Särskilda roller: Mujahideen och Crusader (och Obama tolkar båda rätt)

Mujahideen är en historiskt upplevt inarbetad (den historiska utanför religiösa signifikansen vågar jag inte kommentera) såväl som aktivt verkande roll. Den fulla signifikansen för olika grupper fodrar analys eller allmänt vetande kring kulturerna större än jag har. Rollens betydelse och mening från vårt perspektiv här eller allmänt bland de flesta som läser nyheter på engelska förstår vi alla utmärkt.

Skillnaden i mening utifrån perspektiv är allmänt viktig. Vi lägger ej samma mening, förståelse eller associerar till för oss relevanta koncept där värde och attityd minst lika kraftfulla kan finnas och aktiveras trots att dessa koncept för de flesta betrakta ex. en nyhet ej skulle bedömas relevanta. Detta gör att vi riskerar att felaktigt förstå värde och problem med hur vi själva ser värden för en händelse eller hur vi förstår värdet av andras språk eller agerande.

Crusader är ett historiskt etablerat koncept sedan länge i arabvärlden. Om det från det längre fram men föregående vår moderna historia sågs som en roll (istället för då kanske mer associerat som en allmän process) vet jag inte men idag har det gjorts till vad som också ses som en roll. Delvis genom att konceptet använts för att uttrycka polarisering och peka ut för andra en upplevd fiende.

Vi har fortsatt vad vi kan se som en "publik" extremister är intresserade att nå för rekrytering. Crusader är ett koncept man kan använda för att förklara världen utifrån det egna perspektivet - och om motiverat driven av sekundära frågor kanske introducera koncept man vet är falskt för att söka uppnå eget värde eller upplevt större övermänskligt värde.

En roll relevant här är den en religiös auktoritet kan ta. Vad som krävs för att bli religiös auktoritet varierar väldigt mellan religioner och kulturer. Här i Sverige typiskt för vår kultur finns en statligt finansierad utbildning i att bli präst. Utanför det är frågan om man är präst och därmed religiös auktoritet vad vi avgör från om personen har den kommersiella rollen präst d.v.s. har en församling eller kan försörja sig på att sälja böcker förklarande livet efter döden eller moraliska frågor.

Emellertid för regioner likt Syrien och Irak där informations kanalerna resp. vanan av internets bredare kanaler ännu är begränsad är det delvis en fråga om att märkas resp. välja ut information att skapa intensitet via (ex. vad någon i land A sagt rörande något).

Att för President Obama varande den mest uppenbara och kända representanten (bland individer) för USA (ett land ofta utpekat som crusader) av och till någon gång per år tydliggöra att man ej accepterar att man faktiskt uttrycker denna roll är rationellt, kan spara liv och reducera konflikt i världen, och saknar i all normal verklighet (undantaget när personer i det egna landet väljer ut en bit av vad han sagt för att försöka hetsa upp en associerad subkultur kring ex. spekulativt rörande vad en senator tyckte om Obamas senaste avståndstagande till religiös crusade attrahera kristna väljare):

"Humanity has been grappling with these questions throughout human history. And lest we get on our high horse and think this is unique to some other place, remember that during the Crusades and the Inquisition, people committed terrible deeds in the name of Christ. In our home country, slavery and Jim Crow all too often was justified in the name of Christ. Michelle and I returned from India -- an incredible, beautiful country, full of magnificent diversity -- but a place where, in past years, religious faiths of all types have, on occasion, been targeted by other peoples of faith, simply due to their heritage and their beliefs -- acts of intolerance that would have shocked Gandhiji, the person who helped to liberate that nation."

Från: Remarks by the President at National Prayer Breakfast (2014-02-05 9:13 A.M. EST) | Whitehouse.gov

Medan citatet nedan tycks drivet och motiverat av frågor och associerade värden ej mätbara eller ens relevanta (ej värden för USA allmänt eller Europa), och upplever jag inte ens resultatet av att ordentligt läst vad President Obama sa (eller alt. lyssnade igenom det):

“Hey, American Christians_Obama just threw you under the bus in order to defend Islam,” wrote shock jock Michael Graham. Rep. Marlin Stutzman, R-Ind., called the comments “dangerously irresponsible.” The Catholic League’s Bill Donohue said: “Obama’s ignorance is astounding and his comparison is pernicious. The Crusades were a defensive Christian reaction against Muslim madmen of the Middle Ages.”

