där jag lade ner det sista säg kanske ett år innan ISIS blev nyhetsmaterial med den motiveringen i sista inlägg att den väg till att minska riskerna på väg från en positiv möjlighet till förbättring till regionen med risker för negativ effekt nu var problematiska givet att ingen hade någon egentlig insyn i Syrien medan det var känt från bl.a. dom kurdiska grupperna att fundamentalisterna vandra in där sund kultur falerade medan diktaturen begick övergrepp.

Persien likt Saudiarabien är en lokal aktör. Dessa har ett egenintresse och engagemang i regionen. Därmed ges en sund fördelning av kostnad: Såväl menar jag oerhört viktigt legitimititet hos åtminstone dom kulturella grupper man står närmare. Ingen av dessa är rörande det senare direkt oproblematiska - Båda med några undantag är tämligen illa omtyckta bland stora grupper av vanligt folk. Men de har funktionell infrastruktur, kassa, förutsättning till fungerande ekonomi, Iran är dessutom välutbildad vill statistiken mena och Saudiarabien arbetar ju med god budget på att förstärka sig där dom med. Men är självklart så länge de ej klarar att i en lagom lugn takt (mindre än nivå med att bränna ner hela landet, skjuta stridsgas på den egna befolkningen o.s.v.) förändra sig till en sundare människovänlig styrelse är de osäkerhetsfaktorer i sig: Och de kommer förändras - Vi har samma process i dessa länder som vi haft i så många andra.

Att Syrien är som det idag är argumenterat miss-management av såväl EU som USA - och om man har någon illusion av FN även dom. Men det är verklighet att acceptera som den är. Och förändringen ligger - nu mer i derivata och andra derivata - i Iran såväl Saudiarabien.

"Alla ägg i samma korg" är inkorrekt gammal bonnig svensk common sense här. Snarare något att inte likt häxan i Hans och Greta ramla i grytan därför att man önskar mer än allt värde - i sagan i form av godis - man redan har: Både en från orbitofrontal cortex falsk prediktion kontra värde - värdet vi lärde motiverar mer än det levererar när vi inte når upp till mer oavsett om det handlar om mat, droger eller makt - där total kontroll av landet eller nära så upplevande sig som den högsta härskaren ej är vad som ger det eventuella värde man upplever av rollen. Större värde i helt nya dimensioner med mycket av vad som faktiskt ger det upplevda värdet oavsett om Överstepräst eller Överste-Shejk är mer verklighet vid sund lugn förändring mot demokrati. Såväl från utmaningen som att bli internationellt firad snarare än allmänt illa omtyckt såväl lokalt som globalt.

Rörande pengar skiljer sig nu sådana ut i vissa praktiska detaljer jämfört med makt. Makt och pengar menar jag är båda potenta abstrakta värden jämförbara: De är långsiktiga och kan omsättas till effekt. Men när diktaturen faller är pengar fortfarande med lite tur och planering i förväg fortfarande funktionella med gårdagens makt lokalt är död om man ej hinner ut.

hedge one's bets
(bookmaking) To place bets with a third party in order to offset potential losses.
(idiomatic) To reduce the risk of making a mistake, by keeping one's options open.

Från: hedge one's bets | Wiktionary

Kärnvapen i Iran

Jag får erkänna att jag ganska länge haft stor respekt för riskerna det kan innebära såväl som felmarginalen hos diverse bedömningarna om hur långt bort det kan stå.

Givet Syrien där det står just nu är det svårt att se det som annat en enorm, och mång-dimensionellt över flera värde-områden, motivation för Iran att snabbt etablera trovärdig slagkraft i kärnvapen.

Det ger samma värden den syriska diktaturen fick via diverse egentligen föga imponerande i slagkraft vapensystem begränsat till anti-air.

Det kompenserar den ekonomiska kostnad Iran tagit i att försvara syriska diktaturen.

Det ger delvis och antagligen gissar jag övertolkad kompensation för den ökade risk för volation lokalt i Iran.

Från deras större samarbetspartner - åtminstone i cyber warfare - Kina en faktor som kan addera till stabilitet relativt dem och en faktor de redan accepterar hos Nordkorea.

