Viktigt är vad som tar Ansvar: Frankrike är Viktigt

Frankrike och Cameroon via Google Translate från diplomatie-gouv-fr: Cameroon ( Cameroun ).

Frankrike är viktigt och en del av världen där Frankrike är viktigt är kontinenten längs stora delar av den västra kusten.

Ryssland styrd av Massa-Bossman Putin med Husnegrer är en nation vars mur håller neger-slavarna från att rymma. Problem löser man. Vad som tar ansvar och löser problem är viktigt och att förebygga problem är viktigt: Massa-Bossmmn skjuter man likt Ceaușescu eller kastar ett brinnande bildäck runt halsen på. Det är viktigt därför att det är att lösa problem. Att lösa problem är viktigt: Nu lämnade alla Rysslands-slavar problemet år efter år och allt blev sämre för dem. Man tog inte ansvar. Diktatur när obenägenhet att agera men förr eller senare vänder det till intensivt ansvar (ibland kallat revolution).

Marscherande slavar... Victory Day: Soldaterna positionerar sig många dagar innan dagen längs vägen börjande långt långt utanför Moskva. Där står de sedan och väntar tills de är dags att börja en gigantisk vandring fram till Moskva, och därifrån till själva mitten av föreställningen, och därifrån ut ur staden igen. Slav-marsch men stiligt...

Tyskland hanterar nu Storbritanniens gränskontroll

Att Storbrittanien - Europas mäktigaste nation särskilt på sjön - haft problem med sina gränskontroller mot Europa är en mer komplext fråga i var problemet ligger än man först kan tro.

Självklart finns en kultur-problematik när det gäller tunneln till Frankrike. Storbritannien saknar historisk vana att resonera runt land-gränser i Europa såväl som erfarenhet. Det är därför ej riktigt att mena att något så avgränsat som en tunnel ska knappast vara svår att hantera oavsett sida.

På fastlands-europas sida ligger Frankrike. Frankrike är på många sätt en kultur och nation vi kan lära mycket av men de har alltid genom Europas historia haft en tämligen flexibel syn på Europas gränser (och har om något i Asien - korrekt oceanien tror jag - och kanske fler delar av världen varit mer exakta när det kommer till gränser).

Fransmannen ser sig dessutom gärna som kulturellt imperalistisk (även om vi normalt aldrig märker något av det). Kanske upplever man att UK distansierar sig från Frankrike och Europa såväl som i det också arabvärlden. En viss slarvighet kring mer tekniska detaljer eller ekonomiska frågor i tron att det gynnar kulturen är vad en del - och mer tveksamt - är typiskt för kulturen.

Men är det något jag tror alla vet är hur närmast (sätter vi det spektrum ligger vi kanske som folktyp i sanningen: tänkbart) autistiskt (inte kanske fixerade eller flexibla i mening av kreativitet ty mängden innovationer som kommer hur Tyskland åtminstone sedan 1994 är försvarlig om än inte alltid märkbara i varumärke snarare kanske överdrivet noggranna utanför domäner med viss intränad kreativ-flexibel egen-tradition som forskning? Ex. just gränser och liknande - Vi väljer det som koncept även om jag egentligen inte betvivlar att vi alla vet jag avser: Europa oavsett om fransmannen eller tysken för att inte tala om greken och maffians italien - För att inte tala om hela Östeuropa eller vad vi nu kallar det - är en utmaning för vad en del skulle mena kulturellt lite mer utvecklade länder) kvalitativt prioriterande när det kommer till gränszoner.

Sådant som noggran passkontroll och evalueraing av papper för därefter korrekt sortering var resp. person hör hemma är just vad vi alla bäst skulle utkontraktera till Tyskland tillsammans med dom finansiella säkerhetsfunktioner för bank- och finansbranschen (varför ska vi ha en egen bankgaranti i Sverige när Tyskland skulle göra det så mycket bättre åt oss? Titta hur bra de skötte om Grekland).

Att Tyskland nu ska ta hand om Storbrittaniens gränskontroller känns därför så självklart när man väl sett det färdigt beslut. Jag antar att man lätt blir kreativt-blockerad på invanda gamla koncept som gränskontroll m.m. och vem som egentligen ska ha hand om dom. Citerat från Google News:

"Germany imposes border controls to slow migrant arrivals
Reuters - ‎29 minutes ago‎
BERLIN/BRUSSELS Germany re-imposed border controls on Sunday after Europe's most powerful nation acknowledged it could scarcely cope with thousands of asylum seekers arriving every day."

Och det är just sådana här särskilda samarbeten jag vill tro pekar på något djupare viktigare som växt fram ur EU. Att ett land - här Tyskland - hjälper Storbritannien en hjälpande hand när de nu svämmar över av alla flyktingar från Syrien och Eritrera (säkert tillfälligt: Hinner de bara navigera det några kanonbåtar tror jag nog de kan hålla tunnelns mynning säker mot vad helst som kommer ur den: Kanske enklare bara att spränga tunneln - Jag hade nog gjort det eftersom kulturell omställning som en önation till det mer kontinentala blanda-samman lite hur som helst kan ta tid och sådant måste man våga ge tid att utveckla sig i sin egen takt).