Från: Was Obama right about the Crusades and Islamic extremism? (ANALYSIS) | Washington Post

Jag är långt ifrån imponerad av bra mycket i diskussionen jag sett. Rent av vilket jag återvänder till sist kanske ett systematiskt problem som förbättrats några år börjat gå åt andra hållet nu. Det är inte alls bra eftersom riskerna det kan realisera (kan öka risken i Europa såväl som USA) berör många fler än en mer eller mindre subkultur associerad religion eller väljargrupper. D.v.s. förutom en fråga om kultur m.m. också vad som handlar om risk management indikerande möjlighet till enklare kostnadseffektiva åtgärder nu istället för dyrare skador i morgon. Mindre "viktigt" men värt att peka på är många uttalanden jag sett ex. på just sådant som föder den negativa stereotyper bl.a. vanlig i Sverige (såväl som också i USA m.fl. länder) om kristna amerikanska politiker (bl.a. associerat stereotypen att de är lite okunniga och dumma föraktande att lära sig ett problem och lösning istället för att med tro bara göra något med rätt motivation).

Att istället uttrycka sig i publik discourse ogenomtänkt skapande feltolkningar eller faktiskt i någon mening korrekta tolkningar av vad man sagt (även om viss nivå skillnad mellan "verklig verklighet" och hur offentliga personer talar existerar) för att attrahera eller engagera egna lokala subkulturer eller grupper är ansvarslöst och tror jag normalt heller inte vad som normaliserat insats är bäst funktionellt för att få väljare. Trots den väsentliga risk dimensionen i mycket jag avser här finns frågor (med eller utan risk) väsentligt mer engagerande mot alla kristna grupper (för att ta ett exempel).

Det relevanta i möjligt faktiskt värde som kan uttryckas i siffror avspeglande något i verkligheten (snarare än om det känns surt att något oavsett faktisk historia är lite anti-kristet som man själv upplever det i det egna perspektivet med en upplevd "konflikt-linje" till något man lika irrationellt associerar till en annan religion) skapas här genom hur den viktiga målgrupper (d.v.s. de större grupper som kan riskeras attraheras in i väpnad konflikt).

Självklart är (och jag citerar mig själv direkt):

"snarare än om det känns surt att något oavsett faktisk historia är lite anti-kristet som man själv upplever det i det egna perspektivet med en upplevd "konflikt-linje" till något man lika irrationellt associerar till en annan religion"

Ett i domän av mänsklig natur argument för att Obamas tolkning av crusade historiskt inte otroligt (oavsett bedömning historiska dokument m.m.) var korrekt. Det är bara en nivå skillnad av effekt på agerande man uppmuntrar till mellan att hetsa väljare engagerade kring en religiös fråga för att få röster resp. att heta folk till att bli religiösa krigare. Nivå skillnaden avspeglar knappast (som historien demonstrerat för oss gång på gång) något i naturen hos dom kristna eller muslimska varianterna utan är allmän kulturella. USA, Sverige m.fl. länder är etablerade stabila demokratier. Företeelsen att kristna kulturbärare ändå försöker utnyttja detta (om än för mindre effekt intensitet än heligt krig) visar att samma potentiella företeelse finns oavsett religion. Längre bak i historien hade man istället kanske gjort sig en karriär på att hetsa bönder och riddare till att vandra från de tyska regionerna av Europa ner till "det heliga (eller kanske oheliga för en del religioner: vilket som för mig) landet".

Sunt ansvarstagande för att processen till att nå långsiktigt stabil mindre konflikt-benägen yta mellan aktuella kulturområden delvis handlar om långsam förändring där man kontinuerligt bättre för den egna kulturens utveckling om framtid behöver tänka igenom hur man uttrycker sig är viktigt. Offentliga personer talande till associerad subkultur etablerar också språk och också om effekten av ett uttalande inte behöver vara mätbart problematiskt (men ibland är det just akut problematiskt utlösande kravaller och våld när det citeras i syfte att hetsa upp folk) så aggregerar det en långsam effekt påverkande den långsamma förändring som faktiskt är möjlig.

