Positiv förändring Iran är troligare nu oavsett väg Iran försöker ta nu och månaderna som kommer. Skillnaden är mellan en lugnare kanske bättre förändring och den kraftigare tidsmässigt lokaliserad (åtminstone relaterat gammal makt-elit medan som vi kan lära från Libyen kan saker ta sin tid därefter) förändringen istället kommer ta.
Om vi accepterar bilden av Iran som en farlig aktör åtminstone lokalt - och så är - rimligt och samtidigt likt diverse amerikanska politiker såväl som israeliska ser en överenskommelse med Iran rörande övervakning av Irans energisektor i sådana delar där det inte är orimligt att misstänka att teknik kan tänkas utnyttjas för att skapa atombomber som problematiskt (själv vill jag snarare tro att riskreduktion även från öppning upp mot att kunna välja från hela världen) måste vi också fråga oss givet Gubben Khamenei's förvirrade prat hit och dit från den ena dagen till om falerad dialog verkligen innebär att Iran och världen förlorat?
Ibland finns seger oavsett väg: Endast skild i vad vi möter på vägen och vad vi betalar på vägen för gårdagens beslut.
Att för omvärlden praktiskt inducera förändring av Irans problematiska politiska delar - d.v.s. teokratin, diverse varianter av gamla revolutions-gardisterna o.s.v. - militärt (snarare än säg riktat angrepp för att hindra utvecklande av ett kärnvapen utnyttjande ex. den här särskilda bomben som går djupt ner i berg) är oerhört otroligt därför att det är oerhört dyrt och inte självklart gör en positiv förändring troligare.
D.v.s. förändring kommer hur man än tänker sig att försöka påverka processen ner till persierna själva i allt över annat än kort tid påverkande möjlighet att göra något funktionellt bra av en förändring.
Möjligheterna till konkret bättre vardag som överenskommelsen hade givit dem såväl tror jag en önskan till att kunna nå världen utanför Iran på ett annat sätt än både inducerad kultur som många andra begränsar ger förutsättning till gav spontant uttryck av stöd hos befolkning:
"There has been a night of jubilation in Tehran, as people celebrated news that Iran and
world powers had reached a framework nuclear deal paving the way for an end to years of crippling sanctions on the country.
For many of those singing, dancing and driving on the capital’s streets, there could be no better present to mark the end of the Persian New Year holiday."
Från: Nuclear deal sparks celebrations in sanctions-weary Iran
Jag betvivlar därför verkligen att stödet för dom icke-demokratiska politiska ligist-gängen i Iran ökat. Tvärt har tänker jag en trötthet på dom förstärkts och kanske expanderat en del. Det senare kan tänkas i så fall vara kopplat till grupper som samtidigt tagit ett ökat allmänt intresse av omvärlden i samband med diskussionerna snarare än kanske endast drivet just av den konkretiserade möjligheten till bättre vardag man korrekt såg som möjlig.
Utan att jag satte mig och noggrant gjorde en lista eller än mindre sökte få mätvärden av ex. publikt språk i Iran pekade jag på några till faktorer som kanske förändra förutsättningarna - reducerande sannolikheten till att de här gängen med sina välkända färger (svart / vitt resp. grönt) och gäng-hand-signaler - med samma insats står kvar i kontroll som igår - och det är därför möjligt att positiv förändring är lite troligare även utan den bredare tror jag sunda riskkontroll som en åtminstone tekniskt och administrativt gediget välgjort kontrollsystem av omvärlden accepterat skulle innebära:
Dom här två gången i Iran kan säkert uppleva sig stärkta ett tag av att lyckats klottra ner nyhets medierna med en massa fjantande hit och dit med Gubben Khamenei en dag positiv, den andra säger sig vara neutral och sedan tycker sig se sig en internationell konspiration som fört honom bakom ljuset dagarna innan.
Men jag tror inte det imponerat mer på iranierna i övrigt än i omvärlden. Iran är och görs direkt löjligt här. Något vi också sett av och till lite varstans i omvärlden: Att seriöst åtminstone göra sig besvär att betrakta konkreta fakta när det handlar om allvarliga frågor påverkande väldigt många liv är vad jag vill tro väljare i demokratier värderar såväl som gatu-demokratin i Iran tillslut gör avslut på om lugnare förändring nu förvirras in i demens dimmorna.