Rent personligen får jag dock erkänna att jag sista halvåret börjat känna mig attraherad av den franska kulturen igen. Språket är för mig i alla fall en utmaning. Sådant här imponerar på mig i dom rent estetiska sidorna av mig:

• Soldaten och hans musik: Franska soldater i Afganistan (2015-03-15)

Ännu mer Frankrike (eller som Storbritannien och Tyskland omväxlande brukar kalla Frankrike när de har egna särskilda myten utan resten av EU: Vår buffert-zon resp. oftare sista två åren Vårt medelvärde)...

• Nordirland & de imaginära konflikter där den största kraften krävs (2011-05-16). Ett kanske mindre vanligt de Gaulle-fotografi.
• Artighet och Gulligt som strategi för fred (2011-04-25). Från mindre kortare period några år avvikande från "mitt vanligare jag" som cynisk skitstövel.
• Propaganda och förstärkt information: Vapen (2013-10-12). De Gaulle-foto utnyttjat som ex. perspektiv (jag självklart till namnet på många fler franska politiker men jag är mindre trygg i att mina läsare gör det så jag brukar vanligen använda denna som exempel).
• Hammaren är ute: Brott mot mänskligheten II (2013-08-23)
• Kina vinprovar: EU förbereder nu vin-strategi (2013-06-05)

Emellertid för uttrycka något av följande reflektion idag:

• Frankrike kan ge världen en ny positiv riktning (2011-04-12)

Upplever jag att Frankrike ganska tydligt sista åren här efter att man fick ny ledare från ett annat parti märks mindre. Frankrike kan mycket väl vara involverad en hel del politiska processer internationellt. Men Frankrikes perspektiv och vad man vill i frågor märks nu ännu sämre än tidigare. Åtminstone för det engelska språket. Och Frankrike relativt Storbritannien, USA och Kina har egentligen aldrig dom år jag följt nyheter på det här sättet märks särskitl bra på det här sättet. Jag kan tänka mig att det finns ett värde i att stödja de franska koncepten och varumärken som missas såväl som att man för frågor bredare oavsett aktörer som konkret just när pågående kan påverka missar ett kreativ-värde av att se det franska perspektivet tydligt.

Också bygger man ju en verklighet vi kan uttrycka så här även om ingen naturligt konkretiserar så här naturligt den implicita världsbild som byggs upp:

Tyskland har sista åren gjort en massa (och tycks det utmärkt) Greklands-arbete besparande hederligt folk som oss svenskar behovet av att över-engagera oss i sådant.

Men vad har fransmannen egentligen gjort för oss sista åren? Är det mest något i EU till för att hjälpa tysken till en trygg självbild så de vågar leda internationella frågor utan att få ångest över allt kring Andra Världskriget? Gör Fransmannen något själva mer än att beundra tysken?

Frankrike behöver märkas mer. Visa lite dådkraft i nyhetstitlarna om man inte implicit ska få bild av det på stora hela är nolla i såväl EU som världen. Märker man inte ens att de har en åsikt eller vill något eller för den delen att de gör något konkret som drivande aktör så är det heller inte en irrationell slutsats. Det är dags för Frankrike att driva snarare än att följa några tungt viktiga internationella frågor där hela världen får ut världe av det. Byggande också ett förtroende för den franska förmågan, moralen och betydelsen för positiv förändring.

En del skulle mena att detta kanske har att göra med fransk snörkighet. Men jag tror mer att det har att göra med att man är naturligt ganska distansierade från de engelska medier som jag följer och som fullständigt format mitt intryck. Oavsett läsande manuellt eller för maskin-intelligensen är det heller inte aktuellt under överskådlig framtid att försöka hantera det franska språket via översättning (vilket snart nog kommer ske vad vi kan välja att kalla kinesiska resp. för japanska har jag en del stöd men endast för tecknen d.v.s. snarast för avgränsad koncept-tolkning än natural language processing där.).

Soldaten och hans musik: Franska soldater i Afganistan

Notera: Jag ser att jag är på Hans Husman om Media men publicerar här även om musik och mindre text-kombinerade samlingar av visuella uttryck och brands hör mer hemma på systerbloggen. Visst värde av och till påminna om musikens kraft i känslor och intensitet finns även om lite utanför ämnena här. En sak att reflektera är att vi ganska lätt kan översätta och förstå koncept vi har i ex. figure-ground idéerna om hur koncept i meningar bygger vårt fokus växlande. Här länkar jag dock när jag får tid och slagit upp den en bra genomgång här görande ett par till dimensioner än åtminstone jag har sett eller tänkt i för meningar vanliga i musi (även om delvis kanske lite tekniskt klassiskt term-djupare än praktiskt för mig i alla fall).

.

En under allt trygghet och lugn om ett meningsfullt liv hur det än slutar är inte otroligt varande dom som bland i alla fall dom västerländska ländernas soldater sjunger bättre såväl för dom exempel jag hört mer allmänt accepterat smakfullt.

Här uppges de i Youtube texten under sjunga en polynesisk sång marscherande i Afganistan.

Mycket kraft i musik: Välkänt starkt. Kan motivera, skapa mod, lugna och förstärka pågående verklighet känslor och upplevd meningsfullhet i socialverklighet, något vi läser eller vad helst annars.

Att som de franska soldaterna sjunga bättre än dom andra kanske också är värt något ovanpå musiken. Kanske dricker de lite mer smakfullt? Och lagar sin mat med samma så ambitiöst övat sig som i sången. En av de mänskliga djupen som hör till vad som vinner civilisation såväl som mindre moraliskt riktiga krig tillsammans med orden, realisering i rummet kortsiktigt och etablerande av gemensamt språk från lagar till dagligt språk.