En derivata effekt existerar också genom att när vi ser andra respektera vårt perspektiv (och inom rimliga gränser: vi ska inte acceptera våld eller förtryck) förändrar det ibland hur vi själva tänker och uttrycker oss. Oavsett samma "sida" som förändrar sig direkt eller den andra kan detta också öka kontaktytor mellan kulturerna vilket som välkänt reducerar avstånd i språk. Vår egen discourse - redan på nivå vad vi själva säger oavsett om ej först redan övertygande - påverkar och förändrar hur vi ser på världen: Att tala om våld i kontext av en företeelse gör oss mer benägna att tala om det i övrigt såväl som att acceptera våld allmänt runt företeelsen som etablerad verklighet oavsett om samma våld man avsåg när man talade.

Jämför i kontrast med en soldat i krig. Säg Vietnam kriget smygande runt eller liggande i bakhåll i djungeln. Inte hoppande fram för att försöka engagera upp eller reta upp fiende soldaterna för att upplevas häftig av dom egna soldaterna. Soldaten gör inte det senare därför att konsekvensen i faktiska problem det skapar är väldigt konkret för honom: Fienden blir mer motiverad och får lättare påfyllning av soldater.

Jag tror det vore långsiktigt väldigt bra för USA såväl som Västvärlden allmänt om särskilt (men inte uteslutande) kulturbärare inom det republikanska partiet ser över den här frågan och samlar folk för att diskutera genom det visande på såväl statistik på problemen det skapat som förklarande problematiska koncept. Time for the Explainer att besöka er. Ett värde ej mer än väl möjligt att ersätta direkt att pröva och mäta förloras ej. Metod en del vant sig vid för att möjligen uppnå något icke-relaterat kan självklart nära relaterat förståelse av det större området om effekt koncept ersättas (och effektivare finns där dessutom flera dessutom är expansiva rörande grupper man når).

Fler exempel på problemet

För några år sedan pekade jag på samma problem när Sarah Palin uttryckte sig offentligt. Inlägg och diskussion hittas säkert högt upp i tagg för henne. McCain har i kontrast generellt sundare åsikter och är liksom Obama kulturellt medveten.

Ett till exempel vid sidan om att attrahera soldater och bidrag resp. väljare på hur man kan skapa värden (här ekonomiska resp. fame) på koncept retande alla närmare till konflikt känsliga har vi i filmklippet nedan. Här kombineras koncepten dessutom med musik vilket kan förstärka omedelbar effekt såväl som att leverera ett värde i upplevelsen görande att man faktiskt hör lyriken (i kontrast är poesi en tämligen obefintlig kanal för dessa konflikt).

Effekt över räckvidd är självklart inte jämförbar med när kända politiska kulturbärare tycker och tänker kring frågor med ordentligt associerad intensitet.

Manipulerad avrättning av präst förvanskas utåt till Obama-hat: Manipulerad information i propaganda föder hatets desinformation

En egenskap känner vi hos islamisterna och det är den regelstyrda uttolkningen av de boklärda. Vad jag vet är det föga troligt denna region att inte respektera skyddet av bokens folk. Jag kan se annat indikerat manipulerad information också - mycket möjligt om alls inträffat - krigspropaganda implementerad med föga av vad indikerat.

Och vi noterar som så ofta annars den sekundära effekten av propaganda där den ges förstärkt repetition (d.v.s. inducerande just propaganda-effekt) genom att utnyttjas för egna syften med fortsatt desinformation och manipulation av människor för att sprida fördomar, skräck och söka uppnå eller bibehålla makt...

"Obama’s war on the Christian religion, particularly the Catholic variety, has claimed another casualty in the Middle East. The Vatican confirmed that “Syrian priest François Murad was killed in Gassanieh, in northern Syria, in the convent of the Custody of the Holy Land where he had taken refuge.… According to local sources, the monastery where Fr. Murad was staying was attacked by militants linked to the jihadi group Jabhat al-Nusra.”

Från: Obama Allies Behead Catholic Priest In Syria | Townhall.com

Townhall.com är problematiskt inte särskilt unik. Tvärtom finns ett kluster av subkulturellt lika problematiska i värre än svaga fakta och felaktig information hetsande i känsliga områden på sätt som inte medför lösningar utan skapar problem.

