Värdet av kaos

Låt oss tänka högt (men skrivet så man inte verkar tokig) med utgångspunkt från:

• Entropic Citizenship Behavior and Sustainability in Urban Organizations: Towards a Theoretical Model, David Coldwell. Entropy 2016, 18(12), 453; doi:10.3390/e18120453

Och vi utgår från förenkling av att beskriva ett stycke samhälle som ett koncept-namn med ett antal (säg tio tusen) relationer till andra koncept med kända uttryck för samtidighet under olika situationer och aspekter av verkligheten.

Rörande:

"DeMarco and Lister [13] define corporate entropy as “levelness or sameness” and the more sameness increases, the less the potential to create energy to do work. Uniformity in attitudes and thought processes in a corporation is seen as entropy because this has a tendency to smother productive energy at work. They maintain that entropy in organizations is brought about by the inevitable increase in staleness and stasis one finds in older corporations with tightly structured bureaucracies."

Kan vi se det som jämförbart med att approximera med sannolikheter (i mening relevant beräkning entropi) för relationerna som similarity. Det är som metod för att lösa problem mycket vanligt inom en mängd områden (inte minst språk). Där kan tilläggskommentaren lämnande närmare diskussioner metoder bättre lämpade för att skatta ex. sannolikheter ord givet föregående historik att för av människa upplevd (ej orelaterat dessa i informationsvetenskapen vanliga ganska abstrakta modeller av verkligheten vi i citatet har ett exempel på) gäller att:

1. Jag ser det som mycket förväntat att för koncept med tydlig reward och risk tenderar vi att tolka likhet som förväntad sannolikhet. Här har jag också lyckats hitta ett fåtal mindre studier som tittat på det och också sett detta (även om ingen kommenterade just att det var reward och risk koncept de undersökte). Exempel på risk i en av dessa (jag ev. inte ids leta rätt på här då den är flyttat till arbetsnätet) var skattningen sannolikhet för jordbävning i Japan.



2. Medan vi ej ska förvänta att semantisk likhet som skattat från distribuerade representationer skapat språk lika lätt kommer rätt i övrigt (som de kan ovan när byggda av relevant text fångande risk- / reward-historiken inverkande på försökspersonerna). Det är mycket likartat av flashbulb-events i nyhets-discourse såväl som prioritet användning av minne: Det är prospektivt riktigt för situationer täckande upp normala försökssituationer att "överskatta" sannolikhet när händelse är en risk eller en belöning emedan alternativet är void. Emedan om historiken är void (d.v.s. raka motsatsen till flashbulb) tenderar vi att underskatta (men här kommer vi ju heller inte typiskt få semantisk likhet till sannolikhet när representationen skapats på normalt sätt - så skattningen av hur människa skattar sannolikheten håller fortfarande).

Laborerar vi med similarity som utgångspunkt för att skatta sådant som entropi är det potentiellt lätt problematiskt (utan att läst referensen ifråga vad jag minns) i och med att det egentligen ej är sannolikheterna för själva "kreativiteten" eller "stagnationen" utan snarare än tänkt vad som inverkar. Möjligen är det mer naturligt att undvika klassiska beräknings-operationer för entropi som p(i) log ( 1 / p(i) ) och hellre se ev. "behov" av log som skalning och för skattning information hellre arbeta med ex. varians.

Organisation eller om vi så vill (firande den tyska kulturen) ordnung är besläktat till värdet möjligt att ta ut av den typ "kreativitet" citatet kallade för en form av entropi. I exempel-förenklingen kan vi se det som möjligheten att:

• Förstå relationerna som att sortera i olika kategorier.
• Att kunna ordna dessa kategorier i en hierarkisk eller jämförbart meningsfull representationer över deras förhållande till varandra.

Är koncept med relationer något relaterat terminologi över ett ämne kan detta vara en struktur motsvarande en thesaurus eller en ontologi. Om vi istället tänker oss något närmare samhällets organisation av människor så som mobilisering vid hög risk för invasion kan vi se relationerna till andra koncept som individer eller grupper av individer och organisationen av dem hur vi klarar att förstå deras kunskaper i olika kategorier meningsfulla för hur de kan tillämpas till försvar:

• Personer med kunskap relaterat medicin och sjukvård.
• Läkare.
• Narkosläkare. Sova skadade inför operation.
• Psykiatriker. Hantera moraliska kognitiva-dissonanser, ptsd m.m.
• ...
• Sjukvårdare. Hantera akuta skador fält samt transport till läkare.
• ...
• Personer med kunskap om vapen som ej hör till kunskapsgrupp mer scarce (som havande kunskap medicin och sjukvård).

Vi förstår lättare från sista exemplet att i ordnung ligger inte bara själva kartan över detta där det hela organiserats utan också kunskapen för hur det sker. Detta genom att "produktionen av förändring" är kontinuerlig: frusen verklighet är inte fallet oavsett om kreativitet är hög eller låg.

Vi kan om vi så vill som tidigare med similarity se det igen som en populär grupp av metoder inom information science för att lösa problem: Clustering.

Gör vi clustering av ett antal svenskar vi kan mobilisera kan vi få ut dem sorterade i ett antal stora roll-grupper kanske motsvarande listan ovan. Vilket för oss till följande citat från artikeln:

"Evenness of spread is not synonymous with homogeneity and in fact denotes heterogeneity with each category. As briefly indicated earlier, Theil’s concept focuses on the proportion of the maximum possible dispersion in which a variable is spread among categories or spatial units. This will be 1 if the variable is evenly spread among all categories and 0 if the variable is concentrated in a small number of categories."

Betänk nu en potentiell soldat som konkret som saker slumpat sig i dennes karriär post-värnplikt nu behärskar en mängd roller intressanta inklusive en del som är scarce. Argumenterat är dennes värde högre. Samtidigt inser vi att för att realisera värdet krävs att en investering i "komplexitet" kanske ofta är trolig. För samtliga personer är det dock ej förväntat att de är utspridda jämnt över kategorierna. Därför om vi vet att en specifik person hör till en ej vanlig kategori för andra personer är det indikation om att vi lärt mer om denna person än vi skulle lärt oss om vi får reda på att han hör till en vanlig kategori. Gissar vi inför en invasion vilken roll personen har gissar vi utan annan information på den vanligaste kategorin (i den meningen från perspektiv risk management är intelligence från open source mer problematiskt än man kan tro när vi lär från varaktiga konflikter vi har pågående i världen då yrken, roller m.m. civilt innan är tämligen indikativt för relevanta roller under konflikten som annars är svårare att gissa - D.v.s. signalerar något att invasion kommer någon av de närmaste dagarna kan skogen och motståndsrörelsen direkt första ledtråd närmast vara ett påtvingat alternativ än självvalt även om man hellre sluppit då deras potentiella roll - eller kanske bara att man genom åren roat sig med att ganska snällt egentligen skämta lite med kulturbärare hos invaderande aktör - gör att de annars ändå förs bort för internering).

Fortsätter vi med exemplet av mobilisering skulle ett stängt system motsvara en mobiliseringsplan som skapats men ej uppdateras. Systemet blir öppet i fall ett när vi uppdaterar planen: Systemet är ordnung som tidigare uttryckt inkluderande organisationen och kunskapen (om vi så vill processen) om att organisera det givet informationen. När det uppdateras ser vi en kontrast (som kontinuerligt sedan tydligast 1960-talet men även tidigare fascinerar och ger upphov till en mängd artiklar och böcker) mellan något vi kan kalla "informationens värld" och den "fysiska världen". Under förutsättning att man uppdaterar innan ev. realiserad invasion handlar det om att:

• Ta in information relevant för att förstå vad en invasion handlar om (vad vill invasionen? varför vill man invadera? när och i vilka kontext vill man invadera? vad gör en invasion? vad tycker folk om invasioner? vad är avgörande för att stöta ifrån sig den? vilka verktyg är bra här? vad kostar det hela?).
• Och från det skatta sannolikheter, effekter m.m. utifrån ett organiserat system där olika perspektiv som de kan veckla ut sig beskrivs med flexibilitet att röra sig mellan dem så att allt arbete inte är bortkastat därför att föga stämde vid "steg ett" när det slutligen inträffar.

Medan själva invasionen är realisering i det fysiska rummet omsättande energi. Medan vi ovan förutom transport av tänkande personer (ex. en general från hem till arbetsplats), utrustning (som en dator att anteckna med, en karta över nationen och en lista över vapensystem man äger).

I praktisk verklighet tenderar laborerande med information för att skatta framtiden i delar också inkludera den preferens för att utnyttja (korrekt eller mindre korrekt) likheter. Här har en faktor vi kan kalla komplexitet betydelse. Hellre än att söka direkt en av en myckenhet av föreslagna matematiska definitioner (även om en enkel relevant för exemplet ges efterföljande) börjar vi med en ungefär motsvarande hur vi till vardags ofta kan förstå begreppet:

• Vi tar som person in information.
• När risk eller värde upplevs finnas i information blir det motiverat att hinna processa den meningsfullt.
• När informationen per tidsenhet kommer snabbare än vi upplever oss perfekt klara känns det "komplext" och svårt.

I all normal verklighet gäller dock att vi behandlar information jämförbar "komplex" utan att vi behöver uppleva det som komplext. Upplevelsen kommer just in när motivationen att hinna finns samtidigt som våra mer tänkande delar av hjärnan engagerats i det (hög motivation och snabbt agerande kan vara verklighet utan det senare särskilt när god träning för att hantera en situation finns). Hjärnan har färdiga förenklingar den lärt sig är funktionella. Dessa kan också träda in när vi hanterar upplevd komplexitet medvetet och ett exempel på förenkling diskuterat här tidigare flera gånger är stereotyper. Vill vi använda negativa stereotyper om främling behöver vi dock inte nödvändigtvis bli så pass sofistikerade som att inkludera "standard-tillskrivna" epitet som förenklar alla personer med någon för perceptionen enkel ledtråd (ex. färgad) som lika utan det kan räcka med att tänka sig:

• Person A boende i Obolo, Myggträsk, 17 innevånare (alla exemplar av norrlänningen). 50 mil till närmaste tätort som kan vara Luleå.
• A har aldrig träffat någon sista året som han inte känt hela sitt liv. Förutom en gång i månaden han / hon besöker Luleå för att köpa skoter-bensin, ammunition till ren-jakt.
• Personer med preferens att intressera sig för nyheter och förändring oavsett kunskap, upplevelse och teknik har sedan flera hundra år flyttat ut från orten. En enorm preferens kulturellt och kanske genetiskt (en form av ned-avling på dessa anlag) att stödja sig mot stagnation som trygghet finns därför latent.
• Kanske har personen dessutom bara SVT1 på svartvit-teve eller inte mer än radio.
• Dessutom är person A vid en ålder där han / hon upplever sig svag och sämre i funktion för att hantera realiserade problem.

Så när för första gången en "blåneger" (norrländska för färgad) från Västafrika kommer vandrande längs "gatan" (norrländska för skottad grusväg eller ett skoterspår på kalhygge) räcker det nog att personen är radikalt annorlunda i perception. också om vi tänker oss att konceptet färgad är 100% nytt för personen: Han eller hon känner inte ens till att färgade människor finns är reaktion jämförbar med av negativa stereotyper indikerande risk inte alls otroliga. En cross-cultural aware svensk ska korrekt aktivera beredskap för dessa beteenden när han möter norrlänningen som nu dessbättre är lätt att känna igen på dennes karakteristiska dialekt (deras språk har som inte bara stagnerat utan tycks åderlåtits på mening över historien tills det hela knappt är begripligt): De är inte som vi och kan vara farliga (Mattias Flink var som ex. där norrlänning av undersorteringen dalmas).

I kontrast till svensken i tätort som i det kollektiva rummet när främling behöver hjälp med något tar chansen att visa upp epitet de upplever stärker deras självbild eller kommunicerar värden ut kollektivt till andra i rummet genom att visa upp sin öppenhet. Eller jag själv som tog en främling på orden (han uttryckte sig inte helt klart) och tog en tio krona från hans mugg mycket artigt tackande (jag föredrar att läsa i lugn och ro och som saker tycks fungera räcker att man gör lite markeringar av varierad typ en kortare tid så slipper man bli besvärad av tiggare flera år). I resp. fall ej värderande risk som något allvarligt och utnyttjande mötet som sådant för att kommunicera något "out-of-band".

D.v.s. ska vi generalisera gäller att när vi upplever komplexitet - osäkerhet om den information vi tar in per tidsenhet i mening av att klara att skapa ordnung - kommer vår preferens för att välja förenklingar av informationen före eller tidigt i processen öka för att avlasta frontala cortex resonerande. Dessa delar av vår kognition står nära till (det är integrerade system organiserade just här) inlärda associationer mellan värde (orbitofrontala cortex med resp. grov clustering mellan mer basala belöningar som mat resp. mer abstrakta likt pengar) och risk. Det är vad som kan involveras in mycket omedelbart utan att vi självklart ser det markerat på samma sätt som när vi inför ett antagande som egentligen bygger på dessa antaganden. Desto längre processen går ju mer givna är de och desto mindre upplever vi att vi gjort (eller argumenterat för fallet när en tänkt motpart vi resonerar om vi antar beter sig enligt samma schema vi antaget tidigt - vad vi fortgående gör gång på gång när denne får följa samma schema efter varje strategi- eller taktik-förändring vi antaget att vi själva gjort).

Låt oss nu betrakta en av många definitioner för komplexitet matematiskt. Säg att vi för vårt exempel-koncept har relation till koncept X. Koncept X förekommer globalt över hela världen under ett år med sannolikhet P(X). Det förekommer om exempel-koncept inträffat eller är verklighet (säg att vi befinner oss i Sverige för att det ska gälla) med sannolikheten P( X givet Sverige).

Vi kan förstå en aspekt av upplevd komplexitet som tänkbar här. Om globala sannolikheten är vad vi förväntar oss (kanske rent av praktiskt är vad vi kan skatta som den sannolikhet en person eller en genomsnittlig person i en population lärt sig att förvänta) men den lokala sannolikheten är den som praktiskt gäller i situationen stället det högre krav på vår förmåga att resonera. Vi kan se det som att en högre motivation och mer av arbetsamt tänkande och resonerande krävs med tillhörande upplevd komplexitet krävs om vi ej ska förfalla till att göra som vår ganska typiska dumma världs-oerfarna norrlänning och förfalla till negativa stereotyper eller rädsla för vad som är nytt.

"Dissonansen" mellan resp. sannolikhet ger oss här uttrycket för komplexiteten vilket vi exempelvis för enklaste form kan uttrycka med perplexity i dess "log-form". För att inte min fyndighet i att valt en relaterat perplexity ska riskera att vara bortkastad citerar vi den allmänna ord-förklaringen av perplexity:

"The state or quality of being perplexed; puzzled or confused.
Something that perplexes."

Från: Perplexity | Wiktionary

Som är lite mer allmän-språk gångbar här än entropi är. Och dess väg för skattning komplexitet förstår vi från:

"In information theory, perplexity is a measurement of how well a probability distribution or probability model predicts a sample. It may be used to compare probability models. A low perplexity indicates the probability distribution is good at predicting the sample."

Men vi uttrycker det här som P ( X | Sverige ) * ( 1 / P(X) ) vilket normalt är kallat cross-entropy och exponenten i uttrycket för perplexity. Ett uttryck för skillnaden ("avståndet" kan vi om vi så vill kalla det).

Emellertid för en mer komplex verklighet där vi ej kontinuerligt gör X givet Sverige och upplever det i sig arbetsamt kan vi tänka oss att vi antingen gör X eller inte där detta i sig är ett beslut vi ska igenkänna är korrekt. Vi antar att igenkänning är något vi upplever oss kunna - ordnung är etablerat för det - men som vi alla vet gäller att ju mer konkurrerande information vi tar emot desto mer "komplext" upplever vi att det är att hinna med och/eller göra korrekt. Vilket vi har ett likaledes i enklaste form närmast trivial beräkning för (de är gärna det i information science men tenderar att vara mer utmanande att tillämpa vettigt - åtminstone utanför som argument eller paketering av kanske egentligen mindre relaterade koncept): Signal to noise ratio.

Att vi vid det diskreta tillfället idag ska göra X givet Sverige når oss i form av en signal (vi kan ha spått det eller kanske fått ett kuvert från Skatteverket med en massa information i och förväntas från det göra X).