Just här bär ju musiken dessutom något lugnande med sig adderande en harmonisk - i mening av mentalt lugn - jag nog tror kan ge afghanern. något trevligt med soldaterna.

.

"French is the only official language of French Polynesia. An organic law of 12 April 1996 states that 'French is the official languag', Tahitian and other Polynesian languages can be used.' At the 2007 census, among the population whose age was 15 and older, 68.5% of people reported that the language they spoke the most at home was French, 24.2% reported that the language they spoke the most at home was Tahitian, 2.6% reported Marquesan, 1.5% reported Tuamotuan, 1.3% reported any of the Austral languages, 1.0% reported a Chinese dialect (half of which is still Hakka), and 0.9% another language.

At the same census, 94.7% of people whose age was 15 or older reported that they could speak, read and write French, whereas only 2.0% reported that they had no knowledge of French."

Också starkt: Krigsdansen. Co-locomotion med symbolernas och perceptionens kraft lyft och musiken ovanpå. Mycket korrekt i konveenans såväl som det spookes fienden.

Musikens värde för den mindre stridande aktören som slits under många år är ännu större. Ger värde bland civilbefolkning såväl som adderande trevlig upplevelse för soldaterna i deras verklighet i övrigt. Exempel från klonflikten i nordirland har jag publicerat tidigare: Nordirland eftersom Storbritannien nu faktiskt accepterat en försvarligt sund frihet att uttrycka sig är en fascinerande plats att se konfliktens symboler uttryckta visuellt längsväggar, statyer, gator m.m. Och ett par tre krigssångar värda att höra hittar vi också. Själv tror jag nog musiken tog jämförbart balanserad Irland från sedan barn anglofil. Givande något av energi att se kulturen lokalt görande det görligt att reflektera viket ofta gärna reducerar distans.

Och just så när vi går ut i strid går vi ut med musiken talande till vi såväl som dom.

Sydsudan: Vapenvila efter inte avgörs av politisk förmåga och för resp. sida kraft att se dom egna problemen speglade hos "dom andra"

Jaha:

• South Sudan's army, rebels blame each other for breaking ceasefire (2014-05-12) | Reuters

Volation jag menar varken Kir eller Machar kan mena är en ursäkt för fortsatt mis-smanagement och vådlig inkompetens;

• Ingen av dem har någon utvecklad kontroll över alla delar av diverse stykor som kan upplevas - eller uttryckas - associerade till dem.
• Jag betvivlar att någon på resp. sida egentligen vet vem skulle ska ha "börjat". Och jag är inte ens säker på att någon enhetlig tillförlitlig tid idatum och timmar existerar över alla trupper.

Därmed är problem att förvänta nu och fortsatt. Det innebär ej att vapenvilan i det praktiskt meningsfulla ska ses som bruten av resp. entitet utan korrekt tas för vad det är:

Full kontroll och synkroniserad taktik och strategi är inte perfekt utvecklad.

Problemet är förövrigt inte ovanligt i konflikter. Och desto mer infekterade från övergrepp ju mer övergångs volation är att förvänta i denna domän precis som i våld ej brytande just vapenvila. Och besläktat förekommer ibland i liknande situationer att en del trupper ställer sig utanför vad man nått samförstånd till. Praktiskt är det en ny entitet och vad man behöver se som ett gemensamt problem även om i all verklighet att det konkreta ansvaret att försöka hantera det lättare kan tänkas lösas av den eller andra i en konflikt. Vidare rörande tid och att vara informerad i alla delar är ett problem även i krigens big brands likt Andra världskriget med mest känt att japanska soldater upptäckta många år efter krigsslutet på tropiska öar.

Här ligger ju ansvaret för resp. entitet att försöka ha en vettigt ärlig diskussion och ta ansvar för att bringa sub-revolutionära enheter, problem med avsaknad information och rätt tid m.m. under kontroll - och från sagda på rimliga nivåer ärlighet från det ha förståelse av den andres praktiska problem inte otroligt ej helt olika den andres alla gånger (även om förvisso nivåer kan vara skillda vid en viss tid som här - jag vet ej om så är fallet - gäller att sådant också kan vändas om en annan period).

Jag har svårt att någon här formade i en av världens mest prövande regioner för individ och land kan ha föreställt sig att det här skulle bli lätt. Att konflikten är infekterad med udnerbyggt hat gör lösningar praktiskt lite motigare i hur hjärnan gärna vill fungera men sådant går inte bra att lösa annan väg än att förska undvika att bloda ner landet mer. Och klarar inte de som politiskt varit mest engagerade - Kir och Machar och ett mindre antal andra - varande bland få som har strukturell erfarenhet av att styra ett politiskt samarbete ej trivialt litet eller nära nog endast fokuserat på det militära kan det ta en eller två generationer till innan ett par bättre lämpade att leverera när det blir lite svårare än att bara fortsätta det man egentligen vet inte kommer fungera.