En väg att motverka sådant ej prövat vore självorganisation av dom annonsörer som stödjer denna och annan verksamhet där det framgår att vi har annonserna hos sajter som sprider hat.

Också att göra klart oavsett vad nu Vatikanen kan ha trots sig bekräfta - och mest troligt inte mer än maximalt vad ovan indikerat - gäller att de inte ser i denna region. Vidare ska vi inte avstå från att av och till påminna dem om deras engagemang i desinformation under nutidshistoria medverkande till judeuttrottelsen såväl som att krigsförbryttare efter kriget klarade sig ut från Europa till Sydamerika. De bör därför ha den största respekten för noggranhet med allt relaterat andra religioner.

Kärnvapen i Iran

Jag får erkänna att jag ganska länge haft stor respekt för riskerna det kan innebära såväl som felmarginalen hos diverse bedömningarna om hur långt bort det kan stå.

Givet Syrien där det står just nu är det svårt att se det som annat en enorm, och mång-dimensionellt över flera värde-områden, motivation för Iran att snabbt etablera trovärdig slagkraft i kärnvapen.

Det ger samma värden den syriska diktaturen fick via diverse egentligen föga imponerande i slagkraft vapensystem begränsat till anti-air.

Det kompenserar den ekonomiska kostnad Iran tagit i att försvara syriska diktaturen.

Det ger delvis och antagligen gissar jag övertolkad kompensation för den ökade risk för volation lokalt i Iran.

Från deras större samarbetspartner - åtminstone i cyber warfare - Kina en faktor som kan addera till stabilitet relativt dem och en faktor de redan accepterar hos Nordkorea.

Oavsett hur man nu ser på agerande relaterat Syrien tycker jag verkligen inte man ska vänta alls kring att försöka reducera Irans möjligheter att utveckla kärnvapen om sannolikheten att fördröjning kan innebära att de når ett kärnvapen luftburet alls finns. Och än mer menar jag att om Iran kan ha utvecklat eller så närastående kan utveckla ett kärnvapen utan känd eller oprövad leverans-vektor (avseende ex. via ett flygplan eller via en raket) bör man agera.

Jag tror att Iran idag kan stå där de vid punkten att de har ett kärnvapen eller snart kan ha utvecklat ett kärnvapen men saknar leverans-vektor som bedömt av väst under en något längre period (säg väldigt grovt adderande 12 - 24 månader men lika gärna ordentligt felbedömt).

Min bild allmänt relaterat Iran - begränsat av att jag aldrig förutom svenskan samplat annat än engelskspråkigt - är att de om än tydligt långsamt men likväl konvergerar åt rätt håll som diskuterat av och till senaste åren. Kanske ej för långsamt för vad regionen eventuellt vinner mer på. Men möjligheterna för de mer diktatoriska delarna att utnyttja den tiden för att skapa svår-bedömd och oerhört farlig problematik existerar.

Min bild här är begränsad i att jag ej sökt ny information relaterat Iran och kärnvapen. Istället utgick jag helt från min befintliga bild etablerad uppdaterad sista gången ett antal månader sedan på vilket jag applicerade min bedömning av Syrien som pågående efter de växande kostnaderna Iran tar där de samtidigt nu eller snart nog kommer inse egentligen inte leder till någon avslutande lösning.

2013: Fredsboken, FN och Dalai Lama räddar Syrien från 100 000 till mördade

Operation peace ongoing Crime against humanity of 30 - 50 000 dead / years:

1. Berätta för FN om problematiken. Givet löftet efter Jugloslavien om att Crime against humanity entail aktion och deras snart nog närmare 100 års förberedelse har de säkert klarat att rekrytera kompetens nu för att lösa problem.
2. Samla in många exemplar av Fredsboken. Eftersom den beskriver ett tillstånd som goal tycks det troligt också vara fungerande som verktyg.
3. Eftersom Dalai Lama klarat så många år utan ett ända politiskt resultat i dom konkreta frågor han engagerar sig och trots det firas så regelbundet i allt abstrakt inser vi att ett enormt stort kompenserande värde finns där som väger upp för det.