• Signalen innebär en förändring från hur det var innan (inget stort kuvert).
• Emellertid många gånger per vecka - kanske varje vardag - normalt tar vi emot brus-signaler i form av kuvert skickade till oss från andra. Ofta ren skräp information som försöker lura oss att begå irrationella handlingar (köpa något dyrare än optimalt handlat).
• Jag fick dessutom ett kuvert med potentiellt om vid annan tidpunkt "deklarations-brus" för någon månad sedan med information hur man köper en out-of-box helt anonym hedge-fund inklusive företag, styrelser o.s.v. (ungefär som färdiga off-shore företag att spara i eller för den delen banker p.s.s.). Här är bruset ej bara vad som helst i form av kuvert utan informationen är relaterad eller besläktad. Kanske vad jag förstår felaktigt som riktiga X eller vad som korrumperar min förmåga att identifiera (eller göra X) korrekt. Jag fann informationen förövrigt intressant då det kan vara ett fruktfullt område för mining av cues för prediktion inom ekonometri resp. sannolikhet turbulens i stater likt Kina där flöde av kapital argumenterat tänkbart - ej orimligt i alla fall men svårt att lägga tid att kvantifiera vettigt men jag tänker mig ofta att göra det någon gång seriöst varför jag bett via folk från år långt bakåt när jag byggde internetbanker rörande säkerhetsarkitektur om vad de nu hade om hedge-fund leverantörerna - säger något om stabilitet diktatur). Självklart ingen risk att den förleder mig rörande hur jag gör X: Jag gör sådant by-the-book eller inte alls.

Signal to noise ratio är korrekt förändring för X dividerad med uttryck för det normalt förväntade bakgrundsbruset. Och uttrycker som här tillämpad hur "komplext" det är att korrekt urskilja att vi ska göra X.

Återvänder vi till initialt kommenterat om vår benägenhet att gärna försöka utnyttja similarity för att bilda upplevelser av sannolikheter för risk och värde menade jag att det här kan vara mer naturligtatt använda varians för att bilda entropi. För diskriminerbarhet - möjligheten att särbehandla X så att vi korrekt får det gjort (och korrekt förstå att särbehandla off-shore hedge-fund förslaget som inkorrekt händelse att göra) - kan vi i så fall ex. se det som avståndet X inträffar med vid det diskreta tillfället relativt vad vi lärt oss förvänta som normalt (kommer någon personligen i oktober och menar att de är från Skatteverket och vill att vi ska deklarera medan de tittar på blir vi skeptiska och gör ej X utan istället envarsgripande under antagande möjlig straffsats 6 år) per mängden brus av falska eller konkurrerande händelser. Scholarpedia ger oss följande uttryck här för kopplingen till mutual information uttryck ges för:

( 1 / 2 ) * log ( 1 + ( u - x ) / variansen )
u som inlärt förväntad mitt för hur x uppträder, och x som det uppträdde i situationen. Variansen uttryckande allmänt brus: Hur varierade antalet händelser som kan passera som ett X är.

Men korrekt som för statistiken där mer eller mindre allt som används skapades för tämligen länge sedan av Fisher är Fishers-linjära-diskriminanter. Avståndet till medelvärdet för en kategori (här att göra X) dividerat med hur varierat resp. realisering av X är. Där vi kan bilda (om vi har data för skattningar och verkligheten är sådan att resp. kategori klumpar ihop sig eller att vi kan göra om data så det uttrycker sig så).

Samtidigt gäller att utnyttjar vi varians för similarity för att ex. prediktera skattningar om framtiden människor i en population kan tänkas göra gäller att vi gör en del antaganden om hur formen för dessa ser ut (distributionerna). För vårt uttryck av similarity kan det vara lättare att skatta - eller se ungefär följer normalfördelningen (eller modifierats till att följa normalfördelningen tillräckligt väl). Dock är argumenterat (och jag avstår från att försöka argumentera det konkret) orsaken till att det är relativt funktionellt här vid reward- och risk just avvikelser från normalfördelning (eller möjligen att vi vet att vi troligare ligger i en viss region av normalfördelning över fler typer - kanske alla - beslut: Jag saknar egentligen data här bra redan tidigare som är scarce) medan de mycket beräkningseffektiva och "hjärn-komplexitet" (upplever jag) lättare uttryck statistiken och variansen ger praktiskt därför snarast blir ett övre gränsvärde för entropi (vilket också nämns i den tidigare länkade artikeln i Scholarpedia med en del ytterligare begränsningar rörande antaganden om brus - ska vara additivt - med vilket jag tror man menar vad som egentligen motsvarar att man måste göra "sämsta" möjliga antagande om effekten det här om flera typer finns).

Sist bör jag understryka att det givetvis är skillnad mellan att prediktera om händelse X inträffar (sannolikheten för att det ska inträffa) och skatta den subjektiva sannolikhet någon population individer skulle uppleva att X kommer inträffa med om ombedda att göra detta dokumenterat. P.s.s. är det skillnad mellan att faktisk skatta sannolikheten för att norrlänningen beter sig som i mitt exempel (låt oss roa obygden med att understryka att de nog är precis som vi är...) och att skatta hur någon inskränkt centrum-svensk (boende i eller nära Sveriges kulturella centrum: Där själva Sverige är mest koncentrerat så att säga. I Uppsala där Gustav Wasa skapade Sverige genom att rikta kanonerna mot kyrkan tagande landet till unikt sin - en svensks - egendom snarare än delad med papisterna i Rom eller dom giriga danskdjävlarna) tror att de beter sig. Det ena skattar en form av beteende medan det andra skattar en annan form av beteende. Och emedan brus och "hög hastighet" på världen gör en form av prediktion och beslut svårare blir den andra formen lättare (mer stereotyper relativt övrigt: lättare prediktera subjektiv "default-tolkning" av världen).

Exempel på fenomenet med relaterad men defekt information. Jag söker på Fisher för att skapa en länk till hans Wikipedia-sida men något i hur jag "signalerar" skrivande namnet får Google att ge search suggestions relaterat en annan äldre profil inom information science: Wiener. Att välja Wiener skulle vara ungefär som att välja off-shore hedge-fund istället för by-the-book deklaration.

Uppslag inlägg: Nästa vecka kanske

Våra nya svenska pengar. Hur inverkan storleken på mynten på konsumtion?

Goda möjligheter till feta illustrationer.

Ole Smoky är bättre än sprit

Relaterat:

Läkerol DentaFresh
Vi har gått i samma klass i snart ett år och vi cyklar runt i Sveriges små städer innan vi tar sista bussen hem
Powering up the old power train with anti-feminism

Som ung-vuxen drack som jag en man. Naturligt redan i tonåren tålde jag mycket. Jag toppade antagligen största enskilda mängd alkohol intagen cirka första året Teknisk Fysik på "förfest" tillsammans med som vid tiden inte direkt spottade i glasen Uppsalas Peeter Jöers och John Nygårds spelande ölspelet med 40% gin. Avklarat lämnande Peeter och John säg 1 - 5 m från porten till John's dåvarande student-lägenhet vinglande runt i cirkel resp. sovande på trappan vandrade jag från Flogsta till Bergsbrunna - säg 2 mil. Hemma kollade jag på teve (buss-listorna kändes avancerade: klockan var kanske 20 - 21 och dom här åren gick bussarna vill jag minnas var 20 min istället för två gånger per timme) ett tag: Spydde en gång under natten vilket hänt mig flera gånger kanske fyra gånger totalt genom åren och som jag är säker på är en ganska allvarlig giftverkan av alkohol på kroppen (kanske som konsekvens av att man naturligt tål mycket men att det ej ligger lika på allt i kroppen). Osäker vad som dracks i mängd. Men 1 l hade jag utan problem åkt buss. 2 l kanske. Var jag går medvetslös vet jag ej.

Flera år bestraffande mig / motiverande mig till högre resultat såväl mer praktikaliteter övergripande moraliska frågor frihet engagerad resp. ekonomi i privata projekt finansierande mig såväl som dom avstod jag kostnaden av alkohol. 2014 (snarare 2013) tror jag det var avbröt jag det (motiverat rationaliserande av att jag faktiskt jfr publicerade resultat de flesta och för ett par prioriterade tydligt de bästa konferenser data mining där resultat vissa challenges från amerikanska myndigheter regelbundet görs :-) och mer verklighet tyckande att jag behövde något då ett par dagar åtminstone per vecka givet att moraliska motparten kinesiska kommunistpartiet trängt in i amerikanska leverantörerna jag utnyttjade för mina intäkter och privata tjänster och fått samtliga fyra nedstängda inkl. med inköpta backup-tjänster destruerade (ett par kom enstaka medarbetare att få med sig och erbjuda ut). Pay-back went mad. Och också om jag än ej klar - hämnd får kosta tid - är det ej så att jag först är klar vid frihet där processen gick över lynchning av ansvariga allmänt (vilket var något jag starkt kände för länge: Förståelse av den mänskliga begränsningen och behovet av att kunna förstå moraliska system även regelbaserat var ett viktigt skydd för att förfalla till att etablera detta längre än emotionella - moraliskt defekta - önskningar: Vi kan ej ursäkta eller förfalla till att försvara generaliserad omoral från den enstaka individens i sammanhanget - om i relativ mening för individen mycket värre än normalt denna - lättare obehag: "Vill du döda någon Hans gör det. Det är inte hela världen när det är fienden". Men så ser inte jag på det: Jag ser det att när vi optimerar från våra individuella emotionella perspektiv blir vi moraliskt såväl som praktiskt övergripande sämre och i värsta fall omänskliga.).

Jag kan sprit. Och det är inget som ger mig någon egentlig belöning på många år. Det kan vara svagt avkopplande efter en hård arbetsperiod men åren där man kan få belöning av mig var före 25 år. 2015 semestrande på Finlandsfärga träffande ett par associerade moraliska affärer i ganska avgränsad såväl som extremt kostnadseffektiv miljö handlade jag hem i ett experiment ett urval malörts-kryddad sprit från såväl Finland som Frankrike. Inget som direkt gick åt.

Givet giftverkan inre-organ gillar jag det. Här har vi i Ole Smoky sprit där jag betvivlar att 50% (100 proof) har något med orsaken till varför det ger belöning. Och det är inte som att jag behöver mer än att ta ett par klunkar ur burken för att effekt ska ges. Jag vet ej vad det egentligen är. Men spekulerande kan det vara något som optimerar upptaget från magslemhinnan görande spriten snabb. D.v.s. inte direkt alkohol jag tycker någon före 40 år ska köpa och absolut ingen efter 40 år om tecken känslighet alkohol visat sig. Imponerande hur som helst.

Vi har gått i samma klass i snart ett år och vi cyklar runt i Sveriges små städer innan vi tar sista bussen hem

Finns i en parentes från titel en särskild reward för error recognition? Jag har argumenterat att för komik är det ofta en del förklaring. Karikatyren är ett gott exempel där recognition kraftigt tydliggörs via det överdrivna och normalt är det just det från en enkel skattning av korrekt från stort population (socialt allmänt sett som rätt och fel) som är referens när något defekt som överdriven girighet, ätande, dumhet eller bara sub-optimalt värdeskapande (vi betraktar en komisk skiss i tror jag det var SvD från ett par dagar med ett äldre par som ska köpa ett boende och ser integrationen mellan ute och inne i huset / lägenheten som ej önskat ty de vill veta när den andra är ute resp. inne - underförstått innan de själva går ut eller in: Lokalt optimerad maximering belöning undvikande överdriven partner vi men suboptimalt jämfört med kanske tidiga år i samma förhållande mer globala maximum). Nå brand recognition i lyrik med viss belöning duktighet detekterande felaktighet kanske är rätt väg att träna fram en läsar-beroendesjukdom fixerande på mig.

Lyssnar ungdomen på den här fortfarande? Jag skulle verkligen inte förvånas om så. Problemområdet och utmaningen kvantifiering av förutsättning popularitet är här både trivialare såväl som komplexare jämfört med Powering up the old power train with anti-feminism där för enklare påstående ganska givet viktsystem och discourse-parsning automatiserad analys ej är svår.

Enklare därför att vi kan ta ut historik genom många år och bara göra prediktering på tidsserien (vilket jag ej gjort). Komplexare därför frågan kan likna internet-publicering (där jag nu för Sverige över publicerings produkter toppade en tre år på cirka 200 000 unika personer per månad skattade tio dagar cirka innan unik person går ny vilket i antal dagar vida överstiger tryckta tidningar på nätets normala 12 - 36 timmar såväl som nära dubblar Google Analytics) där frågan egentligen inte är att prediktera popularitet denna utan försöka efterlikna dess popularitet i något som skapas.

Det är relevansen som är det kritiska populariteten förlängt långt mer än en sommar. Det är en relevant skildring, det är nästan en relevant guidebok definierande normalitet i något nytt, det är ett erbjudande från ett annat perspektiv (oftare kvinnligt kanske men ibland manligt) om att betrakta sig som en scarce värdefull mänsklig valuta - så scarce att någon cyklar in till stan eller hur lyriken nu var och är det en sak vi alla vet så är det att varken kvinnor eller män är scarce i sig så då måste du vara riktigt värdefull.

Makt, pengar, romantik m.m. kan vara din naturliga preferens belöning. Det varierar verkligen med ingen mer objektiv eller sannare som generisk valuta. Något generiskt är väl emellertid att för hur vi översätter värde kollektivt oavsett small group eller large population är för individen alltid en av ett antal small groups han kan göra reward prediction för.

Diktatorns likhet med missbrukaren i reaktion och beteende preferenser

Efter år av omfattande problem är det inte ovanligt att börja se historien som bättre än den alltid var:

För Tafari Makonnen Woldemikael (ofta kallad Haile Selassie) minns jag en bok jag köpte som barn på bokrean och läste kanske 4 - 5 år senare när jag var 16 - 17 år. Författaren till boken hade gjort ett större arbete på att söka rätt på tidigare administratörer m.fl. roller i palatset och det politiska systemet. Många levde gömda. Och få dem att berätta om hur det var under kejsarens tid.

Samlat gav det en bild av hur en dag typiskt såg ut för den åldrade kejsaren. Inkl. tidpunter när han förutom chef för officiell "polis" för det träffades fick den dagliga rapporten också av bl.a. en av ministrara som hade ett eget spionnät i palatset.

Och så timmen för att dela ut pengar. Pengar delade kejsaren ännu dessa sista år efter alla år vid makten sittande på tronen ur sin hand från vad som var om jag minns rätt här motsvarande en säck under honom. Låt oss jämföra detta med hur föräldrar försöker använda pengar som medel till att få ut arbetee eller mindre negativt arbete från sina barn (många gör det emellertid egentligen inte efter några år då något form av equilibrium mås mellan olika värden och tidskostnader). Men här med alla av någon betydelse i kejsarens värld.

Vid denna tid när han inte längre var särskilt mobil - åldrad med värk i kroppen och enligt en roll motsvarande påklädare eller något liknande var det troligt för honom en stor insats att alltid gå upprätt utan att visa smärtan från kroppen p.g.a. något problem kanske reumatism - var nu världen palatset. De som kan avsätta honom ser han som just dessa (vilket om jag förstår dynamiken revolutionen i huvudsak var färsk berörande mer mellan- och lägre officerare med soldater?).

Och ute i landet svalt folket de sista åren medan magasinen nära hamnen var fulla med levererade av hjälporganisationer och internationella kontakter han byggt upp.

Likväl ska kanske visst erkännande ges för ett tror jag ambitiöst arbete som yngre på att bygga upp landet. Men makt tenderar vara vad vi ger ett växande fokus till över åren fixering särskilt när upplevda risker och egen svaghet upplevs tydligare. Istället för att förstå sig själv som för gammal - överlevt sig själv på rollen - och lämna över till något annat tycks många om än inte riktigt alla som haft absolut makt längre än några år att aldrig överge den frivilligt.

Och vid denna tid var det helt säkert många år efter att kejsaren varit en konstruktiv-kraft Etiopien hade nytta av.

Jag minns det som att jag fann skildringarna av kejsaren efter att revolutionen var realitet som intressanta men vågar mig inte på att säga något om det. Men jag vill nog läsa om dom skildringarna eller jämförbart. Jag har för andra i samma roll märkt tecken i kroppsspråk och mimik annars typiska för akut withdraw efter lång tids användning av droger eller läkemedel som stödjer eller överdriver olika aspekter av dopamin-funktionen d.v.s. förändrad hållning, stelare muskler o.s.v. Såg vi inte detta sist exempelvis för Egyptiens diktatur innan den nuvarande?