Med risk att verka väldigt cyniskt här tror jag ändå en viktig komponent ökande sannolikheterna för att det här ska lyckas särskilt den kritiska första perioden fram till säg om ett par år är att någon eller några pyntar upp till viss ekonomsik stabilitet. Jag tror verkligen ett enkelt funktionellt alternativ ekonomiskt kan vara väldigt funktionellt för att minska antlet små-entiteter orsakande problem som kan expandera resp. förändra de relativa antalen mellan beväpnade grupper stående resp. polaritet (vi kan låta symboliseras av Kir och Machar) nära relativt enheter under sämre kontroll utanför vad dom själva beslutar.

Jag tänker mig arbetstillfällen inom myndigheter för att bygga upp andra mer rationella och värdeskapande industrier. Oljeindustri givetvis men relaterat det såväl som alla andra ej kortsiktiga värden såväl som skapande en hel del direkt när färdigt infrastruktur för att transportera och kommunicera såväl som tillförlitlig vattenförsörjning.

Och varför inte ett också något större projekt som märks såväl i landet som regionen varande viktigt för hela området: Kanske en ordentlig väg anslutande två eller tre länder via förgrening till kusten. Med hög kvalitet såväl direkt relaterat vägen som säkerheten för de som färdas den. Det gör dessutom etablering av annan infrastruktur inkl. i domän av olja enklare att realisera.

Vikten av att Kir, Machar m.fl. bland få med möjlighet att påverka skeenden i landet annat än direkt lokalt runt om personen är fullständigt kritiskt. Om osäkerhet finns för syftet - tvivvlande på det självklara att vägen är ett gemensamt värde för landets befolkning nu och i framtiden d.v.s. själv havande svårt att förstå ansvar som åligger att förvalta det - eller att brist på politiskt kontroll gör att mer geo-lokala entiteter kan förfalla till det än mer barnsliga och saboterande vägen fysiskt kanske varaktigt eller praktiskt funktionen genom att hindra framkomlighet blir ett sådant projekt kanske mer problem än värde och vad man i så fall bör vänta med tills landet vuxet upp politiskt.

Särskilt ogörligheten att försöka sådant innan viss ärlighet i kommunikation mellan entiter är etablerat med en gemensam förståelse av värdet det ger alla ska ej underskattas. De mest bombastiska i pengar såväl som människoliv försök att bibehålla sådan infrastruktur i vägnät trots land mycket delat jag känner till hittar i nutidshistorien föregripande skapelsen av Cộng hòa Xã hội chủ nghĩa Việt Nam som oomtvistad politisk entitet. Jag tvivlar ej på att USA med övriga allierade till Sydvietnam kan ha försökt liknande projekt men det tydligaste och bäst beskrivna har vi under Frankrikes engagemang under en tid när "gerillan" ännu var mindre tydlig eller lika stark som den kom att bli.

Frankrike sökte bibehålla vägnät över landet fodrande regelbundna vaktturn i princip följande varje sträcka mellan två platser med allt mellanliggande man civilt eller militärt hade behov av att kunna transportera något. Vidare - självklart givetvis eftersom torn lika lite som andra befästningar går att göra över hela sträckan - krävdes patruller växande beväpnde. Det gick aldrig bra men kunde i alla fall tillåta att handel och supply management representanter myndigheter resp. militär att fungera men till en gigantisk kostnad resp. etablering av ordentlig repetition av att ständigt förlora mot gerillan. Det senare gav särskilt - kan man argumentera - mycket större svårighet att få den lokala befolkningen funktionellt engagerade i att vara med och bygga upp egna strukturer (särskilt såklart ta tjänst i armén eftersom det var som kunde innebära att sitta långt från redlighet i ett torn väntande på att gerillan ska komma). Göra konkretiserat mer omedelbart i kortare tidsperioder de sista åren när kontroll allt mer tappades såvra att hantera (se gärna First Indochina War - 1952 | Wikimedia för en bra kortare sammanfattning).

Många år var det sedan Vietnam kriget. Och landet är ett av de fattigaste i världen (se gärna Vietnam Development Report 2014 - Skilling up Vietnam: Preparing the workforce for a modern market economy hos Världsbanken och vidare där till andra resurser) trots ett mycket verkligt (har jag sista två åren kunnat konstatera med ett exempel i den effektiva domänen av IT-utveckling närmare bleeding edge: Release memory on Mongodb (2012-05-24) | Mongodb-user group via ett arkiv) ett inresse av att lära och uppleva världen skapande ett värde för sig själv och det samhälle man lever i. Vad man kastar bort när man förstör resp. efterföljande förstörelsen ej klarr av att bygga upp landet är vad vi alla svårligen spontant kan föreställa oss enkelt: lär vi från jämförbara exempel runt om i världen får vi dock rätt svar:

• Ett stort politiskt samarbete har endast meningsfullhet - skapande värde - i gemensamma projekt.
• Det man vinner mer på än att alla gör det själva. Jordbruk ofta vad bistånd vill peta på kan var aett sådant värde men den relativa skillnaden mot värde möjligt lokalt är inte jämförbar stor som dess produktion jämfört med övriga ekonomin.
• Stora värden för stora politiska samarbeten är främst och först infrastuktur skapande möjlighet för effektivare realisering av andra värden och kritskt är självklart industriproduktion och transformation naturtillgångar till budget för utvecklade värden för befolkningen i undervisning på en högre nivå och sjukvård utanför "katastrofhantering".