Att artigt be om frihet är möjligheten som prövas bara en gång. Istället för att storma in dra ut fienden på gatorna och visa arméens soldater innan de nådde torget att regimen föll betalade man i blod utan värde. Frihet är territorium och att du förslavat ett folk är hotet mot dig som mänsklighetens fiende. Diktatorn är därför ytterst farlig: rädslan gör att han saknar den mänskliga balansen. När hans hand rör sig mot bladet står du inte kvar utan antingen hugger du eller flyr.

Jag vet inte att det någonsin misslyckades att kräva frihet och försvara den rätten. Den största risken är istället att den ibland mycket höga kostnaden blir för litet eller ingenting därför att man inte riktigt vet vad man behöver istället och tar fel. Det drabbade Ryssland när Sovjetunionen föddes och tsarens diktatur byttes till kommunistpartiets.

Risken är lägre idag. Och också när fel sker idag ska vi har respekt för att vi inte ska neka andra rätt att försvara sin frihet med vapen när så krävs och också våga ha förtroende för att de vågar se fel och ta striden igen den gången tycks det i Egypten kanske enklare men de tidiga åren kan förvänta oss är volativa utan att det innebär långsiktigt eller ens egentligt problem så länge man ser och förstår det värde man ligger i att vinna. Kostnaden och striden kan göra att man hellre går lite till därför att priset man redan betalat är högt. Och vägens segrar ger kunskap och att vågar se möjlighet och har vana att väga ögonblickets kostnader i en realistisk värld utan att skrämmas till flykt.

För oss att moralisera i den omoral födda av önskan till en ekonomisk stabilitet där föga om något konkret ännu har att indikera påverkan styrande annat än ögonblickets formuleringar. Likt när det uppenbara påpekas av den amerikanska centralbanken: Är räntan i princip 0% samtidigt som lån köps och indikationer kommer på att det är dåligt för ekonomin kan både ränta och dom summor som spenderas på låneköp förändras. Att ekonomisk-reaktion i ögonblicket kommer har tror jag föga om någon inverkan över tiden. Delvis spekulationer mot vad markov-modeller m.fl. predikterande matematiska modeller ser från historiken brukar ge lite tapp, och också i mycket kanske en viss onödigt hög stress-känslighet genom den upplevda konjrektur-positionen och möjligen fortfarande efter 11 September, många år av krig bl.a. i Irak, Afghanistan, Libyen och Syrien.

För mig att förakta eller se ner på oro och rädsla in för instabiliteten i ekonomin frihet kanske tillfälligt väcker hos de som tröttats ut av alla negativa nyheter och ibland med konkret begränsade resurser även om vi i Västerlandet sällan behöver svälta eller sakna sjukvård (även om också det ibland är aktuellt). Sällan tror jag det kommer med att man sett att det kommer med att man kräver rätten att äga andra frihet för silverpengar om än utkontrakterat till den översyningsman som gör att man inte själv behöver se dom döda, tortyr och blod.

När vi inte ser antalet döda mer timme i vardag. När förändring vi ser endast är påståendet om negativ förändring direkt i din närhet ser vi inte alltid. För många har den ega gränsen stor betydelse för vad vi ser.

Men oavsett egen gräns och vad vi ser i faktiska händer gäller att vi aldrig ska ta oss rätten att neka andras rätt att försvara sitt liv och sin frihet när så krävs beväpnade. Att kräva att andra ska gå ut och ställa upp sig för massaker på ett torg därför att 1970-talets värld av press-monopol och en bild av världen som destruktivt förenklades till att förklara varje konflikt, varje förändring till frihet eller diktatur med USA's respektive Sovjetunionens imperalism resp. världsrevolution är koncept som känns tilltalande enkla - tomma på innehåll endast beskrivande ett tillstånd verkligt eller en önskan som ensam förklaring till allt och än falskare i tro på att det i sig är verktyget för att skapa sig självt icke-kausalt - och nära det osmakliga pådrivet av en rädsla att ekonomi utan konkreta siffror, ännu utan en trovärdig predikterande ekonomi-modell eller teori som klarar föregripande prediktion av ekonomisk effekt rörande tillväxt för tidsperspektiv är att förneka att dom vi inte ser är människor, att de försenar att vara mer än det dolda slaveriet för att föda myten att frihet ger högre oljepris utan något givet samband (om något periodvis precis tvärt om när demokratiska och övriga oljeproducerande länder jämförs).