Det är förövrigt en orsak till ett relaterat resultat i några kommentarer här av och till sista åren rörande Nordkoreas diktators ansikte då jag lekt med möjligheten att ev. "palatskupp" dold kanske kan ge förändrad muskel-mimik av nedsatt dopamin-funktion som en effekt av det resp. ev. i kombination från ev. droger man i så fall skulle ge honom. Men där endast hans under ett par perioder i alla fall månansikte (något kortison-relaterat i den dagliga medicinen? Eller en stereoid-producerande tumör? Eller bara störda hormoner efter för mycket frossande ovanpå stress?).

Snarare ser tecken vi kan jämföra med de den nya - av droger resulterande i motsvarande överdrivna effekter av dopamin: "over-flooding" - missbrukarens möte med drogen innan kroppen ställer om sig och missbruk tenderar till att bli mer av att försöka bibehålla normal funktion. Och för kokain som bör vara en god jämförelse innan toleransen i det systematiska som gör att väldigt korta perioder av något upplevt värde vid en missbruksperiod också om missbrukaren har varit utan drogen en längre tid inkl. kanske några månader eller år i fängelse (vid väldigt lång tid kanske särskilt vid andra perioden av missbruksdagar?) i fängelse. Medan som en vän till en känd country musiker beskrev det: "Amfetamin-piller var magiska på den tiden". Nja de är nog samma idag men missbruk av dessa typer av droger ger en systematiskt omställning (skadeverkning korrekt därför att andra effekter av det är försämrad resp. störd kognition och funktion rörande en rad funktioner).

Han uttrycker och firar och försöker förstärka "drog-upplevelsen" på olika sätt (jämför gärna med de fullständigt gigantiska överdrifter al-Gaddafi hade nått till att lägga tillsammans med makt-upplevelsen: Förutom narkotika - särskilt kokain - av alla de slag, en armé av sexuellt tillgängliga kvinnor i uniform vilka också på olika sätt "firade" honom i rummet på olika slag: Verser, sång, hailing o.s.v.). Och ger ett i huvudsak intryck av att vara positivt ställd till det hela.

Men som reward learning fungerar hos oss kommer nu makten precis som drogerna "läras". Och har du lärt dem får du endast prediktionen om det reward värde du en gång fick. Medan när du reagerat på prediktionen d.v.s. suget och önskan efter drogen får du däremot ej det reward värde som du lärde dig från tidiga upplevelser. Det är befintligt kunskap och om upprepat nog vad reward systemet ser som vad du ska klara dagligen utan behov av mer än prediktionen om hur det borde kännas. Och har det dessutom överdrivits över allt rimligt tillräckligt många gånger (och för diktaturer kan detta bli aktuellt när de försöker kompensera nedsatt reward av makten kontra prediktionen av reward genom missbruk av droger) när det gäller droger är dessutom andra skador verklighet p.g.a. de inflammatoriska processer det utlöser i hjärnan skadande dess förutsättning till normal effekt.

Välkända problem hos åtminstone nyktra kokainster från amerikanska studier bl.a. gjorda av deras medicinska myndighet visar att stora delar av dessa kan medicineras bort. Problemet för dessa grupper av nyktra missbrukar är emellertid att en försvarlig andel av dem ej klarar av de läkemedel som klarar av detta. Läkemedlen aktuella normaliserar basnivåerna av dopamin-funktion och när regelbundet använda särskilt balanserar ner reward-prediktionens upplevelse av att vardags-motivation behöver slås på. Men hos de som missbrukat och behöver dessa gäller för många att läkemedlen utlöser som "reward-minnesbilder" av drogen de använt vilket för de som ej klarar att ta dem länge nog innan det hos en del försvinner in i det mer diffusa att det kan utlösa katastrofala missbruks-perioder efter år av nykter tid ibland värre enligt vad de beskriver det som de någonsin gjorde förr. Jag tror mig läst något liknande för nyktra alkolister när missbruks utlöses igen av någon anledning med för dem ibland livshotande konsekvenser om deras inreorgan redan är allvarligt skadade och nivåerna av alkohol når det abnorma resp. därför att även om fenomenet som föreslagit nedan är en eller den fulla orsaken till beteendet är det mycket mer osäkert om något koppling mellan nivån det gör "naturlig" till nivåer som kroppen numera klarar att hantera akut utan medvetslöshet med ev. andningsdepression eller kvävning av spyor, akuta problem runt hjärta, diabetes, njurar o.s.v.

Kanske får dessa i sådana perioder nära nog full reward men att de fortfarande behöver uppfylla den gamla prediktionen i mängd? Någon diktator som behövt fly sitt land för många år sedan levt kanske i Sverige eller annat notoriskt demokratiskt land länge: Rent av kanske givit sig på att missionera runt bland unga politiker i ungdomsförbunden om faran med att ta absolut makt över sitt. Men som vid semester i grannlandet hamtas utan diskussion av någon etnisk-grupp, missnöjda officerare eller något, och igen sätts på tronen. Skulle kanske kunna ge en ledtråd om liknande fenomen gäller för återfall i diktatur som återfall i drogmissbruk. Appropå Burkina Faso där jag upplevde mig förstå att ledande kulturbäraren i detta försök att hindra valen som kommer såväl som att ta tillbaka makt är en officerare / Kraftman som var precis bredvid "tronen" den refererade tidigare top dog hade innan protester och önskan om något bättre påbörjade transformation till demokrati med val som skulle hållits senare i år.

Man ska dock ha viss respekt för komplexiteten när vi söker jämföra vad som är känt om vårt reward system och motiverande resonerande från effekten av drogen till dynamiken runt makt eller ekonomi. Jag har nu ej tittat alls på studien refererad nedan utan endast läst om den i en nyhet och ej troligt kan kanske förklaringar till resultaten ges. Men rent spontant tycks principen om tillgång och efterfrågan för en större population här ej fungera som det gör för en missbrukande individ (där reward värdet av pengar drogen kostar även när dyr är försumbart mot påslaget drogen i sig ger "kemiskt" d.v.s. kostnaden är i bästa fall hastighetsbestämmande på nivåerna av missbruk och ger vi en missbrukare av reward-påslagstydliga-droger som kokain kan nivåerna de når bli fullständigt gigantiska) resp. ekonomiska principer rent allmänt i handel.

• Federal Survey: Teen Marijuana Use Flat, Use Of Alcohol, Cigarettes at Record Lows

Medan tillgängligheten av cannabis i USA aldrig varit högre.

Cannabis är givetvis ett sämre subjekt att betrakta än kokain eftersom det ej är lika notoriskt manipulerande reward-systemet omedelbart. Och rent socialt och politiskt är riskbilden heller inte sådan att nivån av tillgång som begränsas av samhället är en avgörande fråga: Det är tänkbart att politik som i Sverige ger positiva effekter men det är samtidigt heller inte troligt att någon personlig eller ekonomisk samlad skada av liberalisera nuvarande system heller skulle uppstå. Praktiskt lite som från vad som är känt från olika länder resp. förändringar i länder. Känns det bra för svensken att det är olagligt fungerar det bra och tycker kalifornia-bon i allmänhet att det ska vara ganska lagligt fungerar det lika bra. Samtidigt är för alla droger som ger tillvänjning (inkl. benzodiazepinerna som blev känt för några år sedan vilket gav elegans i en förstådd funktion för beroendesjukdomar baserad i reward-learning via bl.a. och kanske huvudsak dopamin-relaterad signalering och dess inverkan på strukturer skapade / förändrade och nivåer för att utlösa vidare signalering - små utlöser viss signalering i prediktion medan mycket mer krävs för att systemet ska uppleva - vantolka - att vi lärt något nytt viktigt för "överlevnad" från drogupplevelsen).

Så den tänkbara jämförelsen med utbud och efterfrågan i handel är ju åtminstone inte icke-relevant. Möjligen gäller kanske när cannabis-drogerna skalas upp i population att dynamik från adenosin-dynamiken ger effekt störande annars enklare likhet till ekonomiska teorier. Droger som manipulerar dessa system har en dynamik vi kanske lättast förstår från koffein: Koffein har en stark preferens mot att verka centralstimulerande reducerande trötthet. Emellertid sker det nu via adenosin-systemet där vi har vad vi kanske kan kalla för en buffert-verkan för att möjliggöra att vi har varierad vakengrad över dagen som (spekulerar jag delvis) funktion av tidigare vakengrad så att tidigare behov av hög närhet i vardagen (ett stort rovdjur jagade dig och kanske är i närheten) ger en fortsatt högre än normal vakengrad. D.v.s. samma inverkan kan också verka sederande. Hos äldre är den senare effekten nu märkbar av koffein och många på "hemmet" somnar efter de fått sin dagliga dos kaffe.

Den förväntade effekten av ökad legalisering i USA på nyhetsrapporteringen håller sig dock bl.a. inkluderande mer av nyheter av en typ vi har exempel på i följande nyhetssökning, Google:

• cannabis recipe baking (resultat begränsade till publicerade sista månaden)

Samtidigt gäller ju att tillgången till tobak reducerats i USA. Nikotin är liksom bl.a. kokain gör en mycket omedelbar och direkt manipulation av reward-systemet hos den färska missbrukaren (påverkan senare efter längre tids missbruk av tobak förändrar delvis effekten ej riktigt lika entydigt följande principen om prediktion och effekten också om denna även är sann för nikotin så som man kan märka om direkt slutar utan något reducerar ner effekten i upplevelse från prediktionen).

Förutom affärsnyheter som ej handlar om den svarta ekonomin utan riskkapital till nya lagliga ventures. En allmän ökad systematisk bevakning av cannabis lär säkert också komma till en stabil nivå efter en period av omställningen till ett oftare legalt användar-intresse med tillhörande annonsering.

Om jag skulle våga mig på att ge en spekulativ ganska negativ förklaring till skillnaden skulle det vara att en mer potent lättare mer tillgänglig ersättningsdrog når ungdomarna. Nivåerna av kraftigt opioda läkemedel som vuxna får utskrivna i USA har växt fullständigt gigantiskt. Och inte minst de tio åren som avses för studien. För egen del skulle direkt akuta smärtor där behandling fordras rent medicinskt krävas för att jag skulle acceptera en opiod medicin redan på den lägre effektnivå normal i Sverige vid smärta ej på nivå jämförbar med cancernivå. Orsaken är att jag vet vilken effekt de har och är från allmän kunskap om kognition och olika personligheter rörande deras genetiska känslighet trygg i att det är en typ av läkemedel väldigt osund för mig att äta: Risken för en olämplig vana kanske abnormt svår att bryta eller i värsta fall om kommande i en kanske allmänt svår period p.g.a. säg hamnat i rullstol, i svår depression eller liknande vad jag inte skulle utesluta kanske kan leda till att man söker illegala ersättningsdroger när man ej längre får opioder utskrivan i de nivåer som krävs (d.v.s. heroin). Ungdomar har dock ingen naturlig realism om sig själva och deras risk management är fullständigt defunct jämförd med barnen precis innan tonnåren såväl som den äldre visare vuxna som passerat 30 år.

Jag kan tänka mig att försvarliga mängder av de jämfört med de svagare svenska varianterna för sådant som kronisk ryggsmärta m.m. rinner ner från föräldrarnas användning (eller ofta nog numera i USA underhålls-missbruk av dem utanför vad förskrivningen är för) till ungdomar. Det hela redan på påverkan vuxenbefolkning är en riskfaktor delvis nu realiserad som USA förr eller senare behöver hantera seriöst. Svaret kanske för sund samhällseffekt resp. vad bättre för individen att bara skärpa upp förskrivningen som ända åtgärd (även om detta i sig måste till). Befintligt tillvänjda behöver också hanteras.

Rörande våra tidigare jämförelser mellan drogernas effekt och maktspel resp. ekonomi vill jag här inte utesluta att för dom nivåer missbruket av opioda läkemedel nått i USA att det får effekt på ekonomin om man snabbt stryper ner den legala förskrivningen (en möjlighet för att strypa denna är ju att helt ta bort dessa läkemedel för nästan allt de förskrivs för idag och hållande dem till motsvarande Sverige d.v.s. väldigt svår smärta medan betydligt mindre beroende-problematiska droger när cox-2 hämmare m.m. ej riktigt räcker som i Sverige ex. tramadol eller SSRI-antidepressiva m.m.). Ty sådan snabb reduktion tycks hjärnan tolka som att livet allmänt är helt defekt och att det ej går att lyckas eller vinna i något: Allt är bara meningslöst. D.v.s. det utlöser nedstämdhet eller akut depression och namnlikheten mellan det som medicinskt tillstånd resp. ekonomiskt tillstånd är ej en slump. Under depression går det ej att vinna utan du överlever.

Dessutom för USA måste myndigheter och politiska representationer ifrågasätta hur man alls hamnade i den situation man nu har med över tio procent av den vuxna befolkningen användande opioda-läkemedel över stora delar av året utan längre åtminstone stora delar (antagligen nästan alla av dessa snarare än användningen ej avsedd just tillfällig en vecka eller ett par månader). Och sägs det nu att indikationer om delvis ökad kontroll resulterat i att många av dessa ofta med annars välordnat liv bidragande till ekonomin via arbete (ty även om Obama Care kan förändrat det krävs det bäst för medicinsk behandling och här ligger vi delvis i mer lyx-artade åkommor som att bli ordentligt behandlad för ont i ryggen, tandvärk m.m. istället för att spara pengarna genom att stå ut). Nästa gång kan det vara ett annat gigantiskt problem - beroendeproblem, cancer-risker, skadeverkning på barn i cogninen, miljöskador av avfallet eller vad helst eftersom fungerande kontrollsystem tycks saknas - som byggs upp år från år utan att man hanterar det innan det börjat kosta ordentligt för individerna såväl som samhället allmänt.

Lite som Sverige och utsläppen av kemiska ämnen skadande kognitionen. Alla svenskar tros sig veta att Sverige är ytterst rent här och tidiga varningar som att blodnivåerna av blo hos barn i Sverige vissa år översteg vad man hade i dom värsta amerikanska storstäder passerade förbi politiker och folk liksom för diverse andra kognitivt skadande substanser. Jag hoppas verkligen att alla barn är tacksamma för alla som engagerat sig för Kungsörnar, torsk (förstå mig inte här som jag föreslår någon att äta något upphämtat från något vatten Sverige gränsar till eller har inom sig: Om komplexa kemiska beteckningar eller varningar skrämmer så gör vad svenska hobby-dykare struntar i - så spännande något cementerat i regelbundet form verkar finnas på botten av världens största vattenbaserade soptipp för högrisk avfall: den ska jag utgräva ty kanske har någon dumpat guld där - och reflektera att Sovjetunionen dumpade försvarliga mängder radioaktivt avfall bl.a. från Tjernobyl i Östersjön) m.m. Annars hade kanske situationen varit ännu värre för dom än som kan vara fallet:

• Jan Björklund effekten visar sig igen (2015-09-17)

Subadditive reward discounting

Här bör vad beskrivet bäst se som utgångspunkt till några algoritmer att testa ut men tror jag oavsett detaljer hur vi normaliserar resp. discounting (det icke-linjära från resp. diskret tidpunkt för hur vi där värderar ner) förklarande hur jag tror vi får samma fenomen i symbolvärlden skattat från språk enligt , och som för bankränta m.m. där vår defekta men mänskliga discounting ökar ju fler diskreta tidpunkter vi introducerar i samma segment. Se ex. Subadditive versus hyperbolic discounting: A comparison of
choice and matching för allmänt reward discounting när icke-linjära tidssamband styrande hur stor faktor discounting som sker vid resp. tidpunkt visande tendens att öka med fler tidpunkter trots samma absoluta tid vi ex. skattar något relaterat pengar för.

En svaghet jag haft befintligt i algoritmer implementerade stabilt sedan länge har att göra med hur blanka diskreta samplingspunkter för en symbol hanteras. D.v.s. när vi ej överhuvudtaget märker den alls. Vad vi ser tror jag motsvarande subbadditiativ discounting för är just illustrerat i emlöaste algoritm i utgångspunkt till en mer anpassad lösning enligt samma koncept om fungerande som förväntat (d.v.s. läggande på det mer mång-dimensionella vi här och allmänt resonerande runt sådant här bäst undviker lösningar som tvingar oss att behöva tänka och resonera mång-dimensionellt rörande algoritmer och modeller: det är kognitivt krävande).