D.v.s. jag tror starkt på ett vuxet ansvar av politiskt engagerade som praktiskt mutat in möjlighet att påverka annat än lokalt såväl som behovet av att en eller flera pyntar upp bra med stålar. Och varför inte bl.a. Japan i det senare:

Paying the cost to do business:

"Mycket värde finns i att erkänna kraften i starka kultuirer och ta den till positivt värde. Men att konkretisera till stabil framtid kräver att man också vågar paying the cost to business utan magiskt tänkande eller förnöjsamhet i att man lärt sig att saker är fel. Det gäller Japan såväl som Tibet. Två starka kulturer vi kan få mer värde av och där båda redan bidragit med mycket till världen i lite olika domäner från perspektiv här i alla fall. Och Japan är påväg att skapa mer för världen och dom själva genom att se vad man är. Tibet tycks fortfarande förvina. "

Från: Sydsudan, Japan och Tibet: När motiverande abstrakt kraft behöver möta konkretiserad realisering
2014-05-10

Mer än värden för Japan redan mer konkretiserade bygger det självklart ett förtroende och förståelse av värdet Japan kan bidra med internationellt i domäner av såväl politik som företagande i världens ej redan rika regioner. Värde för en mängd företag där vi från dagarna kan se att även den japanska nojesindustrin förbereder sig på att skapa tillväxt för dom själva, Japan såväl som regioner man ska bege sig in i:

• As it sales sink, Nintendo grasps at emerging markets (2014-05-11) | Digitaltrends.com

Värdet tillbaka av att engagera sig för en bättre värld kan inte underskattas (kanske delvis balanserade att kanske lyckats distansiera sig mot en försvarlig andel av marknaden i head count såväl som tänktbart av och till mer trendsättande: Tomodachi_Life - Controversy | Wikipedia) - där för "ämnet" Nintendo gay menade sig Google News ha cirka 72 000 nyheter indexerade i Google News) vilket med i "internet-tid" nästan Wikipedia lär kosta försvarligt). Och ingenting är viktigare ej brutalt svårt. Hornet är svårt allmänt. Ett Sydsudan i utveckling och stabilitet lyfter området och i förlängingen hela östafrika.

Värde i USA-default: Kanada's splittrade kultur delad i engelska värderingar och fransk subkultur läker

Följande kan så klart kännas lite oroande:

"Reneging on its debt obligations would make the U.S. the first major Western government to default since Nazi Germany 80 years ago.

Germany unilaterally ceased payments on long-term borrowings on May 6, 1933, three months after Adolf Hitler was installed as Chancellor. The default helped cement Hitler’s power base following years of political instability as the Weimar Republic struggled with its crushing debts."

Från: U.S. Risks Joining 1933 Germany in Pantheon of Deadbeat Defaults (2013-10-13) | Bloomberg
Skribent: John Glover

Men jag tror vi här i övre-delarna av Europa inte ska vara för snara att bara se nackdelar här. Att överdriva risker genom att se saker svart eller vitt utan att titta efter värdet gör just att du missar vad ödet skapat för dig att göra något bra av.

Faran när Obama cementerat makten efter att slugt slutat att betala skulderna för att bygga en stor försvarsmakt lär ju i första-rummet beröra Kanada och Mexico. Jag betvivlar starkt på att han vågar sig på att invadera Europa. Tyskland under Hitler kom ju heller aldrig över Atlanten. Risken har så att säga en naturlig havsgräns.

Kanada har ju inte varit ett helt land med en naturlig kanadensisk-natur sedan fransmännen spred sig över Atlanten i många båtlaster. Är det en sak vi vet om amerikanen är det att han förstår det franska-problemet - och inte med politiskt styrande gigantiska fransk-kolonier som vi har i Europa i dom förlorade keltiska domäner i det folk rent av kallar Frankrike idag - och gjort det mycket tydligt sista åren sedan 11 September med en myckenhet av korrekt vassa skämt om de fega bakslugt konspirerande fransmännen och deras illaluktande mat. Baracks föräldras bakgrund i Afrika bör addera det bästa av två otäcka möten med Fransmannen: Också Afrika led ju under den franska matens ok.

Här kan världen äntligen få den franska Kanada-infektionen utläkt väckande hoppets låga också för vårt Europa. Vi ska våga väga detta värde mot kortsiktiga strunt-pengar. Betänk den akiva faran ett hopp kan balansera här: Nyligen illustrerat ännu en gång i den franska tvågs-registreringen av vissa grupper av EU-medborgare (ex. Romer) de på sin nivå idag börjar känna sig starka nog att snart börja flytta in i bland dom romerska vagnarna som dumdristigt men modigt vågat sig in i "Frankrike" - spridande sin äckliga fransk-vitlök också bland romerna förtjockande de en gång harmoniska keltiska ängarna och skogs-gläntorna med vad vi alla innerst inne vet är djävulens luft.

Snart nog - i den värsta av världar - kan vi här i Sverige drabbas av många tusen fransmän som börjar flytta in och befolka någon plats där de pratar franska med varandra, öppnar franska restauranger, utövar fransk-sport drinkande sitt sura vin bara för att smaka istället för stärkande frisk-luftssport som engelsk och kanadensisk kricket eller här is-bandy-hcokey sporten där själva publiken deltar manligt svepande en 7 vodka (en gång kallad en 7.5 en de franska vinerna började läcka in korrumperande vårt doftorgan förberedande för själva Fransmannen här: Själva vår manliga svenska essens har minskat med 0.5 dl stark-sprit) och övande sin strids-kraft genom att svenskt pröva sin dådkraft mot fiende-flockens vekare anhängare. Mången gång hörande de stärkt glada och skrålande anhängarna till olika bandy-hockey-grupperingar vällande in i Uppsala för att göra upp har jag rört gråtit över att ändå något av den gamla vikinga-kulturen lever. Det är detta mod vi ska möta Fransmannen med om han någonsin vågar sig över gränsen.