Fortfarande är ansvaret för din frihet din egen. förfaller du till korruption, förnekar du dig rätt att välja och gör du dig till mindre än människa genom att föredra världen där folk förslavas och lika irrationellt destruktivt säljande ut också den egna rätten till frihet. När du säger att rätten att försvara och ta frihet förnekar vi människans rätt till frihet. Din också.

Frihet är ansvar. Jag kan inte ge Syrien frihet. Jag behöver heller inte ge dem frihet. De skapar sin egen frihet. Kostnaden de betalar är hög. Hur mycket av städerna hus som har minst en vägg genomslagen av kulsprutor och stridsvagnar vet jag inte men i stora delar är det att betvivla på att ens hälften av husen kommer är annat än att riva.

En skattning av antalet döda relativt färsk ligger på cirka 75 000. Men i det ligger inte att man räknat in dom massgravar och liken under husen mördade via kampanjer och metoder som ännu inte dokumenterats eller ens trovärdiga uppgifter finns om. 100 000 döda behöver inte vara en hög siffra sedan länge. Och antalet kan ha nått en bra bit över 200 000 döda innan regimen faller.

Det är frihetens värde att minnas åren som följer. Att frihetens folk ej i det lilla erbjuder viss hjälp utan tvärtom ofta uttrycker ett implicit eller direkt uttalande ogillande är problem i sig. Det reducerar möjligheter att bygga förutsättning för att överbrygga de konflikter och de osunda sekteristiska rörelser som dom senaste åren givit dom meningslösa konflikter och terroristdåd vilka saknar annan mening än konflikten i sig. Ju mer utsträckt våldet är desto värre långsiktiga problem kommer vi också se. Därmed inte sagt att den utdragna striden inte kommer helt utan värde: kanske bygger det den upparbetade vågen av intensitet som orkar vidare österut. Värde av annars helt onödig kostnad är att klara att se möjlighet till positiv förändring istället för att acceptera ett evigt mörker. Vågen vi en gång nu för känns det evigheter sedan kunde skönja i ett nyfött land långt söderut. Ett land vars innevånare är spridda ut och ständigt flyende morden och utrotning vandrar ständigt fram över gränsen: Sydsudan. Efter ständigt slaktande konstaterade att hopp kan vara annat än att överleva svälten samtidigt som man sörjer grannbyn där alla 50 - 300 innevånare hittades mördade.
Jag vill se vågen möta Iran. Följa - tillsynes på kartans förenklade översikt hoppa lite - efter tid speglande den nya upparbetningen kultur, språk och mänsklig rätt till frihet till att döda Kina i öster.

Och också om vad jag kan ge är föga är fortsättningarna goda. Och jag säger hellre än att tända eld på dig själv eller dö likt Himmelska fridens torg i slakten kräv och ta rätten till frihet med dom medel som krävs. Gör det med realism, utan illusioner, med en strategisk och taktisk medvetenhet om att fienden faktiskt vill mörda dig hellre än att lämna över makten, och när du ser möjlighet föregrip angreppet eller när det redan kommer var snabbare fram eller tillbaka. Häng regimen och visa dem för den bild som demonstrerar för de många i armé och övrigt att regimen redan fallit.

Och låt oss ta vårt moraliska ansvar och nu börja väpna Syrien och Irans - och Nordkorea - folk med dom tunga vapnen. Behöver vi göra mer? Bör vi göra med? Att konkret på mark synlig i stor flock vandra in i ett annat land blir lätt kränkande för alla. Att ge hjälp när vi kan är rätt men vi ska heller inte omyndighetsförklara hela folk och tro att vi kan lösa problem ofta överskattande vår egen förmåga och den hunger stridens utmaning konkret kräver relativt materiella militära-resurser. Tunga våldsamt problemlösande vapen är är moraliskt korrekt och är ett ej särskilt kostsamt stöd. Möjlighet att prioritera vapensystem och lösningar med större möjlighet att kontrollera tillgång till ammunition är dessutom möjligt vilket introducerar begränsning för hur problematiska mängden vapen kvar efter striden blir för regionen och världen i övrigt.