För första tidpunkt vi ser en symbol - tiden t - antar vi att vi ej sett symbolen på en längre tid. Innan påverkande dynamik finns från förra förekomsten. Vi har emellertid en inlärd centralitet för symbolen kanske etablerad av samplande stora delar seriöst språk från många år (kanske all publicerad forskning för ett antal år, alla produktbeskrivningar för de fem största webbutikerna i världen eller vad nu passande för området).

Vid första förekomst jämför vi uttryck där med inlärt. Detta ger oss en indikation om vad vi upplever som en discounting om vi ej kände till att vi faktiskt har värden resp. inlärning. Vi kan skatta ut faktor för det varierat och det har ingen betydelse här för resonemangen vilket system vi väljer men det har viss praktisk elegans att använda heaps law för att få discounting via zipf law även om den formen är något mindre vanlig rörande reward discounting.

Är intensitet vid den första tidpunkt större eller relevant nära denna inlärda centralitet säger vi att ingen discounting har skett, En implicit representation skapas motsvarande faktisk intensitet (säger vi här medan viss decay alltid bör göras och förväntas men tämligen låg här) som motsvarar representationen av symbolen fortgående till nästa diskreta tidpunkt. Denna representation är en förutsättning för att överhuvudtaget kunna se att upplevt fortgående eller upparbetat kortare tid bakåt påverkar hur vi tolkar vad vi upplever just nu trots att denna dynamik välkänt kan avvika från över lägre tid inlärd preferens.

Vi går till nästa dag och noterar vad vi får för faktisk intensitet (vi antar nu här att vi faktiskt får ett mätvärde). Jämförelsen såväl som representationen av föregående är ytterst användbar för en mängd moment relaterade tolkning och förståelse även utan för prediktion eller sökande interferens och dolda samband över större avstånd. Men det ändå viktigt här är vår möjlighet att se förändring. Är intensitet för resp. dag ungefär den samma märker vi ändå skillnad om discountng kommer varit tillräckligt stor för att representationens skillnad mot den faktiska intensiteten för nya dagen är stor nog.

Vanligen om inte en särskild insats gör bibehåller vi ej serier av skattningar om komplext inkluderande många neuroner. Ska vi göra det behöver vi typiskt upprepa motsvarade den intensitet som konvergerar symboler en mängd gånger (ex. lärande en listan utan till). Här tänker vi oss endast ett tidsfönster bakåt och ev. andra behov annat minne är bättre hanterat att ändra tidsfönstret till antingen större eller mindre.

Till nästa diskreta tidpunkt beräknar vi nu en ny discounting men denna gång från vår representation jämfört med det faktiska värdet efterföljande dag. Här är tänkbart att praktisk algoritm kan komma att inkludera mer än detta men jag är tillräckligt trygg i att detta fungerar för att se det som det självklara att börja pröva ut för faktiskt data från. Det är kanske praktiskt kan man tycka tilltalande om istället bara användande centraliteten men det är också problematiskt att blanda in den för mycket i pågående nyhetshändelser eftersom dynamiken där är väldigt annorlunda definierande en egen värld vilket gör att en del del beräkningar krävs (inte helt gratis i beräkningskostnad åtminstone om man som jag gärna när ej för dyrt föredrar att skriva kod som jag är van från universitetet i aktuella större kurser att skriva matematiken d.v.s. av och till multiplikationer och divisioner man hade kunnat arbeta bort - det mesta relaterat språkanalys har jag ej det problemet för p.g.a. annan vana).

Discounting från sista kända sambandet bedömt den representation vi räknade fram (ev. vad vi kompletterar algoritm användande faktiskt värde om representation visar sig dyr mågndimensionell om den ska vara välfungerande men jag tror inte det ska behövas och att detta är förväntat korrektare för de viktigaste användningsområdena).

Saknar vi nu istället en tidpunkt där inget data finns har vi fortfarande en representation. Vi känner ej heller att vi riktigt glömmer denna om ej under något lämpligt tröskelvärde. Ny intensitet vi vill kunna uppleva skillnad för kan ju dyka upp sent samma dag eller på morgonen nästa. Praktiskt kan vi förstå att i kortare tid över några dagar kan intensitet symboler en nyhetshändelse vara samma sak i påverkan oavsett vilken dag de kommer för. Det är ej tillräckligt tillbaka för att vi ska börja om med dyrare kognitiv kostnad.

Men hur beräknar vi nu vår nästa discounting om vi trots att inget mätvärde ska bibehålla representationen? Ty är den bibehållen går den över en distans i tid och därmed kommer discounting ske om det ej är vd särskilt bibehållet (motsvarande här att vi antar ingen discounting men egentligen färre fall än det)?

Vi har som antaget endast två värden att jämföra. Aktivitet representation och den inlärda centraliteten. Tidigaer faktiskt mätvärde eller representation innan är tappat i exakthet av vad vi egentligen upplevde. Vi har detta mer samlade rest-spår av det.

Vi beräknar därför discounting från representationen med centraliteten. Detta innebär att aktivitet representationen över tomma diskreta samplingspunkter snabbt kommer reduceras i aktivitet. Discounting kommer alltid vara fallet (när vi gör den korrektare hanteringen ej antagande noll discounting om första mätta aktivitet var större än centrlaiteten).

I nästa tidpunkt har vi inte fler möjligheter. Vi kan fortfarande endast jämföra samma sak. Därmed hökar nu discounting eftersom centraliteten är samma medan nu aktuell representation minskat i aktivitet.

För varje tidpunkt där vi behöver ha representationen uttryckt görande jämförelse av den där faktiskt data saknas kommer växande discounting ske. Faktorn uttryckande discounting ökar.

Divergent tänkande

Innan vi kort tydliggör hur ovan motsvarar subadditive discounting är det meningsfullt att försöka se vad dom diskreta tidpunkterna motsvarar biologiskt. Det kan förvissa vara tidpunkter vi skattar framåt i tiden motsvarande som när reward discounting mäts eller för den delen när reward prediction mäts.

Men vi kan också inse att underliggande handlar det inte just om ett ensamt koncept utan en kombination av en mängd neuroner fångande olika perspektiv, emotionella preferenser m.m. varierande över tiden. Itgår vi från dimensioner jag maximalt i beräkningsdyraste tänkbara fall hanterar finns just nu cirka 50 -80 egebndimensioner (om jag minns rätt: ett större antal och de flesta är ej stabilt utvecklade utan mer experimentiella men tror jag nära nog alla motsvarande verkliga perspektiv vi kan ta som människor). Vidare för ett koncept finns i Blue light en mängd motsvarande inlärda relationer. Sällan färre än förra versionen cirka 70 st (nu antagligen fler i genomsnitt - ev. många fler) och upp till tio tusentals för tugna koncept likt länder inverkande och inverkat av mycket. Skattar vi ut antal kombinationer vi får per symbol förenlade allt till existerande eller inte och tagande cirka 50 relationer per koncept får vi 100 000 000 * ( 50 egendimensioenr) per koncept. Jag tror det är minsta tänkbara komplexitet vi har i dom biologiska nätet per koncept.

Att acceptera flera diskreta tidpunkter där är att ta på sig en värre tanke-uppgift. Att behöva tänka ex. längre in i framtiden över fler tidpunkter där ett värde behöver tas ut vi kognitivt förstår och ex. kan uttrycka i tal med siffror. Mer diskret pågående aktivitet mindre kostsam behöver kovnergeras till en förståelse kommande med i sig en kostnad En del av den dynamiken är att vi behöver normalisera till något allmänt begripligt vilket ger vår discounting mot centraliteten. .

En till domän likartat som vi antagit i föregående inlägg är när vi istället går längre ut vid ungefär samma tidpunkt men nu med större distans ut till fler neuroner runt omkring. Är riskfaktorer indikerande dolda problem kan vi ta på oss en större kostnad evaluerande data för att upptäcka problem. Aktivitet divergerar från representationen vi initialt har där vi når fler neuroner men med mindre aktivitet också där discounting fktorer finns (ungefär jämförbara men även i enklaste modell som här inkluderande ett par moment till vi ej behöver diskutera här).

Medan vii som ibland kallas lateralt tänkande och som jag gärna vill anta motsvarar multi-modular inlärning kombinerande skilda perceptioner, kunskapsodmäner m.m. på större distans via hierarkiskt mer överskridande neuroner och delar i hjärnan istället snarare är vad vi söker en interferens för från ex. divergent tänkande lokaliserat men vi ett något väsenskillt medium bättre anpassat över hjärnans större distanser (det är populärt bland forskare kognition att se sådant som uttryckt via elektriska vågformationer) men det är knappast viktigt här. Detta är samma fenomen jag förr diskuterat från vad jag kallat stegen tolkande en dröm där drömmen tycktes experimentera med komponenter från väldigt olika domäner i verkligheten för att se om något användbart kunde identifieras (klättrande upp på en stege på en järnvägsstation som endast går upp till strömkablarna men där istället för drömmen inkluderande andra egenskaper relaterade stegar inkl. plan ovanför). S.v.s. sökande interferens över väldigt stora distanser i hjärnan från något i detaljer besläktat: lokala konvergenser.

I divergent tänkande tror jag att vi har nära nog samma dynamik som för diskreta tidpunkter: Discounting från ganska effektiva snabba funktioner. Emellertid för lateralt tänkande är avståndet vi ej uttrycker mellan konvergenser för motsvarande diskreta tidpunkter mycket stort. Mellan mer lokaliserade delar av hjärnan till andra sådana delar. Ex. delar i frontala cortex kombinerande information från olika domäner i perceptionen med kunskap och pågående resonerande.
/p>

Vi kan menar jag jämföra detta med vad vi för en nyhet eller mer sammanfattad vetskap om en symbol för en dag med att vi här flera symboler denna konvergerar till i DP. Vi förstår DO här enklast från exempel likt Wikipedias preferens att namnge sina uppslagssdior. Vad det hela tolkas handla om övergripande (inte alltid lika enkelt som för Wikipedia eller så gemensamt hela innehållet men samma prrincip). Här kan ju flera koncept konkurrera samtidigt som de samverkar. De kan ligga nära varandra d.v.s. föga lateralt tänkande nödvändigt (ex. namn på film (film) ) men kan även ha stor distans långt utanför vad vi är vana att förvänta flör ämnesområdena. Det kan var any inlärning alla människor elller helt enkelt att det är nytt för oss. Det är när distanserna är större ökad komplexitet och kognitiv kostnad. men vi har egentligen bara en uppenbar representation för resp. koncept.

Vill vi ändå försöka återanvända konceptet med diskreta tidpunkter discounting görs för kan vi tänka oss att dessa nu motsvaras av del-konvergenser på väg till tolkning och förståelse av vad symbolerna DO tillsammans betyder för oss. I all ärlighet gillar jag inte det tänket även om det knappast är ovanligt eller ens sämre skulle motsvara ett bra sett att tänka sig vad hjärnan gör här. Men det ställer en hel del krav på att rätt tolka ut relativa förhållande mellan symbolerna vilka kan fodra rent av att vi behöver göra natural language processing brödtexten allmänt.

Istället är lösningar jag för nära liggaoområden i algoritmer använt kombinationer av några mått skattande signal-to-noise där distanserna med samtidiga symboler kan uttrycka noise. Vidare mått relaterade enklare skattningar av "total" distans - ungefär som "Facebook kopplingar" med resp. symbol i mitten uttryckande distans till resp. i övrigt från dess perspektiv (d.v.s. motsvarande hur lokaliserade dess dendrit-träd är mot dessa).

Alla befintliga lösningar är förväntat nödvändiga här därför att datavärlden i vad samplat kan vareira där man behöver räkna lite olika. Men hur vi egentligen vill göra det här i alla fall när vi redan diskuterat Heaps law och Zipf law är att istället söka skatta totalt antal typer vvi konvergerar aktiviteten konkurrerande samtidiga symboler (vad vi ser som token). Där vi menar att det här ingår typer - unika konvergenser - vi tvunget behöver göra för att förstå hur vad de betyder tillsammans.

Oc h detta tror jag att man måste göra användande också distansmått som diskuterat tidigare mina baserade på similarity från perspektiv av en symbol eller symbolgripp. Relationen när vi konbinerar såg jag klart för mig tidigare idag men det känns just nu som jag kan blanda smaman riktningarna för vad som ökar resp. reducerar beräknande vad vi vill jämföra antalet typer vi faktiskt här i själva antalet givna symboler. Tänkbart är intensiteten som effekt given - annars påverkar de ju inte alls - och där denna aktivitet tvingas till större arbete (mer irritation, upplevt tråkigt och diverse fel i detaljer) när distansen är hög innebärande att vi kan som i den få-dimensionella fyrkantiga världen kan tänka oss att vi multiplicerar för en area. Mer area mer arbetsamt.

Problemet med det är här - därför ev. fel riktning och att viss varning för att jag tänker fel någonstans ovanför direkt eller här - att vi när distans är låg men intensitet hög ej nu korrekt fångar att konvergens befintligt givet är mycket mer entydig innebärande lägre kognitiv kostnad. Men också tänkbart är sådan dynamik parametriserad annan normalisering vi i detta inlägg ej valt att nu betrakta (om mycket kawaii och föga direkt hot vapen vad vi hellre just ser om enkel konvergens given symbol men om något farligt dolt finns aktivitet vi utnyttjar för att divergerat gå utåt). Men jag tror nog vi alla förstår vad det handlar om oavsett det: Känd lag i kemi kombinerad med känd lag inom psykologi är mer troligt jobbigare för resp. utbildad i vardera därför att de kan vara nya för dem och indikerande praktisk tillämpning längre ifrån normalt (om mer normalt vad de hade mött förr och varit mer en lag båda använder). ä'ven

Subadditive discounting: Representationer kostar

Vi har grundrelationen för hur discounting antas beräknas vid tomma tidpunkter där vi ej får faktiska mätvärden. Vi förstår också nu något av vad diskreta tidpunkter motsvarar. Och vad de inte riktigt lika enkelt ibland är.

Gör vi skattning värde för den absoluta tiden tre veckor gäller att vi initialt gör jämförelse mot en centralitet. Summa vi utgår från förstår och tolkar vi från denna. Exakthet möjlig att mäta upp för verkliga personer kommer därför påverkas av vid samma summa tunyttjad om de är fattiga studenter eller rika kapitalisterna med massor av pengar att små-slösa med i vardagen lite hur som helst. En chokladkaka i belöning kan tänkas fungera för båda men när det gäller pengar blir det för småsummor nog ganska annorlunda.

Vidare komemr vi alltid om jag tänker rätt ha en sista representation med en egen discounting. Det är denna som är vår slutsats vi förklarar för forskningsassisten är vår skattning av om vi ska ha en chokladkaka nu eller en chokladkaka och 100 kr om en vecka. Eller enklare om vi föredrar 1000 kr nu eller 5000 kr om en månad eller vad helst egentligen. Men för de mer välkända exemplen där man inte sällan söker jämföra med ränteberäkningar och liknande kan vilken som helst nästan av de många studier gjorda närmare forskning i domän av ekonomimetri läsas (några länkar finns i slutet).

För varke vot doslret tidpunkt vi adderar ju större discounting jämfört med föregåede tidpunkt gör vi. Varje sådan representation motsvarar att vi tar ut ett värde för förstår och kan tala med. Det indikeras för forskaren eller är vad vi resonerar med mentalt.
<(å>

<å>
Jar ett k',färamde soffertaö govots vo sla k',fära ,ed ett ammat- Fr ex. två tidpunkter är det resp. vad vi hanterar i detta. Vår sista representation kommer nu jämföras med den där faktiskt givna indikerande summan och vår ett uttryck för relativ discounting. Vi har kanske reducerat ner något vi utgick ifrån som blivit väldigt lite medan summan vi tycks kunna få är myycket större. Men här har vi nu via discounting fått normaliseringen vi kan tolka och förstå denna summa ifrån. När vi gått igenom distansen med relativa samplingspunkter förstår vi kostnaden vi tycker att den kommer med. Det är länge - och pengar jag ex. har nu har där hunnit blivit små eller omvänt att pengarna jag har där borta tycks bli större när jag förfl7ttar dem hit tillgående och jämför med pengarna jag antas ha här (stora pengar från framtiden just nu indikerar discounting av pengarna nu i framtiden - dock huruvdia vi faktiskt tänker båda riktningarna har jag inte tänkt på men det verkar väl inte otroligt) jfr att flytta perspektiv för en scen från övergripande seende fler saker men mindre i storlek eller färre med större exakthet).