Jag tycker vi låter Obama göra default på sina skuler och ta en tio - femton hanterande saker energi-effektivt i Nordamerika så att Nordeuropa äntligen kan få det lugn de såväl förjtänar. Med EU's fransk-problem i djupa karbunkel-härdar - visste du att man redan lär ut franska i svenska skolor? - kan US gigantiska politiska-strateg Barack visa sig vara den bästa vän vi kan få. Betänk hur mästerligt Barack klarat att styra US hit trots många stormiga år med rop på besparingen där han inte kunnat förklara den större strategin utan att risker att den baksluga konspirerande fransmannen kan sticka in sina klor i Vitahus och Kongress.

Europas inrikes- resp. utrikespolitik

Inrikespolitiken tycks "vi" alla ha lätt att engagera oss i. Men utrikespolitiken är väl delvis konsekvensen av att lämna tomma områden. Saker fyller upp dem. Inte sällan skapande värde åtminstone när det gäller Europa.

Engagemang och kunskap såväl som befintligt pågående i processen skapar befintlig struktur. Den moderna världens post-koloniala samarbeten för britterna såväl som Frankrike är väl ett övertydligt exempel på det.

Ett nationellt värde kan uppfattas traditionellt av det tydligt utrikespolitiskt imperativa. Jag skulle ljuga om det inte var verkligt men kanske möjligt mindre i det ständigt kontinuerliga som effekten den engagerade intensiteten kan få bredare.

Bredare mer stabilt men kanske länge vinnande på visst mått av konkurrerande försök till engagemant tror jag vi vinner på att försöka hitta ett funktionellt EU samarbete hellre än att ge upp området fortsatt.

Närmare den vägen börjar det kännas som att Frankrike kanske visar vägen. Nu är jag en vän av mycket (särskilt därför att de ofta försöker vilket är första steget alltid nödvändigt) den brittiska utrikespolitiken men ett närmare det kontinentala klustret engagemang är viktigare för EU. Det är ju där mycket saknas.

Och kanske definierar Frankrike fundament som kan nå dit. Därmed att jag tror att mer engagemang och som sådant mindre av koncept av att inte göra hellre än att lämna ansvar: att någon gör något runt EU och utrikespolitik - ens mer självständigt del av den mängden - är inte problemet alls i domänen. Om man inte så att säga vill acceptera att upptäcka om fem till tio år att ganska från befintligt tydliga fundament byggts upp att följa med större tyngd i olika områden eller om inte lämna området.

Att engagera sig, göra det vettigt funktionellt och visa upp det - samtidigt som kontaktytor byggs i sådana områden - är starkt.

Frågan är om det kommer lyfta den franska ekonomin också. Tråkigt nog har jag ingen färsk nyhets-sampling på ganska länge så jag har inte följt upp effekten av tidigare mer intensivt engagemang i Afrika ganska nyligen. Jag hann precis se viss kanske som resultat effekt i Japan av att de vågade visa lite av de egenskaper man traditionellt associerar till manligt agerande (men egentligen ofta är ett mer kvinnligt praktiskt epitet tror jag ungefär lika ofta under samma omständigheter) viss spridd av intensitet.

Frankrikes ekonomi långsiktigt såväl som nu kan i allt gynnas oerhört av att man inte bredare i folket och företag trans-nationellt accepterar ett pågående problem utan just uttrycker intensitet genom att försöka göra saker. När man slutar att försöka accepterande domänen som problematiskt hindrande det är det ekonomsikt farlig inlärning som när den sprids drar ner allt.

Att visuellt såväl som i ord och tal visa engagemang och möjlighet att påverka världen i områden vi uppfattar som stora är en väg att uttrycka motsatsen till pessimismens letargi.

Rent av att kvantifierar vi i områden som dessa så långsamt över tiden pågående resp. uttryck - ibland kanske rent av identifierande en tydlig kulturbärare jfr sedan många år ibland återkommande reflektioner kring en jag tidigt noterade år bakåt och långt efter jag slutat att sampla svenska nyheter av och till följde upp kring det: Dagens Nyheter kraftigt i det negativa kanske som konsekvens av mediekrisen, Bonniers överbelöning och också först noterat i samband med at valutorna gick volativa i Baltikum - att vi kan se nivå som krävs för att kompensera.

Att kompensera ska tycker jag sällan i mycket behöva ses som kräva mer än att visa fram vad man redan gör. Samtidigt en del saker är ytterst intensiva i varje mening man kan mäta i kollektivt språk.

Just områden som Libya, Syria, m.m. med lokaliserad extremism krävs också en viss inre-styrka relativt rädsla och förmåga att hantera i antal men väl så problematiska risker. Mod för att orka att realisera det moraliskt korrekta och det värde det fyller kulturen bredare med för dom som orkar.