Ska nu ett alternativt perspektiv än mitt för förhandlarna ges i några nyhetslänkar från USA har jag viss preferens (men följde ej upp bakåt i tiden särskilt länge sökande något annat) till dessa givet att jag ej såg Senator McCain dragande slutsatser från förespeglade fakta man säkert ej vet var kända för dem eller missbrukande frågan vilket jag drygt bedömde åtminstone en amerikanskt politiker göra (ungefär lika anmärkningsvärt som en annan jag uppmärksammade för några månader sedan ej kända till al-Gaddafis finansiering och stöd till en av nutidshistoriens värsta terroristdåd: Och tycktes när jag tittade bakåt i uttalande lite stolt över hur lite han kunde om nutidshistoria):
- McCain, McSally pan Iran deal, praise defense industry
- Sens. Graham and McCain: Iran Negotiations Won't 'End Well'
Vidare betraktande regionen - och nu avser jag ej den persiska kultursfären som nästan intressantare sträcker sig också österut vilket vi ibland missar att tänka på - västerut kan det för varje aktör som mer eller mindre frivilligt eller ofrivilligt tar ett långsiktigt ansvar för områdets utveckling att inför medel-långsikt säg tio år planera för större kulturell redundans. Både redundans reducerande systematiskt risk från kulturell distans såväl som att säkra upp för att områdena västerut inkl. föga otroligt alls Saudiarabien haverar. Det är risker jag diskuterade tillräckligt nog i antal för att räcka och bli över ett antal år sedan nu där jag lade ner det sista säg kanske ett år innan ISIS blev nyhetsmaterial med den motiveringen i sista inlägg att den väg till att minska riskerna på väg från en positiv möjlighet till förbättring till regionen med risker för negativ effekt nu var problematiska givet att ingen hade någon egentlig insyn i Syrien medan det var känt från bl.a. dom kurdiska grupperna att fundamentalisterna vandra in där sund kultur falerade medan diktaturen begick övergrepp.
Persien likt Saudiarabien är en lokal aktör. Dessa har ett egenintresse och engagemang i regionen. Därmed ges en sund fördelning av kostnad: Såväl menar jag oerhört viktigt legitimititet hos åtminstone dom kulturella grupper man står närmare. Ingen av dessa är rörande det senare direkt oproblematiska - Båda med några undantag är tämligen illa omtyckta bland stora grupper av vanligt folk. Men de har funktionell infrastruktur, kassa, förutsättning till fungerande ekonomi, Iran är dessutom välutbildad vill statistiken mena och Saudiarabien arbetar ju med god budget på att förstärka sig där dom med. Men är självklart så länge de ej klarar att i en lagom lugn takt (mindre än nivå med att bränna ner hela landet, skjuta stridsgas på den egna befolkningen o.s.v.) förändra sig till en sundare människovänlig styrelse är de osäkerhetsfaktorer i sig: Och de kommer förändras - Vi har samma process i dessa länder som vi haft i så många andra.
Att Syrien är som det idag är argumenterat miss-management av såväl EU som USA - och om man har någon illusion av FN även dom. Men det är verklighet att acceptera som den är. Och förändringen ligger - nu mer i derivata och andra derivata - i Iran såväl Saudiarabien.
"Alla ägg i samma korg" är inkorrekt gammal bonnig svensk common sense här. Snarare något att inte likt häxan i Hans och Greta ramla i grytan därför att man önskar mer än allt värde - i sagan i form av godis - man redan har: Både en från orbitofrontal cortex falsk prediktion kontra värde - värdet vi lärde motiverar mer än det levererar när vi inte når upp till mer oavsett om det handlar om mat, droger eller makt - där total kontroll av landet eller nära så upplevande sig som den högsta härskaren ej är vad som ger det eventuella värde man upplever av rollen. Större värde i helt nya dimensioner med mycket av vad som faktiskt ger det upplevda värdet oavsett om Överstepräst eller Överste-Shejk är mer verklighet vid sund lugn förändring mot demokrati. Såväl från utmaningen som att bli internationellt firad snarare än allmänt illa omtyckt såväl lokalt som globalt.
Rörande pengar skiljer sig nu sådana ut i vissa praktiska detaljer jämfört med makt. Makt och pengar menar jag är båda potenta abstrakta värden jämförbara: De är långsiktiga och kan omsättas till effekt. Men när diktaturen faller är pengar fortfarande med lite tur och planering i förväg fortfarande funktionella med gårdagens makt lokalt är död om man ej hinner ut.
hedge one's bets
(bookmaking) To place bets with a third party in order to offset potential losses.
(idiomatic) To reduce the risk of making a mistake, by keeping one's options open.
Från: hedge one's bets | Wiktionary
