Att Storbrittanien - Europas mäktigaste nation särskilt på sjön - haft problem med sina gränskontroller mot Europa är en mer komplext fråga i var problemet ligger än man först kan tro.
Självklart finns en kultur-problematik när det gäller tunneln till Frankrike. Storbritannien saknar historisk vana att resonera runt land-gränser i Europa såväl som erfarenhet. Det är därför ej riktigt att mena att något så avgränsat som en tunnel ska knappast vara svår att hantera oavsett sida.
På fastlands-europas sida ligger Frankrike. Frankrike är på många sätt en kultur och nation vi kan lära mycket av men de har alltid genom Europas historia haft en tämligen flexibel syn på Europas gränser (och har om något i Asien - korrekt oceanien tror jag - och kanske fler delar av världen varit mer exakta när det kommer till gränser).
Fransmannen ser sig dessutom gärna som kulturellt imperalistisk (även om vi normalt aldrig märker något av det). Kanske upplever man att UK distansierar sig från Frankrike och Europa såväl som i det också arabvärlden. En viss slarvighet kring mer tekniska detaljer eller ekonomiska frågor i tron att det gynnar kulturen är vad en del - och mer tveksamt - är typiskt för kulturen.
Men är det något jag tror alla vet är hur närmast (sätter vi det spektrum ligger vi kanske som folktyp i sanningen: tänkbart) autistiskt (inte kanske fixerade eller flexibla i mening av kreativitet ty mängden innovationer som kommer hur Tyskland åtminstone sedan 1994 är försvarlig om än inte alltid märkbara i varumärke snarare kanske överdrivet noggranna utanför domäner med viss intränad kreativ-flexibel egen-tradition som forskning? Ex. just gränser och liknande - Vi väljer det som koncept även om jag egentligen inte betvivlar att vi alla vet jag avser: Europa oavsett om fransmannen eller tysken för att inte tala om greken och maffians italien - För att inte tala om hela Östeuropa eller vad vi nu kallar det - är en utmaning för vad en del skulle mena kulturellt lite mer utvecklade länder) kvalitativt prioriterande när det kommer till gränszoner.
Sådant som noggran passkontroll och evalueraing av papper för därefter korrekt sortering var resp. person hör hemma är just vad vi alla bäst skulle utkontraktera till Tyskland tillsammans med dom finansiella säkerhetsfunktioner för bank- och finansbranschen (varför ska vi ha en egen bankgaranti i Sverige när Tyskland skulle göra det så mycket bättre åt oss? Titta hur bra de skötte om Grekland).
Att Tyskland nu ska ta hand om Storbrittaniens gränskontroller känns därför så självklart när man väl sett det färdigt beslut. Jag antar att man lätt blir kreativt-blockerad på invanda gamla koncept som gränskontroll m.m. och vem som egentligen ska ha hand om dom. Citerat från Google News:
"Germany imposes border controls to slow migrant arrivals
Reuters - 29 minutes ago
BERLIN/BRUSSELS Germany re-imposed border controls on Sunday after Europe's most powerful nation acknowledged it could scarcely cope with thousands of asylum seekers arriving every day."
Och det är just sådana här särskilda samarbeten jag vill tro pekar på något djupare viktigare som växt fram ur EU. Att ett land - här Tyskland - hjälper Storbritannien en hjälpande hand när de nu svämmar över av alla flyktingar från Syrien och Eritrera (säkert tillfälligt: Hinner de bara navigera det några kanonbåtar tror jag nog de kan hålla tunnelns mynning säker mot vad helst som kommer ur den: Kanske enklare bara att spränga tunneln - Jag hade nog gjort det eftersom kulturell omställning som en önation till det mer kontinentala blanda-samman lite hur som helst kan ta tid och sådant måste man våga ge tid att utveckla sig i sin egen takt).
Rent personligen får jag dock erkänna att jag sista halvåret börjat känna mig attraherad av den franska kulturen igen. Språket är för mig i alla fall en utmaning. Sådant här imponerar på mig i dom rent estetiska sidorna av mig:
Ännu mer Frankrike (eller som Storbritannien och Tyskland omväxlande brukar kalla Frankrike när de har egna särskilda myten utan resten av EU: Vår buffert-zon resp. oftare sista två åren Vårt medelvärde)...
- Nordirland & de imaginära konflikter där den största kraften krävs (2011-05-16). Ett kanske mindre vanligt de Gaulle-fotografi.
- Artighet och Gulligt som strategi för fred (2011-04-25). Från mindre kortare period några år avvikande från "mitt vanligare jag" som cynisk skitstövel.
- Propaganda och förstärkt information: Vapen (2013-10-12). De Gaulle-foto utnyttjat som ex. perspektiv (jag självklart till namnet på många fler franska politiker men jag är mindre trygg i att mina läsare gör det så jag brukar vanligen använda denna som exempel).
- Hammaren är ute: Brott mot mänskligheten II (2013-08-23)
- Kina vinprovar: EU förbereder nu vin-strategi (2013-06-05)
Emellertid för uttrycka något av följande reflektion idag:
Upplever jag att Frankrike ganska tydligt sista åren här efter att man fick ny ledare från ett annat parti märks mindre. Frankrike kan mycket väl vara involverad en hel del politiska processer internationellt. Men Frankrikes perspektiv och vad man vill i frågor märks nu ännu sämre än tidigare. Åtminstone för det engelska språket. Och Frankrike relativt Storbritannien, USA och Kina har egentligen aldrig dom år jag följt nyheter på det här sättet märks särskitl bra på det här sättet. Jag kan tänka mig att det finns ett värde i att stödja de franska koncepten och varumärken som missas såväl som att man för frågor bredare oavsett aktörer som konkret just när pågående kan påverka missar ett kreativ-värde av att se det franska perspektivet tydligt.
Också bygger man ju en verklighet vi kan uttrycka så här även om ingen naturligt konkretiserar så här naturligt den implicita världsbild som byggs upp:
Tyskland har sista åren gjort en massa (och tycks det utmärkt) Greklands-arbete besparande hederligt folk som oss svenskar behovet av att över-engagera oss i sådant.
Men vad har fransmannen egentligen gjort för oss sista åren? Är det mest något i EU till för att hjälpa tysken till en trygg självbild så de vågar leda internationella frågor utan att få ångest över allt kring Andra Världskriget? Gör Fransmannen något själva mer än att beundra tysken?
Frankrike behöver märkas mer. Visa lite dådkraft i nyhetstitlarna om man inte implicit ska få bild av det på stora hela är nolla i såväl EU som världen. Märker man inte ens att de har en åsikt eller vill något eller för den delen att de gör något konkret som drivande aktör så är det heller inte en irrationell slutsats. Det är dags för Frankrike att driva snarare än att följa några tungt viktiga internationella frågor där hela världen får ut världe av det. Byggande också ett förtroende för den franska förmågan, moralen och betydelsen för positiv förändring.
En del skulle mena att detta kanske har att göra med fransk snörkighet. Men jag tror mer att det har att göra med att man är naturligt ganska distansierade från de engelska medier som jag följer och som fullständigt format mitt intryck. Oavsett läsande manuellt eller för maskin-intelligensen är det heller inte aktuellt under överskådlig framtid att försöka hantera det franska språket via översättning (vilket snart nog kommer ske vad vi kan välja att kalla kinesiska resp. för japanska har jag en del stöd men endast för tecknen d.v.s. snarast för avgränsad koncept-tolkning än natural language processing där.).