Att våga gå där andra känner rädsla och heller fryser skrämd av attityd-mätningar inte bättre än att de ännu inte klarat att prediktera (och därmed är strunt) ännu i historien. Såväl som det ottäcka i att våga göra där en färdig lista över vad de flesta länder och inget stort land oavsett moralitet tycker är fel korrekt beslutat i FN att följa i lugna områden. Blir du nervös donera några hundra miljoner till för att utrota malaria och boka in möten med dom syriska representanterna i FN rörande människorättsfrågorna varande vad de sedan länge är mycket mer än genomsnitt är engagerade i. Fryst i väntan på att FN ska omvärdera befintliga beslut kanske efter nästa gasattack - i all verklighet lämna problem exponentiellt expanderande till att bränna upp allt närmare.

Mod är styrka i den franska stereotypen och vad när de accepterar den och tar det till att göra i verklighet nu för dem som för alla skapar värde. Om man inte fallerar men i ingen utrikespolitisk fråga är det risk ens på bordet.

Korrekt symboliserande Frankrikes myndigheter såväl som att styrka är ett karaktärsdrag och en moraliskt dimension praktiskt annat än när du tvingas ej vad som avgörs av ytlig styrka.

Hammaren är ute: Brott mot mänskligheten II

Vi ser detta inlägg med ev. uppföljning framöver av och till i konkreta såväl som mer abstrakta ämnen och uttryck som fortsättning på Hammaren är ute: Brott mot mänskligheten (2012-02-23) med utgångspunkt:

• France Urges ‘Force’ in Syria if Chemical Attacks Are Confirmed | The New York Times

Givetvis som vi alla lär sig tror jag ganska tidigt i livet att när en aktör är motiverad och lite desperat väger man värde och risk i ett väldigt smalt perspektiv. Och accepterar vi hos sådan övertramp på en mindre nivå prövar de kontinuerligt så länge över-motiverade eller desperata i andra vilken nivå de tror sig kunna lägga sig på. Så här tycks incidenten blivit enormt större och fult utvald till just en taktisk situation där metoden har större "värde" (d.v.s. med gerilla ganska välskyddat i urban infrastruktur) men i mänsklighetens större moral mycket värre med många fler civila.

Självklart gäller att det helt saknar betydelse vem som är skyldig. FN's tidigare beslut och infört regelverk gör agerande tvingande. Klarar man inte av det gör man bättre att fatta nya beslut i FN som ej längre gör Brott mot mänskligheten speciellt utan som innan Jugoslavien och folkmorden där ses mest som en mellan-statlig förhandlingsfråga att väga mot kostnad, ekonomiska frågor, förhandling diverse annat o.s.v.

Det är mycket intressant hur Frankrike tenderar att step up mer nu. Oavsett frågor tidigare diskuterat i relativ struktur gäller ju att jag tror att USA kanske uttrycker mer av något närmare ett idé-system jag av och till genom åren noterat som möjligt och också mer övertygad numera tror är nödvändigt för att säkra viss stabilitet i befintligt ansvar praktiskt lokaliserat USA kontra kostnad för att göra något - också om jag gärna över åren vill se att andra väsentliga aktörer lär sig och vill försöka ta ett faktiskt ansvar för världen också när agerande och kostnad krävs (inte minst EU) där man förflyttar agerande, resurser och uttryckt agentativ roll till närmaste samarbetspartner (givetvis är det i sig vad vi kan se som ett funktionellt mellan-steg motsvarande vad jag på sikt önskar se) ex. Japan i Asien. Medan det traditionellt tidigare troligare blivit mer av att USA kommit sättande med fartyg ex. relaterat Sydkinesiska havet snarare än den faktiska alliansens andra part agerar och vid egentligt faktiskt behov får utökat stöd är det nu Japan som är proto-primärt-agentativt.

Jag tror lösningen om verklighet är riktig. Jag tror Japan är en sund samarbetspartner. Jag kan också se att problematiskt mer allmänt sunkiga regioner gör sunkigare samarbetspartners möjliga. Och ju sunkigare region desto mer verkande i motiverande faktorer för att välja denna lösning (dyrare). Det senare är potentiellt problematiskt och varande förr primärt intresserad av Asien och vid tiden ej bbeaktande Middle East får jag erkänna att också när jag kontinuerligt betraktade Middle East ej kognitivt uppdaterade min bild av lösningens troliga tidiga steg med vetskap om denna d.v.s. ej adderande där faktiskt funktionella mellan-steg. För Middle East är det svårt att komma ifrån sunkig aktör men det kräver att funktioner i övrigt där man ej kan acceptera att de agerar agentativt själva i samma bredd som en sund demokrati likt Japan. Samtidigt måste jag erkänna att jag tror att distans rent allmänt i agerande mellan Västerlandet och regionen krävs. Någonstans måste inses att konvergens till sundare styren är allmänt funktionella i människans kulturer men det tycks stabilare realiseras med visst eget ansvar (om inte efter det totala riva ner och bygga upp jfr Japan och Tyskland efter Andra Världskriget).

D.v.s. för regionen finns en hel del där jag ej upplever mig ha riktigt den informationsbredd för att väga värden och risker mot varandra inte minst därför att jag upplever stor osäkerhet rörande vilken budget för vilket problem Västerlandet är beredda att acceptera för egen del.

Ej heller (fortsatt antar vi att jag har "rätt" i tolkning av formen på en lösning) såg jag det potentiella värdet av att skapa utrymme för motiverade kulturer i övrigt som kan se att de värden de är tryggare i att man kan realisera än vanligt för länder utan gruppens gemensamma gömda ansvar i FN m.m. tar chansen att realisera värdet oftare konkret. Om vi nu antar att så är fallet för Frankrike.