Och vi bör ej förstå varje tidpunkt när döda tidpunkte kommer efter den frösta summan vi utgår från nödvändigtvis har samma rank för första fallet som de stor i turordning när en centralitet finns. Är summan större vid första diskreta tidpunkten mot normaliseringen - jämförande två summor - kommer den tomma tidpunkten där vi tar ut centraliteten när första faktiska summan är mindre än den andra bli nummer två medan den första skattade representationen blir nummer tre.

Oavsett en del sådana underligheter och utmärkt indikerande ett värde att ej tänka fler-dimensionellt i utgångspunkt för tidigt kan göra en enkel beräkning där vi väljer att göra det med Heaps law.

För symbol A havande en centralitet med ett stabilt inlärt värde. För oss som ex. rika kapitalister är 100 kr alltid värda 5 kr. Men för enkelheten säger vi helt enkelt att centraliteten är C.

Vid första tidpunkten t får vi en faktisk summa - en intensitet för vår symbol. Denna är I..

Antag nu att C mer konkret är 8 enheter vluta. I är 6 enheter valuta (lite mindre därför att det känns tråkigt att vara med i forskningsstudien).

1. Vi skattar decay för vår första representation skapad.

1.1. B = a * ln ( C / I ) , där a är en till konstant mer diskuterad tidigare inlägg. och vi här antar är 1 alltid.
= ln 8 - ln 6 = 0.28768207245

1.2. Vi beräknar representation görande discounting av 6.

I representation = 6 ^ 0.288 = 1.67

2. Och så nästa representation för tidpunkt utan mätvärde men där vi behöver en representatiob med utgångspunkt 1.67 i discounting mot den inlärda centraliteten.

Antar vi istället att inlärd centralitet är K. Och vi vid tiden t[0] får X kr och vid en tidpunkt t(0 + n) får Z kr. Är vårt första mätvärde vad som ger den initiala representation vi ska förstå och tolka värde två från. Har vi gjort större discounting initialt har vi mindre jämförelse att göra vid nästa mätvärde. Och dess när centraliteten är i samma domän discounting fortsätter men sättande värdet vi direkt får som jämförelse sig självt. Ju större discounting vi gjort desto mer reducrar vi också i sista steget. Och ju fler representationer vi behövt på vägen desto större arbetar vi upp discounting faktorn. Varje representation kostar lite att göra.

Och inget annan väg för att förstå distansen finns än denna. Förutom inlärda beräkningsregler och liknande vilka ju beskriver inlärda vägar mellan symboler för hur vi gör något (beräknande ränta exempelvis). Annars får vi värdera något och låta representation gå en sträcka eller finnas en tid och se hur mycket den minskar eller ökar (vi kan öka även om det fodrar ett inverkande kontext).

Reward discounting: Weapon effect vs Kawaii

I fortsättning på:

• Reduktion av belöning den hårda men mer kvalitativa vägen
• Reward discounting och reward prediktion i symbolnät skapade av samplade nyheter

Där vi nu mycket nära praktisk skattning och prediktion som jag befintligt gör det och i grundprincip kommer fortsätta adderande endast bättre förmåga att konfigurera tidsperspektiven för hur det som i första inlägget diskuterades och illustrerades med "grundtillstånd serotonin".

Egentligen inte mer komplext återinför vi nu de två sidorna i vår natur som exemplifierades för depression där vi kan ha (normalt har) såväl reducerad som ökad aktivitet. Ökad aktivitet i delar vi kan se som relaterade upplevd risk och fara resulterande här i de vanliga symptomen i form av ångest och oro.

Vi noterar följande ganska illustrerande studie i Plos:

• Nittono H, Fukushima M, Yano A, Moriya H (2012) The Power of Kawaii: Viewing Cute Images Promotes a Careful Behavior and Narrows Attentional Focus. PLoS ONE 7(9): e46362. doi:10.1371/journal.pone.0046362

Och tycker jag såväl elegantare jämfört med en del relaterade romantik resp. romantik men med skillda tidsperspektiv män och kvinnor (hårt commit långsiktigt för kvinna åtminstone utan preventivmedel) samt att jag valde tidigt att se över kawaii givet en ändå ganska avgränsad kulturellt såväl som visuellt värde-relaterad dimension där kommersiellt värde finns enklare att kvantifiera såväl som intensitet i form av publicerad vulgär-kultur. Ett hundratal rent visuella minnesanteckningar finns på prylar-elektronik.blogspot.se/.

För studien Plos är egentligen det enda vi är intresserade av och som räcker från hur vi gjort antagande påverkan att visuell uppmärksamhet tenderar till större fokus och som de uttrycker det smalare (vi här tänker jämförbart topologiskt neuronnät såväl som visuellt).

Att detta kommer med bättre mer exakt reward discounting är i sig givet från föregående. Att samma övrig visuell intensitet när övrigt antas konstant ger större uppmärksamhet och smalare d.v.s. mindre stört konkurrerande brus inneär som vi uttryckte det just att mindre reduktion är fallet när konceptet jämförs sig självt så att säga. Det gör mer med motsvarande dess visuella yta vi tar in i perceptionen än utan kawaii.

Sedan kan man förstås tycka det lite udda att kalla just detta för ett fenomen relaterat reward discounting men vi uttryckte nu ett antal fenomen som motsvarande samma underliggande orsak där vi skapade och gjorde antagande så att vi för språk och information in kan hantera dem alla p.s.s. utan ev. i övrigt störning magnitud eller relaterat olika sinnen.

Men vad är kawaii? Är det en försåtlig imperalistisk konspiration av Japan för korrumpera våra barn och ungdomar? Görande dem fjantiga kanske lite gay eller metrosexuella så att de blir lätta att besegra när Japan igen rider ut i världen för att befria den från kolonialism och imperalism (kanske från Kina som ju tycks ta utrymme med lugnare början nu från sina grannländer)?

Smygande imperalistisk japansk fara eller ökad möjlighet intäkt från större sannoliket varaktig uppmärksamhet särskilt hos personer som normalt föredrar eller har roll av att hantera risk och fara (ex. vanligare barn och ungdomar)?

Svaret om det stämmer är en icke-fråga här. Det fodrar antingen en mer tidsödande värdering (och att vi bryr osa att bedöma sådant). Här i den omedelbara visuella uppmärksamheten är det enklare snabbare värderingar. Vad vi har för att effektivt kunna identifiera hot och av och till något lugnare ej uttryckande fara eller ett konkret värde att hämta upp.

Här genom ofta utnyttjande handgrepp (hörande till vad jag brukar kalla efectos especiales - specialeffekter) uttrycks föga hot. Vi har större ögon oftare där vi har association till barn d.v.s. föga hotande såväl som möjligt något genetiskt betingat för att skydda mot fara och antagande normalt aldrig hotande (d.v.s. kanske oftare tagande viss fysisk kostnad av att yngre barn slår till oss med något redskap relaterat att äta - hanterande det istället mer långsiktigt genom att kanske börja spara till en internatskola).

En jämförbar till kawaii "dimension" eller uttrycks-preferens kan vi också se i språk där jag i egendimensioner kallar den för gracefull cute uttryckande en något större bredd på vilka åldersgrupper såväl som kulturella associationer vi har där delar av den förekommer fångande det primära i föga uttryckt fara, ofarligt gulligt oo.s.v. utan tänkt användning detektera specifikt kawaii eller något jämförbart kulturellt fenomen där detta förekommer. Det finns förövrigt på Pryltrend delvis samtidigt men mer efterföljande något år ett antal visuella exempel på samma fenomen men från andra kulturer (och inkl. fotograferat såväl som tecknat).

Problemet med kawaii och uppmärksamhet som vi nu kanske tolkar saker för brett är att när det istället är fienden som döljer sig bakåt en bedräglig yta med mycket kawaii angripande oss med stridsyxa eller ett handeldvapen kommer vi mer benäget titta bort istället. Fienden är ju inte gullig.

Viss sanning ligger i det. Vi har olika preferenser för hur viktigt vi upplever lugna trevliga visuella kvaliteter. Och om vi har ett tillstånd av högre tillstånd pågående relaterat förmåga att uppfatta fara och risk (d.v.s. vad som ger mer ångest i depression och inte sällan en ökad grund-preferens också efter depression efter några episoder) kan preferens mot cute gälla. Och om tidsperspektiv hot ej är oeedelbart föredrar många att se det som någon annans problem.

Dock oavsett preferens gäller att både domän av det lugnare se värden utan att strissa problem mer direkt dimensionen (nedsatt vid depression) resp. indikerade risker och problem kommer klara att ge motsvarande effekt. Vad vi förenklat kan säga sammanfattas tillsammans till grundtillstånd via upparbetning över en längre tid och bredd för symboler som vi önskar tolka dem vidare: Positiv - Negativ.

En del skapande viktsystem för positiv och negativ ser dem som sammanfatta till ett samlat värde. Eftersom vi har två resp. delar i hjärnan vars aktivitet kan vara såväl hög som låg samtidigt relativt normalt gör vi det ej utan det är två värden. Praktiskt gör det också det lättare att anpassa tolknings-preferenser på olika sett utan att behöva uttrycka än mer "under-dimensioner" för resp. utifrån olika perspektiv. Det räcker ganska väl för en hel del grundläggande perspektiv vi kan ta på preferenser medan mer direkt mätning mot grupper fångande mindre men mer exakt uttryck mot resp. inte alltid är en sann exakthet för perioder kortare varierat med mängd data att ta upp. Medan vi riktat för en entitet ibland väl förstår deras preferens som rent av kan vara deras faktiska verksamhet.

Ett utmärkt jämförbart exempel till kawaii men i risk är weapon effect:

• Affisch-budskapet: Fånga uppmärksamhet med vapeneffekt och blodig säl
• Sista April Uppsala: Flykt disk, eldsläckare, eldstålets gnista, pistolen och den tibetanska sensmoralen (Verktyg praktisk risk management resp. tibetanska weapons of mass destruction)
• Riktad information - Symbolernas upplevda intensitet och emotionella potential: Verktyg
• Kriget seger i energieffektivitet: Vapeninnovationens hastighet relativt fiende och vårt försvars- och politiska-systems förmåga att tillämpa vapnen vi skapar (mer implicit eller försåtlig weapon effect gömd bakom komikens bedräglighet).
  

Likt när någon görande ett relativt mindre mer begränsat övertramp kring områden tas för att potentiellt vara en större fara och lite oväntat unikt möter någon som kommer ut snabbt med stridsyxa för det något längre distansen, pistol för när närmare, och med bladet på handtaget för revolerna. Det är inte säkert vi här om överraskade kort springer iväg. Är vi ovana av risk-domänen är det tänkbart att vis tirrar utan att ta oss ur faran.

Vi skattar ner "värdet" av vapen mindre än mycket annat. Verktyg är dock rent allmänt ganska starka. Jag kan tänka mig att det mer än relaterat just att vi manipulerar och förändrar världen med dem d.v.s. närmare i handlande just sådant mer i information skattning handlar om dessutom använder dem av och till för att verifiera och kontrollera andra sådana skattningar eller löser problem där vi redan gjort en värdering.

Risk för att överskatta visuellt uppenbara vapen enkla att förstå är dock upplever jag mycket vanligt i tidsperiod där det är aktuellt. Ganska ofta är det just inte det som tycks avgöra där relativt fiende-entitet mindre av dessa vapen tycks räcka bra till (frågan är dock svår: distans såväl konceptuellt som topologiskt kan spela in här - är distansen kortare från var vi börjar ökar det värdet av mindre vapen medan mer vapen kommer relativt totala mängden värderas ner mycket mer - tänkt förenklat att vi beräknar logaritmen för dem - så vid konflikter likt revolten i Libyen nås det ganska långt ganska länge med relativt begränsade vapen relativt regeringen - medan när vi tänker oss ett land ockuperande ett annat medan ett än mer hierarkiskt distansierad konflikt föreligger kan få ut mer värde a vde vapen man har där accepterande per individ såväl som för grupperna agerande större egna förluster och mer av eller närmare brott mot mänskligheten).

För att tolka och förstå värdet av ett vapen innovativt för avancerat för att trivialt förstås bara från dess visuella uttryck kan det dock enkelt ofta göras genom att jämföra det med ett annat vapen det står emot. Tänker vi oss det konceptuella sniper weapon jag menar och av och till diskuterat oftare längre tillbaka (cirka 2008 - 2009 kanske - eye of the sniper) för att hantera bepansrade fordon i urban warfare utnyttjande bättre vetskap material fysik för att tränga in splittras upp och terminera soldaterna i den skulle vi kanske betraktade ett sådant vapen tolka det från en normal automatkarbin. Men när vi förstår dess applikation liggande i fönster eller tak för att ta ut pansarvagnar m.m. från säg flera hundra meters håll när de närmar sig ex. en fredlig protest värderar vi det nu med intensiteten hos pansarvagnen.

Emergens förändrande spelreglerna kan därför av och till tolkas och förstås från något värde eller effekt vi känner till och tänker oss kunna hålla konstanta. Det är jämförbart tänkbart (men jag har aldrig tänkt på att se vad känt för det) att en kulturell såväl som visuell preferens i romantik finns till vad man är mest repeterad till lokalt där man bor. Men accepterande samtidigt viss variation över - rent av indikerande större värde och sannolikhet värdering från större komplexitet i uttryck - när detta kan bäras upp av tillräcklig likhet från mer grundläggande repeterat och känt.

Risk och cute enkelt konkurrerande

Cute är vad vi ger tid i lugnet mellan slagen. Medan när fienden börjar närma sig vårt läger lämnar vi kvinnorna såväl som musiken och matens enklare nöjen för att den högre intensiteten relativt den absoluta tiden.

När fara mer omedelbar föreligger är det inte bra att göra ha för mycket av impulskontroll väljande att vänta med att reagera.

Förövrigt kan jag lägga till att när normaliserande intensitet i sig endast söks utan behov resp. båda perspektiven eller de för en större population naturligt inkluderad båda använder jag ej Positiv - Negativ utan emotional intensity som är ett viktsystem som fångar mer med större kvalitet. Långsiktigt har jag tänkt mig få det att gå in i resp. positiv - negativ.

Är kawaii värde?

Ofta samtidigt. Men vi kan verkligen ha de visuella uttrycken för kawaii tydligast för samtliga roller i en anim utan att vi finner dem alla tilltalande. D.v..s. vi har just normaliseringen från kawaii tidigare diskuterad för serotonin i första inlägget.

Galadriel

Givet att vi accepterar både positiv och negativ påverkande parallellt indikerar det en del lite särskilda effekter. Vi kan tänkbart uppleva att vi har en splittrad eller ofta utlöst av föga förflyttad perferens mellan att se någon som positiv eller negativ. Och ibland uppleva det påverkande samtidigt. Fenomet just när indikerat som tänkbart från egendimensioner varande varandras motsvarighet i resp. valence brukar jag kalla det kognitiv dissonans lånande termen från mer välkända teorin inom psykologin. Jag tror egentligen inte att det är riktigt samma sak. Vad vi här får uttryckt av är upparbetad inlärning i symbolerna som realiserat normalt rationellt anpassat i ögonblicket oavsett styrt motsvarande en persons tillstånd som förstått där eller relaterat sammanhang symbolen eller symbolgruppen existerar i.

Vi har vidare även det från psykologin att jämföra med teorisystem rörande (vad jag hoppas att jag minns rätt och rimligt från tiden i denna del av psykologin preferens för det matematiska) incongruence theory. Utan att försöka förklara vad man dom åren tänkte sig när dessa teorier var starka uttrycker vi det här som att våra preferenser förstådd i resp. riktning inte alltid är vad vi behöver ha lärt oss hur vi tillämpar för en specifik situation. Vi kan behöva lära oss en del, få tid att lägga på kognitivt processande och tänkande, hinna mäta upp i vår vårdag mer information o.s.v. innan vi riktigt hamnar vad egentligen givet för oss i preferens från vårt tillstånd innan och vetskap om vad aktuellt för situationen.

Bygger vi något innovativt kan man helt visst mäta och göra mycket rörande graceful cute, kawaii m.m. men är det nu vår natur att ha preferens mot "risk management" kommer det vid dagens slut likväl ha en försvarligt större andel applikationer och komplexitet uttryckt mot att detektera risker av olika former. Men kanske blev den "otäckare" förståelsen av weapon effect så mycket bättre av att tagit sig en titt på kawaii och dylig strunt kvinnorna och barnen roas av?