Oavsett hur man nu ser på agerande relaterat Syrien tycker jag verkligen inte man ska vänta alls kring att försöka reducera Irans möjligheter att utveckla kärnvapen om sannolikheten att fördröjning kan innebära att de når ett kärnvapen luftburet alls finns. Och än mer menar jag att om Iran kan ha utvecklat eller så närastående kan utveckla ett kärnvapen utan känd eller oprövad leverans-vektor (avseende ex. via ett flygplan eller via en raket) bör man agera.

Jag tror att Iran idag kan stå där de vid punkten att de har ett kärnvapen eller snart kan ha utvecklat ett kärnvapen men saknar leverans-vektor som bedömt av väst under en något längre period (säg väldigt grovt adderande 12 - 24 månader men lika gärna ordentligt felbedömt).

Min bild allmänt relaterat Iran - begränsat av att jag aldrig förutom svenskan samplat annat än engelskspråkigt - är att de om än tydligt långsamt men likväl konvergerar åt rätt håll som diskuterat av och till senaste åren. Kanske ej för långsamt för vad regionen eventuellt vinner mer på. Men möjligheterna för de mer diktatoriska delarna att utnyttja den tiden för att skapa svår-bedömd och oerhört farlig problematik existerar.

Min bild här är begränsad i att jag ej sökt ny information relaterat Iran och kärnvapen. Istället utgick jag helt från min befintliga bild etablerad uppdaterad sista gången ett antal månader sedan på vilket jag applicerade min bedömning av Syrien som pågående efter de växande kostnaderna Iran tar där de samtidigt nu eller snart nog kommer inse egentligen inte leder till någon avslutande lösning.

Irans slöa internet

Den mer strategiska förklaringen till Irans vid taktiska tidpunkter slöa internet vågar jag inte bedöma hur troligt förklaringen i First Evidence Of Iranian Internet Throttling as a Form of Censorship resp. Dimming the Internet - Detecting Throttling as a Mechanism of Censorship in Iran (författarens webbplats: averysmallbird.com) stämmer för.

Men en alternativ förklaring är att diverse teknik relaterat området installerat om jag minns rätt särskilt 2010 i samarbete Kina inte räknat har hårdvara och/eller bandbredd för att orka med den filtrerings volym som skapas vid mer volativa tidpunkter genom förekommande "sökord" i informationen som passerar igenom den åstadkommande att "hela" nätet känns slött.

Eftersom antalet träffar indikerande djupare kontroll såväl som sökande efter indikationer för det föregående ökar exponentiellt oerhört snabbt med antal sökord är detta ett alltid förekommande problem med alla publicerade algoritmer, alla tekniska lösningar och allt känt för aktörer inom området.

Det får tas som en oroande realitet att ej bibehålla leverans-kraft med detta via exponentiellt växande investeringar i hårdvara orsakar annat än praktiskt faktiskt att just vad som upplevs problematiskt av en diktatur som Iran hamnar i kö och praktiskt troligt släpps av kö hanterarna.

Samtidigt ska vi lära något av teve-mediets mer vaneskapande uttryck i reward-dimensioner finns kanske ett omvänt praktiskt värde riktat mot demokrati under förutsättningen att problemen återskapas mer regelbundet. Vilken kompetensnivå mer aktivt verkande demokratiska-grupper ligger på i området relaterat Iran vet jag emellertid inte övergripande och har dessutom tycker jag mig minnas noterat att en del anonymiserande plattformar paketerat Iran haft säkerhetsproblem praktiskt lämnande full information om klienten som utnyttjar dessa givet de kinesiska lösningarna relaterat trafik i stack-nivå med IP och TCP (utnyttjande ex. om jag minns rätt öppna proxies medan loggningen börjar innan och föregripande sådan koppling).

Likväl tror jag inte att man heller ska övertolka behovet av sådan kompetens där jag just här snarare än avseende anonymisering ligger närmare att avse förutsättning att förstå vad som avses och dess praktiska implementation. Notera där också att om realitet finns och grundnivå ökas adderat riktat innebär det att om det för motståndaren negativ värdet uppfattas och hanteras adderar det också ökad kapacitet i samband med större volativitet där jag inte tycker att man ska ta det för självklart att entiteten på något sätt kommer söka bibehålla problematiken som en lösnings-dimension utan snarare söka undvika den för att hellre få förutsättning att ta ut klienternas IP-adresser utan att passerat data släpps.