För Frankrike finns viss elegans i att de tar en ledande roll när andra saknar styrka. Demokrati som statssystem föddes ju just i Frankrike. De föregriper här både USA och Storbrittanien. Och vi vet att också när tillfällig svaghet visar sig i delar av landet blir enorma kompenserande prestationer verklighet i andra delar av folket likt President Charles de Gaulle och det Fria Frankrike.

President Charles de Gaulle när den egna muren föll höll moraliskt styra nog för att inte förfalla till småstrunt som att förhandla för att säkra egna volativa tillfälliga värden brännande nationens större värden utan tog den styrka som fanns för att säkra uren bakom Frankrike.

"Let us be firm, pure and faithful; at the end of our sorrow, there is the greatest glory of the world, that of the men who did not give in.

Soyons fermes, purs et fidèles ; au bout de nos peines, il y a la plus grande gloire du monde, celle des hommes qui n'ont pas cédé.
Speech, July 14 1943."

Från: Wikiquote: Charles de Gaulle

Foto: Egon Steiner

Kinesisk hyllning till råttans roll i visuell-propaganda

Klassiska och antagligen idag såväl som längre bakåt i visuell propaganda effektiva råttan i mänsklig roll har vi nedan i en konstnärlig hyllning till en traditionellt förr ofta använd men som på senare år kommit lite ur propaganda trendernas mitt. Mer smygande otäckt tror jag att konstnären försökt addera till fördomar och spä på hat mot cross-dressers genom att ge råttan maskulina drag (eller om det handlar om latent förträngd homosexualitet hos konstnären). Avsändaren uppges i Wikipedia: Edward Snowden vara Kina och målet för pay-load kan förutom cross-dressers vara konkurrerande franska konstnärer.

Från: Wikipedia: Edward Snowden där dess kontext i aktuell-nyhetshändelse diskuteras.

Välkänd propaganda visualisering från Andra Världskriget med en mindre mänsklig och mer råtta uttryck:

Denna och en del liknande tror jag är del på ett tema där man byggt från tydligare varianter som ovan och därefter reducerat men haft kvar en del uttryck åt det hållet. Etablerad association för kontext d.v.s. propaganda-visualiseringar rörande Japan gör sådant lättare.

Det visuella perspektivet mellan den smygande råttan och den högre placerade flaggan är ju ett annat typiskt exempel vanligen diskuterade i alla ej helt korta referenser över visuell påverkan. Även om nu följande mellan författare, forskare m.m. repeterad best-practise gående bakåt till tidiga genomgångar utan särskilt stort stöd för påverkan från studier närmare modern vetenskap har det troligen effekt. Här kan jag möjligen tänka mig att ämnesområdets association smygande övervakning särskilt med råttan här när den kinesiska flaggan placeras i perspektiv ovanför kanske kan väcka en känsla hos en del medborgare om att den är hotfull också mot dom.

Några få gånger (fyra tror jag) har jag själv mer inkorrekt uttryckt stereotyper i komiska visualiseringar här vilket då och efterföljande diskuterades. I allmänhet tycker jag att de bör undvikas särskilt när man som mellan Kina och USA ej är i en väpnad konflikt. Man ska inse att de kan ha konkretiserad effekt som i det systematiska faktiskt kan öka sannolikheten för verkliga problem medan jag är ganska tveksam till att varianter som den aktuella ger ett propaganda värde man inte når utan att addera mer problematiska associationer.

En hel del av värdet ligger ju i att ta uppmärksamhet konkurrerande med annan information och på det addera en risk. Nyligen i Affisch-budskapet: Fånga uppmärksamhet med vapeneffekt och blodig säl diskuterat med weapon-effect som metod. Fler ämnesmässigt och tidsmässigt näraliggande hittas här: Att visualisera en situation utanför det direkt spatiella rummet.

Själv med vapen-effekt aktuellt från annat hade kanske hellre om jag gjort något liknande försökt med en variant av det där ett amerikanskt vapen fångar uppmärksamhet läsare liksom en symbol för den vaksamma diktaturen och haft en sekundärt vapen uppenbart mer potent för avancerat - kanske passande Kina mer kollektivt möjligen. En fördel jag kan se med det från perspektiv av den kinesiska diktaturen är att risk för incidenter skadande turist-industrin troligen är lägre än när man binder stereotyper närmare personer samtidigt som temat uppmuntrar deras idéer om medborgare som övervakar varandra, turister m.m. mer eller mindre uppenbart.

Samtidigt får jag säga att det är en skapelse som indikerar att man utvecklats en del från traditionellt. Liksom det ekonomiska systemet ett steg från de gamla sovjetiska idéerna och det första sådana exemplet jag sett (men jag har heller aldrig särskilt sökt eller bevakat visuell propaganda skapat av den kinesiska diktaturen eller till den associerat gjort det senaste året till två åren).

Kina vinprovar: EU förbereder nu vin-strategi

Apropå China hits back at Europe with wine probe (CNN).

KLICKA FÖR ATT FÖRSTORA BILD

Passa samman flaggorna med siffrorna

Bilden får gärna användas i samhällskunskap eller liknande i skolorna. Eller varför inte vilket som helst ämne och situation där den kritiska delen är kulturell-förståelse om Europas länder.