Om inte annat är vad Tolkiens Galadriel som jag vill minnas från när jag läste Sagan om Ringen i gymnasiet varnar - eller om vi så vill boostar upp sin självbild i ögonblicket tillåtade sig att föreställa sig att hon faktiskt hade kunnat falla för frestelsen till mathunger och när erbjuden tagit ringen Frodo erbjöd henne. Ytterst vacker tilltalande attraktiv. Men samtidgt oerhört onskefull.

Vi har en hel del "default" dynamik i vår natur för att ta upp kamoflerade faror. I domän av analys språk är det emellertid i mina egendimensioner vad som primärt från de grundläggande ska hanteras av Known - Unknown tillsammans förslagsvis med Positiv - Negativ. Galadriels mindre reward discounting och större skönhet är mer omedelbar. Att förstå ringens påverkan korrumperande under normala omständigheter kod moral när makten vi erbjuds är enorm och distansen till människorna vi styr är så stort att vi inte längre riktigt ser dem. Individens smärta och som upparbetat över populationen försvinner mer benäget som upplevt när vi har diktatur. Färre personer är mer distansierade övriga populationen.

Det samma är förövirgt typiskt för en större egenskap realiserat lite olika ganska vanlig inom komik. Ex. vad jag tror mig sett i två olika komediserier man mötande vacker kvinna som visar sig söka offra eller görande otrevliga ritualer i skogen eller annan dold plats. Där det kan överraska med underlig kontrast varnande oss för de icke-patrikaliska religiösa riskerna (jag som svenskt har gender politiskt korrekt valt att föredra att tillbja gudinnan - kvinnan känns mer naturlig för mig att tillbedja). Vidare kan komisk dissonans uppstå när man gör "felaktig" discounting i kortare tidsperspektiv vs längre. Ex. låtande kvinnan via riterna suga någon form av andlig kraft från honom (rent av blir blek som lidande av blodbrist) men föredra det därför att kvinnan i kortare resp. tidsperspektiv upplevs tilltalande.

Avslutat kan jag nog förresten besvara frågan om kawaii är en smygande japansk konspiration. Dels därför att jag delvis tror mig förstå vad det kom som kulturell preferns född ur kvinno-kulturen föregripande kejsardömets fall och förstärkt under ockupationen och den tidiga efterkrigstiden hanterande kraven där. Men dessutom känns det för inflytelserika grupper i Japan inte riktigt helt stabilt med en massa rultiga överdrivet gulliga maskotar nu när Kina är expansivt. Planen är därför nu mindre gulliga symboler.

Och vem är jag att säga att de tänker fel? Är vi i riktad information är nu när dessa domäner tolkas spontant mer direkt men där vi genomtänkt kan välja vad vi omedelbart uttrycker är informationen i sig här potentiellt värdefull rätt gjord. Och vad som är bäst för Japan utifrån olika risker och möjligheter har jag inte sökt skatta. Likväl kan jag tänka mig att något mer krigiskt från dataspelsvärlden såväl skrämmer kineserna minskande risken för konflikt och ökar upp det ekonomiska välståndet i Japan genom större försäljning dataspel och hårdvara. Eller så är ytligt från resp. Kina och Japan ej uteslutande rationellt mycket tydlig information där man gör tydliga linjer väl förklarade där man hellre rationaliserar varje beslut till varandra riskabelt när det handlar om att ytligt förstärka mer av vapeneffekt därför risken är större att fienden ej tolkar det uteslutande rationellt ens i risk management utan faller till ett impulsbeslut och skjuter ner ett flygplan eller värre (japans "kawaii" preferens från första början är dock i allt av vad maskot och symboler heter ordentlig så jag betvivlar egentligen helt att någon risk likt det kommer vara märkbar).

Japan grade cute. I populärkultur förekommer också weapon grade cute med otrevliga dolda faror. Sunt för alla barn som kan tänkas närma sig vilda djur därför att de ser gulliga ut är Woodland Critter Christmas förklarande väl många av de tänkbara farorna (och ett tredje exempel på nära nog samma handgrepp som tidigare kort beskrivet men här utan kvinnan).

Reduktion av belöning den hårda men mer kvalitativa vägen

Inlägg med från inlärda samband längd text, strukturering och kanske specifikt för mig pekande på större kostnad i kognition och därmed introducerande större reward discounting av det övergripande antagna värdet ev. möjligt att få ut av det (tänkbart bl.a. optimal i genomsnitt längd i antal ord för snippets). När konkurrerande data såväl som rent kroppslig trötthet antas konstant hos läsaren.

Reward prediktion och reward discounting vi här väljer att se som samma sak har jag ganska ofta sista åren tittat över forskning såväl som försökt generalisra i modell. Vad som primärt intresserar mig utanför alla allmänna världen relaterade tolkning av mätvärden ekonomi är hur aktivitet för symboler och relationer över symboler skattat från publicerat mest effektivt utnyttjas för prediktion.

Det i särklass i allt största utmaningen eller problemområdet från mitt praktiska perspektiv - där jag allt hamnat - är att forskning publicerat normalt aldrig orkar fram till att ta sina resultat resp. översikt av befintlig forskning upp till en höjd där man klarar att resp. visa värde och begränsning i befintliga välkända samband.

Låt oss betrakta problemområdet som jag i princip menar att jag och andra som försöker ta forskning praktiskt normalt för att forskning som koncept ska ge optimerat samhällsvärde bör slippa skapa hantering av själva (därför att forsknings-projekt inte lider av för dåligt självförtroende / för hög respekt av äldre forskare / läser in sig och tänker tillräckligt) från perspektiv av våra mest kända signalsubstanser.

Ytterst tilltalande - och alltid min utgångspunkt - är möjligheten att begränsa sig till en grund-dimension motsvarande en signalsubstans. Mest uppenbar här självklart dopamin vilket gör att samband för dopamin decay såväl som effekt inlärning till långtidsminne i reduktion avstånd dendrit-träd också är relevant liksom under kortare tidsperioder dynamik relaterat samma avstånd (d.v.s. för det sista misstänkt samspel i vad som ofta kallas arbetsminne).

Och det är där vi ej riktigt når fram och det helt parallellt med hur befintliga enkla modeller av reward discounting ej orkar hela vägen heller. Låt oss för att förstå var modeller missar att kunna beskriva hela dynamiken som gör generalisering möjlig med parametrisering till en specifik situation genom att betrakta impulskontroll.

Säger vi att dopamin uttrycker en distans eller för en given distans den exakthet (i språk vad vi kan se en motsvarighet i antal typer innan vi konvergerar mening vi kan tänka upp) vi går igenom innan vi konvergerar avslutat är ökad grundnivå dopamin välkänt för öka impulskontroll. D.v.s. som vi här valde att förklara det att fler exakthets-steg tas innan man når sista konvergensen och därmed ökad möjlighet i resp. mellansteg att välja en fortsatt aktivitet som i slutet faktiskt medfört att vi ej hamnar på samma sista beslut.

Tid betraktat som dopamin-distans är här kritiskt. Det är från det och föregående ej föregående att behandling av ADHD långsiktigt (d.v.s. betraktat från barn intervention av olika typer eller ingen görs för uppföljt ett antal senare) reducerar risk för missbruk. Tanke-steg innan ett annars olämpligt beslut p.g.a. låg impulskontroll beslut att pröva narkotika (såväl som möjligen själva dynamiken kring risk för fortsatt missbruk) kan minska.

Emellertid är ju också känt att missbruk i sig ej reducerar risken för missbruk. D.v.s. om vi antar ej befintligt missbruk (där det självklart för droger likt kokain resp. amfetamin normalt relativt akut slut missbruk ökar impulskontroll av vissa typer men här har ju själva grundsystemet stört) innebär missbruk av drog ej att impulskontroll värderande risk av att ta drogen igen genom en större exakthet ej fallande till en enkel lösning p.g.a. motsvarande för lite tid investerad ökar. Tvärtom ökar det risken för att ta drogen igen.

Men det gäller under antagande att drogen just manipulerar dopamin. Hade det varit drog eller läkemedel manipulerande serotonin avseende motsvarande särskilt (men inte riktigt uteslutande) SSRI d.v.s. ökande återupptagning av serotonin hade impulskontroll runt dynamik dopamin akut ökat. D.v.s. oavsett pågående befintligt missbruk (bl.a. känt för rökning) eller för risk att efter prövat drog pröva den igen under en kortare tidsperiod på några veckor minskar risken. Impulskontroll ökar.

Tar vi nu med frågan om impulskontroll för missbruk - rent av också normalt - av vad som är primary reward utanför endast droger påverkande dopamin (som kokain eller amfetamin) gäller dock att akut missbruk reducerar den risken. Här avseende särskilt allt relaterat mat där ju dessa droger välkänt drar ner aptiteten. De kan för den delen indikerande större komplexitet i påverkan relativt vår funktion både stimulera sexmissbruk såväl som reducera sex nedanför normalt (det samma gäller åtminstone för medicinska doser av metylfenidat för mat där en del äter mer och många äter mindre innan det tycks konvergera mot en normalisering närmare normalt för alla människor i samma åldersgrupp).

Vi inser att flera effekter av dopamin spelar in. Effekt ovan ökande risken för missbruk akut torde vara vad som ligger närmare effekt av dopamin i belöning. Den andra effekten väljer jag här att uttrycka som nivå exakthet och impulskontroll men när reducerande aptit kanske ofta för medicinska tillstånd eller vid missbruk en överdriven effekt relativt friskare.

Antar vi övriga effekter konstant är nivå exakthet vad vi antar är vad kända modeller reward prediktion och reward discounting beskriver. Vi är här med andra ord i vad som ofta beskrivs med den hyperbola-funktionen 1 / (c1 + c2*n) där n motsvarar tidsperiod.

Och relevant här noterar vi att känt är att om vi ökar exaktheten hos försökspersoner genom ett större antal tidssteg när reward discounting mäts hos dem ökar avdriften trots att den absoluta tidsperioden är den samma. Det klarar ej normala modeller reward discounting av att modulera.

Vad vi heller inte klarar in tycks för mig att få in i normala modeller är beskrivande både dynamiken enligt tidigare dopamin samtidigt med den beskriven för serotonin. Effekt för impulskontroll och exakthet bedömningar beslut görs från återupptagningshämmare dopamin likt metylfenidat går bra att hantera befintliga modeller om allt annat antas konstant men ej när vi adderar på ett SSRI. Det är inte tillfredsställande alls därför att förändrade grundtillstånd i ex. aktuella läkemedel motsvarar givetvis kan ha förändrande nivå som del av dynamiken vi ser hos en population påverkande hur vi bäst predikterar framtiden från hur vi mätt dem pågående och vad de pågående säger.

Helt säkert icke-linjär dynamik befintliga modeller ej klarar av att hantera föreligger. Vi i det större samhället bör korrekt inte imponeras alls av alla forskningsgrupper som ej nått längre än de gjort och framöver tänka till varje gång bidrag ska ges var indikerat att man faktiskt rör sig framåt resp. var man mest göra samma sak gång på gång.

Jag har ej något bra färdigt svar på hur vi hanterar eller förstår den icke-linjära dynamiken men är lämnande mer matematiskt beskrivna såväl som närmare kanske vad som ev. korrektare kan beskriva det attraherad av en mer abstrakt-tanke-lösning jag ej ännu i alla fall sökt uttrycka matematiskt (och därmed ännu mindre försökt bekräfta om den kan vara funktionell praktisk för mig) där vi utgår i vår tanke från dopamin och serotonin såväl som nor-adrenalin (och kanske adrenalin inbakat i nor-adrenalin) i mening att vi antar att dessa grovt motsvarar olika tolkningssystem av vad distans mellan neurongrupper motsvarar i olika dimensioner viktiga för att vettigt tolka verklighet och inlärning mot tillstånd beskrivande våra behov.

Vi säger här förenklat (lämnande egentligen här i alla fall allt relaterat hur inlärning skapas):

• Större exakthet via dopamin kommer med en kognitiv kostnad. D.v.s. koncentrations-krävande matematik är inte bara tråkigt utan ockuperar neuronerna i arbete brännande energi vi hade kunnat gjort något annat med eller ev. mer tilltalande vilat dem.
• Svälter vi kan vi bli mindre benägna att göra där överdrivet stort resonerande med hög exakthet hur vi optimalt bäst ur ett längre perspektiv sköter om vår åkermark.
• Är grundtillstånd dopamin nedsatt reduceras detta till en lägre impulskontroll vi normaliserat population samma svält-faktorer (och allt jämförbart) gäller för.
• Men vi behöver också en normalisering hanterande förändring individens grundtillstånd för att vi ska klara att få in svält-dynamiken.
• I kortare tidsperspektiv kan vi tänka oss (rent av se det som troligt påverkande) att faktorer från hur väl vi klarar av något d.v.s. "belöning" skapande ny "inlärning" kan inverka men genom att inlärning tenderar att vara ej diskriminerande mer mot det globala utan antagande om vad inkluderat i den interferens inlärningen ska förstärka annat än pågående aktiverat just då är det svårt att se hur olika delar av vårt liv kan hanteras resp. hur framgång en dag hittande mat samtidigt som pågående svält under hela året kan hanteras uteslutande via detta.

Vi antar nu att individ-normaliseringen beskrivs åtminstone av nor-adrenalin och serotonin (eller något jämförbart med samma funktion):

• Nor-adrenalin (och kanske inkluderande adrenalin):
• Kortsiktigt tidsperspektiv.
• Sammanfattat tillstånd är hur väl kroppen klarar att hantera översättandet av exakthet och förståelse till praktiskt görande.
• Ex. energi vi förbränner och hur trötta vi är i kroppen.
• Serotonin.
• Ett längre tidsperspektiv än nor-adrenalin.
• Ett längre tidsperspektiv än dopamin.
• I vårt svält-exempel motsvaras hur problematiskt hela året bakåt varit. Hur väl lönar det sig alls att försöka göra något?

Om nu vårt långsiktiga serotonin-tillstånd indikerar ett riktigt djävligt år. Kan det vara indikation om att ingen energikostnad akut i det ytterst kortsiktiga tidsperspektivet lönar sig. Vi får nu vad vi kan välja att kalla inlärd-hjälplöshet när det är sjukligt (d.v.s. motsvarande normalisering av samma typ avvikande från normalt och vettigt jämfört med övriga som vi redan diskuterat i dopamin-perspektivet relaterat ADHD) och det är symptom (och i vårt samhälle nästan alltid orsakat av) av depression. SSRI är effektiva läkemedel mot depression.

Vidare är känt för depression att en möjlig fysisk förklaring till vad som pågår i hjärnan att grundproblemet är inflammatoriska processer. Antar vi nu att SSRI förbättrar hur grundtillstånd uppfattas men ej är antiinflammatoriska får vi trots det en förklaring till varför de kan fungera om vi antar att serotonin uttrycker normalisering av den exakthet dopamin (och tänkbart också för nor-adrenalin såväl som övriga mot serotonin förklarande varför vi också här för två tidsperspektiv d.v.s. en icke-linjär):

• Dopamin indikerar rörande något hög exakthet.
• Högre serotonin normalisering gör att antagande om vad som faktiskt krävs blir relativt "personlig-tid" mindre stressande.
• Är grundtillståndet via serotonin-normalisering uttryckande sämre är de problem vi kan se mycket viktigare - sjukligt viktiga - och att acceptera den kognitiva-kostnad exaktheten dopamin-distans indikerar tycks viktigt rent av kraftigt viktigt nödvändigt.
• Dynamik utbrändhet såväl som tillstånd relaterat ej tyngre egentlig depression tycks väl inkluderas.
• Därför ju större kognitiv-kostnad vi när sjukligt ej nödvändigt inte bara belastar biologiska neuron-nät där inflammatoriska processer är pågående därmed tänkbart åtminstone inte positivt påverkande dessa processer.
• Utan också därför sjukligt låg grundtillstånd är det ej att förvänta att det positiva resultatet faktiskt handlande medför motsvarar den faktiska totala kognitiva-kostnaden gjord.
• Och därmed uttrycks när handlande medför något positivt ändå att upparbetning mot där större fortsatt kognitiv-kostnad för samma resultat upplevs nödvändigt.
• Det krävs så länge problemet kvarstår alltid växande mer kognitiv-kostnad som tolkat för att få samma faktiska rationella resultat tills vid egentlig depression ingenting tycks möjligt att klara av att göra.

Grundtillstånd serotonin indikerande avkopplad redundans föga stressat gör att upplevt behov av att ta kognitiv-kostnad för att göra något är lägre. Och visa-versa. Samt att abnormt lågt grundtillstånd i serotonin kan indikera en sjuklig-process där förmåga att faktiskt ta den kognitiva-kostnaden i indikerad ökad exakthet och distans är reducerad via inflammatoriska processer.

Känt grund-dynamik depression är dessutom att det kommer med såväl reducerad som ökad aktivitet i hjärnan men i olika delar. Ökad aktivitet kommer i delar mer associerad till hanterandet av risker och mindre uppenbara problem. Det är denna ökade aktivitet som troligen nästan helt står för symptom depression som har att göra med ångest och oro att göra.

Reducerad aktivitet kommer istället i delar av hjärna som bl.a. har att göra med möjlighet att värdera och bedöma resultatet av något vi gör.

Större aktivitet risk-dynamik är i sig vad vi kan se om ökad kognitiv kostnad därför att vi behöver eller känner behov av att gå igenom fler möjligheter här för att korrekt värdera vad vi gör pågående eller tänker oss att ev. göra.

Och vi förstår från det samma att i en tidpunkt gäller att vi inte trivialt kan ha endast ett tillstånd för resp. värde och risk i påverkan från upparbetat utan två krävs där man om alls först väldigt nära sist i beräkningar kan ta ut ett samlat värde. Och när vi predikterar framåt ej alls separera dem annat än möjligen i hur kostnaden för upplevd risk kan tänkas påverka hur värde tillståndet påverkas framåt d.v.s. dynamik kring sådant som faktiskt resulterande värde relativt ökad kostnad för hanterande av onödigt upplevd risk. Därmed gäller ju också att:

• Hur resp. värde och risk förstås i magnitud.
• Givet i sig en normaliserande faktor dopamin m.m.
• Om vi ej ska introducera något mer.
• Måste vara från dom själva.
• D.v.s. mest uppenbart hur stort absolut relativt resulterande värde normaliserat deras genomsnitt från upparbetad inlärning.

Och den mesta inlärning har vi gjort långt innan pågående och en försvarlig andel redan som barn. Så sjukligt överdriven aktivitet i risk-domäner kan tänkbart i sig själv vara tillräckligt för att skapa ett sjukligt övergripande tillstånd i värde som konvergerar kontinuerligt mot en mycket reducerad nivå i aktivitet därför att kostnaden även om kanske ej väldigt stor för något i tid eller energi förbrukad kropp eller ens kognitiv-kostnad kan vara gigantisk i magnitud när vi jämför med vad vi "minns" som normalt från etablerad inlärning (jfr kanske en jämförelse likt Weber's: ( |Intensitet (Medelvärde) - Intensitet (t+1)| ) / Intensitet(Medelvärde) ) eller vad helst jämförbart eller menar jag troligare också hanterande förväntad variationen).

Möjlig förenkling närmare praktisk användning ligger tänkbart i att se:

• Tid för vad vi betraktar som en given absolut representerande allt vi betraktar beräknande.
• En kognitiv kostnad uttryckt via dopamin.
• Motsvarande en total mängd tid från tillstånd serotonin.

Där den underliga användning begrepp tid kommer från att jag egentligen vill se tid i mening av intensitet mot absoluta och diskreta samplingspunkter (ex. ett dygn: händer mer har vi haft mer tid där). Här om vi har trevligt tillstånd serotonin är vi beredda att:

• Acceptera en större kognitiv kostnad på samma absoluta tid. Därav uttryckt av tillstånd serotonin som en till mängd tid lämnande omräkningen här.
• Underförstått att ev. defekter p.g.a. för hög kognitiv kostnad på för kort absolut tid är mindre problematiskt därför vi har mer allmän redundans.
• Vi kan jämföra med att jag upplever för samma istället absoluta kognitiva kostnad (normaliserande mot det istället) mer oro och större faktisk upplevd motsvarande kognitiv kostnad görande intensiv fil-kopiering till och från diskar där uppfattad mindre redundans mot andra diskar rörande filer gäller. Vilket också förutom mer direkt koppling till redundans faktiska filer det konkret är kopplad mindre exakt till hur mer allmänt hårddisk-fet jag är vid tillfället bedömt från mängd nya diskar med mycket fritt utrymme ty denna form av intensiv kopiering tenderar jag normalt endast att göra vid denna "oros-nivå" när mer akuta brister är på väg att uppstå (ex. hanterande något över 1 T filer relaterade Wikipedia accessloggar och stöd-data i from av dumps för Commons och Wikipedia).

Är tillstånd serotonin indikerande att vi är feta och vid gott mod är - nu mycket nära relaterad faktorer för övrig prediktion i problemområdet - vi benägna att utan tidig ev. volativ reaktion acceptera indikationer om att mer allmänna (ofta åtminstone - nästan alltid faktiskt - i frekvens irrationella "bedömningar") risker är på väg att byggas upp. I efterföljande "tanke-modell" täcks detta upp av exemplet med person A i dynamik görande ett arbete mot betalning åt person B där antaget problematiskt språk i domän av relativ makt föreligger. Vi förtydligar detta rörande två påverkande perspektiv person A där hanterandet det kan ta (skrivande detta efter tanke-modell nedan):

• Vid gott serotonin-tillstånd kan vi tänka oss att A är mer benägen eftertänksamt hemma att besluta att ej längre göra arbetet åt B fortsatt därför att kostnaden i upplevelse känns ej värt pengarna det ger när nu A har annan intäkt ändå.
• Mer omedelbart direkt kommer A vid gott tillstånd serotonin vara mer benägen att ej reagera irrationellt (eller kanske rationellt) med ilska ty indikerad risk från uttrycket (ex. ökad risk att göra fel i arbetsmomenten denne gör) känns mindre problematiskt.
• Med större grundtillstånd dopamin medan vi nu håller grundtillstånd serotonin konstant får vi något av samma effekt som föregående men ev. mindre påverkande första fallet. Större förmåga till tydligare lösningar med var för sig större redundans.
• Gör A kraftfull inlärning eller vinner pengar och grundtillstånd dopamin ökar kan vi dock nu med grundtillstånd serotonin antaget konstant tänkas få något av motsvarande effekt som första fallet. D.v.s. omprövande om arbetet alls ska göras.

Det mer kroppsliga samt med / resp. återintroduktion ett par förenklingar

Det mer kroppsliga - kanske vad vi bäst ser som kortare - tillståndet eller uttrycksrymden vi skattar från vad jag kallade nor-adrenalin är vad jag mindre nu såväl som normalt bakåt i tiden reflekterat mycket mindre. Jag nöjer mig därför med att beskriva ett tanke-experiment för det jag tror kan vara till nytta för mig själv att ha uttryckt:

• Individ A kan acceptera att göra ett arbete för att få en summa pengar.
• Arbetet är vad som ej är indikerat nödvändigt att göra därför att A har redan ett arbete betalande alla kostnader samt kanske rent av genererande en surplus på banken.
• Om A's grundtillstånd i serotonin är sämre kan A oroa sig över framtiden. A blir från det antar vi mer benägen att ta en kroppslig energi- och förslitnings-kostnad jobbande extra.
• A gör nu arbetet regelbundet vilket fortgår en längre tid.
• A lär sig kring att göra arbetet.
• En vid ett tillfälle (såväl som beroende på uppgift alltid faktor spelande in men här hanterat separerat) större investering i kognitiv-exakthet reflekterande över arbetets moment kan göra att A inser att en optimering av arbetet är möjligt.
  
• Optimeringen kan innebära att A kan göra arbetet mer effektivt. Om A får betalt för timme och totala antalet timmar är begränsat med hur lång tid det gör håller A om grundtillståndet i serotonin är dåligt bäst tyst om det medan denne i andra fall trots föga värde i övrigt kan utnyttja optimeringen för att uttrycka status eller visa på ett större värde hos sig själv som person görande denna typ av arbete (det senare kan vi se också kan motsvara att försöka paketera optimeringen i en metodik andra kan utbildas i eller en produkt ev. rent av ersättande A och alla som A).

Nu gör vi modell-världen svårare genom att igen återintroducera den andra icke-linjära dynamiken i dopamin vi slugt valde att ej se medan särskilt serotonin introducerades in (och nor-adrenalin):

• Den A gör arbetet för - person B - får ut ett värde av att A gör arbetet.
• Värdet består dels av en vinst i vilken vi också räknar inkluderad kostnaden för A (d.v.s. ska avräknas från vinsten för att få den ekonomiska vinsten).
• B hade kunnat arbeta extra och gjort arbetet själv men dennes grundtillstånd serotonin är tämligen bra.
• Dessutom gillar B att A arbetar åt honom därför att det ger en trevlig känsla av att göra något bra för A eller kanske att B tycker det är kul att bossa runt med A.
• När B uttrycker språk och handlande mot A motsvarande föregående upplevs det av A istället som en negativ kostnad.
• Resp. positivt och negativt värde A och B får ut i denna dynamik vi kallar relativ makt är del av vinsten om än inte den ekonomiska vinsten.
• Båda kan väga värdet av att få en ekonomisk vinst större eller mindre mot vad det ger dem i relativ makt.
• Oavsett hur A's grundtillstånd serotonin ser ut kan ett lågt grundtillstånd dopamin innebära att B's uttryck relativt honom för att optimera vinst relativ makt för B gör resultera i handlande och språk som uttrycker vad vi kallar brist på impulskontroll. Det kan rent av störa honom på nivåer där han direkt akut avstår från fortsatt arbete ev. efter att ha misshandlat B.

Hur förklarar vi detta med dopamin enligt tidigare resonemang? Enligt:

• Arbetet A gör kommer med en förväntad och skattad kognitiv kostnad i exakthet i vad dopamin uttrycker.
• När B optimerar sin vinst i relativ makt kommer det med en större kostnad för A.
• Kostnaden är att diverse extra steg dopamin behöver följa och hantera introduceras ev. via rent icke-linjära moment i mening av att olika preferenser rörande inlärning och kanske rent av delar av hjärnan ska hantera detta relativt vad aktuellt för arbetsmomenten i övrigt.
• Större grundtillstånd dopamin d.v.s. vad vi vet ger större impulskontroll rörande just sådant som B gör i exemplet minskar risken för att A att ej värderande grundtillstånd serotonin resp. den förväntade ekonomiska vinsten relativt denna kostnad p.s.s. han senare mer genomtänkt gör många timmar efter att B optimerat sin vinst via relativt makt hade värderat det hela.

Detta är jag mindre benägen att se som normalisering. Jag tror det är bättre såväl som riktigare beskrivande vad det handlar om för aktuella handlande där det spelar in som att:

• B introducerar ett konkurrerande arbetsmoment för A i vad han uttrycker relativ makt för.
• Sitter B uttråkat och gör ingenting är mer impulskontroll hos A att förvänta när vi ser det som genomsnitt för en population (för individ är det ju binärt för aktuell kostnad).
• Gör A aktuellt "normalt" arbetsmoment kommer dock relativ makt B uttrycker konkurrera med detta om det dopamin nödvändigt för att hantera kognitiv-kostnad i exakthet nödvändig.
• En mer approximativ - mindre genomtänkt - lösning för hur arbetsmoment relativ makt ska hanteras såväl som själva arbetsmomentet A redan gör blir fallet. D.v.s. ökande risk både för att kanske rent av slå till B som att pågående arbete ska resultera i skadad materiel, person eller liknande blir fallet.

Och just detta tror jag tänkbart men har ej försökt verifiera det att samma enkla modeller som för reward discounting kan vara funktionella för under förutsättning att vi här ser discounting pågående i en tidpunkt. D.v.s. över alla resp. tidpunkt är det tänkbart att vi kan från discounting normalt via enkla modeller beräknat kan subtrahera discounting för detta i en tidpunkt innan vi fortsatt givet det värdet beräknar discounting för det till nästa tidpunkt.

Men det är också tänkbart att detta ej går därför att "kostnaden" relativ makt är till sin natur annorlunda från arbetsmomenten och att när skillda arbetsmoment görs samtidigt introducerar det en kostnad i sig som inte är så enkel att hantera som med subtraktion. Låt oss nu rörande detta betrakta fenomenet känt innebärande att fler tidpunkter påverkar reward discounting (se stycke två i Hyperbolic_discounting - Criticism, Wikipedia):

• Antag att reward prediction i mening värderande ett värde mot ett annat vid olika tidpunkter är ett arbetsmoment.
• Samt att en upplevelse av att man gör matematik är ett till arbetsmoment.
• Och att arbetsmoment matematik känns krångligare och mer kostsam nästan oavsett hur man tror sig hantera det desto fler tidpunkter man skattar över.

Klarade man ej av i aktuella studier att dölja för försökspersonerna att de skattade över flera tidsperioder kanske detta i sig är del av eller hela förklaringen till varför större discounting blir resultatet av skattning över fler tidpunkter.

Men vad är detta? Kan vi se det ännu enklare? Egentligen det enda uppenbara jag kan tänka mig om vi antar att vi resonerat närmare som det fungerar ovan är att det motsvarar:

• Vi tänker oss två arbetsmoment konkurrerande akut.
• Moment A är pågående eller primärt i mening att det är där vi mäter discounting medan B stör.
• För endast moment A:
• Desto större grundtillstånd dopamin föreliggande desto tydligare avtryck i konvergens till neuroner uttryckande samma lösning får vi. D.v.s. redundans rörande rent sigmoida-samband för när neuroner går över tröskelvärde och börjar signalera är fallet. Också och understrykande just när oavsett detta grundtillstånd eller ett lägre samma neuroner aktiveras representerande lösningen.
• När moment B introduceras:
• Samma sak rörande tydligare lösning - lösning förstådd med redundans - gäller för B som för B.
• Vidare gäller att risk för falsk interferens mellan aktivitet på våg att nå lösning för A resp. B gäller.
• Desto närmare de är ju större risk för falsk interferens gäller.
• Falsk interferens innebär att fler moment och större kognitiv-kostnad för att hantera detta föreligger.
• För exemplet med ett arbetsmoment som konkurrerades relativ makt tycks de tämligen distansierade och borde störa mindre:
• Och troligt stör relativ mindre i mening att det inte sammanblandas med fortgående.
• Stör det stör det i uppmärksamhet. D.v.s. att vi behöver flytta uppmärksamhet från ett moment till det andra.
• Och rörande just frågan om vi har uppmärksamhet på en sak eller en annan fortgående samtidigt kan just för det knappast distansen vara mycket kortare generellt än när två arbetsmoment görs samtidigt där båda signalerar behov uppmärksamhet lika sannolikt och med samma intensitet i samma domän av perception (ex. ljud).
• Har vi uppmärksamhet på arbetsmoment A och arbetsmoment B stör är vad relaterat A signalen och B bruset.
• Har vi uppmärksamhet på arbetsmoment B och arbetsmoment B stör är vad relaterat B signalen och A bruset.

Vad kan vi slutligen säga?

I någon mening när vi reflekterar våra tre koncept dopamin, serotonin och nor-adrenalin (oavsett hur väl de nu motsvarar de faktiska signalsubstanserna) kan man tycka att en del kliniskt arbetande läkares perspektiv att utanför några egentligen ganska få områden gäller för behandling av psykiatriska problem att manipulation av resp. dopamin, serotonin och nor-adrenalin med större preferens hos läkemedel kan ge effekt. Jag tror också att när det gäller depression att läkemedel med dominerad manipulation för resp. ger i perspektiv av några månader upp till kanske inte mer än sex månader (ev. är längre svårare att jämföra men jag har inte försökt kontrollera det konkurrerande exakt utan mer från allmän vetskap om områdets innovativa historia) ger fullt jämförbar effekt om än med mycket varierad risk rörande biverkningar (jämför ex. manipulation mot nor-adrenalin som vanligare via MAO-hämmare med brutalt större risk biverkning ångest).

Inte riktigt samma sak men ändå inte riktigt olika saker. Möjlighet att bedöma en med övriga konstant? Eller kanske bättre sagt ett samlad resultat från samtliga nära besläktat med resp. där det kanske rent ofta ej ger stora fel att söka bedömning från endast en av dem - och kanske än oftare när historik för denna finns bakåt på några månader.

För mig ligger det ganska nära att därifrån försöka jämföra och föra in det i tänkande av vad jag kallar för mina egen-dimensioner för ett koncept vi identifierar och söker statistik för från ex. publicerade nyheter. Vi har där ett ganska stort antal dimensioner men de viktigaste antaget mest grundläggande är:

• Positiv - Negativ.
• Up - Down.
• Known - Unknown.

Kanske kan vi se positiv - negativ jämförbart när skattat mot vad vi ser som bakgrund till beslutet (kanske för alla nyheter publicerat en dag för vissa bedömningar rörande ett koncept hur detta ser ut samlat).

Medan jag eventuellt vill tänka mig att vad vi mindre resonerade runt rörande nor-adrenalin att vi kan ha en mer generisk motsvarighet i up och down. Ty vad up och down skattar är indikationer i faktiskt språk för hur menade högre eller lägre aktivitet det är. D.v.s. ej faktisk intensitet för ett koncept rörande hur många gånger publicerad en dag i DO och/eller DESCRIBE den är utan hur kontext där den uttrycks indikerande mer som görs är. D.v.s. hur arbetande sammanhanget där den uttrycks är. Mer språk likt "springa fort" ger större uttryck i up medan nästan stilla kommer öka upp down.

Motivationen för att sätta known - unknown som primärt grundläggande är att man kan argumentera att nära välfungerande i uttryck för dessa världen att det fångar en viktig del av predikternade dynamik för hur nyhetshändelser utvecklar sig. Mer known indikerar sammanhang där mer uttrycks visande på att saker och ting är välkända (motsvarande inlärt och klart). Medan mer unknown ex. kan motsvara utveckling av nyhetshändelse med mer av okänt. Vidare precis som known indikerar att inlärning skett gäller att unknown under förutsättning att scouting faktiskt sker är en primary reward: Beslutar vi att utforska och lära och faktiskt gör det sker inlärning d.v.s. reward blir resultatet när utforskat.

Vi kan se att en hel del i exemplen kan passa in för vad known - unknown uttrycker men inte riktigt heller allt tror jag för relaterat dopamin mer allmänt. Det finns i vad jag har skattningssystem för (och därmed egen-dimensioner) en hel del mer som försöker fånga olika aspekter av vad vi nära hur tänkt här motsvarar dopamin tas upp. Ex. just relativ makt såväl som belöning mer allmänt (totalt antal egen-dimensioner som ganska ofta beräknas upp är 77 - 80 st och jag tror att olika mer eller mindre nära kvalitet av de mer grundläggande och relaterade reward är cirka 15 st). Emellertid är det heller inte korrekt att se dem som riktigt lika genomarbetande och stabila i verifierat faktiskt värde vikterna levererar med de tidigare diskuterade. Det vore tilltalande både i enkelhet såväl som konkret beräkningskostnad om det kan visa sig att Known - Unknown kanske ändå ger grundperspektiven relevanta där övrigt är vad man ev. räknar upp vid behov för närmare kvantifiering av hur det fördelar sig eller hur uttryckt det är ex. för relativ makt. Möjligen "vet jag" om så är fallet men om så minns jag ej just nu vad det indikerade. Vi antar dock fortsatt att de är tillräckliga för dopamin-dynamiken.

Mest samlat största indikerade kostnad kognitivt att hantera något skulle vi därmed få när:

• Positiv - Negativ för ett upparbetat samlat tillstånd pekar på att inga antaganden om soliga dagar går att göra. Vi ska bäst utgå från och ta kostnad från värsta tänkbara perspektiv.
• Up - Down indikerar att intensitet - förväntat såväl som befintligt språk avbildat i nyheter och/eller det arbete fysiskt beskrivande som indikerat nyheter - är hög. Mycket sker per absolut resp. relativ tidssteg (absolut för aktuell diskret samplingpunkt och relativ tid i mening faktisk intensitet för symboler för denna diskreta samplingspunkt: det senare med övrigt konstant ger just för Up att vi får högre relativ tid ju mer här indikerat där vi kan se Up som skapat från vikter för olika koncept i kontext av symbolen där koncept kontext med större vikter såväl som fler uttryckt av symbolen ökar upp det hela totalt men som vi också självklart kan normalisera mot relatv tid / intensitet från ex. frekvensen för symbolen).
• Known - Unknown indikerar via högt unknown att en större kognitiv kostnad behöver tas för att reflektera vad som är dolt och ej enkelt framgår.

En begränsning ovan framgår när vi betänker att hur arbetssamt / tråkigt / kunskaps-krävande ett koncept är sämre fångas om alls från dimensionerna ovan. Egen-dimension använd för att ta upp detta är projiserad blue light intensity där kontext runt en symbol med mer total blue light intensity (d.v.s. symboler med i etablerad långsiktig inlärning fler relationer till andra symboler såväl relationer till fler symboler med mer egen blue light intensity) och / eller med hantering av likhet / distans till symbolerna i samma kontext. En kraftfull allmän indikation för vad som är meningsfullt att borra vidare har jag sedan länge uppmärksammat ges av tre allmänna sammanfattade mått:

• Någon variant av projiserad blue light intensity.
• Allmänt frekvens / intensitet eller via en viktad frekvens-intensitet för symbolen.
• En allmänt sammanfattad skattning av hur emotionellt intensiv symbolen är.

D.v.s. mer här kan åtminstone ibland sägas motsvara högre kognitiv kostnad genom mer kunskaps-intensivt sammanhang för dagen mätt, ett större uttryck för symbolen och genom att mer av det emotionella gör saker mer krävande att bedöma p.g.a. andras större risk att agera irrationellt såväl som indikerande fler ev. helt latenta faktorer vi ej i övrigt ser påverkande runt frågan eller ensam symbol vi följer.

Nära besläktat hur jag resonerade för båda grupperna här är artikeln jag nyligen såg i Plos one där man resonerade med istället Osgoods semantiska differential (resp. dimension i denna markerade jag kursiv i citatet från abstract):

"Here we propose that to make a comparison between different options it is important to know not only the average reward, but also both the risk and level of certainty (or control) associated with an option." [...] "Using a statistical analysis of internet blog entries and a betting experiment, we show that these three factors of the semantic differential are strongly correlated with the reward history associated with a given concept: Evaluation measures relative reward; Potency measures absolute risk; and Activity measures the uncertainty or lack of control associated with a concept. We argue that the 50% of meaning captured by the semantic differential is simply a summary of the reward history that allows decisions to be made between widely different options."

Reward Is Assessed in Three Dimensions That Correspond to the Semantic Differential John G. Fennell mail och Roland J. Baddeley, Februari 13, 2013 DOI: 10.1371/journal.pone.0055588

Den semantiska potentialen är ej obesläktad med flera av de grundläggande egen-dimensionerna:

• Egen-dimensionerna för delvis samman en del av Osgoods dimensioner. Bl.a. kommer både "potency" (ex. tyngd för ett objekt vi lyfter) och "activity" (hur många gånger vi lyfter den på en viss tid fångas i Up - Down. Detta är bättre därför i nyhetsvärlden är indelningen ej meningsfull samtidigt som indelningen i sig kommer med risk för fel medan ett samlat tycks för mig i alla fall reducera risken för fel i skattningar under antagande om analys som gör beräkningsoptimerad (föga av natural language processing för resp. nyhet).
• Vidare har vi precis innan lyft ett annat objekt påverkande indirekt (argumenterat motsvarande indirekt evaluation i Osgoods värld) hur vi uppfattar mest troligt tyngd när vi lyfter fångas det också tillsammans med övrigt i Up - Down utan att försöka särskilja detta eller övrigt Up - Down tar upp. Vi inser att detta är bättre lämpad när vi gör bedömning av indirekt data som nyheter därför att bias av denna form ändå är vad vi inte riktigt kan bedöma vettigt motsvarande som för försökspersoner. Vi får ej motsvarande rotationen Osgood använde vid tester för försökspersonerna reducerande påverkan mellan koncepten.
• Och viss dynamik mycket meningsfull att följa åtminstone i nyhetsvärlden tas ej upp meningsfullt av Osgoods dimensioner eller via faktor-rotationen skattade vikter. Det går ej att fullt prediktera från dem. Antaganden om frysta faktorer föreligger som jag egentligen inte tror Osgood någonsin såg (kanske därför att man vid tiden inte riktigt hade tillgång till data där vikterna kunde tillämpas för analys på medan efterföljande forskare i domänen inte tycker jag riktigt haft Osgoods tyngd i nytänkande).
• Och vi ser viss likhet - konceptuellt ej trivial sådan - mellan evalution till Known - Unknown. Uttryckt evalution kan resultera i större uttryckt av resp. såväl som för själva bedömningen Positiv - Negativ.

Oavsett den mer begränsade tillämpningen just för reward som betraktat i refererad artikel kan vi se för Osgoods dimensioner motsvarighet till kognitiv kostnad motsvarande tidigare för några av de primära egen-dimensionerna:

• Högre potency ger högre potentiell kostnad. Högre tyngd i konceptet gör att aktivitet tänkbart når fler andra koncept i kognitionen att bedöma påverkande interferens för.
• Högre intensity p.s.s. som föregående i mening av att trivialt kan jämföra med att vi multiplicerar potency med intensity.
• "Produkten" potency intensity faktiskt menar jag dock ej för intensitet eller "upplevd tyngd" motsvarar vad vi direkt kan se som frekvens utan snarare modifierad. Modifierad nära tf-idf i information retrieval eller i från den vetenskapliga psykologin välkända sambanden för hur vi upplever och tolkar förändring av intensitet mot en normalisering d.v.s. Weber-Fechner law och resp. resulterande i färre konvergenser slutsats motsvarande för stort språk vad Heaps' law indikerar och vad vi i perceptionen kanske ser via Stevens' power law).
• Där normalisering kan vara såväl byggd över längre tid d.v.s. inlärd som påverkad av vad som nyligen inträffad (konkurrerande nyheter pågående eller tidigare inträffat för pågående nyhetshändelse).
• Och vi kan betrakta större inslag evalutation som indikerande större kostnad därför att större krav exakthet och korrekthet per exakthet krävs. Alternativt när etablerad motsvarande tidigare användning för mina egen-dimensioner av Positiv - Negativ.

Säger vi nu att samma biologiska funktioner för diskriminering pågående just nu (vad vi ex. kan se som någon variant från signal-noise ratio teori beteende eller perception) med motsvarande en symbol eller ett koncept konkurrerande andra resp. när vi bedömer en symbols utveckling över tiden är samma fenomen för discounting förväntade för båda situationerna.

Bör i så fall inte vårt språk (här och är jag nästan säker på allid när man noterat något kring perceptionens lagar och söker generalisera är risken för att delvis vara i en annan värld man argumenterar runt från något upplevt i ytlig form och färg ganska stor utan just att vad vi ser likhet för behöver existera i vår värld) uttrycka just detta? Kanske vad vi kan tänka oss avspeglande möjlighet och förmåga nära naturligt från topologiska samband biologiska neuroner rörande diskriminerbarhet mellan ord vad Zipf law ger ett uttryck för när sample är så stort att kontext och lokaliserad mening ej inverkar? Där underförstått antagande är att antalet typer vi behöver betrakta, ha inlärda eller om vi så vill när vi istället betraktar ett kortare tidsperspektiv där vi gör något arbetsmoment är konstanta.

Medan förslagsvis i Heaps law ger oss ett uttryck för något av dynamiken rörande den kognitiva kostnaden när antalet typer i mening av samlad exakthet kan tänkas vara varierad. Fler typer allt språk vilket som helst utan kontext i mening varierad kostnad indikerar att vi troligare bör ha mer språk d.v.s. större samlad intensitet. Jämför vi samma symbol över flera diskreta tidpunkter (vad vi kanske kan hoppas vid faktisk skattning motsvarar subadditiv discounting) bör resp. tidpunkt motsvara nu en unik typ eftersom de ska jämföras med varandra och behöver gå att diskriminera.

N = K * I ^B -> B = ( ln ( N / K ) ) / ln ( I )

Är antalet typer 1 d.v.s. antla tidpunkter vi jämför får vi B = 0. Ingen reduktion motsvarande kognitiv-kostnad ligger när vi gör jämförelse. Är faktisk intensitet högre tycks denna kostnadstyp minska. Vad vi vill vara benägna att se som att högre faktisk intensitet motiverar till att vi lättare jämför över fler diskreta tidpunkter: att aktivitet når längre utan att problematik kring att ökad uppmärksamhet krävs för att diskriminerbarhet ska upplevas gå bra (oavsett om det nu går bra vilket vi ej försöker skatta här).

Hur vi tänker oss K är inte en trivial fråga. För Heaps law för språk kan vi kanske se det som att fånga vad vi egentligen har ungefär för typisk sample-storlek den totala vetskapen byggs från. Själva distansen en unik symbol existerande typiskt inte behöver gå över för att förstås i ett sammanhang. Men jag är egentligen inte särskilt avslappnad i den tolkningen. Antar vi det kan vi delvis försåt den som en magnitud eller enhet tolkningen görs från. Tänkbart tillämpat skulle ett jämförbart skattat värde för K kunna vara närmare ett ideal för antalet ord i titel samt sammanfattning i en snippet. Vilket var ca 35 för ett sökresultat i SERP south park smurfs när förslag andra sökningar under räknas in. Wikipedia uppger betryggande öppet för denna såväl som säkert många andra tolkningar att den för engelskan varierar mellan 10 och 100 d.v.s. att ett ords sammanhang typiskt inte bör överskrida 100 ord runt omkring utan att upprepats och förväntat är att vi minns ett ord rörande ev. inverkan sammanhang i alla fall 10 ord framåt.

När vi istället försöker återanvända relationen betraktande endast en symbol tycks det som vad vi kan tänka oss uttrycker den normalisering vi här gör i faktorer vi söker hålla konstanta. Kanske närmast tillhands vad från grundtillstånd serotonin medverkande i vad vi ser ger dess effekt på impulskontroll. Den naturliga preferens till utsträckning framåt i tiden vi lätt och normalt tar när vi upplever den kognitiva kostnaden.

Och tycks för mig vad vi kan betrakta från i sig olika tidsperspektiv. Är tidsperspektiv pågående nyhetshändelse torde konstanten påverkas av där förväntat normalt och / eller upparbetad tid för nyhetshändelse. D.v.s. större discounting bör vara fallet. Motsvarande att ju kortare tid nyhetshändelse ju större skillnad i faktisk intensitet för att märka skillnad. Men fel som uttryckt så klart. Ju kortare absolut tid med högre intensitet ju svårare att "hinna" märka skillnaderna. Så grund-idé om vad förväntat. Ser vi ett steg vad vi där har som utgångspunkt. Ett högt förväntat värde när korrigerat för risk, oväntat beskattning resp. kostnad beskydd o.s.v. som allmänt inlärt gör oss kanske mer benägna att acceptera högre kognitiv kostnad och därmed lägre discounting "per" faktisk intensitet och antal typer från tidpunkter att hantera. För ett tidssteg framåt får vi motsvarande Webers lag (i allmänt tillstånd enorm varning enligt diskussion tidigare runt alternativa världar vi antar och diskuterar form likhet kring via argumenterande frågeställningar likt här - Men här tycker jag lätt motiverat trots perception-lagarnas välkända riskdomän rörande allt man försöker generalisera genom ev. möjlighet att använda skattningar vi känner metod för från likt tf-idf, Zipf-lag o.s.v.). d.v.s. minsta detekterbar skillnad skulle här endast ges av nuvarande resp. framtida värde och p.s.s. jämförande mot samlad centralitet:

B = ( ln ( N / K ) ) / ln ( I ) = ( ln N - ln K ) / ln ( I ) ) = [N är i tidssteg 1 men vi har en modulerad intensitet för detta tidssteg d.v.s. i relativ tid enligt tidigare diskuterat och här exakt samma som I i all rimlighet eftersom vi antar att I är utan discounting och att ingen discounting sker utan diskret tidssteg.] = ( ln I' - ln I ) / ln I

Och under det fullständigt styrande antagandet att vi faktiskt processat vad I indikerar. D.v.s. om kognitiv kostnad / nivå tråkigt översteg vad vi upplevde som en individ rimligt att alls läsa faller hela detta antagande. Har en individ faktiskt betraktat det är istället antagandet att denne har ett "grundtillstånd serotonin" där han givet ett mer allmänt intresse för ämnet en tidning skriver om på aktuell sida i tillstånd alls läsande nyheter är sådant att han faktiskt har impulskontroll m.m. relaterat nog för att läsa den.

Det får räcka tror jag mig med viss förhoppning om att det refreshat upp domänen och kanske något välfungerande i praktiska algoritmer kommer ut görande det enklare att generalisera prediktion av hur pågående nyhetshändelser kommer utveckla sig framåt i tiden d.v.s. hur vi än mer allmänt ska åldra tillstånd upparbetade för en symbol när vi stegar till nästa.